Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘experiment’

Från Trälhavet till Trosa skärgård för ÄNNU mer tångexperiment!
Den här gången ska vi undersöka hur olika påväxt på sten påverkar hur bra blåstångens bebisar kan fästa och växa sig stora. Även detta är en del i vår restaureringsmanual för blåstång som vi gör i samarbete med stiftelsen BalticSea2020

Om det är mycket näringsämnen i vattnet så växer fintrådiga alger som trådslick (Pylaiella littoralis) snabbt och täcker snart alla stenar.
Det är just på stenar och klippor som blåstångens bebisar vill sätta sig. Om ytan är täckt av fintrådiga alger, som dessutom är fulla med sediment, är det inte lätt för ett litet ägg att komma ner till botten.

Så vi tänker se hur mycket det hjälper om vi skrapar eller borstar bort de fintrådiga algerna alldeles innan blåstången förökar sig. Vi undersöker även hur algen röd stenhinna (Hildenbrandia rubra) påverkar äggens förmåga att fästa på underlaget.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Från vänster: borstade, orörda, skrapade, helt rena och med röd stenhinna.

Efter att ha samlat in stenar med påväxt och behandlat dem med antingen skurborste eller spackel, behövde vi såklart knyta upp fertil, mogen tång på ett galler som kan hängas över våra stenar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är inte första gången som vi knyter tånggaller. Kompostgaller lämpar sig särskilt väl för detta har vi upptäckt.

Sedan var det bara att ta på sig den röda baddräkten och hoppa i vattnet för att sätta ut experimentet. Vi har lagt stenarna, och några kontroll-kakelplattor, på finmaskigt hönsnät för att det inte ska sjunka ner i det mjuka sedimentet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nät med stenar och kakelplattor, en snygg uppställning!

När alla stenar låg rätt, fäste vi tånggallret så att de små äggen bara behöver falla rakt ner. Lite snäll får man ju vara.

P6032846.JPG

Tånggaller på plats, nu väntar vi bara på fullmånen.

Så kvarstår då bara att hålla tummarna och hoppas att det inte blåser upp till storm eller att havet fryser till is innan midsommar (man vet aldrig). En liten bit in i Juli kommer vi att ta upp våra stenar för att läsa av resultatet av vårt försök. Givetvis håller vi dig uppdaterad här på Tångbloggen.

Read Full Post »

Dagen startade tidigt. Det är spännande att åka runt mellan öarna och möta de stora färjorna som märkligt nog ger mindre svall än de lite mindre färjorna. Det blev en del stänk och lite kallt.
påväg till provlokalen
Men till lunch hittade vi ett fint litet skär, där svanfamiljen gjort en stig upp till sitt bo. Nu låg de i viken i solen med sina sex ungar. Tittar du riktigt noga kanske du ser två svanar i vattnet bland vasstråna i bakgrunden?

Svanbo

För att klara av att sätta ut stenarna med blåstång räckte det med snorkling av två i teamet. Vattentemperaturen har precis nått över 10 grader, med torrdräkt är det helt ok som syns på bilderna i en liten studie av snorkelstilar i väntan på att komma upp i båten igen.

Siktdjupet var ca 5-6 meter, ingen algblomning i sikte. Men nära stranden och vid rampen för att ta upp båten såg vattnet grumligt och gulaktigt ut. Fullt med pollen! Troligen från tall och björk som släppt massor med pollen så här års.
pollen blomning<img

Read Full Post »

Nu har det äntligen blivit dags för årets stora fältinsats. Tio små försöksenheter, egenhändigt ihopsnickrade av snöre, betongstenar och kakelplattor, har idag satts ut i vattnet i Trälhavet. Ovanför plattorna hänger små tångruskor knutna till ett korkflöte.

Vad är nu detta? Jo, det här gör vi för att kunna se om blåstången överhuvudtaget KAN föröka sig på de här platserna.

Tidigare har blåstången funnits långt in i Stockholms skärgård. Men på grund av föroreningar och andra förändringar i miljön har blåstången idag försvunnit från stora delar av Trälhavet. Blåstången är viktig för Östersjön. Det är inte för inte som den kallas för havets skog. Här bor massor med snäckor, kräftdjur och räkor. De utgör i sin tur en buffé för fiskarna som gärna besöker tången för en bit mat. Men finns det inga restauranger i området så försvinner ju såklart även gästerna, i detta fall fisken. Fisken använder även gärna tången för att lägga sin rom på.

Blåstång med sillrom

De små kornen på blåstången är sillens rom.

Tillsammans med stiftelsen BalticSea2020 hoppas vi nu kunna ta fram en praktisk manual för hur man kan gå tillväga om man vill försöka återskapa utarmade eller försvunna bestånd av blåstång.

P5292609.JPG

Vi kommer under sommaren undersöka förutsättningarna i fält för att återetablera blåstång i Trälhavet, men även genomföra ytterligare fältstudier i Kapellskär och på Askölaboratoriet i Trosa skärgård som är Stockholms universitets Östersjöcentrums fältstation. Det blir en hel del bada, minsann! Vi hoppas såklart på att vattnet ska bli varmt snart. Tur att vi har dykdräkter med varma kläder under, för även om det är varmt uppe på ytan så blir det kallt efter några timmar i vattnet.

Så om du ser en liten boj med lapp om att ”FORSKNING PÅGÅR” i Trälhavet i sommar, snälla rör den inte. Vi kommer strax samla in den för att se hur förökningen har gått. Men följ oss gärna här på Tångbloggen så håller vi dig uppdaterad med hur det gick för blåstången och hur alla våra experiment rullar på.

P5292595.JPG

Read Full Post »

Caroline Raymond, vid institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, höll igår sitt halvtids seminarium där hon presenterade resultat från sin forskning om djuren som lever i botten eller på ytan av sedimentet i Östersjön.

Hon har studerat dessa samhällen och deras förändringar under flera år eftersom hon kombinerar sina doktorand studier med att arbeta med den nationella övervakningen av just mjuka bottnar i Östersjön. En givande kombination som gjort det möjligt att sammanställa och analysera förändringar under lång tid. Något som inte är möjligt under ett vanligt doktorandprojekt.

1Rutger´s klassiska succession

Det finns en klassisk figur som publicerades 1978 av Rutger Rosenberg och Pearson som visar hur djursamhället förändras på en botten, från en mycket artrik miljö till allt artfattigare ju mer organiskt material som hamnar på botten. Det kan vara algblomning som regnar ner eller större bitar av alger som driver ner till djupare bottnar. När de bryts ner av bakterier förbrukas syret och till slut kan det bli helt syrefritt och inga musslor, sjöborrar eller andra arter kan överleva.

2Caroline halvtids semin

Hon startade sin presentation med en bild över hur botten på sådär 30 meters djup ser ut i Östersjön. Det går inte att föreställa sig hur många små djur som gömmer sig nere i botten. Det de behöver är organiskt material att äta och för ett tränat öga så syns minst två mindre bitar av gamla tångruskor på bilden. De kommer med tiden att bli mat till musslor, vitmärlor och havsborstmaskar som Carolines avhandling handlar om. Under årens gång är det inte heller samma arter utan nya kan komma in i Östersjön och etablera sid där.

3spridning av Marenzelleria

En sådan art är havsborstmasken Marenzelleria spp. som hittades i södra Östersjön runt 1980 och sedan spridit sig i hela Östersjön. Genom att samla in data från övervakningen finns ny långa tidsserier över hur mängden Marenzelleria spp. förändrats mellan åren. Med en kraftig uppgång på många platser men under de sista åren minskar den igen. Vad det beror på är en av frågorna som är kvar att lösa. Sen är det inte så enkelt heller att det bara är en art utan flera arter som är mycket lika varandra till utseendet. Här krävs genetiska studier och undersökningar om de kanske skiljer sig i vad och hur de äter? Och som kan förklara varför de inte minskar i Bottenhavet utan fortsätter att öka.

4Marenzelleria -förändringar

Sammansättningen av arter har förändrats på bottnarna i Östersjön från att för 40 år sedan, när mätningarna startade 1974, domineras av en liten blek, vitmärla, Monoporeia affinis, till i dag där den vanligaste arten är östersjömusslan, Macoma balthica. Så här på våren är det lätt att hitta skal av östrsjömussla i strandkanten. Med lite tur kan det vara vackert vitt med rosa ränder.

5Förändringar i bottenfauna samhället

På bilden nedan syns de stora förändringarna i artsammansättning tydligt. Data kommer från tre av miljöövervakningslokalerna i Asköområdet och visar abundans, dvs hur många individer som finns per kvadratmeter och biomassa per kvadratmeter. Ljusblått är östersjömusslan som med sitt skal väger mer och därför syns knappt de små vitmärlorna som är markerade med orange även om det finns flera tusen av dom per kvadratmeter speciellt på de två djupare bottnarna 40 och 44 meter.  De senaste åren har havsborstmasken Marenzelleria blivit vanlig. Den är markerad med grön färg. I slutet av 1970-talet syns det också att det fanns många havsbortsmaskar i proven men det var andra arter.

6långtidsförändring -märlor till musslor

För att förstå vad som händer och vad förändringar kan bero på gäller det att sätta upp smarta experiment  och att göra dem i fält under naturliga förutsättningar. Bilden visar några stora backar fyllda med sediment, en där havsbortsmasken Marenzelleria satts till, en med Östersjömusslor Macoma balthica och en kontroll utan djur. Backarna fick stå på botten i ett års tid på nästan 14 meters djup. Sen blev det jättespännande att se om de fanns kvar och vilka djur som etablerat sig i dom olika backarna. Hade östersjömusslan ätit upp det de pyttesmå larverna av vitmärla när det var tid för dem att omvandlas och bli bottenlevande? Hur mycket mer hade havsborstmasken grävt runt i sedimentet? Och vad fanns för arter i den tomma kontrollen efter ett år? Caroline har mycket arbete kvar innan det är dags för disputation. Tångbloggen lovar att återkomma i ämnet.

7experiment

Men visst är maskar, musslor och märlor spännande och miljöövervakning bidrar till att vi kan följa förändringar under lång tid.

Read Full Post »

Under två veckor har kursen Östersjöns Miljö från Stockholms universitet varit ute på Askö Laboratoriet och haft fältstudier. Kursen inkluderar många metoder som är relevanta för blivande biologer. Bland annat har det lagts översiktsnät, grävts i leran från mjuka bottnar och så har studenterna gjort noggranna inventeringar av växtligheten och djursamhället i tre grunda vikar.

IMG_8099

Glada studenter snorklar ut för att inventera växter och djur i en grund Östersjövik.

En del av kursen fokuserar även på hur människan påverkar Östersjöns ekosystem. För att på ett enkelt sätt visa hur en kiss i havet påverkar tillväxten av växtplankton har studenterna fått ställa upp 4 stycken plasttankar på 1 m3 (1000 liter) och fylla med vatten från havet. En tank är kontroll så i den tillsätts inget. I de övriga tre har man tillsatt 3dl, 6 dl och 12 dl urin för att studera planktonsamhällets utveckling i olika näringshalter.

IMG_8102

0,3 promille urin och en veckas solsken visar tydligt hur snabbt växtplankton reagerar på näring i vattnet.

I år tillsatte jag även en fastknuten tofs med den fintrådiga algen grönslick (Cladophora glomerata) som växer precis i vattenlinjen. Grönslicken växer bra i näringsrikt vatten och får då även en mer mörkgrön färg. Detta syns tydligt i den mest övergödda tanken med 1,2 l urin per 1000 liter vatten, dvs 1,2 promille.

IMG_8101

Kontrollbehandlingen har inget tillsatt urin. Grönslicken är ljusgrön.

IMG_8103

I tanken med 1,2 promille har grönslicken vuxit sig stor och är mörkt grön. Vattnet är fullt av växtplankton och gör nog ingen badsugen.

Read Full Post »

Det blev både bebisar och omelett!

Resultaten från experiment 1, där vi undersökte om ägg från blåstångshonorna i Björnöfjärden blev befruktade om de befann sig i bättre vatten eller inte, visade att blåstången i Björnöfjärden inte är i så gott skick. Även i de behandlingar där vi saltat upp vattnet lite extra var ytterst få ägg från Björnöfjärdens blåstång befruktade, oavsett vatten. Experiment 1 undersökte även om ägg från blåstång som växt utanför Björnöfjärden, i saltare och renare vatten, blev befruktade om de fick befinna sig i vatten från Björnöfjärden. Vi har inte hunnit analysera resultaten än, men det verkar det som att vattnet i Björnöfjärden just nu inte är optimalt för blåstången, ens om det är frisk blåstång som försöker.

Även om det bitvis var många ägg, så var inga befruktade i det här provet.

Även om det bitvis var många ägg, så var inga befruktade i det här provet.

Hur kan vi då se om äggen är befruktade eller inte? Jo, när ägget befruktas bildas en cellvägg efter 12-24 timmar. Väggen består av cellulosa, som man kan färga in med ett ämne som heter calcofluor-white. Om man tittar på ett infärgat prov i ett mikroskop där man även kan belysa provet med UV-ljus, kommer alla ägg som har bildat en cellvägg att lysa blått. Detta innebär dock att man får sitta instängd många timmar i ett mörkt rum och räkna blå prickar. Så regniga somrar är inte alltid så illa.

Tre obefruktade ägg, ett större oogon som reflekterar lite av UV-ljuset och ett klart lysande befruktat blått ägg.

Tre obefruktade ägg, ett större oogon som reflekterar lite av UV-ljuset och ett klart lysande befruktat blått ägg.

För att vidare kartlägga vilken del av livscykeln som är kritisk ville vi också studera hur redan befruktade ägg, alltså små bebisar, skulle klara sig i Björnöfjärdens vatten jämfört med bättre vattnet utanför Björnöfjärden. De små plattorna i experiment 2 lästes av idag och jag hittade små groddar på alla plattor, även de som växt i Björnöfjärdens vatten. Det verkar som om vi hade rätt i vårt antagande att det är just själva befruktningen som inte lyckas.

Det sista och största experimentet ska vi sätta ut i Björnöfjärden imorgon och återbesöka först till hösten och sedan även efter vintern. Tångbebisarna som vi sådde på baksidan av kakelplattorna har fästs på galler med marinbiologens bästa vän; buntband. Dessa galler sätter vi ut både inne i Björnöfjärden och utanför för att följa hur unga ”tång-åringar” klarar av att växa. Vi hoppas på ännu en mild vinter så att isen inte flyttar våra galler.

Små bruna tångbebisar på kakelplatta, sett under lupp.

Små bruna tångbebisar på kakelplatta, sett under lupp.

Read Full Post »

Det blev en lång natt på labb.
Blåstången uppförde sig exemplariskt och släppte mängder av både ägg och spermier till våra experiment (se tidigare delar av följe-tången). Vid 22-tiden utförde vi en kontroll för att se att påsarna som omsluter både oogon och anteridium hade löst upp sig så att det fanns fria ägg och spermier, samt att spermierna simmade. Sedan började vi ”tvätta” äggen genom att sila dem genom ett mycket finmaskigt nät för att få bort skrufs, oöppnade oogon och kiselalger.

Lycka! Äggen har hällts i skålen och  spermiern börjar simma ut ur sina små påsar för att befrukta dem.

Lycka! Äggen har hällts i skålen och spermierna börjar simma ut ur sina små påsar för att befrukta dem.

Att jobba sena kvällar på labb kräver koncentration. Det gäller att hålla skärpan uppe och inte somna till. Med muntra tillrop från varandra och koffeinhaltig dryck av olika slag genomförde vi inte mindre än tre olika experiment för att få svar på om blåstången i Björnöfjärden kan återhämta sig naturligt eller behöver lite hjälp på traven.

Det är inte apelsinsaft utan tångens spermier.

Det är inte apelsinsaft utan tångens spermier.

Experiment 1 undersökte om ägg från blåstångshonorna i Björnöfjärden blev befruktade om de befann sig i bättre vatten eller inte. Experimentet undersökte även om ägg från blåstång som växt i bättre vatten blev befruktade i Björnöfjärdsvatten. Vi hade även gjort en omgång av bägge sorters vatten som vi saltat upp till högre salthalt. Blåstångens fortplantning är nämligen beroende av salt och vi misstänkte att Björnöfjärdens låga salthalt kunde vara ett problem för de lokala tångbestånden.

Sussi häller ihop ägg från provrören med spermier i små petriskålar.

Sussi häller ihop ägg från provrören med spermier i små petriskålar.

I experiment 2 ville vi studera hur redan befruktade ägg, alltså små bebisar, klarar sig i Björnöfjärdens vatten kontra det bättre vattnet utanför Björnöfjärden. Vi förökade därför frisk och fertil blåstång från Asköområdet och sådde sedan dessa på små settlingsplattor i plast med skrovlig yta. Plattorna låg i burkar med samma vatten som experiment 1, det vill säga antingen Björnöfjärdsvatten, vatten utifrån eller uppsaltat vatten utifrån. Låg salthalt i vattnet kan orsaka skador på tångens celler, vilket kan påverka tillväxten och utseendet.

En blandning av ägg och spermier hälls i burkar med speciella settlings-diskar i botten. På dessa kan de små befruktade tång-äggen fästa sig och börja växa.

En blandning av ägg och spermier hälls i burkar med speciella settlings-diskar i botten. På dessa kan de små befruktade tång-äggen fästa sig och börja växa.

Det största experimentet var experiment 3, där vi vill de om lite äldre tångbebisar klarar sig om man sätter ut dem inne i Björnöfjärden. För detta sådde vi befruktade ägg från Askö-blåstång på inte mindre än 60 förborrade kakelplattor. Baksidan på en kakelplatta lämpar sig nämligen väl för tångsådd. Dessa ska få växa till sig under en månad inne i ett kylrum på labb innan vi sätter ut dem på galler inne i Björnöfjärden och utanför och sedan följer dem under ett års tid. För att jämföra labb-tillverkad tång med ”vild” hade vi även tidigare på kvällen simmat ut och lagt två galler med kakelplattor  i ett tångbälte i viken utanför labbet som vi också ska ta med och sätta ut, ett i Björnöfjärden och ett utanför. På så sätt kan vi även se om det blir bättre eller sämre att hantera sådden inne på labb eller om det naturliga sättet ute i havet ger lika bra resultat.

Kakelplattor med tångbebisar på, hoppas vi.

Kakelplattor med tångbebisar på, hoppas vi.

Klockan tre på morgonen släckte vi nere på labbet och föll i säng.

Read Full Post »

Older Posts »