Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fucus vesiculosus’

Det börjar bli höst och risk för att det börjar blåsa och storma. Då är det dags för den sista turen ut till en liten ö med en fika korg. Ön heter Tärnskär, som många andra i Stockholms skärgård. Denna gången satt inga tärnor på ön men däremot gjorde vi som vanligt ett fynd. 

Ett skelett av en strandskata låg kvar på en klippa. Nu pryder bokhyllan tillsammans med andra fynd.

Det är också klart att hösten är här när man tittar ner i vattnet. Den typiska algzoneringen i Östersjön med ett smalt bälte av grönslick, Cladophora glomerata och tarmalg, Ulva spp. följt av ullsläke, Ceramium tenuicorne och längst ner syns blåstången, Fucus vesiculosus. Det var frestande att ta sig ett dopp men dimmorna höll på att rulla in utifrån havet. 

Häftigt grön grönslick och vackert röd ullsläke. Blåstången skymtar längst ner i vattnet.

Efter regnen i förra veckan hade hällkaren fyllts med nytt vatten. Det ena har hunnit bli vackert grönt av någon mikroskopisk alg och den andra som ligger lite högre upp från vattenlinjen hade fått en rödare algblomning. På klipporna runt vattensamlingarna växer vägglav, Xanthoria parietina i lysande orangegula fläckar. De blir ännu vackrare i dimman.

Olika algblomningar i hällkaren på Tärnskär. På klippan växer vägglav och färgar den lysande organegul,

Sen var det definitivt dags att åka tillbaka innan dimmorna driver in ute från öppet hav. Väl tillbaka vid bryggan var det dags att ta upp båten för vinterförvaring. Att dra upp båten är alltid lika spännande för den är ganska tung och det är lätt hänt att den sjunker ner i blåleran som finns strax under sanden. Blir det för djup är det lätt hänt att hjulen fastnar. Denna gång gick det fint.

Nästa steg var att undersöka hur mycket påväxt som fanns på skrovet i år. Förra året la vi inte i båten förrän i början av augusti och då slapp vi havstulpaner nästan helt. I år hade det blivit ganska mycket havstulpaner på skuggsidan av båten som legat in mot bryggan medan utsidan mest hade grönslick och grov tarmalg som påväxt. 

Samma skillnad syntes på våra grannars båtskrov som de tog upp idag. Tittar men noga på sidan som fått mer solljus så syns också många små kulformiga cyanobakterier, svartkula Rivularia atra.  

Nu är båten avspolad och väntar på nästa sommarsäsong och spännande turer i skärgården. Skulle det bli några fina dagar är det lätt att lägga den i sjön igen. Detta blir kanske modellen nästa år att lägga i den i sjön när vi använder den och slippa påväxt av havstulpaner? Och att sätta ut en havstulpansvarnings platta så vi vet när larverna kommer och sätter sig.

Read Full Post »

Måndagens medverkande var Sam Dupont och Kerstin Johannesson båda från Göteborgs universitet, tillsammans med Bo Gustavsson, Stockholms universitet och Lars Arneborg, Sveriges Meterologiska och Hydrologiska Institut, SMHI.  Ordförande var Emma Norhén som också är ordförande i Miljövårdsberedningen.

De medverkandes presentationer och diskussioner gav mig lite tankar som jag vill dela med mig. En fråga som bara snuddades vid var hur Östersjön med sin unika blandning av sötvattensarter och marina arter kommer att påverkas av de förväntade högre vattentemperaturer kombinerat med lägre salthalt som klimatförändringar innebär. 

Det har gjorts en del studier av marina arter som vandrat in i Östersjöns brackvatten för ca 8000 år sedan. Då gick Östersjön från att ha varit en insjö, Ancylus sjön till att bli Littorina havet. En jätteförändring för alla sötvattensarter. Efter att isen drog sig tillbaka så höjdes successivt landet och sunden i Danmark grundades upp och vattenutbytet blev allt mindre. Du hittar mer att läsa om de stora förändringar som skett och havets geologiska historia på Havet.nu.

Ancylus sjön – isen drar sig tillbaka. Mycket av dagens landområden ligger under ytan.
Littorina havet. Landhöjningen fortsätter och Östersjön blir långsamt mer avsnörd.

Under de senaste 7000-8000 åren har många marina arter vandrat in i Östersjön. De visar på tydliga genetiska anpassningar till denna nya miljö – som har en relativt sett låg salthalt, knappast något tidvatten men stora variationer i vattenstånd. Dessa förändringar har skett mycket snabbare genom ökade halter av växthusgaser i atmosfären.  Idag finns tre tångarter i Östersjön, blåstång (Fucus vesiculosus), sågtång (Fucus serratus) och en nu för Östersjön unik art smaltång (Fucus radicans). Smaltången har hunnit utvecklas under de 7000 år som salthalten varit någorlunda stabil i Östersjön.

Tre viktiga tångarter på Östersjöns klipp-och stenbottnar.

Med klimatförändringen förväntas det regna mer, vilket gör att mer näring kommer att rinna ut med åar och floder från omgivande marker.  Det kommer att bli viktigt att redan nu göra åtgärder som bidrar till att binda näringen på land och minska tillförseln av näring till Östersjön. Detta kan göras genom anläggning av våtmarker, som dessutom kan fungera som lekplatser för gädda och abborre.

Salthalten kommer att minska i Östersjön.  Bottenviken och Bottenhavet kommer att mer och mer likna stora sjöar. På samma sätt kommer de innersta delarna av skärgården att bli mer utsötade.  

Storskalig bild av salthalten i Östersjöns ytvatten som påverkar de grunda produktiva miljöerna.

Den översiktliga kartan på salthalter visar helt annat än när vi går in till kusten där alla våra stora floder mynnar och förändringen i salthalt kommer att  märkas mycket snabbare.

De marina arterna som delvis hunnit anpassa sig under denna korta period i Östersjöns historia när salthalten var tillräckligt hög, som kommer att tvingas flytta söderut. Och efter dem följer en massa sötvattensarter. När det gäller fleråriga stora alger på klipporna finns det inte några som kan ersätta tångarterna men på mjuka bottnar finns det många fler arter som kan stå för syreproduktion och ge skydd åt fiskyngel och småfiskar. Ålgräs, Zostera marina har med andra ord många arter som kan ersätta den på de grunda bottnarna i Egentliga Östersjön. 

Många kustområden har låga salthalter. Med ökat regn och mer avrinning kommer de att bli allt mer utsötade. Marina arter försvinner och sötvattensarter tar över. Kartan från Svealands kustvattenvårdsförbund.

Så, om dessa funderingar stämmer borde vi väl inrikta den långsiktiga planeringen på att skydda de grund lekmiljöer för fiskarter som gädda, abborre och gös. Och mynningsområden för vandrande lax. Dessutom blir det speciellt viktigt att fundera mer kring vilka sötvattensarter som kommer att stå för viktiga funktioner i en allt sötare Östersjön? Blir det rotade vattenväxter som betydelsefulla syreproducenter? Hur gör vi så att det finns gott om sötvattenssnäckor, små kräftdjur och larver som mat till fisken? Och skall vi starta odlingar av främmande arter som vandrarmussla (Dreissena polymorpha) och kinesisk ullhandskrabba (Eriocher sinensis)?

Kinesisk ullhandkrabba – kan bli en delikatess i framtiden?

Det finns så många på vilka åtgärder vi bör satsa på för att möta klimatförändringarna. Några kanske kommer att tas upp på onsdag när ämnet är ”Kusten -där alla vill vara”.

Read Full Post »

När hösten startar tycker vi att brunalgen tångludd, Elachista fucicola passar bra som månadens alg. Tångludd bildar små tofsar av brunt ludd på i första hand blåstång, Fucus vesiculosus, men hittas också på sågtång, Fucus serratus. Det latinska namnet beskriver ofta utseende och växtplats eller något annat viktigt kännetecken hos arten. Namnet ”fucicola” betyder just ”växande på Fucus” och ”elachistos” är grekiska och betyder ”den minsta”. Så för att hitta den ska du leta efter en liten art som växer på blåstång. Den går knappast att missa.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Elachista fucicola, tångludd och tjusig sågtång i bakgrunden

Tångludd är en ettårig art. Livscykeln består av två stadier: en makroskopiskt och ett mikroskopiskt stadium. Det mikroskopiska stadiet förekommer under senvinter till tidig vår och består av krypande förgrenade trådar. Det syns därför inte utan att man noga undersöker ytan hos blåstången med mikroskop. När temperaturen stiger till över 12 – 16 0C sker en asexuell förökning och det makroskopiska stadiet växer ut.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tångluddet sitter ofta på de äldre delarna hos tång. De yngre delarna har för mycket slemproduktion.

Unga tofsar är gulbruna och ca 2 – 3 cm stora. De är vanliga till mycket vanliga under perioden maj – september. När de blir äldre blir de mindre, ca 1 cm och mörkbruna. I basen på tofsen finns en kuddformad vävnad som känns som en liten hård kula. Från den täta vävnaden går det ut förgrenade parafyser (hår), enrummiga ovala sporangier samt en cell rad breda oförgrenade assimilationstrådar. Assimilationstrådar innehåller kloroplaster och är de delar av algen som står för produktionen, där algen genom fotosyntes omvandlar solljus och koldioxid till syre och socker.

På hösten sitter de mörkare korta tofsarna på fjolårsskotten kvar ett tag. Men till slut har alla tofsar vissnat och försvunnit. Nästa generation av tångluddstofsar börjar växa ut först i mars – april året därpå.

Eftersom tångludd är en påväxtart på blåstång, förekommer den där blåstången finns dvs från västkusten in i Bottenhavet. Utmed finska kusten har den hittats upp till Norra Kvarken. Den har också hittats växande på smaltång, Fucus radicans.

 

Read Full Post »

Det är dåligt med tidvatten i Östersjön och på västkusten. I Östersjön rör det sig om ca 2 cm! På västkusten är det ca tio gånger större, dvs 20 cm! Det märks knappt jämfört med de större oregelbundna vattenståndsvariationerna. Och det är inget jämfört med kuster som Norge, England, Irland och för att inte tala om Kanada och Bay of Fundy. Där är tidvattnet runt 12 meter.

Varför vill jag åka till en kust med ordentligt tidvatten? Jo för jag deltog på en konferens om ”Seaweed for Health” som gick av stapeln i förra veckan. Där visades en video om hur enkelt dieter att när det är lågvatten ta på sig ett parstövlar och bara gå ut och plocka en massa spännande makroalger och prova i matlagningen.

Ta med en sax och några korgar att samla algerna i.

Inte behöver man ta på sig baddräkt och snorkla efter sudare, Chorda filum eller halka runt på klipporna efter blåstång.

Här är sudaren ännu tjockare och lätt att samla in där den ligger på stranden.

Blåstång – bara att plocka de fina skotten.

Sen finns det ju en massa mer arter i den riktigt marina miljön att prova. En sådan favorit är söl, Palmaria palmata.

Söl, inte bara islänningarnas favorit utan min med.

Nu när det inte går att resa fysiskt – fick jag istället ta en promenad med Prannie Rathigan, utmed en strand på Irland. Inte så dumt det heller. Här är maximalt lågvatten ca 8 meter och det finns stora områden som är torrlagda när det är ebb, på Irlands nordvästra kust.

Här torkas alger tillsammans med tvätten efter att promenaden är klar.

Read Full Post »

Det finns två riktigt fintrådiga brunalger som är mycket svåra att skilja åt: trådslick, Pylaiella littoralis och molnslick, Ectocarpus siliculosus. Båda arterna är vanliga utmed de svenska kusterna, från västerhavet in i Östersjön och upp till södra Bottenviken. Möjligen förekommer trådslick lite längre norrut i Bottenviken. För att kunna skilja dem åt behövs en lupp eller mikroskop.

Du har säkert sett dem om du varit ute och badat i havet och konstaterat att det var massa brunt ludd, eller bös, som täckte större eller mindre delar av alger och botten.

Trådslick kännetecknas av att den har enrummiga (unilokulära) sporangier som sitter i rad inne i grenarna. Det liknar lite smultron uppträdda på ett strå. Det förekommer också flerrummiga (plurilokulära) sporangier som också sitter inne i grenarna.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pylaiella litoralis, trådslick.

 

Molnslick har ofta flerrummiga sporangier som sitter i grenspetsarna, liknar lite en morot. Det förekommer också men är mindre vanligt enrummiga sporangier som också sitter i grenspetsarna.

Har den inte några sporangier så kan man fortfarande skilja den från molnslick eftersom den ofta har motsatta förgreningar, som vi har visat i ett tidigare inlägg. De skiljer sig också genom att trådslick har många små skivformade kloroplaster i varje cell till skillnad från molnslick som har bandformade, mer eller mindre vridna kloroplaster. Det är här som det behövs ett mikroskop, och en stadig hand.

Trådslick (Pylaiella littoralis) förekommer med flera generationer under året och är en kallvattensart. På våren är den vanlig i strandzonen där den kan bilda ett bälte. Den förekommer från vattenlinjen ner till ca 5 meters djup. På våren är den kort, filamenten är bara några centimeter långa. Under sommaren växer den sedan till och kan bli ett par centimeter lång. Den är en vanlig påväxt på blåstång, Fucus vesiculosus och andra vattenväxter.

På vågexponerade lokaler blir tofsarna ofta snodda så de ser ut som lite luddiga bruna rep. Jämfört med molnskick så är trådslick som det svenska namnet lite snodd i de nedre delarna och mer trådlik. Men det är såklart en vag karaktär att utgå ifrån, då detta även kan ske på molnslick.

Molnslick (Ectocarpus) förekommer främst på sommaren växande som epifyt på andra alger och vattenväxter men också på stenar och blåmusslor. Molnskick kan även bilda drivande lösa algmattor. Den är luftigare och känns lite slemmig i handen vilket inte trådslick gör.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vissa år är det gott om molnslick (Ectocarpus) och det drivande bruna luddet täcker många andra alger och växter.

Som för många marina arter påverkar salthalten artens utbredning och storlek. Trådslick kan tillväxa i ett brett salthaltsintervall från 1,5 – 45 promille. I en undersökning från 1994 tittade algforskaren George Russell på trådslickspopulationer från lokaler i Östersjön och Atlanten. Studien är publicerad i   Annales Botanici Fennici och visar hur trådslick från lokaler med låga salthalter i Östersjöns brackvatten bildar smalare trådar än vid högre salthalt i Atlanten. Han föreslår att trådslick i Östersjön bör betraktas som en egen underart av Pylaiella littoralis. Denna variant av trådslick förekommer ut till till Öresund men det är möjligt att den även skulle kunna hittas i inre delar av estuarier utmed Atlantens kuster, där vattnet är lite mer bräckt.

Genom att dessa två arter i vattnet ser så lika ut behandlas de som ett artpar i den nationella miljöövervakningen, för det är för svårt (läs: omöjligt!) att säkert bestämma arten vid en inventering i fält. Således kan man andas ut och nöja sig med att kalla dem Ecotocarpus/Pylaiella när man ser dem. Samma sak gäller för flera andra makroalger i Östersjön som blir mindre i storlek än på västkusten och därmed svårare att artbestämma. Hit hör till exempel rödalgerna kilblad Coccotylus truncatus och blåtonat rödblad Phyllophora psuedoceranoides, som i Östersjön slås ihop till Coccotylus/Phyllophora.

Som alla fintrådiga alger är dessa bra på att ta upp näring och snabbt växa till om det blir gynnsamma förhållanden. Vissa år kan blåstången vara nästan helt mumifierad i brunt ludd. Endast de nya topparna sticker upp och fångar det livsviktiga solljuset. Med lite vattenrörelse är det inte säkert att trådslicken får sitt typiska ihopsnodda utseende så för en säker bestämning skulle man behöva ta till ett mikroskop.

DSCF2496

Blåstångens toppar sticker ut ur molnslickens (eller trådslickens) svepning.

Read Full Post »

Det finns så många fantastiska naturreservat att besöka runt om i Stockholms skärgård. Ett som ligger nära Räfsnäs är Ridddersholm, på Rådmansö i den norra delen av skärgården. Hittade en fin liten strand ute på Skälholmen och bäst av allt finns det inte bara en naturstig som börjar vid campingplatsen utan också utmärkt information om vad som finns i havet utanför. Det ingår i  Skärgårdsstiftelsens arbete att informera och göra naturreservaten  tillgängliga för oss alla. På länken kan du lätt hitta information om många fler spännande platser att besöka under hemsemestern i sommar.

Till exempel finns en guide tillgänglig där det går att hitta mer filmer och fakta om platsen. På anslagstavlan innan man kommer ut på stranden finns bilder på vanliga makroalger, fisk och sälar i Östersjön.

3 Växter o djur i Östersjön

Det kan behövas lite fantasi att se att det är en blåstångstångsplanta som sitter i nedre vänster hörn och ålgräs i höger hörn. Nu är de lite mer artistiska. Men att gäddan har jätte stora tänder och ser farlig ut och sälen sticker upp med huvet ovanför vattnet och trivs i skärgården är helt klart och tydligt.

Beroende på vilken av de många stigarna man tar efter att ha tagit sig ett dopp finns det många saker att upptäcka på vägen. Det växer mycket ramslök på några ställen utmed kusten i reservatet. Det känns på långt håll för det luktar vitlök.

4 kor ramslök strand Riddersholm 20200614

Vi mötte några kor med sina kalvar som gick och åt av ramslöken i strandskogen i juni. De såg ut att må finfint.  En bit bort på sandstranden låg stora koblaffor som de släppt ganska nära vattnet.

5 koblaffor på stranden 20200616

När det regnar, vilket det gjort en del, kommer mycket av näringen att rinna ut i vattnet utanför och gynna tillväxten av alger.

grönslick o tång lågvatten Riddersholm20200614

På de lite stenigare stränderna växer det gått om grönslick, Cladophora glomerata som är en av arterna som snabbt kan ta upp näring som fosfor och kväve när de kommer ut i vattnet. Utanför syns blåstången i ytan nu när vattenståndet är lågt.

Efter värmeböljan i under början av juni blev det ganska kallt och framförallt blåsigt så cyanobakterieblomningen kom av sig lite. Men under vecka 29 var vädret varmt och lugnt och en del ytansamlingarna börjar synas igen på öppet hav enligt SMHI.s rapporter om algblomningar.

Vid bryggan på Räfsnäs syns det bara mycket lite knippvattenblom, en av de vanliga cyanobakterierna som blommar på sommaren. Ännu har inga större mängder drivit iland här. Hur det blir framöver kommer att bero vindarna och hur lugnt, stilla och varmt det blir under resten av juli månad. Så för min del blev det ett bad hemma vid bryggan inte vid sandstranden på Riddersholm i sällskap med kossorna. Vid badstegen blir det nästan som ett tångbad- varmt och skönt och en massa blåstång!

6 badstegen -nästan som ett tångbad

 

Read Full Post »

Årets midsommarvecka startar fint med soligt och varmt väder. Genom att den senaste veckan har varit riktigt varm så har vattentemperaturen stigit snabbt. Nu är temperaturen hela 17.5 grader och i det allra tunnaste ytskiktet 18 grader. Men då gäller det att inte vara mer än någon centimeter tjock. Det som driver runt i ytan och gör vattnet grumligt är pollen från tallar och granar. Ställde till det lite när jag försökte fotografera ålnate, Potamogeton perfoliatus och borstnate Stuckenia pectinata som hör till gruppen snärpnate.

Det finns nu ganska långa skott av båda arterna vid bryggan, med det kommer att ta ett tag till innan de når upp till vattenytan och blommar. Nu är skotten från några decimeter till ca 0.5 meter.

Försöker du gräva upp en hel borstnateplanta kan det fungera fortfarande men senare i sommar kommer det att bli svårt. Från den övervintrande, lite djupare liggande knölen växer det nämligen ut ett första skott som sen skickar ut rhizom som förgrenar sig och vid varje led skjuter upp ett nytt skott.

3 borstnate 20200615

Vita rhizom skjuter ut och ankrar plantan i bottens sediment.

Det är också riktigt skönt i vattnet så det går bra att kolla runt och vända på stenar i strandkanten och göra en massa kul observationer. Vad man hittar under stenarna blir hela tiden en överraskning.

4 blåmusslor o båtsnäcka 20200615

Under den första stenen, där det fanns gott om utrymme, satt flera fina blåmusslor, Mytilus edulis, tillsammans med några båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis. För den med skarpa ögon sitter det en liten havstulpan, Balanus improvisus till vänster.

I kanten på nästa sten hittade jag två båtsnäckor och en oval dammsnäcka Radix balthica. På skalen syns att de hunnit med att tillväxa några millimeter.

5 två båtsnäckor o oval dammsnäcka20200615

Tydlig tillväxt på båtsnäckornas skal. Syns även lite på den ovala dammsnäckan.

Det syns en tydlig zon mellan skalet som bildades förra året och årets tillväxt. Bilden visar också hur vacker och varierad båtsnäckornas skal kan vara. Allt ifrån vackert rosa till smårandiga bruna eller svarta. Snäckorna är sötvattensarter och blir inte lika stora i Östersjöns bräckta vatten, bara ca 8 mm jämfört med ca 12 mm i sötvatten. Båtsnäckan är skildkönad och har han- och honindivider.  De fortplantar sig en gång under sitt liv och äggen läggs i ett geléartat hölje. Där inuti utvecklas de nya snäckorna.

6 snäcka äggsamling 20200615

Små snäckor i väntan på att växa upp.

Hittade också en vackert stimmigt färgad tångmärla, gammarid under en av stenarna. De är inte lätta att artbestämma så den får vara med bara för att den hade så snygga ränder som genomlystes i solskenet.

7 Gammarid 20200615

En brunalgsart som också hunnit växa till och bli riktigt lång är sudare, Chorda filum. Några sudare som fäst sig på ett hjärtmusselskal (längst till vänster), hade lossnat och flutit upp med skalet när musslan dött. De längsta exemplaren av sudare är redan runt metern långa. I år verkar det vara ett gynnsamt år för denna art på både öst- och västkusten. Du känner lätt igen den på att den ser ut som ett kolansöre.

8 Chorda på snäckskal

Högtrycket har gjort att vi fått riktigt lågt vatten, ca 20 cm under normalvattenstånd. Det innebär att grönslicksbältet ligger torrlagt och riskerar att vissna och dö och blåstången syns sticka upp i vattenlinjen. Så nu är det en utmärkt tid att ta sig en promenad i strandkanten och leta efter småkryp och alger.

9 lågvatten_tång_grönslick Riddersholm 20200614

Sommar, sol och strandfynd.

Read Full Post »

Det var fullmåne den 5 juni och jag hade samlat in förökningstoppar från några lösdrivande tångplantor, Fucus vesiculosus, vid bryggan för att undersöka om de var mogna och färdiga för att föröka sig.

Lösa tångplantor vid stranden20200605

Tänkte spara dem i kylen och ta fram dem på kvällen men glömde bort det helt. Nu har det varit mulet flera kvällar i rad, så något månsken fick mig inte att komma på att ta fram burken med flera små plantor med många förökningstoppar. Men går ikväll var det molnfritt och till slut dök månen upp över horisonten.

Fullmåne 2020

Alltså tog jag fram burken med grenar och klippte av förökningstopparna, som sen fick ligga några timmar på ett fat med vatten från Östersjön i dagsljus.

2 tång receptakler20200609

Och se, det kom ett fint utsläpp! Trots att de legat mörkt och kallt i flera dagar. Massor med orange små högar ovanpå förökningstopparna – hanplantor som släppt ut anteridier innehållande spermier. De har en liten ögonfläck som ger den orange färgen. Däremot verkar jag inte ha hittat några honplantor.

3 Fucus förökning 20200609

Den första förökningen bör ha skett ute i naturen också. Nästa riktigt stora förökningstillfälle blir runt nymånen den 21 juni, och vid fullmåne den 5 juli, om det inte blåser för mycket, för då väntar tångplantorna tills det blir en lugn och stilla kväll. Hög tid att att starta försök med att förbättra möjligheterna för blåstångens rekrytering? Kanske bara genom att borsta bort fintrådiga alger från klippan eller vända stenar så att det finns en ren yta för tångens befruktade ägg att fästa sig på.

Read Full Post »

Nu bjuder stjärnkocken Louise Johansson, tillsammans med bland annat forskare vid Göteborgs universitet, in alla matintresserade att delta i en timslång cookalong på Instagram. På receptet står fisksoppa med blåstång och rörhinna.

Här följer en kopia av nyheten från SWEMARCs hemsida, med lite fler länkar.

Torsdagen den 28 maj (18:00-19:00) livestreamas en cookalong på instagramkontot @tastebylouise, där tittare lagar fisksoppa med blåstång (Fucus vesiculosus)  och rörhinna (Ulva intestinalis) tillsammans med stjärnkocken Louise Johansson. Att alger eller tång, som är det vardagliga samlingsnamnet för stora alger, är en del av framtidens mat råder det ingen tvekan om.

Förutom Göteborgs universitet står även affärsutvecklare vid RISE, Livsmedelsacceleratorn och Innovatum Science Park bakom eventet.

– Instagram är ett bra forum för att delvis de flesta har ett konto idag, men också att det går att sända live. Det är roligt att ha direktkontakt med mina följare. Jag valde blåstång till receptet för att det är något som många kan relatera till och har sett. Både rörhinna och blåstång är lätt att plocka själv om man inte väljer att köpa torkat. Det är också en grön- och brunalg så får man prova båda sorter, säger Louise Johansson, som vann ”Sveriges Mästerkock” 2011 och var finalist i den prestigefyllda tävlingen ”Årets Kock” 2019.

Alger en viktig råvara

Redan idag äter vi alger fast vi inte alltid vet om det. Olika ämnen från alger är vanliga konsistensgivare i livsmedel, till exempel i glass. Alger, är också traditionellt en

mycket vanlig och viktig råvara i asiatisk matlagning och nu seglar algerna mer och mer in som ny och spännande smaksättare även i de svenska köken. Alger innehåller proteiner, fleromättade fetter, mineraler och antioxidanter och mycket forskning pågår om hur vi bäst skall kunna tillgodogöra oss algernas nyttigheter.

 

– Vi vill väcka nyfikenhet och bidra till att bredda användningen av marina råvaror på ett hållbart sätt. Alger är en outnyttjad resurs som skapar nya smakupplevelser, och vi hoppas att restauranger och andra företagare ska se möjligheterna och börja arbeta med dem i sin verksamhet, säger Maria Bodin, projektledare för Scary seafood vid Göteborgs universitet.

Ett samarrangemang

Cookalongen är ett arangemang mellan forskare från Nationellt centrum för marin vattenbruksforskning (SWEMARC),

Kristineberg Center och Scary seafood vid Göteborgs universitet samt affärsutvecklare från Innovatum Science Park, Livsmedelsacceleratorn och RISE.

– Vi drivs alla av samma passion för att öka kunskapen om och användningen av framtidens sjömat. Louise är grym på att laga mat, cookalong är ett jättekul sätt att laga mat tillsammans och alger är så spännande – de är goda, trendiga och klimatsmarta. Tänk vad bra att fler får upp ögonen för dessa skönheter, klokt skördade ur havets trädgård, säger Maria Åberg, senior innovations- och företagsutvecklare, RISE Research Institutes of Sweden.

Tångdykerska medverkar i studion

Med i studion, tillsammans med Louise Johansson, finns även tångdykerskan och företagaren Linnea Sjögren från Catxalot, som sedan 2014 introducerat tång på den svenska marknaden. Se en liten film med Linnea här om hur hon plockar blåstång.

Blåstång och rörhinna kan man antingen plocka själv från grunda vatten eller beställa från en algleverantör. Om man plockar blåstång själv, är det de yttersta skotten som ska skördas av blåstången och det görs med hjälp av en liten sax eller kniv. Liknande gäller för rörhinnan, de smala ljusgröna rören som söker sig upp till ytan och där man då klipper av de övre delarna. Det är viktigt att välja tång som växer på platser där det är strömmande och friskt vatten.

– Alger är en fantastisk resurs, som inte bara är en smakhöjare och innehåller nya, spännande och nyttiga ämnen, utan som också när vi odlar dem, gör oss en så kallad ekosystemtjänst genom att de tar upp näringsämnen ur havet och binder koldioxid. Min absoluta favorit är en av de alger som Louise har valt till cookalongen – rörhinna – friterad rörhinna är en verklig delikatess, säger Kristina Snuttan Sundell, verksamhetsledare för Nationellt centrum för marin vattenbruksforskning (SWEMARC) vid Göteborgs universitet.

I inbjudan kan du läsa mer om praktisk information och förberedelser inför cookalongen.

https://www.facebook.com/Tastebylouise
https://www.instagram.com/tastebylouise

Vill du veta mer om olika arter kan du (gratis) ladda ner appen ”Livet i havet” eller beställa Catxalots tångguide på http://www.catxalot.se.
Vill du veta mer om företag som odlar och plockar alger kan du besöka dessa hemsidor: Kosteralg, ScandSea, Bohus Seaculture, Vågrät och Tång Sverige

Kontaktpersoner:
Nationellt centrum för marin vattenbruksforskning (SWEMARC)
Kristina Snuttan Sundell, verksamhetsledare, professor i zoofysiologi, Göteborgs universitet, 031-786 36 71, mobil: 070-200 41 08, e-post: kristina.sundell@bioenv.gu.se
https://swemarc.gu.se/
Scary seafood
Maria Bodin, projektledare, Göteborgs universitet, tel:, mobil: 0766-218 66 38 e-post: maria.bodin@gu.se https://havochsamhalle.gu.se/havsforskning/scary-seafood
Innovatum Science Park
Lillemor Lindberg, innovationsledare maritima näringar, tel: 0520-289 323; mobil: 073-098 88 22; e-post: lillemor.lindberg@innovatum.se
http://www.innovatum.se
RISE Research Institutes of Sweden
Maria Åberg, senior innovations- och företagsutvecklare, tel: 010-516 69 84, mob: 070-527 96 44, e-post:maria.aberg@ri.se
https://www.ri.se/sv
Livsmedelsacceleratorn
Therese Arvidsjö, verksamhetsledare, senior projektledare, tel: 010-516 66 73, mob: 070-345 66 73, e-post: therese.arvidsjo@ri.se

Front Page


Kristineberg Center (partnerorganisationer: GU, KTH, Chalmers, RISE, Innovatum Science Park, IVL Svenska miljöinstitutet, Lysekils kommun)
Marin Sjöberg, verksamhetsledare, mob: 076-168 57 60; e-post: martin.sjoberg@ivl.se
https://kristinebergcenter.com/

Foto: Samtliga bilder på blåstång, förutom ljusgrön alg som är rörhinna. Foto GU.

Källa: SWEMARC press release/ nyheter. https://swemarc.gu.se/Aktuellt/Nyheter/fulltext//lar-dig-laga-mat-med-alger–en-av-framtidens-ravaror.cid1686275

 

Read Full Post »

Här kommer ett fint vykort från Askölaboratoriet, fältstation vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. Forskaren Florian Roth berättar i en kort film om hur växthusgaser, metan och koldioxid inte bara läpps ut genom olika mänskliga aktiviteter, som flyg och biltrafik, utan också från grunda områden i Östersjöns skärgårdar. Hans forskning fokuserar på att undersöka om Östersjöns grunda miljöer kan vara speciella ”hot spots”för produktionen av metan och koldioxid.

1 Forskning om växthusgaser 20200515

När vi tar oss ut i vattnet iförda vadarbyxor såhär års och står där och trampar på en mjuk sedimentbotten med mycket organiskt material kanske det stiger upp små bubblor från botten. Det är troligen metangas som produceras när bakterier bryter ner det organiska materialet, tillsammans med havsborstmaskar och musslor som också lever nere i bottensedimentet.

2.1 utsläpp från bottenmiljön

Enter Figuren visar hur mycket mer en botten med ett rikt djurliv producerar av metangas än en djup Östersjöbotten där djuren saknas på grund av av syrebrist. Bilden är från artikeln ”Methane fluxes from coastal sediments are enhanced by macrofauna” som publicerats i Scientific Reports volume 7 (artikel nummer 13145) 2017.

Frisättning av metan från sediment varierar mycket beroende på årstid. De högsta utsläppen sker först under våren och sedan igen på sensommaren och beror delvis på förändringar i tillväxt och på temperatur i vattnet och i sedimentet. Utsläppen av metan ökar och är större inom intervallet 10–16 ° C och är lägre vid låga vintertemperaturer i sedimentet, dvs mellan 4–9 ° C.  Detta skulle kunna hänga samman med lägre biologisk aktivitet, både av djur som lever nere i sedimentet och bakteriernas aktivitet att bryta ner organiskt material. Men om vintern varar länge och den grunda viken täcks av is kan metangasen ansamlas under isen. Knackar man hål på isen så kan metangas slippa ut och den är lättantändlig!

På fältstationen ute på Askö finns utmärkta förutsättningar för att undersöka produktionen av växthusgaser i olika miljöer under året.

Här kommer husbåten till god användning. Där kan utrustningen som samlar in vattnet för analys placeras ovanför botten och analysutrustningen stå skyddad inne i det lilla huset. Det känns lyxigt som fältbiolog att få ha både tak över huvudet och skydd mot vinden. Det hör inte till vanligheterna.

4 husbåten som flytande plattform 202005

Flytande forskning. Notera vassbältet i bakgrunden.

Genom att det är en husbåt kan den flyttas till en annan lokal för att undersöka hur det fungerar på en annan bottentyp. Det finns också goda möjligheter att undersöka hur metangasproduktionen förändras under olika årstider.

2 bubblor från sedimentet

Vad är det som bubblar upp här? Luktar det prutt är det svavelväte…men det kan också vara metangas…

Det är inte alltid som bubblorna som stiger upp ur vattnet består av växthusgaser. Under den varma perioden på året kan istället primärproduktionen av fintrådiga alger och tång tillsammans med rotade vattenväxter dominera vad som produceras. Då är det istället ett överskott av syre som bildas vid primärproduktionen och som bubblorna som stiger till ytan innehåller.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den gröna tarmalgen Ulva intestinalis, visar tydligt hur bubblor av syrgas kan bildas en solig dag.

Mycket av koldioxiden som finns i vattnet binds in i både alger och rotade vattenväxter och lagras i vävnaden. En vanlig art i Östersjön, som har den största lagringskapaciteten är bladvass, Phragmites australis, med sina tjocka rotstockar. På bilden av husbåten syns ett vassbälte bakom husbåten där provtagningen av vattnet sker i denna studie. Men även andra fleråriga arter som blåstång och rödalgen kräkel, Furcellaria lumbricalis, lagar också in kol under längre perioder. Och ålgräs, Zostera marina, lagrar in stora mängder kol i sina rötter.

5 Vassrotstockar kol lagring 20200515

Vassens långa rötter. Den som undrar vad namnet kommer från behöver bara känna på rotspetsen. Aj!!

Stora vassbälten är en miljö där lagring av koldioxid kan ske samtidigt som metangas kan bildas och lämna vattnet och avges till luften/atmosfären. Resultaten från Florians forskning på Askölaboratoriet kommer att bidra till en ökad kunskap om dessa komplexa processer i grunda miljöer under olika årstider.

Read Full Post »

Older Posts »