Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sjögräs’

För ett par veckor sedan släppets IPCC rapporten (The intergovernmental Panal of Climate Change FN:s mellanstatliga klimatpanel där det vetenskapliga kunskapsläget kring kommande klimatförändringar, vilka konsekvenser det kan ge och möjliga lösningar sammanställts. Det är viktigt att hela tiden tänka på att prediktionerna på vad som kommer att bli resultaten utgår ifrån modeller som tagits fram för mycket stor skala, dvs Östersjöns stora bassänger och vad som händer i den lilla strandnära skalan i grunda vikar och fjärdar kanske kan gå fortare. Varför? Jo det är där som den ökade tillrinningen av sötvatten kommer ut och vattnet är grunt och står mer stilla vilket gör att det kan bli varmare på sommaren.

Det första avsnittet här på bloggen kom att mest handla om den aktuella frågan om inbindning av kol i mjuka sedimentbottnar av olika arter av sjögräs, i första hand ålgräs men också en massa sötvattensarter som förutsätts sprida sig mer och kunna tillväxa bättre i en allt mer utsötad Östersjö. 

Matta av vattenväxter på botten, mest ålnate och ett vassbälte vid stranden.

Del 2 kommer att ta upp lite aspekter på hur främst marina makroalger kan tänkas påverkas av klimatförändringar och om det redan har hänt något som bidragit till att den för ekosystemet viktiga arten blåstång har ökat i grunda miljöer? 

Mindre is

Under 1940-talet var vintrarna långa och isen låg länge i vikar och fjärdar. När isen lossnade kunde den skarpa bort blåstången ner till ett par meters djup. Sedan 1980-talet och framåt har vintrarna varit milda och isen har bara legat korta perioder i de inre vikarna i Stockholms skärgård. Resultatet är att nu växer blåstången grunt och många noterar helt korrekt att det finns mer tång. Tången växer nu redan på ca 0,5 meters djup, strax under ytan så att alla kan se den. Mer information om hur isförhållanden kommer att förändras hittar Du på SMHI:s hemsida.

Grunt växande blåstång som överlevt för att det inte ligger någon is på vintern som skrapar loss den.
Vid lågvatten kan den grunt växande blåstången bli torrlagd. Då gäller det att det inte blir lågvatten för länge så att den dör. Lite blåst och vågor gör att den klarar sig. I skärgården kan båt- och fartygstrafik bidra till att den dränks när svallet drar in i viken.

Höjdning av havsytan

Enligt modeller förväntas vattenståndet öka med ca 0,5 meter under de kommande 80-100 åren. Eftersom vi det fortfarande sker en landhöjning i stora delar av Östersjön som kompenserar en höjning av havsnivån kommer vattenståndet att bara öka med ca 0,5 meter under de kommande 80-100 åren enligt klimatmodeller.

Mer information om havsnivårförändringar finns för olika delar av vår svenska kust och risker för översvämning att hitta hos SMHI:

Det innebär att riktigt grunda miljöer kommer att långsamt dränkas igen. Finns det mjuka sediment bottnar kommer de att vara klädda med rotade vattenväxter och klippbottnar och stenar med makroalger. Allt beroende på hur det ser ut i den närmaste strandzonen idag. I Stockholms skärgård finns det gott om klippor och stenstränder där blåstång och alger kan få fäste allt eftersom vattennivåerna ökar. Processen bör gå så långsamt att etablering av grönslick, blåstång och på större djup rödalgsbältet kommer att hinna med att etablera sig på de nya ytor som blir tillgängliga. Det kan bli lite mer problematiskt i södra delarna av Sverige där sandiga stränder dominerar men det finns också gott om steniga kuststräckor för tången och algerna att växa på även om höjningen av havsnivån blir lite större utmed kusten i Blekinge och Skåne. Över tid innebär det att Sveriges landyta kommer att minska lite och att det blir mer bottenareal som ligger under vattenytan. Kustlinjen kommer om modellerna stämmer att bli ungefär som den var för ca 100 år sedan, dvs på 1920-talet. 

I nästa avsnitt om klimatförändringar, del 3, kommer vi att ta upp vilka effekter kombinationen av minskad salthalt och ökad vattentemperatur kan komma att få på de stora fleråriga brunalgerna, smaltång, blåstång och sågtång.

Read Full Post »

IPCC (The intergovernmental Panal of Climate Change) rapporten från FN:s mellanstatliga klimatpanel som sammanställer det rådande vetenskapliga kunskapsläget kring kommande klimatförändringar, vilka konsekvenser det kan ge och möjliga lösningar, släpptes i veckan. Rapportens resultat och slutledningar kring människans påverkan av klimatförändringar har diskuterats i media tillsammans med vilka åtgärder som kan sättas in för att minska utsläpp av växthusgaserna koldioxid och metan till atmosfären. En sammanställning om IPCC rapporten går att hitta på Naturvårdsverkets hemsida.

Resultaten som presenteras i rapporten utgår ifrån modellering och är på en stor övergripande skala, inte nere på den regionala eller småskaliga nivån, dvs hur kommer olika vegetationssamhällen på bottnarna i Östersjön att förändras? Går det att säga något om skillnader av effekterna på hårda klipp- och stenbottnar jämfört med sandiga och riktigt mjuka bottnar? Även om vi inte har några modeller på denna lilla lokala skala, vet vi en hel del om vilka arter som är vanliga och dominerar på respektive bottentyp och om de är marina eller sötvattensarter.

Under ytan i Östersjön finns ett rikt landskap med en mosaik av olika typer av vegetationsklädda bottnar. Det ekosystem som i många havsområden bedöms binda in mest kol är sjögräsängarna. I södra delen av Egentliga Östersjön, där salthalten är högre, dominerar sjögräset, ålgräs Zostera marina. Där kan det bilda större undervattensängar. Men ålgräs är en marin art som förväntas minska sin utbredning när tillrinningen av sötvatten ökar och Östersjön blir allt mer utsötad. Ålgräs försvinner när salthalten är under 4-5 promille. Gränsen för ålgräs går idag ungefär vid Ålands hav. Men det innebär inte att de stora grunda sedimentbottnarna blir tomma, helt utan vegetation.

Istället finns redan artrika undervattensängar där olika sötvattensarter, som ålnate, Potamogeton perfoliatus, borstnate, Stuckentia pectinata, axslinga, Myriophyllum spicatum och vitstjälksmöja, Ranunculus baudotii, växer i blandbestånd. Och de kommer att breda ut sig allt mer.

Fotot är från Östersjöhuset på Skansen där det finns en utmärkt utställning om Östersjön idag och imorgon. På bilden syns en tångräka i förgrunden tillsammans med klotalg Aegagropila linnaei och många axslingor.

De kan bli minst lika täta som ålgräset, och binda in kol och samla sedimentpartiklar. Andra sötvattensarter som gillar grunda mjuka bottnar är olika arter av kransalger och många fler natearter och vattenpest kommer också att kunna öka sin utbredning i Östersjön om salthalten sjunker. 

Det finns gott om andra rotade vattenväxter i våra sjöar som kan ta över funktionen att binda organiskt material och ersätta ålgräset med sina komplexa underjordiska stammar och rötter. På detta tema kommer ett seminarium i serien Baltic Breakfast den 26 augusti på Stockholms universitet. Där kommer Florian Roth och Camilla Gustafsson (från Tvärminne Zoologiska station I Finland) att presentera forskning om förändringar I kustmiljöer kopplat till påverkan av klimatet. Seminariet sker på engelska. 

Read Full Post »

Det är jätteofta som någon säger eller skriva att äta sjögräs går bra och är gott! Tångbloggen har skrivit om detta flera gånger och nu blev det dags igen. För ett par veckor sedan skulle Sveriges yngsta mästerkockar (del 5) använda havets läckerheter till en god maträtt. 

Akvariet innehöll en liten guldfisk och några plast växter. Inga marina alger!

I uppgiften ingick att skapa en rätt av alger och sjögräs! Utmaningen var svår för det gällde att använda ”sjögräs” som en viktig ingrediens i maträtten de skulle laga till. 

En härlig låda med färska alger och pilgrimsmusslor att laga något på med.

För vad har kocken plockat med sig och visar kocken upp? – Den ena vackra och goda algen efter den andra men inga sjögräs!! För de går inte att äta. 

Rörhinna eller tarmalg som kan friteras och smakar lite som tryffel, eller olika arter av tare, stora brunalger som det går utmärkt att göra chips av eller linda in en bit fisk i.

En härlig rätt med pilgrimsmusslor, jordärtskockspure och friterad rörhinna!

Tångbloggen har skrivit om alla goda saker som går att kan laga till av alger som Du kan hitta utmed våra svenska kuster. Däremot går det inte att äta ålgräs, Zostera marina eller andra rotade vattenväxter. Ok, det kanske går men de smakar som gräs och går inte att tillaga så att de blir bättre. 

Tycker att vi lämnar gräs och även sjögräs åt kossorna på land respektive sjökor i havet som har möjlighet att bryta ner gräs i sina speciella magar.  När jag kollade upp att det verkligen inte är några arter av sjögräs som används i tropiska länder som mat för oss människor hittade jag som vanligt ett undantag. 

Tape Seagrass med en blomma och en frukt. I frukten bildas 6-7 st frön som kan ätas råa.

Det är sjögräset Tape Seagrass, Enhalus acoroides.  Den växer i tropiska marina områden och bildar stora undervattensängar ofta utanför mangroveskogen. 

Fröna har traditionellts ätits råa t.ex. i Australiens och Filippinerna. De lär smaka lite som vattenkastanjer. Men man äter inte bladen på sjögräset.

När det gäller alger, eller ”seaweeds” på engelska, är det helt annorlunda. Det går knappt en dag utan att det dyker upp något om algodlingar som är på gång även här i Sverige och inte bara alla de traditionella maträtter som blivit jättevanliga i Sverige, som sushi eller misosoppa utan också att man provar att äta chips av sockertare eller friterar rörhinna, som de gjorde i Sveriges yngsta mästerkockar.

Read Full Post »

Tarmalg, Ulva intestinalis L. är en grönalg som är nära släkt med havssallat, Ulva lactuca L. Båda namngivna av Linné, vilket L:et bakom det latinska namnet anger. Intestinalis betyder tarm, och därför har det svenska namnet fastställts till just tarmalg. I äldre litteratur förekommer också namn som rörhinna och tarmtång. För att ta rätt på vilket namn som är korrekt är det lätt att gå in på Artportalen eller Dyntaxa och söka efter mer information. Den finns längs hela svenska kusten upp till Bottenviken.

I matprogrammet på TV4 dök flera olika arter av gröna, bruna och röda alger upp under rubriken ”Sommarmat med nya smaker” i veckan som gick.

1 sommaralger i TV program

Som den observanta och bildade följaren av Tångbloggen kan se, så finns det något med texten i bilden som inte stämmer…

Många av tallrikarna hade fått små svenska flaggor som visade att algerna går att hitta i svenska vatten. Bland annat knöltång (Ascophyllum nodulosum), sudare (Chorda filum), gaffeltång (Furcellaria lumbricalis). havssallat (Ulva lactuca) och blåstång (Fucus vesiculosus).  Men nu handlar det om tarmalgen Ulva intestinalis.

Algen förekommer fastsittande utmed stor del av svenska kusten från Västerhavet – till Bottenviken. Tarmalgen är ettårig och kan hinna med flera generationer per år.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gasbubblorna i tången är syrgas som producerats av fotosyntes. Foto:Susanne Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer AB

Den är lite tillplattad, ihålig och fylld med gas. Det är syre som algen producerar under fotosyntesen. Tarmalgen är vanligtvis ogrenad, och blir någon centimeter upp till 5 cm breda och 20-30 cm långa individer som växer ut från samma fästskiva.

Algen förekommer ofta nära vattenlinjen och i små vattensamlingar, som brukar kallas hällkar. Det betyder att den är lätt att samla in från stranden på sommaren. Precis som med andra alger så skall man vara försiktig och inte plocka tarmalger som man vill äta på förorenade platser, som nära en båthamn, eller ett förorenat utsläpp.

Tarmtång i hällkar

Här har man ankrat i ett hällkar med tarmalger en stilla dag.

Samla inte mer än det du tänker använda och preparera. Skölj i kallt färskvatten, krama ur algerna och torka i rumstemperatur. Alternativt bred ut algerna på en plåt med smörpapper och torka i ugn vid 75 0C. Torka algerna i 5 -10 min och vänd sedan på dem och kör 5-10 minuter till. De torkade tarmalgerna kan du spara i en lufttät burk och använda för att ge extra smak på t.ex en sallad genom att strö dem över salladen.

Tillsammans med tarmalg och andra alger kan du smaksätta och göra ditt eget kryddsalt! Hur enkelt som helst, bara att ta dina torkade alger och mortla tillsammans med flingsalt i de proportioner som passar din smak. Prova dig fram. Häll på burk och njut en nypa tångsalt på kokt ägg, på färskpotatisen eller strödd över den nygrillade makrillen. Mums!

Det går även utmärkt att smörsteka tarmalger eller varför inte vända i maizena och fritera i 170 0C, som föreslogs i programmet.

3 tarmalg (rörhinna )o fritering

Det är lätt att hitta andra recept på nätet.

Till sist ett viktigt påpekande – rätt sak skall kallas vid ett korrekt namn. Alger som tarmalgen, havsallat, nori, blåstång, wakami och många andra arter är alger och tång inget annat.  Receptet är råbiff med friterad tarmalg och päron – inte sjögräs.

Det som kallas sjögräs är samlingsnamnet på en typ av blomväxter som lever i vatten, i sjöar eller hav. I världen finns ca 50-60 arter av sjögräs. I Sverige är den vanligaste arten, ålgräs, Zostera marina. För att bidra till förvirringen har den tidigare kallats för bandtång. Historiskt har ålgräs används för att isolera väggar med och i bebodda grottor har torkat ålgräs använts som sovmaterial.

Vi har tidigare tagit upp denna förvirring i ett inlägg här på Tångbloggen. Hjälp oss gärna att sprida detta till vänner och bekanta. Alger är INTE sjögräs! Intressant att en kock inte vet vad det är för råvaror som används. Lite som att kalla biff för potatis…

 

 

 

Read Full Post »

Vi har tidigare skrivit om projektet ”Lokal återföring av näring till land vida drivande algmattor samt ilandspolade makroalger och ålgräs”. Under sommaren och hösten 2018 samlades tång, alger och ålgräs in som sköljts upp på stränderna under den gånga vintern både från Askö och från stranden vid Räfsnäs, Rådmansö i Norrtälje.

Materialet komposterades under vintern och hösten. Detta har vi beskrivit tidigare här på Tångbloggen. En tydlig skillnad var nedbrytningen och hur lite som finns kvar i komposterna som består huvudsakligen av blåstång, dvs kompost 1 och 4. Kompost nr 3 där ålgräs dominerar har inte alls minskat i volym på samma sätt även om materialet brutits ner.

Bilden till vänster: Blåstångskompost, startad 27 juni 2018 samtidigt med bilden underst som består mest av sjögräs.  Övre bild till höger är vad som finns kvar av blåstångsmaterialet där komposten startade 17 september 2018.

Nu i mitten av maj var det dags att starta odlingen av potatis i två pallkragar med måtten 120 x 68 x 40 cm (längd x bredd x höjd). De placerades skyddat utmed väggen direkt på marken, med ett lager av kompostmaterial i botten.

4 preparering av kompostmaterial

Både med att sätta upp pallkragar och med att fördela kompostmaterialet fick Tångbloggen professionell hjälp.

Sex stycken förgrodda potatisknölar av den tidiga potatissorten ’Solist’ sattes jämt fördelade över odlingsytan i vardera av de två pallkragarna.

Motsvarande planteringar i pallkragar av sättpotatisen ”Solist” i komposterat eller färskt tångmaterial har också startats på två andra platser i skärgården, dels i norra skärgården på Rådmansö och dels på Nåttarö, i södra skärgården utanför Nynäshamn.  Projektet på Nåttarö sker i samverkan med Skärgårdsstiftelsen.Skärgårdsstiftelsen.

Målsättningen är att undersöka olika lokala förutsättningar i skärgården att återföra näring i ilanddriven tång och sjögräs och undersöka hur denna resurs enkelt kan komma till användning i odling. Parallellt har prover samlats in av materialet från starten i juni respektive september 2018 och vid planteringen i maj 2019.

Under året kommer även mängden ilanddrivet material att dokumenteras genom att fotografera med drönare tillsammans med att mäta mängden material och hur mycket näring den innehåller. Innehållet av kadmium kommer också att analyseras.

7 Räfnäs väntan - 20190510

Det har hittills varit relativt kallt i skärgården efter den första värmeböljan, så nu gäller det att kolla när de första synliga blasten dyker upp på de olika lokalerna. Förväntan är att det borde ta ca 15-20 dagar, dvs i slutet av maj – början av juni.

Read Full Post »

April månads alg är Sargassosnärja, Sargassum muticum, en art som kommit för att stanna på svenska västkusten. Det är en flerårig brunalg som övervintrar med ett litet kort förgrenat skott som blir runt 5-15 cm högt. Den har många egenskaper som gör att den snabbt kan sprida sig till nya vattenområden.

1 knivmussla med sargassum årsskottet

Ett övervintrande skott sitter på ett skal av knivmussla

På våren växer det ut nya långa skott från den övervintrande delen som snabbt bildar en stor förgrenad buske. De ser ut litegrann som små enbuskar och står rätt upp i vattnet nedanför bryggan vid Svallhagen.

2 Sargassum Svallhagen 20160815

Bruna sargassosnärja står på rad nedanför stenpiren.

Sargassosnärja kommer ursprungligen från Japan och Kina. Den fördes in till Frankrike med ostron på 1960-talet. De första plantorna upptäcktes lösdrivande 1985 utanför Strömstad på Tjärnö, alldeles nära fältstationen, och två år senare 1987 hittades de första fastsittande individerna. Eftersom den är samkönad (både hane och hona) och självbefruktande har den kunnat sprida sig snabbt utmed kusten. Zygoten sitter kvar ett tag på plantan och gror till en liten groddplanta innan den lossnar och faller till botten, där den fäster sig. En annan egenskap som har gynnat spridningen är att sargassosnärjan kan driva långt med sina många små 2-3 mm stora flytblåsor. Det betyder att på sensommaren –hösten, när de långa årsskotten lossnar, kan de driva iväg långa sträckor.

3 Sargassum muticum flytblåsor

Närbild av de många, små flytblåsorna hos sargassosnärja

Sargassosnärjan uppvisar flera egenskaper som är vanliga hos en nyintroducerad art, egenskaper som gynnar spridningen i den nya miljön dit den kommit genom t.ex. olika mänskliga aktiviteter. Många gånger kan en ny art som sargassosnärjan fylla eller skapa ett nytt habitat. En sådan miljö är exempelvis hamnar, där det inte växer så mycket på stenarna på 1-2 meters djup. I sargassosnärjan hittar sedan många arter av djur och alger både en plats som påväxt och skydd mellan de långa grenarna. Här finns mer att läsa om sargassosnärjan på västkusten och hur många djur och algarter som hittas i denna art som nu funnits i våra svenska kustvatten i över 30 års tid.

För några veckor sedan hade jag nöjet av att lyssna på Linda Eggertsen när hon försvarade sin avhandling ”Identification and implications of fish nurseries in tropical and subtropical seascapes” på Institutionen för ekologi, evolution och botanik, Stockholms universitet.

4 Lindas avhandling 20190315

Varför ta upp detta i beskrivningen av april månadsalg när avhandlingen handlar om tropiska miljöer? Jo, för att i artikel II i Lindas avhandling visar på de stora Sargassum beståndens betydelse för fiskyngel och att detta habitat har en större betydelse än habitat med de småväxta arterna av sjögräs, Halodule spp. och risken med att generalisera.  För fiskyngel spelar storleken nämligen en roll!

5 Sargassum trumps seagrasses

Det som återstår att undersöka nu är vilken påverkan sargassosnärja kan ha på fiskyngel i våra svenska vatten. Kanske något att studera vidare framöver?

6 Sargassum 2015-07-04

Read Full Post »

Vad passar väl bättre som månadens alg i augusti än släktet Cladophora, grönslick, som i år haft mycket gynnsamma förhållanden. Vi väljer att ta hela släktet eftersom man ofta behöver lupp eller till och med mikroskop för att skilja de olika arterna åt.

Släktet Cladophora hör till grönalgerna, den grupp av alger som för länge sedan gav upphov till dagens växter på land och i vattnet. De lever i grunda miljöer och blir ofta torrlagda vid lågt vattenstånd. De flesta av oss har säkert gått ner till stranden och sett den lurviga, gröna mattan av grönslick på stenar och hällar, eftersom grönslick finns både i salt och sött vatten.

Cladophora i strandkanten.JPG

Den här vackra grönslicken växer precis där ett dike rinner ut i havet och bidrar med näringsämnen. Grönslicken är mer än 10 cm lång och mörkt grön i färgen.

Grönslick är en mycket bra indikator på hur mycket näring det finns i vattnet. Om det finns mycket kväve, växer den otroligt snabbt och blir mörkt grön i färgen. Det visade vi med vårt experiment ”En kiss i havet” för något år sedan. Eftersom den växer nästan överallt, precis i vattenlinjen, kan vem som helst under en strandpromenad se om man kan hitta var exempelvis ett dike rinner ut eller om det är en klippa där fåglarna tycker om att uträtta sina behov.

Om det har varit mycket is under vintern, vilket känns avlägset i skrivande stund, kan mycket blåstång ha skrapats bort när isen lossnat. De renskrapade klipporna blir då snabbt täckta av grönslick redan på våren. Det kan vara ganska praktiskt, då stenar som ligger och lurar på passerande båtpropellrar blir mer synliga med en grön mössa på sig.

 

1Grönslicksbälte

Klipporna lyser ljusgröna precis under vattnet och vi ser även den annars så luriga stenen en bit ut i vattnet eftersom isen skrapade bort tången här i vintras. Nu täcker grönslicken de rena ytorna.

Det är nog den gröna färgen som gör att man lokalt på vissa platser kallar den felaktigt för ”sjögräs”.  Fullt förståeligt då det liknar gräs och finns i sjön, men sjögräs betyder ju faktiskt något annat.

Vi har tidigare här på Tångbloggen tagit upp detta, men lite repetition skadar aldrig.

Alger växer på stenar och annat hårt underlag. Vi äter många olika arter av alger. Stora brunalger kallas kelp, mellanstora brunalger kallas tång. Kelp och tång är alltså alger.

Sjögräs är en kärlväxt, vilket innebär att det har rötter, blad och blommor (fast de är mycket små). Sjögräs lever på mjuka bottnar där deras rötter kan få fäste i sand/lera. Sjögräs innehåller kisel och är inget människor äter.

Du kan enkelt avgöra om det gröna du ser i vattnet är alg eller sjögräs: växer det på en sten eller klippa (eller badstegen) är det ALDRIG sjögräs.

Nu ska ni inte tro att vi på Tångbloggen tycker illa om sjögräs bara för att det ibland blir lite lingvistiska missförstånd. Tvärtom! Vi gillar sjögräs och kommer snart göra ett inlägg om hur man återställer försvunna sjögräsängar på västkusten.

Read Full Post »

Den här varma sommaren har verkligen gynnat de fintrådiga algerna. Rapporter har nått Tångbloggen om ovanligt stora mängder av fintrådiga alger från Göteborgs södra skärgård och upp till Strömstad. Eftersom delar av Tångbloggen sommartid är stationerad i de inre delarna av Gullmarsfjorden, passade vi på att skutta ner till stranden för att dokumentera läget.

Det lilla tidvatten vi har var lågt, och vi möttes vid stranden av en tät, grönskimrande matta av fintrådiga alger. En närmare titt visade på stora mängder grönslick, med olika arter ur släktet Cladophora, samt en del tarmalg (Ulva intestinalis) och säkert fler arter. Men eftersom vi varken hade lupp eller mikroskop med oss, konstaterade vi bara att det var ”blandade fintrådiga, mest grönt”.

Väl nere i vattnet möttes vi av kompakt ludd, i bruna och gröna toner, som täckte allt och alla. Mattan var seg och minst decimetern tjock. På flera ställen draperade den underväxande alger och skapade ett dramatisk landskap.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tjock och seg matta av blandade fintrådiga alger täcker hela botten på grunda djup i Gullmarsfjorden.

En bit bort på denna mjuka botten växer en frodig ålgräsäng. Den brukar glittra vackert smaragdgrön en solig dag som denna. Nu var den dock helt insvept i fintrådiga alger och såg ut som om den var nerpackad för transport eller klädd i spindelnät.

Bilden till vänster visar hur ålgräset (Zostera marina) brukar se ut en solig sommardag. Bilden till höger visar årets mer insvepta version. Inte lika glittrande…

Är detta något alger, sjögräs och djur mår dåligt av, undrar säkert en del av våra läsare.

Alger och sjögräs vill ju ha solljus, så vist påverkas de av den skuggning den fintrådiga mattan innebär. Men jag ser att de ändå växer, om än inte lika kraftigt, under mattan. De är tuffa.

För djurens del behöver man bara simma lite närmre och se vad som händer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
I den fintrådiga mattan finner vi tusentals och åter tusentals små blåmusslor (Mytilus edulis) som bytt skepnad från frisimmande larv till liten bottenlevande mussla.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tittar man noga på bilden här ser man en liten krabba som festar loss på denna buffé av paradisiska mått.


Vi hittar även otroliga mängder av ormstjärnor (Ophiuriodea) på bilden till vänster, som inte heller säger nej till lite musslor. Till höger ser vi en lilla sjöstjärna (Asterias rubens) som mumsar på både musslor och annat gott den hittar.

Algmattorna kommer att ligga kvar på de grunda bottnarna tills de antingen dör och bryts ner under sensommaren och hösten, eller så kan de spolas upp på stränderna ifall det plötsligt skulle blåsa kraftigt i några dagar. Tittar man på väderprognosen känns det dock inte så troligt att de flyttar sin inom den närmast framtiden.

Så även om det kan se lite trist ut för en badande människa så är det som vanligt full rulle och anpassning till läget som gäller nere i havet. Och tittar man på blåstången ser den i alla fall ut att vara rätt nöjd med att ibland kunna sticka upp över ytan och få sig en nypa rent ljus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Read Full Post »