Nu tar vi färjan från Jersey och åker vidare till Guernsey. Guernsey ligger längre ut från den franska kusten. Här är havet djupare och skillnaden i tidvatten är ”bara” 10,7 meter. I huvudstaden St Peter Port ser vi detta tydligt i hamnen när vi anländer. Vi lägger till vid yttersta piren och får gå många trappor upp till ankomsthallen.
I Atlanten har blåstången ofta fler par flytblåsor per år. Hemma i Östersjön så kan vi ju enkelt räkna ett blåspar per år i tillväxt. Här är det ibland tre eller fyra par! Det ser ut som en grön bubbelplast som draperar stenarna. Och precis som hemma hittar vi tarmalg, Ulva intestinalis, i hällkaren som förblir vattenfyllda även under lågvatten.
Ett tips för den som samlar alger till sitt herbarium är att de större, mer läderartade brunalgerna går utmärkt att torka ut lite innan hemresa. Då väger de mindre och kan enkelt blötas upp igen hemma för att pressas. En g-alg-e blir en ypperlig torkställning, och ditt hotellrum kommer få en ljuvlig arom av hav och umami. Det kan dock vara artigt att meddela hotellpersonalen så att de inte blir oroliga ifall doften tränger ut lite i korridoren.
Som en botanisk bonus fick vi även se än hel äng med den vackra lila orkidén Anacamptis laxiflora (loose-flowered orchid) som trivs på fuktiga ängar. Över oss cirklade en blå kärrhök som hade sitt bo i närheten. Vår guide på vandringen var den otroligt kunniga Trevor Bourgaize som dessutom är ordförande för La Société Guernaise. Det finns mycket att se på dessa öar för den som är naturintresserad, helt klart.
Fullt normalt sätt att hantera sina grövre algerAnacamptis laxiflora (loose-flowered orchid)
Ett kul och lite udda besöksmål mitt på ön är The Little Chapel som är byggt av porslinsskärvor och snäckskal. Kapellet byggdes, och revs ner och byggdes om två gånger (!) av en munk i det närliggande klostret. Vår lokalguide Gillian Gerard mindes hur hennes pappa donerade trasigt porslin till bygget. Det påminner mig lite om Tempelgården på Visingsö, där den lokala konstnären Olle Krantz satte ihop en blandning av småhus och egenskapade statyer. På en ö har man inte roligare än man gör sig.
Det lilla kapellet ser mycket litet ut utifrån……men är förvånansvärt stort inuti.Blandningen av porslin och snäckskal ger en unik känsla.
Och det var såklart extra roligt att badrumsprodukterna som fanns på det trevliga Peninsula Hotel där vi bodde, var tillverkade av det lokala företaget Guernsey Seaweed. Vi kunde även köpa deras produkter i receptionen.
I Engelska Kanalen, strax utanför den franska kusten, ligger Kanalöarna. Jag var nyligen på en resa med Gränslösa Resor till fem av dessa, och tänkte passa på att berätta lite kort om några alger jag hittade på var och en av öarna.
Vi börjar på Jersey, den största av Kanalöarna. Jersey har också ett av världens högsta tidvatten, med hela 12 meters skillnad mellan låg- och högvatten. Helt galet för en som är van vid Östersjön eller svenska västkustens blygsamma dryga decimeter. Utanför hotellet slog vattnet upp över hamnpromenadens mur vid högvatten. De stora vågorna slängde upp salt och tång på de bilar som stod parkerade intill muren, för att några timmar senare vara helt borta och vi kunde endast skymta havet i horisonten. Men det gav ju goda möjligheter att traska ut på en behagligt platt sandstrand och enkelt hitta små spännande högar av alger. Så bekvämt!
Vågorna slår mot muren framför hotell Omaroo där vi boddeKul fakta: den lilla svarta bilen hade ena fönstret öppet till hälften….Spår efter morgonens högvatten som nu drar sig tillbakaTidvattnet är nu på väg ut, men det är fortfarande 2 timmar tills att det är som lägst. Perfekt för strandpromenad!Blåstång….…knöltång och sargassosnärja……och stortare med röda epifyter på stipes.
Öns yta fördubblas nästan vid lågvatten och man kan helt plötsligt promenera ut tre kilometer på nyspolad havsbotten. Inte så konstigt att det odlas ostron på östra sidan av ön. Vi tog en tur ut med en guide från Jersey Walk Adventures. När alla fått på sig förbokade gummistövlar traskade vi ut på den våta sanden mot horisonten.
Vi gick ungefär en kilometer ut till de långa raderna av ostronsäckar som nu stod uppe i luften. Säckarna som legat längst på plats var helt täckta av blåstång. Detta blev ju förvisso ett bra skydd mot uttorkning och för hög värme när vattnet var borta. Andra rader hade säckar som nyligen varit inne för sortering på fabriken på land och sedan körts ut igen av traktorerna. De var lätta att se eftersom de var fulla av knalligt lysande grönalger, troligtvis från släktet Ulva.
Nytvättade säckar med ostron som just satts ut från fabriken, där de har sorterats efter storlek.Det dröjer inte länge innan de täcks av grönalger. Tjusig färg!De här säckarna har varit ute längst. Vilken härligt frodig blåstång!
Vi fortsatte utåt, i riktning mot Seymor Tower, ett torn som bara går att nå vid lågvatten. Men vi hade inte som mål att gå ut hela vägen, utan bara att komma til lett område med lite mer sten, så att vi kunde kika lite mer på alger och djur. I gropar på den böljslagsripplade sanden fanns det många snäckor av släktet Gibbula, som numera heter Steromphala. Så jag tror att det var Stereomphala cineraria vi hittade. Dessa små söta snäckor heter puckelsnurrsnäcka på svenska och har ett pärlemor-skal när yttre höljet nötts bort. Mycket tjusigt. I ett område kunde vi se rören från en mask som bygger sig ett skyddande hölje av sandkorn och små skalfragment. Det ser jättehäftigt ut och var kul att få se på nära håll.
Det fanns mycket skoj att leta efter på stenar, i gropar och bland samlingar av skal på promenadenEn skålsnäcka, en puckelsnurrsnäcka och en orange svamp hänger på en sten med lite olika alger som sällskap.Läckra rör av skalfragment som byggs av maskar som bor nere i botten.
Det fanns även en del alger, framförallt brunalger, som fäst sig på skal som sedan begravts ner i sanden och på så sätt förankrat sig ordentligt så att de inte flyter bort med vattenrörelserna. Bland annat den läckra arten False eyelash weed (Calliblepharis jubata) som jag samlade in till mitt herbarium. Jag förstår hur den har fått namnet eftersom jag fick använda en gaffel för att kamma ut de yttersta tunna delarna av bålen på presspappret.
False eylashweed blev fin även på pappret.Motvilligt på väg tillbaks in mot land
Det var jättebra att ha med sig en guide som kände till området och visste hur man skulle gå för att inte fångas av tidvattnet när det sedan är på väg in. För jag vet ju att jag lätt kan tappa bort tiden när det finns en strand att kika på. Då har man ju blicken fäst på marken och inte på horisonten.
Kanske inte läge att ta en båttur just nu?Den kända fyren La Corbière kan ibland helt översköljas av vågor.
Jersey är en mycket trevlig plats att besöka och det finns mycket att se och uppleva utöver alger. Jag rekommenderar det verkligen och hoppas få komma tillbaks hit och se mer av ön. I nästa inlägg får ni följa med vidare till Guernsey.
I veckan var jag ute på Askö, i Trosa skärgård, och letade för ovanlighetens skull efter grönalger, inte blåstång. Men det gick ju såklart inte att låta bli att kika lite på hur den mådde såhär i vårsolen efter en vinter då vi åter haft is i området. Det var ju några år sedan sist.
I den innersta delen av viken har blåstången klarat sig lite bättre och plantor syns uppe vid ytan. Närmast i bild har den ändå skrapats bort ner till någon meters djup. Vi får ju tänka på att det var lågrt vatten på grund av högtrycket.
Vattenståndet är på väg att stiga igen efter en ovanligt lång period med lågvatten. Resultatet av isvintern och lågvatten syns tydligt i skärgården. Klipporna är helt kala långt ner under ytan. Här kommer det säkert bli knallgrönt av grönslick, Cladophora glomerata, till sommaren. Ett bra tillfälle att ge sig ut och memorera vart alla luriga grynnor ligger, för då komemr de synas bra.
Isskrap och lågvatten har tagit bort blåstången.Bruna döda skott av blåstång sitter tillsammans med plantor som klarat sig bättre genom att växa lite djupare.
De första resterna av blåstång, strax under ytan ser ut som små trasiga bruna ruskor. De kanske frös fast i isen så att cellerna i vävnaden fryste sönder? Några toppar på plantor som sitter lite djupare på stenar eller direkt på klippan har klarat sig bättre. Där syns årets anlag av flytblåsor och nya förökningstoppar håller på att växa sig stora.
Många toppar där tillväxtzonen sitter är helt förstördaPå andra plantor syns starten på årets små flytblåsor som blanka kulor
Lågvatten orsakas av ihållande östliga eller nordöstliga vindar i kombination med stabila högtryck över Skandinavien och Östersjön. Jag minns hur kallt det var under 1970-talet och att när isen lossnat i februari-mars kunde det vara lågvatten under flera veckor, ibland upp till en månad eller mer innan vattenståndet höjdes till normala nivåer igen. Enligt SMHI som håller koll både på isläggning och lågvatten att inträffade ett av decenniets mest extrema lågvatten våren 1972.
Jämfört med 1990-talet och till idag har vårarna blivit varmare och utbredningen av istäcket mindre. Fast den naturliga variationen kan vara stor, som i år när isen la sig tidigt samtidigt som det blev ett långvarigt lågvatten. Grunt växande blåstång frös fast i isen och skrapas bort från klippor och stenar när isen lossnade. Efter att isen hade smält höll lågvattnet ändå i sig. Det är först nu i mitten på maj som vattenståndet närmar sig medelvattenståndet.
Igår sken solen och jag tog mod till mig att ta på mig baddräkt och gå ut i vattnet som hunnit bli 9,5 0C. Mitt mål var att undersöka livet i några tångruskor. Hur mycket småkryp har klarat av den påfrestande miljön under de första månaderna? Efter att ha skakat några plantor var resultat tydligt.
Många av plantorna närmast badstegen var döda.Resultatet av att skaka tre tångruskor var ganska magert.
Det är fortfarande ganska tomt på smådjur. Fick ta på en tånggråsugga, ganska många tångmärlor och båtsnäckor. Men jämfört med fångsten visserligen knappt två veckor senare i maj 2024, för två år sedan så är jag inte särskilt orolig.
Får bli en ny undersökning igen vid Biologiska Mångfaldens Dag den 25 maj. Då hoppas jag att det kryllar av liv i tången!
Ett litet haveri blir en utmärkt möjlighet att studera Östersjöns filtrerarsamhälle!
Pontonen låg ut till flytbryggan och ligger nu på land för reparation.
Vid en tur ner till hamnen i Räfsnäs hittade vi en av de stora pontonerna uppe på land. Den hade gått sönder och behövde lagas. För mig blev det rena upptäcktsresan. En ponton erbjuder stora nya ytor att växa på för många av Östersjöns arter med larvstadier. Kanske lite svårare för en del alger som blåstång att hitta fäste på en lodrät vägg? Men det fanns också en del fintrådiga alger och någon enstaka blåstångsplanta.
Min man undersöker det smala blåmusselbältet längst ner på pontonen. Det gäller att böja sig ner för att kolla storlekar ordentligt och leta efter den nya främmande arten trekantig brackvattensmussla. Men den hittad vi inte denna gång fastän den finns i några vikar lite längre in åt Norrtälje.
Redan på långt håll syns zoneringen, med ett bälte av slät havstulpan (Amphibalanus improvisus) från strax under vattenytan och ner till basen på pontonen. Slät havstulpan är en främmande art som ko hit på fartygsskorv för länge sedan. Det syns också att det på stora delar av ytan sitter någon art av grönalg som får sidan på pontonen att skifta i grågrönt. Längst ner syns ett smalt bälte med blåmusslor. På blåmusslorna satt det många havstulpaner och mossdjurskolonier av tångbark (Einhornia crustulenta). Pontonen har legat uppe på piren ett tag så alla djuren och de fintrådiga algerna har dött. Tursamt nog är det fortfarande kallt så det luktar inte så mycket ännu från pontonen. Men blir det vackert och soligt väder kanske det börjar lukta riktigt illa. Det gäller att välja vilka dagar man undersöker sådant här.
Delar av ytan skiftar i grågrönt. det är fintrådiga grönalger. Vidvinkel är nog inte det mest fördelaktiga -men här visar jag hur mycket musslor det växte på pontonens frärme del.Döda havstulpaner lånar eftersäg vackra basplattor.
I den främre delen av pontonen växer det mycket mer blåmusslor och det är bara högst upp som havstulpanerna dominerar. Tittar man riktigt noggrant så är många av havstulpanerna döda och bara basplattan sitter kvar. Det beror på att pontonen legat kvar i vattnet under vintern och isen har skrapat bort de grunt sittande havstulpanerna.
Nyligen presenterades Rödlistan 2025 och där står blåmussla nu på listan som nära hotad (NT). Känns lite märkligt att ta upp en så vanlig marin art på rödlistan utan att det finns några större inventeringar som visar att den minskat storskaligt. Dessutom finns det inte någon orsak till vad minskningen skulle bero på. Vi får undersöka mer och återkomma om detta.
Skrapade av lite av musslor och kollade storlekarDet fanns fyra tydliga storlekar som kommer från fyra års etablering av larver. De allra minsta satt inne iland grönalgerna.Det går inte att se men de minta hittade jag här bland trådalgerna. De har nog haft svårt att få tillräckligt med mat för att växa. till
Inventeringen av pontonen visar i alla fall att det inte har varit någon brist på mussellarver i området och att det varit en bra rekrytering av nya blåmusslor. Musslorna har vuxit till bra även om de fått konkurrens av andra filtrerande arter som havstulpaner, mossdjur, några hydroider och sötvattenssvampar.
Sötvattenssvampen Ephydatia fluviatilis bland musslor och havstulpanerPå undersidan syns en massa så gula kulor, det är förökningsknoppar.I mikroskop går det att se hur de sitter mellan ett nät av kisel-spikler.
Det växte några sötvattensvampar inne mellan blåmusslorna på den skuggiga delen av pontonen. När jag plockade loss en och vände på den såg jag att det satt en massa ca. 1 mm så runda kulor på undersidan. De kallas för gemmulae, och är asexuella små förökningsknoppar. Ordet gemmula är latin och betyder just ”liten knopp”.
Dessa gemmulae är fyllda med näring och omgivna av ett hårt lager av svampceller och spikler gjorda av kisel. När de vuxna sötvattensvamparna bryts ner på hösten bildas en massa gemmulae, som efter vintern sprids och utvecklas till nya sötvattensvampar när förhållandena blir gynnsamma igen. Svampdjur är spännande varelser att studera, särskilt i lite förstoring.De är viktiga i havet eftersom de filtrerar partiklar och därmed renar vattnet.
När de trasiga delarna av pontonen är klara kommer den att läggas ut igen. Då kommer många av de döda musslorna och havstulpanernas skal att ramla av. Stora delar av ytorna kommer då att vara lediga för nya larver av musslor, havstulpaner och mossdjur att sätta sig fast på. Ett nytt filtrerarsamhälle byggs upp igen. Det som är den stora bristen för dessa arter är just plats på en hård yta. Så om den lilla havstulpanslarven inte blir uppäten av en stor blåmussla som redan sitter där är det bara att sätta sig på musslans skal. Bästa platsen! Då kan havstulpanen även sno maten från musslan.
De större blåmusslorna är helt överväxta av mossdjur och havstulpaner. Tala om platsbrist och konkurrens. Nästan som bostadsmarknaden inne i centrala Stockholm.
Blåstången vid bryggan i Räfsnäs ser fortfarande lite vintertrött ut. Har inte börjat växa och sträcka på sig ännu.
Nu är det åter igen dags för alla tång-intresserade att bege sig ut till närmsta havsstrand. Den första uppgiften är ”När blir blåstången mogen vid din strand?”. Eftersom vi haft en kall februari där mycket is låg kvar länge inne i vikarna så kan uppvärmningen av havsvattnet i Östersjön ta lite tid. Hos mig i Räfsnäs, längst ute på Rådmansö i Norrtälje är vattnet fortfarande bara + 3 grader. Blåstångens förökningstoppar är fortfarande jättesmå, men i södra Östersjön är de säkert större.
Förökningstopparna hos ig är bara några millimeter stora. Blir nog mogna i maj eller början juni.
Vi har redan fått den första rapporten från Marint Kunskapscenter Malmö där det var ca + 5 oC i vattnet vid fullmånen den 3 april för någon dag sedan. Nästa tillfälle att kolla hur mogen tången hunnit bli är runt nymånen den 17 april.
Vi blir så glada för alla observationer som vi får in. Lite senare när det blivit varmare i vattnet är dags att följa förändringar av alla smådjur som lever i och runt en tångruska. Den uppgiften tänkte vi kan var lagom att göra från slutet av maj månad. I augusti – september är dags att undersöka om det finns någon höstförökande blåstång som gömmer sig bland de vanliga sommarförökande tångplantorna. Du kan ladda ner vårt protokoll här, så är det enkelt att fylla i dina observationer.
Mer information om alla tre uppgifter finns på Stockholms universitets hemsida. Algforskarsommar uppgifter 2026:
Är det något Du undrar över är det bara att skicka en fråga till algforskarsommar@su.se så skall vi försöka svara efter bästa förmåga. Som tidigare år hoppas vi få in många rapporter från vår långa och varierade kust.
Nu i veckan så jubilerar Tångbloggens alldeles egna Tant Tång, Lena Kautsky, genom att fylla 80 år. Lena har såklart firats ordentligt i flera sammanhang, men vi vill ju även uppmärksamma det här på Tångbloggen.
Frukostbricka för alg-forskare. Allt vad man kan tänkas önska sig.
Vad som en gång började i Brunnsviken i Stockholm, har blivit en karriär som nog bäst sammanfattas med ordet generositet. Lenas nyfikenhet på naturen i allmänhet och blåstång i synnerhet har smittat många studenter och lett till vidare karriärer inom ämnet, akademiska eller ute i samhället. Lena har ett enormt nätverk som hon frikostigt delar med sig av till de många studenter hon har handlett genom åren. Jag började doktorera för Lena 2010, sist i en lång rad av doktorander, som alla har fått ta del av hennes kunskap och glädje kring allting akvatiskt (och en och annan landväxt eller lav). Jag togs genst upp i den fantastiska gemenskap som Lena skapat. Flera av oss i ”tångfamiljen” träffas fortfarande på en bit mat och tångprat då och då.
2012 startade Tångbloggen, när Lena Bergström, före detta doktorand till Lena, föreslog en blogg så hon kunde följa mitt och dåvarande doktorandkollegan Helena Forslunds olika tång-experiment. Med viss skepsis tog sig Lena an detta nya sätt att kommunicera. Vårt blygsamma mål var hundra besökare.
Men eftersom Lena verkligen tycker om att berätta om havet för alla som är intresserade, och mer än gärna svara på frågor från alla som undrar något, så blev hon snabbt en inbiten bloggare. Och besöksantalet bara växte! Nu ligger vi på mellan 20-30 tusen (!!) besökare årligen. Under åren har bloggen täckt in allt möjligt alg-relaterat, både från Östersjön och från våra resor ut i världen. Flera inlägg är vackert illustrerade av Lena med akvareller. Allt för att öka förståelsen för Östersjön, tångskogen och hur viktigt och spännande livet i havet är.
Lenas konstnärliga ådra kommer ofta väl till pass
I vissa yrken innebär pension att man slutar arbeta. För en professor innebär övergången till emeritus att man nu kan ägna sig åt forskning på heltid. Och för följare av Tångbloggen så vet ni att Lena inte har tid med att sluta arbeta. Det finns ju så mycket spännande frågor att besvara fortfarande. Nu senast har det skickats ut blåstång i rymden. En förberedelse för att kunna söka pengar till att skicka upp blåstång till den internationella rymdstationen ISS, något som Lena länge har varit sugen på.
Alla som har haft glädjen av att arbeta med Lena håller säkert med mig om att det är en ynnest att få ta del av denna nationalklenod som hon är. Borde det inte snart vara dags för ett Sommarprat i P1?
Ett STORT GRATTIS och trefaldigt leve, HURRA HURRA HURRAAAA för Tant Tång på hennes födelsedag.
Tant Tång – alltid redo att visa och förklara. Här på Askö inför besök av HKH kronprinsessan Viktoria
Stormen Johannes börjar lunga ner sig, med stora vågor bryter fortfarande in vid det lilla skäret mellan bryggorna.
Efter stormvindar och häftiga vågor har mycket av det fina tångsamhället i den närmaste viken vid min brygga spolats upp på land. Botten i den närmaste viken har blivit av med mycket av blåstången, Fucus vesiculosus som satt på små stenar. Nu ligger den i tångvallen högt uppe på stranden.
Många av de märkta plantorna ligger nu uppe på stranden.Klart vatten efter stormen. Nästan ingen tång kvar på botten.
Att det fanns ett så fint tångbestånd beror på att jag samlat in tång på stenar, könsbestämt plantorna och satt ut dom i viken för att ha material lätt tillgängligt till vårens experiment.
Minst sagt lite jobbigt. För det kommer att göra att jag behöver bada och samla tång tidigt och lyckas med att göra tidiga bestämningar av kön långt innan de är mogna. Kan nog behöva mikroskop till detta.
Det var fortfarande ganska varmt i vattnet för några veckor sedan. Runt 2,5 0C. Men så placerade sig ett högtryck över Sverige och Östersjön. Snökanonerna började dra in över oss. Visserligen fick vi inte lika mycket snö som längre upp vid Gävlebukten. Och nu har det också varit kallt under flera veckor. Idag när jag vara nere och mätte var det -0,4 0C så blir det lugnt lägger sig nog isen snart. Det har redan bildats stora isklumpar kring bryggpålar och badstegen.
Till vänster en stor honplanta knuten på ett rep.När vattennivån sjönk har all tång fryst in.Några tångplantor syns som mörkare fläckar i viken. De kommer nog inte heller att överleva.
Effekten av lågt vattenstånd och is gör att blåstångsplantor kommer att frysa fast i isen och riskerar att slitas loss. Många av plantorna på badstegen kommer att dö av att ligga infrysta i isen under lång tid. Blir intressant att se om stegen kommer att vara helt tomma eller om någon del som t.ex. en fästskiva har lyckats överleva till våren och islossningen.
Denna Följe-Tång fortsätter när isen smälter i vår. Hälsningar Tångbloggen.
Blåsvarta moln på väg in med mer snö. Vågorna skummar.
När stormen Johannes drog in över norra Sverige på lördagen den 27 december noterades de högsta byvindarna som förekommit sedan många stationer startades för 30 år sedan. Konsekvenserna på land blev stora, med 40 000 hushåll som blev strömlösa och stora vindfällen av träd. Julbocken i Gävle blåste omkull i de häftiga byvindarna. Undrar om de kommer att resa upp den igen eller den kanske har gått sönder för mycket? Nåja, julen var ju ändå över.
Örskär, norr om Gräsö vid norra Upplandskusten rapporterade den högsta medelvinden 29,9 m/s av alla kuststationer. För sju år sedan, i slutet av november uppmättes den högsta medelvindhastigheten, 31,8 m/s någonsin vid Örskär. Blåsig plats. Undrar hur det kommer sig?
Det fortsätter att blåsa och nu har det också kommit lite snö. Stormen Johannes, namngavs av SMHI efter principen att använda dagens namn i almanackan. Det sker inte så ofta men nu har man kommit överens om att ta fram en förutbestämd och gemensam namnlista tillsammans med Norge och Danmark. Så alla ni som heter Anna får nu veta att nästa storm som kommer in över Sverige kommer att vara uppkallad efter dig!
Vågorna går höga vid skäret där jag har märkta tångplantor.Ibland blev det lite lugnare och solen gjorde glittrande vägar på vattnet.Temperaturen har sjunkit snabbt när vattnet bladats om. 3,2 grader är kyligt.
Men vad betyder kraftiga stormvindar över Östersjön? När blåsten startade för tre dagar sedan var det fortfarande ganska lugnt väder i viken. Vattentemperaturen var hög för året, ca + 5,6 0C. Vi blev strömlösa nästan i två dygn. Men det var inget mot den kraftiga stormen Alfrida 2019 som drog in norrifrån och gjorde oss strömlösa i över en vecka.
Lite blåstång har spolats upp på standen i min vik.Frusen blåstång på solglittrande sand.
Idag går vågorna höga och slår in över klipporna. Vid stranden ligger en liten tångvall och några små frusna tångplantor glänser i solen. De har fått en tunn blank yta av is eftersom det är några grader minus i luften.
Ett vackert lönnlöv tillsammans med skal av Östersjömussla, oval dammsnäcka och bitar av tång.
Det blev också den soligaste och finaste dagen såhär långt i december 2025.
Den 21 december infaller vintersolståndet, årets kortaste dag. Redan imorgon vänder det och dagarna blir långsamt längre och längre. November och december har varit två gråa och regniga månader med mycket lite solsken. Någon sa att det bara varit 40 minuters solsken under de första 3 veckorna i december. Att vakna till en klar himmel och vacker soluppgång kändes härligt! Och det blir antagligen strålande solsken hela dagen.
När vi haft mulet och regnigt under så lång tid måste det ha varit ännu mörkare en bit ner i Östersjöns vatten. Hög tid att kolla vid bryggan om det fortfarande finns lite plankton som är i farten och vad gör smådjuren såhär års i tångruskan? Hur kallt har det hunnit bli i vattnet?
Nisse hjälper till med planktonhåven på piren i Räfsnäs hamn.Några knippvattenblom svävar i vattenprovet.
Fick hjälp med att håva plankton utmed den långa piren i hamnen i Räfsnäs igår när det fortfarande var lite mulet. När vi tömde provet i en liten flaska kunde jag direkt se att det fanns en hel del knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aqua som flöt runt i vattnet. De är mörkt gröna och tätt ihop packade trådar som liknar barr. Ett tecken på att vattnet fortfarande är ganska varmt. Terometeren visade på + 5,6 0C men jag avstår från att bada.
Den tunna isen har lagt sig på dammen i natt och bildat mönster som liknar blad på ytan.Blåstång och ett knippe kräkel (Furcellarialumbricalis). Tången var allt med stora tångmärlor
Det var kallt i natt och på vår lilla damm hade isen lagt sig igen nu på morgonen och det gnistrade i gräset och på bryggan av rimfrost.
Det gick lätt att plocka upp blåstången som hänger i snöre från bryggan. Lite fuskigt men det är skönt att inte behöva gå ut i vadarbyxor och bli våt och kall om armen för att kunna plocka upp tång som sitter på små stenar. Eller bada om det är högt vattenstånd. Passade också på att kolla på havstulpansplattan som hänger kvar vid brygga.
Resultatet av betande tångmärlor och tånggråsuggor syns på tången.Några förökningstoppar verkar redan vara på gång att utveckla sig.Två sländlarver och en mindre havsnål som försöker gömma sig under tångmärkor och ett hus till en sländlarv.Repet till havstulpansplattan har påväxt av ullsläke och en fiskidel leker litet snöre och försökte gömma sig.
På piren där jag tar mina planktonprov växter grov tarmalg, Ulva intestinalis runt kanten av ett vattenfyllt hål. Tycker det ser ut som ett fotavtryck. Grov tarmalg är en tålig art som klarar av att leva i små vattensamlingar där salthalten kan variera mycket och risken är stor att frysa fast eller torka in beroende på årstiden. Detta får bli mitt lilla projekt att hålla koll på.
Blir det en riktigt mild vinter och den klarar att överleva eller kommer den att frysa in och sen starta på nytt från övervintrande sporer? Fortsättning följer.
Tångbloggen 