Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tånggråsuggor’

Det börjar bli lite svalare i vattnet. Vid min brygga i Räfsnäs, nära Kapellskär på Rådmansö var det drygt 16 0C i helgen. Vattenståndet kommer säkert att öka senare under hösten och vara som högst under vintern. Så nu är det nog snart sista chansen att kolla på djurlivet i blåstången om du inte vill bli blöt och frysa i det allt kallare vattnet. Men det är ett högtryck på gång över Östersjön, vilket innebär att det just nu och den kommande veckan kommer att vara lågt vattenstånd. Då blir det lättare att komma åt blåstångsplantorna. Med gå ändå så långt ut i vattnet att de är helt under ytan, för annars har många av kräftdjuren simmat sin väg. 

De grundast sittande tångplantorna får lite regndroppar på sig dessutom.

Proverna från tångruskorna vid min brygga är fulla med smådjur. Det ser ut att ha varit en bra rekrytering av tångmärlor, tånggråsuggor och även av både båtsnäckor och ovala dammsnäckor. Fjädermygglarver finns det också gott om och en och annan småspigg ramlade ur tången när jag skakade den. 

Blåstångsplantor kan ha ganska mycket påväxt på de äldre delarna av olika arter av alger, mossdjur och havstulpaner. Detta är delar som inte längre växer eller har ett skyddande slem för att minska etablering av sporer och larver. Så det skadar inte tångplantan nämnvärt. Däremot är årets nya skott, där huvuddelen av produktionen sker, fortfarande rena och utan påväxt. 

Den första arten som brukar dyka upp såhär på hösten är ullsläke, Ceramium tenuicorne, en rödalg. Den sätter sig gärna vid flytblåsorna som ju växte ut i maj för sådär 3 månader sedan. Tittar man riktigt noga går det att se att de ofta växer ut ifrån en gammal hårgrop, där håren försvunnit och det nu finns en perfekt lagom stor grop för en spor att fästa sig i.  

Den vanligaste frågan som vi fått in de senaste veckorna kommer från Stockholms skärgård och handlar om vad det beror på att det driver in så mycket tång till stränderna. Flera skriver att de aldrig sett så mycket tång tidigare. Och är det ett positivt eller negativt tecken på tillståndet i skärgården? 

Massor med tång har samlats utanför vassen. Det mesta är gamla grenar som håller på att brytas ner.

Orsaken är att det finns mer tång än tidigare och hänger ihop med att vintrarna inte är så långa och kalla längre. Det bildas inte lika mycket tjocka isar som skrapar bort den grunt växande blåstången när islossningen sker. Och dessutom har vår bättre rening av avloppsvatten gjort att vattnet blivit klarare och ljuset kan nå längre ner i vattenmassan. Ljuset räcker till för blåstången att växa ner till 6 – 8 meter i många områden. Nästan lika djupt som på 1940-50-talet, innan vi började släppa ut orenat avloppsvatten från alla vattenklosetter. 

Det är en naturlig process att de största och äldsta grenarna av blåstång som har många förökningstoppar delvis vissnar, lossnar och driver iväg till någon skyddad vik. Finns det inga större föroreningskällor som en båthamn eller utsläpp från en industri eller reningsverk i närheten är det bara att samla och kompostera. Utmärkt att gödsla potatisodlingen med nästa år.

Tillbaka till lågvattenperioden som kommer att vara i minst en vecka enligt prognosen. Den 3e september när fotot togs i Riddersholm var vattenståndet ca 10 cm under medelvattenstånd. Mycket av den grunt växande blåstången låg nästan helt torrlagd. Den 9e september anges i SMHI:s prognos att vattenståndet kommer att minska med ytterligare 10 cm, till -20 cm eller ännu mer. Fortsätter det att vara långa perioder med lågvatten kan det innebära att den riktigt grunt växande blåstången vissnar och dör. Vår blåstång i Östersjön är anpassad till ett liv under ytan och har tappat förmågan att tåla uttorkning på samma sätt som blåstången på västkusten. 

Den översta tången håller på att torka in. Sjunker vattenståndet ytterligare 10 cm och den blir liggande ovanför vattnet i en vecka kommer nog stora delar att dö. Och såhär ser det ut utmed stora delar av den svenska östersjökusten.

Så skulle det bli vanligare med långa perioder med högtryck och lågvatten i början av hösten och inte bara på våren kan det kanske minska bestånden av de allra grundast levande blåstångsplantorna. Resultatet kanske kommer att likna det som kalla vintrar gjorde förr, genom att skrapa bort de grunt levande plantorna. Men i framtiden kanske det istället är risken för uttorkning under lågvattenperioder som skadar den grunt växande blåstången. Framtiden får utvisa vad som händer.

Hursomhelst vi på Algforskarsommar hoppas på lite fler rapporter från våra tappra algforskare innan hösten gör sitt intåg och vi avslutar projektet för i år.

Read Full Post »

Ämnet för denna rapport handlar om blåstångens förökning utmed våra kuster i Östersjön. På tisdagen den 14 juni kom Vetenskapsradion ut till Askölaboratoriet för att följa med hur utsläppet av blåstångens ägg och spermier skulle bli under fullmåne kvällen mellan den 14 och 15 juni.  Det blev en lugn och stilla kväll och vi undersökte läget – dvs hur mogen blåstången verkade vara på laboratoriet under sen kväll. 

Det såg riktigt lovande ut med både honplantor fulla med äggsamlingar (8 ägg/paket – de kallas för oogon) och massor med spermiesamlingar (64 spermier/paket – eller vetenskapligt kallade antheridier). Förökningstopparna fick ligga till nästa morgon och sen togs hela ”labbet” ut till stranden inför direktsändningen kl. 12.30

Sändningen startade med att Camilla Widebeck och jag sitter vid stranden och plaskade med fötterna i det svala vattnet. Temperaturen var ca 13.5 0C, vilket bör fungera bra för att få tången att bli mogen. Vi tar upp en tångplanta och kollar närmare på förökningstoppar och flytblåsor. Flytblåsorna brukade jag ofta poppa eller smälla när jag var liten – idag kallar vi det för naturens egen ”bubbelplast”.

Camilla plockar upp en tångruska för att skaka ur djuren och se vilka arter som gömmer sig i en tångruska. Det myllrar verkligen av små kräftdjur, tångräkor, tånggråsuggor och tångmärlor. Och en massa snäckor, både stor dammsnäcka och båtsnäckor. Tången gör skäl för namnet att vara Östersjöns skog, med ett rikt och myllrande djurliv som ger skydd och mat åt många fiskar. Att undersöka livet i en tångruska är en av Algforskarsommars uppgifter. En beskrivning på vilka uppgifter vi vill få in hittar du på Algforskarsommars hemsida här.

Stor dammsnäcka med en tofts av trådslick. Tittar man noga så har flera av båtsnäckorna också fått lite alger som växer på skalet.

Snäckorna, både stor dammsnäcka, Lymnea stagnalis och båstsnäcka, Theodoxus fluviatilis, är sötvattensarter som klarar att leva i Östersjöns bräckta vatten. De betar alger på klippor, stenar och på tången. Men som syns på bilden finns det en säker plats för algerna att sitta på och inte bli uppätna – det är på snäckans skal! Blir algtofsen riktigt stor, som på skalet av den stora dammsnäckan, kan den få snäckan att lyfta från botten och driva iväg ut till havs! Ett klart problem för snäckan!

Read Full Post »

Tog en morgontur ner till min lilla vik, som ligger på Rådmansö i Räfsnäs. Det ligger ett tunt täcke med snö på bryggan och solen skiner. Det har hunnit bli riktigt kallt i vattnet nu, bara ca +4 C och vassen har vissnat. 

Vintervy över viken. Solsken, lite snötäcke på bryggor och mark och vissen vass.

Först ser det ganska livlöst ut vattnet, så det första är att kolla hur mycket smådjur som fortfarande håller till i en av mina tångruskor. För att slippa gå ut i vattnet har jag knutit fast några tångruskor som hänger från bryggkanten. Man lär sig med åren, minsann. När jag skakar av en tångruska i den vita baljan kryllar det av både stora och små tångmärlor, gammarider. Det finns också ett par tånggråsuggor, Idotea spp. och en nattsländelarv i ett fint hus byggt av tångbitar. Såg några av de mindre tångmärlorna som börjat bilda par. Det syntes inte till några fiskar i vattnet, men det kan ju vara lite svårt att se med alla vågrörelser och solglitter.

När jag tittar ner i vattnet nära stranden gör jag en upptäckt. Det är en fin vinterblomning av cyanobakterier som ligger och skvalpar i vattnet! Arten är knippvattenblom, Aphanizomenon spp. och såhär års är det mycket mörkt blågröna. De syns tydligt i vattnet, men det gäller att hålla ögonen öppna. 

Samlar du lite vatten med cyanobakterieblomning i ett glas och låter glaset stå en stund, kommer de att flyta upp till ytan. Då blir de ännu lättare att se. Knippvattenblom är inte giftig som katthårsalgen, Nodularia spumigena, som är den typiska cyanobakerien som blommar i öppna Östersjön på sommaren. Men låt bli att dricka av vattnet ändå.

Ett glas med cyanobakterien knippvattenblom som flutit upp till ytan.

Själv höll jag på att missa denna vinterblomning av cyanobakterier. Den kommer inte heller att ge några tidningsrubriker. Det få vänta till våren när vi på Tångbloggen skall försöka få till att sprida mer kunskap om den för Östersjön så viktiga vårblomningen. Tills dess kan du kika på den här lilla filmen vi gjort.

Read Full Post »

Algforskarsommar, ett medborgarforskningsprojekt i algbältet, lanserades i maj 2021. Här ges nu en kortfattad sammanfattning av projektet. Mer information finns på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida, bl.a. presentationer av hur de som vill delta i projektet kan genomföra uppgifterna, samt en enkel handledning att skriva ut och ta med ut i fält tillsammans med korta videoinstruktioner. 

Hjärtligt tack för hjälpen!

Vi vill börja med att ge ett stort tack till er alla som bidragit till Algforskarsommar med att skicka in fotografier och rapporter. De flesta rapporterna har kommit in från Stockholms skärgård, men vi har också hört från olika delar av kusten ner till Blekinge och flera rapporter från Öland. Även om det är många som rör sig i våra skärgårdar på sommaren och engagemanget har varit stort, så är det helt klart mycket lättare att engagera allmänheten att samla in enkla observationer t.ex. om när våra vanliga vårblommor börjar blomma eller vilka fåglar som besöker fågelbordet under en viss vecka, än att undersöka livet under ytan i Östersjön.

Det är därför extra roligt att så många engagerat sig och inte bara skakat tångruskor för att undersöka djurlivet i en tångruska utan även letat efter höstförökande blåstång och studerat färg och tofslängd hos grönslick. Nedan ges en kort sammanfattning från de tre uppgifterna, funderingar kring hur de kan utvecklas vidare till nästa säsong, samt vilka förslag till forskningsstudier som deltagarna i Algforskarsommar bidragit till.

För Uppgift 1 Grönslick gällde det att uppskatta hur gröna tofsarna var på lokalen och mäta tofsarnas längd. För studien användes en femgradig färgskala. Utifrån inskickade foton och mätningar var målsättningen med datainsamlingen att ta fram en översiktlig bild av hur näringsrikt vattnet är och hur mycket klorofyll grönslicken innehåller.

Den 5-gradiga färgskalan: 1 =mörkgrön, 2= mellangrön, 3= grön, 4= ljusgrön och 5 blekgulgrön. 

Efter en analys av alla fotografier, som skickats in till projektet Algforskarsommar, är det tydligt att den 5-gradiga skalan bör förenklas och att grönslickstofsarnas färg istället bedöms med en 3-gradig skala, bestående av kulörerna blekgrön/ljusgrön, grön och mörkgrön. Klorofyll a innehållet (ug/mg torrvikt) uppskattades till 0,2 – 1 för blekgulgröna, 2 – 4 för ljusgröna, 5 – 7 för gröna och mer än 8 för mörkgröna plantor. Innehållet av fosfor, kväve och kol skiljde sig däremot knappt åt mellan de olika gröna tofsarna.

Rapporter och foton för Uppgift 2 skaka en tångruska har huvudsakligen kommit in från två skärgårdsområden, Stockholm och Ronneby, och handlar om vilka arter som hittas i tången. Resultatet från foton och redovisade antal av de olika arter som lever i en tångruska, tyder på att den varma sommaren varit gynnsam för båtsnäckor (Theodoxus fluviatilis) och deras förökning. I rapporterna är ofta båtsnäckor den vanligaste arten, med ca 40 stycken per tångruska, tillsammans med ganska många ovala dammsnäckor (Ampullaceana balthica). Andra arter är tånggråsuggor (Idotea), tångmärlor (Gammarus) och larvstadier till nattsländor, men de verkar förekomma i mindre antal per tångruska än vanligt. Mönstren varierar mellan olika lokaler och hur stora tångruskor som undersökts, men något som också återkommer i många av rapporterna är den stora mängden spigg som observerats samtidigt. 

En möjlig förklaring till att det under sommaren förekom få tångmärlor och tånggråsuggor kan vara att spiggen fångar och äter mycket smådjur i tångskogen. Spiggen flyttar ut i mer öppet vatten på hösten. Det innebär att de tångmärlor och tånggråsuggor som föds sent på hösten har en bättre chans att överleva, växa till och föröka sig under nästa år jämfört med den generation som föds på sommaren. För att bättre förstå dessa samband krävs vidare forskningsstudier, inte bara under sommarmånaderna utan även under de andra årstiderna.

Uppgift 3 höstförökande tång: Att med allmänhetens hjälp leta efter lokaler med höstförökande blåstång har lett ny kunskap om utbredning av höstförökande blåstång. Tidigare studier har visat att denna form av blåstång, som förökar sig på hösten istället för runt midsommar, finns i både monokulturer och blandbestånd längs fastlandskusten från Stockholms södra skärgård ner till Blekingekusten. Däremot förekom för ca 20 år sedan bara sommarförökande plantor vid kusterna runt öarna Öland och Gotland (Berger m.fl. 2001). 

I en näringsrik miljö förväntas den höstförökande blåstången gynnas och spridas lättare, då klippor och stenar har mindre påväxt av fintrådiga alger under hösten än på sommaren, vilket leder till att nya groddplantor kan etablera sig lättare (Berger m.fl. 2003). Inlämnade rapporter och foton visar att höstförökande blåstång nu spritt sig till flera lokaler på Öland, där det för ca 20 år sedan enbart hittats sommarförökande plantor. Lokaler där höstförökande tång hittats och en grov uppskattning av fördelningen mellan höst/sommar plantor gjorts är bland annat vid Bläsinge (80/10) och Mörbylånga (30/70) på Ölands utsida och Stora Rör (40/60) och Borgholm, Mejeriviken (50/50) på Kalmarsundssidan. Resultatet tyder på att det skett en spridning av höstförökande blåstång under de gångna 20 åren både runt Öland och på fler lokaler i Stockholms skärgård. Nya rapporter har kommit in dels från Naturreservatet i Stendörren och St. Sandböte, en liten ö utanför Ornö, som är den nordligaste lokal hittills. Inför hösten 2022 kommer vi ut med en efterlysning om vem som kan hitta höstförökande blåstång ännu längre norrut

Sammanfattning och planering av hur projektet kan utvecklas till år 2022:

Genom fotografier och rapporter har deltagarna i Citizen science projektet Algforskarsommar bidragit med ny kunskap om vad som händer under ytan i våra svenska kustvatten. 

Projektet har fått en mycket bra spridning i olika lokala medier, t.ex. i tryckt press som EPOC Tidning, Nynäshamns Posten, Norrtelje Tidning, Västerviks Tidning och Skärgården, samt i radio, t.ex. P4 Stockholm. Länkar till media finns på Östersjöcentrums hemsida.

Den långsiktiga målsättningen med detta projekt är att framöver kunna engagera skolklasser och allmänhet att delta i Algforskarsommar i ännu större utsträckning.  Det kommer också vara viktigt att bibehålla engagemanget hos deltagare, så att flera rapporter kommer in från samma plats under flera år i rad. När det gäller rapporter om förekomst av höstförökande blåstång på Öland är detta redan efter ett år tillräckligt för att initiera en ny forskningsstudie där förändringar i utbredning/förekomst undersöks och jämförs med den tidigare undersökningen från 1996 (Berger m.fl. 2001). Resultat från en mer uppstyrd inventering av området planeras att publiceras som en vetenskaplig artikel.

Efter detta första år står det även klart att det kommer att krävas flera år för att utveckla ett bättre system för rapportering. Om detta bäst sker genom en app eller via redan befintliga inrapporteringsvägar som t.ex. Artportalen, eller något system liknande det Svenska Båtunionen har för att rapportera in när havstulpanens larver har kommit och satt sig på båtskrovet, behöver undersökas vidare. En möjlighet kan vara att få till en hemsida med interaktiv karta, där deltagare kan lägga in sina foton och rapporter direkt. För framtiden är det också viktigt att fundera kring möjligheterna att hitta engagerad allmänhet, både sommargäster och boende i skärgården som kan och vill bidra till att följa förändringar under årets olika säsonger. 

Referenslista: 

Berger, R. Malm, T. och Kautsky, L. 2001.Two reproductive strategies in Baltic Fucus vesiculosus(Phaeophyceae).  Eur. J. Phycol., 36: 265-273.

Berger, R., Henriksson, E., Kautsky, L. and Malm, T. 2003. Effects of filamentous algae and deposited matter on the survival of Fucus vesiculosus L. germlings in the Baltic Sea. Aquatic Ecology 37: 1–11.

Read Full Post »

Det blir mer och mer höstlikt, både på land och i havet. Temperaturen i vattnet sjunker och vattnet blandas om när det blåser. Vid min brygga idag hade temperaturen minskat till 13,2 grader. Fortfarande ganska varmt, men kanske inte riktigt så man vill bada en längre stund? Så nu är allt förberett för fortsatta studier av djursamhället i tångruskorna tills isen lägger sig.

Tångruskan till vänster är en sommarförökande blåstång och den till höger en höstförökande planta. Den har jag flyttat till min Östersjö-kolonilott som jag har vid bryggan.

De olika tångruskor är bundna med ett starkt snöre till en av pollarna på brygga, På så sätt går de lätt kan hämta upp, skaka ur djuren ur ruskan i en balja. Sen när jag räknat av vilka arter och hur många som gömt sig /tångruska häller jag tillbaka djuren i vattnet och sänker tillbaka plantan. 

I dag var det 38 st. tångmärlor och 3st. tånggråsuggor. Av snäckorna dominerade båtsnäckorna (26 st.); följt av oval dammsnäcka 16 st. och en ganska stor dammsnäcka. 

Det myllrade av en massa små tångmärlor och andra små ryggradslösa djur i tångruskan. I baljan syns också att det ligger ganska mycket organiskt material inne ibland grenarna.

Spigg som kan äta stora mängder av små tångmärlor, tånggråsuggor mm flyttar ut på djupare vatten på hösten. Det betyder att de kan växa till lite mer och överleva till våren när spiggen kommer tillbaka för att leka och föröka sig. Men alla spiggar flyttar inte heller ut från kusten utan kan komma att bli kvar och kanske driva in till stranden och dör i tångvallen.

Så finns det någon möjlighet får Du gärna kolla lite fler tångruskor och hur artsammansättningen ser ut ett tag till under hösten. 

Projektet Algforskarsommar börjar lida mot sitt slut. Planen är att göra en sammanställning under de kommande veckorna och presentera för alla ni som bidragit på olika sätt under sommaren. Efter den kommer vi att fundera på hur projektet kommer att utvecklas till nästa år. 

Read Full Post »

Här kommer nu rapport nummer 6 från projektet Algforskarsommar. Det har hunnit bli augusti och dagarna blir kortare. Flera flitiga Algforskare skicka in sina bilder från olika delar av vår vackra svenska kust. Att samla in och svara tar lite tid men jag lovar att ni alla kommer att få svar på frågor och lite kommentarer på vad ni hittar.

Vy ut ifrån hamnen på Askölaboratoriet, Stockholms universitets fältstation i Trosa skärgård. Några andungar simmar förbi och det finns gott om tång och grönslick i vattnet.

Själv var vi ut med båt i helgen till Vattungarna i Stockholms norra skärgård. Där hittade jag mängder med båtsnäckor som betade precis i vattenbrynet. Syntes inga större alger utan ytan verkade helt kal. Lite längre ner växte det ljusgrön grönslick.

Här gäller det att kolla noga för att se de väl kamouflerade båtsnäckorna som sitter i vattenbrynet.

Från de undersökningar som kommit in verkar det som om just båtsnäckor haft en bra förökning i år. Flera rapporterar större mängder av båtsnäckor när de skakat ur tångruskor och undersökt vad som gömt sig i dom av olika sorters småkryp. Men några rapporterar mer små och unga individer av tånggråsuggor. För de av er som fortfarande är i skärgården eller utmed kusten någonstans och har tid och lust att göra en uppföljning och se om tånggråsuggorna och tångmärlorna flyttat med från grönslicken skulle det vara fint att få in fler rapporter på livet i en tångruska. Det har ju varit riktigt varmt under två perioder i sommar, dels en kortare i juni och en längre i juli. Vi vet väldigt lite om hur värmeböljor påverkar föryngringen av djuren som lever i tångruskorna. 

Vilka temperaturer tål olika betare i blåstångskogen och vad händer med de olika arterna som förökar sig i grönslicksmattan – har de klarat av när det blev så varmt i vattnet i juli? Eller flyttade de ner lite djupare inne i en tångruska där temperaturen inte brukar bli lika hög? Skall försöka ta fram lite mer information om detta i den slutliga rapporten från Algforskarsommar, så det skulle vara toppen om några av er kunde kolla hur det ser ut på er strand nu och fram i september. Slutrapporten planerar vi att presentera i oktober, så ännu finns det gott om tid att kanske upprepa undersökningen av livet i tångruskor och se om det dykt upp mer tånggråsuggor eller när Du studerar färgen på grönslickstofsarna upptäcka hur mycket som tångmärlor som simmar runt i den fint förgrenade grönslicken. 

Som avslutning denna gång. Har du glömt hur höstförökande blåstång ser ut eller hur man undersöker grönslick och djurlivet i tångruskan kolla på de tre små korta videofilmerna för att friska upp minnet. Det finns också mer information att hitta på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida. Hoppas Du får några fina dagar till utmed någon strand och tar några foton och skickar till oss! Stort Tack på förhand.

Read Full Post »

Det kommer in fler och fler rapporter. Stort tack till alla flitiga Algforskare som bidrar till att samla in kunskap om livet i en tångruska och grönslicksmattorna i Östersjön. 

De flesta rapporterna visar på förekomsten av sommarförökande blåstång utmed kusten. Men det har kommit in några rapporter på platser där det finns höstförökande blåstång. Fotot på denna sommarförökande planta kommer från K. Rilbe, Värmdö. Skulle gissa på att det är en honplanta. 

En gren med sommarförökande toppar av blåstång. Finns inte några flytblåsor nära grenen. Foto: K. Rilbe

Förökningstopparna är fortfarande platta, hårda och ser fina ut. Så den kanske fortfarande kommer att föröka sig vid nästa fullmåne den 24 juli. Är det någon som vill prova så finns beskrivning på hur man gör på Tångbloggen. Det finns också en kort film på Youtube om hur tångägget roterar när spermierna försöker befrukta ägget. Du kan även kika på en film om varför det är så kul att vara tångforskare.

För att leta efter höstförökande blåstång kan det vara dags att kolla igen, om du var osäker förut på vad det är för sort som växer vid din strand.  De kommer inte att vara mogna förrän om några veckor. Så här är några bilder på hur de höstförökande plantorna ser ut och hur förökningstopparna sitter precis ovanför flytblåsorna. 

Det sker stora förändringar under de olika årstiderna i sammansättningen av arter i en tångruska . Så här dags på året förökar sig många arter i Östersjön och efter förökningen dör de. En art som nyss förökat sig är tångmärlorna. Tångmärlor förökar sig i grönslicksbältet där de små tångmärlorna börjar med att växa till för att sedan flytta till blåstången när de blivit lite större. De kan då bli riktigt många och bara några få större finns kvar. Också tånggråsuggorna, när de vuxit till sig lite senare på sommaren, kan öka i antal. Det har inte dykt upp någon rapport med riktigt många tånggråsuggor ännu eller några plantor med stora betskador. 

Det mesta som hittas är båtsnäckor. För den som kollar noga så finns det en lite större snäcka mitt i handflatan, en stor snytsnäcka. Den har ett lock att stänga öppningen med. Foto: K. Rilbe, Värmdö

De vanligaste smådjuren är båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis, som kan äta små groddplantor av blåstång, och vi finner även en del nattsländelarver som bygger sina hus av blåstångsbitar.

En art som äter mycket av de små kräftdjuren i tångbältet är spigg. I många områden har spiggen blivit jättevanlig och på sommaren kan det stå en spigghane och vakta boet i varenda tångruska. Men det kostar energi att vakta sitt bo och precis som med tångmärlor och tånggråsuggor så dör många spiggar efter leken. Det kanske ser lite läskigt ut med döda spiggar som flyter ibland tång och grönslick. 

Två döda spiggar i lösdrivande grönslick och blåstång. En vanlig syn såhär dags på året när leken är över. Foto: A. C. Nyberg,Runmarö.

Men det kommer inte att dröja länge innan det syns en massa nya små spiggyngel som simmar runt ibland alger och växter vid bryggan.

Ett litet stimm med spigg i en vacker tångskog. Foto: S. Qvarfordt

Vill du veta mer om vad som händer med spiggen i våra kustnära vikar? Då kan du titta på videon ”Spiggvågen sveper in över kusten”.

Read Full Post »