Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kväve’

Hej, vi heter Mia och Emma och har fått möjligheten att göra ett gästinlägg här på den
fantastiska Tångbloggen.

Vi är två studenter från Södertörns högskola som under tre månaders tid undersökte ett påstående som vi snubblade över; att ökad köttkonsumtion leder till ökade kväveutsläpp från avloppsreningsverk till Östersjön. Utgångspunkten för vårt arbete lades när Ellen Schagerström kläckte ur sig en idé under en föreläsning som hölls under kursen Östersjöns ekosystem på Södertörn högskola. Idén löd; “Vi gjorde ett experiment på Askö
2016 där vi testade övergödningseffekter på alger genom att tillsätta kiss. Det skulle vara intressant att undersöka ifall det är någon skillnad i näringsämnet kväve (N) mellan olika kosthållningar!”

Vi var sålda och tog oss an detta experiment som vårt examensarbete direkt.

Såhär cool ser en ut i labbrock under experimenttider! Emma sitter i bakgrunden och väger grönslick (Cladophora glomerata) och Mia står vi datorn och skriver in alla uppmätta vikter.

Hur kan köttkonsumtion (eller konsumtion av protein, generellt) kopplas samman med
kväveutsläppen i avloppsreningsverken?
När vi konsumerar föda i form av protein bryts detta ner i en omfattande process, kallad ureacykeln, som resulterar i att kväve utsöndras i urinen. Därav kontrollerade vi både hur mycket våra kära kosthållningsgrupper; 12 veganer, 12 lakto-ovo vegetarianer och 12 köttätare, fick i sig i form av protein mätt i gram. Detta jämfördes senare med kvävehaltsmätningar vi gjorde på kissproverna vi samlade in.

Kort och gott – Hur mycket protein kommer in och hur mycket kväve kommer ut? Här tänkte vi att det skulle vara skillnader mellan grupperna och att köttätarna möjligtvis skulle ha både högre intag av protein och högre utsöndring av kväve i kisset. Resultatet får ni se lite längre ner…Spännande va?!

För att undersöka mängden kväve i urin från människor med olika kosthållningar behövde vi först kontakta nära, kära och bekanta för att ställa den avslappnade frågan: Vill ni kissa i en kopp in the name of Science? 36 hjältar svarade ja! Vi kunde då gladeligen (och lite motvilligt, det är ju trots allt kiss vi hanterade) börja samla in och testa dessa prover i fyra steg.

Innan vi samlade in allt urin bad vi samtliga deltagare att föra en matlogg, i matloggen skrev varje deltagare ner frukost, lunch, middag och snacks med varje råvara uppskattad i gram. Detta kunde vi sedan omvandla och se varje individs proteinintag (se Steg 2 nedan).
Steg 1 . Mäta absorbansen av kväve i varje urinprov, med hjälp av Nanodrop, och jämföra dessa med en standardkurva som möjliggör att koncentrationen utläses.

Bilden visar en Nanodrop (den vita klumpen med silver på) och en pipett innehållande urinlösning. Här behövde vi få ut en perfekt droppe för att Nanodrop skulle kunna mäta så exakt som möjligt.

Steg 2 . Be deltagarna föra matlogg dagarna innan provtagning för att kunna beräkna deras proteinintag. Detta gjordes med en klassisk omvandlare där råvara per gram skrivs in och protein (bland annat) i gram beräknas.

20181203_143859

Här visas vårt viktigaste material under undersökningen – Kiss i provrör från våra deltagare!

Steg 3 . Samla in grönslick (Cladophora glomerata) och brackvatten från Östersjön för att sedan odla små exemplar av grönslick i brackvatten med tillsatt urin. Här gjorde vi 39 separata glasbehållare där tre var kontroller, utan tillsatt urin, och 36 stycken innehöll tillsatt urin från våra deltagare. Varje exemplar grönslick vägdes i blötvikt innan de tillsattes i glasbehållarna. Efter tre veckors inkubationstid i glasbehållarna vägdes grönslicken igen för att mäta tillväxten.

Steg 4 . Förekomsten av fytoplankton, som är en indikator på en övergödningseffekt, mättes genom att ta stickprover från alla glasbehållare som nämns ovan och mäta absorbansen med hjälp av Nanodrop.

Grönslick fotat i mikroskop. Tack vare de bruna kvadraterna (fytoplankton) som förekommer i kedjor på grönslicken kunde förekomsten av fytoplankton konstateras och Steg 4 genomföras.

Så, vad kom vi fram till?

Resultaten av testerna visade att det INTE var någon skillnad i mängden kväve som urin från de olika kosthållningsgrupperna innehöll, vilket korrelerade med att det INTE var någon skillnad i proteinintaget mellan grupperna. Köttätare fick alltså inte i
sig mer protein än lakto-ovo vegetarianer eller veganer. Bra va!

Undersökningen gällande förekomsten av fytoplankton gav inte heller resultat som visade på någon varierande övergödningseffekt mellan de olika behandlingarna.

Men nu kommer vi till en upptäckt som för oss känns nästintill revolutionerande! Grönslick tillväxer mycket mer när den får frodas i urin från köttätare än
vad den gör i urin från veganer. Denna upptäckt lämnar såklart en del frågetecken; Varför såg vi ingen skillnad i kvävehalten? Är det något annat näringsämne som utsöndras i urin, som fosfor eller kalium, som kan leda till denna skillnad i tillväxt? Kan det möjligtvis vara proteinhysterins ökande trend i form av godis, pulver, bars med mera som orsakar problem för reningsverk att rena bort kväve?

Detta är en möjligt faktor som är viktig att ha i åtanke. Det vi kunde “slå hål” på var den påstådda korrelationen mellan en ökad köttkonsumtion och ökade kväveutsläpp.
För den intresserade finns uppsatsen publicerad här!
Tack för oss! Vi lämnar er med en snygg bild vi tog av grönslick i mikroskop, enjoy!

Cladophora glomerata

Annonser

Read Full Post »

Efter den ovanligt varma sommaren var det mycket lösdrivande blåstång uppblandad med massor med flera arter av grönalger och rotade vattenväxter i materialet som samlades in på Askö den 17 september.

 

Materialet samlades in nere vid stranden på södra Askö, vid de gamla båthusen och uppe vid Askölaboratoriet. Vid en närmare genomgång av det insamlade materialet var det inte bara lösdrivande grönalger, som grönslick, (Cladophora glomerata) och flera arter av tarmalger utan också decimeterstora sjok av östersjösallat (Monostroma balticum).

 

På många av blåstångsplantorna växte det också fullt med grönalger som påväxt på topparna.  De första små tofsarna av rödalgen, ullsläke, (Ceraminum tenuicorne) gick också att hitta på några av plantorna.

 

Så vad handlar projektet där ilandspolade alger och tång komposteras om?

Projektet har två delar.  Det första är att dels att analysera innehållet av fosfor och kväve. Prover tas från start när det spolats iland och dels när det brutits ner/komposterats och sen läggs i trädgårdslandet eller på annan odling. Näringsinnehållet borde variera beroende på vilka arter som dominerar i vallen. Som ni kan se var det två sorter i juni – kompost 1 mest blåstång som brutits ner mycket och kompost 2, mest ålgräs som inte brutits ner lika mycket.

 

I komposten till vänster som var fylld upp till toppen har nästan allt brutits ner medan till vänster i kompost nr 2 kan man fortfarande se blad från ålgräs. Ålgräs innehåller mycket kisel, vilket gör det svårt att bryta ner. Däremot har det historiskt använts till att isolera väggar med.

Helt annan sammansättning i det som ligger i kompost 3 och 4. I år är det jättemycket grönalger som gynnats av det varma vattnet och ganska lite tång som spolats upp på stranden. I kompost fyra ligger mest blåstång som är höstförökande, och där syns förökningstopparna tydligt.

 

Förväntningarna är att nedbrytningen kommer att gå långsammare nu när temperaturen sjunker. Förra veckan fick Askölaboratoriet besök av en skolklass som undersökte vad som hänt i kompost nr 3 efter bara några veckor. Gick det fortfarande att se spiggen och luktade det läskigt när man lyfte på locket? Tångbloggen väntar med spänning på att få lägga upp fler bilder!

Övergripande frågeställningar:  Vid vilken tid på året kan man samla in mest näring från material som spolats iland? Är det på försommaren eller hösten? Och vilket material innehåller mest näring, är det blåstång, olika vattenväxter t.ex borstnate och ålgräs eller mycket grön- eller rödalger? Vi planerar också att analysera innehållet av ett antal tungmetaller, bl.a. kadmium.  Vi återkommer till våren med fler resultat.

 

Read Full Post »

Ullsläke,  Ceramium tenuicorne, passar fint som alg för november, där den färgar klippor vackert röda. Ullsläke är en brackvattensart. Den dyker upp på klipporna tidigt på hösten där den kan bilda en bred bård som sitter kvar till våren om inte isen skapar loss den.

1klippa i höstfärger

Det är en av rödalgsarterna som växer djupt, ner till ca 10 meter. I skuggan under tång eller djupt ner i vattnet blir de vackert mörkt röda. Linné beskriver sommarplantor av ullsläke på Gotland som ”fin och fördelt som ull… blek med förlängda mellanrum mellan två knutar”. Det är det ulliga utseendet som gett ullsläken sitt namn.

2Ullsläke -ullig

Hur känner du igen ullsläke? Den bildar ca 12 cm höga tofsar av randiga grenar, med klolika ihopböjda toppar.  Huvudaxeln består av stora bleka centralceller som delvis är klädda med små röda barkceller. Detta  gör att grenarna ser randiga ut. Det finns en släke-art till i Östersjön, rödsläke, Ceramium virgatum, men den har barkceller utmed hela grenarna så den blir jämt röd i färgen.

3Ceramium tenuicorne randig klotoppar

De olika stadierna i Ceramium tenuicorne’s livscykel ser likadana ut, men är olika stora. Tetrasporofyten är störst, honplantorna lite mindre och hanplantorna minst. Men att se skillnad på stadierna är överkurs.

Många ullsläkeplantor sitter också på blåstång, Fucus vesiculosus. Efter den senaste stormen som drog in utmed kusten i Uppland, kastade stormbyar upp massor med blåstång och ullsläke utmed stränderna. Ullsläke kan vara mycket vanlig i tångvallen, upp till ¼ av materialet.

4tångvall 20171027 ceramium o spigg

Runt Gotland och Öland har mängden blåstång minskat, och istället dominerar ullsläke och andra rödalger på bottnarna och i materialet som spolas iland. Orsaker till blåstångens minskning runt Gotland och Öland kan bero på förändringar i siktdjup och ökade algblomningar eller på hårt bete av havsgråsuggor. Tyvärr finns inga äldre data av mängder av de olika arterna att jämföra med. Att det nu mest är ”sleke” som det kallas lokalt och inte tång ställer till problem genom att förstöra sandstränder, där de gräver ner sig. När ullsläke vissnar och ruttnar läcker den rött pigment.

5färgläckage

Bilden ovanför visar några små tofsar av ullsläke som legat i sötvatten över natten och börjat läcka röd färg. Tyvärr håller inte färgen utan bleknar med tiden – annars skulle det vara kul att färga med. Ser ganska häftigt ut! Blir det mycket material av ullsläke som ligger i strandkanten kan bli syrefritt och lukta ganska läskigt.                                            Det går lätt att föreställa sig när man ser på bilden.

6läckage från Ceramium

Med tiden blir stranden mer och mer gyttjig om inte algerna samlas in och transporteras bort. Men om algerna samlas in och tas bort kommer också näringsämnen som fosfor och kväve att föras bort ur havet och tillbaka till land. I samband med projektet ”Vatten på Gotland” samlas alger in vid ett antal stränder, bl. a. Bunge, Nisseviken och Slite. Vill du veta mer om vad som gäller för insamling av iland spolat material läs broschyren Algskörd och släktäckt, den ger grundläggande information att tänka på.

Read Full Post »

Nu börjar det bli lite kallt för att bada om man inte har en torrdräkt och dyker. Det är klart bekvämare att kolla på vad som finns i tångvallen. Tångbloggen kommer att följa årstidsförändringen i standzonen och hur en tångvall bildas och bryts ner under ett år. Viken ligger i norra Egentliga Östersjön, strax norr om Kapellskär, i Norrtälje. Såhär års börjar den nya tångvallen byggas upp av material som spolas iland.

1tångvallen byggs upp 20171021

Det första som kommer in till land samlades i slutet av september och består till stor del av rotade vattenväxter som vissnar ner och lossnar när det börjar blåsa och en del tång. Här blandas också löv in från den omgivande vegetationen.I ytterkanten på vallen ligger mest blåstång. På bilden syns de två delarna av tångvallsmaterial.

Vid en närmare undersökning av de två delarna av tångvallen i slutet på oktober finns tydliga skillnader i vilka arter som kan identifieras. Det nya materialet består mest av tång med lite påväxt av ullsläke, Ceramium tenuicorne. Intressant var också den stora variationen av former av blåstång i vallen.

2Tre tångplantor nytt material 20171020

Bilden visar tre olika typer, en krusig utan flytblåsor, en med bredare bål och flytblåsor och en med smalare bål.

3betad tångplanta 20171020

Vid genomgång av materialet i denna nya del av tångvallen visade sig många vara kraftigt betade så att i stort sett bara de yttersta topparna ovanför flytblåsorna finns kvar. Resten är bara mittnerv. Detta betyder att det finns gott om havsgråsuggor, Idotea spp. i tångbältet utanför som betat hårt på blåstången under hösten. Att vissa plantor är hårt betade och andra inte kan bero på att de innehåller mer kväve eller mindre florotanniner som gör dem mindre aptitliga för havsgråsuggorna.

4arter i tångvallen 20171020

I det relativt färska materialet bestod påväxten mest av ullsläke, lite tofsar av smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus och små sudare, Chorda filum. Några skott av korta övervintringsskott av borstnate, Stucenia pectinata fanns också i denna yttersta del av tångvallen.

5arter i tångvallen, slutet september 20171020

Att analysera materialet i den äldre delen var lite av ett detektivarbete, för det hade legat uppe på land i några veckor. Blåstången i denna del av tångvallen var mer påväxt utav mossdjuret, tångbark, Electra crustulenta (gråvita mönster på tången) och påväxt av Dictyosiphon foeniculaceus. Utanför på mjukbotten växer det flera olika arter av rotade vattenväxter som vissnar på hösten och nu fanns i stor mängd i vallen bl.a. borstnate och ålnate, Potamogeton perfoliatus och små kransalger. I högen syns enstaka blad av ålgräs vilket talar om att utanför måste det finnas åtminstone lite ålgräs inblandad med andra vattenväxter. I denna del av vallen finns också ett inslag av olika löv från omgivande skog.

Prov är insamlade för analyser av näringsinnehåll och närmare artbestämning. Artlistan kommer säkert att bli längre. Analyser av fosfor och kväve i olika material som samlas i vallen bidrar till en rik frodig tillväxt hos strandväxter nästa sommar och är en naturlig återföring av näring från Östersjön.

6Tånggvall 20170606

Bilden är från juni i somras.

Read Full Post »

Det som händer på en mer vågexponerad plats är att tången mer eller mindre hela tiden far fram och tillbaka i vattnet. Blåstång och alger har inte rötter utan tar upp sin näring med hela ytan och speciellt de nya toppdelarna av bålen. Genom att det hela tiden kommer nytt vatten så betyder de att de får tillgång till den näring de behöver dvs koldioxid, fosfor och kväve och alla andra ämnen som behövs. Ingen risk att plantan kommer att ligga på botten. Skulle den ha många flytblåsor ökar också dragkraften och risken att den kan slitas loss!

blåstång utan flytblåsor

Bilden är på en planta från kusten på Gotland och de små tjockare topparna är förökningstoppar inte flytblåsor som sitter parvis.

Däremot en blåstångsplanta som sitter på en klippa eller sten i en skyddad vik där vattenrörelserna är mycket mindre skulle ligga på botten om den inte hade flytblåsor som när den växer och fotosyntetiserar får den att stå upp i vattnet. Flytblåsorna är fyllda med syre som den framställer under fotosyntesen. Genom att stå upp i vattnet får den också bättre tillgång till den näring som den behöver för sin tillväxt. Här är inte flytblåsor någon nackdel utan förbättrar dess möjligheter för tillväxt.

blåstång m flytblåsor

Bild på blåstång med parvisa flytblåsor i bakgrunden skymtar en blåstångsplanta.

Under vintern när isen lägger sig och det blir kallt i vattnet och tillgången på ljus minskar minskar också fotosyntesen och mängden syre i flytblåsorna. Tången ligger ner på botten och alla biologiska processer går på sparlåga tills islossningen och ljuset kommer tillbaka!

 

Read Full Post »

Våren är en härlig tid, när den ena blomman efter den andra dyker upp och gräset blir grönt. I gräsmattan blommar vårlök, luktviol och nunneört och i kanten under buskarna lyser blåsipporna. En tur ner till bryggan visar på att livet i havet har kommit gång och det är full fart på alla små spiggar. Det är omöjligt att räkna hur många det är. En fundering – finns det mat till alla eller tar djurplankton slut?
1spigg vid bryggan

Närmast stranden och på klipporna växer det kolonibildande kiselalger, som bildar decimeter långt brunt ludd eller lösa tofsar. När vattenståndet minskar torrläggs de och tappar sitt bruna pigment och kvar blir kiselskalen som gör klippor och stenar vita. Kiselalger kan också sitta på andra trådformiga alger i massor. Också en sådan tråd täckt med mikroskopiska kiselalger kommer att bli vit när den torkar in.

Lägger man en sten med intorkade alger i en lupp, syns de vackra kiselalgerna som glänsande och glittrande små, små pinnar eller stjärnor.

Vissa tidiga vårarter har nästan blommat över. Hit hör strutsallat, Monostroma grevillei, som är en mycket tidig art. Den kan börja växa i december och växer vanligen från 0,5 meter – ner till några meters djup. Där bildar den som namnet anger tunna ca 10 centimeter stora strutformiga plantor.
6 Monostroma våralg
Så nu i början på april, med en tidig vår, verkade det vara slut med deras växtsäsong när jag utmed stranden hittade en smal bård med strutsallat ligga strax ovanför vattenlinjen.
7monostroma ilandspolad
En annan typisk vårart är liten grönkudde, Acrosiphonia arcta. Den blir en ca 5 cm hög, ljusgrön kudde och växter från ca 0,3 meter – till några meters djup. Den är förgrenad, med lika långa grenar. Detta är en annuell, ettårig art, som finns ett tag till under vår och försommar. Den har som många andra arter ett mikroskopiskt stadium.
8 Acrosiphonia

Efter höstens och vintern högvattenperioder ligger mycket blåstång uppspolad lång uppe på land. Där den göder landväxterna, t.ex. en tussilago. När det regnar lakar det ur humusämnen ur både från tången och annat dött material som ligger på stranden eller uppe i skogen ovanför. Bäcken eller ån för ut vattnet till havet.
9 tussilago o tång20170409
I den närmaste bäcken var vattnet alldeles gulbrunt av humus. Det som inte syns är all näring, som fosfor och kväve, som också rinner ut i havet utanför. Därför är det spännande att se hur brunt vattnet är och hur många meter ut det syns att det är ett utflöde av sötvatten. Detta är ett litet dike, men det finns många diken som rinner ut i Östersjön. Man brukar säga – många diken små blir en stor å. Resten av påverkan får man lämna till fantasin. Men för mig är det en oändlig källa till tankar och funderingar att gå ner till stranden och bryggan och kolla på vad som hänt från förra veckan.
10 brunt bäckvatten

Read Full Post »

Read Full Post »

Older Posts »