Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Alg’

Som många arter av makroalger har månadens alg Saccharina latissima flera namn på svenska. Den kallas både för sockertång och skräppetare. Tång och tare är namn på stora brunalger som på engelska brukar kallas för kelp. Söker man på namnet Saccharina latissima, kan det finnas mer information att hitta om arten under det tidigare namnet Laminaria saccharina. Båda namnen innehåller ordet saccharina som syftar på att den smakar lite sött.

Skräppetare har en spännande livscykel med en stor könlös planta som, när den är tillräckligt gammal på sommaren, bär sporangier som ser ut som mörka fläckar på ytan av det krokodilskinnslika bladet. De bildar i sin tur mikroskopiskt små könliga stadier där ägg respektive spermier bildas för den sexuella delen av livscykeln.

1livscykel Saccharina Modf. Raven,Evert Einhorn

Skräppetares livscykel och andra arter av släktet Laminaria. Modifierad från Raven, Evert och Einhorn. Biology of Plants. 1992.

Sporer och de könliga stadierna, gametofyterna är mikroskopiskt små och omöjliga att hitta i fält. Det är först när den unga könlösa plantan, sporofyten, hunnit bli någon eller några centimeter som det går att hitta dom i fält växande på stenar, bryggor eller på andra alger.

Tillväxtzonen hos skräppetare sitter strax ovanför skaftet där själva bladet börjar. Det växer ut ett nytt blad varje år från samma fäste. Den könliga förökningen sker vid låga temperaturer, under +10-15 °C och skräppetare finns därför bara i kalla havsområden, t.ex. i norra Atlanten. Bålen, det stora breda rynkiga bladdelen av algen, blir större i de nordliga delarna av Atlanten vilket troligen beror på att varje individ överlever längre.

Skräppetare tar upp och lagrar kväve under vintern så att när ljuset kommer tillbaka tidigt på våren, kan fotosyntesen och tillväxten starta för fullt även om det fortfarande är kallt i vattnet.  Den största tillväxten sker alltså under vintern fram till maj innan det blir varmt i vattnet.

3Saccharina torr på stranden

En hel planta som lossnat och drivit in på stranden. Det är en ung planta utan påväxt från i år.

Till en början är bladet täckt med ett slem, som hindrar påväxt av andra alger, mossdjur och hydroider. När bladet blir äldre minskar både tillväxten och slemproduktionen och bladet börjar bli mer och mer överväxt. Själva skaftet kan bli många år gammalt och inne mellan det förgrenade fästet, som likar tjocka rottrådar, lever många olika smådjur. Skräppetare dör oftast i samband med en storm, då vågorna sliter loss hela bladet med sitt fäste från botten. En planta blir kanske 3-4 år gammal.

2Saccharina Ulva i vattenlinjen

Små plantor nära vattenlinjen och den gröna algen Ulva lactuca – havssallat

På bilden ovan sitter några små plantor vid piren på Svallhagen, Tjärnö, där det är härligt att ta sig ett dopp i det salta vattnet. Saccharina latissima behöver en salthalt på över 11 promille för att deras groddplantor skall kunna överleva. Arten förekommer därför även en liten bit in i södra Östersjön där salthalten fortfarande är tillräckligt hög.

Vid ett besök på Tjärnö marinbiologiska station utanför Strömstad i juli, hängde lite skräppetare nere vid laboratoriet från en skörd tidigare på sommaren.

4Saccharina på tork vid labbet

Skördad skräppetare på tork vid Tjörnölaboratoriet

De långa gulbruna plantorna sitter fast på repen med sina fästen. Det glänste vackert i solen av stora kolonier av mossdjuret Membranipora membranacea.

Stora delar av bladen är helt täckta av dessa mossdjurskolonier. Att mossdjuren växer så mycket på skräppetaren tyder på att odlingen hängt ute i havet lite för länge så att bladen inte växt tillräckligt aktivt och att det möjligen också varit för skuggigt, vilket gynnar etableringen av mossdjur.

Ett historiskt kuriosa! Arten Membranipora membranicea beskrevs först av Carl von Linné den yngre 1767, Carl von Linnés son. Vid 22 års ålder efterträdde han sin pappa, när han i ”suvivans” utnämndes till professor i botanik och medicin i Uppsala. Något som inte var ett helt ovanligt sätt för söner till framstående fäder att få en professur på för sådär ca 250 år sedan.

Vid Tjärnölaboratoriet har en ny större anläggning byggts för att odla upp Saccharina till en större storlek innan de sätts ut i havsbaserade odlingar. Man gör detta genom att så på rep för att få fram massor med små sporofyter. Det är många steg som alla måste lyckas i sockertångens komplicerade livscykel för att kunna odla arten. En tanke är att producera biogas av materialet.

Processen att framställa metan ur skräppetare presenteras i ett examensarbete från Linnéuniversitet, Biogas från makroalgen Saccharina latissima, av Isak Karlsson. Allt ifrån hur djupt algerna skall hänga och när repen skall placeras ut och när de bör skördas. För detta ändamål kanske påväxt av mossdjur eller andra arter spelar mindre roll än om sockertången skall användas för att göra till goda chips eller någon spännande maträtt.

Du hittar både recept på chips gjorda av sockertång och lite om odling av arten inom projektet Seafarm  på västkusten som Tångbloggen skrivit om tidigare. I ett nytt inslag på SVT1 berättar Fredrik Gröndal, KTH och Linnéa Sjögren, Catxalot om projektet Seafarm, tångskola för barn och olika användning av makroalger i matlagningen. En av de första bilderna innehöll fem vanliga arter, blåstång, sågtång, sockertång, knöltång och fingertång. Värt att notera är den fina bakgrundsbilden med mycket fertil blåstång under delar av deras samtal!

8fem tångarter

Kan du arterna?

9TV1 bakgrundsbild

Vacker blåstång i bakgrunden när Fredrik Grönwall och Linnéa Sjögren pratar kelp.

 

Annonser

Read Full Post »

Under Almedalsveckan var Tångbloggens egen Tant Tång, professor emeritus Lena Kautsky, såklart med och informerade om livet i havet ombord på Briggen Tre Kronor.

Bland annat gjordes en film när Lena visar hur den fintrådiga algen grönslick (Cladophora glomerata) påverkar fisk som gädda och abborre genom att skugga den för Östersjön livsviktiga blåstången.

Du ser filmen här.

3 klippan 8 april 2015

Grönslick växer nära ytan och bildar ofta en grön bård längs klippstranden.

Read Full Post »

Precis som på land där trädkronan av en ek som stått fritt ute på ett fält och kunnat breda ut sig, tallen som blivit sned av vinden från havet och enbusken som är helt kal nedtill där fåren betat av alla skott så högt upp de nått på stammen, avslöjar färg, växtform, hur betad och påväxt tångruskan är den miljö den vuxit till i och påverkats av.

Både på ost- och västkusten är tång en viktig art för många små ryggradslösa djur, som snäckor, tångmärlor, havstulpaner och musslor.
Picture2

Picture1

Det som kännetecknar blåstång är de parvisa flytblåsorna. De hjälper till att hålla tångplantan upprätt i vattnet och de är fyllda med syrgas som tången producerar under de ljusa timmarna på dygnet. Att flyta och stå upprätt i vattenmassan är viktigt på platser som är skyddade från mycket vågor för att inte tångruskan skall bli liggande på botten. På ställen med kraftig påverkan av vågor, finns former av blåstång som saknar flytblåsor. Här gör vattenrörelserna att tången far fram och tillbaka i vattnet och de får då tillgång till ljus, koldioxid och näringsämnen för sin tillväxt.

Med lite träning är det lätt att känna igen om en tångruska vuxit i Östersjön eller på västkusten vid högre salthalt, där den bara finns grunt, precis i vattenlinjen. De som kommer från västkusten är vackert olivgröna överst och nere vid basen på grenen ofta mörkt gröna. Östersjöns tång är mer gulbrun i de övre delarna och mörkt brun vid basen.

3ost- västkust tång

Blåstång från Östersjön (t.v) och västkusten (t.h)

Om det kommer ut mycket näringsrikt vatten där tången växer förändras sammansättningen av algarterna som växer som påväxt på den. I rent vatten syns små tofsar av tångludd, Elachista fucicola på tången.

Bild med påväxt.- Elachista och Electra

I vatten med höga halter av fosfor och kväve gynnas snabbväxande grönalgsarter som grönslick, Cladophora glomerata och olika arter av tarmalger, t.ex. Ulva intestinalis. De växer naturligt på klippor, stenar och på sommaren. När de växer direkt på tången är det ett tydligt tecken på att vattnet är näringsrikt.

Det finns många små ryggrdaslösa djur både olika snäckor och små kräftdjur som havsgråsuggor och tångmärlor som äter fintrådiga alger och tång. När det blir riktigt många havsgråsuggor kan de beta så hårt på tången att hela beståndet skadas och blåstången kan t.o.m. försvinna från ett större område. En orsak till att det kan finnas massor med havsgråsuggor är att det inte finns tillräckligt med fisk som annars äter upp dem och håller nere mängden.

Bild 4 betad tång och 5 färgvarianter av Idotea

Snäckor, t.ex. schackmönstrad snäcka Theodoxus fluviatilis äter bara små, små alger och tånggroddplantor med sin rasptunga. När tångens groddplantor blir större än 0,9 mm, är de säkra från dessa snäckor.
På svenska västkusten finns det flera arter av släktet Littorina, strandsnäckor som äter tång. Den största arten Littorina littorea klarar att äta ganska stora groddplantor.

Bild 6 på Massor med Littorina i standlinjen som äter av de på de nya groddplantorna som producerades runt fullmånen vid midsommar!
Lägg in filmen här om befruktningen här?

Littorina fabalis och Littorina obtusata använder blåstång att lägga sina äggsamlingar på. För mer detaljer om dessa snäckors beteende se postern som presenterades på Nordic Oikos i Åbo i februari 2016.
Ge Länk till tidigare inlägg på bloggen.

Nästa gång du kommer ner till din favoritbadklippa, ta en stund och fundera på hur blåstången ser ut, och om du t.ex. hittar, små nya groddplantor som visar att den kan föryngra sig. Har du frågor får du gärna höra av dig till oss.

Read Full Post »

På våren när ljuset kommer tillbaka och vattnet blir varmare startar algblomningen i Östersjön precis som på land. Det finns många arter av växtplankton som bildar blomningar under olika delar av året, precis som olika arter blommar på land under våren, sommaren och hösten.

Vårblomningen är livsviktig för Östersjöns ekosystem. De mikroskopiska algerna producerar syre samtidigt som de tillväxer snabbt och tar upp fosfor och kväve. Vårblomningen består främst av olika arter av kiselalger och dinoflagellater. En vanlig dinoflagellat är Gymnodinium som kan bildar långa kedjor av celler som gör det lättare att hålla sig flytande och kvar i den övre delen av vattenmassan där det finns tillräckligt med ljus för tillväxten. När de dör och sjunker till botten blir de mat till många bottenlevande smådjur, som östersjömusslan Macoma baltica och blåmusslor.

På våren händer det ibland att det samlas mycket pollen från tall och björk på vattenytan, både i strandkanten och i öppet hav så att vattnet blir ljust gult. Dessa ansamlingar kan ibland misstas för algblomning.

3pollen i strandkanten

Pollen i strandkanten

4pollen färja

Pollen ute i vattnet

Senare på sommaren blir mikroskopiska grönalger vanliga och när det blir riktigt varmt och skönt i vattnet kan cyanobakterier som katthårsalgen Nodularia spumigena och knippeblomsalgen Aphanizomenon flos-aquae massföröka sig och bilda stora blomningar ute i öppna Östersjön.  Cyanobakterieblomningen har förmågan att ta upp kväve direkt ur luften så det räcker med att det finns fosfor i vattenmassan för att de skall kunna växa till och föröka sig. I slutet av cyanobakterieblomningen, när de håller på att dö flyter de upp till ytan och kommer att driva med vind och vågor in mot någon kust. Om det istället blir blåsigt väder blandas vattnet om och blomningen sjunker till botten, där det går åt syre för att bryta ner den döda blomningen.

cyanobakterieblomnig o håv

Håven är blågrön av cyanobakterier. I mätglaset bakom ser men hur cyanobakterierna flyter som ett grönt lager på vattenytan.

algblomning över året

Variation i biomassa växtplankton över året. Notera hur liten mängd cyanobakterierna är i förhållande till vårblomningen.

Tångbloggen har medverkat i en liten film som förklarar mer om vårblomningen i havet. ]

Begreppet algblomning används när en eller ett par arter massförökar sig och ibland blir så många att det syns för blotta ögat och färgar vattnet. De vanligaste är gröna och blågröna blomningar, men vattnet i en vik kan också färgas brunt, rödbrunt eller grisskärt. En art som gör vattnet rött när den förekommer i stora mängder är Mesodinium rubrum, en ciliat, som har röda kloroplaster.

7Mesodinium blomning

Övre bilden visar en ”blomning” av algen Mesodinium, som ses i mikroskop i undre bilden. Foto Eva Lindell.

På svenska västkusten kan vattnet ibland bli grisskärt och lukta rutten fisk – det är mareld, Noctiluca scintillans som massförökat sig. På natten glimmar mareld när de rör sig i vattnet med ett kallt fosforicerande ljus. Jättevackert!

Flera växtplanktonarter kan bilda giftiga blomningar. Orsaken till varför det blir större eller mindre blomningar av just en viss alg vissa år är inte klart. Till dessa växtplanktonarter hör flera dinoflagellater som Prorocentrum minimum, släktena Dinophysis, Prymnesium och Chrysochromulina. Gifterna som dessa växtplanktonarter producerar kan sedan ansamlas t.ex. i blåmusslor, som filtrerar och äter dem utan att påverkas negativt av gifterna. Men om vi människor äter av dessa musslor kan vi bli sjuka, och få t.ex. diarréer. Eller så producerar de ett gift som kan döda fisk. Blomningarna kan vara lokala eller finnas över större områden. Alla musslor som säljs i butik är kontrollerade.

Den art som haft störst påverkan på ekosystemet på västkusten är Chrysochromulina polylepis, en liten fästalg. Detta hände 1988, när en stor blomning, massförökning av denna art slog hårt på många arter, allt från stora alger till fiskdöd, speciellt på fisk i kassodlingar som inte kunde fly undan. Detta är snart 30 år sedan, men någon ny motsvarande kraftig blomning av Chrysochromulina har inte hänt sedan dess även om arten förekommer i planktonprover.

Read Full Post »

Massor med döda fiskar låg inne vid kajen i Kuressaare, nedanför biskopsborgen. De var intrasslade inne ibland trådalger, mest tarmalger som heter Ulva intestinalis, tidigare kallad Enteromorpha instestinalis en grönalg som gynnas av mycket närsalter i vattnet.

dödfisk vallgrav

Vad hade hänt? Jo dagen innan var det en stor internationell övning att träna inför eventuella översvämningar i samband med kommande klimatförändringar. Allt vatten i vallgraven runt Biskopsborgen pumpades ut i havet. De större fiskarna samlades in och släpptes ut igen men massor med småfisk dog.

När man lyfte blicken och såg ut över vattnet gick det fort att glömma hur det såg ut närmast stranden och hur det ser ut på botten. Har sällan sett ett så spegelblankt hav!

spegling

På sandstranden en bit bort låg lite blad av ålgräs, Zostera marina, som drivit inland och bildade vackra mönster tillsammans med gult pollen från tallar.

ålgräs med pollen

Såhär års är det lätt att förväxla pollen med algblomning. På färjan tillbaka från Saaremma körde den igenom breda stråk med drivande pollen som ansamlats av vind och vågor på samma sätt som cyanobakterieblomningen senare på året. Dessa blomningar som ofta börjar i början av juli samtidigt med Almedalen, politiker veckan i Visby. Men som kan hålla på under juli och början av augusti beroende på tillgång på fosfor i öppna Östersjön.

pollen färjan

Om det blir stora rubriker i Sverige beror på väder och vindförhållanden och om blomningen driver in till Stockholms skärgård eller Öland och Gotlands badstränder. Driver den till Polska kusten hörs inte så mycket i svenska medier.Det är bara och vänta och se hur det blir i sommar!

Read Full Post »

I helgen gjorde vi en tur ut till Vattuholmarna rakt ut i ytterskärgården från Räfsnäs. Tången är mycket överväxt med trådslick, Pilayella littoralis även här ute i ytterskärgården. Många av förökningstopparna som finns uppe vid ytan är fyllda med syrgas och helt uppblåsta. Vattnet är ännu för kallt för att ägg och spermier skall ha hunnit bli mogna men håller värmen i sig kan det bli en tidig förökning i år – kanske redan om två veckor runt den 21 maj vid nästa full måne? Platsen ligger i ett smalt sund – och skyddat från vågor och kommer att kunna värmas upp fort i det varma vädret.

tång i vass

Det mest spännande fyndet var en grönalg, Östersjösallat, Monostroma balticum som kan bilda upp till 25 cm långa tunna blad ett cellskikt tjocka. De har en osäker systematisk status där det behövs genetiska studier. Ett samarbete är på gång med kollegor från Tvärminne Zoologiska station och Helsingfors universitet.

PIlayella o Monostroma

Read Full Post »

Strandpromenaden på Annandag påsk gav flera positiva vårtecken. Ett var de vackra ljusgröna  tunna bladen av strutsallat, (Monostroma grevillei)som växer på stenar och större sandkorn eller på olika vattenväxter. Detta är en typisk vårart och kan bli ca 1-1,5 dm stor,  och går att hitta i strandzonen antingen fastsittande eller så småningom lossnar de strutformade bladen och driver in i skyddade vikar. Den likarna lite havssallat (Ulva lactuca) och östersjösallat (Monostroma balticum), men såhär års finns det ingen risk för förväxling för de andra två arterna är arter som förekommer på sommaren. De har också tjockare blad eller båldelar.

strutsallat i viken

Titta noga på fotot på spetsen av det stora bladet åt vänster, så ser du små bubblor. Det är det syre som algen producerar när den tillväxer och som bidrar till att öka syrehalten i havet.

En annan art som tål lite kallare vatten än grönslick är tarmalg (Ulva intestinalis, tidigare kallad Enteromorpha intestinalis). Den börjar dyka upp på stenar och klippor i strandkanten redan nu. Dessa uppblåsta trådar är ännu så länge korta och ligger som lite krulliga gröna trådar på stenen. Också går det att se syrebubblor i tråden.

Tarmalg på G

Den sista arten som finns hela året runt men växer till på våren är trådslick (Pylaiella littoralis). Hittade en liten tångplanta som var helt överväxt av trådslick. Trådslicken kommer att öka nu under de kommande månaderna och täcka mycket av tången.Det vita som täcker den torrlagda delen av stenen är intorkade kiselalger. Det är de som gör så att det ser ut som om någon målat alla klippor och stenar i skärgården vita på våren när det blir lågt vattenstånd och kiselalgerna som tidigare var gulbruna i färgen torkar in och förlorar sitt pigment.

Pilayella påväxtÄnnu så länge är det inte mycket djurliv i den grunt sittande blåstången. Hittade en och annan snäcka under stenarna i strandkanten. Inte så konstigt, vattentemperaturen är ännu bara några grader plus. Har satt ut ett par små temperatur- och ljusmätare för att följa förändringarna under de kommande månaderna. En sitter nära bryggan och en inne i ett tångbälte. Att ljusmängden skiljer sig är säkert men hur är det med temperaturen? Var blir det varmast fortast? HOBOS

Mätinstrumentet är den lilla vitaktiga saken fastknuten med tandtråd på en sten. Tandtråd är ett utmärkt material för oss forskare som vill fästa saker på olika föremål i vattnet, vattenfast och lite seg men sliter inte sönder material.

 

Read Full Post »

Older Posts »