Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dykning’

Ett riktigt gott nytt 2017 önskar vi på Tångbloggen alla våra läsare, som under 2016 var hela 11 248 stycken!

Under 2017 kommer det hända en hel del inom vår tångforskning, så vi hoppas kunna erbjuda såväl gamla som nya läsare mycket spännande läsning.

För att ha något att längta till nu när vintern verkar anlända, så erbjuder vi såhär till Trettonhelgen våra läsare en film av dykaren Edvin Thörnholm. Filmen är inspelad i Gullmarsfjorden på svenska västkusten under ett år. Edvin vill med filmen visa hur fantastiskt mycket man kan se i svenska vatten och hur livet i havet varierar både över årstider och tid på dygnet.

Om du ser något i filmen som du inte vet vad det är, kan du maila oss. Skriv vid vilken tidpunkt i filmen djuret (eller algen)finns i bild så svarar vi med svenskt och latinskt namn. Mycket njutning!

Annonser

Read Full Post »

Var bättre att befinna sig på konferens denna soliga majvecka än Fiskebäckskil på vackra västkusten?
Tångbloggen är denna vecka på den andra europeiska vetenskapsdykarkonferensen (2nd ECSD) som i år ordnas av Kristineberg, en av Göteborg Universitets fältstationer precis på tröskeln in till Gullmarsfjorden.
Det är en härlig bredd på ämnena i presentationer och posters. Dagen inleddes av en längre presentation av mikrobiologen Miriam Weber (Hydra Institute for Marine Sciences, Elba) som visade delar av hennes forskning med mikrosensorer ibland annat Döda Havet (36 kilo bly behövdes för att dyka där!!) och ett stort europeiskt projekt med biologiskt nedbrytbata plaster, något som verkligen hamnat högt upp på agendan i EU, tydligen. Bra, det är otroligt mycket skräp i haven och det gör ingen nytta.
Efteråt följde kortare presentationer av bland annat kalkinlagrande rödalger, maerl, på 50 meters djup i Grekland och hur man med akustiska sensorer kunnat visa att fisk man tidigare trott varit väldigt stationär i själva verket rör sig över stora områden längs den spanska och franska kusten i Medelhavet. Vi fick även se hur man använder fotografi för att kunna kartlägga underbara korallskogar utan att skada dem och vilka nya, läskiga gifter som orsakat massdöds-händelser och hur de fungerar på molekylär nivå.
Efter kaffe och ljuvligt krämig chokladkaka på bryggan i solskenet drog vi oss något motvilligt in igen för att lyssna på ett föredrag om hur tetrapoder på Helgoland, där Tångbloggen var på konferens i höstas (se flera inlägg därifrån), inte bara fungerar som vågbrytare utan även bildar hus och hem till fiskar som stensnultra, sandgoby och en av mina favoritfiskar, den vackra sjökocken Calionymus lyra. Tetrapoderna uppskattas även av krabbtaska och trollhumrar (Galathea arter). Intressanta data som visar att konstgjorda strukturer kan gynna det marina livet.
Nästan alla presentationer innehåller filmklipp, något som enligt mig höjer upplevelsen och gör det mindre stelt. Mottot ”Visa, berätta inte.” verkar äntligen ha nått det vetenskapliga samhället. Detta har verkligen plockats upp av oss som dyker, eftersom vi har så tacksamt material att visa. Vem gillar inte att se undervattensfilm? Eduardo Infantes hade en större del av sin presentation om restaurering av ålgräsängar som en mycket välgjord film. Kul! Mer sånt!! Eduardo arbetar på Kristineberg och visade hur de har försökt återskapa sjögräsängar utanför Kungälv, vilka problem det medför om sjögräset försvinner och hur det påverkar djur som krabbor och fisk som är beroende av sjögräsängarna. Det som påverkat sjögräset negativt är framförallt en kombination av överfiske och övergödning. Samma gamla bovar ännu en gång.
Dr Angel Luque från Universidad de Las Palmas de Gran Canaria visade att de har problem med främmande arter på Karnarieöarna som introducerats via oljeriggarna som transporteras mellan Sydamerika och västra Afrika över Atlanten. När riggarna förflyttas kan mobil fauna hänga med, eftersom så stora konstruktioner inte rör sig särskilt fort. Dessutom finns det ju massor med fastsittande djur och alger som liftar med. Detta får vi se på några välfilmade videoklipp. Man kan se hur vissa arters utbredning tydligt sammanfaller med rutterna för rigg-transport. Kanarieöarna ligger isolerat och därmed är de känsligare för nya arter, som helt kan förstöra de unika ekosystemen som etablerats där under årtusenden. Projektet heter OilFish.
Martin Gullström från Stockholms Universitet fortsatte på sjögräs-temat och hur viktiga sjögräsängar är för grunda marina ekosystem, framförallt som kolsänkor. En kolsänka (engeska: carbon sink) är något som binder in kol, vilket hindrar att växthusgasen koldioxid bildas. Om dessa kolsänkor förstörs, kommer kolet frigöras och mer koldioxid släpps ut i atmosfären. Kan vi istället bevara och till och med återskapa kolsänkor, kommer halten koldioxid i atmosfären istället att sjunka. Martin presenterade upplägget för ett projekt med flera av Sveriges sjögräs-forskare som ska kartlägga produktiviteten och kolbudgetar för sjögräsängarnas ekosystem på den svenska västkusten. Spännande!
Från dykparadiset Norge kom Camilla With Fagerli, som jobbar med sjöborrarnas inverkan på de norska kelpskogarna tillsammans med Kjell Magnus Norderhaug, Hartvig Christie, Stein Fredriksen och Morten Foldager Pedersen, välkända namn och dykare. Att kelpen minskat på global skala beror till stor del på betning av sjöborrar. När en kelpskog väl har försvunnit, tar det otroligt lång tid innan ”öknen” kan återforma en kelpskog. I Norge ökade antalet sjöborrar dramatiskt för ett antal år sedan och stora ytor av kelpskog försvann. Men Camilla visar att kelpskogarna i norska vatten verkar var på bättringsvägen och nu har börjat bre ut sig igen. Hurra, säger Tångbloggen, som anser att norska kelpskogar är det häftigaste som finns att dyka i. Det kan vara så att varmare vårar har lett till att den gröna sjöborren, boven i dramat här, inte haft bra förökning eftersom den är en kallvattenart och inte vill ha varmare än 10 grader när den är larv. De har även, genom filmade fältexperiment, kunnat visa att det bara är krabbtaska (Cancer pagurus) och strandkrabba (Carcinus maenas) som äter sjöborre. Dessa krabbor gynnas av varmare temperaturer, och har således ökat under de senare åren. En kombination av minskad rekrytering av sjöborrar och ökat betestryck kan vara det som räddat kelpen.
Riktigt häftigt var Julius Pätzolds presentation från Lake Sawa, söder om Eufrat i södra Irak, där han jobbar som hydrogeolog. Inte en plats elelr ett jobb man ofta förknippar med dykning, men Julius tycker att fler borde pröva. Sjön är grund, endast 0,5 till 1,5 m djup, men i mitten finns en 20 m djuphåla på 30 x 50 m som bildats när en underjordisk grotta kollapsat. Sjön har endast underjordiska till- och frånflöden. En del av projektet är att ta reda på hur mycket de fyra olika akvifererna som är kopplade till sjön bidrar med. Detta gör man nu genom att kartlägga var i sjön de olika akvifererna mynnar och så kan man ta sina vattenprover på just dessa platser. Detta kan man endast göra genom dykning, och eftersom en dykare kan se mer än en maskin (än så länge) upptäckte man även att det fanns ett extensivt karst-system (sprickor i kalksten) i sjön samt en fisk man inte tidigare visste fanns i området.
För att ge en god aptit avslutades första passet med mer dykning i Döda havet. Nog för att jag gillar saltvatten, men där är det så pass salt (33%, jämför detta med västkustens 28 ‰) att det är giftigt om man sväljer mer än någon droppe. Ca 50 personer per år dör i Döda Havet för att de har försökt simma och råkat svälja vatten. Det kräver lite extra planering i dykorganisationen, minsann. Helmask är en suverän uppfinning i sådana här omständigheter. Broder Merkel, även han en hydrogeolog, som arbetar med vattenflödet till Döda Havet. Döda Havet saknar utlopp. All förlust av vatten sker i form av vattenånga, vilket leder till att det med åren blivit allt saltare. Det huvudsakliga tillflödet är Jordan floden som rinner ner från Genesarets sjö. Dessutom sker ett tillflöde via grundvatten, något som Broder Merkel fokuserar på. Kombinationen av vatten och geologi och hur vatten rör sig i olika lager av jordskorpan kallas hydrogeologi och är väldigt spännande. Uppvällning av grundvatten i Döda Havet sker längs sprickor i berggrunden. I vissa fall är flödet så stort att man kan se det på ytan. Bästa tiden för att dyka i Döda havet är juni-september, då sikten är som bäst för att det inte är någon vind. Det medför dock att det är ohemult varmt, vilket gör att man får se till att ha med sig mycket färskvatten både för dricka och skölja dykare med. Vi får se några coola bilder från undervattenslandskapet, bland annat ett saltvattensutsläpp. Vattnet är ännu saltare än havets 33% och kommer från berglager på över 200 meters djup. När det vattnet strömmar ut ur en spricka bildas en liten saltstod. Helt otroligt!
Efter maten gled vi över på marin arkeologi och vad man som marinarkeolog behöver för utbildning för att kunna arbeta under vattnet. Idag har man problem bland annat i Danmark eftersom man inte kan lägga till kortare kurser i relevant metodik, exempelvis att dyka med landbaserad luft. Detta är såklart besvärande och man gör på lite olika sätt i olika länder vilket inte heller underlättar, men man tycker att det borde gå att lösa.
Ronny Weigelt från Universität Rostock frågar hur många arter av skeppsmask som finns i Östersjön och hur de klarar den låga saliniteten. Skeppsmask är ett samlingsnamn för ca 60 olika arter och är inte alls en mask, utan en mussla som gräver gångar i trä vilket inte var populärt innan båtar byggdes av metall eller plast. Dock bygger man fortfarande många konstruktioner i trä, som vågbrytare, vilket ansätts hårt av skeppsmask där den finns. I Östersjön längs den Tyska kusten fram till Rygen, hittar man endast en art, Teredo navalis, men den verkar inte kunna ta sig längre in i Östersjön. Tur för alla som gillar att dyka på vrak.
Till kvällen blir det poster-session på intilliggande Kristineberg forskningsstation, en av världens 3 äldsta marina fältstationer, och skaldjursbuffé. Mums!

Read Full Post »

Under veckan som varit har Mattias Klum och hans filmteam varit på Askölaboratoriet för att filma under vattnet inför deras kommande film om livet i Östersjön.

Tångbloggen har varit med som dykledare och tång-konsulent, samt guide till Östersjöns marina miljöer och dess invånare.

Alex och Ola kontrollerar kamerans inställningar innan vi åker ut.

Alex och Ola kontrollerar kamerans inställningar innan vi åker ut.

Det har varit lärorikt för alla. Jag har lärt mig att byta filter och batteri på UV-kameror samt byggt muskler av att lyft den drygt 20 kg tunga kameran i och ur båten ett antal gånger.

Det är kul att jobba med film! Mattias och Ola gör sig redo för bad.

Det är kul att jobba med film! Mattias och Ola gör sig redo för bad.

Det var lite mindre lyft för den delen av teamet som filmade inne i den grunda viken bakom båthusen. Och Mattias fick visa vilken hejare han är på att åka luftmadrass!

Grunda vikar kräver anpassade metoder.

Grunda vikar kräver anpassade metoder.

Som alltid är kombinationen av el och vatten lite knepig, och det händer att saker och ting inte riktigt fungerar som man vill. Men skam den som ger sig och det är skönt att det inte är långt till Stockholm och specialbutiker. Värre saker har teamet råkat ut för.

Ola, Erik och Oscar  löser problem.

Ola, Erik och Oscar löser problem.

Mattias Klum och Tierra Grande – teamet har tidigare gjort filmen ”Betraktaren”, som visades i SVT under 2013. Filmen är en hyllning till livet i, på och runt havet, men också en påminnelse om hur bräckligt ekosystemet i Östersjön har blivit.

Nu är teamet tillbaks i Östersjön och vill med denna film visa hur vackert det är, och varför det är värt att försöka bevara dessa unika miljöer.

En kamera är ömtålig utan sitt skyddande hölje. Ola klappar om den.

En kamera är ömtålig utan sitt skyddande hölje. Ola klappar om den.

Tur eller skicklighet, men de första dagarna var det helt vindstilla. Havet låg blankt, solen sken och sikten var den bästa jag någonsin sett. Lättarbetat, särskilt när man dykleder i båt. Det blev några härliga arbetsdagar att minnas under höststormarna.

Oscar tränar gondol-teknik utanför bastun.

Oscar tränar gondol-teknik utanför bastun.

Tierra Grande-teamet kommer att arbeta med projektet under minst två år. Det ska bli spännande att se resultatet. Det föreligger en viss risk för att filmen kommer att innehålla en hel del tång. Vi kunde ju inte vara HELT opartiska till vad som är vackrast i Östersjön.

Blåstång, grönslick och granitklippa. vackert!

Blåstång, grönslick och granitklippa. vackert!

Read Full Post »

Äntligen kan man få se lite av vår vackra kust under ytan!

Som en del i Naturkartan, ett projekt i Östergötland som främjar naturintresset, har man även lagt ut små filmer som visar naturen i Östergötland under ytan. Kika in på Undervatenskartan och njut av sommar, sol och härligt vatten.

Underbart att kunna ta ett virtuellt dopp och njuta av grönskan så här i februari. Vi hoppas att fler kustkommuner hänger på trenden och väljer att visa upp sin blå sida.

Skogen under ytan är också värd att besöka

Skogen under ytan är också värd att besöka

Read Full Post »

Under sommaren har vi på Tångbloggen hunnit med en hel del arbete ute i fält, både på ostkustens Askö och västkustens Tjärnö.

Bland annat har vi inventerat algbeståndet längs två transekter (utlagda måttband) utanför Tjärnö på den salta västkusten.

En dykare simmar ut från stranden med ett måttband som fästs vid vattenlinjen, ner till att det inte växer mer alger. Beroende på hur klart vattnet är kan det variera mellan någon enstaka meter ner till dryga 20 meters djup.

Väl vid algernas slut, tar dykaren fram sin skrivtavla (varje marinbiologs måste-pryl) och börjar med att notera vilket djup dykdatorn visar och hur mycket av måttbandet som rullats ut. Därefter skriver man upp vilka algarter man ser och uppskattar hur mycket av dem som finns, på en 7-gradig skala (1, 5, 10, 25, 50, 75 och 100%). Eftersom alger växer i flera skikt, precis som gräs, buskar och träd på land, kan det snabbt bli mer än 100 %

När dykaren har noterat allt detta om startpunkten simmar hon sakta längs transekten (måttbandet) och fortsätter att notera djup, längd och arter när det blir en synbar skillnad i vilka arter som dominerar, så att man får fram en indelning i olika ”algbälten”.
Varje ”bälte” provtas även med hjälp av ramar och påsar. Man använder en bestämd storlek på ramen, som kan vara lös eller sitta fast på en påse, ofta 20×20 eller 50×50 cm beroende på hur många arter och hur mycket det är.

Dykaren lägger ramen på botten, plockar in de största algerna för hand i påsen och använder sedan en skrapa för att få loss alla alger som växer inom ramen och fösa in dem i påsen. Det är svårare än det ser ut att arbeta under vatten när allting flyter omkring.

För att ni ska få en uppfattning om hur det går till har Joakim Hansen, som ställde upp som pardykare i somras, delat med sig av det han filmade till Tångbloggen. Såhär ser det alltså ut när man skrapar en ruta.

Varför har vi då gjort detta, förutom att det är trevligt att dyka?

På dessa två lokaler har dessa inventeringar genomförts under flera år. Inom ekologi är det viktigt att ha mätningar som sträcker sig över lång tid för att kunna se ifall det sker faktiska förändringar i miljön, eller om det bara är normala variationer mellan åren.

Så under de kalla, mörka månaderna ska vi plocka fram våra påsar med frusna alger ur frysen (det blev drygt 30 stycken), tina dem, sortera upp dem i högar efter art, torka och väga och föra in i protokoll för att på så sätt få ut hur många gram torrvikt av varje art som växte i varje ruta. Genom att jämföra med tidigare protokoll kan vi så se om det har blivit mer eller mindre av någon art, samt om några arter har tillkommit eller försvunnit över åren.

Read Full Post »

När frosten ligger vit på tak och bilrutor och kinderna nyps röda av kylan, värmer det gott med lite undervattensfilmer från vår vackra Östersjö.
Det har under sommaren och hösten kommit upp flera tångfilmer på YouTube, en trend som vi hoppas håller i sig.
Här länkar vi till några trevliga som vi har hittat.
Nyköpings kommun, strax söder om Stockholm, har förstått hur man visar upp sin bästa sida! Här ser du Långskär och Västra Kovik. Det dova gurglande ljudet som hörs är när snorkeln vattenfylls.

Från Skälderviken nere i Skåne kan vi se hur både blåstång och sågtång har återhämtat sig, samt att 2013 var ett otrolig bra år för sudare (Chorda filum) längs hela svenska kusten. Klippet är filmat av Virtuerack. Virtue är en resurs för skolan skapad av naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet och Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg. De har även fler klipp där de bland annat visar hur cd-skivor som hängts ut i havet vid en brygga blir till bostad för många alger och djur.

Har du någon bra tångfilm? Tipsa oss gärna.

Read Full Post »

På lördag blir det till att ställa klockan tidigt.
Klockan 06.14 sänder Sveriges Radio P1 programmet Naturmorgon och Tångbloggen ska vara med.

Förutom att prata om tång ska lyssnarna även få följa med ner på ett dyk i tångskogen.

Under ytan finns en helt annan värld. Följ med ner på ett besök.

Under ytan finns en helt annan värld. Följ med ner på ett besök.

För de som inte är så morgonpigga går programmet i kortrepris 21.03 samma kväll, och så kan man givetvis lyssna på programmet via programmets hemsida.

Read Full Post »

Older Posts »