Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skräp’

Jag kom ner till västkusten veckan efter att stormen Otto passerat, så förhoppningen var stor att det skulle spolats iland några spännande och intressanta strandfynd i Ängklåvbukten på Saltö.

Det låg lite ihopsamlat material vid skylten. Det mest intressanta var några skor, för ovanlighet skull var det två höger och en vänster sko.

Den vita skon hade ganska mycket påväxt av hydroider på snörena, så den måste ha legat i vattnet ett tag. Skosnören med hydroider måste vara lite svåra att knyta…

Sen hittade jag en låda som det stod ”Property of CHEP” på. Den hade också påväxt av hydroider. Det gick att läsa sig till att lådan är gjord av 100% recirkulerat material. Den kostar någonstans mellan 4.50-6.50 dollar och går att hyra för mindre än en cent per dag. Tänk vad mycket man kan få reda på bara man kollar på nätet! Däremot fanns det inte några fler särskilt intressanta föremål med någon påväxt på.

Pepparalg, Osmundea oederi

Så istället blir det lite om algerna som låg behändigt torrlagda eftersom det var riktigt lågt vattenstånd, som mest lite mer än -50 cm. Det var många rödalger, både fastsittande pepparalg, Osmundea oederi växande på en blåstångsplanta och intorkade trådar av Bangia fuscopurpurea.

Bangia fuscopurpurea på sten

Där det fortfarande fanns lite vatten växte vackert rödbruna Dumontia contorta, röd slemsnärja tillsammans med klargröna Monostroma, en typisk vårart. Dessa arter är utmärkta att plocka som vårprimörer. Pepparalg är, som vi skrivit tidigare om, utmärkt att samla och använda som krydda.

Dumontia contorta och Monostroma sp.

Ute på den grunda sandstranden låg blåstången nästan som pressade plantor med lite dekorativa, tunt förgrenade brunalgstofsar av molnskick Pylaiella littoralis och en lösliggande rödalg. Kanske var det gaffeldun, Callithamnion corymosum. Den är också vanlig tidigt på våren.

Men allra bäst är ju att det var jättelätt att plocka en kasse med japanska jätteostron. Det behövdes inga vadarbyxor ens. Tursamt nog hade vi en stadig kasse från Melanders, dekorerad med skaldjur, som gick att fylla till randen.

Mycket lämpligt! Får se om det hinner bli ett vykort till innan hemresan – finns ju så mycket att berätta från mina kära stränder på västkusten.

Read Full Post »

Efter att inte varit ute på någon längre resa på ett bra tag, så var det dags för ett besök till Medelhavskusten, nära Montpellier, på Franska sydkusten. Det var roligt och spännande att komma ner till stranden och kolla i tångvallen vad som spolats iland och se om det fanns några arter som gick att känna igen.

En bit upp på den steniga stranden med mjukt väldrillade småstenar ligger den färska tångvallen. Lägre upp är det torrt och äldre material, delvis nedbrutet.

Något av det första som jag hittade var stora plantor av Codium spp.. På västkusten förekommer klykalg, även kallad gaffelgrenad svamptång, Codium fragile. Det är en främmande sydlig art som numera finns i svenska vatten.

Men min uppmärksamhet fastnade fort på de runda bollar av olika storlek som var ganska vanliga i tångvallen. Arten heter Codium bursa J. Agardh och är en siphonal grönalg, vilket betyder att den är uppbyggd av långa slangar utan några cellväggar annat än när den förökar sig. Den har rankats som en av de långsammast växande algarterna. Med tiden bildas dock en stor biomassa och bollarna kan bli upp till ca 20-25 cm i diameter. Några så stora hittade jag tyvärr inte. Den största var ca 7 cm, vilket ändå får ses som stort. De riktigt stora Codium bursa bollarna uppskattas till att vara över 10 år gamla. 

Codium bursa bollar av olika storlek. Den största kanske är 5-6 år gammal?

Medelhavet är näringsfattigt och många av de alger som växer där behöver anpassningar för att kunna tillväxa även när det är brist både på fosfor och kväve. Här blir den runda formen viktig för att fånga in mycket ljus till fotosyntesen samtidigt som arkitekturen gör det möjligt för ett effektivt utnyttjande av näringen som kan recirkuleras inne i bollen av det mikroskopiska djursamhället som lever där. Inne i de ihåliga större bollarna gömmer sig också betare och små kräftdjur som, samtidigt som de får skydd från predatorer, bidrar med näring åt algen. Ett helt lite ekosystem i miniatyr. 

Med klimatförändringen kan vi nog förvänta oss att fler arter av alger från sydliga områden kommer att dyka upp hos oss här i Norden. Undrar vilken som blir nästa nya främmande art…

Fler plantor av de två Codium arterna och massor med fina skal.

Det fanns såklart en massa vackra skal av hjärtmusslor och många andra arter av snäckor, musslor och alger. Så blir det en resa i sommar glöm inte att ta en tur utmed stranden och titta på allt spännande som finns att se, oavsett om det blir långt bort till ett varmare hav eller mer hemmavid. Vart än det bär av skall jag ha med mig både en bra algflora och en bok om djurlivet också. Tänk bara så många spännande skalformer det finns!

Liten skalsamling som fick åka med hem.

Read Full Post »

Karta över Saltö, en av öarna i Kosterhavets Nationalpark

Det är stor skillnad på hur mycket skräp som kommer i land på olika stränder. Här vid min hemma strand på Rådmansö brukar jag knappt hitta något skräp alls på stränderna. Här är det mycket mer skräp av alla möjliga sorter som ligger utmed vägarna. 

På västkusten i Strömstadsområdet, kommer en hel del in från havet även om min personliga känsla är att det är mindre än förr om åren.  Vissa av stränderna ligger mer öppet mot havet och det är de som får ta emot mest skräp och drivande virke.

En av dessa Saltö som ligger i Kosterhavets nationalpark. Där finns en strand Ängklåvsbuken som ingår i studien av hur mycket skräp som hamnar på land. Här samlas skräpet ihop och vägs två gånger per år. Inget plockas bort mellan gångerna men en del kan samlas ihop en bit upp på stranden. 

Massor med flaskor väl ihopknutna i en trasig vit tank.

För att inte plastflaskor skall blåsa iväg och kanske hamna i vattnet igen, har någon ordentligt knutit ihop ett gäng med en lina. Det finns också andra stränder där det ligger mycket plats föremål inne ibland tången. Det är mycket mer svårstädat. 

Men när jag gick på en stig utmed stranden blev jag förskräckt över en massa vita plast, som låg på stigen, såna som man burkar ha runt paket. Fast de här var lite smalare! Och de ligger i tångvallen också. När jag undersökte det närmare var det tur nog inte plastskräp utan vita blad a ålgräs, som helt tappat färgen. Så allt är tursamt nog inte plast även om det ser lite plastigt ut. 

På senhösten kan det ligga många ”plastpåsar” som när man kollar närmare visar sig vara torkade brännmaneter.

Read Full Post »

Vi har fått en fråga från en av våra läsare som bor på Österlen. Så här kommer ett försök att besvara varifrån de kommer när vi hittar dem på en strand. Lecakulor framställs av lera som bearbetas och som hettas upp vid hög temperatur och ökar i volym. En kubikmeter uppgrävd lera blir fem kubik. Lecakulor används för en massa ändamål. De är lätta, med en porös insida med en massa små luftfyllda hålrum och en tätare yta. Materialet i kulorna tål frost och är värme och ljudisolerande vilket gör att de har ett brett användningsområde. 

Ett vanligt användningsområde är att blanda in dom i jorden och fylla blomkrukor men de används också till ballast (fyllning) i betong och som broelement till havs. Genom att blanda in dem i odlingsjord får man en lucker och fin jord. Ett lager av lecakulor kan hjälpa till att bevara fukten i jorden och minskar samtidigt mängden ogräs. 

Eftersom lecakulor flyter bra, betyder det att om t.ex. odlingsjord med inblandade lecakulor hamnar i vattnet kommer de inte att sjunka till botten utan kan driva långa sträckor. Att de används vid bygget av broelement till havs låter också som en möjlig spridningsväg eller att de under en transport tappas över bord av misstag. När de väl flutit iland så kommer det att ta mycket lång tid för att bryta ner en lecakula. Så de kommer att kunna ligga kvar och hittas sommar efter sommar. Samma sak gäller för t.ex. slaggprodukter som också ligger kvar och inte bryts ner som organiskt material t.ex. tång, blad och kvistar. Hur högt upp på stranden som de hamnar beror på vindar och vågor och hur lätta de är. Kan vara intressant att kolla på var de hamnar. Annat skräp som plast kan hamna både högre upp och längre ner på stranden.

Plastsnören trasslar in sig i tång och ålgräs medan plastlocken hamnar lite här och där.

Read Full Post »

Amerikansk trågmussla (Rangia cuneata) är en ny art för Östersjön. De första rapporterna kom 2016 från Östergötland, i Bråviken, där den rapporterades från Svensksundsvikens fågeltorn och Näs. Nästa fynd kom från Helgeåns norra utlopp vid Åhus, (flera lokaler vid Mölleholmen och Graften), där den upptäcktes 2018. 

Amerikansk trågmussla kommer från Nordamerika och har sitt ursprung i Mexikanska golfen. Där har den traditionellt samlats och ätits. Arten har frisimmande larver som kan spridas med ballastvatten och den har spritt sig utmed USAs atlantkust under 1960-talet. På 1980-talet hade den nått Hudson River. De första fynden i Europa var i Antwerpens hamn i Belgien 2005. Sen tog det ca fem år innan den rapporterades för första gången i Östersjön 2010. Nu förekommer den på flera platser längs kusten vid Kaliningrad, Estland (Pärnu viken 2016) Polen (utanför Vistula 2011) och i Tyskland.

I söndags fick vi möjligheten att besöka två lokaler nära Södertälje där den hittats under hösten och rapporterats till Artportalen

Den långgrunda stranden vid Brandalssund. De större vita fläckarna i vattnet och på stranden är amerikansk trågmusslor.

De två lokalerna är Brandalssund och Torpa, båda i Södertälje kommun. Amerikansk trågmussla är en typisk brackvattensart. De förekommer på grunda sandiga och mjuka sedimentbottnar ner till ca 6 meters djup. Vanliga lokaler är i flodmynningar och i brackvatten och musslan tål en salthalt på mellan 0- 18 promille. Den har hittats i rena sötvattensmiljöer i England 2015. 

Hur känner du ingen den amerikanska trågmusslan? Skalet blir ca 40 -60 mm långt. Det är en mussla med mycket tjockt och tungt skal. Den äts enligt uppgifter av vattenfåglar i Tyskland.

Tre skal som visar storleksvariationen

De flesta vi hittade var mellan ca 3-4 cm med ca 6-9 årsringar. Några små unga musslor hittades också viket tyder på att de kan reproducera sig även på den här platsen. 

Från sidan är den lite hjärtformad med en tydlig utbuktning av spetsen på skalet. Ytan hos musslan är slät och ljust gulbrun till mörkare grågrön. Ganska tydliga årsringar syns på skalet. Öppnar man skalet syns, på vänster skalhalva, två främre sidotänder, där den främre är lång och smal och avslutas med en typisk V-formig böj. 

Mörkbrun grop med rester av låsbandet. De typiska låständerna syns tydligt.

Låsbandet, ligamentet, är fäst i en djup triangelformad grop och det finns ofta mörkt bruna rester kvar i gropen. I höger skalhalva finns istället en lång fördjupning där vänster skalhalvas långa bakre sidotand passar in perfekt när skalen stängs. I höger skalhalva finns en motsvarande lång fördjupning där vänsterskalets långa bakre sidotand passar in när skalet stängs.

Små exemplar av amerikansk trågmussla kan likna de mindre sötvattenslevande arterna i släktena Sphaerium (klotmusslor) och Pisidium (ärtmusslor). Men de saknar en tydlig låsbandsgrop. Östersjömusslan (Limecola baltica) är tunnskalig och har inte heller en tydlig låsgrop.

Har DU hittat den här musslan norr om Södertälje? Det skulle vara jättespännande om flera av våra Tångbloggsläsare vill hålla ögonen öppna och rapportera både till Artportalen och även till oss här på Tångbloggen, om hur långt den har spridit sig norrut. Besöket sporrade oss att vilja hitta fler lokaler av denna för den svenska kusten nykomna arten och vi är såklart intresserade av fler lokaler även söder om Södertälje.

Lokalerna vi besökte ligger nära fartygsleden till Södertälje hamn och introduktionen har troligen kommit med ballastvatten. Troligtvis kan den hittas på liknande platser, för den som vill ge sig ut och leta.

På stranden mot farleden sker en kraftig erosion där delar av udden håller på att försvinna. Precis nedanför kanten syns blålera som kommer fram när sanden spolas bort.

Högre upp på sandstranden låg många musselskal tillsammans med vassbitar och lite alger och ganska mycket borstnate. Inne ibland vassen och borstnate ligger också lite skräp tyvärr.
Flera skal av musslan och ett blad av en grönalg

Read Full Post »

I veckannär vattnet var lugnt och stilla i Räfsnäs hamn på Rådmansö var det läge för en fin promenad mellan gamla båthus och bryggor. Mellan några bryggor längre in i hamnen låg tyvärr en hinna av bensin på ytan efter någon båt som spillt, inte mycket men ändå. Synd. Och mellan nästa brygga flöt en död råtta i ytan på den regnbågsfärgade  hinnan av bensin. Den trivsamma promenaden blev mindre njutbar.

Det är lätt hänt att vi kan ställa till det även på liten skala genom att även genom en olyckshändelse spilla ut bensin i vattnet. Men råttan måste ha hittat mat någonstans innan den av oklar anledning hamnade i vattnet.

Kanske hade den ätit sig mätt på matrester ur de många plastkassar som hamnat utanför på marken vid sophämtningsstationen?

Det ser inte bara skräpigt ut. Problemet är att det både sprids plast och annat skräp, matrester, papper runt i hamnen och ner i vattnet. Soptunnorna kommer inte att öppna förrän om ca 6 veckor. Det syns både på skylten och på att nedkastet är stängt! Plastpåsen är ju lättare nu när mat och dryck är konsumerad, så det borde vara enkelt att ta med i bilen hem och slänga i tunnan där.

Tussilago solar20200327

Fortsätter min promenad och blir glad av att se en härlig tuva tussilago och lite längre ut i vattnet mellan några bryggor var det fullt med spigg i vattnet. Detta är fjolårets ungar av storspigg som till stor del stannar kvar nära stranden under vintern.

Bild 1 spiggen samlas vid bryggan

De vuxna individerna av storspigg drar ut på den öppna fjärden ganska tidigt redan i juli och stannar där tills nästa är när värmen kommer tillbaka. Under perioden när spiggen är ute i den närmaste fjärden kan många bli mat åt öring. När det blir varmare i vattnet kommer de stora spiggarna komma tillbaka i större stim. Nu är det fortfarande för kallt i vattnet bara ca 4 C. Så vi får vänta ett tag till tills de dyker upp. Något att se fram emot.

Read Full Post »

1 högvatten vid brygganUnder hösten 2019 och de två första månaderna 2020 har vattenståndet varit ovanligt högt i Östersjön. Vid vår brygga spolade vattnet över bryggan, när det var som högst för två dagar sedan. Det var 99 cm över normalvattenståndet.

2 bryggan med tång o stolen

När vattenståndet sänktes lite lämnades en hel del tång, ålgräs och vassbitar kvar på bryggan. En del hade t.o.m. blåst längst in i badhytten. Tursamt nog låg badtofflorna kvar.

3 skräp o badhytten

När det sedan blev lugnt och kallt väder igen bildades vackra isdroppar runt vasstråna. Genom vågrörelserna fryser vattnet till en bit upp på vassen och glänser i solen.

4 vass med isdroppar 20200226

Nere i vattnet börjar det bildas en massa brunalger både på vassen och stenarna och även på badstegen till badhytten. Eftersom det bara är ett par plusgrader i vattnet har jag inte undersökt exakt vad det är men troligtvis är det en blandning av kiselalger och trådslick, Pylaiella littoralis.

Hur som helst växer det redan på för fullt i vattnet nu när ljuset börjar komma tillbaka. Det blir säkert en tidig vår, inte bara på land där vintergäck, snödroppar och tibast redan blommar, utan också i havet. Nu gäller det att hålla ögonen öppna och leta vårtecken!

För den som är intresserad av att hålla koll på vattenståndet och kanske jämföra med egna bryggan, finns dessa uppgifter på SMHIs hemsida.

Det kommer att dröja ett tag till tills det är dags att sjösätta båten. Så om det kommer fler perioder med högvatten kan det vara klokt att lägga upp båten ordentligt.

7 upplagd båt vid högvatten

I nästa Tångbloggsinlägg kommer jag att berätta lite om vilka effekter det kan få i vattnet utanför bryggan.

Read Full Post »

Hur mycket skräp spolas egentligen iland på våra stränder och hamnar i tångvallen? Variationen är jättestor mellan olika stränder och beror på hur öppet stranden ligger mot havet och vilken vindriktning som dominerar när det blåser och stormar. I vissa vikar är det mest tång som ligger i stora massor såhär dags på året och knappt något skräp alls. Samtidigt i andra vikar, bara på andra sidan av en utstickande udde till exempel, återfinns en hel del plastföremål som blåst långt upp på land tillsammans med alger.

Gjorde en liten studie av detta när jag var på västkusten senast på Saltö, som ligger i  Kosterhavets nationalpark. Så, var hittade jag mest skräp och hur stor var variationen mellan närliggande stränder?

1 Saltö, Kosterhavets nationalpark

Saltö ligger i Kosterhavets nationalpark, nära Strömstad.

 

1 Panorama över vikar på Saltö

Hasselbukten på Saltö

Fotot är en panoramabild över udden vid Hasselbukten, med den populära badplatsen till höger och till vänster en lite stenigare strand. Det var en tydlig skillnad mellan de två stränderna. På utsidan till vänster låg det ganska mycket plastskräp uppspolat högt på stranden medan det till höger fanns nästan bara ett brett bälte med tång.

Från det breda tångbältet läcker det brunfärgat vatten ut i viken. Det är färgämnen och näring från den ruttnande tången som läcker ut. När tångvallen legat uppe på land under en längre tid och lakats ur blir den ljusbrun i färgen jämfört med det material som spolats iland senare och som inte tappat färg och näringsämnen.

4 Tångvallar piren20191027

Något urlakad tångvall vid Svallhagen, som ligger på Tjärnö.

Det skräp som hamnar i  tångvallen kan vara allt möjligt. Ibland hittar jag större plastbackar som ofta har en mängd påväxt, vilket ger information om hur länge den drivit omkring i havet och varifrån den kommer. Andra vanliga saker är plastflaskor, plastlock och olika matförpackningar, där det ofta går att läsa varifrån de kommer och senast förbrukningsdag som precis som plastbackarna avslöjar om de drivit länge på havet. I den övre vallen på stranden ligger även flera vita vaxklumpar. De flyter bra och spolas ofta högt upp på stranden.

Förstoringen till höger ovan visar att både en havsborstmask som heter trekantsmask på svenska (Pomatoceros triqueter) och nässeldjur av släktet Laomeda, har hunnit etablera sig och växa till under skräpets transporttid i vattnet. Denna typ av skräp tyder på att det dumpas  från större fartyg till havs och att det sedan förs iland vid just västkustens stränder genom strömmar, vind och vågor.

4.1 plastskräp Ängklåvbukten 2017

Skräp i havet är ett internationellt problem

Det gäller såklart också flaskor och förpackningar som knappast finns att köpa svenska butiker, som på fotot ovanför.

I artikeln  ”Västkusten – från idyll till katastrofsituation” från Aftonbladet finns en bra liten film om plast på våra stränder.

Andra vanliga fynd i tångvallen är plastrep i blått, grönt och rött. Både större och längre rep, korta bitar av rep och små fragment av rep. De syns bra, även som små trådar i tången.  Det är tyvärr även vanligt med barnblöjor, som också tar lång tid att bryta ned.

För mig som är intresserad av alger och tång fastnar ögat fort på långa platta förgrenade band av brunalgen remtång (Himanthalia elongata) som ligger i tångvallen. Såhär års är det de stora långa receptaklerna från både hon- och hanplantor som lossnat och drivit in till kusten. Det är ganska vanligt att hitta delar av remtång på stränderna, men ännu finns inte någon rapport om att arten växter i svenska vatten.

På vänster bild syns blått rep och en babyblöja och på den högra bilden flera receptakler av remtång.

Inför våren kan det vara dags att göra en plan för var insatsen att städa stränder ger störst effekt. Allt ifrån de stränder där det hamnar mycket skräp som kan komma långväga ifrån, till sandstranden där det kanske inte är så mycket skräp som driver in från havet utan mer skräp från besökare och badande?  Hittade bland annat en engångsgrill, och en blöja, saker som borde tagits med hem eller lagts i en soptunna.

6tappade gummihandskar o kepa

Klart fler vänster än höger gummihandskar upphittade på stranden. Kanske tar högerhänta av sig vänster handske oftare så den blåser i sjön?

Det viktiga arbetet för att långsiktigt minska skräp som driver in till stränderna på västkusten är helt klart att få stopp på att fartyg dumpar avfall till havs. Sen kommer det alltid att tappas eller blåsa saker överbord av misstag. Hit hör t.ex. gummihandskar, skor och plastbackar. Men just backar tycker jag är extra intressanta för att få ett grepp om varifrån de kommer och att hitta nya arter som kanske ännu inte etablerat sig i våra vatten.

2.Ängklåvbukten backar

Read Full Post »

 Lovade att berätta lite till om hur signaturen ser ut på olika stränder i närheten av Tjärnö. Det visade sig vara en stor variation mellan olika stränder och hur högt upp på land vallen med ilandspolat material ligger.

På flera sker strandstädningar där man också undersöker hur fördelningen ser ut av olika typer av skräp. Den största delen av skräpet består av plast. Men det finns en massa andra material som vi kanske inte direkt tänker på som också blir kvar i dem mer eller mindre nedbrutna tångvallen.

Så här kommer resultatet från några strandänder till. Lindholmen, Strömstad kommun, ligger i skydd av Långholmen. Närmast vattenlinjen där det växter vackert grön gåsört, Argentina anserina och nedanför strandrågen (Leymus arenarius), skiljer sig fynden från lite högre upp.

1 Lindholmen nedan strandråg 20190715

Materialet är nytt med många små fettklumpar, några körsbärskärnor och lite gula mikroplast pellets, som liknar gula skal av strandsnäckor.

2 LIndholmen gåsört 20190715

För den med skarp syn ligger två små skal av vår minsta sjöborre, Echinocyamus pusillus, dvärgsjöborren på det grå plastlocket (vänster skål). Den blir bara några millimeter stor. Blåstångens torra flytblåsor och några körsbärskärnor fanns också i denna nedre zon.

4 LIndholmen mikroplast20190717

Högre upp på stranden ovanför strandrågen nära vresrosbuskarna var det organiska materialet mer nedbrutet.

5 Lindholmen 20190715

Här fanns många körsbärskärnor kvar och så olika sorters plast såklart. Både cellplast, typ frigolit och hårdplast som ett litet plastlock, bitar av omslag och trådar av plastrep (höger skål på bilden ovan).

Nästa strand ligger på Saltö, öppet mot havet där mer material spolas in speciellt när det stormar och blåser. I överkanten blommar  strandtrift, Armeria maritima med sina vackra blekrosa blommor. Den tål att leva vid kusten och utsättas för saltvatten som blåser in vid stormar och tål torka. Den används är idag för att plantera utmed vägkanter där den också påverkas av saltet när vägen saltas på vintern.

Här låg det många lecakulor och större slaggbitar tillsammans med cellplast och som vanligt ett plastlock, i detta fall grönt. Genom denna lilla undersökning är det klart att vågor och vindar sorterar allt materialet som spolas iland beroende på flytkraft på olika nivåer, både naturligt material, t.ex. skal av snäckor, små sjöborrar, flytblåsor hos tång och kärnor och frön och sån´t som vi människor har producerat och små kommer att ta lång tid att bryta ner, t.ex. lecakulor, slagg och olika plaster.

Vet inte vem som kommer att ge sig på att bryta ner lecakulor som består av kalkfattig lera som hettats upp till ca 1100 grader eller större och mindre slaggbitar som hamnat långt upp på stranden. Där ligger de säkert kvar även nästa år i kanten nära nyponen till vresrosen, Rosa rugosa, som börjar få färg och de blågröna och svagt lila stjälkar, strandglim (Silene uniflora). De blir säkert kvar länge i marken precis som plast.

Saltö, skräpstrand 20190721

Får se om de stora fina nyponen hinner bli mogna innan det är dags att åka tillbaka till ostkusten.

Read Full Post »

Den 26 december 2016 drog stormen Urd in över svenska västkusten. Höga vågor och mycket högt vattenstånd, runt 160 cm över normalt, kastade upp mycket material på stränderna. En strand som jag brukar besöka ligger på Saltö, nära Tjärnö marinbiologiska laboratorium. Stranden ingår i en studie av hur mycket skräp som spolas iland och städas ett per gånger per år.

1Stranden efter stormar.jpg

Det första som jag noterade var hur högt upp på stranden allt material låg, både tångvallen och en massa plast, ett resultat av de kraftiga vågorna och blåsten.Plastmaterialet berättade att de drivit ganska länge i vattnet och burkar och flaskor mm kommit från, t.ex. England, Irland, Norge och Nederländerna.

Det gick att nästan plocka ihop en mindre utrustning, med hjälm, skor, gummihandskar och en jacka som tillhört Dennis, från Fladen Resque System. Men jag hittade bara udda höger skor och höger gummihandskar! Vart de andra drivit kan man ju fundera över. Driver höger och vänsterskor åt olika håll? Hur som helst – mycket plast finns det att samla in vid vårens rensning. Men en liten studie av bilden ovan visar att det mest är förpackningar som kommer från andra länder än Sverige, vilket avslöjas av texter som ”I can´t belive it´s not Butter” och ”Gammeldags Flödeis” och ”POT Noodle” m.fl.. Klart läge att pressa på internationellt för att minska nedskräpning av havet!

4tre skor o handskar.jpg

Min andra spaning gäller vad som finns på alla plastbackar som låg uppspolade på stranden. Den röda backen som kommer från Clanawley fiskeri företag på Irland och antagligen spolats överbord när fartyget varit ute till havs var fullsatt med små, vita runda skal av Anomia spp., en mussla som ingår i gruppen sadelostron. På bilden syns de flesta sittande under kanten på backen. De är inte lätta att artbestämma, speciellt inte när de är små och relativt nyligen satt sig fast. Den art vi har i svenska vatten  blir ca 5-6 cm stora.

5Clanawley Fish co LTD,Skibbereen Ireland.png

Den gröna backen kommer från en fiskmarknad i Groningen, Nederländerna. Hur vet man att det är en fiskmarknad – jo Visafslag, betyder just fiskmarknad.De vita tofsarna i kanten på backen är olika kolonier av en hydroid.

6EIG.VISALAG URK aug 1996 FISKMARKNAD.png

På insidan av backen växer det stora kolonier (tre syns tydligt)av ett mossdjur. De växer platt mot botten från en första individ som fäst sig i mitten och sedan delar sig, och delar sig. När de stöter på en annan koloni börjar de växa uppåt och försöker växa över den andra och konkurrera om plats. Att växa till så stora kolonier tar tid så denna back kan ha drivit runt i havet sen i somras, kanske 5-6 månader.

7membranipora-kolonier

Den tredje vita backen kom också från en fiskmarknad i Lauwersoog, Groningen, Nederländerna. Lätt att hitta var det ligger men det går ju inte att veta var den tappades överbord. Fick skrapa bort långa grenade kolonier av en hydroid för att få fram namnet.

8visafslag-ag-lauwersoog-b-v-juli-hamn-i-groningen1995

Inne i backen satt flera intressanta arter. För det första flera individer av det japanska jätteostronet, Crassostrea gigas, och två olika arter av havstulpaner. Den ena har ett slätt skal och lite svagt rosa färgad, är inte helt säker på vilken art det är men den finns inte i svenska vatten normalt. Också den andra med tydliga åsar och en rektangulär öppning är jag inte säker på vilken art det är. Skall försöka undersöka detta vidare.

Helt klart är ändå att denna back varit länge ute till havs för att det japanska jätteostronet skall ha hunnit växa till sig och bli så pass stort som 5-6 cm. Gissningsvis ca 6-7 månader och att ostronet härstammar från andra populationer än de vi har i Sverige, kanske från Nederländerna eller någon stans i engelska kanalen.

9japanskt-ostron-vit-back

Read Full Post »

Older Posts »