Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sockertare’

Det kom in ett önskemål tll Algpodden att vi skulle prata om livscykler hos alger. Främst var det de olika sexuella förökningsvägarna hos gröna, bruna och röda makroalger som önskades. Ett mastigt ämne, minst sagt.

Men vi räds inte att ta de svåra orden i vår mun! Avsnitt 6 handlar om sexuell förökning hos gröna och bruna makroalger. Rödalgerna är så knepiga så de får ett eget avsnitt, eller två.

Vi vill passa på att varna känsliga läsare och lyssnare. Det här är svårt och fullt av konstiga ord.

I avsnittet tar vi upp den haplontiska livscykeln, vilket betyder att organismens livscykel domineras av det haploida stadiet. Det har bara en enda uppsättning kromosomer, så det haploida stadiet brukar skrivas (n). Många alger har en haplontisk livscykel och det anses vara den enklaste ursprungsformen av livscykel. De haploida (n) könscellerna utvecklas inom gametangium hos den gametofytiska algen. Sedan smälts två haploida könsceller samman (n+n) och bildar en zygot (2n) och går då in i det diploida stadiet eller sporofytiska fasen av livscykeln. Under groningen delas zygoterna meiotiskt in i haploida (n) zoosporer, som sedan utvecklas till nya, stora haploida alger. Den stora algen vi ser är en haploid gametofyt, vilket betyder att tillväxten, genom mitos (celldelning), sker i det haploida (n) stadiet. Det diploida sporofytstadiet består bara av zygoten.

En art med haplontisk livscykel är grönalgen klykalg (Codium fragilis)

Grönalgen Codium fragile ser ut som ett litet träd när den har spolats iland på stranden.

Hängde du med? Ingen fara, det här kan inte vi heller rabbla på löpande band. Det ÄR knepigt. Men kul!

Andra, som till exempel blåstång (Fucus vesiculosus) och sargassosnärja (Sargassum muticum), har en diplontisk livscykel. Då är det istället det diploida stadiet som dominerar livscykeln. En diploid individ har dubbla kromosomuppsättningar och skrivs (2n). I en diplontisk livscykel är det den stora sporofytiska tångruskan som är diploid och sedan utvecklar den könsorgan. Dessa genomgår meios (celldelning, 2n/2) där haploida gameter (n) bildas. Dessa gameter representerar det gametofytiska stadiet. Därefter befruktas könscellerna och bildar en zygot. Denna zygot bildar en ny sporofytisk tångruska. Precis som hos oss människor. Haploidstadiet är (oftast) begränsat till enbart gameterna. Tillväxten genom mitos sker i det diploida (2n) stadiet.

Den stora, diploida bålen hos brunalgen Sargassum muticum har små släta flytblåsor på skaft

Den tredje formen av livscykler är den diplohaplontiska (eller haplodiplontiska) livscykeln. Och nu gäller det att vara fokuserad. Här har den haploida (n) och den diploida (2n) fasen lika stor roll i livscykeln, de representeras av två distinkta vegetativa individer, men deras kromosomantal och funktion är olika. Den haploida gametofyten (n) reproducerar sig med den sexuella metoden, genom att släppa ut haploida gameter (n) som smälter samman till en diploid sporofyt (2n). Denna diploida sporofytiska individ reproducerar sig däremot med hjälp av den asexuella processen att bilda haploida zoosporer (n) som växer upp till gametofyter. I denna livscykel är den sporogena meiosen och fusionen av gameter ansvarig för generationsväxlingen mellan två vegetativa individer.

Grönalger inom släktet Ulva spp. har en isomorf (iso = lika, morf = form) livscykel, där gametofyt och sporofyt ser likadana ut.

Hos vissa arter, som grönalger inom släktet Ulva spp. , är de diploida och haploida formerna båda fritt levande oberoende organismer, väsentligen identiska i utseende och därför sägs vara isomorfa. De frisimmande, haploida (n) könscellerna bildar en diploid zygot (2n) som gror till en multicellulär diploid sporofyt. Sporofyten producerar frisimmande haploida sporer (n) genom meios, som gror (mitos) till haploida gametofyter.

Hos andra alger, som skräppetare (Saccharina latissima) är de sporofytiska (diploida) och gametofytiska (haploida) stadiena morfologiskt olika, heteromorfa. Den stora sporofyten är komplex och består av flera olika typer av celler, medan gametofyten är enkel och pytteliten.

Om du har orkat läsa ända hit så får du en guldstjärna och förtjänar en bit godis som belöning. Bra jobbat!!!

Read Full Post »

Något som våra lyssnare på AlgPodden önskat att få höra mer om är odling av makroalger. Så i säsong 2 tar vi tag i detta redan i avsnitt 2 och går igenom hur odling av sockertång/ skräppetare (Saccharina latissma) går till.

Det gäller att komma ihåg vem som är sporofyt (sporbildande) och gametofyt (gametbildande). Hos skräppetaren är sporofyten det stora blandet och gametofyten mikroskopiskt liten. Det kan du även läsa mer om i vårt inlägg om skräppetare i vår serie Månadens Alg här på Tångbloggen.

I Algpodden-avsnittet nämner vi även ett europeiskt alg-samarbete EnAlgae, vars mål är att ta fram algbaserade biobränslen. Där kan du hitta manualer kring ”best practice” (bästa tillvägagångssätt), för algodling, både makroalger och mikroalger, och mycket annat spännande.

Read Full Post »

Här på Tångbloggen har vi tidigare skrivit om projektet Green Gravel som jag är inblandad i, och berättat om dess mål med att restaurera tareskogar på norra halvklotet.

Nu har vi sporulerat både skräppetare (Saccharina latissima) och fingertare (Laminaria digitata) inne på lab och sått ut på gruset. Vi har även fått små sporofyter från företaget Kobb AB, som de hade över efter sin sådd. De små sporofyterna är knappt centimetern stora, men vi hoppas såklart på en god tillväxt under hösten fram tills att det är dags att sätta ut det ”gröna gruset”…fast kanske mer det bruna gruset… ute på våra lokaler.

Små buketter av sporofyter på 3 cm naturgrus ska planteras ut i havet i slutet av november.

Vi har även ett nytt, spännande pilotprojekt av egen design som jag satte ut i havet under veckan. Metoden inom Green Gravel är ju till för ganska flacka bottnar, där gruset kan ligga någorlunda stilla. Men här i Gullmarn är det ju de branta väggarna, som nästan lodrät dyker ner i havet, som behöver restaureras. Där går det inte med grus, om man inte vill ligga och limma fast det sten för sten.

Istället utformade jag ut en metod som utgår från den vi använde i vår manual för restaurering av blåstång i Östersjön. Genom att fästa vuxna plantor med mogna sori (sporsamlingar) på rep, som i sin tur spänns mellan två kättingar, bildas en lodrät tareskog som förhoppningsvis kommer att föröka sig naturligt och ge små sporofyter under årets sista månader när förökningen sker.

Kanske ett vinnande koncept, kanske en total flopp. Vi får se hur det går till våren.

Det ska bli mycket spännande att följa upp hur det går med detta. Jag kommer såklart rapportera resultaten här på Tångbloggen, så se till att följa oss, så du inte missar något. Dessutom kommer jag att berätta mer om försöken under årets nationella marina restaureringskonferens som äger rum i Luleå 16-17 november. Självklart kommer även en rapport därifrån till våra intresserade läsare.

Bäst av allt är att experimentet hänger precis intill labbet, så det är bara några korta simtag från bryggan. Mycket smidigt! En dag som denna, klassiskt höstgrå med småregn och dis, var det underbart att komma ner under ytan där det istället var blått vatten, röda och rosa alger, gula svampdjur och helt ok sikt, fram tills dess att jag tog fram rotborsten för att skrubba av klippväggen.

Read Full Post »

Nu när jag har gått ner till att forska på halvtid, har jag möjligheten att ta roliga uppdrag genom mitt företag BioLogik. Ett sådant har varit inventering av stora brunalger på ett antal lokaler längs Bohuskusten, Uppdraget går ut på att kartlägga förekomst av 8 stycken av våra största brunalger. Självklart är det stortare (Laminaria hyperborea), fingertare (Laminaria digitata) och skräppetare (Saccharina latissima), som tillsammans kallas kelp. Men även ektång (Halidrys siliquosus), sågtång (Fucus serratus), blåstång (Fucus vesiculosus) och knöltång (Ascophyllum nodulosum), som ofta slås ihop till ”tång” när arterna inte spelar roll, och så den introducerade sargassosnärjan (Sargassum muticum). Känner du igen alla åtta?

Ektång är lätt att känna igen och växer oftast i täta bestånd. Det ger ett kryss i protokollet.

Det är alltid lika spännande att hoppa i vattnet vid en ny lokal och följa linan ner till botten. Hur ser det ut här? Vad kommer det vara för typ av botten? Ibland är det en slät sandbotten, fri från fastsittande alger men rik på grävande musslor, krabbor, cylinderrosor och maskar. Här och där ligger stora islandsmusslor, Arctica islandica, och filtrerar vattnet. Dessa djur kan bli över 800 år gamla! Det inger respekt.

Andra lokaler kan vara hårdbotten, klippor eller block, och där växer ofta brunalgerna vi letar efter. Ibland glest, ibland i täta bälten. Tyvärr hade jag inte kameran med mig på lokalen som hade en tät skog av stortare som täckte många tiotals kvadratmeter. Just denna dag var sikted dessutom god, över 10 meter, så jag fick en god överblick över hur taren böljade över klipporna och fiskar simmade ut och in mellan bladen. Vilken fantastisk plats!

Stortaren har en styv stipe, vilket gör att den står upp från botten. Detta är en av karaktärerna som skiljer den från den nära besläktade fingertaren, vars mjuka stipe gör att den hänger ner från väggar eller ligger platt mot botten istället. Stortarens stipe är dessutom lite luddig, så att sporer från olika rödalger lätt fastnar och växer där. Jag hittade flera fina exemplar med bland annat söl (Palmaria palmata) som påväxt.

Stortarens runda, styva stipe är en populär plats för rödalger att växa på.

En av dagarna utgick vi från Hamburgsund och dök i närområdet. Här var sikten lite sämre eftersom lokalerna låg lite mer skyddade. Det var å andra sidan skönt, eftersom lokaler som bara är ett grund ute i öppna havet kräver stilla väder. Det är inte riktigt rätt säsong för det just nu… Men hellre regn än blåst. Vi är ju klädda för blött väder kan man säga. Det var väldigt kul att få dyka i området, då det väckte minnen från förr.

Första gången jag besökte Hamburgsund var under sista året på gymnasiet, när vår lärare i miljökunskap (vi som inte iddes läsa Matematik E) packade in oss fem elever i skolans minibuss och tog oss på en exkursion till västkusten och Väderöarna. Galet roligt, otroligt lärorikt och, efter att själv ha jobbat som lärare, modigt av vår kära magister att ge sig ut med oss på detta äventyr. Vi samlade in alger och djur och satt uppe till sent på kvällen, tittade i mikroskop och bläddrade i artlitteratur, för att sedan gå ner till bryggan och uppleva marelden. Det var under denna resa som jag verkligen förstod att marinbiologi var min passion och den svenska västkusten en plats där jag behövde vara, ofta. Vi fick snorkla i tångskogen och njuta av alla färger som böljade i vågorna. Jag låg i så länge och bet så hårt i snorkeln att läpparna svullnade upp. Såg ut som om jag fått en smäll på käften eller tagit botox. Där ser man vilken stor roll en bra lärare, som får tid och resurser att vara just lärare, kan spela i ens liv.

Read Full Post »

Den stora brunalgen Saccharina latissima, skräppetare, har varit mycket i media det senaste året. Störst uppmärksamhet fick den nog när den (äntligen) introducerades på fiskauktionen i Göteborg. Mycket roligt att det äntligen går att köpa skräppetare, eller sockertare som den ofta kallas i kommersiella sammanhang.

Här på Tångbloggen har vi även skrivit om skräppetare i inlägg om algodling, och såklart har den figurerat som Månadens Alg, där vi ger lite mer fakta kring arten.

Så vi blev knappast förvånade när Algpodden-lyssnare hörde av sig och önskade sig ett avsnitt om just skräppetare. Så det fick bli avsnitt 5 som ligger ute nu där poddar finns.

Känner du att badsuget är starkt såhär i vintermörkret kan du alltid följa med på ett litet dopp ner i tångbältet.

Saccharina latissima påminner om ett krokodilskinn med krusiga kanter

Read Full Post »

Det är jätteofta som någon säger eller skriva att äta sjögräs går bra och är gott! Tångbloggen har skrivit om detta flera gånger och nu blev det dags igen. För ett par veckor sedan skulle Sveriges yngsta mästerkockar (del 5) använda havets läckerheter till en god maträtt. 

Akvariet innehöll en liten guldfisk och några plast växter. Inga marina alger!

I uppgiften ingick att skapa en rätt av alger och sjögräs! Utmaningen var svår för det gällde att använda ”sjögräs” som en viktig ingrediens i maträtten de skulle laga till. 

En härlig låda med färska alger och pilgrimsmusslor att laga något på med.

För vad har kocken plockat med sig och visar kocken upp? – Den ena vackra och goda algen efter den andra men inga sjögräs!! För de går inte att äta. 

Rörhinna eller tarmalg som kan friteras och smakar lite som tryffel, eller olika arter av tare, stora brunalger som det går utmärkt att göra chips av eller linda in en bit fisk i.

En härlig rätt med pilgrimsmusslor, jordärtskockspure och friterad rörhinna!

Tångbloggen har skrivit om alla goda saker som går att kan laga till av alger som Du kan hitta utmed våra svenska kuster. Däremot går det inte att äta ålgräs, Zostera marina eller andra rotade vattenväxter. Ok, det kanske går men de smakar som gräs och går inte att tillaga så att de blir bättre. 

Tycker att vi lämnar gräs och även sjögräs åt kossorna på land respektive sjökor i havet som har möjlighet att bryta ner gräs i sina speciella magar.  När jag kollade upp att det verkligen inte är några arter av sjögräs som används i tropiska länder som mat för oss människor hittade jag som vanligt ett undantag. 

Tape Seagrass med en blomma och en frukt. I frukten bildas 6-7 st frön som kan ätas råa.

Det är sjögräset Tape Seagrass, Enhalus acoroides.  Den växer i tropiska marina områden och bildar stora undervattensängar ofta utanför mangroveskogen. 

Fröna har traditionellts ätits råa t.ex. i Australiens och Filippinerna. De lär smaka lite som vattenkastanjer. Men man äter inte bladen på sjögräset.

När det gäller alger, eller ”seaweeds” på engelska, är det helt annorlunda. Det går knappt en dag utan att det dyker upp något om algodlingar som är på gång även här i Sverige och inte bara alla de traditionella maträtter som blivit jättevanliga i Sverige, som sushi eller misosoppa utan också att man provar att äta chips av sockertare eller friterar rörhinna, som de gjorde i Sveriges yngsta mästerkockar.

Read Full Post »

Idag lördag var det tidig uppgång och plums i vattnet innan klockan slagit sju. Den morgonpigga radiolyssnaren kude då höra mig och fantastiska professor Angela Wulff i P1’s Naturmorgon

berätta om stora och små alger vid Släggö i Lysekil. Badande reporter var Karin Gyllenklev, som inte lät svalt vatten (10 grader) hindra henne från att ge lyssnarna en in situ-intervju från havsytan.

Reportern i vattnet, professorn håller i sladden och Tångbloggen gör sig redo att plumsa ner i det blöta.

Vi pratade både om de stora bruna algerna, som sågtång, fingertare, blåstång och sockertare, men även om fintrådiga rödalger och skimrande grön havssallat som växer på stenar täckta av rosa kalkalger.

Angela Wulff presenterade sina favoriter, de mikroskopiska bottenlevande kiselalgerna, för lyssnarna. De är så små att man inte kan se dem en och en utan att ha mikroskop, men när de samlas i stora mängder kan de ses som bruna fläcker på grunda sand- och lerbottnar. Dessa kiselalger är otroligt viktiga för livet på vår planet och bidrar faktiskt med en femtedel av allt syre i vår atmosfär.

När Karin låg i sin badring (mikrofonen fick inte bli blöt), kikade vi även på fortplantningstoppar hos både blåstång (Fucus vesiculosus) och sågtång (Fucus serratus). Blåstången växer närmre ytan än sågtång, eftersom den klarar av att hamna uppe i luften ett tag ifall det blir lågvatten. Sågtången gillar inte alls att torka ut, så den växer lite djupare. Så här års ser man blåstångens runda, knottriga fortplantningstoppar guppa uppe på eller precis under ytan intill strandkanten. Sågtången har däremot platta fortplantningstoppar, även de är knottriga. Precis som hos blåstång är det skilda han- och honplantor hos sågtång.

De gulprickiga, knottriga topparna på sågtången i mitten är fortplantningstoppar. De vita prickarna som syns på tången uppe till höger är kryptostomata, gropar med små hår som hjälper tången att ta upp näring ur vattnet.

På fredagen passade Karin på att rekognisera tångbältet på utsidan av vågbrytaren vid Släggö. Då var även solen framme och lät algerna glittra i sprakande färger. Jag passade på att visa henne vilken fantastisk färg och form som finns hos alger, samt det ”busk och ört-skikt” av mestadels olika rödalger som döljer sig under en tät tångskog.

Sågtången bildar en tät skog på havets botten. Men det döljer sig mycket spännande UNDER tången som vi får berätta om en annan gång. Både jag och Angela har MYCKET mer att berätta om alger…

Read Full Post »

Igår var det äntligen möjligt att köpa tång på Göteborgs fiskauktion!

En viss skepsis var väntad, men efterfrågan var glädjande nog i linje med var vi på Tångbloggen upplevt.

Sockertaren (Saccharina latissima) som Cassandra Köbbel och Anna Wångmar från Ten Islands Sea farm tagit med gick åt. Maxpriset för ett halvkilo färsk tång blev 850 kronor. Helt otroligt! Men nu är verkligen bästa säsongen för späd, krispig sockertare som vuxit till sig under vintern. Den har en god umamismak och ska skördas innan det blir för ljust och varmt.

Vi hoppas att det i och med detta går att handla tång hos de bättre fiskhandlarna i landet framöver, och att vi kommer kunna se fler arter av makroalger på fiskauktionen.

Read Full Post »

När jag var liten brukade min moster, bosatt i New York, skicka torkad eller friterad nori till mig. Ni vet, den där algen som lindas runt maki-rullen när man gör sushi. En bra present eftersom det knappt väger någonting och jag blev väldigt förtjust i den härliga sältan som alger har.  Men i mitten av 80-talet var det inte många som ens visste om att man kunde äta alger. En viss ifrågasättning av förstånd och förnuft från klasskamrater skedde när jag på en skolresa hade torkade alger som snacks medan de andra hade kexchoklad. Och sen blev jag ju som jag blev. Idag kan jag köpa nori-chips på närmsta asiatiska butik eller välsorterad livsmedelsbutik. Vilken lycka!

Så i dagens inlägg tänker jag presentera svensk algodling i stora drag. Och för enkelhetens skull håller jag mig till makroalger, sådana man kan se med blotta ögat, i detta inlägg. 

För den inbitne läsaren av Tångbloggen behövs ingen förklaring av vad makroalger är. Men eftersom vi ständigt ökar i läsarantal, så kan den som undrar läsa på om det här.

Att vi äter alger är inget nytt. De har länge ingått i massor av olika produkter, bland annat som konsistensgivare. Men att äta alger som de är, eller med en lätt tillagning, har börjat trenda i media först på senare år. Ibland ser vi hur algerna beskrivs som superfood, eftersom de innehåller många olika vitaminer och mineraler som är nyttiga.  

Det finns många olika goda arter av alger. Några av våra favoriter från svenska vatten är grönalgerna havssallat (Ulva lactuca) och tarmalg (Ulva intestinalis) och rödalgen söl (Palmaria palmata) som ibland kallats för havets bacon. 

I dagsläget är det främst brunalgen Saccharina latissima, skräppetare men oftast kallad sockertång, som odlas i Sverige. Den kan bli meterlång och ser ut som ett glänsande, brunt krokodilskinn där den vajar i vattnet. Just odling av sockertång har vi skrivit om vid flera tillfällen på Tångbloggen. Odling av makroalger sker idag på västkusten, där salthalten är tillräckligt hög. 

Man ”sår” de mikroskopiskt små algerna på rullar av snöre inne i bassänger med bra förhållanden av ljus, temperatur och näring. Lite som att dra upp plantor i ett växthus tidigt på våren. Fast med Saccharina sår man efter sommaren, för de växer till under vintern. När de växt till sig några centimeter lindar man snöret med bebisarna runt ett tjockare rep, fäster putteflöten i det och hänger ut det i sin tångodling. Och där vajar de i vågorna och växer till. Du behöver varken vattna eller gödsla.

Kelp behöver plats, solljus och lagom mycket näring för att bli av bästa kvalitet.

Algodling kallas ibland för “blå fånggrödor” eftersom de inte gödslas, som grödor på land, utan tar upp näring ur vattnet. En algodling kan därför vara till stor nytta i havsområden där man har problem med övergödning. Dessutom så hjälper ju alger till att producera syre genom sin fotosyntes. Och syre är ju något vi alla behöver. Då kanske du undrar varför man inte odlar alger i hela Östersjön för att lösa övergödningsproblematiken där? Tyvärr så är det inte många av de arter man odlar idag som klarar av att växa i Östersjöns låga salthalt, annars hade algodlingar nog guppat längs hela Östersjökusten. Men visst finns det möjligheter. Utmaningarna ligger delvis i att hitta lämpliga arter, men också system för odling som fungerar, ger bra avkastning och klarar av en kall vinter med is om så behövs. 

Men man kan såklart även odla alger som inte passar till livsmedel. De kan istället användas till rötning för biogas, nya plastmaterial eller som gödsel till landbaserad odling. Och vi har ju tidigare berättat om möjligheten att minska kossornas pruttande med tillsats av rödalger i deras foder. Det är nog bara fantasin som sätter stopp för vad man kan använda alger till.

I Danmark har man kommit lite längre med odling och användning av makroalger. Förutom sockertång skördar de även havssallat och söl. På tang.nu kan du se på fina bilder från olika projekt och träna upp din danska. 

Finns det då någon som odlar alger ”på riktigt” i Sverige? Vi har ofta fått frågan om var man kan köpa svenska alger. Tidigare har vi berättat om Catxalot, som ordnar tångsafari och skördar samt säljer ”vild” tång. Men det finns faktiskt två kommersiella sjöbönder som har kommersiella odlingar. Den ena är Nordic Sea Farm, utanför Strömstad, som äntligen fått till en hemsida med försäljning av sina produkter. Smaskens!! Än så länge marknadsför de endast sockertång, men vi hoppas på att de utökar sortimentet med fler goda arter. På sidan finns såklart även några recept med tång. Det finns även recept hos Bohus Sea Culture, som har sin odling utanför Gåsö strax söder om Lysekil. De säljer inte online ännu, men listar sina återförsäljare så du kan hitta deras produkter. 

Vi hoppas såklart att algodling ska bli en näring som fler vågar satsa på inom en snar framtid. Och det borde ju gå hand i hand med politikernas vision för att öka vattenbruket, både de svenska och uppe på EU-nivå. Sedan 2017 har Sveriges nationella livsmedelsstrategi signalerat till livsmedelssektorn att den bör bli mer hållbar, samt att den inhemska matproduktionen behöver ökas. I linje med detta uttalade mål fick centrumbildningen “Blå mat- Centrum för framtidens sjömat”  nyligen pengar från forskningsrådet Formas.  

Centrat är nationellt men har en stark förankring i Västra Götalandsregionen, då många av företagen och forskningsinriktningarna är kopplade till den marina miljön. Centrumet ska bedriva en behovsdriven forskning i samverkan med näringen inom sjömatens hela värdekedja från primär produktion till process- och produktutveckling, samt skapande av hälsosam svensk sjömat. Vi kommer självklart att följa upp hur det går och rapportera om det här på Tångbloggen.

Men det behövs ju sjöbönder som odlar och kunder som köper produkterna också. Varför inte låta 2021 bli året då du antingen provar alger för första gången, eller lär dig ett nytt alg-recept? Det finns ju så mycket gott man kan laga där alger ingår som grönsak eller krydda. 

Read Full Post »

Denna vecka pågår en jättespännande konferens för alla oss som är intresserade av vad som händer i våra kustmiljöer och då speciellt där växt och algsamhällen bidrar med ekologiska varor och tjänster.

Det finns fyra blå skogar utmed den norska kusten. De miljöer som främst diskuteras under denna konferens är tareskogen.

Två dagar har redan gått på konferensen som hålls av norsk nettverk for Blå skog. Du hittar ännu mer information om de norska marina miljöerna på hemsidan till Norsk institutt for vannforskning (NIVA). Jag lyckades vara med under tisdagens presentationer och kommer definitivt att delta under följande förmiddagar, mellan 9 -11.30. Sista dagen på fredag hålls föredragen på engelska. En av anledningarna är de fantastisk vackra undervattensbilder som visas under fika pausen.

Under pausen rullar vackra foton tagna av Erling Svensen/Havsforskningsinstituttet

Under dagen presenterades hur stora arealer av tång, tare och ålgräs (Zostera marina) som finns utmed Norges kust.

Bilden visar att vardera sockertång

Sockertare, (Saccharina altissima) och stortare (Laminaria hyperborea) är två tredjedelar av arealen och olika tångarter den sista tredjedelen. Ålgräs är bara 1 procent. En första presentation om hur tillståndet är i de olika bestånden presenterades också.

I norr har sjöborrar betat ner mycket av tareskogen.

Stora skillnader finns från norr till söder. Vissa tecken på återhämtning finns i de nordligaste delarna samtidigt som överväxning av fintrådiga alger minskar förekomsten av sockertare i söder. Mer om dessa förändringar kommer att presenteras i morgon. Då blir det också dykningar och vilka möjligheter till odling och skörd av tare som pågår och kan utvecklas.

Och hur är det – kan Blå skog minska utsläpp från kornas rapande eller bli nya ingredienser i hamburgaren?

Vi har tidigare berättat om möjligheten att ge kor rödalger för att minska utsläpp av metan. Innan konferensen är slut finns det säkert något mer att lära oss. Och inte minst hur vackra dessa tareskogar är och vikten av att nyttja resurserna hållbart!

Tareskog i en klippskreva. Frestande att se vad som finns längre fram.
Fotograferat under fikapausen från datorskärmen.

Read Full Post »

Older Posts »