Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Östersjöns hus på Skansen’

Sista dagen i november var det AW för lärare på Baltic Sea Science Centre, eller lite enklare uttryckt Östersjöns Hus på Skansen. Anna Björn hälsade välkommen i trappan ner till de stora akvarierna. Sen fick besökarna mingla runt och kolla i akvarierna där torskarna frodas och stimmet av strömming/sill glittrade för fullt. På olika platser i utställningen deltog forskare från SLU och Stockholms universitets Östersjöcentrum. Linda Kumblad från Östersjöcentrum tillsammans med Jens Olsson från SLU svarade på frågor vid akvarierna och själv höll jag till i laboratoriet på plan fem.  Det blev några intensiva timmar med en massa frågor från intresserade lärare som passerade förbi. Det var så mycket frågor och aktiviteter att jag helt tappade bort att fotografera det som jag tagit med och det undervisningsmaterial som förevisades som illustrationer på lektioner som går att boka om man vill ta dit sin klass.

Tursamt nog fotade Elisabeth Lundmark några av tångplantorna som jag tagit med.

På bilden från vänster syns; En tångplanta utan påväxt, trådslick som lossnat från blåstång och tofsar med ullsläke sittande på tång.

I fredags kom det en fråga från en elev om hur vågexponering påverkar påväxt av alger på blåstång till Tångbloggen och det visade sig att vi inte skrivit så mycket om detta ämne. Så här kommer svaret som Sara fått från oss.

Det är många faktorer som påverkar vilka arter som växer på blåstången och om de är stora så att de syns eller är mikroskopiskt små. De stora förekommer ofta på sommaren medan det mikroskopiska stadier är det som övervintrar. Dessa små stadier sitter på de äldre delarna och påverkar inte tången särskilt mycket. När ljuset och värmen kommer tillbaka på våren växer det ut och kan bli stora tofsar som skuggar tångplantorna. Tidiga vår- och sommar arter är t.ex. grönalgerna, som grönslick, Cladophora glomerata, eller tarmalger, Ulva spp. och brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis är också vanlig.

På bilden syns några plantor från ett av akvarierna med både trådslick och rödalgen ullsläke. Ullsläke, Ceramium tenuicorne, är en art som brukar dyka upp på blåstång på sensommar/höst och finns kvar till våren. Sen finns också tångludd, Elachista fucicola som nästan bara växer på blåstång. Den syns tydligt som små tofsar på tången på sommaren. Andra vanliga arter är brunalgerna molnslick, Ectocarpus siliculosus, sudare, Chorda filum och smalskägg, Dichtyosiphon foeniculaceus. Just smalskägg kan bli riktigt stora och täcka tångplantorna så de inte syns. Men de vissnar bort på hösten för att sedan växa ut igen nästa år. Så nu i november ser blåstången ren och fin ut utan epifyter.

Nu till frågan om skillnader i påväxt mellan en skyddad och en vågexponerad lokal.  I en studie på Åland (Rönneberg och Ruokolahti 1986) visade sig påväxten vara klart mycket större på den skyddade lokalen, ca 140 mg per g-1 blåstång (torr vikt), jämfört med ca 95 mg per g-1 blåstång på den vågexponerade lokalen. Det fanns också fler arter på den skyddade lokalen (13 st) jämfört med den vågexponerade (5 st.). En orsak till att biomassan av epifyter är högre och att det finns fler arter på den skyddade lokalen kan bero på att tillgången på näringsämnen som fosfor och kväve är större men också att fintrådiga alger inte slits loss lika lätt som på den vågexponerade lokalen. Så det är inte helt enkelt att svara på hur vågpåverkan påverkar sammansättningen av epifyter på blåstången. Det beror både på hur öppet lokalen ligger vilken årstid det är, hur stora själva arterna av påväxt är och dessutom på salthalt och tillgång på näringsämnen.

Read Full Post »

Igår hade jag förmånen att få delta vid utdelningen av ”The Björn Carlsson Baltic Sea Price, på Skansens Östersjöhus. Priset utdelades för första gången och gick till professor Maren Voss, från Leibniz-institutet för Östersjöforskning i Warnemünde, Tyskland. Hon tilldelades priset för sin banbrytande forskning om betydelsen av kväve och hur det  omsätts i Östersjöns ekosystem. Hennes forskning visar behovet av att minska tillförseln av kväve, inte enbart fosfor, för att minska den negativa påverkan av hög tillförsel av näring till detta inneslutna hav, där vattenutbytet tar lång tid. Vi satt på mattan med motiv av Östersjön och dess avrinningsområde. På stolarna låg en rapport om alla de forskningsprojekt som fått stöd från Björn Carlssons stiftelse ”Baltic Sea 2020”.  Under 15 års tid har stiftelsen stött ett stort antal forskningsprojekt och informationsprojekt. 

Ett stort projekt var byggandet av Östersjöns hus på Skansen, som stod färdigt med akvarier, utställningar och laboratorium för skolklasser 2019. I rapporten presenteras också vår manual om metoder att återetablera blåstång i områden där den minskat eller försvunnit. 

Passade på att ta en rundtur i akvariehallen under besöket. Där fanns stora rep med blåmusslor som måste komma från en odling i västerhavet och ett jättevackert stort runt akvarium där öronmaneter svävade runt. När jag tittade närmare såg de inte riktigt ut som vår vanliga öronmanet, Aurelia aurita i Östersjön. Det visade sig vara ”moon jellyfish”, Aurelia labiata en art som är mer lättodlad och blir lite större än öronmaneten. Den förekommer i nordöstra Stilla havet, från Kaliforniens norra kust, upp till Kanada och Alaska. 
Sedan föll mina ögon på det jättefina tångakvariet med fina tångruskor och lite småfisk. När jag kom närmare såg jag att det låg en tångplanta nära glasfönstret som släppt ut högar med spermiesamlingar. De verkade ligga kvar på förökningstoppen utan att ramla av, kanske beroende på att vattenrörelsen i akvariet är mycket begränsad. 




På många av förökningstopparna ligger gul-orange högar med spermiesamlingar.
Utsläppet hade antagligen skett vid nymånen några dagar tidigare när de nyligen insamlade plantorna lagts i akvariet. Undrar hur länge de kommer att ligga kvar - när inte vattenomsättningen får dem att spridas i vattnet? 

Read Full Post »

IPCC (The intergovernmental Panal of Climate Change) rapporten från FN:s mellanstatliga klimatpanel som sammanställer det rådande vetenskapliga kunskapsläget kring kommande klimatförändringar, vilka konsekvenser det kan ge och möjliga lösningar, släpptes i veckan. Rapportens resultat och slutledningar kring människans påverkan av klimatförändringar har diskuterats i media tillsammans med vilka åtgärder som kan sättas in för att minska utsläpp av växthusgaserna koldioxid och metan till atmosfären. En sammanställning om IPCC rapporten går att hitta på Naturvårdsverkets hemsida.

Resultaten som presenteras i rapporten utgår ifrån modellering och är på en stor övergripande skala, inte nere på den regionala eller småskaliga nivån, dvs hur kommer olika vegetationssamhällen på bottnarna i Östersjön att förändras? Går det att säga något om skillnader av effekterna på hårda klipp- och stenbottnar jämfört med sandiga och riktigt mjuka bottnar? Även om vi inte har några modeller på denna lilla lokala skala, vet vi en hel del om vilka arter som är vanliga och dominerar på respektive bottentyp och om de är marina eller sötvattensarter.

Under ytan i Östersjön finns ett rikt landskap med en mosaik av olika typer av vegetationsklädda bottnar. Det ekosystem som i många havsområden bedöms binda in mest kol är sjögräsängarna. I södra delen av Egentliga Östersjön, där salthalten är högre, dominerar sjögräset, ålgräs Zostera marina. Där kan det bilda större undervattensängar. Men ålgräs är en marin art som förväntas minska sin utbredning när tillrinningen av sötvatten ökar och Östersjön blir allt mer utsötad. Ålgräs försvinner när salthalten är under 4-5 promille. Gränsen för ålgräs går idag ungefär vid Ålands hav. Men det innebär inte att de stora grunda sedimentbottnarna blir tomma, helt utan vegetation.

Istället finns redan artrika undervattensängar där olika sötvattensarter, som ålnate, Potamogeton perfoliatus, borstnate, Stuckentia pectinata, axslinga, Myriophyllum spicatum och vitstjälksmöja, Ranunculus baudotii, växer i blandbestånd. Och de kommer att breda ut sig allt mer.

Fotot är från Östersjöhuset på Skansen där det finns en utmärkt utställning om Östersjön idag och imorgon. På bilden syns en tångräka i förgrunden tillsammans med klotalg Aegagropila linnaei och många axslingor.

De kan bli minst lika täta som ålgräset, och binda in kol och samla sedimentpartiklar. Andra sötvattensarter som gillar grunda mjuka bottnar är olika arter av kransalger och många fler natearter och vattenpest kommer också att kunna öka sin utbredning i Östersjön om salthalten sjunker. 

Det finns gott om andra rotade vattenväxter i våra sjöar som kan ta över funktionen att binda organiskt material och ersätta ålgräset med sina komplexa underjordiska stammar och rötter. På detta tema kommer ett seminarium i serien Baltic Breakfast den 26 augusti på Stockholms universitet. Där kommer Florian Roth och Camilla Gustafsson (från Tvärminne Zoologiska station I Finland) att presentera forskning om förändringar I kustmiljöer kopplat till påverkan av klimatet. Seminariet sker på engelska. 

Read Full Post »