Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2013

Det har varit ovanligt många och kraftiga stormar i höst. Fler är att vänta men kanske inte förrän efter nyår. Vädret kan låsa fast sig i samma mönster, vilket skett under hösten som varit mycket mild och stormig. Därför kändes det spännande att gå ut på Saltö igen och se vad stormen Sven och andra kraftiga vindar åstadkommit. Lite som att leka Pippi Långstrump och vara sakletare.

På årets näst sista dag tog jag en promenad ner till stränderna vid Tjärnö för att se vad de sista stormarna åstadkommit av förändringar av stränderna och om något nytt spännande spolats iland sen förra gången, efter stormen Simone.

De två stora stormar som haft effekt är det dels stormen Sven som drog in den 5 december och sen en till som drabbade just uppe vid Strömstad, och gjorde att färjorna till Norge ställdes in den 21 december. Redan på parkeringen på Saltö är det klart att stormen Sven haft en stor effekt när den drog in från nordväst, massor med fällda träd som röjts undan och en varningsskylt för att se upp för vindfällen på vägen ner till stranden.

 ImageImageBild på skylt och hög med virke från stormfällda träd.

 

Det finns många vindfällen kvar inne i skogen på väg ner till stranden. Nere vid stranden är det första som jag lägger märke till att vågorna gått högt upp mot skogskanten och grävt ut runt rötterna på träden. Det behövs inte mycket till förrän några kommer att ramla och spolas bort vid nästa storm.

 Image

Fotot visar rotsystemet av en liten tall i strandkanten.

 

Lite längre ner på stranden är alla strandväxter försvunna men lite av deras rotsystem ligger som långa snören ovanpå sanden. De har ett stort och djupt rotsystem som bidrar till att hålla kvar sanden och det finns säkert tillräckligt med knoppar och rötter för dem så att de överlever till nästa år. Något att kolla upp till våren.

 Image

Fotot visar rotsystemet av strandkrypa ett bra namn på denna lilla ganska obetydliga växt som bildar mattor på stränderna och har små bleklila blommor på sommaren.

 

Så nu till Pippi Långstrump och sakletningen. Vad fick jag ihop av fynd denna gång?

Det var många plastbackar i olika färger med intressanta alger, mossdjur och långhalsar, en del skor, en snygg stövel och en skyddshjälm. Undrar varför det alltid är udda skor? Sen en del burkar, en sprayburk med lime doft och kinesiska tecken och en tandkrämstub från Ryssland. Det är klart mindre skräp än förr vilket känns positivt.

 ImageImageImageImage

På en vit back hittade vi stora fina långhalsar. Långhals, Lepa anserifera (anser är latinska namnet för gås) är kräftdjur och nära släkt med havstulpaner. Under lång tid trodde man att vitkindade gäss utvecklades från långhalsar. Föreställningen kan bero på likheten mellan långhalsar och gässens huvud och hals och att inget sätt vitkindade gäss häcka då de är flyttfåglar och häckar på den arktiska tundran, vilket man inte kände till. Eftersom långhalsar ofta hittades på drivved trodde man dessutom att de växte på träd innan de föll i vattnet. Och om  vitkindade gäss fötts på detta sätt från långhalsar så var de inte kött och därför kunde man äta dem under fastan.

Image

Idag är långhalsar delikatess, som kallas percebes och skördas kommersiellt vid Spaniens norra kust eller importeras från Marocko eller Canada.

Tyvärr levde de långhalsar som vi hittade på backen inte längre. Annars hade vi kokt och ätit upp dem. De smakar lite som kräftor.

 Image

På en svart stor hink växte det två arter av mossdjur, en som bildar vackra stjärnor eller taggiga platta kolonier och en som bildar små buskiga luddiga knippen. Dessa satt mest i kanten på hinken.

Det finns så mycket kul att studera och fundera över vid en strandpromenad och tiden går fort när man har roligt och dagarna är fortfarande korta så den sista bilden blev en solnedgångsbild. Med en fin röd plast korg som låg i vattenkanten och skvalpade. Den hade nog inte legat så länge för det fanns inget speciellt som satt sig fast, varken alger eller några intressanta marina djurkolonier.

Hoppas på många ny spännande upptäckter.

Gott Slut och Gott Nytt Tång och Alg År.

 Image

Annonser

Read Full Post »

Flaskpost

Inför julhelgens alla sociala tillställningar, vad passar bättre än lite intressanta frågeställningar till sill och nubbe?

För att få till den lyckade konversationen kan du få lite inspiration och fakta från filmerna i projektet Flaskpost till forskare, där forskare vid Stockholms Universitet svarar på frågor om vatten och havet.

Här finns kunskap du kan imponera med på släkt, vänner och kollegor i väntan på att få doppa i grytan.

Read Full Post »

Vill du forska på blåstång (Fucus vesiculosus), smaltång(Fucus radicans) och tånggråsugga (Idotea baltica) i Finland för den välkända Östersjöforskaren professor Veijo Jormalainen?

Klicka HÄR för att läsa mer om projektet och få information om hur du ansöker.

Sista ansökningsdagen är 15e januari 2014 så snabba på!

Read Full Post »

Namnen på stormar brukar vara i bokstavsordning från de område där de startar.  St. Jude döptes i England men döptes om av SMHI till Simone efter namnet på den dag enligt kalendern som den kom fram till den svenska västkusten. Det blev inte riktigt så svårt uppe vid Tjärnö som väntat men det måste blåst bra och varit riktigt högt vattenstånd vad jag kunde se av de spår som fanns kvar en månad senare när vi gick runt på Saltö.

 De tydligaste spåren på hur högt vattnet når, under perioder med blåst och olika högt vattenstånd kan spåras i t.ex. hur stor tångvallen är och hur högt upp på stranden den ligger.

 Image

På denna bild syns tre små tydliga rader där vallar av alger och ålgräs samlats, genom vatten och vågrörelser.

 

Under stormen Simon spolades massor med alger upp högt på stranden. Materialet i tångvallen visar att de ihoptrasslade algerna och en del musselskal ryckts loss från större djup. Bland de arter av musslor som låg i tångvallen hittade jag hästmusslor, som liknar blåmusslan men blir både större och förekommer på större djup.

 Image

Hur känner jag igen en hästmussla? Om du tittar noga på fotot så kan du se att den spetsiga delen inte sitter på samma plats som hos blåmusslan utan en liten bit upp på skalet. Hästmusslans skal är också brunare än blåmusslans.

 Image

Andra spår på stranden visar att delar av det som ligger i tångvallen kommer från Norge eller till och med ända från England, och har transporterats lång väg innan det hamnade här på stranden på Saltö. I tångvallen hittade jag knöltång, som också finns naturligt på klipporna runt omkring, men de här har jättestora flytblåsor tillsammans med förökningsdelarna av Himenthalia elongata, som inte har något svenskt namn, men som är lätt att känna igen genom de meterlånga banden med antingen hon- eller han förökningsdelar.  

 

Image
Andra spännande fynd var många och ovanligt stora bläckfiskskelett som såg ut som de drivit länge i vattnet eftersom det växte mycket grönalger på dem. De används som mat till kanariefåglar.

 Image

Sen finns det även spår av sommarens lek. Den tappade hinken för att fånga strandkrabbor med och en trasig boll. Eller lite spöklika handskar av gummi i en hink med fruset vatten som såg ut som en installation.

Image

Det var en kall och solig dag i november som vi gjorde alla dessa fynd på Saltö, som är en del i Kosterhavets nationalpark och nära Tjärnö laboratoriet. Det blir spännande att komma ner till nyår och se vad nya stormar har kastat upp på stranden och om bollen, hinken med handskar och bollen går att hitta igen. Och det kanske finns någon ny alg art som kommit långväga ifrån sittande på en stock, en balja eller en sko.

Read Full Post »

Under sommaren har vi på Tångbloggen hunnit med en hel del arbete ute i fält, både på ostkustens Askö och västkustens Tjärnö.

Bland annat har vi inventerat algbeståndet längs två transekter (utlagda måttband) utanför Tjärnö på den salta västkusten.

En dykare simmar ut från stranden med ett måttband som fästs vid vattenlinjen, ner till att det inte växer mer alger. Beroende på hur klart vattnet är kan det variera mellan någon enstaka meter ner till dryga 20 meters djup.

Väl vid algernas slut, tar dykaren fram sin skrivtavla (varje marinbiologs måste-pryl) och börjar med att notera vilket djup dykdatorn visar och hur mycket av måttbandet som rullats ut. Därefter skriver man upp vilka algarter man ser och uppskattar hur mycket av dem som finns, på en 7-gradig skala (1, 5, 10, 25, 50, 75 och 100%). Eftersom alger växer i flera skikt, precis som gräs, buskar och träd på land, kan det snabbt bli mer än 100 %

När dykaren har noterat allt detta om startpunkten simmar hon sakta längs transekten (måttbandet) och fortsätter att notera djup, längd och arter när det blir en synbar skillnad i vilka arter som dominerar, så att man får fram en indelning i olika ”algbälten”.
Varje ”bälte” provtas även med hjälp av ramar och påsar. Man använder en bestämd storlek på ramen, som kan vara lös eller sitta fast på en påse, ofta 20×20 eller 50×50 cm beroende på hur många arter och hur mycket det är.

Dykaren lägger ramen på botten, plockar in de största algerna för hand i påsen och använder sedan en skrapa för att få loss alla alger som växer inom ramen och fösa in dem i påsen. Det är svårare än det ser ut att arbeta under vatten när allting flyter omkring.

För att ni ska få en uppfattning om hur det går till har Joakim Hansen, som ställde upp som pardykare i somras, delat med sig av det han filmade till Tångbloggen. Såhär ser det alltså ut när man skrapar en ruta.

Varför har vi då gjort detta, förutom att det är trevligt att dyka?

På dessa två lokaler har dessa inventeringar genomförts under flera år. Inom ekologi är det viktigt att ha mätningar som sträcker sig över lång tid för att kunna se ifall det sker faktiska förändringar i miljön, eller om det bara är normala variationer mellan åren.

Så under de kalla, mörka månaderna ska vi plocka fram våra påsar med frusna alger ur frysen (det blev drygt 30 stycken), tina dem, sortera upp dem i högar efter art, torka och väga och föra in i protokoll för att på så sätt få ut hur många gram torrvikt av varje art som växte i varje ruta. Genom att jämföra med tidigare protokoll kan vi så se om det har blivit mer eller mindre av någon art, samt om några arter har tillkommit eller försvunnit över åren.

Read Full Post »

I slutet av november spenderade Tångbloggen en vecka i Danmark, på Roskilde Universitet.
På inbjudan av danska kollegan professor Morten Foldager Pedersen, var jag nere för att starta upp ett försök med smaltång tillsammans med hans doktorand Tiina Salo.

Smaltång heter Fucus radicans på latin, där radicans betyder rotbildande.
Den fick namnet för att den har förmågan att föröka sig icke-sexuellt genom att fragment trillar loss och bildar nya rhizoider (Alger har ju inte rötter, men de fäster mot underlaget med rotliknande trådar, som heter rhizoider).

Ett fragment smaltång har bildat nya rhizoider och fäst mot botten i en petriskål.

Ett fragment smaltång har bildat nya rhizoider och fäst mot botten i en petriskål.

Detta sätt att sprida sig är ganska ovanligt hos alger i Fucus-familjen, och vi vet inte vilka faktorer som styr detta, till skillnad från den sexuella förökningen där vi vet att salthalten spelar stor roll, men även temperatur och ljus.

Så, för att ta reda på hur smaltång vill ha det för att ha riktigt bra icke-sex har vi designat vårt experiment i Roskilde.

De parametrar som vi bestämt oss för att testa är ljus, temperatur och vattenrörelse.

Tillsammans med Tiina spenderade jag veckan nere i källaren på biologihuset, i ett kylrum med mycket tång, sjöborrar, en hårt arbetande masterstudent och den alltid vinnande kombinationen av elektricitet och vatten.

Ljusrampen är på plats över en av fyra vita kar.

Ljusrampen är på plats över ett av fyra vita kar.

För att kunna säkerställa ifall det är någon av dessa parametrar, enskilt eller tillsammans med en annan, som bidrar till bildandet av rhizoider så måste man planera uppställningen så att man kan pröva det statistiskt. Det betyder att man måste tänka till ordentligt innan man börjar experimentet, så att man faktiskt kan svara på frågan man ställer. Jag har tur, Tiina är en riktig fena på statistik och det är alltid bättre att vara två som tänker.

Till höger skymtar värmaren som en fyrkantig låda och kylaren som en spiral.

Till höger skymtar värmaren som en fyrkantig låda och kylaren som en spiral.

Jag hade med mig smaltång från några olika platser till Roskilde. Vi plockade av små fragment, inte större än 1 cm och lade dem på kakelplattor. Tiina hade köpt plattorna på Bauhaus bredvid campus och upplevt samma sak som jag har gjort vid sådana tillfällen. Att det ska vara så konstigt att man är mer intresserad av baksidan på plattan…

Fyra små fragment på en kakelplatta

Fyra små fragment på en kakelplatta

Till slut var allting på plats, och vi kunde slå på strömmen igen. Nu ska det få stå och puttra i ungefär sju veckor, sen åker jag ner och läser av resultatet. Vi håller tummarna för att tången ska vara samarbetsvillig och bilda rhizoider. Uppdatering kommer.

Det är kul att jobba med tång!

Det är kul att jobba med tång!

Read Full Post »