Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘groddplantor’

Nu är det dags för den andra rapporten från Algforskarsommar! 

För två veckor sen var det ett extremt lågvatten. Nu är det mer normalt igen. Och de torrlagda områdena med grönslick har delvis återhämtat sig. 

Den allra översta delen av bältet med grönslick kan vara helt dött, men lite djupare ner finns fin grönslick att samla in.

Så det finns gott om grönslick att undersöka för uppgift 3! Det som kan vara lite klurigt är att det också finns fintrådiga och klart gröna finförgrenade alger som hör till släktet Ulva, tidigare kallade Enteromorpha. På svenska kallas de för rörhinna eller tarmalger

Tarmalger till höger, grönslick till vänster.

Fotot visar flera stenar med grönslick och en med tarmalger till höger. Tarmalgerna har ofta en klargrön färg och de kan vara fint förgrenade men ser inte så luddiga ut som grönslick. Grönslickens färgskala är i mildare gröna nyanser. 

Vattentemperaturen vid min brygga har ökat ordentligt och är nu ca 16-17 0C. Det är en temperatur som innebär att blåstången är färdig att föröka sig. Det är också ”supermåne” på onsdag den 24 juni. Så då, eller någon dag efter om det skulle blåsa mycket på fullmånekvällen, kommer blåstången i Östersjön ha ett av sina större förökningstillfällen. 

Hur vet man att den är mogen? Och hur kan Du kolla om det är en honplanta eller hanplanta? Detta ingår ju inte i någon av uppgifterna men kan ju vara spännande att undersöka. Har Du dessutom något ställe i närheten där det skulle vara fint att få mer tång att växa är det läge att prova. 

Ta några av de platta förökningstopparna från ett antal olika plantor så hittar Du troligtvis både hon- och hanplantor. 

Gör ett snitt som fotot visar. Det går bra med ett rakblad eller en riktigt vass kniv. Det var en hanplanta som har ett kompakt orange innehåll. Det är spermier som ligger tätt packade med 64 spermier per paket. Honplantor är lättast att känna igen för de innehåller paket som kallas för oogon, med åtta ägg/paket. De syns som små olivgröna prickar i en genomskuren förökningstopp. 

Kika på de tunna skivorna mot en ljus bakgrund för att se om den innehåller orange spermier eller mörka oogon. Skivan uppe till höger visar en hane och de fyra nere till vänster visar fyra snitt av honor med tydliga ”gryn” av oogon.

Fotot visar fem snitt av förökningstoppar med resultatet fyra snitt av honplanta till vänster och ett snitt av en hanplanta till höger. Berätta gärna för oss hur Du lyckas med att kolla på skillnaden mellan hon-och hanplantor!

Vill Du prova att så tång, så hämta några rena stenar utan påväxt av fintrådiga alger t.ex. från stranden i närheten eller prova med några tegelstenar som Du lägger i vattnet. Placera sedan några blåstångsplantor fastsittande på stenar runt omkring de utplacerade stenarna. Sen är det bara att vänta och se om det kommer att växa nya små groddplantor på stenarna. Det gäller att ha tålamod för det tar nog ca 2 månader innan de går att se för blotta ögat. Jag har just startat min lilla odling för i år.

Hör gärna av Dig om det är något som behöver förklaras eller om du hittar något annat spännande som Du undrar över! Mer information om Algforskarsommar och uppgifterna hittar Du på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida.

Vi har precis gjort tre jättekorta filmer om de tre uppgifterna i algforskarsommar! Titta gärna:

Uppgift 1: Räkna smådjur i tången
Uppgift 2: Hitta den ovanliga hösttången
Uppgift 3: Undersök grönslicken

Tack igen för allt visat intresse och era bidrag!

Read Full Post »

Det är en fantastisk tid när dygnen blir längre och längre och solen börjar värma, även om nätterna fortfarande är kalla. Gjorde ett besök på västkusten och favoritstränderna vid Tjärnö marina laboratorium, Göteborgs universitets fältstation. Det har varit några kalla veckor med mycket is och lågvatten. 

Utmed delar av stränderna syntes stråk av pollen. Vilka arters pollen är jag inte säker på, men det kan vara hassel som jag sett har kommit långt på soliga skyddade platser. Ser kanske inte så rent och fint ut, men är ett tecken på att våren startat på land och pollen sprids för fullt. Lite jobbigt för pollenallergiker.

När vattnet stiger långsamt flyter det torra musselskal som driver på ytan som små båtar tillsammans med pollen.

När vi kom ut på sandstranden på Saltö låg de första delarna av snorkelstigen helt torrlagd. Längst ut vid klippan låg det kvar små fläckar med is som tydligt visade att botten varit fryst. Frost och is har påverkat bottenlevande musselarter och överlevnaden hos strandkrabbor (Carcinus maenas) och snäckor. Och snorkelleden, som är kul att följa på sommaren, låg torrlagd långt ut från stranden där den startar.

Stora delar av de riktigt grunda bottnarna ligger torra och infrysta.
Snorkelleden på Saltö torrlagd. Det är många meter ut till den första plattan som ligger under ytan. Massor med döda skal syns på botten.

Det har varit lågt vatten och kallt under längre tid, vilket gjort att många arter som lever i dessa miljöer har dött och flutit iland på stränderna. Det var ganska många musselskal som fortfarande innehöll musselköttet, och strandkrabborna luktade illa där de låg på stranden eller uppe ibland stenarna, delvis i solen. När det varit så kallt har de inte ätits upp av alla små mikroskopiska nedbrytare. Men nu kommer processen igång med solen och värmen.

Skal av musslor som dött nyss och flutit iland och döda strandkrabbor som luktar illa.
Inne ibland stenarna börjar strandkrabborna få lite färg och luktar illa på långt håll.

Närmare vattnet strax under de större stenarna har en massa skal av stora nätsnäckor (Tritia nitida) och vanlig strandsnäcka (Littorina littorea). Stor nätsnäcka är asätare. De tar hand om dött material på sedimentbotten utanför på sommaren, medan vanlig strandsnäcka är betare och äter små alger.

Mellan stenarna ligger större skal av vanlig strandsnäcka och stora nätsnäckor.

I nästa nivå som ligger närmast vattnet finns en blandning av de mindre arterna av Littorina spp. som vivipar strandsnäcka, (Littorina saxatilis) och trubbig strandsnäcka (Littorina fabalis/obtusata). De sitter vanligen på tång, stenar eller kan krypa runt på sedimentet. Den kalla perioden tillsammans med lågt vatten har resulterat i att massor av snäckor har dött.

Efter att ha hittat så mycket döda snäckor uppspolade utmed stranden och inga sittande på stenar eller i tången, började jag fundera över vilken påverkan detta kommer att få på bete av fintrådiga alger och nya små groddplantor hos blåstången i vår och till sommaren.  Det är en stor areal utanför den grunda sandstranden på Saltö där överlevnaden av snäckor troligtvis är låg och det bör kunna gå att se en effekt av lågt betestryck under kommande säsong. Det borde alltså bli mycket nya tångbebisar när ingen är där och äter upp dem. Ser fram emot att följa upp om det stämmer och kanske jämföra med en strand vid Svallhagen, där vattendjupet är lite större och dödligheten av snäckor inte varit lika stor, dvs det ligger inte några stora mängder med snäckskal på stranden. Men det gäller att vänta på att det blir varmare i vattnet, för ännu så länge är det ingen större aktivitet hos betande snäckor.

Strutsallat sitter som små grön fläckar precis närmast vattenlinjen. Fortfarande fuktiga, för de tål inte att torrläggas under en längre tid.

Om de betande snäckorna vore igång, skulle de tunna ljusgröna bladen av strutsallat (Monostroma grevillei) inte ha någon chans. De skulle bli uppätna direkt. Tyvärr är de så små, bara 3-5 cm långa, så trots namnet knappast lönt att samla till en lyxig sallad! Strutsallat växer också i Östersjön och är ett tydligt tecken på att våren närmar sig med stora steg.

Vackert ljust gröna strutsallat ungefär 3 cm långa.

Nu är det dags att åka tillbaka hem och ta en tur till de närmaste stränderna och se om jag kan hitta lite mer och större strutsallat. De växer ju grunt och kan bli upp till ca 15 cm. Har jag tur lovar jag att berätta hur denna vårprimör från havet smakar.

Read Full Post »

Tångbloggen berättade tidigare att bojstenar började sättas i Östermarsfladen på Nåttarö i mitten av juni. Bojstenarna är till för att båtar skall kunna ankra utan att förstöra bottenvegetationen, som består av bland annat ålgräs (Zostera marina). Detta är också en ett försök att förbättra beståndet av blåstång i en grund vik med huvudsakligen mjuka bottnar, genom att använda ditplacerade stora bojstenar.

Östermarsfladen på Nåttarö – försök att minska ankringsskador på bottenvegetationen

Samtidigt startade ett försök att så groddplantor på bojstenarna för att öka den biologiska mångfalden. Detta gjordes genom att knyta fast buntar av blåstång av båda könen med en massa mogna förökningstoppar. Sen var det bara att vänta till 27 juli, när kakelplattorna samlades in. Hade några små befruktade tångägg lyckats fästa sig och gro ut till små blåstångsgroddplantor?

Återanvändning av en gammal tandborste för att rengöra plattorna från sediment som fastnat mellan de fintrådiga algerna.

Den första plattan var full med sediment och fintrådiga alger. Dolde det sig några små groddplantor under allt detta? Hittade en gammal tandborste och borstade bort sedimentet! Och visst fanns det gott om ca millimeterstora groddplantor, men de var ganska blekt gulbruna.

Rutorna på plattan är ca 1 kvadratcentimeter stora. Det gör det lättare att räkna av hur många små groddplantor som finns per kvadratcentimeter

Hur mycket som sedimenterar och hur mycket trådalger som etablerar sig kommer att vara avgörande för hur väl etablering av blåstång kommer att lyckas på den här platsen.

Den lilla bunten med blåstångsgrenar med förökningstoppar fästad mitt på bojstenen. I bakgrunden syns några skott av vattenväxter.

Nästa fältundersökning genomfördes i slutet av september. Denna gång räknade dykarna hur många små groddplantor som överlevt inom de markerade ytorna på bojstenen.

En av de lite djupare placerade bojstenarna som dykarna räknande. Hur många groddplantor fanns kvar i september 2020?

Dödligheten är fortfarande hög under denna period av blåstångens livscykel. 

En illustration av överlevanden hos blåstångens groddplantor från när de fäster sig på en botten i slutet maj- början juni och under kommande år.

Det är först efter ett år från att det befruktade ägget satt sig fast som dödligheten inte fortsätter att vara riktigt lika hög. På illustrationen ovanför visas också tillväxten i längd hos de största plantorna. Det kommer att ta upp till 4 år innan den första förökningen sker.

På bojstenarna hade de små groddplantor som fanns kvar ökat i tillväxt. De var mellan 1- 5 mm höga och mörkare bruna i september. Mer om överlevnad och vad som gäller att tänka på om man är intresserad av att återetablera blåstång i ett område, eller, som här i viken vid Nåttarö förbättra förutsättningarna för att få blåstång att växa på ankringsstenar, kan du hitta i manualen ”Restaurering av blåstångssamhällen i Östersjön”

.

Bojsten med många små överlevande groddplantor tillsammans med en liten hjärtmussla.

Det kommer att bli spännande att följa tillväxt och överlevnad på dessa bojstenar placerade på ca 2- 2,5 meters djup i denna grunda skyddade vik eller mar. I en kort film berättar Cecilia Wibjörn mer om projektet i Skärgådsstifelsens regi.

Read Full Post »

Här kommer ett vykort med några av mina tankar kring hur ”marina kolonilotter” skulle kunna utvecklas. Tänk att ha en liten ”kolonilott” här nära bryggan där jag badar på sommaren vid Räfsnäs på Rådmansö i Stockholms skärgård.

Den skulle ju inte alls bli lika matnyttig som en ”kolonilott” på västkusten nära Tjärnö och Svallhagen, där det finns gott om blåmusslor och japanska jätteostron, strandkrabbor och mycket mera. Men det skulle ju faktiskt gå att ha en sådan också. För den sköter sig bra själv under en stor del av året och den behöver inte vattnas! 

Här vid Räfsnäs, på Rådmansö finns redan starten till min egen kolonilott. Den fyller lite andra funktioner än att hämta eller odla mat ur havet ännu så länge, med det går att utveckla. Det gäller ju också för många kolonilotter på land som ger möjligheter till vila och att sitta och titta ut över den lilla blomsterrabatten och läsa en bok. 

Stolen står kvar och väntar på våren. Vid pollaren syns repet till den fastknutna tången. Och en liten hink att samla djuren i.

På bryggan finns redan en fint snickrad stol att vila sig i efter ett dopp. Men såhär års har både växter och djur gått i vila, både på land och i vattnet. Vattnet är klart och kallt och planktonhåven syns tydligt nere på 1,5 – 2 meters djup. Det finns ganska mycket små hoppkräftor kvar i vattnet och också en del buntar med knippvattenblom (Aphanizomenon sp.), den cyanobakterien som kan starta blomningar sent på hösten. 

Eftersom det är lite för kallt i vattnet för att bada tar jag och undersöker läget när det gäller småkryp i tången. Har hängt tångplantor och andra alger med snören från flera av bryggstolparna. 

När jag drag upp snöret som jag knutit några tångplantor på syns det tydligt att det växer en hel del havstulpaner på en av plantorna. Och jag tror att en liten spigg följer med upp med tången. Tog med en liten yoghurthink för att samla in de små märlor och snäckor som följt med tångruskorna upp. Det finns också kvar några förökningstoppar som inte vissnat bort ännu.

Hittade tre olika nattsländelarver med sina fina hus byggda av tångbitar, vattenväxter eller sandkorn, vilka är orsaken till namnet husmaskar. De kommer att övervintra till våren. Fann också en hel del tångmärlor (Gammus spp.) och havsgråsuggor (Idotea spp.) samt några båtsnäckor (Theodoxus fluviatilis). Det var fortfarande ganska mycket liv som gömt sig i tången.

Tre olika stora nattsländelarver som sticker ut sina huvuden ur husen. Tittar du noga kan du se både en havsgråsugga, en liten tångmärla och en båtsnäcka.

De allra första odlingsförsöken står i backar på botten vid badhytten. Här odlas blåstångsgroddplantor för att studera hur vi kan ta fram nya plantor och hitta metodik för att restaurera blåstångssamhällen där den försvunnit. Eller arbeta med kompensationsåtgärder t.ex. i hamnanläggningar.

Två – tre år gamla plantor av blåstång från odlingen. Det tar tid eftersom de växer så långsamt.

Så hur går mina tankar nu? Till våren kanske det är dags att odla lite tarmalger (Ulva intestinalis) till salladen? De lär smaka som vit tryffel.

Överst ligger ett havssallats blad och nedanför olika rikt förgrenade tarmalger.

Gott om tid att fixa hur odlingen skall se ut? Nät eller repodling? Och göra mitt eget salt kryddat med lite tång, tarmalger m.m? Får se vad det kan bli för utveckling av kolonilotten framöver. Nu finns det ju något kul att fantisera om under vintern. 

Read Full Post »

För några veckor sedan gavs presentationer under huvudrubriken ”Människan och havet 2.0″ arrangerade av Havsmiljöinstitutet och Miljövårdsberedning.

Det finns ofta en konflikt mellan att skydda bottenvegetationen i grunda vikar och flader i skärgården och att nyttja dessa skyddade miljöer för att lägga till med båtar och bygga bryggor. Detta var ett av ämnena som togs upp under webbinariet på onsdagen

Bryggor hamnar ofta i grunda miljöer med känslig vegetation.

Ett exempel kommer från Nåttarö, och togs upp av Peter Karlsson, Svenska Båtunionen under mötet. På land finns det massor med information om vad som finns att se och göra på Nåttarö, som i huvudsak förvaltas av Skärgårdsstiftelsen. Här beskrivs var sandstränderna ligger med utmärkta badplatser och var bryggor och ankringsplatser finns samt mycket, mycket, mer men inget om hur det ser ut under ytan. 

En av de finaste grunda vikarna på Nåttarö är Östermarsfladen, som ligger i nordändan av ön. Det är också en populär hamn för fritidsbåtar. Tittar man på sjökortet får man veta att det är grunt och att viken är riktigt skyddad för blåst. Den information som saknas är hur det ser ut under ytan och vad som växer på botten. 

Ett förslag som framfördes av Svenska Båtunionen under webbinariet var att göra informativa kartor över hur det ser ut under ytan genom att lägga ihop informationen om bottenvegetation av ålgräs, Zostera marina och andra vattenväxter (betecknade i kartan med ljust blått och prickar = fanerogamer eller kärlväxter) med det vanliga sjökortet.   

Marin naturinventering av Nåttarö visar vilka artsamhällen som finns under ytan.

Just för Nåttarö finns inventering av bottenvegetation runt hela ön som genomförts i Länsstyrelsens regi. Genom att koppla samman denna information med hur stränderna ser ut kommer besökarna att få en annan upplevelse om hur land hänger ihop med havet och det som finns på botten. 

Östra och västra sidan på Nåttarö skiljer sig tydligt under ytan.

Det syns tydliga skillnader mellan de olika sidorna av ön. På den västra delen av ön finns det tät vegetation av olika samhällen av vattenväxter (markerat i blått, ju mörkare färg dessto tätare bestånd), tillsammans med Fucus vesiculosus, blåstång (i mörkbrunt) där det är mer klippbottnar. På lite blandade bottnar med stenar och mjukt sediment är ängar av Chorda filum , sudare vanliga markerat i gulbrunt. 

På öns östra sida är kusten brantare med fler klippstränder där det växer Fucus/blåstång och ännu djupare olika rödalger. Här kan det löna sig att snorkla och se hur rikt djurlivet är på en klippbotten i Östersjön. I den nordöstra delen av ön dominerar blandade bottnar med stenar och en rik vegetation av sudare /Chorda

Allt eftersom tiden går och tekniken utvecklas kommer det att finnas mer och mer information om hur undervattensmiljöerna ser ut. En sådan ny teknik är att fotografera med drönare. Även om det är svårt att avgöra vilka alger och vattenväxter som förekommer på lite större djup. Andra metoder är att använda drop- video. Med denna kunskap blir det lättare att genomföra olika skyddsåtgärder som t.ex. sker just nu i Östermarsfladen där ett större antal bojstenar placerades ut i våras för att minska ankringsskador på ålgräsängen. Samtidigt testades att så blåstång på bojstenarna. Tångbloggen återkommer snart med den första rapporten om det blivit någon lyckad sådd av blåstångsgroddplantor. 

Read Full Post »

För snart 20 år sedan gjordes en större studie av var höstförökande tång förekom utmed den svenska kusten från Askölaboratoriet, runt öarna Gotland och Öland och ner till Skåne. Nu efterlyser vi observationer av höstförökande blåstång längs Svenska kusten. Hur ser man att det är höstförökande tång? Läs inlägget nedan så är du redo inför nästa strandpromenad.

Denna efterlysning är kanske i sista stund, men det kanske är några av Tångbloggens läsare som åker ut till sommarstugan i helgen och tar en tur ner till stranden. Får Du syn på några höstförökande blåstångsplantor ta gärna en bild och skriv till oss och berätta var du gjort detta fynd. 

Under hösten när det har blåst mycket rycks grenar och hela tångruskor loss från tångbältet på klipporna och driver in i vikarna. Detta hände på Askölaboratoriet under förra helgen.

bild 1 plantor driver in i viken 20190912

Grenar av blåstång som driver i ytan

I ytan ligger rader med lösa plantor och grenar av tång. Eftersom de har både flytblåsor och förökningstoppar kan de flyta längre sträckor, så de kan komma flytandes från öarna utanför den grunda vik där de till slut hamnar.

Finns det mycket vass längst in i viken, kan det vara svårare att se om det finns höstförökande tångplantor, men om de ligger och driver vid bryggan eller har blivit uppspolade på land går det lätt.  Det börjar bli så kallt i vattnet att det kanske inte är så många som badar längre. Då fungerar det bra med att plocka upp dom med en kratta.

kratta o vadarbyxor

Höstförökande blåstång har fullt med förökningstoppar som sitter strax ovanför flytblåsorna. Flytblåsorna anläggs under våren-försommaren i maj. Grenarna med förökningstoppar har nu en gulbrun färg. Grenar utan förökningstoppar är olivgröna, och har vuxit mer i längd. De kommer att övervintra och bilda flytblåsor nästa år när temperaturen stiger över 10 0C i vattenmassan.

En sommarförökande planta däremot har redan tappat sina grenar med förökningstoppar och har bara vegetativa olivgröna toppar såhär års. De äldre delarna är påväxta av mossdjur och havstulpaner.

bild 6 blåstång, sommar påväxt sept 2019

På en sommarförökande planta ser vi knappt några knottriga förökningstoppar såhär års.

Lite senare på året, från mitten av november ungefär, kommer det att gå att hitta grenar med uppsvällda toppar, där de nya anlagen för 2020 års förökning börjar synas. De initieras av de korta dygnen under vinterhalvåret, går i vila tills ljuset och temperaturen kommer tillbaka på våren, Då börjar de växa till och mogna och är klara att föröka sig i slutet av maj.

Varför gör vi då denna efterlysning? Jo, det skulle vara spännande att se om denna form av blåstång har spridit sig längre norrut eller dykt upp på fler lokaler. Varför skulle den ha gjort det? Jo för att en av hypoteserna i publikationen var att blåstång som förökar sig på hösten skulle ha lättare att etablera nya groddplantor, eftersom påväxten av fintrådiga alger på klipporna är mindre än under perioden slutet maj – juni, då det förekommer en tät matta av grönslick och trådslick under perioden för de sommarförökande plantorna.  En tät matta av fintrådiga alger försvårar för det befruktade ägget att nå klippytan och kan sätta sig fast. I områden med mycket fintrådiga alger skulle ett skifte kunnat ske från sommarförökande till höstförökande blåstång.

 

 

Read Full Post »