Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rödalger’

Julgransalgen, Brogniartella byssoides är en marin röd alg som växer på stenar, skal och som påväxt på andra alger. Den är vanlig på vår och sommar och finns utmed hela västkusten, från ca 5 meters djup. Men eftersom det är en marin art så klarar den inte att växa i Östersjön. Huvudaxeln är tydlig med sidogrenar som får ett luddigt lite barrliknande utseende. Den ser ut som en liten ljust rödbrun gran. När den torkar mörknar den och kan bli nästan svart.
Brognardiella

Julgransalgen hör till de fintrådiga algerna och blir mycket vacker om man pressar den till sitt herbarium eller varför inte rama in den och ge bort i julklapp?

Utbredningen får en karta från ArtDatabanken visa.

utbredningskarta för Brogniartella

Julgransalgens utbredning sträcker sig ner till Öresundsbron på svenska kusten.

Annonser

Read Full Post »

Oktober är en fantastisk månad, med glödande färger på träd och alger. Speciellt när det blir som i år en lång period med högtryck över Östersjön, som resulterar i en motsvarande lång period med lågvatten, vid bryggan under 40-50 cm mot normalvattenståndet. Båtarna står på botten och vassen är också vackert färgad vid den nymålade badhytten. Och färgerna på klipporna matchar löven på land.

För den intresserade har det gett toppen möjligheter att undersöka det torrlagda algbältet, vilka arter som växer där och om fjolårets rekrytering av blåstång överlevt.

3ho%cc%88stklippa-2016

På bilden syns många mm stora små blågrönsvarta kulor av cyanobakterien Rivularia och i skrevan till höger syns cm stora blåstångsgroddplantor från förra året. Årets nya groddplantor om de finns syns inte ännu, de är bara ca 0,5 mm höga och sitter skyddade mot uttorkning inne ibland de fintrådiga algerna.

Blåstång tål ganska väl uttorkning speciellt såhär års när inte solen gassar. De arter som klarar sig sämre är t.ex. de helt torra små ljusbruna tofsarna av tångludd, Elachista fucicola som sitter på ytan av blåstången.

På klipporna syns en tydlig rand av rosa eller vitgula intorkade plantor av ullsläke, Ceramium tenuicorne, som etablerar sig tidigt på hösten. Plantor kan också fästa sig en bit ner på blårstångsskott lite ovanför flytblåsorna. Blir lågvattnet långvarit så kommer det mesta av dessa plantor att dö genom uttorkning. Det kommer att synas när vattenståndet stiger och det döda algmaterialet lossnar och spolas iland.

 

Det finns fortfarande gott om snäckor som gömmer sig under stenar i strandkanten. På den här stenen satt det flera lite olikfärgade båtsnäckor, även kallade schackmönstrade snäckor, (Theodoxus fluviatilis), och oval dammsnäcka (Radix balthica), Snäckorna håller på att gå i dvala när vattnet blir kallare och betar inte lika aktivt som på sommaren. Många av de ryggradslösa arterna flyttar också ner på djupare vatten under vintern, så den grundaste miljön blir mer eller mindre tom. De arter som blir kvar och som tål både uttorkning och riskerar att bli infrysta är fastsittande arter som havstulpaner och de skorformiga rödalgerna, havsstenhinna, Hildenbrandia rubra, och brunalger som brunhudar, inte så enkla att bestämma till släkte eller art, med vanliga på stenar och klippor. I morgon är det dags att se hur hösten märks på västkusten. Är den lika färgsprakande? Och om den inte är det vad beror det på? Vattenståndet är lite högre så det får bli vadarbyxor och gå ut tidigt på morgonen när det är som lägst.

9skorpformiga-alger

 

Read Full Post »

På resa en vecka på Korfu hann det bli många strandbesök och många algfynd. Tyvärr är det dåligt ställt med algkunskapen om Medelhavets alger och ingen flora fanns med i bagaget. Så det får bli mer lite bilder och berättelser om de allra vanligaste arterna och släktena. Vattnet är kristallklart runt kusten och det finns många små vikar med både sand och klippor att undersöka.

Kristallklart vatten

Det finns gott om snäckor av släktet Gibbula på stenarna nära vattenytan tillsammans med skålsnäckor, Patella. Människans knäskål heter också patella precis som snäckan. Snäckan är god att äta men svår att få loss från stenen där den suger sig fast. Skålsnäckor betar av den fina algfilmen på stenar och klippor precis som den lilla puckelsnurrsnäckan Gibbula. Med mycket snäckor så finns det inga storvuxna alger på stenarna.

 

Lite längre ner där betestrycket inte är lika högt kommer de första grönalgerna, som ofta sitter lite grundare i skrevorna och så tofsar av brun- och rödalger. Mest rödalger hittar man på skuggsidan av stenar och klippor.

 

Från drygt någon meters djup växer en tät äng av sjögräset Posedonia. De har långa gröna blad med många små grå – rosa fläckar av rödalger. Rotsystemet består av tjocka långlivade rotstockar som, när sjögräset dör eller om det rivs upp av en ankrande båt, kan driva iland och samlas i driftbanken. Där ligger de tillsammans med ilanddrivet skräp och plast. En sorglig syn.

Tillsammans med Posedonia låg en intressant boj med påväxt av en kalkinlagrad havsborstmask och på repet växte det en alg som heter Acetabularia. Den ser ut som ett litet parasoll och blir ca 3-4 cm hög. Det är den största encelliga organismen som bara har en cellkärna. Det finns några andra alger som blir mycket större och bara består av en cell ända tills att de skall föröka sig – men de innehåller en massa cellkärnor. En sådan art som finns i våra svenska vatten på västkusten är svamptång, Codium fragile, som är en relativt nyinvandrad art i våra vatten.

Acetabularia

Efter flera dagar på stranden måste det också bli ett litet potpurri av alla olika fynd. Det mesta är olika rödalger och bara två brunalger. Flera av rödalgerna är kalkkrusterade och svagt rosalila i färgen och ser ut att höra till släktena Jania och Corallina.Snäckorna till vänster är Gibbula och den större snäckan är ett skal av Patella.

8alg och snäckbukett

Klart spännande och givande resa! Nu bär det av hem igen och dags att kolla läget hos blåstångens förökning vid Östersjöns strand.

Read Full Post »

Var i Öregrund på Kustlaboratoriet (http://www.slu.se/kustlaboratoriet), på besök och hittade flera tavlor som prydde väggen i korridoren. Tavlorna visade kvantitativa botten prover från lokaler i området runt Gräsö insamlade genom dykning av professor Mats Waern på 40- 50 talet.

OM Waern

Tavlor om Waern

Tavlorna där han pressat alger som fanns inom en ruta på botten ser ut som de vackraste tavlor. De berättar också hur sammansättningen och proportionen av olika arter såg ut på just den platsen vid provtagningsstället.

Cladophora rupestris ca 6 m

En provruta från 6 meters djup med Cladophora och rödalger.

Metodiken används i det nationella miljöövervakningsprogrammet fortfarande. Allt materialet från rutor på 20×20 cm samlas in genom att skrapa det som finns inom rutan, och sedan tas materialet till laboratoriet och sortera upp de olika arterna och väga biomassan av varje art och räkna antalet musslor och små tångmärlor mm.

Mats Waerns metodik att pressa allt material han hittade i en ruta är idag ett spännande bildarkiv och ger oss tydliga bilder på hur det såg ut för länge sedan. Genom noga noteringar går det att hitta tillbaka till samma lokaler och följa upp förändringar som skett under åren både i hur djupt t.ex. blåstången växer och förändrad sammansättning av arter

. Tångbältet Waern

Ett pressark med tång och tjusig orange färgad trådslick, Pilayella, Cladophora och en rödalg från 4 meters djup i Gräsöområdet, ett område som Mats Waern ägnade många av sina dykstudier.

 

Read Full Post »