Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rötter’

Tog en tur ut med båten för några dagar sedan. Nu är augusti snart slut, så det gäller att ta tillvara dessa härliga soliga dagar. På utsidan av skären vid Vattungarna, som ligger långt ut i havet utanför Kapellskär, växte ett vackert grönt bälte av grönslick, Cladophora glomerata. Vilken härlig färg! Den varierar från blekgrönt till mörkare klart grön. Och ett fin-fint blåstångsbälte utan någon annan påväxt än tångludd, Elachista fucicola. Ett tecken på att havet är rent och ser ut som det skall.

När jag tittade närmare så ser det lite mer gulbrunt ut på vissa ställen. Det visade sig vara korvsnöre, Scytosiphon lomentaria som växte kanske lite mer skyddat från vågorna. De har fått sitt namn för att den ogrenade tråden kan bli avsnörd, så att det ser ut som små korvar i en lång rad. Det var inte speciellt tydligt när jag tog hem lite och fotograferade på en tallrik och sedan pressade några exemplar till mitt herbarium.

Korvsnöre är en av de marina alger som klarar av att leva i Östersjön, trots den låga salthalten. Dessutom går den att plocka och äta. Måste erkänna att jag inte har provat att äta den så jag vet inte hur den smakar. Får testa nästa gång vi är ute och kan plocka lite med hem.

På andra sidan av ön ligger ett smalt skyddat sund. Spännande att se vad som kunde växa där! Där fanns inte mycket grönslick utmed strandlinjen. Det såg snarare ut som lite grönt, löst sediment på klippytan. Kunde först inte förstå vad det var som såg ut att stå upp i vattnet direkt från klippan utmed strandkanten. Ser ut som en rotad vattenväxt… Men den kan ju inte fästa sig på klippan?

När jag plockat upp slingorna visste jag vad de styva bladen som sitter i kransar var – hornsärv, Ceratophyllum demersum. Färgen var mörkgrön-rödbrun, men kan variera beroende på ljustillgång. 

Bladen till hornsärv är en till två gånger gaffelgreniga, med små taggiga utskott i kanten på bladet. Hornsärven är flerårig och övervintrar som små plantor. Troligtvis kan det ibland bli mycket grumligt i det grunda sundet, vilket den klarar bra. Den förökar sig ju huvudsakligen genom att bitar lossnar som sedan kan rota sig på nytt eller bara fortsätta att driva runt. 

Hornsärv förekommer över hela världen och gynnas av näringsrikt vatten. Den finns också i en helt annan miljö än i ett sund skyddat av vågor i ytterskärgården. Vi har den nämligen i vår artrika damm som vi byggt för över ett år sedan på tomten. 

Vår damm. Den får sitt vatten via avrinning från taket när det regnar. Det finns tre små dammar ner till den stora dammen, där den översta har lite mer fintrådiga alger och den nedersta är ganska näringsfattig.

Måste göra en artlista på alla vattenväxter som trivs tillsammans i dammens grunda och varma vatten. Får bli ett nytt inlägg på Tångbloggen snart –även om det inte handlar om Östersjöns bräckta vattenmiljöer.

Read Full Post »

Det är fortfarande lite kallt i vattnet för att ligga i någon längre stund. Istället fungerar det väl att gå i vattnet utmed stranden och se vad som vuxit till eller göra små fynd. 

En av de närmaste sandstränderna på Räfsnäs är sjöängen, där jag tog en promenad igår.

Det första som fångade mitt öga var de tjocka rotstockarna av vass som håller på att växa ut från kanten. Ryckte upp en med några små nya skott. 

Längre in i vassen är det tydligt hur mycket tjocka rotstockar som binder sedimentet och lagrar in kol för lång tid framåt.

Bilden visar vassens ytliga rottrådar

I ytterkanten har vassen tydliga ytliga rötter som hjälper till så att vågorna inte eroderar bort sanden utan håller den kvar. På lite öppnare delar av stranden stack det upp korta vasstrån inklädda i knallgröna tarmalger. Under dom gömde sig sandstubb, men de var alldeles för snabba att fotografera.

För brunalgen sudare, Chorda filum som har ett mikroskopiskt stadium och var jättevanliga förra året, har sporofyten nu börjat växa ut. När det sitter flera decimeter långa trådar av sudare på en liten sten driver de iväg med den svaga strömmen. Många kommer nog att hamna på land.

Hittade en sudare som satt sig fast på ett skal av en hjärtmussla. Snäckor betar fintrådiga alger men om sporerna fäster sig på det egna skalets topp kan ju inte snäckan äta upp dom. Det kan bli riktigt besvärligt som för de här båda dammsnäckorna.

Blir de fintrådiga algerna tillräckligt stora så kommer det bli svårt för snäckan att hålla sig kvar på botten. Den stora tofsen kommer att lyfta iväg snäckorna. Det finns så mycket att kolla på bara under en kort promenad.

PS. Vill du lära dig mer om Östersjöns alger och vattenväxter? Varför inte söka till en kurs som hålls dels på Askölaboratoriet, i Trosa skärgård och dels på Tovetorps forskningsstation under perioden 12-18 september. Den riktar sig till doktorander, masterstudenter, postdocs men även forskare, konsulter och andra som har behov av kunskap om Östersjöns kärlväxter och alger i sitt arbete är välkomna. Mer information om kursen och hur man ansöker hittas här: https://www.forbio.uio.no/events/courses/2021/Macrophytes.html

Read Full Post »

Nästa vattenväxt som börjar gå i vintervila är borstnate, Stuckenia pectinata, (i äldre litteratur Potamogeton pectinatus). Borstnate är en vanlig art i många grunda näringsrika grunda vattenområden och förekommer både i Östersjöns bräckta vatten och i sötvattenssjöar. Den kan bilda tät vegetation och växer ut på våren när isen lossnat och vattnet värms upp. Som för många andra vattenväxter och alger startar tillväxten vid 8-10 grader.

1 borstnate årscykel

Diagram som visar variationen i tillväxt med temperaturen över ett år hos borstnate

Från en övervintringsknöl växer det ut nya skott som grenar sig från en jordstam under sommaren. Hur de växer syns tydligt i vattnet under sommaren där de kan bilda långa rader av skott från samma knöl.

2 Borstnateskott i rad 20190411

De kan också förgrena sig och täcka en stor yta från en och samma knöl. I lösare sediment, där det går lättare att plocka fram en sammanhängande planta med hela sin rotstam, har jag lyckats få fram plantor som täckt en kvadratmeter! Men då gäller det att ha tålamod. Då är det lätt att förstå att borstnate kan bilda täta bestånd som kan vara både svåra att ta sig simmande igenom och trasslar in sig i propellern om du skulle försöka ta dig igenom med båt.

Borstnate övervintrar både med frön och med rotknölar nere i sedimentet. Övervintringsknölarna är ännu inte så stora och näringsrika som de kan bli senare på året. På lösa bottnar kan de bli stora som jordnötter och smakar sött och gott. Det har knölsvanar (Cygnus olor), gräsänder (Anas platyrhynchos) och sothönor (Fulica atra) också upptäckt. I viken nära Askölaboratoriet, Stockholms universitets fältstation, kan du, efter att en grupp knölsvanar varit och grävt runt ett tag, hitta flytande knölar i det grumliga vattnet. Tydliga spår efter av att fåglarna letat efter dessa näringsrika knölar.

Vid bryggan i Räfsnäs, hittade jag också två puppor som fäst sig på jordstammen till borstnate tillhörande vattenlevande bladbaggar tillhörande släktet Macroplea (som också bytt namn förut kallades de Haemonia). Larverna är vita, med korta ben och lever nere vid rötterna i bottensedimentet. De får sitt syre genom ett par hakar som sitter på larvens undersida nära bakänden som de fäster i borstnatens ledningsvävnad.  Hittade inga larver nu och inte heller några vuxna individer av arten Trubbstrimbock (Macroplea mutica). Första gången jag såg en Trubbstrimbock i ett prov med borstnate trodde jag det var en landlevande bladbagge som ramlat ner i provet från land. Men också den vuxna skalbaggen lever under vattnet. De rör sig långsamt, har en låg syreförbrukning och kan med sitt täta mikroskopiska skikt av hår som skapar de ett tunt luftskikt att ta upp syre ur vattnet.

Macroplea-mutica-Fabricius-1792-a-b-Larva-a-Lateral-view-b-Ventral-view-of

Trubbstrimbocken ser ut som en landlevande skalbagge men bor i vattnet (Bildkälla: Wikipedia)

Read Full Post »