Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘restaurering’

Här kommer ett vykort med några av mina tankar kring hur ”marina kolonilotter” skulle kunna utvecklas. Tänk att ha en liten ”kolonilott” här nära bryggan där jag badar på sommaren vid Räfsnäs på Rådmansö i Stockholms skärgård.

Den skulle ju inte alls bli lika matnyttig som en ”kolonilott” på västkusten nära Tjärnö och Svallhagen, där det finns gott om blåmusslor och japanska jätteostron, strandkrabbor och mycket mera. Men det skulle ju faktiskt gå att ha en sådan också. För den sköter sig bra själv under en stor del av året och den behöver inte vattnas! 

Här vid Räfsnäs, på Rådmansö finns redan starten till min egen kolonilott. Den fyller lite andra funktioner än att hämta eller odla mat ur havet ännu så länge, med det går att utveckla. Det gäller ju också för många kolonilotter på land som ger möjligheter till vila och att sitta och titta ut över den lilla blomsterrabatten och läsa en bok. 

Stolen står kvar och väntar på våren. Vid pollaren syns repet till den fastknutna tången. Och en liten hink att samla djuren i.

På bryggan finns redan en fint snickrad stol att vila sig i efter ett dopp. Men såhär års har både växter och djur gått i vila, både på land och i vattnet. Vattnet är klart och kallt och planktonhåven syns tydligt nere på 1,5 – 2 meters djup. Det finns ganska mycket små hoppkräftor kvar i vattnet och också en del buntar med knippvattenblom (Aphanizomenon sp.), den cyanobakterien som kan starta blomningar sent på hösten. 

Eftersom det är lite för kallt i vattnet för att bada tar jag och undersöker läget när det gäller småkryp i tången. Har hängt tångplantor och andra alger med snören från flera av bryggstolparna. 

När jag drag upp snöret som jag knutit några tångplantor på syns det tydligt att det växer en hel del havstulpaner på en av plantorna. Och jag tror att en liten spigg följer med upp med tången. Tog med en liten yoghurthink för att samla in de små märlor och snäckor som följt med tångruskorna upp. Det finns också kvar några förökningstoppar som inte vissnat bort ännu.

Hittade tre olika nattsländelarver med sina fina hus byggda av tångbitar, vattenväxter eller sandkorn, vilka är orsaken till namnet husmaskar. De kommer att övervintra till våren. Fann också en hel del tångmärlor (Gammus spp.) och havsgråsuggor (Idotea spp.) samt några båtsnäckor (Theodoxus fluviatilis). Det var fortfarande ganska mycket liv som gömt sig i tången.

Tre olika stora nattsländelarver som sticker ut sina huvuden ur husen. Tittar du noga kan du se både en havsgråsugga, en liten tångmärla och en båtsnäcka.

De allra första odlingsförsöken står i backar på botten vid badhytten. Här odlas blåstångsgroddplantor för att studera hur vi kan ta fram nya plantor och hitta metodik för att restaurera blåstångssamhällen där den försvunnit. Eller arbeta med kompensationsåtgärder t.ex. i hamnanläggningar.

Två – tre år gamla plantor av blåstång från odlingen. Det tar tid eftersom de växer så långsamt.

Så hur går mina tankar nu? Till våren kanske det är dags att odla lite tarmalger (Ulva intestinalis) till salladen? De lär smaka som vit tryffel.

Överst ligger ett havssallats blad och nedanför olika rikt förgrenade tarmalger.

Gott om tid att fixa hur odlingen skall se ut? Nät eller repodling? Och göra mitt eget salt kryddat med lite tång, tarmalger m.m? Får se vad det kan bli för utveckling av kolonilotten framöver. Nu finns det ju något kul att fantisera om under vintern. 

Read Full Post »

Under de senaste veckorna har det varit flera presentationer om vikten av att bevara och skydda ålgräsängar. Det finns många aktiviteter som påverkar ålgräsängar negativt. Hit hör fortsatt utbyggnad av hamnar, både stora hamnar för fartyg och mindre för fritidsbåtar. Den största negativa påverkan kommer från tillförsel av mycket näring från land via avrinning och direkt från avloppsreningsverk. 

Resultatet av hög närsaltsbelastning innebär ökad produktion av snabbväxande fintrådiga alger och mer organiskt material som sedimenterar ner till botten. På västkusten kan det vissa år etablera sig massor med små blåmusslor på bladen på ålgräset och tynga ner dem till botten. Blir det mycket fintrådiga alger kan de trassla in sig mellan skotten i ängen och också bidra till att ängen förstörs. Det bästa sättet att bevara ålgräset är att skydda ålgräsängarna så att inte påverkan blir så stor att ängen försvinner. Då kan det bli svårt och mycket kostsamt att restaurera en äng eftersom man då måste plantera tillbaka ålgräset för hand. På förra Baltic Breakfast var temat just hur och vad som behöver ske för att skydda och restaurera de kustnära ekosystemen.

För att kunna återplantera ålgräs på västkusten gäller det att miljön inte förändrats för mycket utan att förutsättningar för ålgräsets överlevnad fortfarande finns kvar.

Mer att läsa finns i detta policy brief. När vi pratar om ålgräsängar och vad som behövs för att skydda och eventuellt restaurera dem kan det verka som att de förekommer i samma miljöer på västkusten och i Östersjön. Men det finns också stora naturliga skillnader mellan dessa ängar på olika sidor av landet.  I denna illustration har jag försökt visa på några viktiga skillnader som kan påverka vad som händer i ängen under året. 

En illustration om skillnader och likheter mellan ålgräsängar på väst- respektive östkust.

Den största och viktigaste skillnaden är att ängarna på västkusten förekommer på lösa mjuka bottnar med mycket organiskt material, där sedimentet ofta blir syrefattigt. Där finns mer kol lagrat som samlats där under många, många år. På småstenar i ängen växer sudare, Chorda filum. Vanliga djur i ängen är strandkrabba, Carcinus maenas. Den är populär mat för bl.a. torsk och krabban hittar skydd mellan stenar och ålgräs. Olika räkor som hästräka (Crangon crangon) och olika arter av tångräkor, t.ex. den långfingrade tångräkan (Palaemon adspersus) lever bland ålgräset i skyddade vikar. Blåmusslor ligger som små klumpar på botten. Vissa arter som öronmanet (Aurelia aurita) förekommer i ängarna på både ost- och västkusten. 

Jämfört med västkusten hittar man ålgräset på mer sandiga lokaler i Östersjön. Innehållet av kol i sedimentet är klart mindre och det betyder också att ängen inte lagrar lika mycket kol som på västkusten. Ängarna i Östersjön är mer varierade när det gäller arter av rotade vattenväxter. Här förekommer arter som borstnate (Stuckenia pectinata) och ålnate (Potamogeton perfoliatus) bladat med ålgräs och stenar med blåstång och sudare. Allt i en härlig blandning. Östersjöns ängar hittar man på mer vågexponerade lokaler som medför att organiskt material spolas bort.  Precis som på västkusten ligger det klumpar med blåmusslor på botten men i Östersjön blir musslorna inte lika stora på grund av den låga salthalten. Salthalten sätter också en utbredningsgräns för hur långt in ålgräset kan växa i skärgården och hur långt norrut den förekommer. I norra delen av Egentliga Östersjön blommar ålgräs sällan och ängarna består av en eller några få individer som endast förökar sig med rotskott. Det betyder att skulle den ängen förstöras genom för stor påverkan av närsalter och produktion av fintrådiga lösliggande alger, så kommer det att vara svårt till helt omöjligt att återställa den. 

Ålnaten håller på att vissna bort på hösten. För den med skarpa ögon syns småfisk i kanten på ålnatebeståndet.

När vintern kommer vissnar ålgräset och de olika vattenväxterna tillsammans med sudare ner och botten blir kal och tom. Det står kvar enstaka små övervintrande skott av de olika växterna. Det är då som de blandade ängarna i Östersjön, där det kan finnas ganska många stenar med blåstång, fortfarande kan ge gömställen över vintern till småkryp och fiskar. 

På västkusten har en ny främmande art hittat en växtplats i många ålgräsängar. Det är sargassosnärjan (Sargassum muticum) som bildar höga buskar inne på skyddade bottnar inne bland ålgrässkotten. Vi finner den också på andra ställen, som exempelvis pirkanter. Sargassosnärjan sitter på små stenar och skal. Men också den vissnar bort under hösten och kvar blir bara ett litet kort övervintrande skott. Inget att gömma sig i för en liten fisk eller räka. Över vintern vandrar fisk och småkryp istället ner på djupare vatten i väntan på att ljuset kommer tillbaka och temperaturen ökar så att ålgräs, andra vattenväxter och sargassosnärjan kan växa till igen.

Read Full Post »

Här kommer en första rapport om ett aktuellt projekt att minska ankringsskador på bottenvegetation i Östermarsfladen vid Nåttarö som presenterades i TV för två veckor sedan, den 22 juni. I detta projekt kommer två positiva effekter på miljön att göras samtidigt.

1 Cissi Wibjörn berättar om projektet

Cissi Wibjörn, Skärgårdsstiftelsen berättar om projektet när bojstenarna sattes i sjön en solig men lite blåstig dag.. Forskare från Stockholms universitet, institutionen för ekologi, miljö och botanik bidrar till projektet när det gäller etablering av blåstång och dykinventeringar av hur bottenvegetationen i viken ser ut.

På bilden syns hur stora bojstenarna för att göra det möjligt att förankra sin båt och slippa lägga i ett ankare. Det är 25 stycken bojstenar som sätts ut i viken.

2 ankringsbojar körs ut

Effekterna kommer att följas upp hur väl och snabbt bottenvegetationen kommer att kunna återhämta sig från gamla ankringsskador. I resten av Östermarsfladen går det bra att ankra som tidigare enligt Skärgårdsstiftelsen. Projektet startade med en undersökning av bottenvegetationen som dominerades av ålgräs, Zostera marina och andra rotade vattenväxter. För framtiden är det viktigt att hitta lösningar där båtlivet och behovet av att skydda miljön i grunda skärgårdsområden kan samsas. Här kan denna typ av projekt bidra.

3 dokumentation av bottenvegetation

Genom att placera ut dessa stora hårda ytor finns också en utmärkt möjlighet för blåstången att etablera sig på bojarna. Men för detta behövs att grenar av blåstång fästs en bit ovanför bojstenarna.

4 Blåstång fästs ovanför bojstenarna

Knippen med blåstångsgrenar med förökningstoppas har knutits fast på bojstenen. Dykarna fäster också kakelplattor på bojstenen som kommer att tas upp senare i sommar eller början av hösten för att kontrollera hur etableringen lyckats.

Knippen med blåstångsgrenar från både hon-och hanplantor knyts på bojlinan på 17 av de 25 bojstenarna. De övriga åtta bojstenarna utgör kontroller med syftet att få en uppfattning om hur insatsen att så tång kan påskynda etablering av blåstång.

Blåstångens förökning startade för en månad sen i Stockholms norra skärgård den 5 juni. Närmaste kvartsmåne efter det att bojstenarna satts ut inträffade den 28 juni och fullmånen är idag den 5 juli, så det bör finnas goda chanser för en nyrekrytering av blåstång på bojstenarna. Det är också möjligt att ett litet utsläpp kan ske den 13 juli om inte förökningstopparna hunnit bli helt övermogna.

För den som är speciellt intresserad av hur man kan restaurera blåstångsbestånd läs gärna vår nya manual ”Restaurering av blåstångssamhällen i Östersjön – en handbok”.

Så nu är det bara att vänta med spänning på att se hur etableringen lyckas.

Tångbloggen lovar att återkomma när kakelplattorna plockas upp och berätta om resultaten.

Read Full Post »

Det var fullmåne den 5 juni och jag hade samlat in förökningstoppar från några lösdrivande tångplantor, Fucus vesiculosus, vid bryggan för att undersöka om de var mogna och färdiga för att föröka sig.

Lösa tångplantor vid stranden20200605

Tänkte spara dem i kylen och ta fram dem på kvällen men glömde bort det helt. Nu har det varit mulet flera kvällar i rad, så något månsken fick mig inte att komma på att ta fram burken med flera små plantor med många förökningstoppar. Men går ikväll var det molnfritt och till slut dök månen upp över horisonten.

Fullmåne 2020

Alltså tog jag fram burken med grenar och klippte av förökningstopparna, som sen fick ligga några timmar på ett fat med vatten från Östersjön i dagsljus.

2 tång receptakler20200609

Och se, det kom ett fint utsläpp! Trots att de legat mörkt och kallt i flera dagar. Massor med orange små högar ovanpå förökningstopparna – hanplantor som släppt ut anteridier innehållande spermier. De har en liten ögonfläck som ger den orange färgen. Däremot verkar jag inte ha hittat några honplantor.

3 Fucus förökning 20200609

Den första förökningen bör ha skett ute i naturen också. Nästa riktigt stora förökningstillfälle blir runt nymånen den 21 juni, och vid fullmåne den 5 juli, om det inte blåser för mycket, för då väntar tångplantorna tills det blir en lugn och stilla kväll. Hög tid att att starta försök med att förbättra möjligheterna för blåstångens rekrytering? Kanske bara genom att borsta bort fintrådiga alger från klippan eller vända stenar så att det finns en ren yta för tångens befruktade ägg att fästa sig på.

Read Full Post »

Äntligen är den klar!

Vi lanserade handboken för restaurering av blåstång på konferensen ”Restaurering i marin miljö” som hölls den 11-12 mars arrangerad av Länsstyrelsen i Stockholm.

Bild 1 Tånghandbok 20200312

Dessutom blev den klar i god tid så att de som är intresserade av att använda handboken i ett restaureringsprojekt redan i år har tid att göra den första planeringen och genomföra de första testerna. Hur kan vi säga att det finns tid för planering och texter? Jo, för när jag var nere vid stranden och undersökte hur långt blåstången kommit med att bilda anlagen till nya receptakler hittade jag en del plantor där anlagen syntes tydligt.  De är platta och kommer att ta ytterligare ca två månader att mogna. Efter den varma vintern kan de däremot vara bra att starta lite tidigare eftersom tången kan ha mogna receptakler redan i slutet av maj i norra Egentliga Östersjön.

Det viktiga att undersöka under det första året är hur betestrycket ser ut i det/de områden som efter en första genomgång av tänkbara områden där blåstången minskat eller försvunnit.

Bild 3 Betning20200312

Andra moment är att studera faktorer som salthalt och testa om den sexuella förökningen fungerar.

Bild 4 Test av sexuell förökning -tång

Konferensen filmades och en länk till presentationen där Ellen Schagerström berättar om manualen finns här.

Blid 5 presentation identifiering av lokaler

Är du intresserad av att på ett tryckt exemplar hör av dig till oss. Vill du ladda ner handboken som pdf så finns en länk på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida. Vi vill också tacka stiftelsen BalticSea2020 för finansiellt stöd.

 

Read Full Post »

Detta är tiden på året när det är dags att inte bara göra olika resor i minnet utan också att försöka summera året som gått. Vem som vunnit Guldbaggar, vilka filmer som haft mest tittare eller andra större och mindre events. Så precis som i TV och övriga media kommer här några av Tångbloggens toppnoteringar och lite annat och det avslutas såklart med årets spaning för 2019.

Som alla år är ”The Algal Bloom”, eller för att vara korrekt cyanobakterieblomningen ett säkert kort under sommarens nyhetstorka. Det är därför knappast ens en någon sport att tippa rätt och så blev fallet även 2018, som ju var ett ovanligt torrt och varmt år. Då blir det ju extra fint att istället för att kissa i havet – vattna någon liten torr växt uppe på land.

4 vass, drivande alger, tång o cyanobakterier (kopia)

En bred kant av cyanobakterier i kanten utanför drivande blåstång och ett vassbälte.

Samtidigt noterade vi på Tångbloggen andra algblomningar, t.ex. en kraftig rödfärgad blomning av dinoflagellaten Peridinium catenatum vid Askölaboratoriets brygga. Men den kom och försvann lika fort.

Peridinium cat blomning askö

Stockholms universitets Östersjöcentrum besökte Almedalen med sitt välutrustade nya forskningsfartyg R/V Electra. Med ombord fanns en utställning om problem i Östersjön som överfiske, övergödning, miljögifter och nedskräpning, främmande arter och olika åtgärder för att förbättra miljön samt vilken påverkan klimatförändringar kan komma att få på ekosystemet. Här deltog vi på Tångbloggen och från Östersjöcentrum med bland annat en presentation om nya arter i Östersjön och vad klimatförändringar med ökad nederbörd och avrinning till Östersjön kan innebära för arters utbredning i Östersjön.

Som med alla spaningar finns redan flera ”Blå Tillväxtprojekt”, t.ex. musselodling för att ta upp näring ur havet. Och hur skalen kan användas till kyckling foder. Publiken fick gissa vilket ägg som kom från hönor som fått musselskal i sitt foder.

 

 

 

Musselrep från Ecopelags odlingar i Stockholms skärgård visades på forskningsfartyget Electra’s däck i Almedalen.

Några av projekten går ut på att plantera ålgräs i områden där ålgräsängarnas utbredning minskat. Man undersöker även om ålgräs kan bli räddningen när stranderosionen förväntas öka i samband med kommande klimatförändringar och stigande havsnivåer. I Kalmar har också försök med att återplantera ålgräs startats i år. Här kan vi vänta på intressanta resultat till våren. Ett aktuellt projekt presenterades i STV i oktober som jag tursamt nog var uppe på morgonen för och hann fånga några bilder av.

1 Stranderosion 1 Skåne

Detta är ett samverkansprojekt där Region Skåne tillsammans med kommuner och Lunds universitet kommer att testa flera metoder för att mildra stranderosionen. Projektet kommer att pågå under fyra år och kostar totalt 45 miljoner kronor med EU som den ena av finansiärerna. Dels kommer man att bygga strandfodringar, vilket är aktuellt för många kustområden där landhöjningen inte är tillräckligt stor med tanke på kommande höjningar av havsnivån när glaciärerna smälter. Men det som direkt fångade mitt intresse var testerna med att plantera ålgräs.

2 Stranderosion Ålgräs 20181031

Biologer från Lunds universitet kommer att testa om 40 000 ålgräsplantor kan fungera för att stoppa och minska vågornas påverkan. En personlig reflektion är att mycket stora delar av ålgräsets biomassa som producerats under året normalt spolas iland på höstarna i oktober. Det syns också på bilderna att det ligger stora drivor av ålgräs på stranden. Och att Zostera marina, ålgräs, inte börjar växa till igen förrän till våren när temperaturen och ljuset kommer tillbaka. Så skyddet kanske inte blir så stort under senhöst och vintermånaderna, när det ofta drar in stora stormar utmed kusterna i Östersjön. I klippet kan du se hur de små ålgräsplantorna ser ut och hur man tänker sig att de kan bidra till att lösa problemet med stranderosion.

Kan du skilja mellan grönslick och ålgräs? Klicka här om du är osäker.

2018 var också året när det svensk-finska projektet FunkVeg fick tillökning med en doktorand i form av Roxana Preston. Under året har hon hunnit med att vara både i fält och att arbeta mycket inne på laboratoriet. Hon har till och med hunnit starta en egen blogg om hur det går för henne i försöken att ta reda på mer om den frilevande blåstången i Östersjön. Det ska bli spännande att följa hennes arbete.

dav

Roxana i gott säl-skap

 

Vi har även under året haft en del experiment i fält ute i Trälhavet, där vi har undersökt förutsättningarna för blåstångens återkomst. Vi vill rikta ett STORT TACK till alla er som sett våra försök och låtit dem ligga kvar. Guldstjärnor till er alla. Vi vill även ännu en gång passa på att tacka markägarna som vi kontaktade för att vi fick ha våra stenar och galler på dessa platser. Guldstjärnor till er också. Flera av experimenten kommer att sammanställas under vintern och förhoppningsvis hjälpa oss ta fram rekommendationer för hur man bäst kan återställa hårt utsatta blåstångsmiljöer i vår Blåstångsmanual.

Så Tångbloggens nyårsspaning för 2019 är att det kommer massor med nya Blå Tillväxt-projekt där målsättningen är att producera mer mat och bättre nyttja Östersjöns resurser och produktion, vilket vi såklart kommer att rapportera om under 2019. Även om förutsättningarna i Östersjön inte är lika bra som i den marina miljön på västkusten eller ännu bättre i Norge.

Och apropå Norge kan vi rapportera om ett projekt  där man samlar in och odlar upp sjöborrar (kråkebollar) och säljer dem för konsumtion. Sjöborrarnas rom, uni, är en läckerhet som sushi-älskare gärna betalar bra för. ”Kråkebollar blir økonomisk gullgruve” som de skriver i artikeln, samtidigt som insamlingen av dem förbättrar den marina miljön. I Norge har man nämligen länge haft problem med att enorma mängder av sjöborrar har ätit upp stora delar av den norska tareskogen, vilket haft negativa effekter på det norska marina livet. Nu hoppas man istället på en återhämtning av tareskogen i takt med att sjöborrarna minskar i antal. Tänk att kunna bli rik och skapa en ny ekonomi ”Urchinomics” genom att samla in och odla sjöborrar, Strongylocentrotus droebachiensis!

Foto: E. Schagerström

Omnomnom…Dröbakk-sjöborren är glad i tång, minsann. Här mumsas det på knöltång, Ascophyllum nodosum.

Avslutningsvis vill vi på Tångbloggen tacka ER kära läsare, för att vi i år hade 19 700 besökare och över 31 000 views! Det får oss att vilja anstränga oss än mer för att ni ska få ert ökande behov av tångnyheter tillfredsställt även under 2019.

Gott nytt tång-år önskar Lena och Ellen!!

I hörnan såklart

Read Full Post »

Vi har tidigare (här, här och här) rapporterat på Tångbloggen om våra försök i Trälhavet som ingår i ett forskningsprojekt finansierat av stiftelsen BalticSea2020. Genom att slå våra kloka huvuden ihop och testa olika lösningar i fältförsök håller vi på att ta fram en manual för restaurering av blåstång.

Tångbälte

Ett frodigt tångbestånd- en sann fröjd för Tångbloggen

Varför då, kanske en nytillkommen bloggläsare undrar. Jo, blåstången är en mycket viktig del av Östersjöns kustnära ekosystem och stora områden av blåstång försvann under slutet av 1970-talet på grund av övergödningen. Dessa har inte kommit tillbaka, även om vi numera är medvetna om problemen i Östersjön och gör allt vi kan för att rätta till tidigare misstag. Men förändringar tar tid. Genom att skriva en manual där vi beskriver och förklarar hur blåstång fungerar och vad man kan göra för att hjälpa den komma tillbaks till områden där den tidigare funnits, hoppas vi kunna ge en av Östersjöns mest ikoniska arter en hjälpande hand. Samtidigt vill vi även hjälpa de personer som vill försöka restaurera tång att göra på bästa möjliga vis för att få lyckade resultat.

Under juni och juli månad så har vi satt ut försök på två platser i Trälhavet, som ligger norr om Stockholm mellan Vaxholm och Österåkers kommuner.

Försöken ska svara på om blåstången klarar av att fortplanta sig på dessa platser, precis vid gränsen av blåstångens utbredning in i Trälhavet. Vi har använt oss av samma metoder som vi tidigare utvecklat och använt i Björnöfjärden (läs gärna vår följe-tång  från den studien).

Genom att hänga upp mogna buketter av hanar och honor hoppas vi att de ska föröka sig. För att kunna kontrollera detta under en lupp, har vi även satt ut några kakelplattor knutna på stenar, så att vi lätt kan plocka upp dem och ta med in på labb.

Setup

Upphängda blåstångsbuketter med kontroll-plattor under. Såhär går forskning till.

I Trälhavet är de hårda bottnarna, klippor, block och stenar, som tångens bebisar vill sätta sig fast på, täckta av ett halvcentimeter tjockt lager av slemmigt damm. Så för att tångens ägg inte ska sjunka ner i slemmet och dö, har vi även borstat rent på klipporna under experimentuppställningen.

Vi har även flyttat in stenar med vuxna plantor för att undersöka hur de klarar av miljön. Om det är mycket näring i vattnet kan de få fintrådiga alger, som grönslick, växande på sig. Blir de fintrådiga algerna som växer på för täta får tången ingen sol och dör till slut.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En tångruska placeras på nyborstad botten. Vi hoppas att den ska trivas här.

Som du kan se på bilderna var det ganska grumligt i vattnet när vi var där, och då var vi bara på en meters djup som mest. Eftersom blåstång behöver solljus för sin fotosyntes och överlevnad, så är grumligheten i vattnet något som tången inte uppskattar. Tång vill helst ha klart, rent vatten så att massor med solljus kommer ner till botten där den växer. På grund av säsongens ovanligt varma väder, samt att det varit ganska lite vind innan vi var ute, hade växtplankton haft optimala förhållanden för att massföröka sig, så kallad algblomning. Men dagen efter började det blåsa rejält. Vi hoppas att det ger lite klarare vatten men att våra försök inte blåser bort. Det är ju en av riskerna man tar som forskare när man gör försök ute i fält. Många experiment har spolats bort av vind, vågor och is. Frustrerande, men så är det att jobba i naturen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Att knyta knopar under vatten är vardag för en fältarbetande marinbiolog.

Det är glädjande att blåstången har kommit mycket längre in i Trälhavet nu än tidigare undersökningar på samma platser. Här har man nämligen kartlagt hur tången har påverkats under flera tillfällen. Den första mätningen gjordes redan 1890. Studenten Maya Milthell vid Stockholms universitet skrev under våren sitt kandidatarbete om just tångens nedgång och återkomst i Trälhavet, med hjälp av mätningar från 60-, 90- och tidiga 2000-talen.

Vi ser en tydlig förbättring i både mängd och utbredning sedan 2001. Sannolikt är den största bidragande orsaken att avloppen i området anslutits till kommunala reningsverk. Bra jobbat, Vaxholm och Österåker!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi vill passa på att tacka de trevliga fastighetsägarna som låter oss ha våra försök vid deras stränder och så hoppas vi att sommarens bad- och båtliv hjälper till genom att inte ankra precis i experimenten 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Experimentuppställning i Trälhavet. Kika gärna, men rör inte, tack.

Om du stöter på något som ser ut som på bilden är det ett av våra experiment. Ta gärna på dig cyklopet och simma fram och kika, men snälla rör ingenting.

Read Full Post »

Nu har det äntligen blivit dags för årets stora fältinsats. Tio små försöksenheter, egenhändigt ihopsnickrade av snöre, betongstenar och kakelplattor, har idag satts ut i vattnet i Trälhavet. Ovanför plattorna hänger små tångruskor knutna till ett korkflöte.

Vad är nu detta? Jo, det här gör vi för att kunna se om blåstången överhuvudtaget KAN föröka sig på de här platserna.

Tidigare har blåstången funnits långt in i Stockholms skärgård. Men på grund av föroreningar och andra förändringar i miljön har blåstången idag försvunnit från stora delar av Trälhavet. Blåstången är viktig för Östersjön. Det är inte för inte som den kallas för havets skog. Här bor massor med snäckor, kräftdjur och räkor. De utgör i sin tur en buffé för fiskarna som gärna besöker tången för en bit mat. Men finns det inga restauranger i området så försvinner ju såklart även gästerna, i detta fall fisken. Fisken använder även gärna tången för att lägga sin rom på.

Blåstång med sillrom

De små kornen på blåstången är sillens rom.

Tillsammans med stiftelsen BalticSea2020 hoppas vi nu kunna ta fram en praktisk manual för hur man kan gå tillväga om man vill försöka återskapa utarmade eller försvunna bestånd av blåstång.

P5292609.JPG

Vi kommer under sommaren undersöka förutsättningarna i fält för att återetablera blåstång i Trälhavet, men även genomföra ytterligare fältstudier i Kapellskär och på Askölaboratoriet i Trosa skärgård som är Stockholms universitets Östersjöcentrums fältstation. Det blir en hel del bada, minsann! Vi hoppas såklart på att vattnet ska bli varmt snart. Tur att vi har dykdräkter med varma kläder under, för även om det är varmt uppe på ytan så blir det kallt efter några timmar i vattnet.

Så om du ser en liten boj med lapp om att ”FORSKNING PÅGÅR” i Trälhavet i sommar, snälla rör den inte. Vi kommer strax samla in den för att se hur förökningen har gått. Men följ oss gärna här på Tångbloggen så håller vi dig uppdaterad med hur det gick för blåstången och hur alla våra experiment rullar på.

P5292595.JPG

Read Full Post »

Kära tångintresserade läsare!

Under 2017 och några år framöver kommer Du att kunna följa med oss på Tångbloggen i arbetet att ta fram en manual för hur man kan gå tillväga om man vill återställa ett blåstångsbälte som minskat eller försvunnit till följd av mänsklig påverkan.

Projektet ”Restaurering av blåstångssamhällen – en manual för tillvägagångssätt” finansieras av stiftelsen BalticSea2020  och bygger bland annat på tidigare studier som vi har genomfört i Björnöfjärden i Stockholms skärgård. Vi som genomför projektet är Ellen Schagerström och Lena Kautsky från Tångbloggen och vår goda vän och kollega Susanne Qvarfordt som jobbar på Sveriges Vattenekologer AB.

Under två år kommer vi att testa metoder och åtgärder för att till slut koka ihop det till en handbok för hur man lyckas med återetablering av blåstång eller föryngring av utarmade bestånd med hjälp av sådd eller inflyttning av nya plantor.

Projektet fick en fantastisk start på fältsäsongen måndagen den 27e mars. Solen sken ute på Askölaboratoriet, fältstation för forskare vid Stockholms universitet och tillhörande Östersjöcentrum.  Det var 15 grader i luften och helt vindstilla. Det är otroligt hur mycket enklare och snabbare man kan arbeta om man slipper blåst och regn.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Årets första försök handlar om anpassning hos blåstång till hur mycket vågexponering en plats har. Det är kanske inte något man tänker på, men blåstång är väldigt specifikt anpassad i sin form till precis den plats den växer på. Är det en plats där det ofta går stora vågor, kommer plantan vara ganska liten och helt sakna de annars så typiska blåsorna, för att inte riskera att den rycks bort av vågorna. I lunga, stilla vikar utan vågor, ser tången helt annorlunda ut. Där blir den ofta hög, upp emot metern kan förekomma, och plantan har riktigt med blåsor för att komma upp mot solljuset och inte skuggas av andra alger eller växter.

Vad vi har lärt oss genom åren är att det inte är helt enkelt att flytta en vuxen tångplanta från en plats till en annan och få den att trivas.

Eftersom inflyttning, eller transplantering, av vuxen tång är en metod som kan användas vid föryngring av blåstångsbälten, har vi således designat ett experiment för detta.

Blåstången i Östersjön är van vid att isen kan skrapa av nästan hela plantan under kalla vintrar. Men oftast sitter den lilla häftskivan kvar på stenen eller klippan. Från denna växer det upp nya grenar när våren kommer. För att undersöka om den nya plantan som bildas från fästskivan kommer vara bättre anpassad till en ny plats om man flyttar den, kommer vi klippa ner plantor från platser med olika vågexponering  så att enbart fästskivan finns kvar innan de flyttas.

Även om det var härligt soligt och varmt i luften, så var det fortfarande bara 2 grader i vattnet. Sussi gjorde en fantastisk insats som snorklare (hon har nämligen en eluppvärmd värmeväst).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ellen och Lena stod i båten där de märkte upp eller klippte ner tång och numrerade stenar. Experimentet ska nu fortgå under sommaren och vi hoppas att vi ska kunna återfinna våra uppmärkta stenar och tångplantor till hösten och mäta hur väl de har anpassat sig till en ny miljö.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Read Full Post »

Som vi tidigare berättat om på Tångbloggen, så deltar vi i ett projekt inom  BalticSea 2020 där vi undersöker varför blåstången (Fucus vesiculosus) försvunnit från Björnöfjärden i Stockholmstrakten.

Under maj månad i år utförde vi flera experiment för att avgöra om de få tångruskor som finns kvar i Björnöfjärden fortfarande kan föröka sig, eller om de är för gamla.

Vi har även designat en metod för att kunna så in ny tång, där vi knutit fertila grenar i buketter på ett flytande galler som hängts över kakelplattor så vi efter fortplantningen kan räkna antalet nya små bebisar.

P1210270

Denna metod använde vi för att undersöka om vattenkvaliteten i Björnöfjärden förbättrats tillräckligt för att tången ska kunna fortplanta sig. Vi satte in fin, frisk tång från Ekenäsviken på galler inne i Björnöfjärden. Som kontroll satte vi även en likadan uppsättning ute i Ekenäsviken på en botten utan närliggande tång. Om vi hittar bebisar på plattorna efter fortplantningen betyder det att tången kan fortplanta sig.

Nu har vi äntligen fått tid att räkna av plattorna som förvarats i frysen sedan juni för att se hur det har gått. Resultaten var minst sagt tydliga.

På plattorna inne i Björnöfjärden hittades några få, missbildade groddar. På plattorna ute i Ekenäsviken såg det däremot desto bättre ut.

IMG_7355

Fullt med små vackra, droppformade tångbebisar! Resultaten visar glädjande nog att vår metod fungerar bra och kan användas för att återskapa tångsamhället inne i Björnöfjärden om vattnets kemi blir lämplig. För att följa hur det går med den biten, kika in på BalticSea 2020 och läs om fler delar i detta spännande projekt.

Read Full Post »