Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grönslick’

Det kommer in fler och fler rapporter. Stort tack till alla flitiga Algforskare som bidrar till att samla in kunskap om livet i en tångruska och grönslicksmattorna i Östersjön. 

De flesta rapporterna visar på förekomsten av sommarförökande blåstång utmed kusten. Men det har kommit in några rapporter på platser där det finns höstförökande blåstång. Fotot på denna sommarförökande planta kommer från K. Rilbe, Värmdö. Skulle gissa på att det är en honplanta. 

En gren med sommarförökande toppar av blåstång. Finns inte några flytblåsor nära grenen. Foto: K. Rilbe

Förökningstopparna är fortfarande platta, hårda och ser fina ut. Så den kanske fortfarande kommer att föröka sig vid nästa fullmåne den 24 juli. Är det någon som vill prova så finns beskrivning på hur man gör på Tångbloggen. Det finns också en kort film på Youtube om hur tångägget roterar när spermierna försöker befrukta ägget. Du kan även kika på en film om varför det är så kul att vara tångforskare.

För att leta efter höstförökande blåstång kan det vara dags att kolla igen, om du var osäker förut på vad det är för sort som växer vid din strand.  De kommer inte att vara mogna förrän om några veckor. Så här är några bilder på hur de höstförökande plantorna ser ut och hur förökningstopparna sitter precis ovanför flytblåsorna. 

Det sker stora förändringar under de olika årstiderna i sammansättningen av arter i en tångruska . Så här dags på året förökar sig många arter i Östersjön och efter förökningen dör de. En art som nyss förökat sig är tångmärlorna. Tångmärlor förökar sig i grönslicksbältet där de små tångmärlorna börjar med att växa till för att sedan flytta till blåstången när de blivit lite större. De kan då bli riktigt många och bara några få större finns kvar. Också tånggråsuggorna, när de vuxit till sig lite senare på sommaren, kan öka i antal. Det har inte dykt upp någon rapport med riktigt många tånggråsuggor ännu eller några plantor med stora betskador. 

Det mesta som hittas är båtsnäckor. För den som kollar noga så finns det en lite större snäcka mitt i handflatan, en stor snytsnäcka. Den har ett lock att stänga öppningen med. Foto: K. Rilbe, Värmdö

De vanligaste smådjuren är båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis, som kan äta små groddplantor av blåstång, och vi finner även en del nattsländelarver som bygger sina hus av blåstångsbitar.

En art som äter mycket av de små kräftdjuren i tångbältet är spigg. I många områden har spiggen blivit jättevanlig och på sommaren kan det stå en spigghane och vakta boet i varenda tångruska. Men det kostar energi att vakta sitt bo och precis som med tångmärlor och tånggråsuggor så dör många spiggar efter leken. Det kanske ser lite läskigt ut med döda spiggar som flyter ibland tång och grönslick. 

Två döda spiggar i lösdrivande grönslick och blåstång. En vanlig syn såhär dags på året när leken är över. Foto: A. C. Nyberg,Runmarö.

Men det kommer inte att dröja länge innan det syns en massa nya små spiggyngel som simmar runt ibland alger och växter vid bryggan.

Ett litet stimm med spigg i en vacker tångskog. Foto: S. Qvarfordt

Vill du veta mer om vad som händer med spiggen i våra kustnära vikar? Då kan du titta på videon ”Spiggvågen sveper in över kusten”.

Read Full Post »

Den 20 juli fick Tångbloggen möjligt att berätta lite om allt spännande som händer under ytan i våra kustvatten i direktsändning i P4 Stockholm.

I år driver vi också projektet Algforskarsommar där forskare vid Stockholms universitet på Institutionen för ekologi, miljö och botanik tillsammans med Östersjöcentrum vill få allmänhetens hjälp att undersöka hur mycket smådjur, särskilt betare, som gömmer sig i tången. Vi vill även veta hur vanlig den höstförökande blåstången blivit i Egentliga Östersjön och hur gröna grönslicksmattorna på olika platser. Det kommer in fler och fler rapporter från hela kusten. På rapporterna är det klart att det nu börjar gå att hitta höstförökande plantor. Förökningstopparna håller på att växa till. De sitter några centimeter ovanför de parvisa blanka flytblåsorna och är lite knottriga. De första rapporterna med fynd har kommit in från Bergkvara, Kalmar län och Ronneby, Blekinge län. Skulle vara spännande om någon Algforskare kan hitta större områden med höstförökande blåstång längre norrut i Östersjön, t.ex. på Öland eller Gotland eller i någon av våra större skärgårdar. Beskrivningar av uppgifterna hittar du på länkar på Östersjöcentrums hemsida om Algforskarsommar.

I intervjun fick jag även en fråga om att äta alger och var det går att plocka alger. På Tångbloggen hittar du flera förslag på vad det finns för goda alger att använda i matlagningen. Allt ifrån vårprimörer som röd slemsnärja och korvsnöre, till en matig knöltångssallad eller chips gjorda på skräppetare även kallad sockertare. Har Du några frågor hör gärna av Dig till oss så skall vi försöka besvara dom efter bästa förmåga.

Read Full Post »

Hej alla Algforskare! Här kommer lite mer information om projektet och bilder som kommit in under de första veckorna. 

Ett foto berättar en massa saker. Här kommer två bilder som kommit in från deltagare i Algforskarsommar. Den första bilden är från Norrpada, i norra delen av Stockholms ytterskärgård.  Ett typiskt blekt och kortväxt grönslicksbälte. Tittar du noga på fotot så ser det ut som det finns en kal zon ovanför. Här kan det etablera sig någon lite brun fintrådig alg lite senare i sommar eller så kommer nästa generation av grönslick att breda ut sig här. 

Vackert grönslicksbälte från ytterskärgården, Norrpada och under det ett tångbälte. Foto: Patrik Frid.

Nästa foto kommer från innerskärgården. Här syns påverkan av den längre lågvattensperioden tydligt, jämfört med ytterskärgården. Här syns ett kalt bälte/zon på klippan där inget växer. Där satt det före lågvattenperioden med stor sannolikhet grönslick som torkade in och har sen lossnat. Lite ligger kvar utanför över botten och ser lite grågrönt luddigt ut.

Tecken på uttorkning orsakat av en längre lågvattensperiod. Foto från Stortistronskär, Möja. Foto: Jan Cox.

Sen när jag tittar närmare på tången inne i vassen så ser mycket av plantorna bruna eller gulbruna ut. Det betyder att de varit torkade och nu lossnat och dör. Några ser ut att ha förökningstoppar, de är lite knottriga jämfört med flytblåsor som är släta och blanka. Båda är fyllda med syre och hjälper till med att få tångplantorna att flyta. De kan driva långa vägar och samlas ofta i någon vik i närheten. Vart de driver beror på vindarna och varifrån det blåst. Om du åker båt långt ute till havs har du säkert sett någon tångruska någon gång. Vet att jag har sett dom från färjan mellan Kapellskär och Mariehamn t.ex.

Det finns många alger som växer på andra alger som t.ex. blåstång. På fotot från Norrpada syns två tunna trådar av sudare, en brunalg som är vanlig på tång eller på små stenar och skal på mjukbotten. Längre in i skärgården finns det miljöer med massor med sudare, Chorda filum. I ett sund mellan två öar där vattnet strömmande var det så tätt att det var nästan svårt att få syn på blåstångsplantorna mellan alla sudare. Här kommer blåstången inte kunna lyckas med någon förökning utan de ägg och spermier som de släpper ut i vattnet kommer att fastna på trådarna av sudare långt innan de når en hård klippbotten.

Foto av Patrik Frid på en tångruska med            Blåstången syns knappt mellan alla trådar av sudare

två små sudare och några båtsnäckor                

från Norrpada

Vi har också fått in ett första foto på en tångplanta som kan vara en höstförökande ruska fast det ännu dröjer runt en månad innan det går att se de nya förökningstopparna ovanför de nya flytblåsorna. 

Detta kan vara en lokal där det finns höstförökande blåstång. Värd att undersöka igen lite senare på året.

Fotot kommer från Ronneby, och vid Brödholmarna. Fotograf: Hans Kyhlbäck modifierat av Lena Kautsky.

Höstförökande blåstångsplantor ser ofta lite slitna ut. Det beror på att ovanför nästan alla toppar anläggs först flytblåsor och sen kommer det att bildas förökningstoppar. Sommarförökande plantor har istället många grenar som bara är vegetativa och därför ser grönare och friskare ut. 

Stort tack för alla bilder och rapporter som kommer in till Algforskarsommar. Vi ser fram emot många fler rapporter och lovar snabb respons på frågor! Fortsatt glad algforskarsommar!

Read Full Post »

Nu är det dags för den andra rapporten från Algforskarsommar! 

För två veckor sen var det ett extremt lågvatten. Nu är det mer normalt igen. Och de torrlagda områdena med grönslick har delvis återhämtat sig. 

Den allra översta delen av bältet med grönslick kan vara helt dött, men lite djupare ner finns fin grönslick att samla in.

Så det finns gott om grönslick att undersöka för uppgift 3! Det som kan vara lite klurigt är att det också finns fintrådiga och klart gröna finförgrenade alger som hör till släktet Ulva, tidigare kallade Enteromorpha. På svenska kallas de för rörhinna eller tarmalger

Tarmalger till höger, grönslick till vänster.

Fotot visar flera stenar med grönslick och en med tarmalger till höger. Tarmalgerna har ofta en klargrön färg och de kan vara fint förgrenade men ser inte så luddiga ut som grönslick. Grönslickens färgskala är i mildare gröna nyanser. 

Vattentemperaturen vid min brygga har ökat ordentligt och är nu ca 16-17 0C. Det är en temperatur som innebär att blåstången är färdig att föröka sig. Det är också ”supermåne” på onsdag den 24 juni. Så då, eller någon dag efter om det skulle blåsa mycket på fullmånekvällen, kommer blåstången i Östersjön ha ett av sina större förökningstillfällen. 

Hur vet man att den är mogen? Och hur kan Du kolla om det är en honplanta eller hanplanta? Detta ingår ju inte i någon av uppgifterna men kan ju vara spännande att undersöka. Har Du dessutom något ställe i närheten där det skulle vara fint att få mer tång att växa är det läge att prova. 

Ta några av de platta förökningstopparna från ett antal olika plantor så hittar Du troligtvis både hon- och hanplantor. 

Gör ett snitt som fotot visar. Det går bra med ett rakblad eller en riktigt vass kniv. Det var en hanplanta som har ett kompakt orange innehåll. Det är spermier som ligger tätt packade med 64 spermier per paket. Honplantor är lättast att känna igen för de innehåller paket som kallas för oogon, med åtta ägg/paket. De syns som små olivgröna prickar i en genomskuren förökningstopp. 

Kika på de tunna skivorna mot en ljus bakgrund för att se om den innehåller orange spermier eller mörka oogon. Skivan uppe till höger visar en hane och de fyra nere till vänster visar fyra snitt av honor med tydliga ”gryn” av oogon.

Fotot visar fem snitt av förökningstoppar med resultatet fyra snitt av honplanta till vänster och ett snitt av en hanplanta till höger. Berätta gärna för oss hur Du lyckas med att kolla på skillnaden mellan hon-och hanplantor!

Vill Du prova att så tång, så hämta några rena stenar utan påväxt av fintrådiga alger t.ex. från stranden i närheten eller prova med några tegelstenar som Du lägger i vattnet. Placera sedan några blåstångsplantor fastsittande på stenar runt omkring de utplacerade stenarna. Sen är det bara att vänta och se om det kommer att växa nya små groddplantor på stenarna. Det gäller att ha tålamod för det tar nog ca 2 månader innan de går att se för blotta ögat. Jag har just startat min lilla odling för i år.

Hör gärna av Dig om det är något som behöver förklaras eller om du hittar något annat spännande som Du undrar över! Mer information om Algforskarsommar och uppgifterna hittar Du på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida.

Vi har precis gjort tre jättekorta filmer om de tre uppgifterna i algforskarsommar! Titta gärna:

Uppgift 1: Räkna smådjur i tången
Uppgift 2: Hitta den ovanliga hösttången
Uppgift 3: Undersök grönslicken

Tack igen för allt visat intresse och era bidrag!

Read Full Post »

Nu känns det som tiden går fort och det händer en massa på land. Hägg och slån börjar slå ut också här nära kusten där vattnet fortfarande är kallt. Vädret varierar lite men det är lugnt och klart i vattnet. Dags att ta en tur och se vad händer under ytan? Så det var av till en av favoritstränderna på Riddersholm, naturreservat på Rådmansö. Jag undrar vad som kan ha drivit iland efter den senast blåsten? 

Stor vall med mycket tång ligger vid stranden denna soliga dag i maj.
På vissa ställen låg det ett brett fält med tång. I den yttre delen av tångvallen hade det blåst iland en massa ganska stora blåmusslor. Det var inte så varmt att de börjat ruttna och lukta ännu. Inne ibland musslorna låg det flera stora döda ishavsgråsuggor, även kallade skorv, Saduria entomon.
Fynd i tångvallen
Skrov är ett kräftdjur och ser ut lite som ett urtidsdjur och är en ishavsreklikt. Andra fynd i strandvallen en bit bort var små vackert gröna tofsar av algen liten grönkudde, Acrosiphonia arcta. De små tofsarna låg intorkade ibland tången. Liten grönkudde en tidig vårart, som tydligen redan passerat sin livslängd och lossnat från klipporna och spolats iland. 
Så här långt har blåstången kommit i mitten av maj!
Att våren kommit en bit på väg syns också klart i att blåstångens förökningstoppar kommit ganska långt och de nya små flytblåsorna syns tydligt på grenen som jag tog med hem och fotade.  
Till höger syns stenen med klart grön grov tarmalg. Resten av stenarna har grönslick
Sen jag gick samma väg och kollade i vattnet för en vecka sedan hade stenarna hunnit bli gröna. Tillväxten är i full gång! Lite intressant är att jämfört med förra veckan är stenarna gröna av alger, men det är bara en sten med grov tarmalg, Ulva intestinalis. Den klart gröna stenen till höger. Alla de andra stenarna är klädda med ljusgröna luddiga tofsar av grönslick, Cladophora glomerata. Skall hålla koll på vad som händer framöver om skillnaden blir kvar eller om grov tarmalg kan ta över och dominerar på fler stenar framöver. Det är ju tarmalger som är goda att äta medan det inte går att äta grönslick. Populärt är att t.ex. fritera tarmalger eller äta den som den är i en sallad. Glömde plocka med mig lite alger hem förra gången, så det får bli en tur till. Vet precis var stenen ligger!
Visst ser de uppblåsta trådarna av grov tarmalg smaskiga ut!

Hoppas den ligger kvar tills jag kommer dit nästa gång, kanske redan på söndag?

Read Full Post »

Nu har det varit gråväder och ganska trist i många veckor och det ser ut att fortsätta fram till jul om prognosen i väder-appen stämmer. Som marinekolog är vad som händer i vattenmassan minst lika intressant som hur miljön närmast stranden förändras och påverkas av stormar, blåst, vågor och förändringar i vattenståndet. På SMHI:s väderinformation finns den information du behöver för att få veta när det blir lågvatten. Då är det tid att gå till en fin strand och se vad du kan hitta. Det finns många stationer där vattenståndet noteras så välj den som ligger närmast där du bor. För min del är det bästa idag att titta både på prognosen för Forsmark och Landsort.

Det har varit lågvattensperioder under ett antal dagar (13 – 14 december), men just nu på morgonen den 16:e december är det lite högre vattenstånd igen.  

En liten hamn som ligger tom i väntan på att sommarboende kommer tillbaka.

Slipade klippor blir extra vackra av lite regn. Diabasens gångar i den gråa graniten ser extra svarta ut. Vattenytan är spegelblank och vattnet helt klart. Nere vid strandkanten ligger småstenar torrlagda och spåren av övervintrande alger går lätt att hitta.

För att vara säker på vad som sitter på den lilla klippan skrapar jag av några tussar, tar med hem och lägger i vatten. Det visar sig vara grönslick (Cladophora glomerata), små mörkgröna plantor som har lite brunt ludd på sig. Det bruna är olika mikroskopiska kiselalger. Grönslick väntar på att det skall bli vår och solen kommer tillbaka, så att den kan börja växa igen. Kommer att försöka hålla koll på just denna lilla klippa och se om de överlever eller om de fryser bort när isen kommer.

Stenarna är fulla av kulformiga cyanobakterier, kanske av släktet Rivularia?

Cyanobakterier är tåliga och kan överleva både is och att ligga torrlagda under en period. Vi har skrivit om denna grupp tidigare på Tångbloggen, och påpekat hur kluriga de kan vara att skilja åt, så jag vågar mig inte på att bestämma vad det kan vara för art.

Det blåste rejält för en vecka sedan och det innebar att blåstång spolades upp högt på stranden vid sjöängen. Hur högt upp på stranden vattenstånd och vågor kan skölja tångvallen syns genom att tången ligger i band utmed stranden. Den översta vallen innehåller mer ålgräs och den nedre lite mer blåstång.

Två tydliga vallar av alger och ålgräs som spolats iland när vattenståndet var högre och det blåste mer.

Något som flyter riktigt bra är fett. Högst uppe på land hittade vi en del av en säl som måste legat i sjön länge. 

En bit av en säl med lite pälsrester ligger högt uppe på stranden.

Nu ser jag fram emot en lång lågvattensperiod tidigt i vår när högtrycket har placerat sig över Östersjön, solen skiner och det går att vada ut en bit och vända på stenar och göra nya fynd. Det finns alltid något nytt att upptäcka!

Read Full Post »

Vädret växlar fort i skärgården såhär i början av oktober. Dimman kan driva in snabbt och svepa in allt i grått. Men bara en timme tidigare sken solen. Vassbältet utmed stranden är gulbrun och har samlat in näringen i rotstockarna till nästa år.  Vattnet är klart och ganska svalt , ca 13 grader. På land håller träden på att förbereda sig för vintern.

Dags att stänga badhytten för året?

Det blåste ordentligt igår så jag gick ner till stranden för att se vad som drivit iland. Det ligger massor med löv, mest från den stora asken står helt nära stranden, inblandat med olika vattenväxter, som borstnate (Stuckenia pectinata), ålnate (Potamogeton perfoliatus) och ålgräs (Zostera marina) i tångvallen.

Ligger kvar lite skum i vattnet efter blåsten.
Fotspår i sanden.

Det låga vattenståndet syns på att borsnateskotten ligger och flyter i ytan. Tillsammans med speglingar av vass och blad från asken bildar det ett vackert mönster.

Vattenväxterna tappar inte färgen och vissnar inte som växter och buskar och träd på land.

Närmast bryggan är stenarna torrlagda. På stenarna ligger häftigt gröna tofsar av grönslick (Cladophora glomerata) och tarmalger (Ulva spp.). Ett lösryckt skott av ålnate har hamnat ovanpå stenen och på många stenar syns små mörka kulor av en cyanobakterie.

Grönslick och tarmalger till vänster, ålnate skott, och borstnate skott uppe tillhöger nere i vattnet. Alla i olika gröna nyanser.

Det finns ingen anledning för vattenväxter att tappa färgen på hösten som växterna på land. Det som händer istället med flera undervattensväxter är att de blir mörkare gröna, får mer klorofyll eftersom mängden ljus som når ner i vattnet minskar.

När jag tittar närmare – kanske två arter av cyanobakterier. Framtiden får utvisa vad det är för några.

När jag tittar närmare på cyanobakterie kulorna så ser det ut att vara lite olika storlek och några verkar se lite lösare ut och andra små och hårda. Får samla in lite material och posta till Roland Bengtsson som är med i algkommittén och be honom artbestämma dem åt oss. Får jag svar så lovar jag att berätta om det i nästa vykort.

Nu försvann den närmaste ön igen i diset och det blev snabbt dags att gå in. Hälsningar från Räfsnäs, Norrtälje.

Read Full Post »

Det börjar bli höst och risk för att det börjar blåsa och storma. Då är det dags för den sista turen ut till en liten ö med en fika korg. Ön heter Tärnskär, som många andra i Stockholms skärgård. Denna gången satt inga tärnor på ön men däremot gjorde vi som vanligt ett fynd. 

Ett skelett av en strandskata låg kvar på en klippa. Nu pryder bokhyllan tillsammans med andra fynd.

Det är också klart att hösten är här när man tittar ner i vattnet. Den typiska algzoneringen i Östersjön med ett smalt bälte av grönslick, Cladophora glomerata och tarmalg, Ulva spp. följt av ullsläke, Ceramium tenuicorne och längst ner syns blåstången, Fucus vesiculosus. Det var frestande att ta sig ett dopp men dimmorna höll på att rulla in utifrån havet. 

Häftigt grön grönslick och vackert röd ullsläke. Blåstången skymtar längst ner i vattnet.

Efter regnen i förra veckan hade hällkaren fyllts med nytt vatten. Det ena har hunnit bli vackert grönt av någon mikroskopisk alg och den andra som ligger lite högre upp från vattenlinjen hade fått en rödare algblomning. På klipporna runt vattensamlingarna växer vägglav, Xanthoria parietina i lysande orangegula fläckar. De blir ännu vackrare i dimman.

Olika algblomningar i hällkaren på Tärnskär. På klippan växer vägglav och färgar den lysande organegul,

Sen var det definitivt dags att åka tillbaka innan dimmorna driver in ute från öppet hav. Väl tillbaka vid bryggan var det dags att ta upp båten för vinterförvaring. Att dra upp båten är alltid lika spännande för den är ganska tung och det är lätt hänt att den sjunker ner i blåleran som finns strax under sanden. Blir det för djup är det lätt hänt att hjulen fastnar. Denna gång gick det fint.

Nästa steg var att undersöka hur mycket påväxt som fanns på skrovet i år. Förra året la vi inte i båten förrän i början av augusti och då slapp vi havstulpaner nästan helt. I år hade det blivit ganska mycket havstulpaner på skuggsidan av båten som legat in mot bryggan medan utsidan mest hade grönslick och grov tarmalg som påväxt. 

Samma skillnad syntes på våra grannars båtskrov som de tog upp idag. Tittar men noga på sidan som fått mer solljus så syns också många små kulformiga cyanobakterier, svartkula Rivularia atra.  

Nu är båten avspolad och väntar på nästa sommarsäsong och spännande turer i skärgården. Skulle det bli några fina dagar är det lätt att lägga den i sjön igen. Detta blir kanske modellen nästa år att lägga i den i sjön när vi använder den och slippa påväxt av havstulpaner? Och att sätta ut en havstulpansvarnings platta så vi vet när larverna kommer och sätter sig.

Read Full Post »

Det kom ett brev, eller snarare en kommentar, till Tångbloggen. Den löd såhär:

”Hej,

Angående tång, alger och andra vattenväxter. Anser ni att det skulle finnas mening med att odla t.ex. tång för att sedan skörda för att på så sätt minska övergödningen i havet? Skulle detta i så fall vara möjligt och meningsfullt att göra lokalt i vikar/hamnar i Östersjön där vattenkvaliteten är sämre idag? Det vore intressant med en längre utläggning om/hur man kan odla/skörda t.ex. tång med avseende på att förbättra vattenkvalitet och minska miljögifter mm! Går det att göra i liten skala för gemene man?

Vänligen
Tom”

Funderingen är skribenten inte ensam om. Det kommer då och då liknande frågor till oss, så nu passar vi på att föra ett lite längre resonemang kring detta. Häll upp en kopp te/kaffe och följ med.

Övergödningen i Östersjön är på en otroligt stor skala, men visst kan man göra lokala punktinsatser. Det man måste komma ihåg är att vatten rör på sig, till skillnad från jord. Om du skulle rena en kubikmeter vatten vid din brygga, är det vattnet någon annan stans en timme senare. På land kan du jordförbättra en plätt i din trädgård, och då är just den plätten förbättrad i några år. Så om man vill komma åt problemen med övergödning så är det vid källan man ska lösa problemet. Och källan är på land, om det inte är toalettavfall från båt som råkar hamna i vattnet istället för i den avsedda anläggningen.

Så hur ska man gå tillväga om om vill förbättra sin lokala badvik?

Först bör man spåra upp varifrån näring kan komma ut i viken. Det brukar alger som grönslick (Cladophora glomerata) kunna skvallra om. Där grönslickan växer mörkt grön brukar det finnas en näringstillförsel.

Cladophora i strandkanten

Grönslick med god tillgång på näring

Uppenbara källor är såklart bäckar, åar och diken. När man har kartlagt dessa är det dags att ta reda på vart i vattendraget näringen kommer ifrån. Det kan vara en kohage, ett stall, åkrar, ett gammalt torp som någon ”glömt” fixa avloppet på. Det finns oftast många näringskällor längs ett vattendrag, det är fullt naturligt.

För att minska näringstillförseln och därmed förbättra vattenmiljön i viken kan man därför ansöka om att anlägga en konstgjord våtmark. Dessa fungerar som näringsfällor, där en krokigare fåra saktar ner vattnet så att olika växter hinner ta upp mer av näringen ur vattnet innan det rinner ut i viken. Raka diken gör att vattnet rinner för snabbt för att växterna ska hinna ta upp några större mängder. Om man tar någon meter av exempelvis åkern på varje sida diket kan man återskapa ett naturligare flöde. Några kvillande krokar i bäckfåran, inplantering av kväveälskande växter och kanske en damm eller två har även visat sig vara mycket effektivt för att öka djurlivet kring en anlagd våtmark. En utvärdering av Naturvårdsverket där man modellerat på befintliga data visade dock att ur ett rent vetenskapligt, mätbart pespektiv så är det svårt att säga om våtmarker hjälper. Detta baserades dock på att man saknade det data som behövs för att säkert kunna dra den slutsatsen. Det varierar ju nämligen kraftigt mellan regniga och torra dagar, vår eller höst, samt var i landet och på vilken jordmån man befinner sig. Som alltid måste man se till just den plats man befinner sig på. Småskalighet och lokal variation är dt man måste ta i beaktnade. Sverige är ett avlångt land…

En systematisk utvärdering utförd av en expertgrupp på EviEM under ordförandeskap av professor emeritus Wilhelm Granéli, limnolog vid Lunds universitet, visar att våtmarker är i allmänhet bra på att ta bort kväve och fosfor från vatten. Den årliga relativa minskningen, eller reningsgraden på årsbasis, är i allmänhet hög för både totalkväve och totalfosfor .  Minskningen av näring i absoluta tal (gram per kvadratmeter och år) beror mycket på belastningen; ju större mängd näringsämnen som tillförs våtmarken desto större mängd tas också bort.

Man kan dessutom plantera/gynna vass och säv att växa vid mynningen av vattendrag i viken. Denna växtlighet bromsar vattnets hastighet, så att näringen inte sprids ut i hela viken utan hinner med att tas upp just vid utflödet. Om man dessutom skördar vass och säv på hösten, så tar man ju bort näring som annars skulle återgått till vattnet. Vassen kan man kanske ha som strö till kossor och hästar, till täckodling, varmbäddar eller något annat kul.

Kom ihåg att man inte får ändra på vattendrag utan tillstånd från Länsstyrelsen. Sommarens snackis blev ju den uträtade bäcken i Tylösand. Ajabaja!

Att kunna odla sina egna alger i viken likt en kolonilott under vattnet vore ju drömmen. Men tyvärr är Östersjön inte särskilt lämpad för detta. Det är framförallt den låga salthalten som sätter käppar i hjulet för detta. Den innebär nämligen att de få tångarter som klarar av att växa inne i det bräckta vattnet lever under stressade förhållanden. Tillväxten är långsam och algerna i Östersjön blir oftast mycket mindre än på den saltare västkusten.

Ska man dessutom odla för att få upp näring ur vattnet kommer det krävas otroliga areal för detta, just för att vattnet rör sig. Att odla algen grönslick som fångstgröda innebär att man även måste kunna skörda den minst en gång om året, kanske oftare. Ställningar likt ”solcellspaneler” skulle kunna användas för att få grönslicken att växa på, men de kommer inte växa mer än ner till 40-50 cm djupt, så ytan måste vara stor. Dessa skulle i sin tur skugga ut all annan vegetation och därmed istället ha negativ påverkan på bottenmiljön lokalt, och DEN ligger ju stilla. Men vattnet flyter på. Fast alla dessa strukturer i viken kommer ju påverka hur vatnet rör sig, och vem vet hur det kan komma att påverka… Nej, det är nog inget som man enkelt kan genomföra om man ens skulle få tillstånd för det.

Problemet med miljögifter löser man inte heller med alger eller andra rotade undervattensväxter, som t.ex.  ålnate, borstnate och slingor. De kan ta upp tungmetaller från sedimentet och göra metallerna tillgängliga för betande snäckor och andra småkryp. På så sätt blir tungmetallerna tillgängliga i näringskedjan. Och oftast brukar rekommendationen vid förörenat sediment vara att INTE röra runt i det. Ska man skörda rotade vattenväxter, som lagrar näringen i just rötterna, så rycker man ju upp dem och därmed kommer föröreningen upp i vattnet igen, och sprids över större ytor när vattnet flyter vidare.

Däremot kan växter som växer i våtmarker även användas för att ta upp tungmetaller. I våtmarken kan rening av näring kombineras med att samla in föroreningar som t.ex. tungmetaller i växternas biomassa, som sedan skördas och tas om hand på lämpligt sätt.

Det är knepigt med vatten för att det är just vatten. Lättare då att angripa problemen vid källan, på land. Anlägg en våtmark så kanske du får köra en liten grävskopa!

Read Full Post »

Att en bild säger mer än tusen ord är ett känt talesätt. Men vad händer om en bild beskrivs med få eller många ord som inte stämmer? I det här inlägget reagerar vi på att flera olika arter av växtplankton har kallats för mördaralg!

Rubriker om mördaralger som sprider skräck i Östersjön, i Medelhavet eller dödar vildsvin på stränder i Bretange?  I media och press har allt ifrån den makroskopiska grönalgen, idegranskaulerpa, (Caulerpa taxifolia), som spridit sig i Medelhavet till mikroskopiska växtplankton som Chrysochromulina polylepis och olika cyanobakterier, både utmed kusten i Bretange och i Östersjön kallats för mördaralg. Är det för att väcka uppståndelse?

Det är inga alger som mördar, det är oftast cyanobakterier som ”blommar” t.ex. i Östersjön. Här förekommer cyanobakterier i stora mängder och när det blir lugnt och stilla i vattnet flyter de upp till ytan. Forskningsfartyget R/V Electra var ute vid Klintehamn på Gotland för några dagar sedan och körde då igenom detta breda bälte av cyanobakterier.  Vissa arter hakar i varandra och bildar först tussar som sedan blir till mattor,vilket vi har berättat om innan.

 

Liten båt i hamnen omgiven av cyanobakteriebloming.

I bästa fall driver en del av blomningen av cyanobakterierna iland och kan brytas ner på grunt vatten i strandzonen. De två vanligaste arterna är katthårsalgen (Nodularia spumigena) och knippvattenblom (Aphanizomenon spp.) . 

Algblomning i vattnet vid stranden och ilanddriven tång som bryts ner där den ligger, på land.

Blåser det mycket kommer cyanobakterieblomningen inte att flyta upp till ytan innan den dör,  utan sjunker direkt ner till djupare bottnar där nedbrytningen av de döda algerna leder till syrebrist. Arealen av döda bottnar breder ut sig. Dessa bottnar skulle man kunna beskriva som att ”Svarta Döden” breder ut sig!

Så jag blev såklart bekymrad när jag ser att Världsnaturfonden,  via flera mediekanaler skriver att ” Gröna döden breder ut sig i Östersjön” och att de har illustrerat detta med en jättevacker bild på en klippa i skärgården och ett bälte av grönslick (Cladophora glomerata) och troligen brunalgen korvsnöre (Scytosiphon lomentaria).

Jag förväntar mig att WWF skall ge trovärdig och korrekt information. Ett grönslicksbälte är i högsta grad levande, inte dött! Grönslick och andra alger som blåstång, korvsnöre och många andra arter producerar syre och är hem åt både kräftdjur, snäckor och småfisk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Många arter bor i grönslicken. Här är det små bebisar av blåmussla som finner trygghet.

Under soliga varma dagar blir det så mycket syre så att det inte kan lösa sig i vattnet utan syrebubblorna lämnar vattnet och ökar syret i luften. Grönslick och andra makroalger är liksom cyanobakterier viktiga syreproducenter i Östersjön. 

Drivande grönslick utanför vassbältet kommer att brytas ner på grunt vatten.

Det är när algerna lossnar, dör och hamnar på djupare bottnar som de kommer att brytas ner och då går det istället åt syre. Igen hamnar de stora algerna oftast uppe på land och i tångvallen kommer nedbrytningen att ske långsamt. Och de bidrar inte till den stora arealen av syrefria bottnar ute i Östersjöns djup. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gröna alger är viktiga syreproducenter och bryts oftast ner i tångvallen.

 

Såhär ser klipporna ut på sommaren utmed många skärgårdsstränder.

Ett vackert grönslicksbälte med mycket blåstång på lite större djup. Här produceras syre!

Read Full Post »

Older Posts »