Tångbloggen

I år var första året som Stockholms universitets nya forskningsfartyg R/V Electra af Askö besökte Almedalen och visade upp Östersjöns rika och varierade liv i flera akvarier på akterdäck. Med ombord fanns akvarier med blåstång, kräkel (Furcellaria lumbricalis), sandmusslor, tånglake och spigg och i luppar och mikroskop visades ett färskt planktonprov från hamnen upp för nyfikna besökare. I ett akvarium fanns både nya introducerade arter som svartmunnad smörbult och smaltång, en art som är unik för Östersjön och tål lite lägre salthalt.

För den med skarpa ögon syns till höger vattenpest och i bakgrunden smaltång (Fucus radicans) och så svartmunnad smörbult och lite vitskjälksbladmöja.

Två musselrep hängde över relingen, ett med 1 år gamla blåmusslor och ett med 2 år gamla musslor. Båda kommer från en större studie med testriggar utplacerade i Stockholms skärgård med målsättningen att undersöka förutsättningar för odling av musslor.

Ett år gamla musslor sitter på repet till höger och de två år gamla ligger till vänster på däck. Båda är från Ecopelag som undersöker förutsättningar för musselodling i Stockholms skärgård.

En faktor som begränsar tillväxten hos blåmusslor är låg salthalt. I norra delen av Egentliga Östersjön blir inte blåmusslorna mer än ca 3-4 cm långa. De har också lättare att ramla loss från odlingsrepen genom att byssustrådarna som de håller sig fast med inte är lika starka som på västkusten, där salthalten är högre och blåmusslorna kan växa sig mycket större.

Odling av blåmusslor har en lång tradition utmed marina kuster. Den första odlingen i Sverige startades i närheten av Tjärnö marinbiologiska laboratorium redan i slutet av 1960-talet. 1977 publicerade Hammer den första stora sammanställningen om möjligheter att producera musslor, deras användningsområden och begränsningar. Under 1980-talet presenterades många utredningar om vattenbruk, bland annat om mussel –och ostronodling på västkusten 1985 (Musslor och ostron: en ny näringsgren för svenska västkusten) och nu senast en handlingsplan för svenskt vattenbruk (Handlingsplan för svenskt vattenbruk) för 2012-2020. Här finns att läsa för den intresserade om tillväxthastigheter vid olika salthalter, risker i samband med giftiga algblomningar, att många musslor kan ramla av i samband med kraftig blåst, m.m. men också vilka möjligheter som finns att använda musslor på olika sätt.

På ett av Östersjödagarnas seminarium berättade Catherine Legrand, professor vid Linnéuniversitetet, om de försök som nu görs med att använda musslor och musselmjöl från odlingar i Kalmarsund som hönsfoder. Flera spännande försök pågår i olika projekt.

Auditoriet och en testpanel fick sen möjligheten att prova vilka höns som fått konventionellt foder och vilka som fått musselmjöl. När det gällde att tippa vilket ett som fått musselmjöl trodde många av oss inklusive undertecknad att det var ägget med gulare äggula, vilket var fel!

Hur som helst – båda smakade lika gott!

Att använda odling av blåmusslor för att rena vattnet och ta upp näring har testats på många lokaler både utmed svenska västkusten och under senare år i Östersjön. I samband med diskussionen om spridning av främmande arter som kommit till svenska vatten under de senaste 100 åren kan det vara intressant att fundera över odling av vandrarmussla (Dreissena polymorpha). Den kan odlas på samma sätt som blåmusslor. Vandrarmusslan finns idag på många platser i sötvatten eller i utsötade vikar av Östersjön. Det är en art som kan fylla blåmusslans funktion att kunna filtrera vatten och ta upp små växtplankton.

I Mälaren har en odling av vandrarmussla anlagts just för att ta upp näringsämnen som fosfor och kväve och rena vattnet. Samtidigt finns ju en risk att spridningen av vandrarmusslan ökar. Men i långa loppet är det kanske bättre att hitta användningsområden för den eftersom den nu finns i många av våra sjöar och utmed kusten. Något att fundera över?