När jag var ute och badade i vikarna runt Askölaboratoriet, förra veckan var det fortfarande varmt i vattnet, över 22 C0de första dagarna. I mitten av veckan sjönk temperaturen snabbt, till ca 17 C0. Inne i tångbältet var det fortfarande varmt. Det har säkert varit jättevarmt i det stillastående vattnet i många grunda vikar i sommar. Så vad kunde jag hitta som tecken på att rotade vattenväxter, alger och djurlivet påverkats av att temperaturen varit hög?
Min första observation var inne i den närmaste viken vid stationen, där botten fläckvis är täckt av en låg tät matta av skruvnating, Ruppia spiralis. Jo, på stråna och de trådsmala blomstänglarna sitter det rader med mörkgröna små Rivularia spp. tillsammans med upp till ca 2 cm stora bruna, lösare Gloeothrichia spp. Jag har aldrig tidigare sett så mycket av dessa två kolonibildande cyanobakterier. De har tydligen haft mycket goda möjligheter att tillväxa och föröka sig i det varma vattnet. Mer information kommer när de prover som skickats till Roland Bengtsson, som är expert på bl.a. cyanobakterier i sötvatten hunnit bestämma vad som fanns i proverna.
Vattendjupet var runt 60 -70 cm och det syns mer spår av påverkan från varmt vatten om du tittar noga på bilden under i de lite glesare öppna sandiga delarna. Först ser man fintrådiga grönalger, runt skruvnatingen. Det är troligen en art av grönslick, Cladophora spp. På bara fläckar ligger en hel del döda skal av östersjömusslor, Limecola balthica.
Nästa observation var ute på den närmaste ön som heter Björkholmen. Här har jag studerat blåstången sedan mitten på 1980-talet. Många av tångplantorna var ovanligt kraftigt överväxta av grön- och brunalger på de äldre delarna. Överst på klippan sitter också ett typiskt ganska ungt ljusgrönt grönslicksbälte.
Men överraskningen var när jag klev ner i vattnet och mellan de större stenblocken det kändes alldeles mjukt under fötterna! Vad var detta? Jo, massor med döda blåmusslor och på vissa ställen också massor med hjärtmusslor, (Cerastoderma glaucum och Parvicardium hauniense).
I ett forskningsprojekt från Institutionen för ekologi, miljö och botanik samlades tångprover in under veckan och antalet hjärtmusslor/ tångplanta som fortfarande satt kvar i tången räknades. Här kommer också resultat att komma från årets miljöövervakning som just startat.
På utsidan av Björkholmen ligger det fullt med skal av döda blåmusslor tillsammans med rödalgen kräkel (Furcellaria lumbricalis) och överst lite brunröd torkad blåstång. De parvisa flytblåsorna syns tydligt.
I vattnet nedanför ligger det också en massa musslor på botten och algerna som växer där, både grönslick och tarmalger (Ulva intestinalis) är ovanligt mörkt gröna. Grunt växande grönslick brukar annars vara ljusgrön i färgen speciellt om den sitter på en solsidan av en klippa.
Troligen för att alla de döda musslorna gött vattnet utanför. Så vad kan ha orsakat att så många blåmusslor ligger i skrevorna på många ställen både på land och i vattnet? Troligen är det en kombination av flera faktorer. Blåmusslor i Östersjön är redan stressade av den låga salthalten i vattnet. När de sitter tätt på klipporna kan de bli konkurrens om mat. Och utan tillräckligt med mat räcker inte energin till för att överleva när temperaturen blir för hög.
Vi på Tångbloggen skulle gärna få in rapporter från andra grunda områden utmed Östersjöns kuster. Hittar du mer eller mindre ilandspolade döda musselskal, konstiga ovanliga geléklumpar av cyanobakterier eller något annat ovanligt? Det skulle vara intressant att få veta om det är fler som noterar samma förändringar.
Tångbloggen 