Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Östersjön’

I fredags hade jag det stora nöjet att vara med på Roxana Prestons disputation, där hon försvarade sin avhandling ”Origin and regeneration of free-living Fucus vesiculosus in the Baltic Sea” vid Helsingfors Universitet.

En avhandling består av flera års otroligt hårt arbete. Den här är inget undantag.

Opponent var professor Esther Serraõ från universitetet i Algarve, Portugal. Custos, den som ser till att allt går rätt till, var professor Alf Norkko. Finland har en lite annorlunda tradition än vad vi har i Sverige, men på det stora hela är det samma lika. Disputationen inleddes av Roxy som gav en 30 minuters sammanfattning av sitt arbete. Detta följdes av att opponenten satte Roxys arbete i en större kontext och förklarade vad hennes forskning bidragit med till algforskning som ämne.

Professor Esther Serraõ har själv arbetat med blåstång i Östersjön tillsammans med Lena Kautsky under sin doktorandtid, så hon var synnerligen insatt i ämnet för avhandlingen.

Vi har varit tre personer som har handlett Roxy genom de enorma svårigheter som hennes arbete inneburit, och som inte blev lättare av Corona, när labbet tillfällit stängdes. Mina kollegor Jaanika Blomster och Perttu Seppä, båda vid Helsingfors Universitet, var minst lika stolta som jag när vi såg hur otroligt mycket Roxy har växt som person och forskare under sin tid som doktorand. I hela två timmar förde Esther och Roxy ett ingående samtal om alger, genetik, Östersjön och mycket annat på en väldigt hög nivå. Det var jättespännande och givande att lyssna på två så kunniga personer. Ingen tvekan om att hon skulle godkännas!

Roxys arbete har gett mycket ny och viktigt kunskap kring frilevande blåstång i Östersjön.

Roxys arbete har varit en del i projektet FunkVeg – funktionell roll av vegetation i Östersjön som vi har skrivit om tidigare, och som Roxy även bloggat om. Projektet var en del i Baltic Bridge, ett samarbete mellan Stockholms och Helsingfors universitet. Den frilevande formen av blåstång som finns i Östersjön är rödlistad som habitat av HELCOM, vilket till stor del beror på bristande kunskap. jag passar på att påminna om att vi efterlyst observationer av förekomst och att vi fortfarande är intresserade av att höra från er om detta.

Nu väntar en tre år lång post doc- tjänst vid Åbo Akademi där Roxy kommer vara en del av Finlands hittills största satsning på restaurering av bland annat blåstång i Skärgårdshavet och runt Åland. Något som vi önskar att Sverige ska ta efter, såklart. Det ska bli mycket spännande att se hur det går och vi kommer såklart att skriva mer om det under kommande år.

Men för stunden hoppas vi att Roxy fått vila ut efter den fantastiska uppvisningen och vi önskar Dr. Preston ett STORT GRATTIS till en väl försvarad avhandling och en välförtjänt doktorstitel.

Read Full Post »

Årets första vykort kommer från västkusten, nära Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad. Det hade regnat en massa och på många ställen är det översvämningar. Stigen ner mot Ängklåvbukten, på Saltö var full med små pölar ock likande mer en bäck än en skogsstig.

Väl framme vid stranden var det nästan som ett litet vattenfall där det bildats en massa skum innan vattnet rann ut mellan blocken till havet. Tur för oss var det uppehåll i regnet men de regntunga molnen var inte långt borta.

Allt regnvatten för med sig en massa brunfärgat vatten full med humusämnen som läckt ut från löv och barr på land. Färgen syntes tydligt när jag gick ut på piren.

Det gjorde det svårt att se botten och knöltångsplantorna skymtade vid ytan vid piren på Svallhagen, en av mina andra favoritstränder som jag alltid besöker när jag kommer till Tjärnö. Det var t.o.m. svårt att hitta några japanska jätteostron till middagen i det grumliga vattnet. På sidan om stenpiren syntes några knöltångsplantor sticka upp vid ytan.

Besöket blev kort denna gång. Vi höll på att blåsa och regna bort! På vägen hem till Stockholm och Räfsnäs tog vi vägen söder om Vänern, via Trollhättan mot Örebro för att slippa hamna i något område med stora översvämningar.

Vi hittade en informativ och spännande  skylt på rastplatsen vid Borasjön där vi drack en kopp kaffe. Platsen finns markerad med en cirkel och ligger ca 78 meter över havsnivån. Den har sats upp av SMHI, Länsstyrelsen i Örebro län och Havs- och vattenmyndigheten och visar vattendelaren mellan Västerhavet och Östersjön.

Just här är det nästan lika långt för vattnet att ta sig antingen till Västerhavet för vattnet i Borasjön, som för vattnet i närmaste sjö på andra sidan krönet några hundra meter bort, att ta sig till Östersjön. En lite hissnande tanke att vattnet i Borasjön som nu ligger frusen kommer att kunna hamna i Göta älv och rinna ut på västkusten med tiden.

De stora översvämningarna som vi hör rapporter om i TV varje dag nu innebär att det kommer att läcka mycket humusämnen och näring från översvämmade marker. Som syns bakom reportern är vattnet som forskar förbi brunt. Det är Lagan som passerar Värnamo på sin väg ner till havet och Laholmsbukten.

Beroende på sitt avrinningsområde kommer vattnet att via mindre eller större vattendrag med tiden hamna någonstans utmed kusten. Effekten blir lokalt lägre salthalt och genom att vattnet innehåller både humus och näringsämnen kommer det att gynna tillväxten av växtplankton och alger under vårvintern när ljuset kommer tillbaka. Skall med spänning följa hur denna tidiga tillförsel av näring kan påverka bottenvegetation och algblomningar lokalt, både hemmavid på Räfsnäs, Rådmansö i Norrtälje och på Tjärnö.

Read Full Post »

Strutsallat, Monostroma grevillei är en ettårig grönalg som förekommer under våren på ca 0,5 meters djup. Det gör den lättplockad. Men den är tunnare än havssallad så man behöver plocka en hel del för att få tillräckligt till en sallad. Därför är kanske den bästa användningen att torka och mala strutsallat och använda den som krydda i såser, kryddsmör eller liknande. Oberoende om man tar en tur utmed en Östersjöstrand, på västkusten eller kanske i Norge finns det mycket annat än alger att plocka med sig hem och laga något gott av. En vackert illustrerad och inspirerande bok är den norska ”Sjømat fra fjæra” författad av Stein Mortensen, Arne Duinker och Fredrik Hald och handlar om allt möjligt gott som går att hitta under en strandpromenad. En av maträtterna heter ”Fjærekraft” och innehåller lite av varje som kokas ihop till en smakrik rätt. En fin julklapp och allt blir lite gladare på norska.

Read Full Post »

Kräkel, Furcellaria lumbricalis, är en flerårig rödalg som växer på lite större djup. Linné gav den namnet Fucus fastigiatus och sedan har den haft många andra namn, både på svenska och latin. Kräkel har skördats framförallt i södra Östersjön för att utvinna ämnet furcellaran, tidigare kallad Dansk agar. Orsaken till att mycket kräkel skördades i danska vatten under andra världskriget berodde på att det inte gick att få tag på agar som då nästan enbart producerades i Japan. Furcellaran som utvinns ur Furcellaria används som livsmedelstillsats i t.ex. puddingar och passar bra för att göra glasyrer och olika fyllningar i kakor. Det ingår också ofta i marmelad och geléer som stabiliseringsmedel och även vid framställning av öl. Extrakt från kräkel används även i kosmetikaprodukter för hud och hår. Således en mycket viktig alg.

Read Full Post »

Brunbindel på en liten sten vid lågvatten, på Saltö, nära Strömstad.

Nu kommer det att handla om två närbesläktade brunalgsarter, brunbindel Petalonia fascia och korvsnöre, Scytosiphon lomentaria, som båda hör till familjen Scytosiphonaceae. Korvsnöre finns både i Östersjön och på västkusten och växer i ett bälte nära vattenytan, så det är hyfsat lätt att hitta och plocka lite och ta med hem. Den förekommer framförallt på våren och hösten. I det japanska köket brukar man använda torkade plantor i misosoppan. Korvsnöre har ett högt innehåll av järn och smakar lite som bönor. Som du säkert har gissat av namnet ser den ut som små korvar på snöre.

Read Full Post »

Sudare, Chorda filum är en ettårig brunalg som blivit allt vanligare utmed våra kuster, både i Östersjön och Västerhavet. Lätt att skörda på sommaren där de långa ”kolasnörena” kan växa som täta snärjiga snår fästa på små stenar, skal eller större tångarter. Sudare är bäst att använda färsk. Klipp den i små bitar, koka i 5-10 minuter och strö över spagettin eller riset eller ät den rå i en sallad. Själv gillar jag min currygryta med blåstångstopp och sudare. Det finns så mycket mer som alger kan användas till.  Ett exempel är att fläta långa flätor med sudare och sedan binda ihop till en skål eller korg. Viktigt att tänka på är att de krymper när de torkar. Gjorde också ett armband med sudare och bomullsgarn – tycker att det blev riktigt fint.

Read Full Post »

Blåstång, Fucus vesiculosus bildar stora tångskogar i Östersjön där konkurrensen med andra tångarter är mycket mindre än på västkusten, där den bildar ett smalt bälte nära vattenlinjen. Unga blåstångsskott på försommaren behöver bara kokas lite kort och passar utmärkt i soppor, en sallad eller att lägga som ett täcke över fisk istället för spenat. Torkad blåstång kan förvaras mörkt och torrt under lång tid. Det går bra att göra ett blåstångs-te som direkt ger en känsla av hav. Värt att tänka på är att blåstång som många andra algarter innehåller ganska höga mängder jod. Dock håller man nu på att se över rekommendationerna för detta, eftersom en hel del av joden försvinner vid en snabb uppkokning, blanchering. Blåstång innehåller också höga halter av magnesium, protein, vitamin A. Var noga med att plocka blåstången där det inte finns några föroreningskällor i närheten då de lätt tar upp t.ex. tungmetaller som kadmium och bly från vattnet. Detta gäller såklart för alla alger du plockar för att äta.

Vi vill också tipsa om boken ”Noriko på äventyr i tången”. En sista minuten julklapp till något barn eller barnbarn?

Read Full Post »

Det är alltid lika spännande att ta en liten promenad utmed stranden vid Räfsnäs. Även om vädret är grått kan det dyka upp något att kolla på. Igår var det lågt vattenstånd och hela tångvallen låg torrlagd. Den består av blåstång och fintrådiga brunalger.

 

Utanför på sanden låg ett tjockt bälte av indrivna cyanobakterier, ett vackert mörkt grönblått täcke. Aha, en tidig höstblomning av knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aquae, den art av trådformiga cyanobakterier som går att hitta under den kalla årstiden i Östersjön.

 

 

 

 

 

 

Knippvattenblom är lätt att känna igen när man tittar lite noga där den ligger i vattnet. De ser ut som små mörka barr. På stranden låg också några döda skal av hjärtmussla och avbrutna strån av vass sticker upp ur botten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var lite kallt när jag stoppade ner händerna och samlade in lite knippvattenblom i händerna. Men de blir  riktigt fina när man tittar på dom på nära håll. Då går det nästan att se att varje litet ”barr” består av en bunt små trådar som sitter ihop. Undrar vad jag kan hitta nästa gång jag kommer ner till någon av mina favorit stränder här på Rådmansö?

Read Full Post »

I november blev det mer än en intensiv vecka med många intressanta konferenser och möten. Kändes fint som en kompensation efter alla zoom möten under Covid åren.

Det började med ett möte arrangerat av ”Initiativ Utö” där jag blev inbjuden av Thomas Hjelm. Första gången vi träffades och pratade om utbildning på Utö är för närmare 25 år sedan, i samverkan med Askölaboratoriet. Det känns så positivt att det nu finns en våtmarksanläggning och arbetet med att sluta kretsloppet är på full gång.Det finns också en fin hemsida för intresserade besökare som berättar om allt spännande som finns att uppleva på ön under ett besök

Förra veckan startade för min del med två dagar fyllda med ”kunskap, klokskap, kreativitet, kontakter och kalas” i Göteborg och det pedagogiska nätverkets konferens Att sprida ringar på vatten”.

Mötet startade med en presentation av min son Robert som berättade om olika projekt som kommit till under årens gång och nu används av bland annat Naturskolor utmed Östersjöns kuster som boken ”Växter och djur i Östersjön”. Denna upplaga är tyvärr slut men det jobbas för fullt med en uppdatering och förhoppningsvis blir den klar tidigt nästa år.  Lovar att komma ut med ett meddelande bums här på Tångbloggen när den finns i tryck igen.

På konferensen fick jag möjligheten att presentera projektet ”Algforskarsommar” och de tre uppgifter som ingår i detta medborgarforskningsprojekt som även lämpar sig utmärkt att använda i verksamheten på Naturskolor eller Naturum. Det är Kajsa Tönnesson som är föreståndare för Havsmiljöinstitutet som kollar intresserat på tångplantorna. Det kommer att finnas en länk till dokumentation och inspelningar från konferensen på denna hemsida när den blir klar och annat om nätverket.

Jag passade även på att visa upp olika fynd från Östersjön och vad man kan skapa med dem. Bakom mig på den vita väggen ser ni både ett papper av grönslick (Cladophora glomerata) och en stjärna av pressad tång.

Ett sent kvällståg till Stockholm och så var det dags för svenska havsforskarförenings möte på onsdagen. Igen, en massa spännande föredrag under tre dagar. För mig personligen tycker jag att det är otroligt spännande att DNA-tekniken gör det möjligt att undersöka vad allt ifrån fiskar som strömming och spigg gillar att äta av olika arter av djurplankton, samt vilka arter växtplankton som små små djurplankton t.ex. hoppkräftor och hjuldjur (Rotatorier) äter!

De som presenterade denna spännande forskning var professor Monika Winder tillsammans med Kinlan Jan och Tianshuo Xu alla verksamma på Stockholms universitet, institutionen för ekologi, miljö och botanik.

Och ännu mera fascinerande är att det går att undersöka vilken bakterieflora dessa mikroskopiskt små djur har i sina magar för att på bästa sätt kunna smälta och bryta ner det de äter. Rotatorier (Keratella och Syncheata) som äter mer av dinoflaggelater (Peridinales) visade sig ha en annorlunda och unik sammansättning av bakterier jämfört med den största hoppkräftan, Temora, som mest äter små encelliga cyanobakterier (Synechoccales) och stora trådformiga cyanobakterier, Nostocales.

För att hinna med allt denna vecka smet jag från svenska havsforskarförenings konferens på torsdag eftermiddagen till Skansen på Djurgården och Föreningen Naturfotografernas seminarium om ”Vinnare och förlorare i svensk natur”. Här deltog jag i ett panelsamtal tillsammans med naturfotograf Annette Selldén och moderator Henrik Ekman som handlade tillståndet för gråsäl och tumlare och hur förändligt havet är och den rika variation som finns utmed vår långa kust. Deltagarna fick också höra om Projekt Pilgrimsfalk, och hur läget är med humlor i jordbrukslandskapet och mycket mer. Som avslutning bjöds vi på små snittar och dryck i akvariehallen.

Musselrepet från västkusten var fullt med stora musslor. Det fanns också ett par individer av ostronpest, Crepidula fornicata som satt och snodde maten från musslorna.

Efter att ha träffat många gamla vänner och tidigare studenter avslutades veckorna med en resa till västkusten.

Det var ett riktigt fint lågvatten, -45 cm så det vara bara att gå direkt ner till stranden och plocka japanska jätteostron till middagen. Mums! Nästa inlägg från mig blir ett ”Vykort från Västerhavet i november” en härlig tid för lite strandfynd.

Read Full Post »

Förra veckan fick jag möjligheten att delta när VA firade sitt 20 års jubileum. Förkortningen VA står för Vetenskap och Allmänhet och är en ideell förening som syftar till att främja dialog, samverkan och öppenhet mellan forskare och allmänhet. 

För mig personligen har det, under alla år som jag ägnat mig åt forskning och undervisning på Stockholms universitet, varit viktigt att också förmedla kunskap om Östersjön och den marina miljön vidare på olika sätt. Det har resulterat i allt möjligt, som att ta fram undervisningsmaterial t.ex. ”Växter och djur i Östersjön – en fälthandbok”, skriva en manual om ”Restaurering av blåstångsamhällen i Östersjön”, driva Tångbloggen mm.

Växter och djur i Östersjön hoppas jag kommer ut i en uppdaterad version snart. Kan beställas på http://www.havet.nu om du är intresserad.

Så gissa att jag blev glad när jag fick en möjlighet att dressa upp och ta på mig min havstulpanskaftan och tångsmycket, som alltid är med, för att representera Stockholms universitets Östersjöcentrum med medborgarforskningsprojektet Algforskarsommar

Under minglet på kvällen hittade jag en liten handbok i kommunikation, med tips, råd och inspiration för dig som kommunicerar omställning inom planetens gränser, utgiven av Azote. För den med riktigt skarpa ögon så ligger den till höger på bänken vid den stora handluppen. Den blev liggande, men när jag skulle skriva ihop lite om VAs inspirerande och givande jubileumskväll bläddrade jag igenom den och hittade ett citat av Albert Einstein. Det kändes helt rätt att avsluta med- hur viktig en bild är för att förmedla kunskap och att en bild ofta kan säga mer än tusen ord. Och jag är övertygad om att få titta på levande tång och småkryp i en skål ger en ännu starkare intryck och minne.

Read Full Post »

Older Posts »