Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Gammarus’

Murkelalg (Leathesia marina (Lyngb.) Decne) är en brunalg. Den har fått sitt svenska namn för att sporofytstadiet lite liknar en stenmurkla. Den har också kallats för Leathesia difformis, eftersom formen är som en lite oregelbundet veckad gulbrun slemklump. Murkelalgen är en marin art som det latinska namnet marina avslöjar.

1 Murkelalg växer på havsris 20180602.png

Bilden ovanför visar murkelalg fastsittande på havsris (Ahnfeltia plicata) från Saltö, på västkusten, nära Strömstad. En annan art som du också kan hitta murkelalgen växande på är korallalg (Corallina officinalis). På västkusten blir murkelalgen ca 4-5 cm stor. I norra Egentliga Östersjön begränsas den av den låga salthalten och klumparna blir bara några millimeter stora.

För fem år sedan, 2013 hittade vi stora mängder av murkelalger i strandzonen vid Hoburgen på Gotland i slutet av juli. De inre delarna av bålen består av stora celler. Detta gör att de 1-2 cm stora klumparna lätt går att trycka sönder mellan fingrarna. Det är också det som bidrar till att de flyter och kan samlas i strandzonen. På fotot nedanför syns också den fintrådiga rödalgen släke (Ceramium spp.), grönslick (Cladophora spp), och ruttnande alger täckta med svavelbakterier. Det luktade mycket illa när jag gick runt bland algerna för att samla murkelalger. Där syns också små döda tångmärlor, av släktet Gammarus spp.

2 vHoburgMurkelalg2013juli

Murkelalgen är ettårig och har en typisk livscykel med sporofytgeneration som börjar växa till på våren från det mikroskopiska trådformiga gametofytstadiet. Till en början är bålen hos det makroskopiska  sporofytstadiet kompakt och nästan klotrund och sen blir den ihålig och slemfylld. Det yttre skiktet består av små korta assimilationstrådar (2-4 celler i rad) och uni- och plurilokulära sporangier.

3 Livscykel Leathesia marina

Det makroskopiska sporofytstadiet av murkelalgen kan vara mycket vanligt vissa år medan andra år får man leta efter dem. Då finns det fortfarande många mikroskopiska gametofyter fast vi inte ser dem där de sitter på någon stjälk av borstnate, skruvnating eller kransalg, som är det vanliga stället för murkelalgen i Östersjön istället för på rödalger som på växtkusten. Gametofytstadiet klarar att överleva länge vid låga temperaturer och lite ljus och har sin optimala tillväxttemperatur vid ca 8 0C. Sporofytstadiet optimala tillväxttemperatur är ca 24 0C.

Så därför skulle jag förvänta mig att hitta massor med sporofyter i det varma vattnet i de grunda vikarna runt Askö. Men istället för murkelalger har det varit massförökning av olika cyanobakterier på blad och stjälkar av skruvnating (Ruppia cirrhosa) i de närmaste vikarna. I alla fall i de grunda miljöerna runt Askölaboratoriet, som är några av mina personliga favoritlokaler.

1 Rivularia biasolettiana o Gloeotrichia natans?

Fotot visar på centimeterstora bruna cyanobakterier, troligen Gloeotrichia natans, som lätt kan förväxlas med murkelalgen. Tångbloggen har beskrivit dem och de små mörkt gröna hårda kulorna av en Rivularia art i föregående inlägg.

Så hur kommer det att bli nästa år? Svårt att förutspå. Sitter det en massa små mikroskopiska gametofyter av murkelalg och väntar på optimala tillväxtförhållanden eller blir det någon annan art som växer till i viken? Det enda sättet är att vänta och se och kanske ha några speciella platser som man följer år från år.

Har du en sådan speciell plats? Hör gärna av dig till oss på Tångbloggen och berätta om du ser några spännande förändringar.

Svårt att skilja på alla grönsaker i vattnet? Ladda ner appen Livet i havet och bli en fena på att identifiera Östersjöns unika djur, växter och alger.

 

Annonser

Read Full Post »

De sista dagarna innan nyår har solen ibland kommit fram och lyst på stockarna som lagts upp i hamnen från någon brygga som renoverats. Stockarna har en fin påväxt av blåstång och blåmusslor.

Rester av brygga.png

musslor och tång påväxt

Tjusiga gamla rostiga spikar stack upp ur stockarna.

Ett svanpar är flitiga gäster och simmar runt i området och letar mat. De är huvudsakligen växtätare och äter olika vattenväxter men även smådjur inne ibland tångruskorna. Vattnet var så klart att både huvud och hals syntes men det gick inte att se vad de plockade att äta.

Svan letar mat

Under hamn promenaden på nyårsdagen var det blåsigt och kallt. Med blåsten har det drivit in en del lösa vattenväxter och lite tång med småkryp. För att vara såhär års är det kallt i vattnet men ännu ingen is.

Strandfynd 1.1 2016

Smådjuren verkar nästan ligga i dvala, och lätta att fånga in. Intrasslade inne ibland tångruskorna hittade jag en liten tångsnälla som var helt stilla tills den kom upp ur vattnet och blev lite varm i handen. Ihopsamlat blev det många olika arter av smådjur. På fotot syns en liten båtsnäcka, Theodoxus fluviatilis, blåmussla både en mörk nästan svart och en med ett ljusare brunt skal, en nattsländelarv med ett hus byggt av tångbitar. Tångmärlan, Gammarus och havsgråsuggan, Idothea hann och smita innan jag kunde fånga dem. Det gröna skottet är ett övervintringsskott.bortnate spridning vinter skott

Det intressantaste fyndet var flera flytande övervintringsdelar hos borstnate, Stuckenia pectinata (tidigare kallad Potamogeton pectinatus), en vanlig rotad vattenväxt i Östersjöns grunda vikar med låg salthalt. På sommaren kan den bilda som täta skogar av långa skott. Hittade en liten bit av ett skott drivande tillsammans med de typiska övervintrande delarna kallade turioner. Dessa är spridningsenheter för denna art och flyter under vintern och gör att de kan spridas långt. När det blir varmare i vattnet sjunker de till botten och rotar sig i någon ny vik.

Rivularia kulor

Letade efter om det syns några anlag till blåstångens förökningstoppar men ännu syns inget tydligt. Det som syns på lite äldre delar är små mörkt gröna kulor av en cyanobakterie kallad Rivularia atra. Den gulbruna runda knölen är en gammal vissen förökningsknopp.

Fler rapporter kommer såklart nu när jag har en första parkettplats vid en egen strand och hålla koll på vad som sker i vattnen i norra Östersjön.

Read Full Post »

Var på ön Saaremaa, Kuressaare för lite mer än en vecka sedan. När jag vaknade hade jag en fantastisk vy över Kuressaare biskopsborg som ursprungligen byggdes i trä och stod klar ca 1380.morgon från hotell fönstret

Staden Kuressaare var en populär badkurort under 1800-talet med stora trävillor och kurhotell. Den är väl värd ett besök och det blir fler resor framöver under kommande månader. Nu var vi där för att se hur arbetet fortskrider med Stockholms universitets Östersjöcentrums nya forskningsfartyg. Varvet ligger ute på en udde och vid stranden och där finns flera vindkraftverk som ger energi till anläggningen. Det första som min blick dras till när vi klivit ur bilden är vad som finns ilandspolat på stranden. Det mesta som låg i driftvallen var ålgräs från de stora grunda områdena utanför.

11strand vid varvet - vindkraft12ålgräsvall

Bygget går fort och styrhytten stod i hallen med ett spännande skimmer i de igensatta rutorna. Nästa gång kanske den är lyft på plats för nu går bygget av det nya fartyget fort. Men resorna ger mig andra möjligheter också.

styrhytt mot en färgsprakande framtid

Så jag passade på att få material insamlat för att ta hem till Sverige för fortsatta undersökningar av när smaltången anlägger sina nya förökningstoppar och hur länge de gamla finns kvar. När vi kom fram till hotellet möttes jag av Martin som stod där med två stora hinkar fulla med tång fastsittande på stenar. Det var också klart varför det var toppen att rummet hade en balkong där hinkarna kunde stå kallt under natten.

1hink från Triigi1Triigi plantor

Varje sten hade flera små tångplantor och några hade små unga plantor med en eller två förgreningar. Hur gamla dessa är vet vi inte men de studier som gjorts visar på att de växer klart långsammare än blåstång. Ibland de drygt 30 plantorna var det flera som fortfarande hade grenar med förökningstoppar kvar som inte börjat vissna.

2unga thalli3reproduktiv planta Triigi

Efter att ha plockat loss plantorna för att kunna transportera dem till Sverige – hittade jag en sten och samlade ihop alla olika arter som fanns i tången. Det blev en riktigt artrik bild, med blåmussla, två olikfärgade snäckor Theodoxus fluviatilis, trådar av rödalgen Ceramium tenuicorne, Gammarus, en liten hjätmussla Cerastoderma, havsgråsugga Idotea ibland trådar av grönslick och en liten skarpsill.

4sten med många arter

Ganska fantastiskt vad som får plats på en liten sten.

Read Full Post »

Ett släkte av grönalger som frodas på senhösten när vattnet blir kallt är tarmalgerna, olika arter av Ulva. De kallades tidigare för Enteromorpha, men genetiska analyser visar att de hör till samma grupp som havssallat Ulva lactuca dit också Linné placerade dem. På skyddade stränder och täcker dessa fingrenade rör- eller tarmformiga alger stenarna. Här ligger också ilanddrivna tångplantor. Med algerna och tången kommer också stora övervintrande exemplar av tångmärlor, Gammarus spp. som fastnar och dör när de torrläggs. Många av de ryggradslösa djuren som tångmärlor och havsgråsuggor vandrar ut till djupare vatten och övervintrar på större djup.

grönalger frodas i början av novemberStrandad Gammarus

De alger som bildar ett grönt bälte på klipporna på sommaren är grönslick, Cladophora glomerata. Den är en art som trivs i varmt och näringsrikt vatten. När vattnet värms upp på våren  och grönslicken växt till kommer många av de små djuren tillbaka från större djup till detta grunda bältet för att föröka sig.

Ett sätt att följa vad som händer med tången under året är att ha insamlade plantor knutna på en trådback så att de kommer upp från botten och inte blir täckta av slam. Det är lätt att följa tillväxt och när de anlägger sina förökningstoppar. Med nära till stranden flyttar nu delar av tångforskningen norrut – till i närheten av Kappellskär. Tångforskningen flyttar norrut

Read Full Post »