Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘algodling’

När jag var liten brukade min moster, bosatt i New York, skicka torkad eller friterad nori till mig. Ni vet, den där algen som lindas runt maki-rullen när man gör sushi. En bra present eftersom det knappt väger någonting och jag blev väldigt förtjust i den härliga sältan som alger har.  Men i mitten av 80-talet var det inte många som ens visste om att man kunde äta alger. En viss ifrågasättning av förstånd och förnuft från klasskamrater skedde när jag på en skolresa hade torkade alger som snacks medan de andra hade kexchoklad. Och sen blev jag ju som jag blev. Idag kan jag köpa nori-chips på närmsta asiatiska butik eller välsorterad livsmedelsbutik. Vilken lycka!

Så i dagens inlägg tänker jag presentera svensk algodling i stora drag. Och för enkelhetens skull håller jag mig till makroalger, sådana man kan se med blotta ögat, i detta inlägg. 

För den inbitne läsaren av Tångbloggen behövs ingen förklaring av vad makroalger är. Men eftersom vi ständigt ökar i läsarantal, så kan den som undrar läsa på om det här.

Att vi äter alger är inget nytt. De har länge ingått i massor av olika produkter, bland annat som konsistensgivare. Men att äta alger som de är, eller med en lätt tillagning, har börjat trenda i media först på senare år. Ibland ser vi hur algerna beskrivs som superfood, eftersom de innehåller många olika vitaminer och mineraler som är nyttiga.  

Det finns många olika goda arter av alger. Några av våra favoriter från svenska vatten är grönalgerna havssallat (Ulva lactuca) och tarmalg (Ulva intestinalis) och rödalgen söl (Palmaria palmata) som ibland kallats för havets bacon. 

I dagsläget är det främst brunalgen Saccharina latissima, skräppetare men oftast kallad sockertång, som odlas i Sverige. Den kan bli meterlång och ser ut som ett glänsande, brunt krokodilskinn där den vajar i vattnet. Just odling av sockertång har vi skrivit om vid flera tillfällen på Tångbloggen. Odling av makroalger sker idag på västkusten, där salthalten är tillräckligt hög. 

Man ”sår” de mikroskopiskt små algerna på rullar av snöre inne i bassänger med bra förhållanden av ljus, temperatur och näring. Lite som att dra upp plantor i ett växthus tidigt på våren. Fast med Saccharina sår man efter sommaren, för de växer till under vintern. När de växt till sig några centimeter lindar man snöret med bebisarna runt ett tjockare rep, fäster putteflöten i det och hänger ut det i sin tångodling. Och där vajar de i vågorna och växer till. Du behöver varken vattna eller gödsla.

Kelp behöver plats, solljus och lagom mycket näring för att bli av bästa kvalitet.

Algodling kallas ibland för “blå fånggrödor” eftersom de inte gödslas, som grödor på land, utan tar upp näring ur vattnet. En algodling kan därför vara till stor nytta i havsområden där man har problem med övergödning. Dessutom så hjälper ju alger till att producera syre genom sin fotosyntes. Och syre är ju något vi alla behöver. Då kanske du undrar varför man inte odlar alger i hela Östersjön för att lösa övergödningsproblematiken där? Tyvärr så är det inte många av de arter man odlar idag som klarar av att växa i Östersjöns låga salthalt, annars hade algodlingar nog guppat längs hela Östersjökusten. Men visst finns det möjligheter. Utmaningarna ligger delvis i att hitta lämpliga arter, men också system för odling som fungerar, ger bra avkastning och klarar av en kall vinter med is om så behövs. 

Men man kan såklart även odla alger som inte passar till livsmedel. De kan istället användas till rötning för biogas, nya plastmaterial eller som gödsel till landbaserad odling. Och vi har ju tidigare berättat om möjligheten att minska kossornas pruttande med tillsats av rödalger i deras foder. Det är nog bara fantasin som sätter stopp för vad man kan använda alger till.

I Danmark har man kommit lite längre med odling och användning av makroalger. Förutom sockertång skördar de även havssallat och söl. På tang.nu kan du se på fina bilder från olika projekt och träna upp din danska. 

Finns det då någon som odlar alger ”på riktigt” i Sverige? Vi har ofta fått frågan om var man kan köpa svenska alger. Tidigare har vi berättat om Catxalot, som ordnar tångsafari och skördar samt säljer ”vild” tång. Men det finns faktiskt två kommersiella sjöbönder som har kommersiella odlingar. Den ena är Nordic Sea Farm, utanför Strömstad, som äntligen fått till en hemsida med försäljning av sina produkter. Smaskens!! Än så länge marknadsför de endast sockertång, men vi hoppas på att de utökar sortimentet med fler goda arter. På sidan finns såklart även några recept med tång. Det finns även recept hos Bohus Sea Culture, som har sin odling utanför Gåsö strax söder om Lysekil. De säljer inte online ännu, men listar sina återförsäljare så du kan hitta deras produkter. 

Vi hoppas såklart att algodling ska bli en näring som fler vågar satsa på inom en snar framtid. Och det borde ju gå hand i hand med politikernas vision för att öka vattenbruket, både de svenska och uppe på EU-nivå. Sedan 2017 har Sveriges nationella livsmedelsstrategi signalerat till livsmedelssektorn att den bör bli mer hållbar, samt att den inhemska matproduktionen behöver ökas. I linje med detta uttalade mål fick centrumbildningen “Blå mat- Centrum för framtidens sjömat”  nyligen pengar från forskningsrådet Formas.  

Centrat är nationellt men har en stark förankring i Västra Götalandsregionen, då många av företagen och forskningsinriktningarna är kopplade till den marina miljön. Centrumet ska bedriva en behovsdriven forskning i samverkan med näringen inom sjömatens hela värdekedja från primär produktion till process- och produktutveckling, samt skapande av hälsosam svensk sjömat. Vi kommer självklart att följa upp hur det går och rapportera om det här på Tångbloggen.

Men det behövs ju sjöbönder som odlar och kunder som köper produkterna också. Varför inte låta 2021 bli året då du antingen provar alger för första gången, eller lär dig ett nytt alg-recept? Det finns ju så mycket gott man kan laga där alger ingår som grönsak eller krydda. 

Read Full Post »

Vår tanke är att skriva ett antal inlägg om vattenbruk i svenska kustvatten för att belysa vad som hänt i ämnet och hur läget för vattenbruk ser ut idag. Planen är att bland annat berätta mer om algodling, musselodling och integrerade odlingssystem. Är det något speciellt Du, kära läsare, vill veta mer om är det bara att skriva i kommentarsfältet.

År 1983 kan tas som startpunkt för vattenbruk och algodling i Sverige. Under kommande år startade och gavs en kurs vid Stockholms universitet om Vattenbrukets ekologi, där vi bland annat besökte fiskodlingar runt om i Sverige och studerade den första musselodlingen på västkusten. Den låg nära Tjärnölaboratoriet och lämpade sig väl till att undersöka både tillväxten hos blåmusslorna, mängden påväxt av andra arter på repen och hur bottensamhället utvecklades under odlingen. Men mer om detta i kommande avsnitt om vattenbruket i Sverige.

Starten till det första avsnittet i vår vattenbruks-serie beror på att jag började städa i lådor när jag höll mig inomhus några dagar för att det snöande och blåste en massa. Resultatet blev att jag hittade några artiklar som skrevs 1983, för 37 år sedan. De handlade om att äta alger, för detta var tillsammans med algodling och vattenbruk högaktuella ämnen i Sverige. 

Det första var känslan av att bläddra och minnas perioden när Fältbiologerna var otroligt aktiva och drivande för förändringar i natur- och miljövård. Framsidan på tidskriften ”Fältbiologen” 3/83 säger jättemycket. Hela numret handlar om Östersjön och hoten mot havet.  Det tas upp många ämnen som är de samma som vi fortfarande har problem med och media skriver om än idag. Bekanta titlar är hotet av spridning av miljögifter, utsläpp av olja vid en tankolycka eller utsläppet av näringsämnen som bidrar till hög produktion av fintrådiga alger och cyanobakterieblomningar.  

När jag bläddrar vidare i tidskriften hittar jag på näst sista sidan en kort artikel med rubriken ”Alger – Kan Man Äta Det? ” där jag blivit utfrågad av Fältbiologen. Förslagen på recept är ungefär de samma som nu, även om antalet algarter vi äter har ökat. Det beror nog till stor del på att det har blivit mycket mera populärt med det asiatiska köket, där alger ingått traditionellt sedan lång tid tillbaka. 

Samma år presenterar Forskningsrådsnämnden och Havsresursdelegationen en utredning kring möjligheterna för att utveckla vattenbruk, eller akvakultur, i svenska havsområden och sjöar. En av rapporterna handlar om just algodling och har titeln ” Tänk framåt – odla alger, vattenbrukets primärproducenter”. Det publiceras även rapporter om odling av fisk, kräftor och räkor. det skrivs även rapporter som tar upp frågor kring vattenbruk och miljöpåverkan, ekonomi och juridik.

Den alg som spränger jordens yta är blåstången! Men det är inte en art som ingår ibland de arter som odlas idag.

Marianne Pedersén, var då professor vid Stockholms universitet och intervjuas i Dagens Nyheter när hon presenterar rapporten den 15 september. Då importerade vi i Sverige alger till ett årligt värde av 100 miljoner kronor.  Målsättningen var att undersöka möjligheterna till att svenska algodlingar skulle kunna rena vattnet, tillsammans med att kunna producera värdefulla produkter.

Det skrevs då som nu en hel del i media om framtida möjligheter för algodling i Sverige.

Utredningen föreslår framförallt odlingar på land, där större arter av algerna ligger i olika lager och sprayas med näringsrikt havsvatten. På så sätt blir tillväxthastigheten mycket snabbare än när algerna tillväxer i havet. Som förutspåddes i utredningen finns idag en algodling på land i Simrishamn där mikroskopiska alger odlas, t.ex. sötvattensarterna av grönalger Haematococcus pluvialis och Chlorella vulgaris men också den marina kiselalgen Phaeodactylum tricornutum. Det startades också lite musselodlingar och försök till att sälja musselkött som ett alternativ i hamburgare eller styckfrysta musslor att användas i matlagningen. Men tiden var kanske inte riktigt mogen ännu för detta mer exotiska inslag hos gemene man.

Det pågår idag också odling av två brunalger; skräppetare (Saccharina latissima), populärt kallad sockertång antagligen för att det låter godare och fingertare (Laminaria digitata) samt en grönalg, havssallat (Ulva lactuca). Odlingen till havs av brunalgerna startade ganska nyss, sedan 2014. Tångbloggen har redan skrivit några gånger om dessa odlingar och om skräppetare.

Idag importerar vi ca 70 % av havsproducerad mat och hela 90 % av all odlad fisk vi äter är importerad. Hur stort värdet är idag jämfört med för snart 40 år sedan har jag ingen siffra på, men den är säkert stor. Ett argumentet för att öka vattenbruket i Sverige är för att vi skall kunna bli mer självförsörjande genom att producera mer mat från havet samtidigt som transporterna minskas. Om dessutom produktionen kan bli hållbar och minska påverkan på havsmiljön är det ju klart ytterligare positiva effekter. Skall bli roligt att undersöka lite mer hur olika former av vattenbruk har utvecklats och hur framtiden kan komma att se ut. Del 2: kommer att handla om ”Vattenbruket med fokus på algodling”.

Read Full Post »

”Är köttbiffar av raps och hampa det vi lägger på grillen i framtiden? Ska vi börja odla alger i åkrar under vattnet? Kan växtodlingar förläggas hemma i garaget där gödslet kommer från bassänger med fisk? Allt fler försöker äta mer hälsosamt och miljövänligt – och forskarvärlden arbetar intensivt med nya råvaror.”

Med höstens intåg kommer skördetid i trädgården och svampsäsong i skogen. Kanske inte så underligt att hösten alltid väcker matintresset hos mig. Dags att koka mustiga grytor, torka svamp och ugnsbaka pumpor. Enligt vad jag läser i media verkar allt fler få upp ögonen för det närproducerade och förstå att framställning av livsmedel bör företas med ett långsiktigt perspektiv kring hållbarhet. Även inom den marina forskningen har detta fått uppmärksamhet, och därmed ökade möjligheter till finansiering, under senare år.
De flesta har nog hört att vissa typer av fiskodlingar skräpar ner en hel del i närmiljön, släpper ut stora mängder näring, använder antibiotika och annat trist. Men det finns ju så mycket mer än fisk att odla och äta från havet. Och om man skapar odlingssystem som liknar naturens egna ekosystem kan man minska den negativa påverkan en odling har på sin närmiljö. Men vad är det för arter man kan odla och hur lagar man till dem?
På måndag kväll klockan 20:00 kan du bänka dig bekvämt framför Tv’n och se programmet Vetenskapens värld i SVT. De besöker försöksodlingar och låter professionella kockar tillaga maten därifrån. Medverkar gör bland annat Kristina Snuttan Sundell från SWEMARC, nationellt centra för marin vattenbruksforskning vid Göteborgs universitet och Fredrik Gröndahl från KTH som driver projektet SEAFARM.

Vill du veta mer om marina råvaror, vattenbruk och den forskning som bedrivs inom SWEMARC? Då tipsar vi om att lyssna på någon av föreläsningarna under Vetenskapsfestivalen 28 september -4 oktober. Evenemanget brukar hållas på våren i Göteborg, men under rådande omständigheter blev den i år flyttad till hösten och hålls virtuellt. Så nu kan hela Sverige ta del av allt det roliga utan att behöva knö i Nordstan eller på spårvagnarna. Den andra oktober kommer fem av SWEMARCs forskare hålla korta föreläsningar om forskning kring miljösmart sjömat. Missa inte det.

Alger är gott att äta, både i ren form eller som konsistensgivare i en smarrig fruktpudding

Read Full Post »

Odling av alger har pågått länge i många länder i Asien. För någon vecka sedan lyssnade jag på en presentation av Jeong Ha Kim från Department of Biological Sciences, Sungkyunkwan University, Korea under konferensen ”Seaweed for health Conference”.

Stor och bred användning av alger i Korea och många andra länder

Föredraget visade på den stora odlingen av flera olika arter av makroalger. Här presenteras två av de många arter som odlas i vattnen utanför kusten i Korea. 

Den första heter Undaria pinnatifida och är en storväxt brunalg som har en mängd olika användningsområden. 

Tittar du noga på bilden ser du några som står vid repen där plantorna hänger.

Den har länge använts i matlagningen, bland annat som en god soppa, den bidrar till att minska kolesterol i blodet och görs också en speciell maträtt vid födelsedagar. 

Skall vara bra för mammor med nyfödda barn.

På bilden visas ett diagram över produktionen i världen. Där Korea står för den största produktionen, Japan producerar också en del. Frankrike syns knappt på skalan. 

Stor produktion i våtvikt av Undaria i ett antal länder.

Undaria innehåller också mycket vitaminer och spårämnen. 

Stora blad av Saccharina japonica.

Nästa art är en nära släkting till skräppetare Saccharina latissima), en brunalg som vi har börjat odla i Sverige. Mer om detta projekt kommer senare.  Arten som odlas i Korea är Saccharina japonica. Den är en hotad art i vattnen runt Korea och därför både odlas den och försök att restaurera bestånd pågår samtidig. 

Macroalgsmode på internationell konferens!

Detta är också en storväxt alg med breda långa vackra blad/kallas för bål hos makroalger och ett fäste, som likar rötter eller rhizoider. Saccharina japonica är en populär ingrediens i maträtter. 

Till den internationella konferensen som hölls i Jeju, Korea gjordes en klänning av Saccharia japonica

Satte igång mina tankar på att fixa en klänning gjord av skräppetare. Men det blir kanske en kort klänning för skräppetare, även ibland kallad för sockertång blir inte så storväxt i våra vatten – salthalten är inte tillräckligt hög. 

Det finns ju också möjligheter att samla lite tång och andra alger för att göra någon liten maträtt av svenska alger.

Read Full Post »

I ett nytt forskningsprojekt undersöker Fredrik Åkerman och Leo Wezelius, om det går att minsks kors metangasutsläpp genom att blanda in torkade rödalger i kraftfodret. Arbetet sker i det nystartade företaget Volta Greentech, som vi berättat om tidigare på Tångbloggen.

Ett pressat exemplar av en gametofyt av Asparagopsis taxiformis

Precis som hos många rödalger har Asparagopsis taxiformis en komplicerad livscykel med två helt olika stadier. Tetrasporofyt stadiet ser så annorlunda ut att det var en egen art som länge gick under ett annat namn, nämligen Falkenbergia hillebrandii. Detta stadium bildar små, ca 2 cm ljust röda tofsar med få förgreningar.

2 Asparagopsis taxiformis livscykel

Bilden på han-och honfametofyten är från Teneriffa där den växer ganska grunt på klipporna.

De två stadierna hos Asparagopsis taxiformis, gametofyt och tetrasporofyt kräver olika dygnslängd och optimala temperaturer för sin produktion och tillväxt. Forskning har också visat att olika stammar (material från olika havsområden) har skilda temperatur och dygnslängder).

De pågående provodlingarna av rödalgen sker i en källarlokal vid Norr Mälarstrand i Stockholm. Projektet sker i samverkan med Värtaverket, som producerar koldioxid, som kommer att tillsättas i odlingskolvarna för att öka tillväxten hos Asparogopsis taxiformis och binda in koldioxiden.

Odling i kolv av tetrasporofyt stadiet som sedan skördas och frystorkas till ett pulver.

Den aktiva föreningen är bromoform, som Asparagopsis taxiformis visat sig producera i stora mängder. Studier i Australien har visat att kor som får frystorkade alger som innehåller bromoform släpper ut mindre metan. Men det behövs mer studier på hur bromoform påverkar kornas matsmältning, dvs deras tarm- och magbakterieflora. En annan fråga är att eftersom bromoform i höga halter är cancerogent och att tidigare undersökningar visat att små mängder kan hittas i mjölk, så kommer ytterligare studier att krävas för att undersöka detta närmare. Asparagopsis, som många andra rödalger innehåller också andra polybromerade och polyklorerade föreningar och dessutom höga halter jod. När det gäller jod finns gränsvärden satta för kor och dessa får inte överstigas.

Ytterligare frågor gäller hur länge t.ex. effekten av att tillsätta torkade Asparagopsis i kraftfodret fungerar. Kors magar har ett mycket rikt mikroorganismsamhälle, med en massa bakterier som med tiden kan anpassa sig så att metangas produktionen inte längre begränsas.

1983 publicerade Forskningsrådsnämnden en större utredning för att ta rätt på förutsättningar för algodling i svenska havsområden och på land. Sedan dess har de ekonomiska och tekniska förutsättningar förändrats medan de naturliga förutsättningarna knappast förändrats.

6 forsknigsrådsnämden 1983

Att odla Asparagopsis taxiformis, en främmande art för svenska havsområden, på land t.ex. någon stans på västkusten ställer till ett antal extra problem när odlingen skall skalas upp. Att gå från odling i små kolvar med bubbling av koldioxid och där det mesta kan kontrolleras till stora bassänger där havsvatten tillförs och näring och temperatur varierar under året är inte enkelt.  Algodlingen kommer att kräva tillförsel av ljus, värme och salter för att optimera tillväxten. Genom att ta in naturligt havsvatten finns risken att andra alger kommer in och tar över i odlingen. Eftersom Asparagopsis är en främmande, introducerad art, både i Medelhavet, på Kanarieöarna (bland annat Teneriffa) och utmed den Irländska kusten och har bedömts som en invasiv art, kommer det troligtvis krävas speciella åtgärder för att rena vattnet innan det släpps ut. Tångbloggen kommer att följa projektet med stort intresse och rapportera vad som händer till våra läsare.

 

Read Full Post »

I kväll kommer professor Kerstin Johannesson, föreståndare för Tjärnö marina laboratorium, Göteborgs universitet, att berätta om hur arter i havet har hittat olika sätt för att klara av att föröka och sprida sig i den marina miljön. Som vi ju tidigare berättat här på Tångbloggen, gäller det för skildkönade blåstångsplantor, där förökningstopparna sitter på olika individer, att kunna tima in att släppa ägg och spermier samtidigt i vattnet. Många marina arter, även blåstång, som lever i tidvattenzonen har under årmiljonerna hittat anpassningar till en lyckad förökning när tidvattenvariationen är som störst, dvs vid fullmåne.

populärföreläsning Tjärnö

Hur lyckad förökningen var i år för blåstången kan du se om du går och letar i blåstångsbältet där det nu sitter små, små groddplantor, ca. 0,3 -1 cm stora på klippor, stenar eller skal. De största är 2-3 månader gamla, och med den högre salthalten utmed Bohusläns kust växer de mycket snabbare än inne i Östersjön.

Små plantor på kakelplatta 10x10 cm

Mängder av små groddplantor av blåstång på baksidan av en kakelplatta.

Är du i närheten av Strömstad är detta ett utmärkt tillfälle att få höra mer spännande om anpassningar och evolution hos marina arter under en populärvetenskaplig föreläsning i hörsalen på Tjärnö marina laboratorium, Strömstad.

Entren utanförhörslaen

I entrén till hörsalen och akvariet möts man både av presentationer av spännande projekt som rör odling av alger, vad vi kan använda dem till och vackra tavlor med alger, i rött, brunt och grönt på väggarna. Det går också att köpa fina kort med pressade alger – eller, som vi tidigare beskrivit, samla alger på stranden nästa gång du badar och gör egna kort, tavlor eller dör ditt eget herbarium. En härlig känsla för oss på Tångbloggen.

Nästa torsdagsföreläsning kommer att handla om ”Scary Seafood – den nya maten från havet”. Mer från Tångbloggen om detta senare.

Read Full Post »

Att förutsäga när och hur mycket av cyanobakterieblomningen som kommer att synas i Östersjön i år är som att spå vädret. Men jag tänker ändå ge mig på en förutsägning så får vi se om det slår in.

Cyanobakterieblomningen bildas ute i öppna havet och den har redan startat. Men det kommer att dröja ytterligare några veckor tills blomningen är slut och det blidas små bubblor i cellerna. Dessa gör att cyanobakterierna, när det blir lugnt och stilla vatten, flyter upp till ytan. Sedan beror det på väder och vind vart de kommer att driva och vilken kust som kommer att uppleva tjocka geggiga ansamlingar på stränderna.
1Askölaboratoriet Algblomning 2016

En viktig sak att komma ihåg är att algblomning betyder massförökning av en art och att den riktigt stora algblomningen sker på våren. Titta noga på bilden så kan du se den stora toppen, vårblomningen, i diagrammet.  Den beryktade cyanobakterieblomningen på sommaren (grön färg i diagrammet under juni-juli) syns knappt.
2årstider blomningar

Det är först i slutet av blomningen då allt flyter upp till ytan som den kommer att synas- som det ser ut i glasröret vid sidan om figuren.

De allra första spåren av cyanobakterier hittade jag vid bryggan den 6 juni när det var soligt och lugnt men fortfarande kallt i vattnet. Det var små, små mörkt gröna barrliknande cyanobakterier. De heter knippblomsalg, Aphanizomenon, Den är vanligare än katthårsalgen, Nodularia spumigena som blommar med senare på sommaren när det är varmt i vattnet.


Genom att dra en planktonhåv genom vattnet samlas och koncentreras små växtplankton och cyanobakterier. Bilden visar vad som fanns i vattnet för två veckor sedan och som fått stå i ett glas i ett soligt fönster och växa till i två veckor till.

En bra förutsägelse är att blomningen, d.v.s. massförekomst av cyanobakterier, brukar dyka upp till ytan i början av juli, samma vecka som politiker, personer från näringsliv,  beslutsfattare och många fler träffas i Almedalen i Visby. Foto är från förra året – när det var soligt och lugnt och blomningen började flyta upp till ytan. Ännu så länge var den vackert grön och inte riktigt jättetjock ännu. Nu är det en vecka kvar tills Almedalen drar igång och väderprognosen säger att det blir blåsigt och ganska kallt ett tag till. Så vem vet hur mycket blomning det blir i år?
4Visby algblomning

Ett sätt är såklart att starta en liten blomning i ett akvarium. Detta gjorde Stiftelsen Hållbara Hav för att uppmärksamma de kraftiga cyanobakterieblomningar som är en följd av det fosfor som finns kvar i vattnet i öppna Östersjön, som människan släppt ut. Ett akvarium installerades i en skylt utanför Riksdagshuset på Slottskajen den 12 juni.


Akvariet fylldes med 120 liter vatten från Östersjön. För att påskynda algblomningen har vi hjälpt till med att fylla på med alger och näring. På botten placerades stenar med grönslick, sudare och en liten övervuxen blåstångsplanta. Vattnet var klart och bilar och hus syntes rakt igenom. Målet var att visa hur en algblomning kan bildas på en dryg veckas tid.

Att få till en blomning i akvariet lyckades över förväntan. Däremot för att vet hur fort det skulle gå att få till blomningen har jag under våren ägnat mig åt att odla olika växtplanktonarter i saftflaskor hemma i fönstret . Det går utmärkt att få fram en tjock grön blomning på en vecka. Några såg ut som riktigt vackert grön saft!

8akvariet- flytande i ytan 20170620
Stenarna med fintrådiga alger på botten på akvariet täcktes över med mer och mer fintrådiga alger. Efter tio dagar hade produktionen och tillväxten blivit så kraftig att delar av algerna flöt upp till ytan och bildade en drivande algmatta. Detta är typiskt i lugna vikar i Östersjön såhär års. Så det som driver in i viken kan vara både olika typer av små växtplankton, cyanobakterier och fintrådiga alger som lossnar från klippor och stenar. Allt kan med vinden ansamlas och driva in till kusten.

Vid båthuset på Askölaboratoriet ligger ansamlingar av cyanobakterier och drivande fintrådiga alger i en blandning i strandkanten.
9cyanobakterier vid båthuset160823
Så nu är det bara att vänta på hur vädret blir om två veckor. Blir det soligt, lugnt och varmt så kommer det att stå om problemet med cyanobakterieblomning i tidningarna. Men om det fortsätter att blåsa och regna och vara kallt i vattnet kommer det att dröja innan blomningen dyker upp på ytan.

För den som vill se akvariet står det kvar till på torsdag den 29e juni. Gårdagen med sina häftiga skurar och gråa moln får bli en passade avslutningsbild.10akvariet 14 dar åskmoln

Read Full Post »