Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kosterhavets nationalpark’

I Vetenskapens Värld igår gavs en bred översikt över tänkbara produkter att äta i framtiden. Detta satte igång lite funderingar hos mig. Somliga har konsumerats sedan århundraden tillbaka i andra delar av världen och somliga är helt nya produkter som t.ex. att ta hand om rester vid framställningen av rapsolja eller göra en proteinprodukt av hampa som kan fungera som ersättning för animaliskt kött. Programmet i sin helhet går att hitta fram till i mars 2021.

Här kommer det att handla om tankar och funderingar kring vad vi kan komma att skörda eller odla i svenska vatten på västkusten.

Det som finns att skörda är bland annat det japanska jätteostronet som spritt sig utmed kusten och går att hitta grunt utmed många stränder. Sen kan man för sitt eget nöje prova med att samla och äta olika alger, små tångräkor, ett par strandkrabbor, eller några strandsnäckor. Det är lätt att samla blåmusslor till en musselsoppa men att gräva upp hjärtmusslor eller sandmusslor kräver betydligt mer jobb. 

Odlingar startade på 1980-talet och då var det blåmusslor som gällde. Den första odlingen låg nära fältstationen Tjärnö marina laboratorium. Några odlingar till startades, men det blev inte den stora verksamhet som många trodde och hoppades på. Bland annat var konkurrensen stor från producenter som Danmark och Frankrike. Men det uppstod flera problem med att få odlingarna att fungera och producera mycket musslor. Sätts repen t.ex. ut vid fel tidpunkt kan de bli fulla med sjöpungar istället. Roligt nog så har sjöpung visat sig vara en produkt i sig, och man kan idag köpa buljong gjord på tarmsjöpung, Ciona intestinalis. Men andra problem musselodlingarna har är attack från ovan. Det har också visat sig att ejder kan komma in i en odling och mumsa i sig stora mängder med musslor. För ejdrarna är det ett julbord som finns uppdukat, och de hugger in med gusto.

Det som är aktuellt nu är odling är brunalgen, skräppe-tare även tidigare kallad sockertång, Saccharina latissima. I samband med odlingen av denna alg startat lanseras den under namnet sockertare, kanske för det låter godare än skräppe-tare som är det korrekta namnet – se ArtDataBanken och DynTaxa. Det finns flera andra svenska synonymer på denna vanliga alg som bildar livskraftiga bestånd utmed svenska kusten. Läs mer om den här.

Odlingar av skräppe-tare planeras att placeras relativt långt ut havet. Miljöpåverkan antas bli ganska begränsad och kan t.om. vara positiva genom att när algerna skördas transporteras näring bort ur havet, enligt gjorda studier i en försöksodling. 

Däremot var odlingen placeras är centralt för att den skall fungera och ge en hög produktion. Enligt en doktorsavhandling som publicerades 2019 av Wouter Visch minskar mängden påväxt av oönskade arter på mer vågexponerade lokaler men samtidigt minskar också skräppetarens tillväxthastighet, d.v.s. hur mycket biomassa som produceras under tillväxtperioden. De lokala förutsättningarna är otroligt viktiga för en lyckad odling.

Här kommer några bilder på hur de olika stadierna av en odling ser ut. De nya repen med små unga plantor placeras ut i havet i september- oktober. 

De små plantorna får tillväxa under senhöst till april –maj när de skördas året därpå. Då har de hunnit bli ca 2 m långa.

Här måste en avvägning göras och att det lönar sig att skörda dem efter första året även om bladet är mindre och tunnare än efter ytterligare ett år. Då kan bladen blivit grövre och längre, upp till 3 meter långa.

Sen skall algerna torkas och tas om hand.

Att anlägga en odling kräver en omfattande ansökan. Som med alla verksamheter i vatten kan olika intressen kollidera, t.ex. mellan sjöfart, trålning efter fisk och placeringen av en algodling med bojar och långlinor som täcker flera hektar. Placeringen kan också kanske påverka turismen på sommaren, men då odlingen sker under perioden september – maj blir denna påverkan kanske inte så stor. Fast det kan ju såklart vara intressant för nyfikna att få besöka en odling. Det är vackert att snorkla runt bland de vajande bladen, och ofta finns det mycket fisk och spännande djur, som spökräkor, kring odlingen. Så det är kanske inte bara är negativt. Dock är det kanske lite kallt i maj för att lansera självplock av alger.

Försöksodlingen ligger vid Kosteröarna – ganska skyddat i sundet mellan nord och syd Koster.

Lite längre söderut, mellan Grebbestad och Hamburgsund finns ett antal områden som bedömts som lämpliga för odling av alger. Men det gäller att söka och få tillstånd för att placera ut odlingen.

Det som kan påverka om en ansökan om att få odla alger här godkänns, är att fyra av de fem föreslagna odlingsområdena ligger i skyddade marina områden. Dagens odling på två hektar ligger mellan ön Vedskär och Kyrkosund på Sydkoster i Kosterhavets Nationalpark. Kosters Nationalpark är avsatt för att både skydda naturmiljöer, men samtidigt göra det möjligt att bedriva ett hållbart fiske. I denna lilla försöksodling räknar man med att potentiellt kunna skörda uppemot 50 ton våtvikt av skräppe-tare per odlingssäsong, dvs ca 8-9 månader. De nya områdena omfattar mellan 20 till 30 hektar och uppskattas ge en biomassa-produktion på mellan 500 -750 ton våtvikt skräppe-tare per säsong.

Så till vad kommer all denna biomassa att användas? Mat, gödselmedel, kosttillskott, kosmetika eller till fisk- och djurfoder? Substanser i skräppe-tare används i medicin. Och den kan också användas för att producera biobränsle eller göras till små plastmuggar hos tandläkaren alternativt små sugrör till drinken? Torkade chips av skräppetare är i alla fall perfekt till drinken.

Det finns många produkter av alger på marknaden. Här förevisas en flaska med Tång Rom. Blir det Vegoburgare eller chips gjorda av skräppe-tare?

Hur kan våra svenska odlingar konkurrera med länder som Korea, Chile, Japan, Kina och många flera länder? Här finns en mycket lång tradition och många olika arter av alger odlas över stora arealer. I Korea, som vi skrev om tidigare på Tångbloggen, produceras idag ca 500 000 ton av den närbesläktade Saccharina japonica.

Saccharina japonica är bara en av många arter som odlas i Korea.

Mängden odlad Saccharina japonica är 1000 gånger mer än vad som planeras att försöka starta utmed Västkusten. Den används i första hand som mat till abalone, en öronsnäcka, som också kallas för havsöron. De är vackert pärlemorfärgade på insidan av skalet. Havsöron odlas och äts antingen råa eller tillagade i olika maträtter. De är jättegoda.

Skal av abalone, havsöron.

Så vad kommer algproduktionen i Sverige att användas till? Och vad blir mest lönsamt? Kommer det att dyka upp några idag okända problem som det gjorde för musselodlingen?

Det kommer att bli mycket spännande att följa hur odlingen av skräppe-tare utvecklas under kommande år och vilka vegetariska alg-baserade produkter vi kommer att hitta i butiken i framtiden. 

Read Full Post »

Att artbestämma en alg är inte alltid lätt. Det här exemplaret hittade jag liggande på mjukbotten vid lågvatten på en av Saltö’s stränder, i norra Bohuslän förra veckan. Det första är att försöka bestämma sig för om algen är grön, brun eller röd! De kan nämligen, speciellt när de ligger torrlagda vid lågvatten eller blivit uppspolade på stranden och legat en längre stund, tappa sin färg.

bild 1 Saltö lågvatten tarmalger20200520

Lågvatten med torrlagda brun, grön och rödalger. De gröna tarmalgerna har kvar sin tydliga färg.

Finns fästet kvar eller om du kikar längst ner på grenarna, så är det där som algens riktiga färg brukar finns kvar. Andra delar bleks lätt. Månadens alg för juni är mindre vanlig med riktigt fin tycker jag. Den lyste guldigt gul i vattnet, så första gissningen skulle vara en brunalg. Men längst in i plantan fanns lite röda delar som avslöjar att det faktiskt är en rödalg.

bild 2 Chylocladia 20200523

En blekt rörgrening, Chylocladia verticillata kan se ut att vara brun. Det gäller att kika vid basen, där brukar färgen fortfarande synas.

Algen heter rörgrening, Chylocladia verticillata. Så hur känner man igen den? Grenarna är ihåliga och har små insnörningar som gör att den blir tydligt ledad. Från dessa insnörningar går motsatta eller kransställda grenar ut. På danska har den fått namnet ”kransrör”. De blir ca 5-30 cm höga och växer på andra alger eller direkt på stenar och skal på lokaler som är relativt skyddade från vågor.

Rörgreningens tetrasporofytstadium och gametofytstadium ser likadana ut makroskopiskt. Detta kallas för isomorf generationsväxling. Tetrasporofytstadier brukar man kunna hitta i augusti och gametofyterstadiet kanske lite tidigare redan i juli. Men eftersom arten är relativt ovanlig utmed den svenska kusten saknas närmare kunskap om detta i våra svenska vatten. Den är däremot lätt att känna igen och kan möjligen förväxlas med Lomentaria arter.

Några foton ur Danmarks Havsalger del 1 visar på att vid insnörningarna är bålen delad med en skiljevägg. Vi berättade om denna utmärkta algflora i ett tidigare blogginlägg.

Rörgrening

Foto visar skiljevägg (C och D) och tetrasporangier (G).

Rörgreningen har tetrasporangier som ligger spridda i barklagret i de yngre delarna av bålen och kulformiga gonimokarpier (F) som också ligger i ytterbarken, som består av många småceller och större celler vilket syns på delbilden E.

Så detta kan vara en art att leta efter i sommar, antingen som ett strandfynd eller när du är ute och snorklar. Vi kommer med fler tips om alger att leta efter för den som är intresserad.

Och vill du dokumentera dina algfynd med mer än kameran, så har vi beskrivit hur du gör ett herbarium i en liten film.

Vi kan även flagga för att det kommer en specialinriktad alg-kurs för dykare och snorklare under sommaren. Perfekt aktivitet för hemestern. Kursen kommer att ges vid flera tillfällen i Lysekil. Mer information kommer snart. Glöm inte att följa Tångbloggen så du inte missar detta.

Read Full Post »

Hur mycket skräp spolas egentligen iland på våra stränder och hamnar i tångvallen? Variationen är jättestor mellan olika stränder och beror på hur öppet stranden ligger mot havet och vilken vindriktning som dominerar när det blåser och stormar. I vissa vikar är det mest tång som ligger i stora massor såhär dags på året och knappt något skräp alls. Samtidigt i andra vikar, bara på andra sidan av en utstickande udde till exempel, återfinns en hel del plastföremål som blåst långt upp på land tillsammans med alger.

Gjorde en liten studie av detta när jag var på västkusten senast på Saltö, som ligger i  Kosterhavets nationalpark. Så, var hittade jag mest skräp och hur stor var variationen mellan närliggande stränder?

1 Saltö, Kosterhavets nationalpark

Saltö ligger i Kosterhavets nationalpark, nära Strömstad.

 

1 Panorama över vikar på Saltö

Hasselbukten på Saltö

Fotot är en panoramabild över udden vid Hasselbukten, med den populära badplatsen till höger och till vänster en lite stenigare strand. Det var en tydlig skillnad mellan de två stränderna. På utsidan till vänster låg det ganska mycket plastskräp uppspolat högt på stranden medan det till höger fanns nästan bara ett brett bälte med tång.

Från det breda tångbältet läcker det brunfärgat vatten ut i viken. Det är färgämnen och näring från den ruttnande tången som läcker ut. När tångvallen legat uppe på land under en längre tid och lakats ur blir den ljusbrun i färgen jämfört med det material som spolats iland senare och som inte tappat färg och näringsämnen.

4 Tångvallar piren20191027

Något urlakad tångvall vid Svallhagen, som ligger på Tjärnö.

Det skräp som hamnar i  tångvallen kan vara allt möjligt. Ibland hittar jag större plastbackar som ofta har en mängd påväxt, vilket ger information om hur länge den drivit omkring i havet och varifrån den kommer. Andra vanliga saker är plastflaskor, plastlock och olika matförpackningar, där det ofta går att läsa varifrån de kommer och senast förbrukningsdag som precis som plastbackarna avslöjar om de drivit länge på havet. I den övre vallen på stranden ligger även flera vita vaxklumpar. De flyter bra och spolas ofta högt upp på stranden.

Förstoringen till höger ovan visar att både en havsborstmask som heter trekantsmask på svenska (Pomatoceros triqueter) och nässeldjur av släktet Laomeda, har hunnit etablera sig och växa till under skräpets transporttid i vattnet. Denna typ av skräp tyder på att det dumpas  från större fartyg till havs och att det sedan förs iland vid just västkustens stränder genom strömmar, vind och vågor.

4.1 plastskräp Ängklåvbukten 2017

Skräp i havet är ett internationellt problem

Det gäller såklart också flaskor och förpackningar som knappast finns att köpa svenska butiker, som på fotot ovanför.

I artikeln  ”Västkusten – från idyll till katastrofsituation” från Aftonbladet finns en bra liten film om plast på våra stränder.

Andra vanliga fynd i tångvallen är plastrep i blått, grönt och rött. Både större och längre rep, korta bitar av rep och små fragment av rep. De syns bra, även som små trådar i tången.  Det är tyvärr även vanligt med barnblöjor, som också tar lång tid att bryta ned.

För mig som är intresserad av alger och tång fastnar ögat fort på långa platta förgrenade band av brunalgen remtång (Himanthalia elongata) som ligger i tångvallen. Såhär års är det de stora långa receptaklerna från både hon- och hanplantor som lossnat och drivit in till kusten. Det är ganska vanligt att hitta delar av remtång på stränderna, men ännu finns inte någon rapport om att arten växter i svenska vatten.

På vänster bild syns blått rep och en babyblöja och på den högra bilden flera receptakler av remtång.

Inför våren kan det vara dags att göra en plan för var insatsen att städa stränder ger störst effekt. Allt ifrån de stränder där det hamnar mycket skräp som kan komma långväga ifrån, till sandstranden där det kanske inte är så mycket skräp som driver in från havet utan mer skräp från besökare och badande?  Hittade bland annat en engångsgrill, och en blöja, saker som borde tagits med hem eller lagts i en soptunna.

6tappade gummihandskar o kepa

Klart fler vänster än höger gummihandskar upphittade på stranden. Kanske tar högerhänta av sig vänster handske oftare så den blåser i sjön?

Det viktiga arbetet för att långsiktigt minska skräp som driver in till stränderna på västkusten är helt klart att få stopp på att fartyg dumpar avfall till havs. Sen kommer det alltid att tappas eller blåsa saker överbord av misstag. Hit hör t.ex. gummihandskar, skor och plastbackar. Men just backar tycker jag är extra intressanta för att få ett grepp om varifrån de kommer och att hitta nya arter som kanske ännu inte etablerat sig i våra vatten.

2.Ängklåvbukten backar

Read Full Post »

Namnen på stormar brukar vara i bokstavsordning från de område där de startar.  St. Jude döptes i England men döptes om av SMHI till Simone efter namnet på den dag enligt kalendern som den kom fram till den svenska västkusten. Det blev inte riktigt så svårt uppe vid Tjärnö som väntat men det måste blåst bra och varit riktigt högt vattenstånd vad jag kunde se av de spår som fanns kvar en månad senare när vi gick runt på Saltö.

 De tydligaste spåren på hur högt vattnet når, under perioder med blåst och olika högt vattenstånd kan spåras i t.ex. hur stor tångvallen är och hur högt upp på stranden den ligger.

 Image

På denna bild syns tre små tydliga rader där vallar av alger och ålgräs samlats, genom vatten och vågrörelser.

 

Under stormen Simon spolades massor med alger upp högt på stranden. Materialet i tångvallen visar att de ihoptrasslade algerna och en del musselskal ryckts loss från större djup. Bland de arter av musslor som låg i tångvallen hittade jag hästmusslor, som liknar blåmusslan men blir både större och förekommer på större djup.

 Image

Hur känner jag igen en hästmussla? Om du tittar noga på fotot så kan du se att den spetsiga delen inte sitter på samma plats som hos blåmusslan utan en liten bit upp på skalet. Hästmusslans skal är också brunare än blåmusslans.

 Image

Andra spår på stranden visar att delar av det som ligger i tångvallen kommer från Norge eller till och med ända från England, och har transporterats lång väg innan det hamnade här på stranden på Saltö. I tångvallen hittade jag knöltång, som också finns naturligt på klipporna runt omkring, men de här har jättestora flytblåsor tillsammans med förökningsdelarna av Himenthalia elongata, som inte har något svenskt namn, men som är lätt att känna igen genom de meterlånga banden med antingen hon- eller han förökningsdelar.  

 

Image
Andra spännande fynd var många och ovanligt stora bläckfiskskelett som såg ut som de drivit länge i vattnet eftersom det växte mycket grönalger på dem. De används som mat till kanariefåglar.

 Image

Sen finns det även spår av sommarens lek. Den tappade hinken för att fånga strandkrabbor med och en trasig boll. Eller lite spöklika handskar av gummi i en hink med fruset vatten som såg ut som en installation.

Image

Det var en kall och solig dag i november som vi gjorde alla dessa fynd på Saltö, som är en del i Kosterhavets nationalpark och nära Tjärnö laboratoriet. Det blir spännande att komma ner till nyår och se vad nya stormar har kastat upp på stranden och om bollen, hinken med handskar och bollen går att hitta igen. Och det kanske finns någon ny alg art som kommit långväga ifrån sittande på en stock, en balja eller en sko.

Read Full Post »