Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fucus vesiculosus’

I förra veckan presenterades ett projekt om ”Scary Seafood- den nya maten från havet” av projektledare Christin Appelqvist i hörsalen på Tjärnö utanför Strömstad i deras serie av öppna föreläsningar som ges under sommaren. Projektet drivs av Göteborgs universitet och Maritima klustret i Västsverige. Men är det egentligen så skrämmande? Kanske så för oss svenskar numera, men inte om man ser det från ett globalt perspektiv. Då är det snarare traditionell mat från havet – allt ifrån Asien, Sydamerika och vad vi för 50-100 år sedan även åt här i Norden! I projektet har en analys gjorts av efterfrågan, tillgång, möjlighet till hållbart fiske, odling eller att plocka själv alternativt att driva småskalig ekoturism.

1 Projektet Scary seafood

En sallad gjord på kokta blåstångstoppar, några blommor och skurna rädisor.

Besökarna fick ta med sig en intressant sammanställning av projektet, illustrerad med en färgglad bild på några arter av alger, musslor, kräftdjur, blötdjur, sjöborrar, sjöpungar och sjögurkor på en tallrik. I rapporten gick det att läsa mer om projektet.

2 Scary seafood. -den nya maten fårn havet

Av alger som ligger på tallriken finns grönalgen, havssallat (Ulva lactuca), och brunalgerna sockertång (Saccharina latissima) och blåstång (Fucus vesiculosus). Traditionellt i Sverige har vi under nödåren blandat tångmjöl i brödet. Idag finns det företag som igen har tagit upp detta med att blanda in blåstång i knäckebrödet eller göra kryddsalt med havsallat och tång mm. Det finns också Fucus tabletter att köpa i hälsokostaffärer, de har en milt laxerande effekt.

Av arterna som visas på bilden är det bara den vanliga sjöstjärnan, den vackert lila (Asterias rubens) och signalsjögurkan (Parastichopus tremulus) som jag personligen inte har ätit. Däremot har jag provat andra arter av sjögurkor, både råa och rökta när jag var i Chile för ganska många år sedan.

3 Odla hållbart? sjögurka 20190725

Christin Appelqvist visar upp en röd signalsjögurka

Bedömningen är att det finns stor efterfrågan men ingen möjlighet till hållbart fiske av dessa arter i svenska vatten. Här pågår istället ett projekt att undersöka möjligheterna till odling av signalsjögurka, som Tångbloggen berättat om tidigare.

På Island tillhör rätten att skörda söl, (Palmaria palmata) strandägaren sedan urminnes tider. Det säljs torkad i vanliga matbutiker och är ett populärt snacks.

I Asien är det mesta som hos oss kallas ”scary seafood” traditionell mat som ingått i matlagningen under mycket lång tid. Här finns även utvecklad odling av både många algarter, musslor och andra grupper från havet. Generellt är förutsättningarna att odla många av dessa arter i vattnet utanför vår svenska kust mer begränsad, speciellt för djuplevande arter som t.ex. stor kammussla. Den kallas också för pilgrimsmussla (Pecten maximus), och förekommer på sandiga bottnar mellan 20 till 150 meters djup utmed Bohuslän.  Det är mycket möjligt att du ätit slutmuskeln av någon art av kammussla på restaurang, om du beställt in scallops från menyn. Odling av scallops sker i många länder sedan länge, t.ex. Japan, Kanada, Island och England, där man har rätt förutsättningar, dvs hög salthalt och kallt vatten.

De arter som toppar det globala vattenbruket är odling av kammusslor, ostron, och venusmusslor (vongole på restaurangen). I Sverige startade den första blåmusselodlingen i en vik inte långt ifrån Tjärnö marinbiologiska laboratorium i början av 1970-talet. Det innebär att musselodling på många lokaler har pågått under närmare 50 år. Då, under 1970-80-talet var marknaden knappast redo för svenskodlade blåmusslor och konkurrensen var stor från odlingar i danska Limfjorden och Frankrike. Nu diskuteras möjligheten av att musselodling utöver att bli mat, även kan bidra till att återföra näring från havet. Vi har även blivit mer medvetna om vikten av att äta lokalt producerad mat istället för att importera.

Att kunna konkurrera med andra områden med bättre naturliga förutsättningar för odling gäller troligen också för flera andra arter. Till exempel vid odling av det introducerade stillahavsoston, också kallat Japansk jätteostron (Crassostrea gigas) i Frankrike.  Eller i Holland där de grunda bottnarna torrläggs under lågvattenperioder, vilket lämpar sig väl för odling av vanlig hjärtmussla (Cerastoderma edule Linnaeus 1758).  Namnet edule fick arten av Linné redan på mitten av 1700-talet vilket betyder att den är ätlig.  Och i gamla kökkenmöddingar hittas skal av vanlig hjärtmussla och Europeiskt ostron (Ostrea edulis).  

vacc8ar-skalbank-1

Vår alldeles egna kökkenmödding. ”Här har det bott marinbiologer”, kommer kanske framtidens arkeologer bestämma någon dag.

Nån gång kommer kanske någon att hitta spår av en bebyggelse på Tjärnö, nära kyrkan där det i backen vid en stenmur ligger en stor hög med skal av blåmusslor och japanskt jätteostron, men också lite andra udda skal, av knivmusslor, sandmussla, venusmusslor, green mussel (Perna viridis)  etc.

Till slut lite om maskeringskrabba (Hyas araneus). För många av arterna som diskuteras i rapporten diskuteras utveckling av ett burfiske, men att innan dess behövs studier av populationsstorlekar och åldersstruktur i områden där fiske startar. För mig var det också ett kärt återseende av Tjärnö laboratoriets gamla loggotyp – en maskeringskrabba!

Tjärnö tröja

Den klassiska TMBL loggan i floccat tryck från 1980-talet.

Maskeringskrabban har fått sitt namn för att den kan gömma sig i algvegetationen genom att pynta sig med olika alger och nässeldjur på ryggskölden. Så att den bär med sig ett helt litet ekosystem.  Hamnar den i en annan miljö byter den ut arterna. Scary? Nej, bara fantastiskt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Maskeringskrabba (Hyas araneus) som gömt sig bland rödalgerna blir ganska synlig när den kommer ut på den kala lerbottnen.

 

Annonser

Read Full Post »

Tångbloggen fick en fråga för några veckor sedan om möjligheten att hitta makroalger och då i första hand stora kelp arter för att göra konstverk. Utmed kusten i Kalifornien finns det flera stora fleråriga brunalger, bland annat ”bull kelp” (Nereocystis luetkeana) och ”walking kelp” (Ptergophora california), som har stora runda långa skaft som lämpar sig för att göra konstnärliga korgar och andra intressanta konstverk.

Hos oss utmed svenska västkusten finns inte några så stora kelp arter utan skaften hos kelparterna inom släktet Laminaria (L. digitata och L. hyperborea) är ganska små och korta.Däremot finns fler arter av tång, (Fucus) och knöltång (Ascophyllum nodsum). Knöltången har relativt långa grenar, som borde kunna funka bra att fläta med. De är relativt mjuka och sega. Den har också stora flytblåsor som borde kunna bidra till  spännande former! Och det finns många fler makroalger att göra spännande och intressanta arrangemang av. Själv blev jag så inspirerad så jag kunde inte vänta tills jag kommer ner till västkusten nästa vecka. Så här kommer ett första alster gjord av blåstångsplantor som är ihopflätade.

Materialet är hämtat vid stranden på Räfsnäs, Rådmansö i Östersjön. För att få lite mer färgnyanser på doppade jag några plantor med flytblåsor och förökningstoppar i kokade vatten. Det gör att de vattenlösliga phaeopigmenten försvinner i vattnet och färgar det gulbrunt samtidigt som klorofyll inte löser sig i vattnet utan tången blir vackert gröna.

Även om den gröna färgen dämpas när den torkat klart och inte blir lika grön.

Nästa steg var att dokumentera den torkade tångskålen. Vacker avtecknad mot himlen eller i bokhyllan.

Snygg mot gräsmattans gröna färg eller kanske använda som en dekorativ tång hatt?

Fler tips att bli inspirerad av hittar du på @contemporaryslojd och @kelp.prairie på Instagram. Nu väntar jag bara på att komma till västkusten, komma ner till en strand och kanske just prova med att göra något av alla former och färger som finns där av både bruna, röda och gröna alger. Och komma på mer kul idéer på vad man kan hitta på att använda tång och andra alger till.

Read Full Post »

Vi har tidigare skrivit om projektet ”Lokal återföring av näring till land vida drivande algmattor samt ilandspolade makroalger och ålgräs”. Under sommaren och hösten 2018 samlades tång, alger och ålgräs in som sköljts upp på stränderna under den gånga vintern både från Askö och från stranden vid Räfsnäs, Rådmansö i Norrtälje.

Materialet komposterades under vintern och hösten. Detta har vi beskrivit tidigare här på Tångbloggen. En tydlig skillnad var nedbrytningen och hur lite som finns kvar i komposterna som består huvudsakligen av blåstång, dvs kompost 1 och 4. Kompost nr 3 där ålgräs dominerar har inte alls minskat i volym på samma sätt även om materialet brutits ner.

Bilden till vänster: Blåstångskompost, startad 27 juni 2018 samtidigt med bilden underst som består mest av sjögräs.  Övre bild till höger är vad som finns kvar av blåstångsmaterialet där komposten startade 17 september 2018.

Nu i mitten av maj var det dags att starta odlingen av potatis i två pallkragar med måtten 120 x 68 x 40 cm (längd x bredd x höjd). De placerades skyddat utmed väggen direkt på marken, med ett lager av kompostmaterial i botten.

4 preparering av kompostmaterial

Både med att sätta upp pallkragar och med att fördela kompostmaterialet fick Tångbloggen professionell hjälp.

Sex stycken förgrodda potatisknölar av den tidiga potatissorten ’Solist’ sattes jämt fördelade över odlingsytan i vardera av de två pallkragarna.

Motsvarande planteringar i pallkragar av sättpotatisen ”Solist” i komposterat eller färskt tångmaterial har också startats på två andra platser i skärgården, dels i norra skärgården på Rådmansö och dels på Nåttarö, i södra skärgården utanför Nynäshamn.  Projektet på Nåttarö sker i samverkan med Skärgårdsstiftelsen.Skärgårdsstiftelsen.

Målsättningen är att undersöka olika lokala förutsättningar i skärgården att återföra näring i ilanddriven tång och sjögräs och undersöka hur denna resurs enkelt kan komma till användning i odling. Parallellt har prover samlats in av materialet från starten i juni respektive september 2018 och vid planteringen i maj 2019.

Under året kommer även mängden ilanddrivet material att dokumenteras genom att fotografera med drönare tillsammans med att mäta mängden material och hur mycket näring den innehåller. Innehållet av kadmium kommer också att analyseras.

7 Räfnäs väntan - 20190510

Det har hittills varit relativt kallt i skärgården efter den första värmeböljan, så nu gäller det att kolla när de första synliga blasten dyker upp på de olika lokalerna. Förväntan är att det borde ta ca 15-20 dagar, dvs i slutet av maj – början av juni.

Read Full Post »

Detta är tiden på året när det är dags att inte bara göra olika resor i minnet utan också att försöka summera året som gått. Vem som vunnit Guldbaggar, vilka filmer som haft mest tittare eller andra större och mindre events. Så precis som i TV och övriga media kommer här några av Tångbloggens toppnoteringar och lite annat och det avslutas såklart med årets spaning för 2019.

Som alla år är ”The Algal Bloom”, eller för att vara korrekt cyanobakterieblomningen ett säkert kort under sommarens nyhetstorka. Det är därför knappast ens en någon sport att tippa rätt och så blev fallet även 2018, som ju var ett ovanligt torrt och varmt år. Då blir det ju extra fint att istället för att kissa i havet – vattna någon liten torr växt uppe på land.

4 vass, drivande alger, tång o cyanobakterier (kopia)

En bred kant av cyanobakterier i kanten utanför drivande blåstång och ett vassbälte.

Samtidigt noterade vi på Tångbloggen andra algblomningar, t.ex. en kraftig rödfärgad blomning av dinoflagellaten Peridinium catenatum vid Askölaboratoriets brygga. Men den kom och försvann lika fort.

Peridinium cat blomning askö

Stockholms universitets Östersjöcentrum besökte Almedalen med sitt välutrustade nya forskningsfartyg R/V Electra. Med ombord fanns en utställning om problem i Östersjön som överfiske, övergödning, miljögifter och nedskräpning, främmande arter och olika åtgärder för att förbättra miljön samt vilken påverkan klimatförändringar kan komma att få på ekosystemet. Här deltog vi på Tångbloggen och från Östersjöcentrum med bland annat en presentation om nya arter i Östersjön och vad klimatförändringar med ökad nederbörd och avrinning till Östersjön kan innebära för arters utbredning i Östersjön.

Som med alla spaningar finns redan flera ”Blå Tillväxtprojekt”, t.ex. musselodling för att ta upp näring ur havet. Och hur skalen kan användas till kyckling foder. Publiken fick gissa vilket ägg som kom från hönor som fått musselskal i sitt foder.

 

 

 

Musselrep från Ecopelags odlingar i Stockholms skärgård visades på forskningsfartyget Electra’s däck i Almedalen.

Några av projekten går ut på att plantera ålgräs i områden där ålgräsängarnas utbredning minskat. Man undersöker även om ålgräs kan bli räddningen när stranderosionen förväntas öka i samband med kommande klimatförändringar och stigande havsnivåer. I Kalmar har också försök med att återplantera ålgräs startats i år. Här kan vi vänta på intressanta resultat till våren. Ett aktuellt projekt presenterades i STV i oktober som jag tursamt nog var uppe på morgonen för och hann fånga några bilder av.

1 Stranderosion 1 Skåne

Detta är ett samverkansprojekt där Region Skåne tillsammans med kommuner och Lunds universitet kommer att testa flera metoder för att mildra stranderosionen. Projektet kommer att pågå under fyra år och kostar totalt 45 miljoner kronor med EU som den ena av finansiärerna. Dels kommer man att bygga strandfodringar, vilket är aktuellt för många kustområden där landhöjningen inte är tillräckligt stor med tanke på kommande höjningar av havsnivån när glaciärerna smälter. Men det som direkt fångade mitt intresse var testerna med att plantera ålgräs.

2 Stranderosion Ålgräs 20181031

Biologer från Lunds universitet kommer att testa om 40 000 ålgräsplantor kan fungera för att stoppa och minska vågornas påverkan. En personlig reflektion är att mycket stora delar av ålgräsets biomassa som producerats under året normalt spolas iland på höstarna i oktober. Det syns också på bilderna att det ligger stora drivor av ålgräs på stranden. Och att Zostera marina, ålgräs, inte börjar växa till igen förrän till våren när temperaturen och ljuset kommer tillbaka. Så skyddet kanske inte blir så stort under senhöst och vintermånaderna, när det ofta drar in stora stormar utmed kusterna i Östersjön. I klippet kan du se hur de små ålgräsplantorna ser ut och hur man tänker sig att de kan bidra till att lösa problemet med stranderosion.

Kan du skilja mellan grönslick och ålgräs? Klicka här om du är osäker.

2018 var också året när det svensk-finska projektet FunkVeg fick tillökning med en doktorand i form av Roxana Preston. Under året har hon hunnit med att vara både i fält och att arbeta mycket inne på laboratoriet. Hon har till och med hunnit starta en egen blogg om hur det går för henne i försöken att ta reda på mer om den frilevande blåstången i Östersjön. Det ska bli spännande att följa hennes arbete.

dav

Roxana i gott säl-skap

 

Vi har även under året haft en del experiment i fält ute i Trälhavet, där vi har undersökt förutsättningarna för blåstångens återkomst. Vi vill rikta ett STORT TACK till alla er som sett våra försök och låtit dem ligga kvar. Guldstjärnor till er alla. Vi vill även ännu en gång passa på att tacka markägarna som vi kontaktade för att vi fick ha våra stenar och galler på dessa platser. Guldstjärnor till er också. Flera av experimenten kommer att sammanställas under vintern och förhoppningsvis hjälpa oss ta fram rekommendationer för hur man bäst kan återställa hårt utsatta blåstångsmiljöer i vår Blåstångsmanual.

Så Tångbloggens nyårsspaning för 2019 är att det kommer massor med nya Blå Tillväxt-projekt där målsättningen är att producera mer mat och bättre nyttja Östersjöns resurser och produktion, vilket vi såklart kommer att rapportera om under 2019. Även om förutsättningarna i Östersjön inte är lika bra som i den marina miljön på västkusten eller ännu bättre i Norge.

Och apropå Norge kan vi rapportera om ett projekt  där man samlar in och odlar upp sjöborrar (kråkebollar) och säljer dem för konsumtion. Sjöborrarnas rom, uni, är en läckerhet som sushi-älskare gärna betalar bra för. ”Kråkebollar blir økonomisk gullgruve” som de skriver i artikeln, samtidigt som insamlingen av dem förbättrar den marina miljön. I Norge har man nämligen länge haft problem med att enorma mängder av sjöborrar har ätit upp stora delar av den norska tareskogen, vilket haft negativa effekter på det norska marina livet. Nu hoppas man istället på en återhämtning av tareskogen i takt med att sjöborrarna minskar i antal. Tänk att kunna bli rik och skapa en ny ekonomi ”Urchinomics” genom att samla in och odla sjöborrar, Strongylocentrotus droebachiensis!

Foto: E. Schagerström

Omnomnom…Dröbakk-sjöborren är glad i tång, minsann. Här mumsas det på knöltång, Ascophyllum nodosum.

Avslutningsvis vill vi på Tångbloggen tacka ER kära läsare, för att vi i år hade 19 700 besökare och över 31 000 views! Det får oss att vilja anstränga oss än mer för att ni ska få ert ökande behov av tångnyheter tillfredsställt även under 2019.

Gott nytt tång-år önskar Lena och Ellen!!

I hörnan såklart

Read Full Post »

Förra veckan blev vi på Tångbloggen kontaktade av två dykare som filmar mycket under ytan. De dyker ofta utanför Åhus i Skåne, vid Snickarhaken, som är ett stenrev. Det var jätteroligt att se filmen från ett ”stenrev”, som alltså är en samling stenar från inlandsisen som bildar ett rev på en annars ganska kal sandbotten. Dykarna har fångat blåstång (Fucus vesiculosus) och sågtång (Fucus serratus) och vacker grönslick (Cladophora glomerata) som täcker botten på stenarna. För oss på Tångbloggen är några av bilderna extra intressanta – t.ex. de tydliga hårgropar som kallas för cryptostomata, med buntar av ogrenade färglösa hår som syns bland annat på ett blåstångsskott. Studier visar att deras funktion är att öka tångens förmåga att ta upp näringsämnen ur vattnet, genom att de ökar ytan av tången som står i kontakt med vattnet. På ett av tångskotten syns en liten blåmussla.

Men sen är det plötsligt dags att kika noga, inte bara på vissna gulbruna förökningstoppar som sitter kvar på tångplantorna, utan det gömmer sig något i sanden bredvid gulbruna lösliggande förökningstoppar som ramlat av…..

Mer tänker jag inte avslöja…. Du får själv kolla på filmen på Youtube. Efter dramat kan man lugna mer sig med några fina bilder av en pungräka (Mysis sp), och titta in i ögonen på en plattfisk och stilla sekvenser av en öronmanet (Aurelia aurita) som simmar förbi i vattnet. Tack att vi fick följa med under ytan en solig dag i augusti.

25 nov 2018

Speciellt när det börjar bli lite för kallt att ta sig ett dopp vid badbryggan även om det inte ligger is ännu.

Read Full Post »

En liten annorlunda skiftning i vattnet får mitt vana öga att tänka att jag måste titta lite närmare på vad det kan vara. Tur nog står det en burk en bit bort så det är lätt fixat.

grön ton i vattnet- knippvattenblom i novemberknippvattenblom i burk20181105

Har jag rätt så har det flutit upp och samlat sig knippvattenblom, en cyanobakterie som ser ut som små mörkgröna barr i vattnet. Och visst är det så. Detta är en cyanobakterie som trivs i kallt vatten. Så den brukar inte få några större rubriker i tidningarna för nu är det inte så många som är ute och badar. Och det är inte någon stor blomning heller. Men det var ju inte därför jag var nere vid stranden, utan för att se hur klart vattnet var och vad mer som fanns på botten.

spegelblankt o östersjömusselskal på bottenbortnate skott

Vattnet är klart och massor med små skal av östersjömussla (Limecola baltica) syns mellan tångplantorna. Vid stranden ligger små mörkgröna bitar av borstnate (Stuckenia pectinata), som ryckts loss när det blåste senast. De kan övervintra som gröna skott även om det mesta av både ålgräs och olika natearter vissnar ner under vintern. Det ligger också många tångruskor, fortfarande med små stenar som de sitter fast med. Det kan bli bra att ta med vid tillfälle och visa hur det växer ut nya grenar från fästskivan.  Så slipper jag bära med en stor sten. Den planterar jag tillbaka vid badhytten och förankrar bättre.

tångruska med liten sten

 

Read Full Post »

Östersjön är ett ungt och artfattigt hav, där arterna antingen har ett marint- eller sötvattensursprung och bara haft ca. 8000 år att anpassa sig till att leva i Östersjöns låga salthalt. Många djur, växter och alger som vi idag betraktar som inhemska och typiskt svenska har någon gång i historien kommit från andra ställen i världen. De har spridits naturligt med vindar och vattenströmmar, eller själva vandrat in när inlandsisen drog sig tillbaka. På denna korta tid har marina arter hunnit anpassa sig till att leva på gränsen av vad de tål när det gäller salthalt och sötvattensarter att leva och föröka sig vid högre salthalt än där de en gång uppstod.

Därför är det extra spännande att det på så kort tid hunnit bildas nya arter i Östersjön. Den första är smaltången (Fucus radicans) som beskrevs av Lena Bergström och mig för 13 år sedan. Den har troligen bildats ur blåstång, (Fucus vesiculosus) för ett par tusen år sedan och klarar att leva och föröka sig vid lägre salthalter än blåstång. Den kan också sprida sig med fragment som sätter sig fast på botten och bildar stora kloner.

Två arter tång Foto: Nils Kautsky

Blåstång till vänster och smaltång till höger. Foto: Nils Kautsky

I en nyligen publicerad artikel beskrivs den första nya fiskarten, östersjöflundra (Platichthys solemdali) som bildats i Östersjön. Sitt latinska namn har den fått efter Per Solemdal, som redan på 1970-talet beskrev hur skrubbskäddan i Östersjön anpassat sin förökning till olika salthalter och miljöer. Äggen till skrubbskäddan (Platichthys flesus) behöver t.ex. minst 11 promille för sina ägg som kläcks ute i vattenmassan medan östersjöflundran (Platichthys solemdali) lägger sina ägg grunt på botten och lever i mer utsötade kustnära miljöer. Var du hittar de små ynglen beror på vilka salthalter äggen tål.

Camilla_Bollner_Azote

Få djur är sötare än yngel av plattfisk. Illustration: Camilla Bollner, Azote

Jag är övertygad om att vi kommer att se att anpassningar till denna speciella miljö kommer att visa att evolution och bildandet av nya arter kan gå mycket snabbare än vad vi tidigare trott.

Samtidigt har våra ökade fartygstransporter över världshaven fört in många nya främmande arter via ballastvatten. Eller så har vi medvetet tagit in fisk, skaldjur och alger för odling. Ibland har också andra arter följt med som fripassagerare.

Framöver behöver vi också förändra synen på främmande arters funktion i Östersjöns ekosystem. Ett aktuellt exempel är den svartmunnade smörbulten (Neogobius melanostomus) som kanske kommer att ingå i abborrens vanliga diet.

Maginnehåll i abborre

Här kan media bidra genom att använda korrekta svenska eller latinska namn, som ofta berättar något om varifrån arten kommer ifrån och kännetecken, t.ex. asiatiskt blåskrabba och asiatisk penselkrabba, istället för att kalla dem för ”skräck krabbor”.

En främmande art kan också bli en resurs att använda eller komma att ersätta ekologiska funktioner om vattenmiljön bli allt mer utsötad och det blir varmare i Östersjön, vilket leder till att de marina arternas utbredning spås minska. Det finns flera aktuella exempel på hur främmande arter redan nyttjas. Du kan läsa mer om detta i tidningen om Östersjöfestivalen i Berwaldhallen som kom ut idag.

Vill du veta med om främmande arter och deras utbredning utmed Sveriges kustvatten och sjöar kan du söka på ArtDatabankens hemsida eller sök på Havs o vattenmyndighetern sidor för främmande arter. Där hittar du artfaktablad om olika nya arter som finns i Östersjön.

Hittar du något du inte känner igen eller vill lära dig mer finns en gratis app, Livet i Havet, att ladda ner från havet.nu.

 

Read Full Post »

Older Posts »