Ett litet haveri blir en utmärkt möjlighet att studera Östersjöns filtrerarsamhälle!
Pontonen låg ut till flytbryggan och ligger nu på land för reparation.
Vid en tur ner till hamnen i Räfsnäs hittade vi en av de stora pontonerna uppe på land. Den hade gått sönder och behövde lagas. För mig blev det rena upptäcktsresan. En ponton erbjuder stora nya ytor att växa på för många av Östersjöns arter med larvstadier. Kanske lite svårare för en del alger som blåstång att hitta fäste på en lodrät vägg? Men det fanns också en del fintrådiga alger och någon enstaka blåstångsplanta.
Min man undersöker det smala blåmusselbältet längst ner på pontonen. Det gäller att böja sig ner för att kolla storlekar ordentligt och leta efter den nya främmande arten trekantig brackvattensmussla. Men den hittad vi inte denna gång fastän den finns i några vikar lite längre in åt Norrtälje.
Redan på långt håll syns zoneringen, med ett bälte av slät havstulpan (Amphibalanus improvisus) från strax under vattenytan och ner till basen på pontonen. Slät havstulpan är en främmande art som ko hit på fartygsskorv för länge sedan. Det syns också att det på stora delar av ytan sitter någon art av grönalg som får sidan på pontonen att skifta i grågrönt. Längst ner syns ett smalt bälte med blåmusslor. På blåmusslorna satt det många havstulpaner och mossdjurskolonier av tångbark (Einhornia crustulenta). Pontonen har legat uppe på piren ett tag så alla djuren och de fintrådiga algerna har dött. Tursamt nog är det fortfarande kallt så det luktar inte så mycket ännu från pontonen. Men blir det vackert och soligt väder kanske det börjar lukta riktigt illa. Det gäller att välja vilka dagar man undersöker sådant här.
Delar av ytan skiftar i grågrönt. det är fintrådiga grönalger. Vidvinkel är nog inte det mest fördelaktiga -men här visar jag hur mycket musslor det växte på pontonens frärme del.Döda havstulpaner lånar eftersäg vackra basplattor.
I den främre delen av pontonen växer det mycket mer blåmusslor och det är bara högst upp som havstulpanerna dominerar. Tittar man riktigt noggrant så är många av havstulpanerna döda och bara basplattan sitter kvar. Det beror på att pontonen legat kvar i vattnet under vintern och isen har skrapat bort de grunt sittande havstulpanerna.
Nyligen presenterades Rödlistan 2025 och där står blåmussla nu på listan som nära hotad (NT). Känns lite märkligt att ta upp en så vanlig marin art på rödlistan utan att det finns några större inventeringar som visar att den minskat storskaligt. Dessutom finns det inte någon orsak till vad minskningen skulle bero på. Vi får undersöka mer och återkomma om detta.
Skrapade av lite av musslor och kollade storlekarDet fanns fyra tydliga storlekar som kommer från fyra års etablering av larver. De allra minsta satt inne iland grönalgerna.Det går inte att se men de minta hittade jag här bland trådalgerna. De har nog haft svårt att få tillräckligt med mat för att växa. till
Inventeringen av pontonen visar i alla fall att det inte har varit någon brist på mussellarver i området och att det varit en bra rekrytering av nya blåmusslor. Musslorna har vuxit till bra även om de fått konkurrens av andra filtrerande arter som havstulpaner, mossdjur, några hydroider och sötvattenssvampar.
Sötvattenssvampen Ephydatia fluviatilis bland musslor och havstulpanerPå undersidan syns en massa så gula kulor, det är förökningsknoppar.I mikroskop går det att se hur de sitter mellan ett nät av kisel-spikler.
Det växte några sötvattensvampar inne mellan blåmusslorna på den skuggiga delen av pontonen. När jag plockade loss en och vände på den såg jag att det satt en massa ca. 1 mm så runda kulor på undersidan. De kallas för gemmulae, och är asexuella små förökningsknoppar. Ordet gemmula är latin och betyder just ”liten knopp”.
Dessa gemmulae är fyllda med näring och omgivna av ett hårt lager av svampceller och spikler gjorda av kisel. När de vuxna sötvattensvamparna bryts ner på hösten bildas en massa gemmulae, som efter vintern sprids och utvecklas till nya sötvattensvampar när förhållandena blir gynnsamma igen. Svampdjur är spännande varelser att studera, särskilt i lite förstoring.De är viktiga i havet eftersom de filtrerar partiklar och därmed renar vattnet.
När de trasiga delarna av pontonen är klara kommer den att läggas ut igen. Då kommer många av de döda musslorna och havstulpanernas skal att ramla av. Stora delar av ytorna kommer då att vara lediga för nya larver av musslor, havstulpaner och mossdjur att sätta sig fast på. Ett nytt filtrerarsamhälle byggs upp igen. Det som är den stora bristen för dessa arter är just plats på en hård yta. Så om den lilla havstulpanslarven inte blir uppäten av en stor blåmussla som redan sitter där är det bara att sätta sig på musslans skal. Bästa platsen! Då kan havstulpanen även sno maten från musslan.
De större blåmusslorna är helt överväxta av mossdjur och havstulpaner. Tala om platsbrist och konkurrens. Nästan som bostadsmarknaden inne i centrala Stockholm.
Ett gytter av kolonibildande sjöpungar och mossdjur.
November kan vara mörk och lite tråkig men det finns så mycket vackert att se, både under ytan och iland spolat på stranden. Eller kanske göra ett besök en regnig dag på något av våra många fina akvarier. Som en inspiration vill vi bjuda på ett litet bild-potpurri från Östersjön och Västerhavet, fyllt av sprakande färger, spännande former och mönster!
Havssallat och karragenalg på stranden vid lågvattenHavstulpaner, strandsnäckor och ett japanskt jätteostron.Sjöpungar på en blåmussla fotat i Öresundsakvariet.Öronmanet med sågtång i bakgrunden.
Varsågod! Nästa potpurri kommer att handla om sommarminnen!
Vår resa fortsatte vidare från de översvämmade markerna utanför staden Ribe, som grundades omkring år 705 – 710 e.Kr och är både Danmarks äldsta stad och faktiskt en av Nordens äldsta städer. Här finns en historia som sträcker sig över 1300 år tillbaka i tiden. Vår väg tog oss till Sönderborg, som ligger vid Flensburgfjorden på ostkusten av Danmark. Staden Sönderborg växte fram runt slottet som låg på plasen under 1100-talet. På stranden nedanför husen och slottet i Sönderborg fanns det stora mängder ålgräs på delar av stranden, men även blåstång och blåmusslor på andra delar. Som ofta är fallet ligger det stenpirar som avdelar stranden och antagligen påverkar vad som växer och såklart driver iland. På den del av den långa stranden där blåstång; Fucus vesiculosus och blåmusslor, Mytilus edulis, dominerade på botten vid lågvatten var botten mer stenig.
Glad algentusiast på insamlingTång och ålgräs ilandspolatFärska ålgräsrötter
En tydlig skillnad mellan materialet på stränderna som vi besökte på Nordsjökusten och denna strand var att stora delar av ålgräset var fräscht och grönt och antagligen ryckts upp i samband med att stormen Amy nyss passerat. Mycket av ålgräset hade fortfarande färska vita rötter och bruna rotstockar där de låg på stranden. Tidpunkten för maximalt lågvatten inträffade på morgonen och sen kväll, så när vi kom ner till stranden var tidvattnet på väg in, men blåstång och blåmusslor låg fortfarande torrlagda. Det fanns många små döda strandkrabbor och lite kräkel, Furcellaria lumbricalis, tillsammans med en massa små flintstenar. Hittade också flera valnötsskal på stranden som kanske har kommit från något valnötsträd i närheten, för valnöt skall klara sig i skyddade lägen i Danmark.
Blåmusslor och tång vid lågvattenKrabbor, flinta och valnötsskal
Resan gick vidare med buss och färja till en strand vid Söby, som ligger på en liten ö mellan Augustenborg och Faaborg i Lilla bält. På stranden i Söby låg en tjock gammal tångvall med mycket tång, medan nere i vattenlinjen fanns en rad med stora sågtångsplantor, Fucus serratus, där många tagit med sig stenen de satt på när de spolats upp. Ett tydligt tecken på stormen Amy’s framfart, även här på den andra sidan av Danmark långt inne i Flensburgsfjorden.
Stranden på Söby med tångvallStenstrand med sågtångsplantor i strandlinjen
Efter en timme åkte vi vidare med färjan Ellen till Faaborg för att sluta dagen i Nyborg. Från tågstationen på väg till hotellet passerade vi förbi ”Borgmestarens skov”. Träden var helt inklädda i murgröna Hedera felix. Jag har aldrig sett både trädstammar och marken täckta av så praktfullt blommande murgröna. Hemma i Räfsnäs blommar den sällan, för den trivs bäst i lite varmare klimat. Är det tillräckligt varmt bildas små svarta frukter som vanligtvis innehåller ett eller ett par frön. På väg över bron var träden utmed bilvägen och en lyktstolpe helt täckta av överblommad skogsklematis, Clematis vitalba. Tjusigt!
Murgröna hänger ner från trädetSkogsklematis täcker träden, lyktstpolen och marken
Det måste se fantastiskt ut när träden är klädda av massor med små vita blommor på sommaren. Nu syntes istället de stora klungorna med mogna frön färdiga att spridas långa vägar med vinden.
Skogsklematis vackra vita blommor Stora mängder frön som sprids lång väg
Både murgröna och skogsklematis kan klättar högt upp i träd och genom sin täta vegetation skugga och skada tillväxten. Båda säljs som krukväxter och gynnas av ett varmare klimat. Så hur ser vi på dessa två arter med liknande påverkan på träden och växter på marken som de kan täcka över? Murgröna, som har sitt ursprung i Europa, Asien och Nordafrika, är Gotlands landskapsblomma och fredad enligt allemansrätten! Men när den spritt sig till andra länder som t.ex. USA ses den som en invasiv art eftersom den där kan konkurrera ut inhemska arter.
Skogsklematis har ett liknade ursprungligt utbredningsområde som murgröna. Den finns inte på EU:s officiella lista över invasiva främmande arter men har klassificerats som en invasiv art i Danmark med motivering att den kan kväva skogsträd där den etablerat sig. Den har också klassats som en invasiv art av lokala myndigheter som t.ex. Malmö stad. En viktig skillnad mellan arterna är mängden av frön som produceras och hur lätt de sprids. Detta är en av orsakerna till att skogsklematis sprids snabbare och kan bli invasiv jämfört med murgröna som lättast förökas med vegetativa skott ännu så länge. När klimatet i Sydsverige blir lite varmare i framtiden kommer vi kanske också att se annorlunda på både skogsklematis och murgröna.
Detta blev en lång utläggning om de två lianerna som klättrar i ”Borgmestarens skov” – men nu är det dags att berätta om stranden i Nyborg som ligger med utsikt mot Stora bältbron.
Blåstång strax under ytan.Fingertare med mörka fläckar av sprosamlingar.
Närmast Stora bältbron dominerades stranden av blåstång, blåmusslor och några plantor av fingertare, Laminaria digitata. På flera av bladen syns mörkare fläckar, sorus, som innehåller sporer, en fas i fingertarens livscykel. Tittar du noga ligger en lösryckt basdel med förgrenade rhizoider på sanden mellan fingertarebladen. Den ser lite ut som en stubbe.
Vår resa närmar sig sitt slut. En lång tappa leder ner till stranden nära det lilla samhället Drottningmölle som liggen en kort resa från Helsingör. När vi kom fram duggregnande det och som på de flesta platserna var vi ensamma på den långs stranden. Där låg en stor gammal tångvall med mycket blåstång och en del ålräs.
Andra fynd var en gren av ektång, Halidrys siliculosus, lite blåstång och sågtång och en massa av kräkel, Furcellaria lumbricalis som skiftade i allt från rött, svart till blekta delar i grönt och vitt. Inne ibland tången låg det också havsris, Anhfletia plicata, ribbeblad, Delesseria sanguinea och lite tarmalg, Ulva intestinalis. Den artrika rödalgsfloran tyder på att det måste finnas gott om lite djupare hårda bottnar i närheten utanför stranden.
Gren av ektångBlåstång, sågtång och kräkel
Det märkligast fyndet hittade jag högst upp på stranden. Inblandat med lite tång och ålgräs låg nämligen två sötvattensarter, vattenpest, Elodea canadensis, som är en främmande art i Sverige som lätt kan bli invasiv, och andmat, Lemna minor. Hur hade de hamnat i den översta tångvallen längst bort från vattnet?
Andmat, Lemna minor, syns som massor med små gröna prickar på stranden.
Den enda möjliga förklaringen skulle kunna vara att med de kraftiga regnen att den lilla sjön i närheten eller något annat näringsrikt vattendrag svämmat över, växterna spolats ut i havet och drivit iland vid högvattnet. När vattnet drog sig tillbaka blev de liggande kvar. Igen, spår av ovädret som följt oss under resan. Tackolov utan att påverka oss speciellt mycket.
Innan hemresan hann vi med ett besök på Öresundsakvariet i Helsingör som hör till Köpenhamns universitet. Öresundsakvariet visar mycket av det rika fisklivet i Öresund och att Öresundsbron skyddar livet under ytan från trålning.
Spigg, sågtång och en rödalg.Stilig torsk med sin skäggtömEtt myller av kantnålar och småfisk
På onsdag den 8 oktober tog vi färjan till Helsingborg och fick höra om hur de kraftiga sydliga vindarna i samband med stormen Amy på lördagen den 4 oktober fick vattnet att sjunka med 92 cm i Öresund och i hamnen i Helsingborg. I Malmö sjönk det med 78 cm från normalvattenståndet. Resultatet var dramatiska scener, där mindre båtar hängde i sina tampar vid bryggan när vattnet försvann. Men nu var det som vanligt igen, solen sken och färjan Hamlet körde oss över sundet på 30 minuter. För den som vill hinna handla taxfree gäller det att passa på under 10 minuter när man befinner sig på internationellt vatten.
Hoppas på fler resor till spännande stränder nästa sommar. Lena
Det var riktigt spännande att titta ner i vattnet och se plattan hänga där med en massa små tångräkor och fiskar som simmade runt omkring den. Vilka arter har etablerat sig mellan den 4:e den 24:e augusti?
Det har blivit trångt på plattan efter flera veckor i havet. Men vackert!
På den delen av plattan som inte rensats hade det blivit riktigt trångt. Det fanns inte en enda millimeter tom yta kvar och kolonierna av sjöpungar och mossdjur växter ännu tätare. De nästan lossnar från ytan i sina försök att växa över varandra. På den renskrapade halvan av plattan (åt höger på fotot ovan) har en kolonibildande blomsjöpung, Botryllus schlosseri, hunnit sprida sig över stora delar av den nya tillgängliga ytan efter bara tre veckor.
Ytan som skrapades ren för tre veckor sedan har redan fått nya hyresgäster.
Men det mest intressanta var alla små nykomna individer av stillahavsostronet, (Magallana gigas). De hade hunnit växa till och var ungefär 3 mm stora. Vad jag vet finns det inte så mycket data om när på sommaren larverna hos stillahavsostron är färdiga att sätta sig fast på en ledig bottenyta. Undrar om de också kommer att bli vanliga på båtskrov. De kolonibildande sjöpungsarterna som vi fick på båten är ju släta och lite slemmiga, men ostronen kan bli ett nytt problem för båtägare, precis som havstulpaner. Vi får hoppas att de hellre sitter på andra ytor.
Halva halvan skrapad på båda halvor. Gäller att hålla koll på hur det ska skrapas.
Jag skrapade rent en halva av vardera halvorna, för att återigen kunna följa vilka larver som sätter sig under hösten. Är du nyfiken på hur det går, så se till att följa Tångbloggen. VI kommer att uppdatera våra läsare under hösten. Varför inte hänga ut en egen platta om du har möjlighet?
Förstår du inte vad titeln på inlägget betyder? Det är du säkert inte ensam om. Vi börjar reda i det. Klynnebändel är det något knäviga svenska trivialnamnet på brunalgen Dictyota dicotoma, och den har jag äntligen fått se!
Jag var ute och dök med Dyk-Leif på Väderöarna i veckan. Strålande sol, svalkande vind och varmt i vattnet. Kan det bli bättre? Ja, det kunde det såklart! För så fort jag hoppade i vattnet på första dyket tjoade jag till högt av glädje. Klynnebändel!! Och inte bara en, utan en tät skog! Hundratals, ja tusentals tottar vajade på 7-8 meters djup, bland stortare, Laminaria hyperborea, ektång, Halidrys siliqulosus, och styvt kärringhår, Desmarestia aculeata. Oj vilken lycka!
Dictyota dichotomaDictyota dichotomaDe växer mest som epifyt, men även på klippan.Ett enormt fält av klynnebändel breder ut sig.
Klynnebändel är rödlistas som VU- sårbar. Men här ute verkar det inte vara något den bryr sig om. Kul närdet felar åt rätt håll för en gång skull. Givetvis samlade jag in några exemplar till mitt herbarium.
I vattnet innan pressning ser man hur snyggt dikotomt grenad algen är.
Det är alltid härligt att dyka ute på Väderöarna. Här finns fantastiska klippformationer under vattnet som är täckta av täta algskogar, havsnejlikor, svampdjur eller koralldjur av olika arter. Vi såg otroligt mycket av fisken blågylta. Både de klarblå hanarna och de orange honorna med sina svart-vita ränder längs ryggen simmade runt oss och letade efter mat bland algerna på bergväggen.
Den blåa hanen hos blågylta kallas blåstråleBranta väggar fyllda av livFrodiga skogar av stortareDen knivskarpa gränsen visar var ljuset tar slut. Där slutar rödalgerna och havsnejlikorna tar över.
Lunchen intogs på ett skär och gav möjlighet till lite mellan-dyken snorkling, där jag kunde beundra frodiga bestånd av blandade brunalger: Spiraltång, Fucus spiralis, blåstång, Fucus vesiculosus, knöltång, Ascophyllum nodosum, sågtång, Fucus serratus, skräppetare, Saccharina latissima, fingertare, Laminaria digitata, sudare, Chorda filum, och sargassosnärja, Sargassum muticum.
Hur många arter av brunalger kan DU se på bilden? Härlig snorkling!
Som avslutning på andra dyket fick vi oväntat besök på säkerhetsstoppet. Mitt bland ektången kom en plattmask dansande emot oss. Fram med kameran, filma och fotografera! Men vad var det för en plattmask? Jag gick förbryllat igenom de arter jag kan av plattmaskar (skamligt få) och kunde inte hitta något namn som passade. Otroligt irriternade!
Tur då att jag känner Sveriges bästa experter på nakensnäckor, som även kan en hel del om plattmaskar. Anders Salesjö, Klas Malmberg och Kennet Lundin hade nämligen också stött på plattmsken, som tydligen förekommit i större mängder ute kring Väderöarna. Med gemensamma insatser hade de kommit fram till att det med största sannorlikhet var Pseudoceros maximus. Arten har inget svenskt namn eftersom i år är första gången den setts i Sverige. Annars finns den registrerad i Medelhavet. Tjena! Snacka om coolcation. Vi får väl se om den överlever en svensk vinter… Men jättekul att få se den!
Plattmasken Pseudoceros maximus, ny art för Sverige i år, eller bara på tillfälligt besök?
Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Jag måste nog dyka på Väderöarna snart igen.
Tångbloggen 