Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rödalger’

På skärtorsdagen var det dags att åka till Norrköping med tåg för att bli upphämtad med bil och åka till Gryts varv och marina för att förbereda inför långfredagens sändning- ”Lars-Åke och havet”.

Vilken underbar eftermiddag med spegelblankt vatten och solsken. För att kunna gå igenom programmet var vi tvungna att sätta oss i skuggan. Temat för vetenskapsradion program under långfredagen var att berätta om hur skärgården förändrats. Därför heter programmet Lars-Åke och havet. Han berättar om de många stora och små förändringar som skett i fågellivet, fisket och miljön under mer än 80 år som han levt och bott i skärgården.

På långfredagsmorgon var monteringen av sändningsutrustningen i full gång, Olle och Sara kollar att allt funkar. Stor digital klocka står på grusgången för Camilla att hålla tiden.

Samtalet handlar också om kopplingar mellan ejder, alfåglar och havsörnen tillsammans med Kjell Larsson, sjöfarts- och fågelforskare verksam vid Linnéuniversitetet i Kalmar och det finns inspelat inslag från Östersjöhuset på Skansen, Baltic Sea Science Centre med Anna Björn. Bland annat berättar Anna om stenbiten (Cyclopterus lumpus) som vaktar sin rom i akvariet.

sjurygg med rom20190412

Det var lämpligt nog fullmåne på långfredagen men redan på skärtorsdagens kväll lyckades jag fånga en vacker spegling av månen i vattnet vid bryggorna. För ett programinslag skulle handla om blåstångens förökning vid full –och nymåne.

3 Skärtorsdag 20190418

En egenskap som den behållit från tiden när arten bildades på en tidvattenstrand när det är maximalt ebb och flod. Och som den behållit i Östersjön där den hunnit anpassa sig till ett konstant liv under vattenytan men fortsatt bibehållit denna rytm. Förökningstopparna är inte riktigt mogna ännu även om våren också i Östersjöns vatten är tidig i år. Men det fanns några plantor med ganska stora förökningstoppar som sticker upp ur luddet runt plantorna i hamnen. Senare på sommaren kommer de luddiga trådalgerna att försvinna och nya toppar växa ut. Tursamt nog är det i toppen som tillväxtzonen hos tången sitter. De äldre delarna håller den fast mot botten men behövs inte för tillväxten.

Bilden till höger ligger en drivande tångplanta med förökningstoppar.

På kvällen innan maten hann jag med en promenad utmed kajen bort till en liten naturlig strand men lite vass och stenar. Och till min förtjusning hittade jag ett ilanddriven och delvis intorkad matta av små frilevande blåstångsplantor.

6 vik med tångvall20190419

När jag lyfte på den stora breda plantan – låg det massor med små levande fina grön/bruna plantor. Som alltid – så hade jag med mig en påse att samla material i och ta med hem!

Så starten på påskhelgen 2019, gav både nya intryck och givande samtal med Lars-Åke och Kjell, Camilla, Sara, Katarina, Olle från Vetenskapsradion och för vårt forskningsprojekt FunkVeg fick vi material från ytterligare en lokal av frilevande Fucus vesiculosus i Hummerviken, Gryt, Östergötland.

Dags att packa ihop efter sändningen. Nu är frågan vad jag skall göra med alla de fina små bollarna av frilevande tång.

Annonser

Read Full Post »

Mars månads alg blev en som finns året runt på Västkusten. Precis som med mossdjur, som vi på Tångbloggen berättade om nyss i Naturmorgon, trodde man att det var de koralldjur under 1600 – talet och det var först på mitten av 1850-talet som det blev klart att det var en rödalg. Att den likar koraller är också orsaken till att de 2-8 cm höga fjäderförgrenade algerna fått namnet Corallina officinalis, korallalg på svenska.

Kalken som lagrats in i korallalgens cellväggar är i formen av mineralet kalcit (kalkspat). Processen att lagra in kalk kräver mycket energi och gör därför att korallalger växer långsamt. En lösryckt gren av korallalg kan återigen fästa mot botten och bilda en ny fästskiva. Detta kallas vegetativ förökning, även känt som kloning. Arten är flerårig. Genom att cellerna har ett högt kalkinnehåll är det få djur som betar av dem och algen kan bli gammal i lugn och ro.

De kalkinlagrade grenarna ser ledade ut och är lite tillplattade. Färgen är blekt rosa. Namnet officinalis betyder att korallalgen tidigare haft en medicinsk användning. Bland annat har den använts mot inälvsmask hos kor.

3 Jania :Corallina Tenefriffa 2018

Fotot är från när jag var på Teneriffa i somras och visar två vackra stora buntar av korallalger med tydliga fjärderförgreningar. Dom här två är plockade från en skuggig plats och har inte hunnit blekas i solen ännu. Till höger och snett ovanför syns något som är mycket mer fint förgrenat- det är gaffelkrasing, Jania rubens, som hör till samma familj.

Tur nog så tog jag hem material av båda -så såhär ser de ut på nära håll och torkade. Det är Corallina officinalis till vänster och Jania rubens till höger.

Corallina och Jania , Teneriffa 2018

Korallalgen växer både på platser med lugnt vatten och på mer vågpåverkade lokaler. De återfinns från strax under ytan ner till stora djup. Den är också vanlig i hällkar, där den kan täcka hela botten. Detta är en alg som du kan samla in och torka även om den bleknar med tiden.

Corallina officinalis

En tät matta av korallalg täcker botten i ett stort hällkar i norra Bohuslän.

Gaffelkrasing, Jania rubens går också att hitta på västkusten men den är en sydlig art och ovanlig hos oss . Den är mindre, bara 2-3 cm hög. Som det svenska namnet anger är den upprepat gaffelgrenad. Färgen är blekt rosa och har topparna suttit i solen blir de blekta. Den är fäst mot botten med en liten rund platta men om en gren lossnar eller pressas mot underlaget kan den, precis som korallalgen, fästa sig där på nytt och leva vidare.

 

 

Read Full Post »

Under den kalla vintern värmer Tångbloggen upp sina läsare med köttblad, Dilsea carnosa, som februari månads alg. Oroa er inte, den passar även för veganer.

Dilsea carnosa är en bladformad alg som kan växa upp till 30-40 cm längd och 25 cm bredd i storlek. De stora, platta broskiga bladen fäster mot hårt underlag med en platt häftskiva. Allt eftersom bladen åldras, kommer nya mindre blad upp från häftskivan. På så sätt kan algen leva i flera år.

Dilsea carnosa på sten

Köttbladet Dilsea carnosa syns tydligt bland de övriga rödalgerna, här med berggylta och rödnäbba (blågyltans hona) ute vid det väl namngivna Berggylteskär i Lysekil.

Fortplantningen sker under vintern, december till januari. Således inget att beskåda för den värmeälskande dykaren. Den återfinns på svenska västkusten, där den växer på stenar och block bland de djupare förekommande bestånden av stortare (Laminaria hyperborea) eller i det så kallade rödalgsbältet, på mellan 5-25 meters djup, beroende på hur klart vattnet är.

Sjöborre

En sjöborre visar sommarens kollektion; en bit köttblad käckt på svaj.

Blåstråle

Blåstråle (blågylta-hane) och köttblad. Det saknas inte färg i svenska vatten.

På engelska kallas den även för ”false dulse”, falsk dulse, för att den enda arten man kan förväxla den med i svenska vatten är just dulse, även kallad söl, som ju var månadens alg här på Tångbloggen för inte så länge sedan. Men till skillnad från dulse/söl så är köttbladet inte en alg man äter. Hur skiljer man då på dem?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Från en enda häftplatta växer det hela tiden ut nya blad, vilket ger sådana här vackra röda rosetter

Det klassiska provet är att bita en liten bit av algen och smaka. Är det köttblad kommer du känna den typiska smaken av stekt ägg. En omissigenkännlig karaktär som de flesta som gått en alg-kurs kommer ihåg. Som namnet vittnar om är köttbladet även köttigare och tjockare. Det känns fastare och mer som brosk att ta i än söl, som är tunn och sladdrig i jämförelse. Bålen kan även ha hål som med åldern utvidgas och kan ge gamla delar ett sönderrivet utseende.

Om det har varit små kräftdjur framme och betat på köttbladet kan man även se hur vävnaden runt skadorna har tappat sitt röda pigment och lyser i ljust grönt. Algen är ofta även ljust gulgrön uppe i spetsen på bladet, den äldsta delen, eftersom tillväxten sker nedifrån basen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När något litet djur har varit framme och betat kan man lätt se hålet. Hittar du betes-skadan på denna bild?

pressade alger

Såhär vackert kan alger bli med lite omsorg. Hittar du de två köttbladen? Algerna är pressade av Gunilla Toth vid Tjärnölaboratoriet.

Trots det något skrämmande namnet är köttblad en vacker alg som passar bra att pressa till en tavla eller ett vykort. Passa på att leta på stranden efter en blåsig dag i sommar och se om du hittar någon som har spolats iland.

Read Full Post »

Dags att se tillbaka på 2018! Så min tanke är att bjuda på några bilder från året. Få se hur många det blir innan nyår. Intressanta foton från resor finns alltid. Så här kommer ett litet kollage med alger och strandfynd från Teneriffa resan i början av november. Det kan ju vara några som vill få lite tips om var det är fint att bada om man gillar havet och inte bara vill hålla till i poolen.

1 .Alg collage Teneriffa 2018

Asparagopsis taxiformishar introducerats till Medelhavet och den hittades först utanför Alexandria i Egypten omkring 1798 – 1801. I Medelhavet tror man att den har introducerats både via Suez kanalen och med fartygstransport genom Gibraltar.

2 .Asparagopsis taxiformis red algae

Det är en tropisk art med täta luddiga grenar. På Hawaii används färsk Asparagopisför att smaksätta fisk- och kötträtter. I handeln kallas den för ätbara algaelimu kohu och på engelska supreme limu.

Det var lågvatten på förmiddagen så det var lätt att vandra runt i det grunda vattnet och samla ihop många arter av alger. Flera olika kalkinkrusterade fjäderförgrenade arter som först såg ut som Corallina officinalis, korallalg och Jania sp. men när man tittar närmare så ser de helt olika ut.  Hela den grunda delen nedanför den branta kusten är täckt av ännu fler som grenade blekt rosa-bruna kalkalger. En annan alggrupp är de siphonala algerna som består av en stor cell och mest vatten. Hittade bland annat Valonia fastiginata, lägst in bakom stenarna i skuggan.

Med det som mest fångade ögat var när det plötsligt inte var de vanliga färgerna utan små plantor av en gallelgrenad brunalg som lyste, iridicerade i grön eller blått! Jättehäftigt.

5 Dictyota sp iridiserar blått o grönt

Algen är en brunalg med han och hon plantor och en sporofytgeneration. På engelska kallas den ”forkweed”, Dictyota dichotomum. Levande plantor iridicerar, med torkade blir de blekt ljust bruna. Det finns också många små grunda hålor där det går att hitta fiskar och annat kul att kolla på.

Då vad behöver jag för att hitta allt detta och lite spännande saker för barnen som kanske tycker att se små snäckor krypa runt jättefort för det bor eremitkräftor i skalen, eller i skuggan hitta skålsnäckor som bara inte går att få loss? Första tipset är att ta rätt på när det är lågvatten? Och jätteviktigt är att akta sig för sjöborrarna! Och sen kan jag ha tur och hitta ett vackert skal av en krabba och en litet skal av en sjöborre som tappat att taggar.8 krabbskal o sjöborre

Min dag är lyckad! Fast jag suttit i stolen hemma och tittat på bilder från resan i november. PS, Limu lär betyda tång på grekiska!

Read Full Post »

Som tångbloggare får man ofta frågan vilken alg man tycker är godast att äta. Min favorit är den bladformade rödalgen Palmaria palmata, kallad söl på skandinaviska eller dulse på engelska. Prova att googla ”Dulse” så hittar du snabbt flera försäljare av torkad dulse både i Sverige och längs kusterna på de nordliga breddgraderna.
Palmaria palmata (nyligen ändrad till Rhodymenia palmata, för den systematiskt intresserade) är en marin art, så den kommer tyvärr inte in i Östersjön. Det är knappt att den går ner till Kattegatt. Den växer på hårda bottnar, som klippor och sten, men kan lika gärna växa som epifyt på andra, större alger. I Norra Ishavet, längs ryska kusten, växer den epifytiskt på blåstång (Fucus vesiculosus). Här hos oss och längs norska kusten hittar vi den ofta på stipen (stammen) av stor-taren (Laminaria hyperborea). Vid stränder med stora variationer i tidvatten kan man bara dra på sig gummistövlarna och gå ut på stranden och skörda vid lågvatten. Här i Sverige underlättar det om man har på sig badbyxorna och dykapparaten ifall man vill plocka sin egen dulse.

 

Palamria palmata i butiken

Franska alger med holländskt recept. Alla älskar alger!

Det har länge ätits dulse på Island, Irland och i Kanada men även såklart i Japan, Kina och Korea. Den har ett högt innehåll av vitaminer, framförallt A-vitamin, B1, B2, B3, B6, C och E samt innehåller även mineraler som kalcium, magnesium, fosfor, krom och zink. Såklart innehåller den mycket jod, och en hel del järn, proteiner och fibrer.
Varför är den då så populär att äta? Inte bara det att den smakar gott och innehåller nyttigheter, utan sältan gör att man får samma njutning som när man äter chips. Alla ni chipsälskare vet vad jag menar. Och detta är ju ett mycket hälsosammre alternativ än friterad potatis. Det man ska vara uppmärksam på när man äter alger är just att de innehåller mer jod än andra livsmedel. Alla förpackningar ska vara märkta med RDI (rekommenderat dagligt intag), så att du ser hur mycket du kan äta per dag.

Vill du veta mer om vad alger innehåller och smakar kan du läsa ett arbete av Sanna Åsblom Sköld och Rebecka Gustavsson vid Örebro Universitets Restaurang och hotellhögskola. De har jämfört hur olika alger smakar och tagit fram smakprofiler för dessa, precis som man hittar för viner på Systembolaget. Jämförelsen gjordes mellan ishavstång (Fucus evanescens), sågtång (Fucus serratus), blåstång (Fucus vesiculosus), knöltång (Ascophyllum nodosum) och dulse (Palmaria palmata). Kul läsning för alla som är matintresserade.
Att dulse är något som inte bara hör till tallriken vet alla som läst novellen med samma namn av den fantastiska kanadensiska författren Alice Munro. Vilken oslagbar kombinationsjulklapp: en påse torkad dulse och en bok av Alice Munro. Det blir vårt klapptips till er, kära lära läsare.

IMG_2867

Årets julklapp: En påse smarriga alger. Passar ALLA!!

Read Full Post »

Murkelalg (Leathesia marina (Lyngb.) Decne) är en brunalg. Den har fått sitt svenska namn för att sporofytstadiet lite liknar en stenmurkla. Den har också kallats för Leathesia difformis, eftersom formen är som en lite oregelbundet veckad gulbrun slemklump. Murkelalgen är en marin art som det latinska namnet marina avslöjar.

1 Murkelalg växer på havsris 20180602.png

Bilden ovanför visar murkelalg fastsittande på havsris (Ahnfeltia plicata) från Saltö, på västkusten, nära Strömstad. En annan art som du också kan hitta murkelalgen växande på är korallalg (Corallina officinalis). På västkusten blir murkelalgen ca 4-5 cm stor. I norra Egentliga Östersjön begränsas den av den låga salthalten och klumparna blir bara några millimeter stora.

För fem år sedan, 2013 hittade vi stora mängder av murkelalger i strandzonen vid Hoburgen på Gotland i slutet av juli. De inre delarna av bålen består av stora celler. Detta gör att de 1-2 cm stora klumparna lätt går att trycka sönder mellan fingrarna. Det är också det som bidrar till att de flyter och kan samlas i strandzonen. På fotot nedanför syns också den fintrådiga rödalgen släke (Ceramium spp.), grönslick (Cladophora spp), och ruttnande alger täckta med svavelbakterier. Det luktade mycket illa när jag gick runt bland algerna för att samla murkelalger. Där syns också små döda tångmärlor, av släktet Gammarus spp.

2 vHoburgMurkelalg2013juli

Murkelalgen är ettårig och har en typisk livscykel med sporofytgeneration som börjar växa till på våren från det mikroskopiska trådformiga gametofytstadiet. Till en början är bålen hos det makroskopiska  sporofytstadiet kompakt och nästan klotrund och sen blir den ihålig och slemfylld. Det yttre skiktet består av små korta assimilationstrådar (2-4 celler i rad) och uni- och plurilokulära sporangier.

3 Livscykel Leathesia marina

Det makroskopiska sporofytstadiet av murkelalgen kan vara mycket vanligt vissa år medan andra år får man leta efter dem. Då finns det fortfarande många mikroskopiska gametofyter fast vi inte ser dem där de sitter på någon stjälk av borstnate, skruvnating eller kransalg, som är det vanliga stället för murkelalgen i Östersjön istället för på rödalger som på växtkusten. Gametofytstadiet klarar att överleva länge vid låga temperaturer och lite ljus och har sin optimala tillväxttemperatur vid ca 8 0C. Sporofytstadiet optimala tillväxttemperatur är ca 24 0C.

Så därför skulle jag förvänta mig att hitta massor med sporofyter i det varma vattnet i de grunda vikarna runt Askö. Men istället för murkelalger har det varit massförökning av olika cyanobakterier på blad och stjälkar av skruvnating (Ruppia cirrhosa) i de närmaste vikarna. I alla fall i de grunda miljöerna runt Askölaboratoriet, som är några av mina personliga favoritlokaler.

1 Rivularia biasolettiana o Gloeotrichia natans?

Fotot visar på centimeterstora bruna cyanobakterier, troligen Gloeotrichia natans, som lätt kan förväxlas med murkelalgen. Tångbloggen har beskrivit dem och de små mörkt gröna hårda kulorna av en Rivularia art i föregående inlägg.

Så hur kommer det att bli nästa år? Svårt att förutspå. Sitter det en massa små mikroskopiska gametofyter av murkelalg och väntar på optimala tillväxtförhållanden eller blir det någon annan art som växer till i viken? Det enda sättet är att vänta och se och kanske ha några speciella platser som man följer år från år.

Har du en sådan speciell plats? Hör gärna av dig till oss på Tångbloggen och berätta om du ser några spännande förändringar.

Svårt att skilja på alla grönsaker i vattnet? Ladda ner appen Livet i havet och bli en fena på att identifiera Östersjöns unika djur, växter och alger.

 

Read Full Post »

Julgransalgen, Brogniartella byssoides är en marin röd alg som växer på stenar, skal och som påväxt på andra alger. Den är vanlig på vår och sommar och finns utmed hela västkusten, från ca 5 meters djup. Men eftersom det är en marin art så klarar den inte att växa i Östersjön. Huvudaxeln är tydlig med sidogrenar som får ett luddigt lite barrliknande utseende. Den ser ut som en liten ljust rödbrun gran. När den torkar mörknar den och kan bli nästan svart.
Brognardiella

Julgransalgen hör till de fintrådiga algerna och blir mycket vacker om man pressar den till sitt herbarium eller varför inte rama in den och ge bort i julklapp?

Utbredningen får en karta från ArtDatabanken visa.

utbredningskarta för Brogniartella

Julgransalgens utbredning sträcker sig ner till Öresundsbron på svenska kusten.

Read Full Post »

Older Posts »