Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Osmundea pinnatifida’

Den sista ön i vår lilla algfrossa är Sark. Där passade jag på att botanisera i den gamla hamnens bassäng medan tidvattnet var ute. Då var det enkelt att ta sig ner till den nu torrlagda havsbottnen via en stenramp. För den mikroalgsintresserade så finns det gott om sand att provta här. Och för oss som gilla makroalger kan det nog bäst beskrivas som ett frodigt smörgåsbord med brett utbud. En del av den blottlagda ytan i hamnen, just där stenarna ligger som tätast, ligger oftast i skugga under lågvatten. Detta påverkar såklart sammansättnignan av arter eftersom de inte torkar ut lika snabbt som om solen gassar på.

Här hittade jag Lomentaria articulata, en rödalg som ser ut som om den är gjord av små avlånga vattenballonger. Släktet Lomentaria kallas greningar på svenska men eftersom just denna art inte förekommer här så saknar den svenskt namn, men den kallas bunny ears eller bunny-eared bead-weed på engelska. Däremot har vi en släkting, Lomentaria clavellosa kransgrening, som jag tror att jag såg vid ett annat tillfälle, men tyvärr inte hade möjlighet att samla in.

Jag hittade jag både platta och runda medlemmar i Osmundea-släktet. Vi smakade såklart på Osmundea pinnatifida, peppardulse. Det är ett lite knepigt släkte, vissa arter har flyttats över till Laurencia till exempel, och jag är osäker på vilka arter vi faktiskt har i Sverige, så jag har satt upp dem på min ”att kolla närmre på”-lista som jag hoppas hinna med i sommar. Jag hoppas att den danska algflorans indelning kan ge klarhet i ämnet. Vi får väl se.

Och det fanns fin Himanthalia elongata, remtång, som kallas för sea spaghetti på engelska. De långa remmarna växer fram ur en liten bägare, och så delar de sig snyggt i två med jämna mellanrum. Vi har den inte i Sverige annat än att den ibland flyter iland från Norge uppe kring Strömstad. Men kanske har den etablerat sig på en lokal i norra Bohuslän. Det måste vi såklart undersöka i sommar när vattnet blivit lite varmare.

I gamla hamnen på Sark fanns det även en mycket snygg exponerings-zonering, så att det längre upp blev mer skyddat från vågor. Det kunde jag se eftersom det helt plötsligt blev täta förekomster av knöltång Ascophyllum nodosum. Jättetjusigt! Här skulle jag ha kunnat spendera många timmar, så det är nog tur att det finns tidvatten. Och tur att vi skulle med en båt så jag inte kunde glömma bort tiden och bli fast nere i bassängen. Lätt hänt annars.

Jag blev ju väldigt sugen på att bosätta mig i grottan jag hittade inne bland knöltången, men insåg snabbt att det nog skulle bli ganska blött vid högvatten.

Detta var den sista av de fem öarna vi besökte på vår resa med Gränslösa Resor till Kanalöarna. Även om jag här såklart fokuserat mest på algerna här så fanns det mycket blommor, fåglar och annat intressant att se på resan. Så jag rekommenderar verkligen Kanalöarna som ett enkelt, behagligt och intressant resmål för den naturintresserade.

Read Full Post »

Såhär i mellandagarna kan det kanske passa med ett litet pyssel och försöka ta rätt på vilka arter som inte hör hemma i Östersjöns ekosystem. Vi på Tångbloggen har byggt upp ett stilleben med arter av alger, snäckor, musslor, mossdjur och många fler från Egentliga Östersjön. Det blev som en tavla. Ett stilleben som berättar om lite av allt det vackra och spännande som du kan hitta i vårt gemensamma hav. 

Hittade denna sten under bryggan med flera skorpformiga rödalger som ger den sin mörk rödbruna färg.

Men det uppstod en del förvirring när det visade sig att mina samlingar under året blivit ihopblandade mellan ost- och västkusten. När jag tittar närmare på stillebenet visar det sig att fem arter som inte finns i Egentliga Östersjön smugit sig in i tavlan. Vi har skrivit om flera, men inte alla, av dessa fem arter under åren på Tångbloggen. Flera av arterna går utmärkt att äta. Här kommer några ledtrådar:

  1. En av dem tappar lätt färgen men inte sin speciella smak, som liknar en välbekant krydda.

2. En av dem är mycket svår att hitta levande exemplar av idag, även på västkusten . 

3. En är släkt med en art som förekommer i en japansk maträtt.

4. En av arterna kommer från Nordamerika, vilket namnet antyder, och förekommer idag utmed västkusten. 

5. En av arterna ställer till det för den främmande arten som den ofta sitter på och som vi gärna äter vid festliga tillfällen. 

Stilleben från Egentliga Östersjön blir lite artfattigare när de fem marina arterna som kräver högre salthalt har plockats bort. På stenen sitter bland annat havstulpaner, båtsnäckor och mossdjur.

Det finns flera sötvattensarter av snäckor som trivs bra i Östersjöns utsötade vatten. Den lilla tångsjöborren, Psammechinus miliaris, som sitter nere vid basen på en torkad blåstångsplanta, kan klara sig en bit in i södra Östersjön. Samma sak med den trubbiga strandsnäckan, Littorina obtusata, som går att hitta i västra Östersjön. Unga skal av blåmusslan är ofta bruna och inte blå som namnet säger. Skalen av Limecola (Macoma) balthica, östersjömussla är en vanlig art i Östersjön och ofta lite rosafärgad i skalet.

Här kommer nu facit på vilka arter som hade hamnat fel i stillebenet.

Rödalgerna navelsloke och pepparalg tappar lätt sin röda färg. Skalet av skålsnäcka är inte från svenska västkusten utan en annan art. Rätt stavning på ostronpest på latin är Crepidula fornicata och inget annat. Sorry.

En av slokearterna används i sushi och kallas då för nori. Skålsnäckan Patella vulgata är akut utrotningshotad i svenska vatten. Ostronpesten sitter ovanpå ostron och snor maten för dem, genom att filtera de partiklar och små växtplankon som ostronet också vill ha. Pepparalgen har fått sitt namn för att den har en skarp, lite pepparaktig, smak. Den amerikanska borrmusslan är en främmande art som troligen kom hit tillsammans med det amerikanska ostronet.

Hur många rätt fick du?

Om några dagar kommer jag att resa ner till västkusten och tänkte göra ett stilleben från Västerhavet där kanske några arter från Medelhavet eller Nordsjön listar sig in.

Read Full Post »