Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Askö’

För ett par veckor sedan fick Askölaboratoriet besök av en gymnasieklass från Vackstnäsgymnsiet. Utöver att studera livet i Östersjöns unika miljöer var de uppe vid laboratoriets lada där ett antal komposter fyllda med olika typer av ilandflutna alger står uppställda. Uppgiften var att kolla på hur snabbt materialet bryts ner. Kompost nr 3 som startades den 17 september hade till klassens besök den 4 oktober brutits ner och sjunkit ihop och det fanns inte några spår av spiggen längre.

 

Kompost nr 3: Mycket grönalger och en spigg nertill i bild. Samma kompost ca 3 veckor senare.

 

Och kompost nr 4 som fyllts på med mycket höstförökande blåstång hade börjat sjunka ihop ganska ordentligt. Trädgårdseleverna rapporterade också att det inte luktade speciellt mycket när de lyfte på locket. Tångbloggen tackar så mycket för fotodokumentationen.

Annonser

Read Full Post »

Murkelalg (Leathesia marina (Lyngb.) Decne) är en brunalg. Den har fått sitt svenska namn för att sporofytstadiet lite liknar en stenmurkla. Den har också kallats för Leathesia difformis, eftersom formen är som en lite oregelbundet veckad gulbrun slemklump. Murkelalgen är en marin art som det latinska namnet marina avslöjar.

1 Murkelalg växer på havsris 20180602.png

Bilden ovanför visar murkelalg fastsittande på havsris (Ahnfeltia plicata) från Saltö, på västkusten, nära Strömstad. En annan art som du också kan hitta murkelalgen växande på är korallalg (Corallina officinalis). På västkusten blir murkelalgen ca 4-5 cm stor. I norra Egentliga Östersjön begränsas den av den låga salthalten och klumparna blir bara några millimeter stora.

För fem år sedan, 2013 hittade vi stora mängder av murkelalger i strandzonen vid Hoburgen på Gotland i slutet av juli. De inre delarna av bålen består av stora celler. Detta gör att de 1-2 cm stora klumparna lätt går att trycka sönder mellan fingrarna. Det är också det som bidrar till att de flyter och kan samlas i strandzonen. På fotot nedanför syns också den fintrådiga rödalgen släke (Ceramium spp.), grönslick (Cladophora spp), och ruttnande alger täckta med svavelbakterier. Det luktade mycket illa när jag gick runt bland algerna för att samla murkelalger. Där syns också små döda tångmärlor, av släktet Gammarus spp.

2 vHoburgMurkelalg2013juli

Murkelalgen är ettårig och har en typisk livscykel med sporofytgeneration som börjar växa till på våren från det mikroskopiska trådformiga gametofytstadiet. Till en början är bålen hos det makroskopiska  sporofytstadiet kompakt och nästan klotrund och sen blir den ihålig och slemfylld. Det yttre skiktet består av små korta assimilationstrådar (2-4 celler i rad) och uni- och plurilokulära sporangier.

3 Livscykel Leathesia marina

Det makroskopiska sporofytstadiet av murkelalgen kan vara mycket vanligt vissa år medan andra år får man leta efter dem. Då finns det fortfarande många mikroskopiska gametofyter fast vi inte ser dem där de sitter på någon stjälk av borstnate, skruvnating eller kransalg, som är det vanliga stället för murkelalgen i Östersjön istället för på rödalger som på växtkusten. Gametofytstadiet klarar att överleva länge vid låga temperaturer och lite ljus och har sin optimala tillväxttemperatur vid ca 8 0C. Sporofytstadiet optimala tillväxttemperatur är ca 24 0C.

Så därför skulle jag förvänta mig att hitta massor med sporofyter i det varma vattnet i de grunda vikarna runt Askö. Men istället för murkelalger har det varit massförökning av olika cyanobakterier på blad och stjälkar av skruvnating (Ruppia cirrhosa) i de närmaste vikarna. I alla fall i de grunda miljöerna runt Askölaboratoriet, som är några av mina personliga favoritlokaler.

1 Rivularia biasolettiana o Gloeotrichia natans?

Fotot visar på centimeterstora bruna cyanobakterier, troligen Gloeotrichia natans, som lätt kan förväxlas med murkelalgen. Tångbloggen har beskrivit dem och de små mörkt gröna hårda kulorna av en Rivularia art i föregående inlägg.

Så hur kommer det att bli nästa år? Svårt att förutspå. Sitter det en massa små mikroskopiska gametofyter av murkelalg och väntar på optimala tillväxtförhållanden eller blir det någon annan art som växer till i viken? Det enda sättet är att vänta och se och kanske ha några speciella platser som man följer år från år.

Har du en sådan speciell plats? Hör gärna av dig till oss på Tångbloggen och berätta om du ser några spännande förändringar.

Svårt att skilja på alla grönsaker i vattnet? Ladda ner appen Livet i havet och bli en fena på att identifiera Östersjöns unika djur, växter och alger.

 

Read Full Post »

Det kanske kan upplevas som lite märkligt att blåstång, Fucus vesiculosus är oktobers månads alg. Men det finns så mycket att berätta om denna art som bildar Östersjöns skog. Ett tillfälle för att berätta lite om blåstången var i fredags när Kronprinsessan Viktoria och prinsessan Estelle besökte Askölaboratoriet, Stockholms universitets Östersjöcentrums fältstation. Motivet till besöket var Kronprinsessans stora engagemang och intresse för Östersjöfrågor, en önskan om att få mer kunskap om verksamheten vid Askölaboratoriet och möjligheten för prinsessan Estelle att få se lite av allt spännande som finns i havet och hur vi påverkar miljön.

Foto: Mona Wallin

Kronprinsessan Viktoria och prinsessan Estelle lyssnar när Tant Tång (Lena Kautsky) visar och berättar om blåstång. Foto: Mona Wallin

Blåstången kallas ju för Östersjöns skog beroende på att varje planta kan bli mycket gammal, kanske 30- 40 år, och den har samma funktion som skogen på land genom att underhålla ett rikt djurliv. Den tånggren vi tittar på är ungefär 25 cm lång och ca 4-5 år gammal. Det är också först efter 4-5 år efter det att groddplantan etablerat sig som den är så gammal att den kan föröka sig.

2Blåstångsgren ca 4-5 år gammal

Vid basen sitter flera nya unga grenar som kommer att växa till under nästa år och bli så stora efter ett par års tid så att de kan bilda förökningstoppar. Detta är en sommarförökande planta som förökar sig i maj- juni.

3groddplantor ca 4 mån gamla

På stenen sitter små groddplantor för sommarförökande blåstångsplantor. De är nu som mest ett par millimeter stora och ca 4 månader gamla. Så här års sitter det också massor med små svarta blanka kulor av en cyanobakterie, svartkula, (Rivlularia atra), både på blåstångens grenar och direkt på stenarna.

Ytterligare en viktig och intressant egenskap hos blåstång är att den har två vitt skilda förökningsperioder, en under sommaren och en på senhösten. Att ha skilda förökningsperioder som t.ex. vår- och höstlekande strömming, kan innebära att separata isolerade populationer bildas. Mer om genetisk variation hos arter i Östersjön kommer i nästa inlägg här på Tångbloggen.

Höstförökande

Sommarförökande tång

Hos den blåstång som förökar sig i början av sommaren anläggs grenar med förökningstoppar redan i november-december och övervintrar. När vattnet blir varmare på våren växer de till och mognar. Efter förökningen i maj-juni vissnar den del av grenen där alla toppar slutar med en förökningstopp.  De andra vegetativa topparna växer till på våren. Här anläggs flytblåsorna och nya grenar där förökningstoppar kommer att bildas till hösten.

Sommarförökande

Höstförökande tång

Höstförökande plantor ser helt annorlunda ut och har ett annat växtsätt. Hos höstförökande blåstångsplantor anläggs flytblåsor i topparna i maj när temperaturen stiger över 10 grader. Efter det växer toppen vidare några centimeter och sen börjar förökningstopparna anläggas i juni-augusti och är mogna i september. Förökningen sker under september- november. Som syns på plantan ovan finns nästan inga vegetativa toppar. Alla är knottriga förökningstoppar. Höstförökande blåstångsplantor växer vidare i topparna när förökningstoppen vissnat och trillar av på senhösten.

 

En fördel som kan gynna spridningen av höstförökande blåstångsplantor är att mängden fintrådiga alger är mindre på klippor och stenar. Detta betyder att i Östersjön med sin stora närsaltsbelastning där mängden fintrådiga alger är stor i maj- juni höstförökande tång kan öka i förekomst.  Höstförökande blåstång noterades för första gången 1996 utmed fastlandskusten i Kalmarsund. Samtidigt är de flesta populationer sommarförökande i Östersjön men höstförökande förekommer på många ställen ibland mycket lokalt.

Även om det nu är för kallt att bada går det att hitta grenar av höstförökande tång i strandkanten eller upp spolade på land i tångvallen.

6drivande höstplantor

Något att leta efter under strandpromenaden och som du gärna får rapportera till oss på Tångbloggen. Helst med ett foto.

 

 

Read Full Post »

Den här veckan har jag varit i Finland tillsammans med min kollega Sussi för att leta efter tång. Vi på Stockholms universitet och vår fältstation Askölaboratoriet har ett samarbete med Helsingfors universitet och deras fältstation Tvärminne Zoologiska Station, som ligger precis där Finska Viken möter Östersjön. Samarbetet heter Baltic Bridge och vi på Tångbloggen har, tillsammans med flera svenska och finska tång-glada kollegor, startat ett projekt som ska undersöka vegetationens funktionella roll i Östersjön, FunkVeg.

Kurs Tvärminne

Full fart på fältstationen. Här samlar studenter in sandstubb och spigg med hjälp av en landvad.

Så i söndags kväll tog jag och Sussi färjan över till Åbo och måndag morgon körde vi ner till Tvärminne i ömsom sol och ösregn. Tvärminne Zoologiska Station ligger otroligt vackert vid havet, med underbar natur även på land. Den lilla slingrande vägen dit var mycket trevligare att åka nu än förra gången jag var där på vintern.

Tillsammans med Camilla Gustafsson, vår finska kollega, gav vi oss ut i den omgivande skärgården för att leta efter lokaler med frilevande blåstång. Jag och Sussi har många lokaler med frilevande blåstång på den svenska sidan Östersjön, men vi kände inte till några i Finland. Vår magkänsla för var den frilevande tången återfinns visade sig stämma även här, och vi hittade flera fina lokaler med ”blomkålstång”.

Sjökort

Camilla Gustafsson forskar huvudsakligen på sjögräs, men hjälper gärna till med att leta blåstång.

Till skillnad från lösliggande blåstång, som har slitits loss och kan återfinnas i stora mattor som sakta bryts ner, så är den frilevande formen välmående och i fin form. Den har dock smalare, krusigare bål och påminner mer om små runda blomkålshuvuden som ligger på botten. Den saknar även de små flytblåsorna som gett blåstången dess namn.

frilevande

Frilevande blåstång påminner om blomkål, tycker vi. Foto: S. Qvarfordt

Man förknippar ju oftast blåstång med hårda substrat som hällar, block och sten, men den frilevande formen kan återfinnas på vilken sorts botten som helst. Den är till och med vanligare på mjuka sand- och lerbottnar.

I Östersjön finns, förutom tång, många kärlväxter som växer i vattnet. Men dessa vissnar ner på hösten och är försvunna under vinterhalvåret. Var ska alla djur som övervintrar bo då? I blåstången, såklart!

Den fastsittande blåstången är flerårig och här kan många djur övervintra. I projektet FunkVeg vill vi ta reda på om den frilevande blåstången också är flerårig, och i så fall undrar vi hur viktig den är på vintern för övervintrande djur. Vi är även nyfikna på varifrån den kommer. Är det närliggande fastsittande tång som slitits loss och drivit en liten bit, eller har den kommit långt bort ifrån? Kan den frilevande tången föröka sig genom att helt enkelt falla sönder i flera mindre delar som sedan växer till sig? Hur bildas den frilevande formen till att börja med? Som ni förstår finns det massor med spännande frågor kring denna relativt okända form av blåstång. Vi inom FunkVeg hoppas såklart på möjligheten att få dyka på djupet med dessa frågor.

Följ oss på Tångbloggen för att få veta mer i takt med att vi upptäcker nya spännande resultat. Vad har du för frågor om tång? Tveka inte att höra av dig till oss med dina funderingar.

Tjärpastiller och skorv

Tjärpastiller och Tvärminne Zoologiska Station – två trevliga saker i Finland

Read Full Post »

Från Trälhavet till Trosa skärgård för ÄNNU mer tångexperiment!
Den här gången ska vi undersöka hur olika påväxt på sten påverkar hur bra blåstångens bebisar kan fästa och växa sig stora. Även detta är en del i vår restaureringsmanual för blåstång som vi gör i samarbete med stiftelsen BalticSea2020

Om det är mycket näringsämnen i vattnet så växer fintrådiga alger som trådslick (Pylaiella littoralis) snabbt och täcker snart alla stenar.
Det är just på stenar och klippor som blåstångens bebisar vill sätta sig. Om ytan är täckt av fintrådiga alger, som dessutom är fulla med sediment, är det inte lätt för ett litet ägg att komma ner till botten.

Så vi tänker se hur mycket det hjälper om vi skrapar eller borstar bort de fintrådiga algerna alldeles innan blåstången förökar sig. Vi undersöker även hur algen röd stenhinna (Hildenbrandia rubra) påverkar äggens förmåga att fästa på underlaget.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Från vänster: borstade, orörda, skrapade, helt rena och med röd stenhinna.

Efter att ha samlat in stenar med påväxt och behandlat dem med antingen skurborste eller spackel, behövde vi såklart knyta upp fertil, mogen tång på ett galler som kan hängas över våra stenar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är inte första gången som vi knyter tånggaller. Kompostgaller lämpar sig särskilt väl för detta har vi upptäckt.

Sedan var det bara att ta på sig den röda baddräkten och hoppa i vattnet för att sätta ut experimentet. Vi har lagt stenarna, och några kontroll-kakelplattor, på finmaskigt hönsnät för att det inte ska sjunka ner i det mjuka sedimentet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nät med stenar och kakelplattor, en snygg uppställning!

När alla stenar låg rätt, fäste vi tånggallret så att de små äggen bara behöver falla rakt ner. Lite snäll får man ju vara.

P6032846.JPG

Tånggaller på plats, nu väntar vi bara på fullmånen.

Så kvarstår då bara att hålla tummarna och hoppas att det inte blåser upp till storm eller att havet fryser till is innan midsommar (man vet aldrig). En liten bit in i Juli kommer vi att ta upp våra stenar för att läsa av resultatet av vårt försök. Givetvis håller vi dig uppdaterad här på Tångbloggen.

Read Full Post »

Nu har det äntligen blivit dags för årets stora fältinsats. Tio små försöksenheter, egenhändigt ihopsnickrade av snöre, betongstenar och kakelplattor, har idag satts ut i vattnet i Trälhavet. Ovanför plattorna hänger små tångruskor knutna till ett korkflöte.

Vad är nu detta? Jo, det här gör vi för att kunna se om blåstången överhuvudtaget KAN föröka sig på de här platserna.

Tidigare har blåstången funnits långt in i Stockholms skärgård. Men på grund av föroreningar och andra förändringar i miljön har blåstången idag försvunnit från stora delar av Trälhavet. Blåstången är viktig för Östersjön. Det är inte för inte som den kallas för havets skog. Här bor massor med snäckor, kräftdjur och räkor. De utgör i sin tur en buffé för fiskarna som gärna besöker tången för en bit mat. Men finns det inga restauranger i området så försvinner ju såklart även gästerna, i detta fall fisken. Fisken använder även gärna tången för att lägga sin rom på.

Blåstång med sillrom

De små kornen på blåstången är sillens rom.

Tillsammans med stiftelsen BalticSea2020 hoppas vi nu kunna ta fram en praktisk manual för hur man kan gå tillväga om man vill försöka återskapa utarmade eller försvunna bestånd av blåstång.

P5292609.JPG

Vi kommer under sommaren undersöka förutsättningarna i fält för att återetablera blåstång i Trälhavet, men även genomföra ytterligare fältstudier i Kapellskär och på Askölaboratoriet i Trosa skärgård som är Stockholms universitets Östersjöcentrums fältstation. Det blir en hel del bada, minsann! Vi hoppas såklart på att vattnet ska bli varmt snart. Tur att vi har dykdräkter med varma kläder under, för även om det är varmt uppe på ytan så blir det kallt efter några timmar i vattnet.

Så om du ser en liten boj med lapp om att ”FORSKNING PÅGÅR” i Trälhavet i sommar, snälla rör den inte. Vi kommer strax samla in den för att se hur förökningen har gått. Men följ oss gärna här på Tångbloggen så håller vi dig uppdaterad med hur det gick för blåstången och hur alla våra experiment rullar på.

P5292595.JPG

Read Full Post »

Kära tångintresserade läsare!

Under 2017 och några år framöver kommer Du att kunna följa med oss på Tångbloggen i arbetet att ta fram en manual för hur man kan gå tillväga om man vill återställa ett blåstångsbälte som minskat eller försvunnit till följd av mänsklig påverkan.

Projektet ”Restaurering av blåstångssamhällen – en manual för tillvägagångssätt” finansieras av stiftelsen BalticSea2020  och bygger bland annat på tidigare studier som vi har genomfört i Björnöfjärden i Stockholms skärgård. Vi som genomför projektet är Ellen Schagerström och Lena Kautsky från Tångbloggen och vår goda vän och kollega Susanne Qvarfordt som jobbar på Sveriges Vattenekologer AB.

Under två år kommer vi att testa metoder och åtgärder för att till slut koka ihop det till en handbok för hur man lyckas med återetablering av blåstång eller föryngring av utarmade bestånd med hjälp av sådd eller inflyttning av nya plantor.

Projektet fick en fantastisk start på fältsäsongen måndagen den 27e mars. Solen sken ute på Askölaboratoriet, fältstation för forskare vid Stockholms universitet och tillhörande Östersjöcentrum.  Det var 15 grader i luften och helt vindstilla. Det är otroligt hur mycket enklare och snabbare man kan arbeta om man slipper blåst och regn.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Årets första försök handlar om anpassning hos blåstång till hur mycket vågexponering en plats har. Det är kanske inte något man tänker på, men blåstång är väldigt specifikt anpassad i sin form till precis den plats den växer på. Är det en plats där det ofta går stora vågor, kommer plantan vara ganska liten och helt sakna de annars så typiska blåsorna, för att inte riskera att den rycks bort av vågorna. I lunga, stilla vikar utan vågor, ser tången helt annorlunda ut. Där blir den ofta hög, upp emot metern kan förekomma, och plantan har riktigt med blåsor för att komma upp mot solljuset och inte skuggas av andra alger eller växter.

Vad vi har lärt oss genom åren är att det inte är helt enkelt att flytta en vuxen tångplanta från en plats till en annan och få den att trivas.

Eftersom inflyttning, eller transplantering, av vuxen tång är en metod som kan användas vid föryngring av blåstångsbälten, har vi således designat ett experiment för detta.

Blåstången i Östersjön är van vid att isen kan skrapa av nästan hela plantan under kalla vintrar. Men oftast sitter den lilla häftskivan kvar på stenen eller klippan. Från denna växer det upp nya grenar när våren kommer. För att undersöka om den nya plantan som bildas från fästskivan kommer vara bättre anpassad till en ny plats om man flyttar den, kommer vi klippa ner plantor från platser med olika vågexponering  så att enbart fästskivan finns kvar innan de flyttas.

Även om det var härligt soligt och varmt i luften, så var det fortfarande bara 2 grader i vattnet. Sussi gjorde en fantastisk insats som snorklare (hon har nämligen en eluppvärmd värmeväst).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ellen och Lena stod i båten där de märkte upp eller klippte ner tång och numrerade stenar. Experimentet ska nu fortgå under sommaren och vi hoppas att vi ska kunna återfinna våra uppmärkta stenar och tångplantor till hösten och mäta hur väl de har anpassat sig till en ny miljö.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Read Full Post »

Older Posts »