Tångbloggen

Fram med betablockerarna. Andas djupt. Denna gång är det glöggproducenten Blossa som snubblat i sjögräsfällan.

Lanseringen av årets glöggsmak Blossa 24 innehåller följande text: Med rökig smak och toner av sjögräs. Blossa 24 är en vit starkvinsglögg där den klassiska kryddblandningen förgylls med rökig, skotsk whisky och avrundas med algen dulse, som tillför sälta och umami. Whiskysmaken förhöjer karaktären i glöggens ursprungliga sötma och rökigheten gifter sig särskilt väl med kryddnejlikan. Sjögrässmaken från algen är en blinkning till legenden om sjöodjuret som gömmer sig på den snåriga botten av Loch Ness djup.

Vad tycker vi om detta då? Det kan man läsa här, på Göteborgs universitets hemsida. Vi har även tagit upp detta flera gånger här på Tångbloggen. Och vill man veta mer om dulse, Palmaria palmata, finns det både information i Månadens alg här på Tångbloggen och ett avsnitt om arten på Algpodden.

Hur blev det så här tokigt då?

Grunden till felet ligger här, i dokumentet LIVSFS 2014:23, som är en uppdatering av SLVSFS 2001:37. Nere på sidan 17 står det Sjögräs och andra alger som rubrik. Därefter listas i handeln förekommande makroalger och en kärlväxt (!), glasört Salicornia eurapaea. Deras vetenskapliga namn på latin och deras vedertagna svenska namn. Inte ett enda sjögräs står på listan. Och det är ju inte så konstigt, eftersom vi människor (och nu tar jag i från tårna) inte äter sjögräs.

Jag var med och tog fram den här förteckningen år 2013 och föreslog redan då att de verkligen borde ändra till en korrekt titel för att undvika missuppfattningar. Jag spårade felet till ett EU-dokument (1379/2013) som på engelska har överskriften ”Seaweeds and other algae” (sidan 16). Detta har alltså översatts till svenska som ”Sjögräs och andra alger”. Det är lätt hänt att detta misstag görs, då översättningstjänster som Google translate har just detta fel och jurister inte kan förväntas vara varken marint eller botaniskt bevandrade. Men ändå. Kan det kanske vara bra att be någon sakkunnig kontrollera en text innan den blir juridiskt gällande? Seaweed ska översättas med alger eftersom sjögräs heter seagrass. Punkt. I vissa fall kanske det spelar mindre roll. Men detta gäller ju mat!

Ni kan ju se hur de agerade på informationen.

Tullverket har, efter påpekande, justerat den felaktiga översättningen och det står numera det korrekta ”Tång och andra alger” för varor som klassas under tullkapitelnummer 1212 i FAHS. På Livsmedelsverkets hemsida som hanterar SLVFS 2001:37 är det INTE justerat. Längst ned på sidan står det att den uppdaterades senast 2019 och det är den Juridiska avdelningen som ansvarar för innehållet.

När en butik tar in färdigförpackade livsmedel så gäller reglerna i broschyren Märkning av färdigförpackade livsmedel. Den hänvisar till EU-förordningen 1397/2013 som på svenska har texten: ”I förordningen anges att reglerna nu även ska gälla för sjögräs och andra alger under tullkapitelnummer KN 1212 20 00. Detta nummer har upphört och ersatts med KN 1212 21 00 (Sjögräs och andra alger, färska, kylda, frysta eller torkade, även malda, lämpliga som livsmedel) och KN 1212 29 00 (Sjögräs och andra alger, färska, kylda, frysta eller torkade, även malda (exklusive lämpliga som livsmedel)).”

Ni förstår varför jag rekommenderade betablockerande från början.

Således är det inte konstigt att butiker, ofta med asiatiska livsmedel där olika algarter är vanliga, kontinuerligt märker sina algprodukter med ”sjögräs”. För det är ju så det ska vara enligt gällande förordning.

På Livsmedelsverkets hemsida står även att läsa följande:

”Information och märkning på och runt mat och dryck är ett av de största och viktigaste områdena när det gäller de regler du som företagare behöver följa om livsmedel. I grunden handlar det om att skydda människors hälsa och intresse. Den som köper en bit kött, ett bröd, en kartong ägg eller något annat ska kunna göra ett medvetet val om vad hen stoppar i munnen. Ingen ska heller bli lurad om vad ett livsmedel innehåller.

Fel information kan leda till att människor får i sig något som är inte är bra för dem. Om en vara du tillverkar, säljer eller serverar till exempel innehåller ett ämne eller en ingrediens – utan att det framgår av livmedelsinformationen – och någon är allergisk mot det, skulle det kunna leda till att personen blir sjuk eller kan i värsta fall vara livshotande.

Rätt märkning och information bidrar också till rättvis och sund konkurrens mellan företag längs hela livsmedelskedjan, från jord till bord.”

Är det för mycket begärt att myndigheten tar och läser igenom sina egna rekommendationer och rättar till detta fel som har påpekats för dem för över tio år sedan? För seriösa livsmedelsproducenter vill nog helst slippa sådana här pinsamheter.