Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tångvall’

Här kommer nu vår gästbloggare Louise berättelse om sitt deltagande i Algforskarsommar-projektet med att undersöka när blåstången förökar sig. Hon får berätta själv om sin resa nedan!

Hej allihop! Mitt namn är Louise och jag håller på med mitt mastersarbete om blåstång, Fucus vesiculosus vid Lunds universitet och således spenderar jag mycket tid i tångskogen. Den 16/5 i år deltog jag i Algforskarsommars uppgift om att identifiera mognaden hos just blåstången med en liten resa längs Skånes västra sydkusthörna. En härlig resa utmed kusten på småvägar och längs väg 9 i gott sällskap!

Det blev en resa utmed Skånes kust på väg hem.

Kartan visar de platser som jag besökte under resan, markerade med röda punkter. På ungefär hälften av platserna hittade jag bara uppspolade exemplar av tång. Lokalbefolkning jag träffade på stranden menar på att det alltid hamnar mycket blåstång på stränderna efter kraftig blåst, vilket tyder på att tångskogen nog förekommer längre ut än vad mina vadarbyxor tillät.

Uppspolad planta på stranden vid Falsterbos västkust. Den har många flytblåsor, fler än de som plantor från Östersjön brukar ha. Oftast har de bara ett par.
Samma tångruska som ovan med inte helt mogna förökningstoppar
Foton tagna med med min handlupp i fält.
Man kan ana den orangea färgen hos hanen men ett släpp av ägg och spermier är tveksamt (detta är samma ruska från Falsterbo.

Högre mognad kunde finnas i Abbekås där fastsittande ruskor fanns tillgängliga. 

Bild tagen med lupp i Abbekås, tyvärr lite suddig men den är klart mer mogen. Hanplanta.

Denna bild är tagen den 23/5 efter det att förökningstopparna fått spendera en tid i kyl, hanen verkar ha släppt sina spermier i kylen vilket ger den svagt orange färgen.

Om man jämför med de receptakler som jag har använt i mitt mastersprojekt som kommer från Hittarp, nära Helsingborg, är dessa mer tydligt redo för sin förökning den 16e maj!

Receptakler från Hittarp (hona vänster, hane höger). Lokalen ligger nära Helsingborg. 

En ny runda får köras vid nästa fullmåne helt enkelt!

Hälsar Louise Tångbloggens alla läsare.

Litet tips från oss på Tångbloggen:

Vill du kolla på hur tången mognar och spara i kylskåpet är det bästa sättet att lägga dem lite fuktigt, inte i vatten. Ta sedan ut dem sen eftermiddag på fullmåne-kvällen. Håll dem i rumstemperatur och vänta några timmar- då kan du få se både de orangefärgade spermiesamlingarna och de olivgröna äggsamlingarna komma ut ur förökningstopparna. Om du lyckats samla både honor och hanar, såklart.

Read Full Post »

Efter att inte varit ute på någon längre resa på ett bra tag, så var det dags för ett besök till Medelhavskusten, nära Montpellier, på Franska sydkusten. Det var roligt och spännande att komma ner till stranden och kolla i tångvallen vad som spolats iland och se om det fanns några arter som gick att känna igen.

En bit upp på den steniga stranden med mjukt väldrillade småstenar ligger den färska tångvallen. Lägre upp är det torrt och äldre material, delvis nedbrutet.

Något av det första som jag hittade var stora plantor av Codium spp.. På västkusten förekommer klykalg, även kallad gaffelgrenad svamptång, Codium fragile. Det är en främmande sydlig art som numera finns i svenska vatten.

Men min uppmärksamhet fastnade fort på de runda bollar av olika storlek som var ganska vanliga i tångvallen. Arten heter Codium bursa J. Agardh och är en siphonal grönalg, vilket betyder att den är uppbyggd av långa slangar utan några cellväggar annat än när den förökar sig. Den har rankats som en av de långsammast växande algarterna. Med tiden bildas dock en stor biomassa och bollarna kan bli upp till ca 20-25 cm i diameter. Några så stora hittade jag tyvärr inte. Den största var ca 7 cm, vilket ändå får ses som stort. De riktigt stora Codium bursa bollarna uppskattas till att vara över 10 år gamla. 

Codium bursa bollar av olika storlek. Den största kanske är 5-6 år gammal?

Medelhavet är näringsfattigt och många av de alger som växer där behöver anpassningar för att kunna tillväxa även när det är brist både på fosfor och kväve. Här blir den runda formen viktig för att fånga in mycket ljus till fotosyntesen samtidigt som arkitekturen gör det möjligt för ett effektivt utnyttjande av näringen som kan recirkuleras inne i bollen av det mikroskopiska djursamhället som lever där. Inne i de ihåliga större bollarna gömmer sig också betare och små kräftdjur som, samtidigt som de får skydd från predatorer, bidrar med näring åt algen. Ett helt lite ekosystem i miniatyr. 

Med klimatförändringen kan vi nog förvänta oss att fler arter av alger från sydliga områden kommer att dyka upp hos oss här i Norden. Undrar vilken som blir nästa nya främmande art…

Fler plantor av de två Codium arterna och massor med fina skal.

Det fanns såklart en massa vackra skal av hjärtmusslor och många andra arter av snäckor, musslor och alger. Så blir det en resa i sommar glöm inte att ta en tur utmed stranden och titta på allt spännande som finns att se, oavsett om det blir långt bort till ett varmare hav eller mer hemmavid. Vart än det bär av skall jag ha med mig både en bra algflora och en bok om djurlivet också. Tänk bara så många spännande skalformer det finns!

Liten skalsamling som fick åka med hem.

Read Full Post »

Makroalger och rotade vattenväxter har en årsdynamik vilket leder till att olika arter avlöser varandra i Östersjöns grunda kustmiljöer. Denna variation resulterar i typiska årstidsvariationer av ilanddrivna mängder av blåstång, Fucus vesiculosus, fintrådiga alger och vattenväxter i skärgården. De största mängderna driver in under höst och vinter. Genom att det då oftast är högt vattenstånd och blåser kraftigt, kan de hamna en bra bit upp på land. Där blir de liggande och kommer att tvättas rena från saltvattnet av regn under vårvintern och våren. Nu på våren har också nebrytningen startat och färgen är brunare än på ny, färsk tång. Det är lätt att samla in några påsar i strandkanten och ta med hem till komposten eller lägga direkt på odlingen.

När tången legat länge på land kommer den att läcka näringsämnen, ändra färgen och börja brytas ner. Då har mycket av saltet tvättats bort vilket är bra för komposteringen och att lägga tången på den blivande odlingen. I Räfsnäs, Norrtälje sattes förgrodd sättpotatis av sorten ’Solist’ i pallkragar fyllda med huvudsakligen nytt material från som samlats in i strandkanten och komposterats. Som jämförelse testade jag också odling i jord utan någon tillförd tångkompost. 

Potatisen växer till i de två pallarna med tångkompost.

Skörden varierade men den finaste potatisen fick vi från tångkomposten jämfört med odlingen i jord. Potatisen odlad i den lite leriga jorden hade blivit angripen av skorv. 

Variationen i växtligheten längs kusten innebär att det finns stora skillnader i lokala förutsättningar beroende på vad som växer på bottnarna utanför varje strand, vilket resulterar i att mängd och sammansättning av arter i vallen både varierar mycket mellan år och mellan olika skärgårds- eller kustområden.  Det innebär att innehållet av den giftiga tungmetallen kadmium, som tas upp av blåstången, kan variera mellan olika lokaler. Det finns en bra lista på hur upptaget skiljer sig i t.ex. sallad, potatis och andra grönsaker i en ny rapport från en studie på Nåttarö, presenterad av Skärgårdsstiftelsen. Ett sätt att få nyttan av de gödande ämnena fosfor och kväve från tångkomposten men minska eventuella negativa effekter av kadmium är att dels samla in tångmaterialet i ett område där det inte finns påverkan från föroreningar som t.ex. en småbåtshamn och att inte odla i ren tångkompost utan blanda ut tången med jord. Kanske inte använda mer än 10% tångmaterial. Vill du veta mer om nivåer av kadmium finns information på Livsmedelsverkets hemsida. Där anges gränsvärden för kadmium i olika odlingar och vid tillförsel i slam från reningsverk eller i tångkompost och olika grödor. 

Read Full Post »

När det blåser och stormar och blir extremt högvatten kan stränderna förändras drastiskt. Så var det den 21 februari när vattenståndet steg hastigt och det var brådis att förtöja den lilla båten och pontonerna så att de inte skulle driva iväg. 

Bryggorna var nästan helt under vatten i februari när högvatten och snöandet var som värst.

Det hade snöat in i badhytten någon dag senare när vattnet redan börjat sjunka undan.

Idag, tre veckor senare, känns det som våren är på gång. Solen skiner och vi har fått ett högtryck som verkar bli kvar över Östersjön under en längre tid.  Spåren efter att det blåste och var extremt högt vattenstånd i februari syns på flera ställen. När jag öppnade dörren till badhytten låg tofflorna vid dörren tillsammans med lite tång som spolats in när vattnet var som högst, ca 1 meter över medelvattenståndet. 

Härlig vårvinterdag, spegelblankt och lite is i vattnet.

När jag tittade ut på badhyttens trappa den 13 mars var det riktigt lågt vattenstånd, men de nya små tångplantorna sitter fortfarande under ytan. Vattenståndet är nu nära medelvattenståndet för året. Men när jag tittar på prognosen runt den 19e mars kommer det att ligga ca 20 cm lägre och då riskerar de att bli torrlagda. Måste kolla att de klarar sig. 

Vill du hålla koll på hur vattenståndet ser ut vid din strand? Gå till SMHIs hemsida och kolla på vattenstånd och vågor. Där finns en karta för olika mätstationer så det är bara att titta på den som ligger närmast där du befinner dig.

Vid Sjöängen, ett område som ligger en kort bit ifrån vårt hus, nådde vattnet högt upp på land. Nu ligger det spår kvar av uppspolad tång och sand högt uppe på stranden. Det lilla diket som rinner ut vid båtbryggan var som en bred å med brunt vatten innehållande mycket humus från land. 

Den kraftiga blåsten och högvattnet har även spolat upp blåstångsvallen högt upp på land och lämnat stränder tomma och rena. På vissa platser har sandstranden blivit bredare när grässvålen försvunnit. 

Nu finns en fin sandstrand där rotsvålen av gräs slitits bort högt uppe på stranden.

Eller så har det bildats breda steniga stränder som tidigare täcktes av tångvallar. Vallen ligger nu uppe i strandskogen. Den steniga stranden har bildats och byggs hela tiden på av att mindre stenar med tångruskor kastas upp på land när det blåser. Ett spännande sätt, där etablering av blåstång på mindre stenar längre ut i viken så småningom, när tångruskan blir stor, leder till att dragkraften i vågorna kommer att lyfta iväg med stenen när det blåser ordentligt. 

Det börjar hända mycket i vattnet i strandzonen nu när de första vårblommorna har kommit igång på land. Så nästa rapport kommer att handla om vårtecken i vattnet, både på ost- och västkusten.

Read Full Post »

Mars månads alg är brunalgen remtång, (Himanthalia elongata), som bara hittas ilanddriven utmed de norra delarna av svenska västkusten. Troligen kommer exemplaren som jag hittat på Saltö eller Svallhagen från norska kusten. Arten är marin och förekommer i Nordsjön och nordöstra Atlanten från Norge, via Irland och söderut till Portugal. Den växer på klippbotten, relativt grunt och där vågexponeringen är måttlig. På ställen där den är vanlig kan den bilda ett riktigt bälte precis under sågtången (Fucus serratus).

Remtången startar som små knappformiga thallus, upp till ca 3 cm i diameter med en kort stjälk som den sitter fäst med på botten. Från dessa växer det sedan ut långa bandformiga delar, remmarna, som är förökningsorganen.

Tre små ”knappar” av remtång.

Både knapparna och remmarna är antingen han- eller honindivider, precis som hos andra stora brunalger t.ex. blåstång och sågtång. Först produceras små knappliknande thalli i februari –maj och de nya små, små knapparna brukar bli synliga i början av mars för blotta ögat. Sedan växer de i genomsnitt till 10-25 mm i augusti. De knappar som har vuxit till ca 15 mm i november börjar utveckla remmarna med förökningsorgan under hösten och vintern. Remmarna växer och ökar snabbt i längd mellan februari till maj. Från juni och framåt släpper de vuxna plantorna ut sina könsceller vid lågvatten, i slem som ramlar/sjunker ner till botten. Reproduktionstiden är starkt platsberoende, troligen på grund av vattentemperaturen. Den optimala temperaturen för tillväxt är ca 10-12 grader C. Zygoterna hos remtång är mycket stora (ca. 0,2 mm) och tunga i jämförelse med de flesta tångarter.  Efter befruktningen tar det 5-7 dagar innan rhizoider som fäster den mot underlaget utvecklas.

 

Remtång hör till Fucales och är unik genom att den investerar 98 procent av den totala biomassan i reproduktiv snarare än vegetativ vävnad. Remmarna förgrenar sig dikotomt ett par gånger och det är såklart dessa som gett arten sitt svenska namn, remtång. De kan bli upp till 2 meter långa! Det är dessa remmar som även gett arten lokala namn på många språk och som är de delar av algen som är populär att äta. På engelska kallas den för ”sea haricots” och ”sea spagetti” men också ”buttoweed”. Liknande namn är på tyska ”riementang”, på portugisiska ”cordas” och på franska ”spaghetti de mer”. Hur du kan tillaga dem? Kolla efter recept på länken ”cooking with sea spaghetti

Read Full Post »

En av frågorna som kommer upp när det gäller klimatförändringar är att det kommer att bli varmare somrar och kraftigare och längre värmeböljor. Vid COP26 klimatmötet i Glasgow hösten 2021 är fortfarande målet att hålla 1,5 graders uppvärmning i medeltal. Med de åtaganden som togs kommer det nog istället bli närmare 1,8 grader, men detta är ändå lägre än vad vissa prognoser räknade med. Men det kanske inte är det viktigaste eftersom inga organismer reagerar på ett medelvärde, varken vi själva eller alg- och djurlivet i Östersjöns skog, blåstången. På SMHI:s hemsida finns grafer över hur kallt eller varmt det varit under olika år i Östersjöns öppna vatten. Men det saknas mätningar av vattentemperaturer i grunda vikar och i tångbältet, jämfört med i vattnet utanför tången. Inne i en tångruska är det skuggigt och där kan troligen små kräftdjur och snäckor inte bara hitta skydd från fiskar utan även en svalare miljö under en het sommardag. På samma sätt som vi letar upp skugga när det blir för varmt. Många har säkert känt hur det kan vara mycket kallare några decimeter ner i vattnet en solig dag när bara ytskiktet hunnit värmas upp och ett språngskikt av temperaturskillnad bildats.

Det finns tre tångarter (Fucus)i Östersjön, sågtång (Fucus serratus), blåstång (Fucus vesiculosus)och smaltång (Fucus radicans). Smaltång och blåstång förekommer tillsammans i Bottenhavet, medan blåstången dominerar ensam i Egentliga Östersjön. Den växer från strax under utan ner till det djup där ljuset inte längre räcker till för dess fotosyntes. Det är först i de södra delarna av Egentliga Östersjön som den får sällskap av sågtång. I Västerhavet är det annorlunda. Där växer blåstången i ett smalt bälte närmast ytan och utsätts både för uttorkning och infrysning. En stor skillnad i jämförelse med Östersjön, där stora delar av blåstången lever konstant under ytan. Det innebär att i Östersjön är det bara de riktigt grunt växande tångplantorna som riskerar att torka eller frysa vid längre lågvattenperioder under sommaren alternativt vintern. De stora delarna av blåstångsbältet klarar sig ifrån dessa extrema förhållanden.

(mer…)

Read Full Post »

Slutet på december och början på januari har varit kalla men det ligger fortfarande ingen is på havet. Inte ens i en skyddad vik som vid min brygga i Räfsnäs, på Rådmansö. Vid nyår när vi var på västkusten vid Tjärnö marina forskningsstation vad det riktigt lågt vatten några dagar. Sundet mellan Tjärnö och Saltö, nära Strömstad, låg nästan helt torrlagt och med lite is i kanten. 

Is och snö i kanten på sundet där botten nästan är torrlagd.

Nu längtar man inte efter att stoppa ner händerna i vattnet som är runt 0 grader eller t.o.m. någon minusgrad. Så det är lätt att nöja sig med att leta efter lite skal in tångvallen. Det är lätt att hitta många olika arter på stranden vid Saltö. Extra vackert blir det med en fin kant av frost på skalen. Arctica islandica, islandsmusslan har stora skal som ligger kvar länge på stranden. Till arter som finns på både ost- och västkusten hör sandmusslan, Mya arenaria och hjärtmusslan, Cerastoderma edule.

Hemkommen efter nyår till Östersjön och min hemma strand, på Rådmansö, Norrtälje, insåg jag att det låg många skal i tångvallen här också, men i tångvallen var det mycket mer löv och vassbitar. Hittade också några skal av trädgårdssnäckor som ramlat ner och hamnat i tångvallen. 

Sjöängen på Rådmansö, med ett litet dike där smältvatten rinner ut i havet.

För att hålla koll på djurlivet i tången när det är ruskigt kallt i vattnet, har jag knutit fast några plantor som sitter på mindre stenar (gör att de har en tyngd som håller dom nere mot botten). Så det är bara att hiva upp plantan och skaka av djuren i den vita baljan. 

Sen förra gången när jag kollade vilket var den 5 december har de små tångmärlorna vuxit till och det kryllar av dom från en enda tångruska. Däremot var det inte många tånggråsuggor, hittade bara en enda och två nattsländelarver. Att de klarar av att simma eller röra sig i det kalla, kalla vattnet är fantastiskt.

Utöver mycket sedimentpartiklar som hamnat i tången efter blåsten var det gott om tångmärlor. Syns också ett skott av borstnate i mitten av baljan.

Jag frös ordentligt om händerna när jag sänkte tillbaka tången i vattnet och hällde tillbaka de flesta av djuren. Tog med mig lite vatten och några tångmärlor och en tånggråsugga och har ställt dom i vårt uterum med lite tång som mat och skydd. Där är temperaturen ca +5 0C. Rapport om hur mycket de ätit kommer om några dagar eller om de inte har någon större aptit förrän temperaturen blir högre? 

Read Full Post »

Har börjat följa en liten vik som ligger på en udde i Riddersholms naturreservat. Tänker att det får bli MIN VIK att följa under olika årstider. Den är jättefin och har en stor tångvall som successivt håller på att byggas upp. Vallen har blivit lite större och bredare under höstmånaderna. Men kommer det en riktigt kraftig nordlig storm kan nog mycket av materialet antingen åka ut till havs igen, eller så hamnar det längre upp på stranden. Det finns också en hel del arter att upptäcka utmed stranden.

Den första bilden är från den 6e september. Då var vattnet ganska lågt och det har fortsatt varit så de följande två veckorna. Det gör det lätt att gå torrskodd nere på den kala sanden och kolla vad som kommit in sen förra besöket.

i övre delen på bilden syns blåmusselskal inne ibland tången.

Ytterst ligger lite grönalger som börjat vissna och lossna från klippor och stenar. Det är tidiga hösttecken i vattnet. Det ligger också lite blåmusslor som spolats iland och ansamlats i ett hörn av stranden.

Ganska lågt vatten redan den 6 september.
Den 22 september var det riktigt lågt vattenstånd. På sommaren brukar folk gå ut och doppa sig här.

Nu för några dagar sedan låg det ett högtryck över den norra delen av Egentliga Östersjön och vi fick ett ovanligt lågt vattenstånd. Det kändes som att komma till en tidvattenkust när hela det grunda blåstångsbältet låg uppe över vattenytan. Det enda var att lågvattnet varade i flera dagar innan vattennivåerna steg igen.

I den yttersta delen av den torrlagda tången och algerna hittade jag ganska många små döda spiggar. De hade uppenbart blivit fast och drivit iland och dött nyligen. När spiggen har lekt är det inte ovanligt att hitta flera döda spiggar som spolats iland.

Ett annat tecken på att det blåst lite och att material drivit in från de djupare delarna av viken var de vackra rödalgerna som låg i kanten av tångvallen. Observerade samma sak förra året efter att det blåst ordentligt. Så det lönar sig att lyfta på tången som hunnit torka och kolla vad som ligger lite längre ner i tångvallen. Här går det att göra fynd av små rödalger. Kanske något att pressa till en liten tavla? Den fint förgrenade lilla busken till höger i bilden är rödalgen kräkel. Furcellaria lumbricalis.

Men det gäller att kolla noga för att få syn på rödalgerna.

Längst ut där det fortfarande fanns lite vatten mellan stenarna växte kransalger tillsammans med små lösa moln av violettslick. Detta är en art som är ganska lätt att hitta såhär när hösten startar.

Närmast stenen i mitten syns lite tunna röda violettslicksplantor och ovanför sticker kransalgerna upp lite ovanför ytan.

Read Full Post »

De första hösttecknen syns på land, såhär i mitten av september. På min promenad hittade jag både vackert röda asplöv och stiliga flugsvampar. För de tappra Algforskare som fortfarande åker ut till sina stugor och vågar ta sig ett dopp eller tar en tur till någon strand finns det också tydliga hösttecken att kolla efter. 

På land syns hösttecken som röda flugsvampar och gula vissnande blad.
Bladen som faller från träden vis stranden blandas med ilandspolad tång och fintrådiga alger.

I det grunda vattnet går det att hitta små, duniga rödrosa moln som driver runt. Det är violettslick, Polysiphonia fibrillosa, som varit månadens alg tidigare. Vill du veta med om den så läs på Tångbloggen. Det kan fortfarande vara lite tidigt men en annan rödalg börjar också dyka upp. Den sitter som små gaffelgrenade, svagt randiga plantor en liten bit ner på blåstången. Det är ullsläke, Ceramium tenuicorne, som kan bilda ett eget bälte på hösten och vintern när grönslicken vissnat och ramlat av från klipporna. De som andra fintrådiga alger kan också ha lossnat och ligga på botten ibland lösa grönalger. Riktigt färgglatt. 

Mellan sävstrån och gräs syns både tofsar av violettslick, ullsträfse och grönslick mot den sandiga botten.

Så för alla tappra Algforskare, fortsätt att leta efter höstförökande blåstång och undersök om det nu finns mycket mer av både tångmärlor och tånggråsuggor i ruskorna. Det är fortfarande så varmt i vattnet att de stannar kvar i tången ett tag till. När det blir riktigt kallt brukar de flytta ner lite djupare till rödalgbältet som i Östersjön består av flera långlivade arter som finns kvar hela vintern. Hit hör kräkel, Furcellaria lumbricaiisoch rödris Rhodomela confervoides men också ullsläke. 

Skulle Du hitta höstförökande blåstång finns det en chans att kolla på om det är hon- eller hanplantor. Metoden är den samma som för sommarförökande blåstång. Gör ett tunt snitt och se efter om det syns äggsamlingar eller spermiesamlingar. Kollade mina höstförökande plantor som jag har vid bryggan. Det finns oogon men de verkar inte vara mogna ännu. Har inte fått färg utan är nästan vita eller blekt gula.

Du kanske hittar någon liten fisk som jag gjorde nu i veckan. Det var en liten kantnål som följde med upp i baljan när jag skakade en tångruska för att kolla efter betare här vid min brygga. Den släppte jag ut direkt i vattnet igen. 

Det var mycket grums i ruskan. men det gömde sig också flera tångmärlor och en kantnål.

Ser fram emot att få ytterligare rapporter som vår svenska kust och skärgård till projektet Algforskarsommar! Kanske något extra fynd som Du hittar på stranden och undrar vad det kan vara. Ta ett foto så försöker vi besvara efterlysta förmåga.

Read Full Post »

Nu känns det som tiden går fort och det händer en massa på land. Hägg och slån börjar slå ut också här nära kusten där vattnet fortfarande är kallt. Vädret varierar lite men det är lugnt och klart i vattnet. Dags att ta en tur och se vad händer under ytan? Så det var av till en av favoritstränderna på Riddersholm, naturreservat på Rådmansö. Jag undrar vad som kan ha drivit iland efter den senast blåsten? 

Stor vall med mycket tång ligger vid stranden denna soliga dag i maj.
På vissa ställen låg det ett brett fält med tång. I den yttre delen av tångvallen hade det blåst iland en massa ganska stora blåmusslor. Det var inte så varmt att de börjat ruttna och lukta ännu. Inne ibland musslorna låg det flera stora döda ishavsgråsuggor, även kallade skorv, Saduria entomon.
Fynd i tångvallen
Skrov är ett kräftdjur och ser ut lite som ett urtidsdjur och är en ishavsreklikt. Andra fynd i strandvallen en bit bort var små vackert gröna tofsar av algen liten grönkudde, Acrosiphonia arcta. De små tofsarna låg intorkade ibland tången. Liten grönkudde en tidig vårart, som tydligen redan passerat sin livslängd och lossnat från klipporna och spolats iland. 
Så här långt har blåstången kommit i mitten av maj!
Att våren kommit en bit på väg syns också klart i att blåstångens förökningstoppar kommit ganska långt och de nya små flytblåsorna syns tydligt på grenen som jag tog med hem och fotade.  
Till höger syns stenen med klart grön grov tarmalg. Resten av stenarna har grönslick
Sen jag gick samma väg och kollade i vattnet för en vecka sedan hade stenarna hunnit bli gröna. Tillväxten är i full gång! Lite intressant är att jämfört med förra veckan är stenarna gröna av alger, men det är bara en sten med grov tarmalg, Ulva intestinalis. Den klart gröna stenen till höger. Alla de andra stenarna är klädda med ljusgröna luddiga tofsar av grönslick, Cladophora glomerata. Skall hålla koll på vad som händer framöver om skillnaden blir kvar eller om grov tarmalg kan ta över och dominerar på fler stenar framöver. Det är ju tarmalger som är goda att äta medan det inte går att äta grönslick. Populärt är att t.ex. fritera tarmalger eller äta den som den är i en sallad. Glömde plocka med mig lite alger hem förra gången, så det får bli en tur till. Vet precis var stenen ligger!
Visst ser de uppblåsta trådarna av grov tarmalg smaskiga ut!

Hoppas den ligger kvar tills jag kommer dit nästa gång, kanske redan på söndag?

Read Full Post »

Older Posts »