Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘vykort’ Category

Flera tångvallar visar hur högt vattnet stått under hösten och vintern.

Tiden går fort på våren och dagarna blir allt längre nu när vi hunnit till mitten av april.

På promenaden utmed stränderna på Riddersholm i Norrtälje kommun syns spåren efter höstens och vinterns stormar. Det ligger flera tångvallar, den högsta ligger en bit in i alskogen. Det blir fin gödsling för strandvegetationen. Blåstången som ligger lite längre ner på stranden där sötvatten sipprar fram ur sanden, läcker näring som är lätt för gröna trådalger att ta upp. Det syns en tydlig färgskillnad på tången som legat längre på stranden. Den har hunnit bli brun och tappat mycket näring. Den nyare tången som nyligen hamnat på stranden är mörkare och ligger som en rand och stoppar de klargröna trådalgerna från att sprida sig neråt på stranden. Vattnet nedanför är fortfarande klart och rent.

Stränderna har förändrats en hel del efter alla stormar och högvattens perioder. Det ligger en massa stenar utströdda på stranden nära tången. De har kommit iland med en tångplanta och sen när tången vissnar blir stenarna kvar.

På nästa strand har vågorna spolat bort en hel del sand, men lämnat kvar tuvor av gräs där rötterna håller fast materialet.  Utan gräset hade säkert mer av sanden spolats ut i havet. Stränderna på Riddersholm är också utsatta för erosion från vågorna från de stora färjorna som passerar en bit utanför. Här utanför ligger också ett stenrev där blåstång etablerades för snart ett år sedan.

Grästuvor viktiga för att hålla kvar sanden och minska erosionen.

På den här stranden ligger det också lite mindre stenar nere vid vattenbrynet. De har också transporterats iland med tångplantor. Blev lite nyfiken på att se om något gömde sig under stenarna. Det var inte bara några enstaka murgråsuggor, (Oniscus asellus) utan jättemånga som hittat en lagom lite fuktig miljö. Det såg ut som om de också haft en lyckad förökning med många små unga murgråsuggor.

Det är fortfarande lite kallt för att att gå ut i vattnet och vända på stenar. Men för de som vågar är det ganska säkert att det kommer att sitta en nära släktning till murgråsuggan under någon sten, nämligen sötvattensgråsuggan Asellus aquaticus och kanske några snäckor och tångmärlor också. Själv tänker jag vänta någon vecka till på en solig och lugn dag innan det är dags att kolla under stenar och inne i blåstången hur mycket liv som har börjat röra på sig efter vintern.

Read Full Post »

Tjocka tångvallar på stranden på Saltö i april 2024.

En av stränderna som jag alltid besöker när vi är på Tjärnö, nära Strömstad är en vik på Saltö där det driver in en massa alger, lite musselskal och annat spännande att kolla på. På långt håll går tångvallen i svarta, bruna, gråa och gulvita toner. Det gulvita är rödalger som tappat sina röda pigment och sitt gröna klorofyll. Tittar man noga går det att känna igen flera arter, som karragenalg, (Chondrus crispus), strax ovanför det vackert blå blåmusselskalet, sen ligger en (Furcellaria lumbricalis), helt överväxt av mossdjuret taggig tångbark (Electra pilosa), så den ser gråluden ut och så ligger det ett ostronskal av Ostrea edulis. Fortsätter du att kolla noga går det att känna igen bruna bitar av sågtång (Fucus serratus) och blekgulvita, släta delar av brunalgen fingertare (Laminaria digitata). De ser lite ut som ogenomskinliga, smutsiga plastbitar.

Blekta rödalger tillsammans med skal av blåmussla och ostron.

Första stället att undersöka närmare är längst bort i hörnet av viken, där det kan ligga kvar alger ute i vattnet. Där går det att göra fina fynd av alger till herbariet, även om det inte går att säga från vilket djup de växt. Det mest intressanta fyndet denna gång var rödalgen ribbeblad, Delesseria sanguinea, där sanguis är det latinska ordet för blod. Ribbeblad är en flerårig art och utseendet varierar jättemycket under året. Såhär års har de nya vackert rosaröda bladen börjat växa ut från de gamla tjocka nerverna.

Ett pressat exemplar av ribbeblad där nya blad växer ut från de gamla nerverna.

I en annan vik, som bara ligger 100 m bort, finns det nästan inga alger alls, utan sanden är helt ren. Hittade ett exemplar av brunalgen ostrontjuv, (Colpomenia pelegrina) som var nästan lika stor som ett skal av det europeiska ostronet, (Ostrea edulis). Under de senaste åren har skal av vårt vanliga ostron blivit allt vanligare och det verkar som om de haft några bra somrar och lyckad förökning. Kul att se!

Passande fynd på sandstranden: en ostontjuv tillsammans med ett ostron. Ostrontjuven ser ut lite som en brun badmössa.

Det ligger också lite grenar av knöltång (Ascophyllum nodulosum) med sina stora flytblåsor och många platta, lite knottriga receptakler. De ser ut att vara färdiga att föröka sig ganska snart. Knöltången är den första av våra stora tångarter som förökar sig på våren. Sen kommer den grunt växande spiraltången (Fucus spiralis) och så blåstången. Men de har ett tag kvar tills de vuxit till sig och temperaturen hunnit bli lite högre.

Knöltångsplanta med många förökningstoppar som har drivit iland .

På stranden med de stora tångvallarna hittade jag också denna gång en plastblomma som satt nära ett nytt ljusgrönt blad av baldersbrå och en groddplanta. Tecken på att våren är gång, även om det kommer att dröja ett tag till och säkert kommer både mer snö och frostnätter.

Plastblomma med baldersbråblad i tångvallen. Nu är det vår!

Read Full Post »