Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘algblomning’

Årets första vykort kommer från västkusten, nära Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad. Det hade regnat en massa och på många ställen är det översvämningar. Stigen ner mot Ängklåvbukten, på Saltö var full med små pölar ock likande mer en bäck än en skogsstig.

Väl framme vid stranden var det nästan som ett litet vattenfall där det bildats en massa skum innan vattnet rann ut mellan blocken till havet. Tur för oss var det uppehåll i regnet men de regntunga molnen var inte långt borta.

Allt regnvatten för med sig en massa brunfärgat vatten full med humusämnen som läckt ut från löv och barr på land. Färgen syntes tydligt när jag gick ut på piren.

Det gjorde det svårt att se botten och knöltångsplantorna skymtade vid ytan vid piren på Svallhagen, en av mina andra favoritstränder som jag alltid besöker när jag kommer till Tjärnö. Det var t.o.m. svårt att hitta några japanska jätteostron till middagen i det grumliga vattnet. På sidan om stenpiren syntes några knöltångsplantor sticka upp vid ytan.

Besöket blev kort denna gång. Vi höll på att blåsa och regna bort! På vägen hem till Stockholm och Räfsnäs tog vi vägen söder om Vänern, via Trollhättan mot Örebro för att slippa hamna i något område med stora översvämningar.

Vi hittade en informativ och spännande  skylt på rastplatsen vid Borasjön där vi drack en kopp kaffe. Platsen finns markerad med en cirkel och ligger ca 78 meter över havsnivån. Den har sats upp av SMHI, Länsstyrelsen i Örebro län och Havs- och vattenmyndigheten och visar vattendelaren mellan Västerhavet och Östersjön.

Just här är det nästan lika långt för vattnet att ta sig antingen till Västerhavet för vattnet i Borasjön, som för vattnet i närmaste sjö på andra sidan krönet några hundra meter bort, att ta sig till Östersjön. En lite hissnande tanke att vattnet i Borasjön som nu ligger frusen kommer att kunna hamna i Göta älv och rinna ut på västkusten med tiden.

De stora översvämningarna som vi hör rapporter om i TV varje dag nu innebär att det kommer att läcka mycket humusämnen och näring från översvämmade marker. Som syns bakom reportern är vattnet som forskar förbi brunt. Det är Lagan som passerar Värnamo på sin väg ner till havet och Laholmsbukten.

Beroende på sitt avrinningsområde kommer vattnet att via mindre eller större vattendrag med tiden hamna någonstans utmed kusten. Effekten blir lokalt lägre salthalt och genom att vattnet innehåller både humus och näringsämnen kommer det att gynna tillväxten av växtplankton och alger under vårvintern när ljuset kommer tillbaka. Skall med spänning följa hur denna tidiga tillförsel av näring kan påverka bottenvegetation och algblomningar lokalt, både hemmavid på Räfsnäs, Rådmansö i Norrtälje och på Tjärnö.

Read Full Post »

När en algrelaterad sak tas upp på nyheterna är Algpodden såklart inte sena att hoppa på.

Avsnitt 4 handlar om is- och snöalger som gör isarna på Grönland mörkare när de ”blommar”. Detta togs upp i ett reportage av SVT där Laura Halbach, arktisk mikrobiolog vid Aarhus universitet i Danmark, intervjuades.

Algela…förlåt…Angela, berättar om sina erfarenheter av dessa tuffa små alger från hennes resor till bägge polerna.

Vi nämner att pigment skyddar algerna från UV-strålning. I den hypersalina sjön Lake Tyrrell i Australien ser vi hur grönalgen Dunaliella cf. salina är nästan roströda i färgen istället för den vanliga gröna, som den udda, ljusa algen överst i bild.

Bildkälla: Von Terry J. McGenity, Amare Gessesse, John E. Hallsworth, Esther Garcia Cela, Carol Verheecke-Vaessen, Fengping Wang, Max Chavarría, Max M. Haggblom, Søren Molin, Antoine Danchin, Eddy J. Smid, Cédric Lood, Charles S. Cockell, Corinne Whitby, Shuang-Jiang Liu, Nancy P. Keller, Lisa Y. Stein, Seth R. Bordenstein, Rup Lal, Olga C. Nunes, Lone Gram, Brajesh K. Singh, Nicole S. Webster, Cindy Morris, Sharon Sivinski, Saskia Bindschedler, Pilar Junier, André Antunes, Bonnie K. Baxter, Paola Scavone and Kenneth Timmis. Photograph by Mike Dyall-Smith. – Extracted from this Commons file, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=107195003

Read Full Post »

På förmiddagen när jag gick ner till stranden låg det en dimbank som skymde öarna utanför. Det syns en liten skymt av ön som ser ut att sväva i himlen. Vattentemperaturen börjar bli riktigt skön för att vada ut till plantorna för att kolla djurlivet. Närmare 14 grader.

Det ligger en lång smal ö vid horisonten som knappt syns ovanför dimman.

Vid strandkanten flyter det gula sjok av pollen, men när jag tittar närmare så ser det grönt ut i vattnet runt omkring. Det kan ju inte vara en cyanobakterieblomning redan? Tursamt ligger det en plastspade kvar från barnen som lekt vid stranden – det får bli redskapet att samla in blomningen med. Och mycket riktigt –det är knippvattenblom, Aphanizomenon – lätt att känna igen genom att de bildar som knippen av trådar som ser ut som små, små, mörkt gröna barr i vattnet. Det var inte någon stor ansamling, men jag tycker att det var tidigt för den.

Pollen omringat av en cyanobakterieblomning vid strandkanten.

Nu har föryngringen av tångmärlorna (Gammarus sp.) kommit igång på många ställen. Vid min brygga i Räfsnäs dominerar antalet tångmärlor, gammarider, klart i de plantor jag håller koll på. Det är även gott om oval dammsnäcka, Radix baltica, och några hus av och med nattsländelarver.

Många tångmärlor och ovala dammsnäckor trillade ur tångruskan. Två nattsländelarver i sina hus ligger lite till vänster nertill i bilden.

Under den långa lågvattenperioden som varade flera månader torkade grönslicken, Cladophora glomerata bort och det har tagit ända tills nu för den att växa ut igen. Det innebär att det finns mindre grönslicksplantor för de små nya tångmärlorna att flytta till och växa upp i.

Tånggråsuggorna, Idotea finns också i tångruskorna och är ihopkopplade, precis som tångmärlorna, för att para sig. Däremot har jag inte hittat några små nyfödda tånggråsuggor ännu.

Många små tångmärlor simmar runt och en tångräka, Palaemon adspersus,har sällskap med en tånggråsugga i övre vänster hörn.

En art som också börjar dyka upp både växande på blåstången, Fucus vesiculosus och på stenar är sudare, Chorda filum. Kan vara värt att hålla ögonen på om det kommer att bli ett lika rikligt år som det var förra året. Mer om sudare hittar du i vår serie Månadens Alg här på Tångbloggen.

Vill också passa på att påminna om att det snart är fullmåne och då kan det vara läge att kolla hur mogen tången är, om du kommer att vara i närheten av en strand där det växer blåstång.

Read Full Post »

Nere vid Medelhavets mynning, Gibraltarsund, har brunalgen Rugulopteryx okamurae ställt till rejält med problem sedan den först upptäcktes i området år 2015. Algen fastnar i fiskenäten, som fylls snabbt av alg istället för fisk.  Den påverkar även mängden fisk där den finns negativt, i vissa områden har fisken helst försvunnit sägs det. Och för de som lever på turismen längs stränderna Campo de Gibraltar och Ceuta är det minst sagt frustrerande att se stränderna fulla av tonvis med brunalger istället för betalande turister.

Den här arten ska du inte ta med dig hem från semestern annat än pressad i ditt herbarium. Bilden är lånad från http://www.algaebase.org.

Liftarens guide till världshaven

Brunalgen Rugulopteryx okamurae är tidigare känd som bland annat Dichtyota okamurae, Dictyota marginata, Dilophus marginatus och Dilophus okamurae. Arten har sitt ursprung i Asien och upptäcktes i Medelhavet för första gången 2002 i Thau lagunen, strax söder om Montpeiller på den franska medelhavskusten. Hur den kom dit vet vi inte, men det troligaste är att det som så ofta handlar om ”dålig sjöhygien”, där arten har kunnat lifta i ballastvatten med ett fartyg eller på skal av ostron som importerats för odling. Att arten har gått under så många olika namn tyder på att den lyckats väl med att sprida sig globalt. Den förekommer i flertalet av de asiatiska länderna men även i Australien, Tasmanien och Nya Zealand, längs Kaliforniens och Mexicos kust i Stilla Havet, och nu senast har den lyckats korsa Atlanten och ta sig in i Medelhavet.

Enorm utbredningsförmåga

Algens förökning i Gibraltarområdet bedömdes efter ett års studier som ”explosiv”. Den har sedan 2015 invaderat den Andalusiska kusten ända från Sancti Petri i Cádiz till Almería. Även om situationen i Gibraltar är allvarlig har den inte nått den omfattning som setts vid kusterna längs Tarifa och Algeciras.

Bara under 2015 plockades mer än 5 000 ton uppspolad biomassa av algen bort från stränderna i Ceuta. Det var för sju år sedan. Sedan dess har den spridit sig på solbelysta klippbottnar i subtidal-zonen (under lägsta tidvattengränsen) ner till ett maximalt observerat djup av 40 m. I Medelhavets klara vatten når ju solljuset mycket djupare än här hemma på svenska kusten. Därför kan makroalger växa mycket djupare här.

Den högsta täckningen (80–90 %) av R. okamurae i Ceuta observerades på mellan 10 och 20 m djup i lämpliga livsmiljöer, alltså på hårda bottnar med tillräckligt mycket solljus. På detta djup har även observerats en allvarlig negativ inverkan på lokala bentiska (bottenlevande) samhällen. Flertalet arter av både flora och fauna fördrevs nämligen av algens närvaro. Totalt mellan 5 och 30 m djup översteg täckningen av R. okamurae 70 % över en mängd olika substrattyper, som häll, block och sten.

Vissa alger är riktiga skurkar och slåss med otäcka kemikalier. Bilden är lånad från http://www.algaebase.org.

Konsekvenser av varmare vatten

Den katastrofala snabba förökningen ( det har kallats”blomning”, men…) av R. okamurae uppvisade en första geografisk expansion mellan åren 2015–2017 till det norra kustområdet av Gibraltarsundet (Tarifa-Gibraltar) och efterföljande förlängning i södra delen av Iberiska halvön, mot Atlantkusten under 2018 och Medelhavskusten år 2019. Den kraftiga förökningen kan ha koppling till temperaturtoppen som uppmättes i området i juli 2015, som i sin tur kunde vara kopplad till den globala uppvärmningen.

Göra det bästa av situationen

Nu försöker man hitta sätt att använda all den biomassa som spolas upp. Studier pågår där man undersöker möjligheterna att låta algen ingå i mediciner som motverkar tumörbildning av cancer, om den går att använda som kompost för odling samt mätningar på hur mycket näring den tar upp ur vattnet för att se om den kan motverka övergödning. Mer om algen och en intervju med Antonio Vegara, professor of Entrepreneurial Culture of Sea Algae in the Straits, finns här.

Read Full Post »

Algblomning är när några alger, förekommer i stora mängder. Det kan också vara cyanobakterier som bildar blomningar. Vanliga arter på sommaren i Egentliga Östersjön är katthårsalgen, Nodularia spugmigena och knippvattenblom, Aphanizomenon. De startar sin blomning ute i öppet hav och driver sedan in till någon kust dit vinden för dem. Det ser ut som en vitgul till grönaktig sörja som rinner mellan fingrarna eller inte fastnar i ett såll. Är det större alger som grönslick eller trådslick så fastnar de i ett såll. Det kan såklart vara blandat med både mikroskopiska arter och större makroalger.

Det var inte konstigt att när något liknande dyker upp i viken utanför Tjärnö marina laboratorium, utanför Strömstad, kommer frågan ” Har cyanobakterierna kommit hit också? Eller vad är det för något som driver i ytan i viken?”

Till vänster i bild är det grönalger som driver i ytan och till höger den vitgråa lite slemmiga algblomningen.

Så det var raskt gjort att ta sig till kajen och samla in lite material. Det var ganska slemmigt och brunaktigt så det var lätt att konstatera att det inte var cyanobakterier som blommande. In på laboratoriet och kolla i lupp och mikroskop. Resultatet syns nedan. Det var aktiv produktion av syre i det tunna lite slemmiga materialet. Många små blåsor bestående av syre syntes i luppen. Algerna lever och håller inte på att dö. I mikroskopet syns små kiselalger av olika sorter som bildar långa trådar. Och mellan dem simmande massor med små flagellater, de ser ut som lite mörkare prickar på fotot. Och ännu mindre syntes små, små bakterier.

Det gick inte att göra så mycket mer undersökningar, för nästa dag hade de försvunnit. Det är också typiskt för algblomningar att de förflyttas med strömmar och blåst. Så hur bildades de och var kom de ifrån? Det får bli mest av en gissning. Det hade varit lågvatten och de grunda delarna alldeles vid strandkanten låg torra ett tag. Sedan, när vattennivån stiger, kan den tunna algfilmen lossna och driva iväg för att ansamlas i en vik någonstans. Just den grunda ytan på sedimentet, som ser helt kal ut och utan liv, kan vara täckt av kiselalger, flagellater och en massa småkryp mellan sandkornen. Som sagt – detta är vad jag tror hände.

Read Full Post »

Igår hittade jag de första ansamlingarna med cyanobakterier i ytan inne i viken vid badhytten. I morse var de försvunna och vattnet låg spegelblankt och varken grönslicken eller tången rörde sig. Några timmar senare kl. 11.00 hade det dykt upp stora tydliga ansamlingar av cyanobakterier nere mellan de två bryggorna.

färgen hos cyanobakterierna är gröngul. De driver in tillsammans med lite lösa grönalger.

I den svaga vinden syns det hur det driver in mer och mer cyanobakterier. Med det varma vattnet så är det klart att cyanobakterierna är på gång. De trivs ju precis som vi när vattnet blir varmt.

När det är en tät blomning behöver man inte dra planktonhåven lång innan den är full med cyanobakterier.
De långsmala knippena heter knippvattenblom och de små nystans katthårsalg.

Read Full Post »

Det börjar bli höst och risk för att det börjar blåsa och storma. Då är det dags för den sista turen ut till en liten ö med en fika korg. Ön heter Tärnskär, som många andra i Stockholms skärgård. Denna gången satt inga tärnor på ön men däremot gjorde vi som vanligt ett fynd. 

Ett skelett av en strandskata låg kvar på en klippa. Nu pryder bokhyllan tillsammans med andra fynd.

Det är också klart att hösten är här när man tittar ner i vattnet. Den typiska algzoneringen i Östersjön med ett smalt bälte av grönslick, Cladophora glomerata och tarmalg, Ulva spp. följt av ullsläke, Ceramium tenuicorne och längst ner syns blåstången, Fucus vesiculosus. Det var frestande att ta sig ett dopp men dimmorna höll på att rulla in utifrån havet. 

Häftigt grön grönslick och vackert röd ullsläke. Blåstången skymtar längst ner i vattnet.

Efter regnen i förra veckan hade hällkaren fyllts med nytt vatten. Det ena har hunnit bli vackert grönt av någon mikroskopisk alg och den andra som ligger lite högre upp från vattenlinjen hade fått en rödare algblomning. På klipporna runt vattensamlingarna växer vägglav, Xanthoria parietina i lysande orangegula fläckar. De blir ännu vackrare i dimman.

Olika algblomningar i hällkaren på Tärnskär. På klippan växer vägglav och färgar den lysande organegul,

Sen var det definitivt dags att åka tillbaka innan dimmorna driver in ute från öppet hav. Väl tillbaka vid bryggan var det dags att ta upp båten för vinterförvaring. Att dra upp båten är alltid lika spännande för den är ganska tung och det är lätt hänt att den sjunker ner i blåleran som finns strax under sanden. Blir det för djup är det lätt hänt att hjulen fastnar. Denna gång gick det fint.

Nästa steg var att undersöka hur mycket påväxt som fanns på skrovet i år. Förra året la vi inte i båten förrän i början av augusti och då slapp vi havstulpaner nästan helt. I år hade det blivit ganska mycket havstulpaner på skuggsidan av båten som legat in mot bryggan medan utsidan mest hade grönslick och grov tarmalg som påväxt. 

Samma skillnad syntes på våra grannars båtskrov som de tog upp idag. Tittar men noga på sidan som fått mer solljus så syns också många små kulformiga cyanobakterier, svartkula Rivularia atra.  

Nu är båten avspolad och väntar på nästa sommarsäsong och spännande turer i skärgården. Skulle det bli några fina dagar är det lätt att lägga den i sjön igen. Detta blir kanske modellen nästa år att lägga i den i sjön när vi använder den och slippa påväxt av havstulpaner? Och att sätta ut en havstulpansvarnings platta så vi vet när larverna kommer och sätter sig.

Read Full Post »

För det första varför inte lyssna på en webbinarieserie, arrangerad av Miljömålsberedningen och Havsmiljöinstitutet om ”Människan och havet -2.0”. Tångbloggen kommer att följa de olika presentationerna som sänds mellan 8.30- 9.15  varje dag 7-11 september. Här kommer ett första smakprov på vad som händer i veckan.

På måndag handlar webbinariet om ”Havets framtid i ett förändrat klimat”. För Östersjön, detta unga artfattiga hav med låg salthalt kan t.ex. en ökad avrinning genom att nederbörden förväntas öka flytta de marina arternas utbredning söderut. Samtidigt som sötvattensarternas utbredning gynnas. Östersjön kommer kanske i en framtid att göra rätt för sitt namn – att det är en sjö inte ett hav.

På tisdag är temat ” Vad kostar havet?” Ämnen som vilka varor och tjänster produceras i havsmiljön. Att värdera produktion av fisk i kronor och ören är lätt att förstå, men hur är det med att få se en havsörn eller att ta ett morgondopp från bryggan utan algblomning?

Fin morgon för ett dopp – svårt att värdera i pengar

Går det att sätta ett pris på allt vi får från havet? Lönar det sig ens något att försöka alla ser ju olika på värdet av havet? Är det inte bättre att sätta ett jättehögt värde på en fungerande havsmiljö i balans med landskapet på land?

På onsdag handlar det om ”Kusten – där alla vill vara”- ett bra exempel varor (t.ex. fisk) och tjänster (t.ex. naturupplevelser) som kustekosystemen ger oss människor. Det är också de kustnära miljöerna som påverkas som mest av utsläpp av förorenat vatten och utbyggnad av hamnar mm. Hur påverkan av utsläpp ser ut utmed kusten varierar mycket och betyder att det krävs olika åtgärder i t.ex. tättbebyggda områden jämfört med glesbygden, och i gradienten från inner – ytterskärgården.

På torsdag ges ytterligare ett exempel under rubriken ”Är köl alltid rätt val?” kommer frågor om hur vi nyttjar havet för transporter och hur sjöfarten påverkar havsmiljön i stort och smått att presenteras. Något som är känt sedan länge är att många främmande arter kommit hit med ballastvatten och sittande på skrovet. Här gäller det att komma överens och ta beslut på internationell nivå om vi vill minska intransporten av främmande arter till Östersjön.  Samtidigt kan främmande arter få viktiga funktioner i Östersjön när salthalten minskar. Eller som den svartmunnade smörbult ge oss en ny art att fiska. Även om den är ganska liten blir det en god soppa.

Svartmunnad smörbult i akvarium
Flera små svartmunnade smörbultar kokade till en soppa.

Webbinariet avslutas på fredag med ett samtal mellan Miljömålsberedningens ledamöter och leds av Emma Nohrén, Miljömålsberedningens ordförande.

Går inte att sätta ett pris på!

Nu är det dags att sitta på bryggan och kolla på solnedgången. Blir en spännande vecka framöver.

Read Full Post »

Att en bild säger mer än tusen ord är ett känt talesätt. Men vad händer om en bild beskrivs med få eller många ord som inte stämmer? I det här inlägget reagerar vi på att flera olika arter av växtplankton har kallats för mördaralg!

Rubriker om mördaralger som sprider skräck i Östersjön, i Medelhavet eller dödar vildsvin på stränder i Bretange?  I media och press har allt ifrån den makroskopiska grönalgen, idegranskaulerpa, (Caulerpa taxifolia), som spridit sig i Medelhavet till mikroskopiska växtplankton som Chrysochromulina polylepis och olika cyanobakterier, både utmed kusten i Bretange och i Östersjön kallats för mördaralg. Är det för att väcka uppståndelse?

Det är inga alger som mördar, det är oftast cyanobakterier som ”blommar” t.ex. i Östersjön. Här förekommer cyanobakterier i stora mängder och när det blir lugnt och stilla i vattnet flyter de upp till ytan. Forskningsfartyget R/V Electra var ute vid Klintehamn på Gotland för några dagar sedan och körde då igenom detta breda bälte av cyanobakterier.  Vissa arter hakar i varandra och bildar först tussar som sedan blir till mattor,vilket vi har berättat om innan.

 

Liten båt i hamnen omgiven av cyanobakteriebloming.

I bästa fall driver en del av blomningen av cyanobakterierna iland och kan brytas ner på grunt vatten i strandzonen. De två vanligaste arterna är katthårsalgen (Nodularia spumigena) och knippvattenblom (Aphanizomenon spp.) . 

Algblomning i vattnet vid stranden och ilanddriven tång som bryts ner där den ligger, på land.

Blåser det mycket kommer cyanobakterieblomningen inte att flyta upp till ytan innan den dör,  utan sjunker direkt ner till djupare bottnar där nedbrytningen av de döda algerna leder till syrebrist. Arealen av döda bottnar breder ut sig. Dessa bottnar skulle man kunna beskriva som att ”Svarta Döden” breder ut sig!

Så jag blev såklart bekymrad när jag ser att Världsnaturfonden,  via flera mediekanaler skriver att ” Gröna döden breder ut sig i Östersjön” och att de har illustrerat detta med en jättevacker bild på en klippa i skärgården och ett bälte av grönslick (Cladophora glomerata) och troligen brunalgen korvsnöre (Scytosiphon lomentaria).

Jag förväntar mig att WWF skall ge trovärdig och korrekt information. Ett grönslicksbälte är i högsta grad levande, inte dött! Grönslick och andra alger som blåstång, korvsnöre och många andra arter producerar syre och är hem åt både kräftdjur, snäckor och småfisk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Många arter bor i grönslicken. Här är det små bebisar av blåmussla som finner trygghet.

Under soliga varma dagar blir det så mycket syre så att det inte kan lösa sig i vattnet utan syrebubblorna lämnar vattnet och ökar syret i luften. Grönslick och andra makroalger är liksom cyanobakterier viktiga syreproducenter i Östersjön. 

Drivande grönslick utanför vassbältet kommer att brytas ner på grunt vatten.

Det är när algerna lossnar, dör och hamnar på djupare bottnar som de kommer att brytas ner och då går det istället åt syre. Igen hamnar de stora algerna oftast uppe på land och i tångvallen kommer nedbrytningen att ske långsamt. Och de bidrar inte till den stora arealen av syrefria bottnar ute i Östersjöns djup. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gröna alger är viktiga syreproducenter och bryts oftast ner i tångvallen.

 

Såhär ser klipporna ut på sommaren utmed många skärgårdsstränder.

Ett vackert grönslicksbälte med mycket blåstång på lite större djup. Här produceras syre!

Read Full Post »

Det finns så många fantastiska naturreservat att besöka runt om i Stockholms skärgård. Ett som ligger nära Räfsnäs är Ridddersholm, på Rådmansö i den norra delen av skärgården. Hittade en fin liten strand ute på Skälholmen och bäst av allt finns det inte bara en naturstig som börjar vid campingplatsen utan också utmärkt information om vad som finns i havet utanför. Det ingår i  Skärgårdsstiftelsens arbete att informera och göra naturreservaten  tillgängliga för oss alla. På länken kan du lätt hitta information om många fler spännande platser att besöka under hemsemestern i sommar.

Till exempel finns en guide tillgänglig där det går att hitta mer filmer och fakta om platsen. På anslagstavlan innan man kommer ut på stranden finns bilder på vanliga makroalger, fisk och sälar i Östersjön.

3 Växter o djur i Östersjön

Det kan behövas lite fantasi att se att det är en blåstångstångsplanta som sitter i nedre vänster hörn och ålgräs i höger hörn. Nu är de lite mer artistiska. Men att gäddan har jätte stora tänder och ser farlig ut och sälen sticker upp med huvet ovanför vattnet och trivs i skärgården är helt klart och tydligt.

Beroende på vilken av de många stigarna man tar efter att ha tagit sig ett dopp finns det många saker att upptäcka på vägen. Det växer mycket ramslök på några ställen utmed kusten i reservatet. Det känns på långt håll för det luktar vitlök.

4 kor ramslök strand Riddersholm 20200614

Vi mötte några kor med sina kalvar som gick och åt av ramslöken i strandskogen i juni. De såg ut att må finfint.  En bit bort på sandstranden låg stora koblaffor som de släppt ganska nära vattnet.

5 koblaffor på stranden 20200616

När det regnar, vilket det gjort en del, kommer mycket av näringen att rinna ut i vattnet utanför och gynna tillväxten av alger.

grönslick o tång lågvatten Riddersholm20200614

På de lite stenigare stränderna växer det gått om grönslick, Cladophora glomerata som är en av arterna som snabbt kan ta upp näring som fosfor och kväve när de kommer ut i vattnet. Utanför syns blåstången i ytan nu när vattenståndet är lågt.

Efter värmeböljan i under början av juni blev det ganska kallt och framförallt blåsigt så cyanobakterieblomningen kom av sig lite. Men under vecka 29 var vädret varmt och lugnt och en del ytansamlingarna börjar synas igen på öppet hav enligt SMHI.s rapporter om algblomningar.

Vid bryggan på Räfsnäs syns det bara mycket lite knippvattenblom, en av de vanliga cyanobakterierna som blommar på sommaren. Ännu har inga större mängder drivit iland här. Hur det blir framöver kommer att bero vindarna och hur lugnt, stilla och varmt det blir under resten av juli månad. Så för min del blev det ett bad hemma vid bryggan inte vid sandstranden på Riddersholm i sällskap med kossorna. Vid badstegen blir det nästan som ett tångbad- varmt och skönt och en massa blåstång!

6 badstegen -nästan som ett tångbad

 

Read Full Post »

Older Posts »