Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ulva lactuca’

När jag var liten brukade min moster, bosatt i New York, skicka torkad eller friterad nori till mig. Ni vet, den där algen som lindas runt maki-rullen när man gör sushi. En bra present eftersom det knappt väger någonting och jag blev väldigt förtjust i den härliga sältan som alger har.  Men i mitten av 80-talet var det inte många som ens visste om att man kunde äta alger. En viss ifrågasättning av förstånd och förnuft från klasskamrater skedde när jag på en skolresa hade torkade alger som snacks medan de andra hade kexchoklad. Och sen blev jag ju som jag blev. Idag kan jag köpa nori-chips på närmsta asiatiska butik eller välsorterad livsmedelsbutik. Vilken lycka!

Så i dagens inlägg tänker jag presentera svensk algodling i stora drag. Och för enkelhetens skull håller jag mig till makroalger, sådana man kan se med blotta ögat, i detta inlägg. 

För den inbitne läsaren av Tångbloggen behövs ingen förklaring av vad makroalger är. Men eftersom vi ständigt ökar i läsarantal, så kan den som undrar läsa på om det här.

Att vi äter alger är inget nytt. De har länge ingått i massor av olika produkter, bland annat som konsistensgivare. Men att äta alger som de är, eller med en lätt tillagning, har börjat trenda i media först på senare år. Ibland ser vi hur algerna beskrivs som superfood, eftersom de innehåller många olika vitaminer och mineraler som är nyttiga.  

Det finns många olika goda arter av alger. Några av våra favoriter från svenska vatten är grönalgerna havssallat (Ulva lactuca) och tarmalg (Ulva intestinalis) och rödalgen söl (Palmaria palmata) som ibland kallats för havets bacon. 

I dagsläget är det främst brunalgen Saccharina latissima, skräppetare men oftast kallad sockertång, som odlas i Sverige. Den kan bli meterlång och ser ut som ett glänsande, brunt krokodilskinn där den vajar i vattnet. Just odling av sockertång har vi skrivit om vid flera tillfällen på Tångbloggen. Odling av makroalger sker idag på västkusten, där salthalten är tillräckligt hög. 

Man ”sår” de mikroskopiskt små algerna på rullar av snöre inne i bassänger med bra förhållanden av ljus, temperatur och näring. Lite som att dra upp plantor i ett växthus tidigt på våren. Fast med Saccharina sår man efter sommaren, för de växer till under vintern. När de växt till sig några centimeter lindar man snöret med bebisarna runt ett tjockare rep, fäster putteflöten i det och hänger ut det i sin tångodling. Och där vajar de i vågorna och växer till. Du behöver varken vattna eller gödsla.

Kelp behöver plats, solljus och lagom mycket näring för att bli av bästa kvalitet.

Algodling kallas ibland för “blå fånggrödor” eftersom de inte gödslas, som grödor på land, utan tar upp näring ur vattnet. En algodling kan därför vara till stor nytta i havsområden där man har problem med övergödning. Dessutom så hjälper ju alger till att producera syre genom sin fotosyntes. Och syre är ju något vi alla behöver. Då kanske du undrar varför man inte odlar alger i hela Östersjön för att lösa övergödningsproblematiken där? Tyvärr så är det inte många av de arter man odlar idag som klarar av att växa i Östersjöns låga salthalt, annars hade algodlingar nog guppat längs hela Östersjökusten. Men visst finns det möjligheter. Utmaningarna ligger delvis i att hitta lämpliga arter, men också system för odling som fungerar, ger bra avkastning och klarar av en kall vinter med is om så behövs. 

Men man kan såklart även odla alger som inte passar till livsmedel. De kan istället användas till rötning för biogas, nya plastmaterial eller som gödsel till landbaserad odling. Och vi har ju tidigare berättat om möjligheten att minska kossornas pruttande med tillsats av rödalger i deras foder. Det är nog bara fantasin som sätter stopp för vad man kan använda alger till.

I Danmark har man kommit lite längre med odling och användning av makroalger. Förutom sockertång skördar de även havssallat och söl. På tang.nu kan du se på fina bilder från olika projekt och träna upp din danska. 

Finns det då någon som odlar alger ”på riktigt” i Sverige? Vi har ofta fått frågan om var man kan köpa svenska alger. Tidigare har vi berättat om Catxalot, som ordnar tångsafari och skördar samt säljer ”vild” tång. Men det finns faktiskt två kommersiella sjöbönder som har kommersiella odlingar. Den ena är Nordic Sea Farm, utanför Strömstad, som äntligen fått till en hemsida med försäljning av sina produkter. Smaskens!! Än så länge marknadsför de endast sockertång, men vi hoppas på att de utökar sortimentet med fler goda arter. På sidan finns såklart även några recept med tång. Det finns även recept hos Bohus Sea Culture, som har sin odling utanför Gåsö strax söder om Lysekil. De säljer inte online ännu, men listar sina återförsäljare så du kan hitta deras produkter. 

Vi hoppas såklart att algodling ska bli en näring som fler vågar satsa på inom en snar framtid. Och det borde ju gå hand i hand med politikernas vision för att öka vattenbruket, både de svenska och uppe på EU-nivå. Sedan 2017 har Sveriges nationella livsmedelsstrategi signalerat till livsmedelssektorn att den bör bli mer hållbar, samt att den inhemska matproduktionen behöver ökas. I linje med detta uttalade mål fick centrumbildningen “Blå mat- Centrum för framtidens sjömat”  nyligen pengar från forskningsrådet Formas.  

Centrat är nationellt men har en stark förankring i Västra Götalandsregionen, då många av företagen och forskningsinriktningarna är kopplade till den marina miljön. Centrumet ska bedriva en behovsdriven forskning i samverkan med näringen inom sjömatens hela värdekedja från primär produktion till process- och produktutveckling, samt skapande av hälsosam svensk sjömat. Vi kommer självklart att följa upp hur det går och rapportera om det här på Tångbloggen.

Men det behövs ju sjöbönder som odlar och kunder som köper produkterna också. Varför inte låta 2021 bli året då du antingen provar alger för första gången, eller lär dig ett nytt alg-recept? Det finns ju så mycket gott man kan laga där alger ingår som grönsak eller krydda. 

Read Full Post »

Vår tanke är att skriva ett antal inlägg om vattenbruk i svenska kustvatten för att belysa vad som hänt i ämnet och hur läget för vattenbruk ser ut idag. Planen är att bland annat berätta mer om algodling, musselodling och integrerade odlingssystem. Är det något speciellt Du, kära läsare, vill veta mer om är det bara att skriva i kommentarsfältet.

År 1983 kan tas som startpunkt för vattenbruk och algodling i Sverige. Under kommande år startade och gavs en kurs vid Stockholms universitet om Vattenbrukets ekologi, där vi bland annat besökte fiskodlingar runt om i Sverige och studerade den första musselodlingen på västkusten. Den låg nära Tjärnölaboratoriet och lämpade sig väl till att undersöka både tillväxten hos blåmusslorna, mängden påväxt av andra arter på repen och hur bottensamhället utvecklades under odlingen. Men mer om detta i kommande avsnitt om vattenbruket i Sverige.

Starten till det första avsnittet i vår vattenbruks-serie beror på att jag började städa i lådor när jag höll mig inomhus några dagar för att det snöande och blåste en massa. Resultatet blev att jag hittade några artiklar som skrevs 1983, för 37 år sedan. De handlade om att äta alger, för detta var tillsammans med algodling och vattenbruk högaktuella ämnen i Sverige. 

Det första var känslan av att bläddra och minnas perioden när Fältbiologerna var otroligt aktiva och drivande för förändringar i natur- och miljövård. Framsidan på tidskriften ”Fältbiologen” 3/83 säger jättemycket. Hela numret handlar om Östersjön och hoten mot havet.  Det tas upp många ämnen som är de samma som vi fortfarande har problem med och media skriver om än idag. Bekanta titlar är hotet av spridning av miljögifter, utsläpp av olja vid en tankolycka eller utsläppet av näringsämnen som bidrar till hög produktion av fintrådiga alger och cyanobakterieblomningar.  

När jag bläddrar vidare i tidskriften hittar jag på näst sista sidan en kort artikel med rubriken ”Alger – Kan Man Äta Det? ” där jag blivit utfrågad av Fältbiologen. Förslagen på recept är ungefär de samma som nu, även om antalet algarter vi äter har ökat. Det beror nog till stor del på att det har blivit mycket mera populärt med det asiatiska köket, där alger ingått traditionellt sedan lång tid tillbaka. 

Samma år presenterar Forskningsrådsnämnden och Havsresursdelegationen en utredning kring möjligheterna för att utveckla vattenbruk, eller akvakultur, i svenska havsområden och sjöar. En av rapporterna handlar om just algodling och har titeln ” Tänk framåt – odla alger, vattenbrukets primärproducenter”. Det publiceras även rapporter om odling av fisk, kräftor och räkor. det skrivs även rapporter som tar upp frågor kring vattenbruk och miljöpåverkan, ekonomi och juridik.

Den alg som spränger jordens yta är blåstången! Men det är inte en art som ingår ibland de arter som odlas idag.

Marianne Pedersén, var då professor vid Stockholms universitet och intervjuas i Dagens Nyheter när hon presenterar rapporten den 15 september. Då importerade vi i Sverige alger till ett årligt värde av 100 miljoner kronor.  Målsättningen var att undersöka möjligheterna till att svenska algodlingar skulle kunna rena vattnet, tillsammans med att kunna producera värdefulla produkter.

Det skrevs då som nu en hel del i media om framtida möjligheter för algodling i Sverige.

Utredningen föreslår framförallt odlingar på land, där större arter av algerna ligger i olika lager och sprayas med näringsrikt havsvatten. På så sätt blir tillväxthastigheten mycket snabbare än när algerna tillväxer i havet. Som förutspåddes i utredningen finns idag en algodling på land i Simrishamn där mikroskopiska alger odlas, t.ex. sötvattensarterna av grönalger Haematococcus pluvialis och Chlorella vulgaris men också den marina kiselalgen Phaeodactylum tricornutum. Det startades också lite musselodlingar och försök till att sälja musselkött som ett alternativ i hamburgare eller styckfrysta musslor att användas i matlagningen. Men tiden var kanske inte riktigt mogen ännu för detta mer exotiska inslag hos gemene man.

Det pågår idag också odling av två brunalger; skräppetare (Saccharina latissima), populärt kallad sockertång antagligen för att det låter godare och fingertare (Laminaria digitata) samt en grönalg, havssallat (Ulva lactuca). Odlingen till havs av brunalgerna startade ganska nyss, sedan 2014. Tångbloggen har redan skrivit några gånger om dessa odlingar och om skräppetare.

Idag importerar vi ca 70 % av havsproducerad mat och hela 90 % av all odlad fisk vi äter är importerad. Hur stort värdet är idag jämfört med för snart 40 år sedan har jag ingen siffra på, men den är säkert stor. Ett argumentet för att öka vattenbruket i Sverige är för att vi skall kunna bli mer självförsörjande genom att producera mer mat från havet samtidigt som transporterna minskas. Om dessutom produktionen kan bli hållbar och minska påverkan på havsmiljön är det ju klart ytterligare positiva effekter. Skall bli roligt att undersöka lite mer hur olika former av vattenbruk har utvecklats och hur framtiden kan komma att se ut. Del 2: kommer att handla om ”Vattenbruket med fokus på algodling”.

Read Full Post »

Här kommer ett vykort med några av mina tankar kring hur ”marina kolonilotter” skulle kunna utvecklas. Tänk att ha en liten ”kolonilott” här nära bryggan där jag badar på sommaren vid Räfsnäs på Rådmansö i Stockholms skärgård.

Den skulle ju inte alls bli lika matnyttig som en ”kolonilott” på västkusten nära Tjärnö och Svallhagen, där det finns gott om blåmusslor och japanska jätteostron, strandkrabbor och mycket mera. Men det skulle ju faktiskt gå att ha en sådan också. För den sköter sig bra själv under en stor del av året och den behöver inte vattnas! 

Här vid Räfsnäs, på Rådmansö finns redan starten till min egen kolonilott. Den fyller lite andra funktioner än att hämta eller odla mat ur havet ännu så länge, med det går att utveckla. Det gäller ju också för många kolonilotter på land som ger möjligheter till vila och att sitta och titta ut över den lilla blomsterrabatten och läsa en bok. 

Stolen står kvar och väntar på våren. Vid pollaren syns repet till den fastknutna tången. Och en liten hink att samla djuren i.

På bryggan finns redan en fint snickrad stol att vila sig i efter ett dopp. Men såhär års har både växter och djur gått i vila, både på land och i vattnet. Vattnet är klart och kallt och planktonhåven syns tydligt nere på 1,5 – 2 meters djup. Det finns ganska mycket små hoppkräftor kvar i vattnet och också en del buntar med knippvattenblom (Aphanizomenon sp.), den cyanobakterien som kan starta blomningar sent på hösten. 

Eftersom det är lite för kallt i vattnet för att bada tar jag och undersöker läget när det gäller småkryp i tången. Har hängt tångplantor och andra alger med snören från flera av bryggstolparna. 

När jag drag upp snöret som jag knutit några tångplantor på syns det tydligt att det växer en hel del havstulpaner på en av plantorna. Och jag tror att en liten spigg följer med upp med tången. Tog med en liten yoghurthink för att samla in de små märlor och snäckor som följt med tångruskorna upp. Det finns också kvar några förökningstoppar som inte vissnat bort ännu.

Hittade tre olika nattsländelarver med sina fina hus byggda av tångbitar, vattenväxter eller sandkorn, vilka är orsaken till namnet husmaskar. De kommer att övervintra till våren. Fann också en hel del tångmärlor (Gammus spp.) och havsgråsuggor (Idotea spp.) samt några båtsnäckor (Theodoxus fluviatilis). Det var fortfarande ganska mycket liv som gömt sig i tången.

Tre olika stora nattsländelarver som sticker ut sina huvuden ur husen. Tittar du noga kan du se både en havsgråsugga, en liten tångmärla och en båtsnäcka.

De allra första odlingsförsöken står i backar på botten vid badhytten. Här odlas blåstångsgroddplantor för att studera hur vi kan ta fram nya plantor och hitta metodik för att restaurera blåstångssamhällen där den försvunnit. Eller arbeta med kompensationsåtgärder t.ex. i hamnanläggningar.

Två – tre år gamla plantor av blåstång från odlingen. Det tar tid eftersom de växer så långsamt.

Så hur går mina tankar nu? Till våren kanske det är dags att odla lite tarmalger (Ulva intestinalis) till salladen? De lär smaka som vit tryffel.

Överst ligger ett havssallats blad och nedanför olika rikt förgrenade tarmalger.

Gott om tid att fixa hur odlingen skall se ut? Nät eller repodling? Och göra mitt eget salt kryddat med lite tång, tarmalger m.m? Får se vad det kan bli för utveckling av kolonilotten framöver. Nu finns det ju något kul att fantisera om under vintern. 

Read Full Post »

Idag måndag kan du höra Tångbloggen prata om hur man samlar och äter alger i P4 Extra klockan 14:15.

Många undrar säkert om är säkert att samla alger själv. Det finns inga direkt giftiga alger i Sverige, men man bör låta bli att äta alla fintrådiga alger som till exempel grönslick, ullsläke och molnslick (Pylaiella littoralis). Den bruna algen mjukt kärringhår, Desmarestia viridis, bör man också undvika. Den innehåller nämligen stark svavelsyra som inte är trevligt att få i munnen. En liten efterforskning, till exempel här på Tångbloggen, innan man går ut på stranden, hjälper dig att identifiera de godaste arterna.

Det man ska tänka på är att alger innehåller jod, som man inte ska få i sig för myckat av. Livsmedelsverket rekommenderar en daglig dos på under 150 mikrogram för vuxna. Kvinnor som är gravida eller ammar ska vara försiktiga med algprodukter  då för mycket jod inte är bra för foster/små barn. Har man problem med sköldkörteln ska man alltid prata med sin läkare först.

Plockar man sina egna alger är det såklart svårt att veta hur mycket jod de innehåller. Vi brukar ha 5 g torrvikt per dag som ett ungefärligt måttsnöre, men vi äter inte alger varje dag.

Alger är en naturlig del av kosten i Asien, där man ofta har den som smaksättare, i soppor eller som tillbehör till ris och fisk. Den passar även bra att slå in mat i, som maki-rullarna man får på sushi-restaurangen. Både i Asien och Afrika odlas alger storskaligt, både för att ätas men även för produktion av konsistensgivande medel.

Vi äter redan en hel del alger i Sverige idag, kanske utan att tänka på det. Många E-ämnen som finns i olika matprodukter är alger av olika slag. Till exempel E400 framställs ur brun­alger och används som förtjocknings, stabili­serings- och geleringsmedel, bland annat i glass och efterrättsmixer. E407 framställs ur en viss sorts rödalg och kan ingå i ost, kakor, milkshake och alkoholdrycker.

Det finns ju även mer profilerade produkter som framhäver att de innehåller alger, som tångknäcke, tångbröd eller blåstångste.

Våra åtta favoriter bland de arter som växer längs svenska kusten är:

Om du inte har möjlighet eller lust att plocka egna alger utan istället vill handla dina alger i en asiatisk livsmedelsbutik, kan det vara bra att ha lite koll på vad de olika namnen betyder:

Wakame, brunalgen Undaria pinnatifida, har odlats i Japan sedan 700-talet. Söt och god, djup smak.

  •     Fueru Wakame – hackade blad som passar i sallader och miso-soppa; säljs som skrumpna torkade blad. Bra att ha till hands om chips-suget sätter in….
  •     Kuki Wakame –  ”kuki” betyder ”stam” och här är det stammen (stipes) som ofta används i sallader, där den kan serveras hel och då påminna om nudlar, eller hackad.
  •     Hiyashi Wakame – Troligtvis en högre kvalitet (spädare stammar) av kuki wakame, samma användningsområde. Kan även kallas Mekabu wakame.

Hijiki (Sargassum fusiforme, syn. Hizikia fusiformis) en brunalg som är mörkare och fastare i konsistensen än kuki wakame, annars samma användningsområde. Ger skönhet, hälsa och tjockt svart hår enligt folktro. Kan dock innehålla höga halter av arsenik, beroende på vart den vuxit.

Nori– ark av tunnbladiga rödalger i släktet Pyropia (förut Porphyra) som avänds för att göra maki sushi, tamago nigiri och annat gott på sushitallriken. Löjligt goda att rosta i sesamolja. 

Kombu – ett samlingsnamn för över 18 arter inom släktena Laminaria och Saccharina. Tjocka ark av brunalg, torkade, som används till buljong (dashi), smaksättning ris, picklad som tillbehör, te och till sushi. Ofta låter man den koka med i soppan, för att sedan ta upp den, hacka och servera som tillbehör.

Att äta alger verkar vara en växande trend här i västvärlden. De är goda att ha som en sallad eller smaksättare i en soppa eller som ett täcke på fisk istället för spenat. Makrill inlindad i sockertare på grillen blev väldigt smarrigt. Kanske kommer man kunna köpa en chipspåse med blandade algchips till fredagskvällen? Det skulle vi tycka om! Istället för salt kommer bagare kanske börja blanda in tångmjöl i brödet? Havslimpa!

Det finns massor av jättegoda algrecept på Internet, vi har bara länkat till några av dem, så varför inte prova något nytt i sommar? Prova alger!

Sockertare på rep

Kelp behöver plats, solljus och lagom mycket näring för att bli av bästa kvalitet.

Read Full Post »

Vad du kan hitta att göra en sallad av eller andra grönsaker skiljer sig mycket beroende på var du befinner dig. Så här kommer nu några förslag till godsaker du kan hitta vid en promenad utmed stranden på västkusten. Tänk på att inte äta någon växt som du inte är säker på att kunna artbestämma.

Den första arten är strandaster, Aster tripolium, som i många länder betraktas som en delikatessgrönsak och går att köpa i fiskbutiker i England och Holland. Under senare år har stjärnkrogar också i Skandinavien tagit efter och serverar strandaster i olika rätter. Den har en krispig konsistens och en unik smak. Strandaster växer i salt och bräckt vatten vilket gör att bladen är lite naturligt salta.

1strandaster blommar inte 20200706

Den känns lätt igen med sina vackert violetta blommor. Strandaster blommar under juli –oktober. De späda unga bladen går fint att äta som de är i en sallad eller blancheras alternativt picklas. Men det går bra att skörda under hela säsongen. Lite senare när bladen blir hårdare kan det var godare att koka dem innan man äter.

Strandaster har specialiserat sig på att överleva i karga och salta miljöer. Den kan bli flerårig, men klarar sig ofta inte längre än en säsong på grund av den hårda omgivningen. För att överleva i de tuffa växtförhållanden måste växten producera mängder av ämnen till sitt försvar. Det gör den både livskraftig och nyttig som föda för betande djur och människor. Även hudvårdsindustrin har stor användning för strandaster. Tester har visat att ett extrakt på bladen har en renande, lugnande och svalkande verkan på känslig och irriterad hy. Inom folkmedicinen har den länge använts till att skölja infekterade och trötta ögon.

3 Saltö tångstrand mållor 20200704

På stranden på Saltö växer det jättestora bestånd av strandmålla, Atriplex littoralis i den gamla tångvallen från förra året. Här blir de extra storväxta. I främre delen av bilden syns stora blad av strandkvanne och strandkål som också går att äta.

Strandmålla hittar man ofta längs fuktiga havsstränder i södra Sverige. Bladen är långsmala, lansettlika och färgen är ljust grågrön. De smakar lite salt, som flera andra växter utmed havsstränderna och fungerar utmärkt i sallader eller i en matig paj.

Strandkvanne, Angelica archangelica varitet littoralis. Namnet kommer från de grekiska orden angelos (ängel) och archangelica (ärkeängel). Namnet syftar på en medeltida uppfattning om att denna mycket använda medicinalväxt hade sänds av ärkeängeln Gabriel. Just arter av kvanne måste du vara noga med att om du får växtsaft på huden kan solljus orsaka hudinflammation. Och är du gravid eller diabetiker bör du inte heller äta kvanne.

Hos strandkvanne kan man äta bladen i sallader, stjälken går att kandera eller ha i marmelad med rabarber och blommorna kan du göra saft på – lite på samma sätt som med fläderblommor. Väntar man tills det bildats fröer så går det att göra ett gott te av dom. Det finns mycket att hämta inte bara på stranden utan i hela Naturens skafferi.

4 Strandkvanne 201907 Saltö

Det finns mycket mer att hämta på stranden men en sista grönsak är strandkål, Crambe maritima. Den har vackert blågröna blad som ibland kan få en lite rödaktig ton. De är som bäst tidigt på året men det brukar gå att hitta lite nya blad nu på sommaren också. Tänk på att strandkål är fridlyst i Blekinge och Gotlands län, så där får du inte plocka den. Men du kan odla den hemma om du köper en påse frö. Den är både god och vacker att ha i trädgården.

5 Strandkål - till sallad

Resultatet från min promenad denna gång blev en god sallad med blad från strandkål och toppad med lite grönalger, av släktet Ulva.  Den fint förgrenade tarmalgen eller havsallat går lika bra. Tillsammans med lite tomater, lök och en god dressing blev det en lätt lunch i värmen.

5 Krispig strandkålssallad tarmalg

Read Full Post »

Som vi skrivit om tidigare här på Tångbloggen, har forskare funnit att vissa alger i fodret kan minska kossornas utsläpp av metan. Nu ska ett samarbete mellan KTH och SLU i Umeå undersöka om några av våra svenska algarter har samma effekt på kossornas matsmältning.

Tångbloggen har varit med och samlat in olika alger på svenska västkusten som nu ska torkas och testas. För våra intresserade läsare följer här den populärvetenskapliga beskrivningen av projektet SEAFEED med bakgrunden och målet med studien. Tångbloggen följer såklart projektet med stort intresse och vi hoppas kunna rapportera om det allt eftersom det rullar vidare.

2 Monostroma baltica Östersjösallat

Den gröna algen havssallad, Ulva lactuca, är en av arterna som samlats in.

Projekt SEAFEED  Text: Sophie Juie Krizan (SLU, Umeå) och Fredrik Gröndahl (KTH)

Intensifieringen av jordbrukets produktion har bidragit till en ökning av världens befolkning och av den genomsnittliga livsmedelskonsumtionen per capita. Framstegen inom jordbruket har präglats av produktivitet, tillgång till stora mängder och effektiva syntetiskt framställda kemiska substanser, bevattning och generellt förbättrad teknologi och användning. En växande världsbefolkning kommer att behöva en ökad tillgång till mat även i framtiden. En framtida intensifiering av jordbruket bidrar dock till en förstärkning av negativa effekter som t.ex. växthusgasutsläpp, vilken är den viktigaste bidragande orsaken till klimatförändringar genom global uppvärmning.

Idisslande livsmedelsproducerande djur svarar för ungefär hälften av den totala produktionen av växthusgaser inom jordbruket, där de mesta av utsläppen kommer från deras matsmältning (enterisk fermentering). Trots omfattande forskning och försök att utveckla strategier för att minska produktionen av metan hos idisslare, har praktiska tillämpningar i animalieproduktionen varit få. Detta främst på grund av ett bristande helhetsperspektiv i bedömningen av de olika metodernas potential att minska produktionen av metan.

Idisslare är unika eftersom de kan använda fibrer (främst vallfoder), som inte är smältbara för människor, och omvandla detta till mycket näringsrika livsmedel (mjölk och kött), som är lämpliga för människor att konsumera. Utnyttjandet av fiberrikt växtmaterial möjliggörs av matsmältningssystemet hos idisslare som är baserat på en mikrobiell nedbrytning och selektiv tillbakahållande av foderpartiklar i våmmen, som är den största av idisslarens förmagar.

Våmmens mikrobiella ekosystem, eller mikrobiom, är mångfaldigt, och innehåller bakterier, protozoer, svampar, metanogener och bakteriofager, som interagerar med varandra och styr hur effektivt fodret omvandlas och också mängden växthusgasutsläpp. Uppskattningar tyder på att kött och mjölkproduktionen från nötkreatur står för 41 % av utsläppen av koldioxid och för 20 % av utsläppen av metan av animalieproduktionens totala utsläpp. Metan är också nästan 25 gånger mer potent som växthusgas än koldioxid. Detta är en stor angelägenhet när det gäller livsmedelsproduktionens miljöpåverkan och också av intresse för den enskilde lantbrukaren, eftersom omkring 6–12 % av djurets energi går förlorad till följd av metanproduktionen. Många faktorer reglerar metanproduktionen, men funktionen av nötkreaturs komplext sammansatta mikroorganismsamhälle i våmmen, samt foderstaten och värddjurets genom är centralt i begreppsförklaringen. En större förståelse i ämnet kommer att kunna bidra till riktade politiska åtgärder mot en mer hållbar livsmedelsproduktion, ekonomisk tillväxt och bekämpning av fattigdom.

SEAFEED kommer att arbeta med att samla in mer information om våmmens mikrobiella ekosystem. Projektet kommer att integrera en hög nivå av teknik och expertis för att koppla information om våmmens mikrobiom till värddjurets genetik och fenotyp, och utveckla foderbaserade strategier för att minska metanproduktionen. Foderbaserad minskning av idisslares metanproduktion kan härledas till sammansättningen av foderstaten, eller från fodertillskott som är naturliga eller artificiella och minskar metanproduktionen utan att påverka djurets hälsa eller produktivitet. Ett möjligt fodertillskott som visat sig hämma metanutsläpp med upp till 50–70 % från idisslare som kor och får är tillskott av en rödalg Asparagopsis taxiformis från australiska östkusten.Med en tillsats på ca 2 % av fodret så hämmades metanutsläppen under en 72 dagars period.

Inom SEAFEED så vill vi också testa om alger från svenska hav har en liknade effekt och också hur olika behandlingar t.ex. torkning av algerna påverkar dess metanhämmande effektivitet. Ett flertal alger i svenska vatten har troligen en liknanden effekt som den testade rödalgen. Inom det Formasfinansierade projektet SEAFARM (www.seafarm.se) odlas stora mängder kravmärkta alger av arten sockertång Saccharina latissima i havet vid svenska västkusten men även i tankar ett antal olika röd- och grönalger. Inom SEAFEED vill vi testa dessa algers metanhämmande egenskaper. Genom livscykelanalyser och kostnadsanalyser vill vi också visa på hur stor betydelse en inblandning av alger i foder kan ha på den globala uppvärmningen och om det är ekonomiskt försvarbart. Projektet är ett samarbete mellan Hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik (SEED), KTH och norrländsk jordbruksvetenskap SLU, Umeå. Det treåriga projektet finansieras av forskningsrådet FORMAS och startade under våren 2020.

Corallina och Jania , Teneriffa 2018

Den kalkrika algen Corallina officinalis användes förr för att bota mask i magen hos bland annat kossor.

Read Full Post »

I förra veckan presenterades ett projekt om ”Scary Seafood- den nya maten från havet” av projektledare Christin Appelqvist i hörsalen på Tjärnö utanför Strömstad i deras serie av öppna föreläsningar som ges under sommaren. Projektet drivs av Göteborgs universitet och Maritima klustret i Västsverige. Men är det egentligen så skrämmande? Kanske så för oss svenskar numera, men inte om man ser det från ett globalt perspektiv. Då är det snarare traditionell mat från havet – allt ifrån Asien, Sydamerika och vad vi för 50-100 år sedan även åt här i Norden! I projektet har en analys gjorts av efterfrågan, tillgång, möjlighet till hållbart fiske, odling eller att plocka själv alternativt att driva småskalig ekoturism.

1 Projektet Scary seafood

En sallad gjord på kokta blåstångstoppar, några blommor och skurna rädisor.

Besökarna fick ta med sig en intressant sammanställning av projektet, illustrerad med en färgglad bild på några arter av alger, musslor, kräftdjur, blötdjur, sjöborrar, sjöpungar och sjögurkor på en tallrik. I rapporten gick det att läsa mer om projektet.

2 Scary seafood. -den nya maten fårn havet

Av alger som ligger på tallriken finns grönalgen, havssallat (Ulva lactuca), och brunalgerna sockertång (Saccharina latissima) och blåstång (Fucus vesiculosus). Traditionellt i Sverige har vi under nödåren blandat tångmjöl i brödet. Idag finns det företag som igen har tagit upp detta med att blanda in blåstång i knäckebrödet eller göra kryddsalt med havsallat och tång mm. Det finns också Fucus tabletter att köpa i hälsokostaffärer, de har en milt laxerande effekt.

Av arterna som visas på bilden är det bara den vanliga sjöstjärnan, den vackert lila (Asterias rubens) och signalsjögurkan (Parastichopus tremulus) som jag personligen inte har ätit. Däremot har jag provat andra arter av sjögurkor, både råa och rökta när jag var i Chile för ganska många år sedan.

3 Odla hållbart? sjögurka 20190725

Christin Appelqvist visar upp en röd signalsjögurka

Bedömningen är att det finns stor efterfrågan men ingen möjlighet till hållbart fiske av dessa arter i svenska vatten. Här pågår istället ett projekt att undersöka möjligheterna till odling av signalsjögurka, som Tångbloggen berättat om tidigare.

På Island tillhör rätten att skörda söl, (Palmaria palmata) strandägaren sedan urminnes tider. Det säljs torkad i vanliga matbutiker och är ett populärt snacks.

I Asien är det mesta som hos oss kallas ”scary seafood” traditionell mat som ingått i matlagningen under mycket lång tid. Här finns även utvecklad odling av både många algarter, musslor och andra grupper från havet. Generellt är förutsättningarna att odla många av dessa arter i vattnet utanför vår svenska kust mer begränsad, speciellt för djuplevande arter som t.ex. stor kammussla. Den kallas också för pilgrimsmussla (Pecten maximus), och förekommer på sandiga bottnar mellan 20 till 150 meters djup utmed Bohuslän.  Det är mycket möjligt att du ätit slutmuskeln av någon art av kammussla på restaurang, om du beställt in scallops från menyn. Odling av scallops sker i många länder sedan länge, t.ex. Japan, Kanada, Island och England, där man har rätt förutsättningar, dvs hög salthalt och kallt vatten.

De arter som toppar det globala vattenbruket är odling av kammusslor, ostron, och venusmusslor (vongole på restaurangen). I Sverige startade den första blåmusselodlingen i en vik inte långt ifrån Tjärnö marinbiologiska laboratorium i början av 1970-talet. Det innebär att musselodling på många lokaler har pågått under närmare 50 år. Då, under 1970-80-talet var marknaden knappast redo för svenskodlade blåmusslor och konkurrensen var stor från odlingar i danska Limfjorden och Frankrike. Nu diskuteras möjligheten av att musselodling utöver att bli mat, även kan bidra till att återföra näring från havet. Vi har även blivit mer medvetna om vikten av att äta lokalt producerad mat istället för att importera.

Att kunna konkurrera med andra områden med bättre naturliga förutsättningar för odling gäller troligen också för flera andra arter. Till exempel vid odling av det introducerade stillahavsoston, också kallat Japansk jätteostron (Crassostrea gigas) i Frankrike.  Eller i Holland där de grunda bottnarna torrläggs under lågvattenperioder, vilket lämpar sig väl för odling av vanlig hjärtmussla (Cerastoderma edule Linnaeus 1758).  Namnet edule fick arten av Linné redan på mitten av 1700-talet vilket betyder att den är ätlig.  Och i gamla kökkenmöddingar hittas skal av vanlig hjärtmussla och Europeiskt ostron (Ostrea edulis).  

vacc8ar-skalbank-1

Vår alldeles egna kökkenmödding. ”Här har det bott marinbiologer”, kommer kanske framtidens arkeologer bestämma någon dag.

Nån gång kommer kanske någon att hitta spår av en bebyggelse på Tjärnö, nära kyrkan där det i backen vid en stenmur ligger en stor hög med skal av blåmusslor och japanskt jätteostron, men också lite andra udda skal, av knivmusslor, sandmussla, venusmusslor, green mussel (Perna viridis)  etc.

Till slut lite om maskeringskrabba (Hyas araneus). För många av arterna som diskuteras i rapporten diskuteras utveckling av ett burfiske, men att innan dess behövs studier av populationsstorlekar och åldersstruktur i områden där fiske startar. För mig var det också ett kärt återseende av Tjärnö laboratoriets gamla loggotyp – en maskeringskrabba!

Tjärnö tröja

Den klassiska TMBL loggan i floccat tryck från 1980-talet.

Maskeringskrabban har fått sitt namn för att den kan gömma sig i algvegetationen genom att pynta sig med olika alger och nässeldjur på ryggskölden. Så att den bär med sig ett helt litet ekosystem.  Hamnar den i en annan miljö byter den ut arterna. Scary? Nej, bara fantastiskt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Maskeringskrabba (Hyas araneus) som gömt sig bland rödalgerna blir ganska synlig när den kommer ut på den kala lerbottnen.

 

Read Full Post »

Tarmalg, Ulva intestinalis L. är en grönalg som är nära släkt med havssallat, Ulva lactuca L. Båda namngivna av Linné, vilket L:et bakom det latinska namnet anger. Intestinalis betyder tarm, och därför har det svenska namnet fastställts till just tarmalg. I äldre litteratur förekommer också namn som rörhinna och tarmtång. För att ta rätt på vilket namn som är korrekt är det lätt att gå in på Artportalen eller Dyntaxa och söka efter mer information. Den finns längs hela svenska kusten upp till Bottenviken.

I matprogrammet på TV4 dök flera olika arter av gröna, bruna och röda alger upp under rubriken ”Sommarmat med nya smaker” i veckan som gick.

1 sommaralger i TV program

Som den observanta och bildade följaren av Tångbloggen kan se, så finns det något med texten i bilden som inte stämmer…

Många av tallrikarna hade fått små svenska flaggor som visade att algerna går att hitta i svenska vatten. Bland annat knöltång (Ascophyllum nodulosum), sudare (Chorda filum), gaffeltång (Furcellaria lumbricalis). havssallat (Ulva lactuca) och blåstång (Fucus vesiculosus).  Men nu handlar det om tarmalgen Ulva intestinalis.

Algen förekommer fastsittande utmed stor del av svenska kusten från Västerhavet – till Bottenviken. Tarmalgen är ettårig och kan hinna med flera generationer per år.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gasbubblorna i tången är syrgas som producerats av fotosyntes. Foto:Susanne Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer AB

Den är lite tillplattad, ihålig och fylld med gas. Det är syre som algen producerar under fotosyntesen. Tarmalgen är vanligtvis ogrenad, och blir någon centimeter upp till 5 cm breda och 20-30 cm långa individer som växer ut från samma fästskiva.

Algen förekommer ofta nära vattenlinjen och i små vattensamlingar, som brukar kallas hällkar. Det betyder att den är lätt att samla in från stranden på sommaren. Precis som med andra alger så skall man vara försiktig och inte plocka tarmalger som man vill äta på förorenade platser, som nära en båthamn, eller ett förorenat utsläpp.

Tarmtång i hällkar

Här har man ankrat i ett hällkar med tarmalger en stilla dag.

Samla inte mer än det du tänker använda och preparera. Skölj i kallt färskvatten, krama ur algerna och torka i rumstemperatur. Alternativt bred ut algerna på en plåt med smörpapper och torka i ugn vid 75 0C. Torka algerna i 5 -10 min och vänd sedan på dem och kör 5-10 minuter till. De torkade tarmalgerna kan du spara i en lufttät burk och använda för att ge extra smak på t.ex en sallad genom att strö dem över salladen.

Tillsammans med tarmalg och andra alger kan du smaksätta och göra ditt eget kryddsalt! Hur enkelt som helst, bara att ta dina torkade alger och mortla tillsammans med flingsalt i de proportioner som passar din smak. Prova dig fram. Häll på burk och njut en nypa tångsalt på kokt ägg, på färskpotatisen eller strödd över den nygrillade makrillen. Mums!

Det går även utmärkt att smörsteka tarmalger eller varför inte vända i maizena och fritera i 170 0C, som föreslogs i programmet.

3 tarmalg (rörhinna )o fritering

Det är lätt att hitta andra recept på nätet.

Till sist ett viktigt påpekande – rätt sak skall kallas vid ett korrekt namn. Alger som tarmalgen, havsallat, nori, blåstång, wakami och många andra arter är alger och tång inget annat.  Receptet är råbiff med friterad tarmalg och päron – inte sjögräs.

Det som kallas sjögräs är samlingsnamnet på en typ av blomväxter som lever i vatten, i sjöar eller hav. I världen finns ca 50-60 arter av sjögräs. I Sverige är den vanligaste arten, ålgräs, Zostera marina. För att bidra till förvirringen har den tidigare kallats för bandtång. Historiskt har ålgräs används för att isolera väggar med och i bebodda grottor har torkat ålgräs använts som sovmaterial.

Vi har tidigare tagit upp denna förvirring i ett inlägg här på Tångbloggen. Hjälp oss gärna att sprida detta till vänner och bekanta. Alger är INTE sjögräs! Intressant att en kock inte vet vad det är för råvaror som används. Lite som att kalla biff för potatis…

 

 

 

Read Full Post »

Det är härligt att åka till västkusten och ta ett dopp från piren i Svallhagen, nära Tjärnö i Strömstad kommun.  Här ligger en fältstation där under årens gång många kurser från Stockholms universitet haft möjlighet att lära sig mer om det marina livet och jämföra med Östersjön. Så hur ser alg- och djursamhället ut på en badstege som bara sitter i under ett antal sommarmånader? Den gula ankan visar badtemperaturen som varierade ganska mycket, mellan ca 17- 19 grader, beroende på hur soligt och lugnt vädret var.

1badstege 4 översta stegen+1

Badstegen, en standardstege i aluminium med 7 steg, sattes ut i juni vilket betyder att alger haft fyra månader på sig att kolonisera den. Det översta steget är helt kalt, men de följande tre har en tät mörkgrön beväxning på undersidan.  Här stänker vatten upp och under högvattensperioder kan stegen ligga helt under vatten kortare tid ju högre upp det når. Det som växer på stegen är dels Prasiola spp., en liten några millimeter stor grönalg och på steget närmast vattenytan också små exemplar av havssallad, Ulva lactuca.

2badstege 3 underytan o förstoring

Bilden ovan visar högvatten där steg fem är dränkt. Det visar också förstoringseffekten under vattenytan och de två understa stegen.

3steg 5- periodvis ur vattnet

Påverkan av tidvattnet, som är ca två decimeter, syns tydligt på steg fem där det växer mer alger och fler arter än på stegen ovanför. Havssalladen är större och de röda tofsarna är grovsläke, Ceramium virgatum. På ovansidan växer ett brunt ludd av molnslick (Ectocarpus) eller trådslick (Pylaiella), svårt att bestämma vilket när de är så småvuxna.

4steg 7 och iriserande chondrus

De två understa stegen som konstant befinner sig under vattenytan har en ganska likartad beväxning av alger. Det är bara ettåriga arter eftersom stegen tas upp ur vattnet när badsäsongen är över. De arter som dominerar är igen grovsläke, havssallad i kanterna av stegen och brunalgen molnslick som här är lite större. De fleråriga arterna som skulle kunna växa på stegen sitter på stenar vid sidan om. Till höger på bilden syns karragenalgen, Chondrus crispus, som lyser blå i topparna och under trappsteget syns några små plantor av skräppetare, Saccharina latissima.

5steg 6o7 o stensnultror

När jag stod vid badstegen och fotograferade kände jag plötsligt att någon bet mig i benet. Det var en grässnultra som antagligen blev störd. De verkar bo under stegen inne bland skräppetaren. Jag hittade inte heller några havstulpaner eller blåmusslor som på min badstege i Östersjön utan de satt också på stenar i närheten. Så totalt blev antalet arter på sten lågt bara fem arter. Orsaken till det låga antalet är delvis att stegen tas upp under vintern men också att de översta stegen utsätts för risken att torka in vid lågvatten.

Hittade också en stege som tydligt gjorts ren och som dessutom sitter på en ponton vilket innebär att de olika badstegen antingen är ovanför eller under vattenytan. Stegen var av trä och det enda som syns är att en rödalg tycks ha koloniserat det understa steget. Svårt att säga vilken art eftersom jag inte badade i hamnen utanför laboratoriet på Tjärnö.

7tjärnö stege trä

Det som syns i kanten på det andra steget som är precis i vattenlinjen är en hydroid, troligen Laomedea. Hydroider är nässeldjur som filtrerar och tar upp små plankton och partiklar som det säkert finns gott om i hamnen där båtar grumlar upp bottensedimentet. Kommer att kolla upp om något nytt har koloniserat när jag kommer ner nästa gång.

8 badsteg 2 vid ponton

Read Full Post »

Strandpromenaden på Annandag påsk gav flera positiva vårtecken. Ett var de vackra ljusgröna  tunna bladen av strutsallat, (Monostroma grevillei)som växer på stenar och större sandkorn eller på olika vattenväxter. Detta är en typisk vårart och kan bli ca 1-1,5 dm stor,  och går att hitta i strandzonen antingen fastsittande eller så småningom lossnar de strutformade bladen och driver in i skyddade vikar. Den likarna lite havssallat (Ulva lactuca) och östersjösallat (Monostroma balticum), men såhär års finns det ingen risk för förväxling för de andra två arterna är arter som förekommer på sommaren. De har också tjockare blad eller båldelar.

strutsallat i viken

Titta noga på fotot på spetsen av det stora bladet åt vänster, så ser du små bubblor. Det är det syre som algen producerar när den tillväxer och som bidrar till att öka syrehalten i havet.

En annan art som tål lite kallare vatten än grönslick är tarmalg (Ulva intestinalis, tidigare kallad Enteromorpha intestinalis). Den börjar dyka upp på stenar och klippor i strandkanten redan nu. Dessa uppblåsta trådar är ännu så länge korta och ligger som lite krulliga gröna trådar på stenen. Också går det att se syrebubblor i tråden.

Tarmalg på G

Den sista arten som finns hela året runt men växer till på våren är trådslick (Pylaiella littoralis). Hittade en liten tångplanta som var helt överväxt av trådslick. Trådslicken kommer att öka nu under de kommande månaderna och täcka mycket av tången.Det vita som täcker den torrlagda delen av stenen är intorkade kiselalger. Det är de som gör så att det ser ut som om någon målat alla klippor och stenar i skärgården vita på våren när det blir lågt vattenstånd och kiselalgerna som tidigare var gulbruna i färgen torkar in och förlorar sitt pigment.

Pilayella påväxtÄnnu så länge är det inte mycket djurliv i den grunt sittande blåstången. Hittade en och annan snäcka under stenarna i strandkanten. Inte så konstigt, vattentemperaturen är ännu bara några grader plus. Har satt ut ett par små temperatur- och ljusmätare för att följa förändringarna under de kommande månaderna. En sitter nära bryggan och en inne i ett tångbälte. Att ljusmängden skiljer sig är säkert men hur är det med temperaturen? Var blir det varmast fortast? HOBOS

Mätinstrumentet är den lilla vitaktiga saken fastknuten med tandtråd på en sten. Tandtråd är ett utmärkt material för oss forskare som vill fästa saker på olika föremål i vattnet, vattenfast och lite seg men sliter inte sönder material.

 

Read Full Post »

Older Posts »