Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Östersjön’

För ett par veckor sedan släppets IPCC rapporten (The intergovernmental Panal of Climate Change FN:s mellanstatliga klimatpanel där det vetenskapliga kunskapsläget kring kommande klimatförändringar, vilka konsekvenser det kan ge och möjliga lösningar sammanställts. Det är viktigt att hela tiden tänka på att prediktionerna på vad som kommer att bli resultaten utgår ifrån modeller som tagits fram för mycket stor skala, dvs Östersjöns stora bassänger och vad som händer i den lilla strandnära skalan i grunda vikar och fjärdar kanske kan gå fortare. Varför? Jo det är där som den ökade tillrinningen av sötvatten kommer ut och vattnet är grunt och står mer stilla vilket gör att det kan bli varmare på sommaren.

Det första avsnittet här på bloggen kom att mest handla om den aktuella frågan om inbindning av kol i mjuka sedimentbottnar av olika arter av sjögräs, i första hand ålgräs men också en massa sötvattensarter som förutsätts sprida sig mer och kunna tillväxa bättre i en allt mer utsötad Östersjö. 

Matta av vattenväxter på botten, mest ålnate och ett vassbälte vid stranden.

Del 2 kommer att ta upp lite aspekter på hur främst marina makroalger kan tänkas påverkas av klimatförändringar och om det redan har hänt något som bidragit till att den för ekosystemet viktiga arten blåstång har ökat i grunda miljöer? 

Mindre is

Under 1940-talet var vintrarna långa och isen låg länge i vikar och fjärdar. När isen lossnade kunde den skarpa bort blåstången ner till ett par meters djup. Sedan 1980-talet och framåt har vintrarna varit milda och isen har bara legat korta perioder i de inre vikarna i Stockholms skärgård. Resultatet är att nu växer blåstången grunt och många noterar helt korrekt att det finns mer tång. Tången växer nu redan på ca 0,5 meters djup, strax under ytan så att alla kan se den. Mer information om hur isförhållanden kommer att förändras hittar Du på SMHI:s hemsida.

Grunt växande blåstång som överlevt för att det inte ligger någon is på vintern som skrapar loss den.
Vid lågvatten kan den grunt växande blåstången bli torrlagd. Då gäller det att det inte blir lågvatten för länge så att den dör. Lite blåst och vågor gör att den klarar sig. I skärgården kan båt- och fartygstrafik bidra till att den dränks när svallet drar in i viken.

Höjdning av havsytan

Enligt modeller förväntas vattenståndet öka med ca 0,5 meter under de kommande 80-100 åren. Eftersom vi det fortfarande sker en landhöjning i stora delar av Östersjön som kompenserar en höjning av havsnivån kommer vattenståndet att bara öka med ca 0,5 meter under de kommande 80-100 åren enligt klimatmodeller.

Mer information om havsnivårförändringar finns för olika delar av vår svenska kust och risker för översvämning att hitta hos SMHI:

Det innebär att riktigt grunda miljöer kommer att långsamt dränkas igen. Finns det mjuka sediment bottnar kommer de att vara klädda med rotade vattenväxter och klippbottnar och stenar med makroalger. Allt beroende på hur det ser ut i den närmaste strandzonen idag. I Stockholms skärgård finns det gott om klippor och stenstränder där blåstång och alger kan få fäste allt eftersom vattennivåerna ökar. Processen bör gå så långsamt att etablering av grönslick, blåstång och på större djup rödalgsbältet kommer att hinna med att etablera sig på de nya ytor som blir tillgängliga. Det kan bli lite mer problematiskt i södra delarna av Sverige där sandiga stränder dominerar men det finns också gott om steniga kuststräckor för tången och algerna att växa på även om höjningen av havsnivån blir lite större utmed kusten i Blekinge och Skåne. Över tid innebär det att Sveriges landyta kommer att minska lite och att det blir mer bottenareal som ligger under vattenytan. Kustlinjen kommer om modellerna stämmer att bli ungefär som den var för ca 100 år sedan, dvs på 1920-talet. 

I nästa avsnitt om klimatförändringar, del 3, kommer vi att ta upp vilka effekter kombinationen av minskad salthalt och ökad vattentemperatur kan komma att få på de stora fleråriga brunalgerna, smaltång, blåstång och sågtång.

Read Full Post »

Fjäderslick, Vertebrata fucoides är en vackert finförgrenad rödalg. Den kan bli upp till ca 15 cm hög och röd till rödsvart. När den torkas, t.ex. när den pressas, blir den mer brunröd till nästa brunsvart. Fjäderslick har fått sitt namn för att sidoskotten är växelvis förgrenade i ett plan, så att skottspetsarna ser ut som små fjädrar. Tidigare hette den Polysiphonia fucoides där polys kommer från grekiska och betyder många och siphon betyder rör. Det hänvisar till grenarnas cellstruktur. Att den heter fuciodes beror på att den som namngav algen tyckte att den var Fucus-liknande. Vet inte om jag riktigt håller med. Själv lärde jag mig arten som Polysiponia men den skall nu heta Vertebrata som släktnamn. Det kan kännas ännu konstigare för vertebrater betyder ryggradslösa. Enda tanken skulle kunna vara att raderna av lika höga celler får grenarna att like likna en ryggrad med en massa kotor?

Kanske ser raderna med lika höga pericentralceller ut som en rad med kotor? Kan det ha gett den namnet Vertebrata?

De arter i Östersjön som den kan förväxlas med är rödris, Rhodomela confervoides, grovsläke, Ceramium virgatum och andra arter av Vertebrata spp. (Polysiphonia spp.) men de har tunnare grenar, med färre celler i sig, så grenarna ser inte så grova ut. 

Mikroskopiskt består strukturen av en centralcell omgiven av 10-16 pericentralceller och en massa små barkceller. Hur många pericentalceller en Polysiphonia/Vertebrata art har är karakteristiskt för arten. Man behöver därför ofta ett mikroskop för att bestämma vilken art det är. Barkcellerna sitter på de nedre delarna av grenarna. Cellerna är kan variera i längd i längd men är runt 3 gånger så långa som breda och det gör att grenen ser lite randig ut. Pericentralcellerna kan vara lite spirallikt vridna.

Fjäderslick växer på sten och som påväxt på större alger som blåstång eller andra rödalger och kan även ligga intrasslad ibland blåmusslor. 


Det är vanligt att fintrådiga rödalger växer på andra, större alger som epifyter. Här växer fjäderslick på knöltång, Ascophyllum nodosum.

Bilden är från svenska västkusten och där kan den växa som påväxt, epifyt, på större alger lite grundare eller finnas i det lite djupare rödalgsbältet.

Det fintrådiga rödalgsbältet kan ibland överlappa det grundare brunalgsbältet genom att växa på det. Här ses ektång, Halidrys siliquosa täckt av fintrådiga rödalger. Det bildar en miljö full av gömställen för småfisk och andra djur.

Där är det inte lätt att se vilken art av rödalg det är utan det är bäst att ta med ett prov och kolla i mikroskop för att bestämma arten. 

Fjäderslick kan också förekomma lösliggande i drivande rödalgsmattor på lite grundare mjukbottnar. Den förekommer från ca 0,5 meters djup ner till 15 m i ytterskärgården i Östersjön och på ungefär samam djup längs västkusten.

Som syns på fotot från Danmarks Havsalger så syns det tydligt hur varierande den kan se ut. Från riktigt mörkröd nästan svart till vackra plantor med nya ljusa röda toppar. Utseendet varierar något mellan årstiderna. Varför inte försöka samla lite olika former till herbariet?

Read Full Post »

Det kommer in fler och fler rapporter. Stort tack till alla flitiga Algforskare som bidrar till att samla in kunskap om livet i en tångruska och grönslicksmattorna i Östersjön. 

De flesta rapporterna visar på förekomsten av sommarförökande blåstång utmed kusten. Men det har kommit in några rapporter på platser där det finns höstförökande blåstång. Fotot på denna sommarförökande planta kommer från K. Rilbe, Värmdö. Skulle gissa på att det är en honplanta. 

En gren med sommarförökande toppar av blåstång. Finns inte några flytblåsor nära grenen. Foto: K. Rilbe

Förökningstopparna är fortfarande platta, hårda och ser fina ut. Så den kanske fortfarande kommer att föröka sig vid nästa fullmåne den 24 juli. Är det någon som vill prova så finns beskrivning på hur man gör på Tångbloggen. Det finns också en kort film på Youtube om hur tångägget roterar när spermierna försöker befrukta ägget. Du kan även kika på en film om varför det är så kul att vara tångforskare.

För att leta efter höstförökande blåstång kan det vara dags att kolla igen, om du var osäker förut på vad det är för sort som växer vid din strand.  De kommer inte att vara mogna förrän om några veckor. Så här är några bilder på hur de höstförökande plantorna ser ut och hur förökningstopparna sitter precis ovanför flytblåsorna. 

Det sker stora förändringar under de olika årstiderna i sammansättningen av arter i en tångruska . Så här dags på året förökar sig många arter i Östersjön och efter förökningen dör de. En art som nyss förökat sig är tångmärlorna. Tångmärlor förökar sig i grönslicksbältet där de små tångmärlorna börjar med att växa till för att sedan flytta till blåstången när de blivit lite större. De kan då bli riktigt många och bara några få större finns kvar. Också tånggråsuggorna, när de vuxit till sig lite senare på sommaren, kan öka i antal. Det har inte dykt upp någon rapport med riktigt många tånggråsuggor ännu eller några plantor med stora betskador. 

Det mesta som hittas är båtsnäckor. För den som kollar noga så finns det en lite större snäcka mitt i handflatan, en stor snytsnäcka. Den har ett lock att stänga öppningen med. Foto: K. Rilbe, Värmdö

De vanligaste smådjuren är båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis, som kan äta små groddplantor av blåstång, och vi finner även en del nattsländelarver som bygger sina hus av blåstångsbitar.

En art som äter mycket av de små kräftdjuren i tångbältet är spigg. I många områden har spiggen blivit jättevanlig och på sommaren kan det stå en spigghane och vakta boet i varenda tångruska. Men det kostar energi att vakta sitt bo och precis som med tångmärlor och tånggråsuggor så dör många spiggar efter leken. Det kanske ser lite läskigt ut med döda spiggar som flyter ibland tång och grönslick. 

Två döda spiggar i lösdrivande grönslick och blåstång. En vanlig syn såhär dags på året när leken är över. Foto: A. C. Nyberg,Runmarö.

Men det kommer inte att dröja länge innan det syns en massa nya små spiggyngel som simmar runt ibland alger och växter vid bryggan.

Ett litet stimm med spigg i en vacker tångskog. Foto: S. Qvarfordt

Vill du veta mer om vad som händer med spiggen i våra kustnära vikar? Då kan du titta på videon ”Spiggvågen sveper in över kusten”.

Read Full Post »

Igår hittade jag de första ansamlingarna med cyanobakterier i ytan inne i viken vid badhytten. I morse var de försvunna och vattnet låg spegelblankt och varken grönslicken eller tången rörde sig. Några timmar senare kl. 11.00 hade det dykt upp stora tydliga ansamlingar av cyanobakterier nere mellan de två bryggorna.

färgen hos cyanobakterierna är gröngul. De driver in tillsammans med lite lösa grönalger.

I den svaga vinden syns det hur det driver in mer och mer cyanobakterier. Med det varma vattnet så är det klart att cyanobakterierna är på gång. De trivs ju precis som vi när vattnet blir varmt.

När det är en tät blomning behöver man inte dra planktonhåven lång innan den är full med cyanobakterier.
De långsmala knippena heter knippvattenblom och de små nystans katthårsalg.

Read Full Post »

Nu är det dags för den andra rapporten från Algforskarsommar! 

För två veckor sen var det ett extremt lågvatten. Nu är det mer normalt igen. Och de torrlagda områdena med grönslick har delvis återhämtat sig. 

Den allra översta delen av bältet med grönslick kan vara helt dött, men lite djupare ner finns fin grönslick att samla in.

Så det finns gott om grönslick att undersöka för uppgift 3! Det som kan vara lite klurigt är att det också finns fintrådiga och klart gröna finförgrenade alger som hör till släktet Ulva, tidigare kallade Enteromorpha. På svenska kallas de för rörhinna eller tarmalger

Tarmalger till höger, grönslick till vänster.

Fotot visar flera stenar med grönslick och en med tarmalger till höger. Tarmalgerna har ofta en klargrön färg och de kan vara fint förgrenade men ser inte så luddiga ut som grönslick. Grönslickens färgskala är i mildare gröna nyanser. 

Vattentemperaturen vid min brygga har ökat ordentligt och är nu ca 16-17 0C. Det är en temperatur som innebär att blåstången är färdig att föröka sig. Det är också ”supermåne” på onsdag den 24 juni. Så då, eller någon dag efter om det skulle blåsa mycket på fullmånekvällen, kommer blåstången i Östersjön ha ett av sina större förökningstillfällen. 

Hur vet man att den är mogen? Och hur kan Du kolla om det är en honplanta eller hanplanta? Detta ingår ju inte i någon av uppgifterna men kan ju vara spännande att undersöka. Har Du dessutom något ställe i närheten där det skulle vara fint att få mer tång att växa är det läge att prova. 

Ta några av de platta förökningstopparna från ett antal olika plantor så hittar Du troligtvis både hon- och hanplantor. 

Gör ett snitt som fotot visar. Det går bra med ett rakblad eller en riktigt vass kniv. Det var en hanplanta som har ett kompakt orange innehåll. Det är spermier som ligger tätt packade med 64 spermier per paket. Honplantor är lättast att känna igen för de innehåller paket som kallas för oogon, med åtta ägg/paket. De syns som små olivgröna prickar i en genomskuren förökningstopp. 

Kika på de tunna skivorna mot en ljus bakgrund för att se om den innehåller orange spermier eller mörka oogon. Skivan uppe till höger visar en hane och de fyra nere till vänster visar fyra snitt av honor med tydliga ”gryn” av oogon.

Fotot visar fem snitt av förökningstoppar med resultatet fyra snitt av honplanta till vänster och ett snitt av en hanplanta till höger. Berätta gärna för oss hur Du lyckas med att kolla på skillnaden mellan hon-och hanplantor!

Vill Du prova att så tång, så hämta några rena stenar utan påväxt av fintrådiga alger t.ex. från stranden i närheten eller prova med några tegelstenar som Du lägger i vattnet. Placera sedan några blåstångsplantor fastsittande på stenar runt omkring de utplacerade stenarna. Sen är det bara att vänta och se om det kommer att växa nya små groddplantor på stenarna. Det gäller att ha tålamod för det tar nog ca 2 månader innan de går att se för blotta ögat. Jag har just startat min lilla odling för i år.

Hör gärna av Dig om det är något som behöver förklaras eller om du hittar något annat spännande som Du undrar över! Mer information om Algforskarsommar och uppgifterna hittar Du på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida.

Vi har precis gjort tre jättekorta filmer om de tre uppgifterna i algforskarsommar! Titta gärna:

Uppgift 1: Räkna smådjur i tången
Uppgift 2: Hitta den ovanliga hösttången
Uppgift 3: Undersök grönslicken

Tack igen för allt visat intresse och era bidrag!

Read Full Post »

Juni månads alg får bli strandpiska, Chordaria flagelliformis. Både det svenska och latinska namnet är jättebra. Det talar om var den växer, nära vattenlinjen ner till ca 4 meters djup och att den ser ut som långa flageller, eller gissel.

Som tunn, brun spaghetti ser vi strandpiskan bland fintrådiga rödalger och en gyllene fingertare.

Den kallas även för gisseltång, men för att göra det tydligt att det inte är tångart så bör namnet strandspiska användas. Strandpiskans huvudgren utgår det ungefär lika långa sidogrenar som för det mesta saknar ytterligare förgreningar.

Ett pressat exemplar av strandpiska från västkusten, på Tjärnö labbet för över 20 år sedan. Håller sig bra när den varit inplastad.

Färgen är mörkt brun till svart och algen har en fast konsistens. Den kan bli ganska lång ca 20 – 30 cm men det går att hitta större exemplar också upp till ca 60 cm. Grenarna är ca 0,5-1,5 mm tjocka. 

Det är en ettårig alg som utvecklas på våren och försvinner på senhösten. Den växer direkt på stenar och klippor men också på andra alger som t.ex. blåstång och ofta på smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus. Den kan bilda ett smalt bälte i vattenlinjen på lite vågexponerade stränder. Den kan också hittas i hällkar, små vattensamlingar i kontakt med havet utanför. Under vinterhalvåret förkommer den som mikroskopiska stadier som många andra arter.

Den förekommer utmed svenska västkusten och in i Östersjön ungefär till Bornholm.

Read Full Post »

Bivalver? Vad är det? Bi betyder två och valv eller valvia, betyder skal. Tvåskaliga! Nu ska vi nämligen fortsätta vårt inlägg om odling av musslor och ostron, som hör till de tvåskaliga molluskerna, bivalverna. 

Som vi berättade i förra inlägget om odling, så är musslor och ostron filtrerare. De sitter stilla och silar ut sin mat ur det passerande vattnet. Beroende på vilken art och hur stor den är så äter de olika mycket och olika stora växt- och djurplankton. Om man simmar över en musselbank med tusentals musslor kan det vara kristallklart för att de har ätit upp varenda partikel i vattnet. Det är lätt att förstå hur viktiga dessa djur är för att hålla havet rent och just egenskapen att filtrera gör dem värdefulla ur ett vattenbruksperspektiv.  

Eftersom bivalverna tar sin mat direkt ur vattnet behöver den som odlar inte mata dem, som krävs med en fiskodling. Bivalver klassas även som extraktiva arter, eftersom de tar upp (extraherar) mer näring ur vattnet än de släpper ut. Genom att odla och skörda bivalver tar man alltså upp näring ur havet. Ett bra sätt att motverka övergödning!  Därför har man startat försök med musselodling i Sankt Annas skärgård på östkusten för att försöka få upp näring ur Östersjön. Salthalten är ju som bekant lite för låg för att musslorna ska komma upp i en ätbar storlek, för oss människor. Här kommer en liten video från 2019 som visar hur de odlar och skördar.

I Sverige idag förekommer odling av blåmussla (Mytilus edulis) och vårt inhemska platta ostron (Ostrea edulis). Det svenska ostronet hittar vi oftast samlade i grupp, så kallade ostronbankar. De lever någonstans mellan 3 och 8 meters djup på relativt sandiga och gärna lätt sluttande bottnar. De vill såklart ha strömmande vatten så att tillförseln av mat är god och konstant. För att ostronen ska fortplanta sig i våra vatten vill de ha det varmt och gott. Temperaturen i vattnet ska helst överstiga 15° C. Det svenska ostronet plockas genom dykning och säljs både i Sverige och på export.

En annan ostronart, det japanska ostronet (Magellana gigas), har under de senaste åren spridit sig längs den svenska västkusten. Den har kommit hit från odlingar längre söderut i Europa, troligtvis från Frankrike eller Holland, och har lyckats smyga hela vägen upp till Norge. Det här ostronet växer snabbt och bildar gärna stora klumpar med flera individer. De gillar till exempel att ligga halvt nergrävda i mjuka sandbottnar, där man kan skära sig riktigt illa om man inte har badskor på sig. Men de kan också sitta på klippor och stenar, ofta just under vattenlinjen. Ostronet är större och skalet har fler håligheter än det svenska ostronet. Vi har sett hur mjuka lerbottnar, som tidigare bestått av enstaka alg-tottar och rikligt med nedgrävda hjärtmusslor, har förvandlats till allt större ostronrev där blåstången snabbt hittar ny mark att etablera sig. Vips har den tidigare till synes ”tomma” lerbotten förvandlats till en tät tångskog. IVL- forskaren Åsa Strand är Sveriges specialist på ostron och musslor, ni har säkert sett henne skymta förbi i media då och då. Hon arbetar bland annat med att ta reda på hur man kan odla detta nya ostron i Sverige på ett sätt som gör att det ändå inte sprider sig. För det är ju ett gott ostron, och en bra möjlighet till inkomst då det är en etablerad art för odling.

På andra sidan Atlanten, I den amerikanska delstaten Maine, kan vi se en liten film om livet som musselodlare.

Den största musselodlaren i Sverige, Scanfjord, hittar vi i Mollösund, på Orust längs med Västkusten. De står idag, enligt egna uppgifter, för 90% av den svenska musselproduktionen är dessutom ledande inom hanteringen av vildfångade ostron (Ostrea edulis och Magellana gigas) och hjärtmusslor (Cardium edule). Företaget har funnits sedan 1979, vilket vittnar om ihärdighet och kompetens. ”Det är lika viktigt att vara snäll mot havet som att vara säker i hanteringen.” Ett bra motto, tycker vi. Du kan läsa mer om varför de anser vi ska köpa odlade musslor och känna munnen vattnas av olika recept på deras hemsida.

”All produktion av musslor kontrolleras regelbundet av Livsmedelsverket för att undvika att musslor med förhöjda halter av till exempel alggifter och bakterier (framför allt E. coli) når konsumenterna. De större musselodlarna använder flera olika områden för odling för att på så sätt alltid kunna ha områden som är fria från alggifter och därigenom kunna säkra regelbundna leveranser. Musslorna kan sitta kvar i odlingen för senare skörd, eftersom de effektivt renar sig själva från skadliga ämnen”. Detta, och mer därtill, kan man läsa mer om på portalen för Sveriges vattenbrukföretagare, svensktvattenbruk.se.

Men det är såklart inte bara glass och ballonger att odla musslor och ostron. Problemen med vattenbruk, precis som med jordbruk, är många och ofta av en klimat- eller väderbaserad karaktär som är svårt att göra något åt. Därför arbetar man ständigt med att utveckla nya metoder för att komma undan problem som is, höga vågor och konkurrens av andra arter på odlingsrepen eller angrepp av parasiter. Ytterligare ett problem är ejdrar, som kan plundra en hel musselodling på bara några timmar. Dessa glupska fåglar dyker ner och rycker loss musslorna och låter sig väl smaka. Många musslor lossar från repen när ejdern river och sliter. Dessa kanske inte blir uppätna, men trillar istället ner på botten, där kan odlaren inte skörda dem. Det blir en ansenlig ekonomisk förlust.

Men att jaga bort eller sätta nät för att skydda musslorna från ejder är inte helt enkelt, eller okontroversiellt. Det är tydligt att det behövs satsas rejlt på att ta fram bättre och effektivare metoder för att skydda en musselodling. Att med musslornas hjälp få bukt med övergödningen är ju något bra.

Musselodlaren Bohus Havsbruk AB hamnade i domstol (och därmed media) 2019 över en musselodling som havererat. Enligt företaget hade odlingen delvis slitits sönder av vinterstormar, men musslorna hade även fått kraftig påväxt av borstkalkmask, vilket gjort dem svårsålda ute på den europeiska marknaden. Och som så ofta kan ett problem leda till flera.

Vi hoppas ändå att detta inte hindrar svensk musselodling från att utvecklas och öka. Att odla extraktiva arter, som tar upp näring ur havet, är bra. Att det dessutom är gott blir ju en bonus. Och till skillnad från lantbruket kan de som odlar i havet i alla fall inte få bevattningsförbud.

Att gratinera ostron i vitlökssmör med lite flagad mandel på, är inte fy skam, minsann.

Vill man äta något gott och ändå miljösmart så är svenska musslor ett mycket bra val. Musslor och ostron är magra livsmedel och källor till bland annat protein, vitamin B12, jod och selen. Det finns otaliga recept på hur man kan tillaga musslor och ostron. Vissa föredrar att äta ostronen råa och levande, men de smakar även mycket bra tillagade, för den som inte lockas av ostron au naturel. Vill du själv plocka ostron måste du ha markägarens tillstånd. Blåmusslor får du däremot plocka fritt. För att inte råka ut för otrevligheter är det bra att ta reda på om det är någon giftig algblomning i området där du har tänkt plocka.

Read Full Post »

Nordic Ocean Watch är en ideell miljöorganisation som arbetar för att ta hand om havet. De har intervjuat Tångbloggens egen Tant Tång, professor emeritus Lena Kautsky, som Månadens Havshjälte och tagit reda på hur hon ser på havets utmaningar, om hennes år på Askölaboratoriet och vad som inspirerat henne till att arbeta med Östersjön. Hela intervjun finns att läsa HÄR!

Professor emeritus Lena Kautsky älskar alger i alla dess former.

Read Full Post »

Uppmärksamheten kring fynden av den amerikanska trågmusslan (Rangia cuneata) i media har gett resultat! Nu har det kommit in flera nya rapporter om förekomst av den amerikanska trågmusslan som vi tidigare berättade om att den hittats vid Brandalsund och Torpa (Havsbadet och Näsets udde). Rapporterna finns i Artportalen dels vis Farstanäs och två lokaler vid Mörkö och har lagts in av Rolf Wahlström som räknat förekomst hittade vid stranden. Dessutom har jag inventerat två lokaler på Farstanäs och två lokaler på Mörkö. Spaningen efter fler lokaler går vidare.

Nu är den amerikanska trågmusslan ett vanligt inslag på stranden och i vattnet utanför efter en lång båtresa i ballastvattnet ända ifrån Mexikanska golfen.

I morse fick vi se resultatet från TV inspelningen vid Brandalsund för ett tag sedan där Nils Kautsky berättar om musslan och svarar på frågan om hur den kom hit- ”den tog båten till svenska vatten”. Han föreslår också att de är goda att äta och resultatet visas finns dokumenterat när krögaren Niclas Rynell på restaurangen Lilla Styrbjörn gör den god pastarätt med musslor. Det finns också en till video när Länsstyrelsen kommenterar musslans spridning och andra nyinvandrade marina arters möjliga påverkan på alg- och djursamhällen i Östersjöns bräckta vatten.

Ser fram emot fler rapporter och funderar på vad vi från Tångbloggen skall be om hjälp att söka efter för art eller arter? Men tror att det får vänta till lite senare på året när det hunnit bli lite varmare i vattnet.

Read Full Post »

Vi fick nyss en fråga från en av tångbloggens läsare som handlade om att använda olika arter av tång till att fläta med. De två arter som fungerar bäst att fläta med och göra t.ex. ett armband eller en peruk med långa flätor är brunalgsarterna sudare, Chorda filum och gullsudare Halosiphon tomentosus. För att samla material blir det till att vänta till sommaren. Men jag hittade några bilder från västkusten, Tjärnö marina laboratorium, som jag samlade i somras. Den arten som är mycket vanlig är sudare och trådarna blir långa och ganska tjocka. Sudare är också vanliga i Östersjön på många grunda bottnar med lite småstenar där de växer ut under våren och sommaren. Men här blir trådarna smalare och kortare på grund av den låga salthalten.

På bordet ligger en stor hög osorterade trådar av sudare tillsammans med ca 10 buntar med sudare sittande på små stenar. De är lagom stora att fläta ihop.
Det blev fem långa fina flätor. Varje fläta avslutas med en knut så det håller ihop. Vid sidan om syns starten till en skål gjord av tarmalger. som ligger upp och ner med en skål under och en skål gjord av sargassosnärja.

När sudare sitter fästa vidriktigt små stenar kan man låta dom sitta kvar så attdet blir en fin dekoration t.ex. i kanten på en skål. Sen är det bara fantasin som sätter stopp på vad de flätade algerna kan användas till. Min blev en stor skål att förvara mina strandfynd i. Tidigare har vi visat ett litet armband flätat av några trådar och en bomullstråd. De går också att använda i matlagningen. Torka av trådarna med papper så att du blir av med en del av de fina som trådarna som sitter på ytan och klipp sen tråden i små bitar och strö över riset.

Read Full Post »

Older Posts »