Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Rivularia’

Nu har det varit gråväder och ganska trist i många veckor och det ser ut att fortsätta fram till jul om prognosen i väder-appen stämmer. Som marinekolog är vad som händer i vattenmassan minst lika intressant som hur miljön närmast stranden förändras och påverkas av stormar, blåst, vågor och förändringar i vattenståndet. På SMHI:s väderinformation finns den information du behöver för att få veta när det blir lågvatten. Då är det tid att gå till en fin strand och se vad du kan hitta. Det finns många stationer där vattenståndet noteras så välj den som ligger närmast där du bor. För min del är det bästa idag att titta både på prognosen för Forsmark och Landsort.

Det har varit lågvattensperioder under ett antal dagar (13 – 14 december), men just nu på morgonen den 16:e december är det lite högre vattenstånd igen.  

En liten hamn som ligger tom i väntan på att sommarboende kommer tillbaka.

Slipade klippor blir extra vackra av lite regn. Diabasens gångar i den gråa graniten ser extra svarta ut. Vattenytan är spegelblank och vattnet helt klart. Nere vid strandkanten ligger småstenar torrlagda och spåren av övervintrande alger går lätt att hitta.

För att vara säker på vad som sitter på den lilla klippan skrapar jag av några tussar, tar med hem och lägger i vatten. Det visar sig vara grönslick (Cladophora glomerata), små mörkgröna plantor som har lite brunt ludd på sig. Det bruna är olika mikroskopiska kiselalger. Grönslick väntar på att det skall bli vår och solen kommer tillbaka, så att den kan börja växa igen. Kommer att försöka hålla koll på just denna lilla klippa och se om de överlever eller om de fryser bort när isen kommer.

Stenarna är fulla av kulformiga cyanobakterier, kanske av släktet Rivularia?

Cyanobakterier är tåliga och kan överleva både is och att ligga torrlagda under en period. Vi har skrivit om denna grupp tidigare på Tångbloggen, och påpekat hur kluriga de kan vara att skilja åt, så jag vågar mig inte på att bestämma vad det kan vara för art.

Det blåste rejält för en vecka sedan och det innebar att blåstång spolades upp högt på stranden vid sjöängen. Hur högt upp på stranden vattenstånd och vågor kan skölja tångvallen syns genom att tången ligger i band utmed stranden. Den översta vallen innehåller mer ålgräs och den nedre lite mer blåstång.

Två tydliga vallar av alger och ålgräs som spolats iland när vattenståndet var högre och det blåste mer.

Något som flyter riktigt bra är fett. Högst uppe på land hittade vi en del av en säl som måste legat i sjön länge. 

En bit av en säl med lite pälsrester ligger högt uppe på stranden.

Nu ser jag fram emot en lång lågvattensperiod tidigt i vår när högtrycket har placerat sig över Östersjön, solen skiner och det går att vada ut en bit och vända på stenar och göra nya fynd. Det finns alltid något nytt att upptäcka!

Read Full Post »

I år har arbetet med den Svenska rödlistan dragit igång för att se till att kunskapen om rödlistade arter uppdateras till 2020. På mötet i Uppsala 10 – 11 september, på Sveriges Lantbruksuniversitet, träffas alla expertkommittéer för att arbeta med att uppdatera artlistorna från förra gången. För att kunna samla in ny kunskap gäller ju också att veta om du ser något konstigt som du inte känner igen och då kanske ha rätt kontakt att fråga.

1  Expertkommitten bild_J Samulesson.jpg

Expertkommittéerna på möte inför ny Svensk rödlista 2020. Fotograf J. Samuelsson.

För mig personligen blev året lite av de marina geléklumparnas år – och faktiskt få identifierat ett första fynd i närmaste viken vid Askölaboratoriet. Trots att även om det har skrivits flera avhandlingar, gjorts massor med experiment i Silléns vik – så håller du ögonen öppna går det att hitta nya arter också där. Och då behövs experterna.

Året blev varmt och tillsammans med långa perioder av högtryck resulterade lågt vatten vattenstånd under stor del av sommaren. Så det första jag gjorde i mitten på augusti när jag kom ut till Askölaboratoriet var att vada ut i vattnet och se hur det såg ut. Svanfamiljen var på plats inne i viken.

 

 

För varje steg lossnade små brunaktiga geléklumpar i massor och en del större gröna bitar som klädde in struvnating, Ruppia cirrhosa blomstjälkar och blad. Massor med olika arter av cyanobakterier.

 

 

Fram med påsen och samla och skicka till Roland för bestämning. De bruna så geléklumparna var Gloetrichia natans, som är en sötvattensart och bara finns få rapporter av från södra Östersjön. De mindre hårda små mörkt gröna kulorna var en Rivularia art. Men det står det mer om i ett tidigare blogginlägg. Och lite grönslickstofsar i toppen på bladen.

3 påväxt på Ruppis aug 2018

Frågan som återstår är om Gloetrichia natans funnits där i en massa år men först fick optimala förhållanden denna varma sommar? Men nu vet jag ju hur den ser ut och kan leta efter den i sommar.

I september presenterade vi murkelalgen, Leathesia marina som månadens alg. En annan geléklump men denna gång en brunalg. Den hittade vi massor i strandkanten vid Hoburgen, på Gotland sommaren 2013, för sex år sedan. Så det måste ha varit ett bra år för just murkelalgens makroskopiska stadium.

4 HoburgMurkelalg2013juli

Detta att många arter av makroalger har ett mikroskopiskt och ett makroskopiskt stadium som kan ha olika miljökrav gör det inte lätt vid arbetet med rödlistning av en art. Eftersom det mikroskopiska stadiet kan finnas kvar men det makroskopiska stadiet har inte rätt miljöförhållanden. Vet inte om någon lyckats se det mikroskopiska stadiet i naturen.

Samtidigt finns alltid möjligheten att hitta en ovanlig art och kanske t.o.m. något helt nytt även i en av Östersjöns mest välstuderade vikar, som viken närmast Askölaboratoriet.

Silléns vik 2018 aug

Så du behöver inte resa långt för att upptäcka något nytt – det gäller bara att hålla ögonen öppna. För den marina miljön behöver vi många ögon som kollar och rapporterar.

Read Full Post »

Murkelalg (Leathesia marina (Lyngb.) Decne) är en brunalg. Den har fått sitt svenska namn för att sporofytstadiet lite liknar en stenmurkla. Den har också kallats för Leathesia difformis, eftersom formen är som en lite oregelbundet veckad gulbrun slemklump. Murkelalgen är en marin art som det latinska namnet marina avslöjar.

1 Murkelalg växer på havsris 20180602.png

Bilden ovanför visar murkelalg fastsittande på havsris (Ahnfeltia plicata) från Saltö, på västkusten, nära Strömstad. En annan art som du också kan hitta murkelalgen växande på är korallalg (Corallina officinalis). På västkusten blir murkelalgen ca 4-5 cm stor. I norra Egentliga Östersjön begränsas den av den låga salthalten och klumparna blir bara några millimeter stora.

För fem år sedan, 2013 hittade vi stora mängder av murkelalger i strandzonen vid Hoburgen på Gotland i slutet av juli. De inre delarna av bålen består av stora celler. Detta gör att de 1-2 cm stora klumparna lätt går att trycka sönder mellan fingrarna. Det är också det som bidrar till att de flyter och kan samlas i strandzonen. På fotot nedanför syns också den fintrådiga rödalgen släke (Ceramium spp.), grönslick (Cladophora spp), och ruttnande alger täckta med svavelbakterier. Det luktade mycket illa när jag gick runt bland algerna för att samla murkelalger. Där syns också små döda tångmärlor, av släktet Gammarus spp.

2 vHoburgMurkelalg2013juli

Murkelalgen är ettårig och har en typisk livscykel med sporofytgeneration som börjar växa till på våren från det mikroskopiska trådformiga gametofytstadiet. Till en början är bålen hos det makroskopiska  sporofytstadiet kompakt och nästan klotrund och sen blir den ihålig och slemfylld. Det yttre skiktet består av små korta assimilationstrådar (2-4 celler i rad) och uni- och plurilokulära sporangier.

3 Livscykel Leathesia marina

Det makroskopiska sporofytstadiet av murkelalgen kan vara mycket vanligt vissa år medan andra år får man leta efter dem. Då finns det fortfarande många mikroskopiska gametofyter fast vi inte ser dem där de sitter på någon stjälk av borstnate, skruvnating eller kransalg, som är det vanliga stället för murkelalgen i Östersjön istället för på rödalger som på växtkusten. Gametofytstadiet klarar att överleva länge vid låga temperaturer och lite ljus och har sin optimala tillväxttemperatur vid ca 8 0C. Sporofytstadiet optimala tillväxttemperatur är ca 24 0C.

Så därför skulle jag förvänta mig att hitta massor med sporofyter i det varma vattnet i de grunda vikarna runt Askö. Men istället för murkelalger har det varit massförökning av olika cyanobakterier på blad och stjälkar av skruvnating (Ruppia cirrhosa) i de närmaste vikarna. I alla fall i de grunda miljöerna runt Askölaboratoriet, som är några av mina personliga favoritlokaler.

1 Rivularia biasolettiana o Gloeotrichia natans?

Fotot visar på centimeterstora bruna cyanobakterier, troligen Gloeotrichia natans, som lätt kan förväxlas med murkelalgen. Tångbloggen har beskrivit dem och de små mörkt gröna hårda kulorna av en Rivularia art i föregående inlägg.

Så hur kommer det att bli nästa år? Svårt att förutspå. Sitter det en massa små mikroskopiska gametofyter av murkelalg och väntar på optimala tillväxtförhållanden eller blir det någon annan art som växer till i viken? Det enda sättet är att vänta och se och kanske ha några speciella platser som man följer år från år.

Har du en sådan speciell plats? Hör gärna av dig till oss på Tångbloggen och berätta om du ser några spännande förändringar.

Svårt att skilja på alla grönsaker i vattnet? Ladda ner appen Livet i havet och bli en fena på att identifiera Östersjöns unika djur, växter och alger.

 

Read Full Post »

När jag var ute och badade i vikarna runt Askölaboratoriet, förra veckan var det fortfarande varmt i vattnet, över 22 C0de första dagarna. I mitten av veckan sjönk temperaturen snabbt, till ca 17 C0. Inne i tångbältet var det fortfarande varmt. Det har säkert varit jättevarmt i det stillastående vattnet i många grunda vikar i sommar. Så vad kunde jag hitta som tecken på att rotade vattenväxter, alger och djurlivet påverkats av att temperaturen varit hög?

Min första observation var inne i den närmaste viken vid stationen, där botten fläckvis är täckt av en låg tät matta av skruvnating, Ruppia spiralis. Jo, på stråna och de trådsmala blomstänglarna sitter det rader med mörkgröna små Rivularia spp. tillsammans med upp till ca 2 cm stora bruna, lösare Gloeothrichia spp. Jag har aldrig tidigare sett så mycket av dessa två kolonibildande cyanobakterier.  De har tydligen haft mycket goda möjligheter att tillväxa och föröka sig i det varma vattnet. Mer information kommer när de prover som skickats till Roland Bengtsson, som är expert på bl.a. cyanobakterier i sötvatten hunnit bestämma vad som fanns i proverna.

1 Rivularia biasolettiana o Gloeotrichia natans?

Vattendjupet var runt 60 -70 cm och det syns mer spår av påverkan från varmt vatten om du tittar noga på bilden under i de lite glesare öppna sandiga delarna. Först ser man fintrådiga grönalger, runt skruvnatingen. Det är troligen en art av grönslick, Cladophora spp. På bara fläckar ligger en hel del döda skal av östersjömusslor, Limecola balthica.

2botten i Silléns vik 20180811

Nästa observation var ute på den närmaste ön som heter Björkholmen. Här har jag studerat blåstången sedan mitten på 1980-talet. Många av tångplantorna var ovanligt kraftigt överväxta av grön- och brunalger på de äldre delarna. Överst på klippan sitter också ett typiskt ganska ungt ljusgrönt grönslicksbälte.

3 ny grönslick + överväxt blåstång, insidan Björkholmen 20180818

Men överraskningen var när jag klev ner i vattnet och mellan de större stenblocken det kändes alldeles mjukt under fötterna! Vad var detta? Jo, massor med döda blåmusslor och på vissa ställen också massor med hjärtmusslor, (Cerastoderma glaucum och Parvicardium hauniense).

I ett forskningsprojekt från Institutionen för ekologi, miljö och botanik samlades  tångprover in under veckan och antalet hjärtmusslor/ tångplanta som fortfarande satt  kvar i tången räknades. Här kommer också resultat att komma från årets miljöövervakning som just startat.

4 handfull döda blåsmusslor 20180818

På utsidan av Björkholmen ligger det fullt med skal av döda blåmusslor tillsammans med rödalgen kräkel (Furcellaria lumbricalis) och överst lite brunröd torkad blåstång. De parvisa flytblåsorna syns tydligt.

I vattnet nedanför ligger det också en massa musslor på botten och algerna som växer där, både grönslick och tarmalger (Ulva intestinalis) är ovanligt mörkt gröna. Grunt växande grönslick brukar annars vara ljusgrön i färgen speciellt om den sitter på en solsidan av en klippa.

Troligen för att alla de döda musslorna gött vattnet utanför. Så vad kan ha orsakat att så många blåmusslor ligger i skrevorna på många ställen både på land och i vattnet? Troligen är det en kombination av flera faktorer. Blåmusslor i Östersjön är redan stressade av den låga salthalten i vattnet. När de sitter tätt på klipporna kan de bli konkurrens om mat. Och utan tillräckligt med mat räcker inte energin till för att överleva när temperaturen blir för hög.

Vi på Tångbloggen skulle gärna få in rapporter från andra grunda områden utmed Östersjöns kuster. Hittar du mer eller mindre ilandspolade döda musselskal, konstiga ovanliga geléklumpar av cyanobakterier eller något annat ovanligt? Det skulle vara intressant att få veta om det är fler som noterar samma förändringar.

Read Full Post »

En enkel badstege avslöjar tillståndet i vattnet utanför om den får sitta kvar år efter år. Uppifrån ser denn inte så spännande ut men väl nere i vattnet finns hela ekosystem att studera. Varje trappsteg har sitt specifika alg och djursamhälle. Det överst och näst översta steget saknar större alger eftersom det är utanför vattnet stora delar av året. Möjligen kommer det när högvatten perioden på hösten börjar kunna sätta sig lite alger men risken är stor att de torkar eller fryser bort på vintern. Steg tre är lite halt så det gäller att passa sig när man kliver ner i vattnet. Där sitter precis som på klipporna små mörka kulor, Rivularia atra eller svartkula på svenska. Här sitter också andra små exemplar av olika fintrådiga grön- och brunalger, som jag inte har artbestämt.
badstegen 20170828
Steg fyra uppifrån har ännu rikare påväxt. Här är det lätt att identifiera grönslick, Cladophora glomerata, tarmalg Ulva spp. och ullsläke, Ceramium tenuicorne. I skuggan på undersidan sitter ganska många havstulpaner. Har man otur när man går upp ur vattnet kan man skrapa foten.

På steg fem, näst underst sitter en stor tångruska, Fucus vesiculosus, med många förgreningar. Lagom placerad så att det går att sätta en fot på vardera sidan. Den bedömer jag är minst tre år gammal men troligen äldre. På sidorna finns flera små unga tångplantor – ca 2 år gamla. Här sitter också korvsnöre, Scytosiphon lomentaria, smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus, växer både på tången och på trappsteget, krulltrassel, Stictosiphon tortilis som lossnade sist när jag klättrade upp, och några små plantor av sudare, Chorda filum. Som påväxt finns också molnslick, Ectocarpus siliculosus. Till vänster på fotsteget syns en tunn fint förgrenad rödalg, violettslick, Polysiphonia fibrillosa och några ullsläke fanns också på steget. Vill du veta mer om de olika arterna finns tidigare inlägg här på Tångbloggen att kolla på.
badstege fyra steg
På det understa steget är det i stort samma arter som på steget ovanför men lite fler av rödalgerna. Redan på detta korta avstånd minskar tillgången på ljus genom att stegen ovanför skuggar.

Totalt hittade jag en cyanobakterie, två grönalgsarter, två rödalgsarter, sex brunalger och två ryggradslösa fastsittande djur. Att hitta hela 13 arter på min badstege tyder på att vattenkvalitén vid bryggan är mycket bra. Med lite närmare studier är det möjligt att jag hittar fler arter. Ett mål är att få ihop kanske hela 20 stycken arter under ett helt år. Frågan är om jag möjligen har den artrikaste badstegen i norra Egentliga Östersjön?

Read Full Post »

Oktober är en fantastisk månad, med glödande färger på träd och alger. Speciellt när det blir som i år en lång period med högtryck över Östersjön, som resulterar i en motsvarande lång period med lågvatten, vid bryggan under 40-50 cm mot normalvattenståndet. Båtarna står på botten och vassen är också vackert färgad vid den nymålade badhytten. Och färgerna på klipporna matchar löven på land.

För den intresserade har det gett toppen möjligheter att undersöka det torrlagda algbältet, vilka arter som växer där och om fjolårets rekrytering av blåstång överlevt.

3ho%cc%88stklippa-2016

På bilden syns många mm stora små blågrönsvarta kulor av cyanobakterien Rivularia och i skrevan till höger syns cm stora blåstångsgroddplantor från förra året. Årets nya groddplantor om de finns syns inte ännu, de är bara ca 0,5 mm höga och sitter skyddade mot uttorkning inne ibland de fintrådiga algerna.

Blåstång tål ganska väl uttorkning speciellt såhär års när inte solen gassar. De arter som klarar sig sämre är t.ex. de helt torra små ljusbruna tofsarna av tångludd, Elachista fucicola som sitter på ytan av blåstången.

På klipporna syns en tydlig rand av rosa eller vitgula intorkade plantor av ullsläke, Ceramium tenuicorne, som etablerar sig tidigt på hösten. Plantor kan också fästa sig en bit ner på blårstångsskott lite ovanför flytblåsorna. Blir lågvattnet långvarit så kommer det mesta av dessa plantor att dö genom uttorkning. Det kommer att synas när vattenståndet stiger och det döda algmaterialet lossnar och spolas iland.

 

Det finns fortfarande gott om snäckor som gömmer sig under stenar i strandkanten. På den här stenen satt det flera lite olikfärgade båtsnäckor, även kallade schackmönstrade snäckor, (Theodoxus fluviatilis), och oval dammsnäcka (Radix balthica), Snäckorna håller på att gå i dvala när vattnet blir kallare och betar inte lika aktivt som på sommaren. Många av de ryggradslösa arterna flyttar också ner på djupare vatten under vintern, så den grundaste miljön blir mer eller mindre tom. De arter som blir kvar och som tål både uttorkning och riskerar att bli infrysta är fastsittande arter som havstulpaner och de skorformiga rödalgerna, havsstenhinna, Hildenbrandia rubra, och brunalger som brunhudar, inte så enkla att bestämma till släkte eller art, med vanliga på stenar och klippor. I morgon är det dags att se hur hösten märks på västkusten. Är den lika färgsprakande? Och om den inte är det vad beror det på? Vattenståndet är lite högre så det får bli vadarbyxor och gå ut tidigt på morgonen när det är som lägst.

9skorpformiga-alger

 

Read Full Post »

Hösten har varit solig och delvis varm. Men med klart väder på natten blir det kallt på nätterna. Vid högtryck blir det lågt vattenstånd i Östersjön.Helgens promenad utmed stranden nära Kapellskär gav en stor utdelning. Nu börjar det bli så kallt i vattnet att jag inte direkt vill bada även om solen fortfarande värmer. Lågvattnet gör att det är lätt att komma ut en bit i vattnet och mycket ligger nästan torrt bland stenar och på sanden.

1klippa i höstfärger2vissna ceramium3ceramium blekt

Klipporna har ett snyggt rött bälte med rödsläke, Ceramium tenuicorne typiskt för hösten. När de lossnar och driver i land bleks de och ser nästan ut som lite rosafärgad snö som ligger i drivor utanför tångvallen.

5hårt betad tång6påväxt på blåstång

Mycket av blåstången var kraftigt betad, troligen av havsgråsuggor som ätit stora hål i bålen hos tången. På själva tången växte mossdjur, ser ut som smårutor i ett nät de heter Electra crustulenta, små mörkt gröna nästan svarta är en cyanobakterie kallad Rivularia atra och de små bruna kuddlika tofsarna kallas tångludd, Elachista fucicola.

5Brygghörnet stenar med PylaiellaÅlnate o Ceramium

I hörnet vid bryggorna är stenarna täckta med brunslick, Pilayella littoralis. Det ligger också många bitar av lossryckta vattenväxter. En vanlig art är skott av ålnate, på bilden med ett tomt skal av en snäcka och igen en blekt tofs av rödsläke.

sjön Getaren Lida friluftsgårdMesodinium blomning

Har också fått några foton från sena algblomningar för några veckor sedan. Den första blomningen är från Askö straxt söder om Stockholm, i en vik med brackvatten för två veckor sedan där vattnet blev plötsligt rött. Ett prov togs in och ett foto i mikroskopet avslöjade att det var en ciliat som heter Mesodinium rubrum. Ciliaten innehåller kloroplaster som färgar den röd – en märklig blandning av ett litet djur med möjlighet att fotosyntetisera som en alg.

Många arter både algblomingen av Mesodiunium och rödsläke på klippor och på stranden har höstfärger. Alltid kul med en strandpromenad i solsken. På väg hem genom skogen syns alla spindelnät. Två små granar var helt täckta. Också på land syns det att hösten är här.

6spindelväv - syns

Read Full Post »