Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Askö’

Den här veckan har jag varit i Finland tillsammans med min kollega Sussi för att leta efter tång. Vi på Stockholms universitet och vår fältstation Askölaboratoriet har ett samarbete med Helsingfors universitet och deras fältstation Tvärminne Zoologiska Station, som ligger precis där Finska Viken möter Östersjön. Samarbetet heter Baltic Bridge och vi på Tångbloggen har, tillsammans med flera svenska och finska tång-glada kollegor, startat ett projekt som ska undersöka vegetationens funktionella roll i Östersjön, FunkVeg.

Kurs Tvärminne

Full fart på fältstationen. Här samlar studenter in sandstubb och spigg med hjälp av en landvad.

Så i söndags kväll tog jag och Sussi färjan över till Åbo och måndag morgon körde vi ner till Tvärminne i ömsom sol och ösregn. Tvärminne Zoologiska Station ligger otroligt vackert vid havet, med underbar natur även på land. Den lilla slingrande vägen dit var mycket trevligare att åka nu än förra gången jag var där på vintern.

Tillsammans med Camilla Gustafsson, vår finska kollega, gav vi oss ut i den omgivande skärgården för att leta efter lokaler med frilevande blåstång. Jag och Sussi har många lokaler med frilevande blåstång på den svenska sidan Östersjön, men vi kände inte till några i Finland. Vår magkänsla för var den frilevande tången återfinns visade sig stämma även här, och vi hittade flera fina lokaler med ”blomkålstång”.

Sjökort

Camilla Gustafsson forskar huvudsakligen på sjögräs, men hjälper gärna till med att leta blåstång.

Till skillnad från lösliggande blåstång, som har slitits loss och kan återfinnas i stora mattor som sakta bryts ner, så är den frilevande formen välmående och i fin form. Den har dock smalare, krusigare bål och påminner mer om små runda blomkålshuvuden som ligger på botten. Den saknar även de små flytblåsorna som gett blåstången dess namn.

frilevande

Frilevande blåstång påminner om blomkål, tycker vi. Foto: S. Qvarfordt

Man förknippar ju oftast blåstång med hårda substrat som hällar, block och sten, men den frilevande formen kan återfinnas på vilken sorts botten som helst. Den är till och med vanligare på mjuka sand- och lerbottnar.

I Östersjön finns, förutom tång, många kärlväxter som växer i vattnet. Men dessa vissnar ner på hösten och är försvunna under vinterhalvåret. Var ska alla djur som övervintrar bo då? I blåstången, såklart!

Den fastsittande blåstången är flerårig och här kan många djur övervintra. I projektet FunkVeg vill vi ta reda på om den frilevande blåstången också är flerårig, och i så fall undrar vi hur viktig den är på vintern för övervintrande djur. Vi är även nyfikna på varifrån den kommer. Är det närliggande fastsittande tång som slitits loss och drivit en liten bit, eller har den kommit långt bort ifrån? Kan den frilevande tången föröka sig genom att helt enkelt falla sönder i flera mindre delar som sedan växer till sig? Hur bildas den frilevande formen till att börja med? Som ni förstår finns det massor med spännande frågor kring denna relativt okända form av blåstång. Vi inom FunkVeg hoppas såklart på möjligheten att få dyka på djupet med dessa frågor.

Följ oss på Tångbloggen för att få veta mer i takt med att vi upptäcker nya spännande resultat. Vad har du för frågor om tång? Tveka inte att höra av dig till oss med dina funderingar.

Tjärpastiller och skorv

Tjärpastiller och Tvärminne Zoologiska Station – två trevliga saker i Finland

Read Full Post »

Från Trälhavet till Trosa skärgård för ÄNNU mer tångexperiment!
Den här gången ska vi undersöka hur olika påväxt på sten påverkar hur bra blåstångens bebisar kan fästa och växa sig stora. Även detta är en del i vår restaureringsmanual för blåstång som vi gör i samarbete med stiftelsen BalticSea2020

Om det är mycket näringsämnen i vattnet så växer fintrådiga alger som trådslick (Pylaiella littoralis) snabbt och täcker snart alla stenar.
Det är just på stenar och klippor som blåstångens bebisar vill sätta sig. Om ytan är täckt av fintrådiga alger, som dessutom är fulla med sediment, är det inte lätt för ett litet ägg att komma ner till botten.

Så vi tänker se hur mycket det hjälper om vi skrapar eller borstar bort de fintrådiga algerna alldeles innan blåstången förökar sig. Vi undersöker även hur algen röd stenhinna (Hildenbrandia rubra) påverkar äggens förmåga att fästa på underlaget.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Från vänster: borstade, orörda, skrapade, helt rena och med röd stenhinna.

Efter att ha samlat in stenar med påväxt och behandlat dem med antingen skurborste eller spackel, behövde vi såklart knyta upp fertil, mogen tång på ett galler som kan hängas över våra stenar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är inte första gången som vi knyter tånggaller. Kompostgaller lämpar sig särskilt väl för detta har vi upptäckt.

Sedan var det bara att ta på sig den röda baddräkten och hoppa i vattnet för att sätta ut experimentet. Vi har lagt stenarna, och några kontroll-kakelplattor, på finmaskigt hönsnät för att det inte ska sjunka ner i det mjuka sedimentet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nät med stenar och kakelplattor, en snygg uppställning!

När alla stenar låg rätt, fäste vi tånggallret så att de små äggen bara behöver falla rakt ner. Lite snäll får man ju vara.

P6032846.JPG

Tånggaller på plats, nu väntar vi bara på fullmånen.

Så kvarstår då bara att hålla tummarna och hoppas att det inte blåser upp till storm eller att havet fryser till is innan midsommar (man vet aldrig). En liten bit in i Juli kommer vi att ta upp våra stenar för att läsa av resultatet av vårt försök. Givetvis håller vi dig uppdaterad här på Tångbloggen.

Read Full Post »

Nu har det äntligen blivit dags för årets stora fältinsats. Tio små försöksenheter, egenhändigt ihopsnickrade av snöre, betongstenar och kakelplattor, har idag satts ut i vattnet i Trälhavet. Ovanför plattorna hänger små tångruskor knutna till ett korkflöte.

Vad är nu detta? Jo, det här gör vi för att kunna se om blåstången överhuvudtaget KAN föröka sig på de här platserna.

Tidigare har blåstången funnits långt in i Stockholms skärgård. Men på grund av föroreningar och andra förändringar i miljön har blåstången idag försvunnit från stora delar av Trälhavet. Blåstången är viktig för Östersjön. Det är inte för inte som den kallas för havets skog. Här bor massor med snäckor, kräftdjur och räkor. De utgör i sin tur en buffé för fiskarna som gärna besöker tången för en bit mat. Men finns det inga restauranger i området så försvinner ju såklart även gästerna, i detta fall fisken. Fisken använder även gärna tången för att lägga sin rom på.

Blåstång med sillrom

De små kornen på blåstången är sillens rom.

Tillsammans med stiftelsen BalticSea2020 hoppas vi nu kunna ta fram en praktisk manual för hur man kan gå tillväga om man vill försöka återskapa utarmade eller försvunna bestånd av blåstång.

P5292609.JPG

Vi kommer under sommaren undersöka förutsättningarna i fält för att återetablera blåstång i Trälhavet, men även genomföra ytterligare fältstudier i Kapellskär och på Askölaboratoriet i Trosa skärgård som är Stockholms universitets Östersjöcentrums fältstation. Det blir en hel del bada, minsann! Vi hoppas såklart på att vattnet ska bli varmt snart. Tur att vi har dykdräkter med varma kläder under, för även om det är varmt uppe på ytan så blir det kallt efter några timmar i vattnet.

Så om du ser en liten boj med lapp om att ”FORSKNING PÅGÅR” i Trälhavet i sommar, snälla rör den inte. Vi kommer strax samla in den för att se hur förökningen har gått. Men följ oss gärna här på Tångbloggen så håller vi dig uppdaterad med hur det gick för blåstången och hur alla våra experiment rullar på.

P5292595.JPG

Read Full Post »

Kära tångintresserade läsare!

Under 2017 och några år framöver kommer Du att kunna följa med oss på Tångbloggen i arbetet att ta fram en manual för hur man kan gå tillväga om man vill återställa ett blåstångsbälte som minskat eller försvunnit till följd av mänsklig påverkan.

Projektet ”Restaurering av blåstångssamhällen – en manual för tillvägagångssätt” finansieras av stiftelsen BalticSea2020  och bygger bland annat på tidigare studier som vi har genomfört i Björnöfjärden i Stockholms skärgård. Vi som genomför projektet är Ellen Schagerström och Lena Kautsky från Tångbloggen och vår goda vän och kollega Susanne Qvarfordt som jobbar på Sveriges Vattenekologer AB.

Under två år kommer vi att testa metoder och åtgärder för att till slut koka ihop det till en handbok för hur man lyckas med återetablering av blåstång eller föryngring av utarmade bestånd med hjälp av sådd eller inflyttning av nya plantor.

Projektet fick en fantastisk start på fältsäsongen måndagen den 27e mars. Solen sken ute på Askölaboratoriet, fältstation för forskare vid Stockholms universitet och tillhörande Östersjöcentrum.  Det var 15 grader i luften och helt vindstilla. Det är otroligt hur mycket enklare och snabbare man kan arbeta om man slipper blåst och regn.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Årets första försök handlar om anpassning hos blåstång till hur mycket vågexponering en plats har. Det är kanske inte något man tänker på, men blåstång är väldigt specifikt anpassad i sin form till precis den plats den växer på. Är det en plats där det ofta går stora vågor, kommer plantan vara ganska liten och helt sakna de annars så typiska blåsorna, för att inte riskera att den rycks bort av vågorna. I lunga, stilla vikar utan vågor, ser tången helt annorlunda ut. Där blir den ofta hög, upp emot metern kan förekomma, och plantan har riktigt med blåsor för att komma upp mot solljuset och inte skuggas av andra alger eller växter.

Vad vi har lärt oss genom åren är att det inte är helt enkelt att flytta en vuxen tångplanta från en plats till en annan och få den att trivas.

Eftersom inflyttning, eller transplantering, av vuxen tång är en metod som kan användas vid föryngring av blåstångsbälten, har vi således designat ett experiment för detta.

Blåstången i Östersjön är van vid att isen kan skrapa av nästan hela plantan under kalla vintrar. Men oftast sitter den lilla häftskivan kvar på stenen eller klippan. Från denna växer det upp nya grenar när våren kommer. För att undersöka om den nya plantan som bildas från fästskivan kommer vara bättre anpassad till en ny plats om man flyttar den, kommer vi klippa ner plantor från platser med olika vågexponering  så att enbart fästskivan finns kvar innan de flyttas.

Även om det var härligt soligt och varmt i luften, så var det fortfarande bara 2 grader i vattnet. Sussi gjorde en fantastisk insats som snorklare (hon har nämligen en eluppvärmd värmeväst).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ellen och Lena stod i båten där de märkte upp eller klippte ner tång och numrerade stenar. Experimentet ska nu fortgå under sommaren och vi hoppas att vi ska kunna återfinna våra uppmärkta stenar och tångplantor till hösten och mäta hur väl de har anpassat sig till en ny miljö.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Read Full Post »

Under två veckor har kursen Östersjöns Miljö från Stockholms universitet varit ute på Askö Laboratoriet och haft fältstudier. Kursen inkluderar många metoder som är relevanta för blivande biologer. Bland annat har det lagts översiktsnät, grävts i leran från mjuka bottnar och så har studenterna gjort noggranna inventeringar av växtligheten och djursamhället i tre grunda vikar.

IMG_8099

Glada studenter snorklar ut för att inventera växter och djur i en grund Östersjövik.

En del av kursen fokuserar även på hur människan påverkar Östersjöns ekosystem. För att på ett enkelt sätt visa hur en kiss i havet påverkar tillväxten av växtplankton har studenterna fått ställa upp 4 stycken plasttankar på 1 m3 (1000 liter) och fylla med vatten från havet. En tank är kontroll så i den tillsätts inget. I de övriga tre har man tillsatt 3dl, 6 dl och 12 dl urin för att studera planktonsamhällets utveckling i olika näringshalter.

IMG_8102

0,3 promille urin och en veckas solsken visar tydligt hur snabbt växtplankton reagerar på näring i vattnet.

I år tillsatte jag även en fastknuten tofs med den fintrådiga algen grönslick (Cladophora glomerata) som växer precis i vattenlinjen. Grönslicken växer bra i näringsrikt vatten och får då även en mer mörkgrön färg. Detta syns tydligt i den mest övergödda tanken med 1,2 l urin per 1000 liter vatten, dvs 1,2 promille.

IMG_8101

Kontrollbehandlingen har inget tillsatt urin. Grönslicken är ljusgrön.

IMG_8103

I tanken med 1,2 promille har grönslicken vuxit sig stor och är mörkt grön. Vattnet är fullt av växtplankton och gör nog ingen badsugen.

Read Full Post »

På våren när ljuset kommer tillbaka och vattnet blir varmare startar algblomningen i Östersjön precis som på land. Det finns många arter av växtplankton som bildar blomningar under olika delar av året, precis som olika arter blommar på land under våren, sommaren och hösten.

Vårblomningen är livsviktig för Östersjöns ekosystem. De mikroskopiska algerna producerar syre samtidigt som de tillväxer snabbt och tar upp fosfor och kväve. Vårblomningen består främst av olika arter av kiselalger och dinoflagellater. En vanlig dinoflagellat är Gymnodinium som kan bildar långa kedjor av celler som gör det lättare att hålla sig flytande och kvar i den övre delen av vattenmassan där det finns tillräckligt med ljus för tillväxten. När de dör och sjunker till botten blir de mat till många bottenlevande smådjur, som östersjömusslan Macoma baltica och blåmusslor.

På våren händer det ibland att det samlas mycket pollen från tall och björk på vattenytan, både i strandkanten och i öppet hav så att vattnet blir ljust gult. Dessa ansamlingar kan ibland misstas för algblomning.

3pollen i strandkanten

Pollen i strandkanten

4pollen färja

Pollen ute i vattnet

Senare på sommaren blir mikroskopiska grönalger vanliga och när det blir riktigt varmt och skönt i vattnet kan cyanobakterier som katthårsalgen Nodularia spumigena och knippeblomsalgen Aphanizomenon flos-aquae massföröka sig och bilda stora blomningar ute i öppna Östersjön.  Cyanobakterieblomningen har förmågan att ta upp kväve direkt ur luften så det räcker med att det finns fosfor i vattenmassan för att de skall kunna växa till och föröka sig. I slutet av cyanobakterieblomningen, när de håller på att dö flyter de upp till ytan och kommer att driva med vind och vågor in mot någon kust. Om det istället blir blåsigt väder blandas vattnet om och blomningen sjunker till botten, där det går åt syre för att bryta ner den döda blomningen.

cyanobakterieblomnig o håv

Håven är blågrön av cyanobakterier. I mätglaset bakom ser men hur cyanobakterierna flyter som ett grönt lager på vattenytan.

algblomning över året

Variation i biomassa växtplankton över året. Notera hur liten mängd cyanobakterierna är i förhållande till vårblomningen.

Tångbloggen har medverkat i en liten film som förklarar mer om vårblomningen i havet. ]

Begreppet algblomning används när en eller ett par arter massförökar sig och ibland blir så många att det syns för blotta ögat och färgar vattnet. De vanligaste är gröna och blågröna blomningar, men vattnet i en vik kan också färgas brunt, rödbrunt eller grisskärt. En art som gör vattnet rött när den förekommer i stora mängder är Mesodinium rubrum, en ciliat, som har röda kloroplaster.

7Mesodinium blomning

Övre bilden visar en ”blomning” av algen Mesodinium, som ses i mikroskop i undre bilden. Foto Eva Lindell.

På svenska västkusten kan vattnet ibland bli grisskärt och lukta rutten fisk – det är mareld, Noctiluca scintillans som massförökat sig. På natten glimmar mareld när de rör sig i vattnet med ett kallt fosforicerande ljus. Jättevackert!

Flera växtplanktonarter kan bilda giftiga blomningar. Orsaken till varför det blir större eller mindre blomningar av just en viss alg vissa år är inte klart. Till dessa växtplanktonarter hör flera dinoflagellater som Prorocentrum minimum, släktena Dinophysis, Prymnesium och Chrysochromulina. Gifterna som dessa växtplanktonarter producerar kan sedan ansamlas t.ex. i blåmusslor, som filtrerar och äter dem utan att påverkas negativt av gifterna. Men om vi människor äter av dessa musslor kan vi bli sjuka, och få t.ex. diarréer. Eller så producerar de ett gift som kan döda fisk. Blomningarna kan vara lokala eller finnas över större områden. Alla musslor som säljs i butik är kontrollerade.

Den art som haft störst påverkan på ekosystemet på västkusten är Chrysochromulina polylepis, en liten fästalg. Detta hände 1988, när en stor blomning, massförökning av denna art slog hårt på många arter, allt från stora alger till fiskdöd, speciellt på fisk i kassodlingar som inte kunde fly undan. Detta är snart 30 år sedan, men någon ny motsvarande kraftig blomning av Chrysochromulina har inte hänt sedan dess även om arten förekommer i planktonprover.

Read Full Post »

I Östersjön är tidvattnet försumbart, bara ca 2 cm. Vågsvallet från de många stora färjorna som kör genom Stockholms skärgård skapar stora svallvågor som skapar ett algbälte, som liknar det som finns på en tidvattenskust. Den regelbundna översköljningen av klippor och stenar utmed färjeleden gör att det bildas ett tydligt bälte av gröna alger ovanför vattenlinjen.

algzonering ovan ytan

Under våren består detta bälte av t.ex. Spirogyra arter och på sommaren av grönslick (Cladophora glomerata) och olika arter av tarmalger (Enteromorpha spp.). Precis nedanför grön algsbältet bildas en zon av blåstång, Fucus vesiculosus. Vågorna som skapas av färjetrafiken är tillräckliga för att hålla algerna fuktiga så att de inte torkar ut innan nästa färja passerar.

Svallvågor

Det dagliga svallet från färjorna påverkar också samhällena i de små vattensamlingarna kallade hällkar. Om du vill veta mer om dessa förändringar ta en titt på artikeln av Östman och Rönnberg ” https://www.researchgate.net/publication/290921186_Effects_of_ships’_waves_on_rock-pools_in_the_aland_archipelago_Northern_Baltic_Sea” Fotografierna är från förra veckan när jag var på väg hem från Mariehamn till Stockholm. De mindre positiva effekter från färjetrafiken är den kraftiga erosionen av de mer sandiga kuststräckorna där träd ramlar när rötterna inte har kvar något fäste och stränder successivt håller på att försvinna. Längst ner ansamlas stenar och block längs stranden, som är så grova att de inte spolas bort. Med tiden kan de också bli beväxta med grönalger och kanske t.o.m. blåstång om det är tillräckligt stora stenar och block som ligger still och inte rullar runt.

erosionsstrand

Det är inte alltid som orsaken till att grönalgsbältet syns ovanför vattenlinjen.Det kan också vara ett tecken på att det blivit lågvatten i Östersjön och det är vanligt såhär års. På våren i mars blir det ofta lågt vattenstånd i Östersjön i samband med högtryck. Här nedanför är dels en bild från Räfsnäs nära Kapellskär på svenska kusten och en bild från den sandiga långgrunda kusten i Estland runt Saaremaa.

Räfsnäs lågvatten och tångvall

Varvet lågvattenJust denna strand som nu ligger torrlagd finns vid varvet i Nasva, där Askölaboratoriets nya forskningsfartyg byggs. Lågvatten ett av många härliga vårtecken!

Read Full Post »

Older Posts »