Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ostronskal’

Pepparalg växer på en sten tillsammans med små blåstångsplantor. Svallhagen, på Tjärnö.

Pepparalg, Osmundea oederi är en liten förgrenad rödalg som ofta växer på blåstång, ostronskal och stenar nära vattenyta. Som namnet antyder har den en tydlig pepprig smak. Bästa sättet är att torka algerna och sen mala till ett pulver, som kan blandas med andra kryddor eller strös direkt på pastarätten. Det finns berättelser om att arten samlats i Skottland och på Kanarieöarna, där den använts som en curry-liknande krydda. Den går också att använda färsk som smaksättningen på en fisk- eller skaldjurmaträtt. Vill du fördjupa dig i detta med vilka arter som finns rekommenderar vi att du skaffar Danmarks havsalger. Det är en jättebra algflora för den som vill fördjupa sig i algernas spännande värld. En given julklapp till varje algälskare.

Read Full Post »

I morse på lokla nyheterna kunde västkustborna höra att havsspya hittats på Koster. Det var Annette Hellberg, som arbetar på naturum Kosterhavet som fann den på ett ostronskal när hon var ute och snorklade.

Det är en kolonibildande sjöpung, Didemnum vexillum, filtsjöpung, som fått det något otrevliga smeknamnet, baserat på dess utseende. Djuret har troligen sitt ursprung i havet utanför Japan, och som många andra arter därifrån har den tagit sig vidare runt i världshaven. Den har ett invasivt beteende, vilket innebär att den trängt undan annat växt- och djurliv där den etablerar sig. Detta har ställt till problem för ekosystem runtom i hela världen, i olika grad. Särskilt hårt drabbade sägs vara den nederländska provinsen Zeeland, där sjöpungen uppskattas täcka upp till 95 procent av havsbotten. Där har man även sett hur både sjöborrar och ormstjärnor minskat i antal efter att arten etablerat sig. Sjöpungar är filtrerande djur, som hämtar sin mat ur vattenmassan. Så utöver att de rent fysiskt inte lämnar plats till andra arter, konkurrerar de även om maten med bland annat musslor och ostron.

Sjöpungen tycker om att sitta på hårda substrat, som stenar, klippor och grus, men förekommer även ibland på ålgräs. Där den orsakat mest ekonomiska problem är bland annat på skal av ostron och musslor i odlingar och andra strukturer som vi människor sätter ut i havet, som kylvattenintag till exempel.

Det var inte helt oväntat att den skulle dyka upp här. 2020 hittades arten i Norge, i Stavangers hamn. Men visst är det intressant att fundera på hur den tagit sig hit så snabbt. Är det havsströmmar eller båttrafik som ligger bakom dess snabba framfart? Det får vi nog aldrig reda på. Det ska bli intressant att följa hur svenska myndigheter väljer att hantera en art som nog kommer klassas som hög risk för problem. Frågor kring marin hygien börjar bli allt vanligare känns det som.

I Wales har man fått problem med havsspya. Se hur arten identifieras och hör hur deras handlingsplan ser ut för den här marina invasiva arten.

Read Full Post »

Vi vill önska alla Tångbloggens läsare ett Riktigt Gott Nytt år. Vår förhoppning är att 2022 skall bli ett gott och givande år med många intressanta och spännande nya upptäckter om vad som händer i våra svenska vatten, både på ost-och västkusten. Men även att vi kan lämna rapporter och förmedla nyheter från lite andra havsområden. Mycket beror såklart på hur möjligheterna att resa kommer att se ut framöver.

Året 2022 är Tångbloggens tionde år. Det innebär också att vi kommer att ge lite sammanfattningar och tillbakablickar på vad som hänt under dessa år. Detta startar med vår nyårshälsning! Det har blivit många rapporter från en av våra favoritstränder, Svallhagen, på Tjärnö. Där började vi plocka stillahavsostron, även kallat japanskt jätteostron (Magallana gigas, eller tidigare Crassostrea gigas) 2007. Då hade detta nya ostron etablerat sig på många ställen utmed västkusten. Sen dess har skalhögen växt och växt under åren.

Ganska imponerande hög av stillahavsostronskal från många goda middagar under 15 års tid.

Nyårshälsningen är gjord med skal som jag hämtade från högen och bar ner till stranden. Tyvärr blev det en liten miss i hur många skal som behövdes. Så det sista fick bli ett litet artistiskt tillägg.

Vi önskar ett Gott Nytt År !

Det är fler och fler som upptäcker vilka fantastiska resurser som finns i våra svenska vatten. Antingen genom att bara plocka lite musslor till en god soppa eller starta odlingar av makroalger, som t.ex. tarmalger (Ulva intestinalis), havssallat ( Ulva fenestrata fd. lactuca) eller skräppetare (Saccharina latissima). Extra roligt är att det finns flera som även börjar plocka stillahavsostron och leverera till restauranger och publicera recept. Ett exempel där Du kan få inspiration är boken ”Recept, berättelser & bifångst, vildplockade ostron” av Lotta Klemming. Observera att det är den främmande arten stillahavsostron som är ok att plocka, inte det inhemska ostronet, Ostrea edulis. Det tillhör strandägaren.

Prova gärna, just nu är de fullmatade och jättegoda! Hittade dessa två stillahavsostron formade som ett hjärta.

Skalen är färgade vackert gröna av någon liten mikroskopisk alg

Med över 31 000 besök under 2021 känner vi oss sporrade att fortsätta berätta om alger och havet. Hör gärna av dig till oss om det är något du vill att vi skriver om. Glöm inte bort att följa Tångbloggen så missar du inga inlägg.

Read Full Post »

Idag är det Ostronets Dag i alla dess former. Eftersom vi är på västkusten blir det såklart traditionell ostronplockning för att kolla hur artrika och stora de japanska jätteostronen kan bli. Hittade tre fint ihopväxta ostron som bildat ett litet ekosystem och koloniserats av blåstång, små rödalger och såklart en massa nya små havstulpaner. 

Tre japanska jätteostron har vuxit ihop och bildar ett ganska stort ekosystem.

Under årens gång har vi hittat många vackra skal till våra samlingar, där både det inhemska och den nykomna arten av ostron bildar spännande former. Där går det att hitta små nyetablerade sjöstjärnor och krabborna kan gömma sig i skrymslena. 

Visst är det vackra små artrika system som bildas. Fördelen är att de lever grunt så att de är lätta att studera.

Men såhär på Ostronets Dag blir det såklart att mumsa på gratinerade japanska jätteostron. Tyvärr är de lite utlekta och magra men smakar ändå jättegott! En tanke skulle vara att flytta dagen när ostronen firas i våra svenska vatten till lite senare på året. Förslagsvis till oktober-november, när de hunnit bli mer fullmatade. Men det går ju bra att äta dom så ofta det finns en chans.

Gratinerade japanska jätteostron och blåmusslor !

När vi ätit klart bygger vi vidare på skalbanken med ostronskal som startades för många år sedan, när det japanska ostronet just dykt upp vid våra kuster. Det har blivit en stor hög som byggs på år från år. Undrar hur mycket kalkskal som finns lagrat här? Får försöka räkna ut det nån gång!

Vår skalhög som växer för varje år som går. Ca 2 m i diameter och minst 1/2 meter hög.

Read Full Post »

Vårtecknen är i full gång i havet trots att det kan ligga kvar både is och snö som täcker klippor och stenar. Ljuset håller på att komma tillbaka och algerna kan börja växa till.1-iskla%cc%88dda-klippor

Det är ruskigt kallt att stoppa ner händerna i vattnet och hämta upp stenar som är helt täckta med alger vid bryggan på Askölaboratoriet. De 4-5 cm långa tofsarna av brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis, har övervintrat och börjat växa till trots att vattentemperaturen bara är runt + 2-3 0C. Namnet littoralis passar fint eftersom den ofta förekommer grunt i strandzonen, littoral betyder strand.

De är på väg att föröka sig för första gången, så att om 2-3 månader när fler börjar komma ut till sina landställen, mycket av den grunda hårda botten kommer att vara täckt med nästa generation av trådslick. Förökningen sker genom massor med sporer som släpps ut ifrån enrummiga sporangier som syns som pärlband i celltråden.

4pylaiella-uniloklula%cc%88ra-sporangier

Många av grenarna är omvandlade till sporangier och kommer snart att tömmas på sitt innehåll. Att detta är trådslick och inte molnslick, Ectocarpus siliculosus, känner man igen på att den har motsatta förgreningar. Molnslick har strödda förgreningar och dyker inte upp förrän lite senare på året så bilder på den får jag återkomma till. Molnslick var den första brunalgsarten för vilken hela genomet bestämdes.

5pyllaiella-med-kiselalger

På grenarna till trådslick sitter också klungor med spetsiga smala kiselalger. Lite senare på våren kommer också kiselalger att finnas i massor. Också de är arter som trivs i kallt vatten. På många stenar syns också vackert gröna, ett enkelt cellager tunna hinnor av strutsallat, Monostroma grevillei. Namnet monostroma betyder just att arten består av ett skikt av celler.

monostroma

Strutsallat, som är en grönalg är som det svenska namnet anger strutformad, smal nedtill och blir bredare och splittras upp i långa flikar upptill.   Strutsallat är en marin art och växer på alla typer av substrat som den kan fästa sig vid, stenar, skal och andra grövre alger. Det är också en tidig vår art som blir ca 5-10 cm stor. Den fortplantar sig i mars-maj. Efter det lever den med ett mikroskopiskt stadium till nästa senvinter – tidig vår.

6monostroma-va%cc%88stkust-o-ostron

Släktet Monostroma hör till den mest odlade gruppen av grönalger Asien och och säljs under beteckningen ”hirohano-hitoegusa nori”. Kanske något att prova som sallad om du hittar lite färska och fina strutsallat vid promenaden utmed stranden, långt från utsläpp av förorenat vatten.

Read Full Post »