Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grönslick’

Det har varit en jättefin sommar. Idag var det fortfarande ca 17 grader i vattnet vid badstegen på morgonen. Tyckte att det var tid för att rapportera hur badstegen ser ut i år och jämföra med förra året, vid ungefär samma tid.

1 badstegen 20170827

Badstegen fotad 27 augusti för ungefär ett år sedan. Notera att jämfört med bilden från i år nedan så satt det mer fintrådiga röd- och brunalger på stegen 2017.

Precis som utmed många andra stränder och klippor är det grönalgernas år.

I våras tog jag den här bilden efter en lång lågvattensperiod av badstegen ovanifrån. Blåstångsplantan som satt mitt på ett steg försvann troligen genom isskrap, det var ju en kall vinter, och de översta stegen är helt kala och uppe ur vattnet.

2 badstege vår 20180522

Badstegen fotad i maj 2018.

Så vad har satt sig på stegen i år? Det översta steget är klätt med en tät, lång grön matta av tarmalger (Ulva spp)och grönslick (Cladophora glomerata). Också steg 2 nerifrån har mycket grönslick, och fästskivan från blåstångsplantan finns kvar! Den kanske kommer igen nästa säsong.

3 badstege ett steg 20180902

På det understa steget finns en stor tångplanta närmast i bild nedanför och det går också att se att det sitter flera små plantor av violettslick, (Polysiphonia fibrillosa), som tunna, luftiga, lite röda moln.

4 Badstegen tre steg 20180902

På stegens ram finns trådslick (Ectocarpus siliquosus) och molnslick (Pylaiella littoralis). Så jämfört med förra året är den största skillnaden just mängden grönalger som gynnats av det varma vattnet.  Bredvid stegen syns flera plantor av kärlväxten ålnate (Potamogeton perfoliatus).

5 badbrygga öronmanet 20180902

De första öronmaneterna (Aurelia aurita) har också dykt upp samtidigt som vattnet blev lite kallare. De är vackra att se på när de stilla dansar fram i vattnet.

 

Annonser

Read Full Post »

Murkelalg (Leathesia marina (Lyngb.) Decne) är en brunalg. Den har fått sitt svenska namn för att sporofytstadiet lite liknar en stenmurkla. Den har också kallats för Leathesia difformis, eftersom formen är som en lite oregelbundet veckad gulbrun slemklump. Murkelalgen är en marin art som det latinska namnet marina avslöjar.

1 Murkelalg växer på havsris 20180602.png

Bilden ovanför visar murkelalg fastsittande på havsris (Ahnfeltia plicata) från Saltö, på västkusten, nära Strömstad. En annan art som du också kan hitta murkelalgen växande på är korallalg (Corallina officinalis). På västkusten blir murkelalgen ca 4-5 cm stor. I norra Egentliga Östersjön begränsas den av den låga salthalten och klumparna blir bara några millimeter stora.

För fem år sedan, 2013 hittade vi stora mängder av murkelalger i strandzonen vid Hoburgen på Gotland i slutet av juli. De inre delarna av bålen består av stora celler. Detta gör att de 1-2 cm stora klumparna lätt går att trycka sönder mellan fingrarna. Det är också det som bidrar till att de flyter och kan samlas i strandzonen. På fotot nedanför syns också den fintrådiga rödalgen släke (Ceramium spp.), grönslick (Cladophora spp), och ruttnande alger täckta med svavelbakterier. Det luktade mycket illa när jag gick runt bland algerna för att samla murkelalger. Där syns också små döda tångmärlor, av släktet Gammarus spp.

2 vHoburgMurkelalg2013juli

Murkelalgen är ettårig och har en typisk livscykel med sporofytgeneration som börjar växa till på våren från det mikroskopiska trådformiga gametofytstadiet. Till en början är bålen hos det makroskopiska  sporofytstadiet kompakt och nästan klotrund och sen blir den ihålig och slemfylld. Det yttre skiktet består av små korta assimilationstrådar (2-4 celler i rad) och uni- och plurilokulära sporangier.

3 Livscykel Leathesia marina

Det makroskopiska sporofytstadiet av murkelalgen kan vara mycket vanligt vissa år medan andra år får man leta efter dem. Då finns det fortfarande många mikroskopiska gametofyter fast vi inte ser dem där de sitter på någon stjälk av borstnate, skruvnating eller kransalg, som är det vanliga stället för murkelalgen i Östersjön istället för på rödalger som på växtkusten. Gametofytstadiet klarar att överleva länge vid låga temperaturer och lite ljus och har sin optimala tillväxttemperatur vid ca 8 0C. Sporofytstadiet optimala tillväxttemperatur är ca 24 0C.

Så därför skulle jag förvänta mig att hitta massor med sporofyter i det varma vattnet i de grunda vikarna runt Askö. Men istället för murkelalger har det varit massförökning av olika cyanobakterier på blad och stjälkar av skruvnating (Ruppia cirrhosa) i de närmaste vikarna. I alla fall i de grunda miljöerna runt Askölaboratoriet, som är några av mina personliga favoritlokaler.

1 Rivularia biasolettiana o Gloeotrichia natans?

Fotot visar på centimeterstora bruna cyanobakterier, troligen Gloeotrichia natans, som lätt kan förväxlas med murkelalgen. Tångbloggen har beskrivit dem och de små mörkt gröna hårda kulorna av en Rivularia art i föregående inlägg.

Så hur kommer det att bli nästa år? Svårt att förutspå. Sitter det en massa små mikroskopiska gametofyter av murkelalg och väntar på optimala tillväxtförhållanden eller blir det någon annan art som växer till i viken? Det enda sättet är att vänta och se och kanske ha några speciella platser som man följer år från år.

Har du en sådan speciell plats? Hör gärna av dig till oss på Tångbloggen och berätta om du ser några spännande förändringar.

Svårt att skilja på alla grönsaker i vattnet? Ladda ner appen Livet i havet och bli en fena på att identifiera Östersjöns unika djur, växter och alger.

 

Read Full Post »

När jag var ute och badade i vikarna runt Askölaboratoriet, förra veckan var det fortfarande varmt i vattnet, över 22 C0de första dagarna. I mitten av veckan sjönk temperaturen snabbt, till ca 17 C0. Inne i tångbältet var det fortfarande varmt. Det har säkert varit jättevarmt i det stillastående vattnet i många grunda vikar i sommar. Så vad kunde jag hitta som tecken på att rotade vattenväxter, alger och djurlivet påverkats av att temperaturen varit hög?

Min första observation var inne i den närmaste viken vid stationen, där botten fläckvis är täckt av en låg tät matta av skruvnating, Ruppia spiralis. Jo, på stråna och de trådsmala blomstänglarna sitter det rader med mörkgröna små Rivularia spp. tillsammans med upp till ca 2 cm stora bruna, lösare Gloeothrichia spp. Jag har aldrig tidigare sett så mycket av dessa två kolonibildande cyanobakterier.  De har tydligen haft mycket goda möjligheter att tillväxa och föröka sig i det varma vattnet. Mer information kommer när de prover som skickats till Roland Bengtsson, som är expert på bl.a. cyanobakterier i sötvatten hunnit bestämma vad som fanns i proverna.

1 Rivularia biasolettiana o Gloeotrichia natans?

Vattendjupet var runt 60 -70 cm och det syns mer spår av påverkan från varmt vatten om du tittar noga på bilden under i de lite glesare öppna sandiga delarna. Först ser man fintrådiga grönalger, runt skruvnatingen. Det är troligen en art av grönslick, Cladophora spp. På bara fläckar ligger en hel del döda skal av östersjömusslor, Limecola balthica.

2botten i Silléns vik 20180811

Nästa observation var ute på den närmaste ön som heter Björkholmen. Här har jag studerat blåstången sedan mitten på 1980-talet. Många av tångplantorna var ovanligt kraftigt överväxta av grön- och brunalger på de äldre delarna. Överst på klippan sitter också ett typiskt ganska ungt ljusgrönt grönslicksbälte.

3 ny grönslick + överväxt blåstång, insidan Björkholmen 20180818

Men överraskningen var när jag klev ner i vattnet och mellan de större stenblocken det kändes alldeles mjukt under fötterna! Vad var detta? Jo, massor med döda blåmusslor och på vissa ställen också massor med hjärtmusslor, (Cerastoderma glaucum och Parvicardium hauniense).

I ett forskningsprojekt från Institutionen för ekologi, miljö och botanik samlades  tångprover in under veckan och antalet hjärtmusslor/ tångplanta som fortfarande satt  kvar i tången räknades. Här kommer också resultat att komma från årets miljöövervakning som just startat.

4 handfull döda blåsmusslor 20180818

På utsidan av Björkholmen ligger det fullt med skal av döda blåmusslor tillsammans med rödalgen kräkel (Furcellaria lumbricalis) och överst lite brunröd torkad blåstång. De parvisa flytblåsorna syns tydligt.

I vattnet nedanför ligger det också en massa musslor på botten och algerna som växer där, både grönslick och tarmalger (Ulva intestinalis) är ovanligt mörkt gröna. Grunt växande grönslick brukar annars vara ljusgrön i färgen speciellt om den sitter på en solsidan av en klippa.

Troligen för att alla de döda musslorna gött vattnet utanför. Så vad kan ha orsakat att så många blåmusslor ligger i skrevorna på många ställen både på land och i vattnet? Troligen är det en kombination av flera faktorer. Blåmusslor i Östersjön är redan stressade av den låga salthalten i vattnet. När de sitter tätt på klipporna kan de bli konkurrens om mat. Och utan tillräckligt med mat räcker inte energin till för att överleva när temperaturen blir för hög.

Vi på Tångbloggen skulle gärna få in rapporter från andra grunda områden utmed Östersjöns kuster. Hittar du mer eller mindre ilandspolade döda musselskal, konstiga ovanliga geléklumpar av cyanobakterier eller något annat ovanligt? Det skulle vara intressant att få veta om det är fler som noterar samma förändringar.

Read Full Post »

Vad passar väl bättre som månadens alg i augusti än släktet Cladophora, grönslick, som i år haft mycket gynnsamma förhållanden. Vi väljer att ta hela släktet eftersom man ofta behöver lupp eller till och med mikroskop för att skilja de olika arterna åt.

Släktet Cladophora hör till grönalgerna, den grupp av alger som för länge sedan gav upphov till dagens växter på land och i vattnet. De lever i grunda miljöer och blir ofta torrlagda vid lågt vattenstånd. De flesta av oss har säkert gått ner till stranden och sett den lurviga, gröna mattan av grönslick på stenar och hällar, eftersom grönslick finns både i salt och sött vatten.

Cladophora i strandkanten.JPG

Den här vackra grönslicken växer precis där ett dike rinner ut i havet och bidrar med näringsämnen. Grönslicken är mer än 10 cm lång och mörkt grön i färgen.

Grönslick är en mycket bra indikator på hur mycket näring det finns i vattnet. Om det finns mycket kväve, växer den otroligt snabbt och blir mörkt grön i färgen. Det visade vi med vårt experiment ”En kiss i havet” för något år sedan. Eftersom den växer nästan överallt, precis i vattenlinjen, kan vem som helst under en strandpromenad se om man kan hitta var exempelvis ett dike rinner ut eller om det är en klippa där fåglarna tycker om att uträtta sina behov.

Om det har varit mycket is under vintern, vilket känns avlägset i skrivande stund, kan mycket blåstång ha skrapats bort när isen lossnat. De renskrapade klipporna blir då snabbt täckta av grönslick redan på våren. Det kan vara ganska praktiskt, då stenar som ligger och lurar på passerande båtpropellrar blir mer synliga med en grön mössa på sig.

 

1Grönslicksbälte

Klipporna lyser ljusgröna precis under vattnet och vi ser även den annars så luriga stenen en bit ut i vattnet eftersom isen skrapade bort tången här i vintras. Nu täcker grönslicken de rena ytorna.

Det är nog den gröna färgen som gör att man lokalt på vissa platser kallar den felaktigt för ”sjögräs”.  Fullt förståeligt då det liknar gräs och finns i sjön, men sjögräs betyder ju faktiskt något annat.

Vi har tidigare här på Tångbloggen tagit upp detta, men lite repetition skadar aldrig.

Alger växer på stenar och annat hårt underlag. Vi äter många olika arter av alger. Stora brunalger kallas kelp, mellanstora brunalger kallas tång. Kelp och tång är alltså alger.

Sjögräs är en kärlväxt, vilket innebär att det har rötter, blad och blommor (fast de är mycket små). Sjögräs lever på mjuka bottnar där deras rötter kan få fäste i sand/lera. Sjögräs innehåller kisel och är inget människor äter.

Du kan enkelt avgöra om det gröna du ser i vattnet är alg eller sjögräs: växer det på en sten eller klippa (eller badstegen) är det ALDRIG sjögräs.

Nu ska ni inte tro att vi på Tångbloggen tycker illa om sjögräs bara för att det ibland blir lite lingvistiska missförstånd. Tvärtom! Vi gillar sjögräs och kommer snart göra ett inlägg om hur man återställer försvunna sjögräsängar på västkusten.

Read Full Post »

Den här varma sommaren har verkligen gynnat de fintrådiga algerna. Rapporter har nått Tångbloggen om ovanligt stora mängder av fintrådiga alger från Göteborgs södra skärgård och upp till Strömstad. Eftersom delar av Tångbloggen sommartid är stationerad i de inre delarna av Gullmarsfjorden, passade vi på att skutta ner till stranden för att dokumentera läget.

Det lilla tidvatten vi har var lågt, och vi möttes vid stranden av en tät, grönskimrande matta av fintrådiga alger. En närmare titt visade på stora mängder grönslick, med olika arter ur släktet Cladophora, samt en del tarmalg (Ulva intestinalis) och säkert fler arter. Men eftersom vi varken hade lupp eller mikroskop med oss, konstaterade vi bara att det var ”blandade fintrådiga, mest grönt”.

Väl nere i vattnet möttes vi av kompakt ludd, i bruna och gröna toner, som täckte allt och alla. Mattan var seg och minst decimetern tjock. På flera ställen draperade den underväxande alger och skapade ett dramatisk landskap.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tjock och seg matta av blandade fintrådiga alger täcker hela botten på grunda djup i Gullmarsfjorden.

En bit bort på denna mjuka botten växer en frodig ålgräsäng. Den brukar glittra vackert smaragdgrön en solig dag som denna. Nu var den dock helt insvept i fintrådiga alger och såg ut som om den var nerpackad för transport eller klädd i spindelnät.

Bilden till vänster visar hur ålgräset (Zostera marina) brukar se ut en solig sommardag. Bilden till höger visar årets mer insvepta version. Inte lika glittrande…

Är detta något alger, sjögräs och djur mår dåligt av, undrar säkert en del av våra läsare.

Alger och sjögräs vill ju ha solljus, så vist påverkas de av den skuggning den fintrådiga mattan innebär. Men jag ser att de ändå växer, om än inte lika kraftigt, under mattan. De är tuffa.

För djurens del behöver man bara simma lite närmre och se vad som händer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
I den fintrådiga mattan finner vi tusentals och åter tusentals små blåmusslor (Mytilus edulis) som bytt skepnad från frisimmande larv till liten bottenlevande mussla.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tittar man noga på bilden här ser man en liten krabba som festar loss på denna buffé av paradisiska mått.


Vi hittar även otroliga mängder av ormstjärnor (Ophiuriodea) på bilden till vänster, som inte heller säger nej till lite musslor. Till höger ser vi en lilla sjöstjärna (Asterias rubens) som mumsar på både musslor och annat gott den hittar.

Algmattorna kommer att ligga kvar på de grunda bottnarna tills de antingen dör och bryts ner under sensommaren och hösten, eller så kan de spolas upp på stränderna ifall det plötsligt skulle blåsa kraftigt i några dagar. Tittar man på väderprognosen känns det dock inte så troligt att de flyttar sin inom den närmast framtiden.

Så även om det kan se lite trist ut för en badande människa så är det som vanligt full rulle och anpassning till läget som gäller nere i havet. Och tittar man på blåstången ser den i alla fall ut att vara rätt nöjd med att ibland kunna sticka upp över ytan och få sig en nypa rent ljus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Read Full Post »

Vanligtvis är det en längre lågvattensperiod på våren i februari –mars i samband med högtryck och högvatten under hösten i samband med lågtryck över Östersjön.   I år har det däremot varit en ovanligt lång period av lågt vattenstånd.

Två tydliga perioder när vattennivån minskat – den första skedde när isen fortfarande låg kvar och har påverkat överlevnaden av grunt växande blåstång. Den andra kommer att påverka etableringen av fintrådiga alger nu i maj och framöver när vattenståndet stiger igen.

1 Lågvattenränder grumlat vatten (kopia)

Dessa två stora förändringar syns som vita band på klipporna och består av intorkade kiselalger. Varje band är ca 20 cm högt, dvs nu är vattenståndet runt 40 cm under medelvattenståndet.

Bilderna är från en vik nära Räfsnäs. Fortfarande i början på april låg det mycket is i viken som delvis hängde från klipporna en bit ovanför vattenytan som dragit sig tillbaka.

2 Påverkan av is på tångbältet 20180408

När isen smält bort syns det att den skrapat bort blåstången där den låg kvar länge och på klipporna men att det finns ett grunt bälte som fortfarande är under vattenytan som överlevt.

3 panorama Råttviken tång 20180525

Det har också några tångplantor i en skreva samtidigt som det är ca 0,5 – 1 meter ner till det djupare växande tångbältet.

4 ång överlevnad i skreva 20180525

Det är fortfarande lågvatten men en liten höjning på ca 5-10 cm har skett sedan den första etableringen av grönslick skett för sådär 2 veckor sedan. Detta syns på bilden nedanför. Ett smalt band med grönslick ovanför tången och sedan kal klippbotten.

5 lågvatten påverkar algzonering 20180523

Nu beror allt på vilken trådformig alg som har sina förökningsdelar i vattnet och kan sätta sig fast och växa till på denna tillgängliga yta. Det kan vara en ny generation av grönslick, kanske korvsnöre (Scytosiphon lomentaria) eller någon art av tarmalgerna (Ulva spp. tidigare kallad Enteromorpha spp.).

6 Askö lågvatten ränder 20180523

PÅ denna bild från Askölaboratoriet finns det nu i slutet av maj ett brett tomt vitt bälte. Bara att hålla ögonen öppna på vilken art som dyker upp och tar den lediga ytan i besittning. Bara vattnet blir lite varmare så kommer det också att bli platsen för den nya generationen av tångmärlor (Gammarus spp.) och havsgråsuggor (Idotea spp.). Undrar hur det kommer att se ut vid nästa besök – i mitten juni?

Read Full Post »

Nyss försvarade Alma Strandmark sin doktorsavhandling ”Baltic shorelands facing climate change” på Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet.
Bilden visar en andaktig beundran av hennes avhandling och försvar.
1Andaktig beundran av Almas avhandling.png

Den första frågan man kan ställa sig är varför det är viktigt att studera livet i strandzonen? För mig som studerar och fascineras av tång är det lätt att förstå. Och mycket riktigt så handlar en av artiklarna i avhandlingen just om det rika djurlivet i tångvallarna som spolas upp utmed stränderna i samband med höst -och vinterstormarna.
3NÄRINGSÄMNEN FÖR TILLBAKA TILL LAND 4Paper III om livet i tångvallen

Såhär års syns det hur mycket näring från havet som kommer upp på land igen och hur vackert gröna och stora växterna blir i tångvallen. I tångvallen trivs massor med insekter som spindlar gärna äter och som i sin tur blir mat till fåglar.

 

Opponenten visade med några bilder bredden på avhandlingen. Den första bilden var från Saltkråkan, från 1964, med Tjorven. Strandzonens betydelse för oss människor för bad och lek och naturupplevelser. Bild två var en bild på en skarvö som tydligt just visar hur nära sammankopplade det marina ekosystemet är till landmiljöerna och omvänt, även om skarven inte är den mest populära arten alla gånger. Så vad kan hända med dessa rika miljöer om de förutspådda klimatförändringarna slår in ? Två bilder som är talande för skärgården med sina många stränder – höjs vattenståndet blir det inte mycket kvar av dessa miljöer.

Det en marin forskare möjligen kan glädja sig åt är att det kommer att bli mer och större ytor under vattenlinjen, även om kanske de marina arterna minskar i utbredning. En art som kan klara lite lägre salthalt är smaltång (Fucus radicans)på bekostnad av blåstång (Fucus vesiculosus) och även grönslick (Cladophora glomerata) tros gynnas av kommande klimatförändringar. Sådana förändringar kan i sin tur leda till att andra insektsarter hittar mer eller mindre föda. Östersjön fortsätter att förändras och det finns behov av mer studier och kunskap om vårt intressant hav.

Read Full Post »

Older Posts »