Sudare, Chorda filum är en ettårig brunalg som blivit allt vanligare utmed våra kuster, både i Östersjön och Västerhavet. Lätt att skörda på sommaren där de långa ”kolasnörena” kan växa som täta snärjiga snår fästa på små stenar, skal eller större tångarter. Sudare är bäst att använda färsk. Klipp den i små bitar, koka i 5-10 minuter och strö över spagettin eller riset eller ät den rå i en sallad. Själv gillar jag min currygryta med blåstångstopp och sudare. Det finns så mycket mer som alger kan användas till. Ett exempel är att fläta långa flätor med sudare och sedan binda ihop till en skål eller korg. Viktigt att tänka på är att de krymper när de torkar. Gjorde också ett armband med sudare och bomullsgarn – tycker att det blev riktigt fint.
Sista dagen i november var det AW för lärare på Baltic Sea Science Centre, eller lite enklare uttryckt Östersjöns Hus på Skansen. Anna Björn hälsade välkommen i trappan ner till de stora akvarierna. Sen fick besökarna mingla runt och kolla i akvarierna där torskarna frodas och stimmet av strömming/sill glittrade för fullt. På olika platser i utställningen deltog forskare från SLU och Stockholms universitets Östersjöcentrum. Linda Kumblad från Östersjöcentrum tillsammans med Jens Olsson från SLU svarade på frågor vid akvarierna och själv höll jag till i laboratoriet på plan fem. Det blev några intensiva timmar med en massa frågor från intresserade lärare som passerade förbi. Det var så mycket frågor och aktiviteter att jag helt tappade bort att fotografera det som jag tagit med och det undervisningsmaterial som förevisades som illustrationer på lektioner som går att boka om man vill ta dit sin klass.
Tursamt nog fotade Elisabeth Lundmark några av tångplantorna som jag tagit med.
På bilden från vänster syns; En tångplanta utan påväxt, trådslick som lossnat från blåstång och tofsar med ullsläke sittande på tång.
I fredags kom det en fråga från en elev om hur vågexponering påverkar påväxt av alger på blåstång till Tångbloggen och det visade sig att vi inte skrivit så mycket om detta ämne. Så här kommer svaret som Sara fått från oss.
Det är många faktorer som påverkar vilka arter som växer på blåstången och om de är stora så att de syns eller är mikroskopiskt små. De stora förekommer ofta på sommaren medan det mikroskopiska stadier är det som övervintrar. Dessa små stadier sitter på de äldre delarna och påverkar inte tången särskilt mycket. När ljuset och värmen kommer tillbaka på våren växer det ut och kan bli stora tofsar som skuggar tångplantorna. Tidiga vår- och sommar arter är t.ex. grönalgerna, som grönslick, Cladophora glomerata, eller tarmalger, Ulva spp. och brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis är också vanlig.
Nu till frågan om skillnader i påväxt mellan en skyddad och en vågexponerad lokal. I en studie på Åland (Rönneberg och Ruokolahti 1986) visade sig påväxten vara klart mycket större på den skyddade lokalen, ca 140 mg per g-1 blåstång (torr vikt), jämfört med ca 95 mg per g-1 blåstång på den vågexponerade lokalen. Det fanns också fler arter på den skyddade lokalen (13 st) jämfört med den vågexponerade (5 st.). En orsak till att biomassan av epifyter är högre och att det finns fler arter på den skyddade lokalen kan bero på att tillgången på näringsämnen som fosfor och kväve är större men också att fintrådiga alger inte slits loss lika lätt som på den vågexponerade lokalen. Så det är inte helt enkelt att svara på hur vågpåverkan påverkar sammansättningen av epifyter på blåstången. Det beror både på hur öppet lokalen ligger vilken årstid det är, hur stora själva arterna av påväxt är och dessutom på salthalt och tillgång på näringsämnen.
Här berättar vi om årets artrikaste platta som legat i vattnet vid Rörvik, Västra Frölunda på västkusten. Plattan hängdes ut för att kolla på när havstulpaner och blåmusslor kommer och sätter sig på båtarna i hamnen. Detta är ett projekt som rullat många år nu i Östersjön och nu finns det även på västkusten. Där finns det många fler arter att upptäcka och riktigt spännande för en marinbiolog.
Tångbloggen deltar sedan flera år tillbaka i Havstulpanprojektet som drivs av Svenska Båtunionen, för att hålla koll på när havstulpaner kommer och sätter sig på båtskrovet. Det innebär att vi, med många andra, har hängt ut en platta vid vår brygga.. Sen undersöks plattan noga varje vecka vilka larver som kommit och satt sig på plattan. Min platta i år har bara fått lite mossdjurskolonier några havstulpaner och några sudare, dessa långa bruna alger. Förväntat, men inte särskilt spännande.
Inte så spännande platta från norra Stockholms skärgård, Rådmansö. Lite havstulpaner,och några plantor av sudare.Såhär ser hamnen i Rörvik ut, med fritidsbåtar och en fint tångbälte i närheten även om det nu är mycket lågt vattenstånd. Plattan hänger mellan båtarna vid bryggan. Foto: Jonas Jerlin.
Men så för några dagar sedan kom denna platta från Rörvik vid Västra Frölunda, på västkusten! För mig som marinekolog hoppade jag jämfota när jag laddade ner fotot. Vilket häftigt samhälle med mossdjur, havstulpaner och blåmusslor och några mysko gulbruna geléaktiga klumpar.
Första försök att bestämma arter på plattan när den är tagen upp ur vattnet. Inte lätt att bestämma de gulbruna klumparna.
Det fanns många vackra blomsjöpungskolonier (Botryllus schlosseri). De är vanliga på lite skyddade lokaler och kan variera i färg, som här på plattan. Färgen kan vara grön, röd eller violett och kolonierna består vanligen av ca 5-15 individer som bildar som en liten blomma med sina ljusa vita öppningar. Blomsjöpungen kan bilda stora platta kolonier som kan bli upp till ca 12 stora. Kolonierna kan växa på tång och andra alger, eller som här på en platta som hängts ut i havet. De ser också ut att växa på de mysko gulbruna geléklumparna. De ser ut som om de har dragit in sina tentakler men det gick inte att komma på vilken art det var som gömde sig där. Nytt försök av Jonas Jerlin som skickat fotot till oss.
Det gällde att ta ett foto på plattan utan att lyfta upp den ur vattnet.
Jättetydliga luddsjöpungar med sina två öppningar nära varandra. Att de är luddiga syns inte så bra. Foto: Jonas Jerlin.
Och denna gång gick det lättare att se vad det var – en luddsjöpung (Molgula manhattensis) som troligen ursprungligen kommer från Nordamerikas atlantkust i USA. Den finns nu spridd över hela världen. Som för många arter har den liftat till nya havsområden sittande på något båtskrov. Och det var troligen så den också kommit till Sveriges västkust. Det geografiska ursprunget diskuteras och är inte klarlagt. Det betyder att det inte är klarlagt om det är en främmande art för våra havsområden eller ej. Det finns däremot inte många rapporter om var den hittats utmed svenska västkusten. Och detta är första fyndet som jag varit med om att artbestämma, vilket känns jätteroligt.
Den förekommer fastsittande på stenar och alger på grunt vatten. Luddsjöpungen är en av mycket få arter av sjöpungar som klarar att leva vid lågsalthalt och i grumligt vatten. Den är snabbväxande, blir fort könsmogen och hinner föröka sig flera gånger under sin korta livstid som är ca 1 år. Den är tvåkönad och har yttre befruktning. Ägg och spermier släpps ut i vattnet där befruktningen sker. Efter ett några dagar i fria vattenmassan söker larverna upp en hård yta och sätter sig fast och utvecklas till en ny luddsjöpung. De är lite hårig på ytan där det lätt fastnar små sandkorn, skal eller algfragment. Den är filtrerare och in – och utströmningsöppningarna sitter nära varandra. Det var de som jag gissade kunde vara tentakler när de var ihopdragna.
Till vänster syns de vackra kolonierna av blomsjöpungar i olika färger. Till höger är det mycket havstulpaner, några blåmusslor och ett par luddsjöpunngar också. Det växer också någon liten rödalg på plattan. Foto: Jonas Jerlin.
Det sista fotot på plattan är tagen med Jonas Jerlins bästa kamera, vilket syns. Den vänstra sidan av plattan rensades på havstulpaner och gjorde det möjligt för luddsjöpungar och en massa olikfärgade blomsjöpungskolonier att etablera sig. Den visar tydligt att de betyder mycket om det finns en ren kal yta att etablera sig på när larverna i vattnet letar efter en plats att sätta sig fast på. Där det redan sitter en massa havstulpaner eller blåmusslor finns det inte plats och de har troligen blivit uppätna om de kommit för nära en filtrerande mussla eller havstulpanens fångstarmar.
Om du hittar luddsjöpung, så är det toppen om du rapporterar in ditt fynd på Artportalen. Då kan de som arbetar med främmande arter få en bättre bild av hur spridd och vanlig den är längs kusten.
Det är härligt att komma till västkusten även om det varit ganska blåsigt några dagar. Vindarna är ljumna och det är varmt i vattnet. Första dagen innan det började blåsa tog vi en tur med båten ut till Lökholmen, strax utanför Tjärnö marina laboratorium. Laboratoriet ligger nära Strömstad och tillhör Göteborgs universitet.
Mareld, Noctiluca scintillans och Nereus angör bryggan i bakgrunden.
Vid bryggorna nedanför labbet hade det drivit in mareld (Noctiluca scintillans) som låg som en bred rosa strimma utmed strandkanten. Det var ett varningstecken och mycket riktigt fanns det en del både blå och röda brännmaneter i vattnet. Stationens fartyg Nereus kom precis in med kursen från Stockholms universitet som varit ute på provtagning.
Framme vid Lökholmen, en av många små öar med fina sandstränder inom naturreservatet Kosteröarna, var det dags att kolla på alla spännande alger i det grunda varma vattnet. Blåstångens, Fucus vesiculosus, förökning är över sedan länge. Förökningstopparna är helt överväxta av andra alger som hittar en utmärkt groningsplats i de små öppningar som tidigare släppt ut ägg och spermier. Hittade några förökningstoppar som så riktigt lustiga ut – som uppblåsta små konstiga djur eller en hand.
Orange pilar visar på påväxta receptakler och blå pil på en uppblåst spets av sudare Chorda filum.Lustiga förökningstoppar på blåstång.
Rödalger som legat lösa i det grunda vattnet blir gulbruna och känner man inte igen formen är det svårt att veta vilken art det är. De två på bild är julgransalg, Brogniartella byssoides och pepparalg, Osmundea spp. I strandkanten hittade jag också stora blad av havssallat, troligen Ulva fenestrata som delvis tappat färgen i kanten på bladet, vilket sker när den släpper sina sporer. Då blir de alldeles vita i ytterkanten som på det större exemplaret på bilden nedan. Så stora och många exemplar av havssallat har jag aldrig hittat tidigare. Kan det bero på att det nu finns en odling vid Koster av just havsallat, Ulva fenestrata eller kan det vara en ny art som förekommer i Danmark och som letat sig hit till svenska vatten? Den heter Ulva gigantea – vilket ju säger att den kan bli jättestor. Detta måste undersökas närmare.
Havssallat JulgransalgPepparalg´
Ännu så länge har inte trådarna av sudare, Chorda filum, som sitter i små knippen klädda med färglösa hår, inte hunnit bli så långa. Hittade några som satt fast på ett skal av en knivmussla och långsamt drev runt i vattnet precis ovanför botten.
Stort knippe med vackra sudareSudare drar iväg på utflykt sittande på ett skal av knivmussla
Hittade också en samling alger sittande på en blåstångsruska. Detta foto får avsluta mitt första vykort för sommaren från vår fantastiska salta västkust och dess fina sandstränder. Nästa vykort får bli från någon klippig strand och vad som växer där.
Blåstångsplanta med överväxta förökningstoppar, havssallat,tarmalger, rödslick mm. ett litet algkollage från västkusten.
På förmiddagen när jag gick ner till stranden låg det en dimbank som skymde öarna utanför. Det syns en liten skymt av ön som ser ut att sväva i himlen. Vattentemperaturen börjar bli riktigt skön för att vada ut till plantorna för att kolla djurlivet. Närmare 14 grader.
Det ligger en lång smal ö vid horisonten som knappt syns ovanför dimman.
Vid strandkanten flyter det gula sjok av pollen, men när jag tittar närmare så ser det grönt ut i vattnet runt omkring. Det kan ju inte vara en cyanobakterieblomning redan? Tursamt ligger det en plastspade kvar från barnen som lekt vid stranden – det får bli redskapet att samla in blomningen med. Och mycket riktigt –det är knippvattenblom, Aphanizomenon – lätt att känna igen genom att de bildar som knippen av trådar som ser ut som små, små, mörkt gröna barr i vattnet. Det var inte någon stor ansamling, men jag tycker att det var tidigt för den.
Pollen omringat av en cyanobakterieblomning vid strandkanten.Syntes inte jättebra med den blå spaden som bakgrundHär syns de små mörkgröna kolonierna av knippvattenblom tydligt.
Nu har föryngringen av tångmärlorna (Gammarus sp.) kommit igång på många ställen. Vid min brygga i Räfsnäs dominerar antalet tångmärlor, gammarider, klart i de plantor jag håller koll på. Det är även gott om oval dammsnäcka, Radixbaltica, och några hus av och med nattsländelarver.
Många tångmärlor och ovala dammsnäckor trillade ur tångruskan. Två nattsländelarver i sina hus ligger lite till vänster nertill i bilden.
Under den långa lågvattenperioden som varade flera månader torkade grönslicken, Cladophora glomerata bort och det har tagit ända tills nu för den att växa ut igen. Det innebär att det finns mindre grönslicksplantor för de små nya tångmärlorna att flytta till och växa upp i.
Tånggråsuggorna, Idotea finns också i tångruskorna och är ihopkopplade, precis som tångmärlorna, för att para sig. Däremot har jag inte hittat några små nyfödda tånggråsuggor ännu.
Många små tångmärlor simmar runt och en tångräka, Palaemonadspersus,har sällskap med en tånggråsugga i övre vänster hörn.
En art som också börjar dyka upp både växande på blåstången, Fucus vesiculosus och på stenar är sudare, Chorda filum. Kan vara värt att hålla ögonen på om det kommer att bli ett lika rikligt årsom det var förra året. Mer om sudare hittar du i vår serie Månadens Alg här på Tångbloggen.
Vill också passa på att påminna om att det snart är fullmåne och då kan det vara läge att kolla hur mogen tången är, om du kommer att vara i närheten av en strand där det växer blåstång.
Hej alla Algforskare! Här kommer lite mer information om projektet och bilder som kommit in under de första veckorna.
Ett foto berättar en massa saker. Här kommer två bilder som kommit in från deltagare i Algforskarsommar. Den första bilden är från Norrpada, i norra delen av Stockholms ytterskärgård. Ett typiskt blekt och kortväxt grönslicksbälte. Tittar du noga på fotot så ser det ut som det finns en kal zon ovanför. Här kan det etablera sig någon lite brun fintrådig alg lite senare i sommar eller så kommer nästa generation av grönslick att breda ut sig här.
Vackert grönslicksbälte från ytterskärgården, Norrpada och under det ett tångbälte. Foto: Patrik Frid.
Nästa foto kommer från innerskärgården. Här syns påverkan av den längre lågvattensperioden tydligt, jämfört med ytterskärgården. Här syns ett kalt bälte/zon på klippan där inget växer. Där satt det före lågvattenperioden med stor sannolikhet grönslick som torkade in och har sen lossnat. Lite ligger kvar utanför över botten och ser lite grågrönt luddigt ut.
Tecken på uttorkning orsakat av en längre lågvattensperiod. Foto från Stortistronskär, Möja. Foto: Jan Cox.
Sen när jag tittar närmare på tången inne i vassen så ser mycket av plantorna bruna eller gulbruna ut. Det betyder att de varit torkade och nu lossnat och dör. Några ser ut att ha förökningstoppar, de är lite knottriga jämfört med flytblåsor som är släta och blanka. Båda är fyllda med syre och hjälper till med att få tångplantorna att flyta. De kan driva långa vägar och samlas ofta i någon vik i närheten. Vart de driver beror på vindarna och varifrån det blåst. Om du åker båt långt ute till havs har du säkert sett någon tångruska någon gång. Vet att jag har sett dom från färjan mellan Kapellskär och Mariehamn t.ex.
Det finns många alger som växer på andra alger som t.ex. blåstång. På fotot från Norrpada syns två tunna trådar av sudare, en brunalg som är vanlig på tång eller på små stenar och skal på mjukbotten. Längre in i skärgården finns det miljöer med massor med sudare, Chorda filum. I ett sund mellan två öar där vattnet strömmande var det så tätt att det var nästan svårt att få syn på blåstångsplantorna mellan alla sudare. Här kommer blåstången inte kunna lyckas med någon förökning utan de ägg och spermier som de släpper ut i vattnet kommer att fastna på trådarna av sudare långt innan de når en hård klippbotten.
Två små strån av surare överst på bilden
Massor med sudare!
Foto av Patrik Frid på en tångruska med Blåstången syns knappt mellan alla trådar av sudare
två små sudare och några båtsnäckor
från Norrpada
Vi har också fått in ett första foto på en tångplanta som kan vara en höstförökande ruska fast det ännu dröjer runt en månad innan det går att se de nya förökningstopparna ovanför de nya flytblåsorna.
Detta kan vara en lokal där det finns höstförökande blåstång. Värd att undersöka igen lite senare på året.
Fotot kommer från Ronneby, och vid Brödholmarna. Fotograf: Hans Kyhlbäck modifierat av Lena Kautsky.
Höstförökande blåstångsplantor ser ofta lite slitna ut. Det beror på att ovanför nästan alla toppar anläggs först flytblåsor och sen kommer det att bildas förökningstoppar. Sommarförökande plantor har istället många grenar som bara är vegetativa och därför ser grönare och friskare ut.
Stort tack för alla bilder och rapporter som kommer in till Algforskarsommar. Vi ser fram emot många fler rapporter och lovar snabb respons på frågor! Fortsatt glad algforskarsommar!
Det är fortfarande lite kallt i vattnet för att ligga i någon längre stund. Istället fungerar det väl att gå i vattnet utmed stranden och se vad som vuxit till eller göra små fynd.
En av de närmaste sandstränderna på Räfsnäs är sjöängen, där jag tog en promenad igår.
Det första som fångade mitt öga var de tjocka rotstockarna av vass som håller på att växa ut från kanten. Ryckte upp en med några små nya skott.
Längre in i vassen är det tydligt hur mycket tjocka rotstockar som binder sedimentet och lagrar in kol för lång tid framåt.
Bilden visar vassens ytliga rottrådar
I ytterkanten har vassen tydliga ytliga rötter som hjälper till så att vågorna inte eroderar bort sanden utan håller den kvar. På lite öppnare delar av stranden stack det upp korta vasstrån inklädda i knallgröna tarmalger. Under dom gömde sig sandstubb, men de var alldeles för snabba att fotografera.
Hittade en sudare som satt sig fast på ett skal av en hjärtmussla. Snäckor betar fintrådiga alger men om sporerna fäster sig på det egna skalets topp kan ju inte snäckan äta upp dom. Det kan bli riktigt besvärligt som för de här båda dammsnäckorna.
Blir de fintrådiga algerna tillräckligt stora så kommer det bli svårt för snäckan att hålla sig kvar på botten. Den stora tofsen kommer att lyfta iväg snäckorna. Det finns så mycket att kolla på bara under en kort promenad.
PS. Vill du lära dig mer om Östersjöns alger och vattenväxter? Varför inte söka till en kurs som hålls dels på Askölaboratoriet, i Trosa skärgård och dels på Tovetorps forskningsstation under perioden 12-18 september. Den riktar sig till doktorander, masterstudenter, postdocs men även forskare, konsulter och andra som har behov av kunskap om Östersjöns kärlväxter och alger i sitt arbete är välkomna. Mer information om kursen och hur man ansöker hittas här: https://www.forbio.uio.no/events/courses/2021/Macrophytes.html
Vi fick nyss en fråga från en av tångbloggens läsare som handlade om att använda olika arter av tång till att fläta med. De två arter som fungerar bäst att fläta med och göra t.ex. ett armband eller en peruk med långa flätor är brunalgsarterna sudare, Chorda filumoch gullsudare Halosiphon tomentosus. För att samla material blir det till att vänta till sommaren. Men jag hittade några bilder från västkusten, Tjärnö marina laboratorium, som jag samlade i somras. Den arten som är mycket vanlig är sudare och trådarna blir långa och ganska tjocka. Sudare är också vanliga i Östersjön på många grunda bottnar med lite småstenar där de växer ut under våren och sommaren. Men här blir trådarna smalare och kortare på grund av den låga salthalten.
På bordet ligger en stor hög osorterade trådar av sudare tillsammans med ca 10 buntar med sudare sittande på små stenar. De är lagom stora att fläta ihop. Det blev fem långa fina flätor. Varje fläta avslutas med en knut så det håller ihop. Vid sidan om syns starten till en skål gjord av tarmalger. som ligger upp och ner med en skål under och en skål gjord av sargassosnärja.
När sudare sitter fästa vidriktigt små stenar kan man låta dom sitta kvar så attdet blir en fin dekoration t.ex. i kanten på en skål. Sen är det bara fantasin som sätter stopp på vad de flätade algerna kan användas till. Min blev en stor skål att förvara mina strandfynd i. Tidigare har vi visat ett litet armband flätat av några trådar och en bomullstråd. De går också att använda i matlagningen. Torka av trådarna med papper så att du blir av med en del av de fina som trådarna som sitter på ytan och klipp sen tråden i små bitar och strö över riset.
Under de senaste veckorna har det varit flera presentationer om vikten av att bevara och skydda ålgräsängar. Det finns många aktiviteter som påverkar ålgräsängar negativt. Hit hör fortsatt utbyggnad av hamnar, både stora hamnar för fartyg och mindre för fritidsbåtar. Den största negativa påverkan kommer från tillförsel av mycket näring från land via avrinning och direkt från avloppsreningsverk.
Resultatet av hög närsaltsbelastning innebär ökad produktion av snabbväxande fintrådiga alger och mer organiskt material som sedimenterar ner till botten. På västkusten kan det vissa år etablera sig massor med små blåmusslor på bladen på ålgräset och tynga ner dem till botten. Blir det mycket fintrådiga alger kan de trassla in sig mellan skotten i ängen och också bidra till att ängen förstörs. Det bästa sättet att bevara ålgräset är att skydda ålgräsängarna så att inte påverkan blir så stor att ängen försvinner. Då kan det bli svårt och mycket kostsamt att restaurera en äng eftersom man då måste plantera tillbaka ålgräset för hand. På förra Baltic Breakfast var temat just hur och vad som behöver ske för att skydda och restaurera de kustnära ekosystemen.
För att kunna återplantera ålgräs på västkusten gäller det att miljön inte förändrats för mycket utan att förutsättningar för ålgräsets överlevnad fortfarande finns kvar.
Mer att läsa finns i detta policy brief. När vi pratar om ålgräsängar och vad som behövs för att skydda och eventuellt restaurera dem kan det verka som att de förekommer i samma miljöer på västkusten och i Östersjön. Men det finns också stora naturliga skillnader mellan dessa ängar på olika sidor av landet. I denna illustration har jag försökt visa på några viktiga skillnader som kan påverka vad som händer i ängen under året.
En illustration om skillnader och likheter mellan ålgräsängar på väst- respektive östkust.
Den största och viktigaste skillnaden är att ängarna på västkusten förekommer på lösa mjuka bottnar med mycket organiskt material, där sedimentet ofta blir syrefattigt. Där finns mer kol lagrat som samlats där under många, många år. På småstenar i ängen växer sudare, Chorda filum. Vanliga djur i ängen är strandkrabba, Carcinus maenas. Den är populär mat för bl.a. torsk och krabban hittar skydd mellan stenar och ålgräs. Olika räkor som hästräka (Crangon crangon) och olika arter av tångräkor, t.ex. den långfingrade tångräkan (Palaemon adspersus) lever bland ålgräset i skyddade vikar. Blåmusslor ligger som små klumpar på botten. Vissa arter som öronmanet (Aurelia aurita) förekommer i ängarna på både ost- och västkusten.
Jämfört med västkusten hittar man ålgräset på mer sandiga lokaler i Östersjön. Innehållet av kol i sedimentet är klart mindre och det betyder också att ängen inte lagrar lika mycket kol som på västkusten. Ängarna i Östersjön är mer varierade när det gäller arter av rotade vattenväxter. Här förekommer arter som borstnate (Stuckenia pectinata) och ålnate (Potamogeton perfoliatus) bladat med ålgräs och stenar med blåstång och sudare. Allt i en härlig blandning. Östersjöns ängar hittar man på mer vågexponerade lokaler som medför att organiskt material spolas bort. Precis som på västkusten ligger det klumpar med blåmusslor på botten men i Östersjön blir musslorna inte lika stora på grund av den låga salthalten. Salthalten sätter också en utbredningsgräns för hur långt in ålgräset kan växa i skärgården och hur långt norrut den förekommer. I norra delen av Egentliga Östersjön blommar ålgräs sällan och ängarna består av en eller några få individer som endast förökar sig med rotskott. Det betyder att skulle den ängen förstöras genom för stor påverkan av närsalter och produktion av fintrådiga lösliggande alger, så kommer det att vara svårt till helt omöjligt att återställa den.
Ålnaten håller på att vissna bort på hösten. För den med skarpa ögon syns småfisk i kanten på ålnatebeståndet.
När vintern kommer vissnar ålgräset och de olika vattenväxterna tillsammans med sudare ner och botten blir kal och tom. Det står kvar enstaka små övervintrande skott av de olika växterna. Det är då som de blandade ängarna i Östersjön, där det kan finnas ganska många stenar med blåstång, fortfarande kan ge gömställen över vintern till småkryp och fiskar.
På sommaren finns en blandad äng med flera vattenväxter och lite ålgräs. På vintern står blåstångsplantorna kvar tillsammans med enstaka övervintrande skott av ålnate och borstnate.
På västkusten har en ny främmande art hittat en växtplats i många ålgräsängar. Det är sargassosnärjan (Sargassum muticum) som bildar höga buskar inne på skyddade bottnar inne bland ålgrässkotten. Vi finner den också på andra ställen, som exempelvis pirkanter. Sargassosnärjan sitter på små stenar och skal. Men också den vissnar bort under hösten och kvar blir bara ett litet kort övervintrande skott. Inget att gömma sig i för en liten fisk eller räka. Över vintern vandrar fisk och småkryp istället ner på djupare vatten i väntan på att ljuset kommer tillbaka och temperaturen ökar så att ålgräs, andra vattenväxter och sargassosnärjan kan växa till igen.
Bryggor hamnar ofta i grunda miljöer med känslig vegetation.
Ett exempel kommer från Nåttarö, och togs upp av Peter Karlsson, Svenska Båtunionen under mötet. På land finns det massor med information om vad som finns att se och göra på Nåttarö, som i huvudsak förvaltas av Skärgårdsstiftelsen. Här beskrivs var sandstränderna ligger med utmärkta badplatser och var bryggor och ankringsplatser finns samt mycket, mycket, mer men inget om hur det ser ut under ytan.
En av de finaste grunda vikarna på Nåttarö är Östermarsfladen, som ligger i nordändan av ön. Det är också en populär hamn för fritidsbåtar. Tittar man på sjökortet får man veta att det är grunt och att viken är riktigt skyddad för blåst. Den information som saknas är hur det ser ut under ytan och vad som växer på botten.
Massor med båtar lägger till i Östermarsfladen på sommaren.
Ett förslag som framfördes av Svenska Båtunionen under webbinariet var att göra informativa kartor över hur det ser ut under ytan genom att lägga ihop informationen om bottenvegetation av ålgräs, Zostera marina och andra vattenväxter (betecknade i kartan med ljust blått och prickar = fanerogamer eller kärlväxter) med det vanliga sjökortet.
Marin naturinventering av Nåttarö visar vilka artsamhällen som finns under ytan.
Östra och västra sidan på Nåttarö skiljer sig tydligt under ytan.
Det syns tydliga skillnader mellan de olika sidorna av ön. På den västra delen av ön finns det tät vegetation av olika samhällen av vattenväxter (markerat i blått, ju mörkare färg dessto tätare bestånd), tillsammans med Fucusvesiculosus, blåstång (i mörkbrunt) där det är mer klippbottnar. På lite blandade bottnar med stenar och mjukt sediment är ängar av Chordafilum , sudare vanliga markerat i gulbrunt.
På öns östra sida är kusten brantare med fler klippstränder där det växer Fucus/blåstång och ännu djupare olika rödalger. Här kan det löna sig att snorkla och se hur rikt djurlivet är på en klippbotten i Östersjön. I den nordöstra delen av ön dominerar blandade bottnar med stenar och en rik vegetation av sudare /Chorda.
Allt eftersom tiden går och tekniken utvecklas kommer det att finnas mer och mer information om hur undervattensmiljöerna ser ut. En sådan ny teknik är att fotografera med drönare. Även om det är svårt att avgöra vilka alger och vattenväxter som förekommer på lite större djup. Andra metoder är att använda drop- video. Med denna kunskap blir det lättare att genomföra olika skyddsåtgärder som t.ex. sker just nu i Östermarsfladen där ett större antal bojstenar placerades ut i våras för att minska ankringsskador på ålgräsängen. Samtidigt testades att så blåstång på bojstenarna. Tångbloggen återkommer snart med den första rapporten om det blivit någon lyckad sådd av blåstångsgroddplantor.
Tångbloggen 