Tångbloggen

Har spenderat tiden på västkusten sedan efter midsommar, men är nu tillbaka på ostkusten. Först på Rådmansö, i Norrtälje och sedan på Askölaboratoriet i Trosa skärgård. Flera har hört av sig till oss på Tångbloggen med rapporter från Stockholms skärgård om att blåstången inte ser bra ut i år, med mycket påväxt. Det har ju annars glädjande  rapporterats om förbättrat tillstång för blåstången under flera års tid, med mer välutvecklade blåstångsbälten utmed många stränder i skärgården. Så vad kan vara orsaken till att de i år är mer påväxta?

En anledning kan vara den varma tidiga våren vi hade, tillsammans med en lång lågvattensperiod under våren och försommaren, som gjort att det växer ovanligt mycket grönalger och brunalger på tången i år. Just tidig värme gynnar snabbväxande fintrådiga alger, som grönslick (Cladophora glomerata) och trådslick (Pylaiella littoralis) Det har dels gjort att olika fintrådiga gröna och bruna alger gynnats och växt ut ifrån de nedre, äldre delarna på blåstången. Däremot växer de inte på de nya topparna ovanför flytblåsorna. Det gör att tången ser mer lurvig ut och inte speciellt ”frisk”.

Grov tarmalg på blåstång

Trådslick på blåstång

I delar av skärgården har mycket av de stora buskarna av smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus redan lossnat. Men lite sitter kvar. Också denna växer på fjolårsskotten. Den är grövre än trådslick och kan bilda en ansenlig stor buske där den sitter på blåstången.

Blåstång med påväxt av den fintrådiga brunalgen smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus

Och så verkar förra sommaren 2018 varit ett år när mycket av blåstången förökade sig. Lite som på land när granen blommar och sätter många kottar, vilket brukar kallas för ”masting” , ett år med massförökning. Efter en sådan satsning dröjer det flera år innan nästa stora förökningstillfälle. Olika länge för olika arter, såklart. Efter det att blåstången har förökat sig vissnar de fertila grenarna och lossnar. Det kan ha gjort att mycket material från ett tångbälte lossnat och hamnar strandkanten utanför vassarna. Sen dröjer det något år innan nya grenar hinner växa till och bli stora nog för att föröka sig. Detta betyder också att det inte drev in lika mycket tång till stranden i år.

Det tredje är att när vattenståndet är så lågt att tångtopparna kan bli torrlagda, kommer det att bildas som ”häxtkvastar” i toppen på skottet, om det inte dör. Häxkvasten orsakas av skador på den lilla toppcellen, som är centrum för tillväxten. Det gör också att plantan ser konstig ut. Med tiden kommer plantan att få ett buskigt och lite risigt utseende.

Flera häxkvastar i skadade toppar och påväxt av trådslick på unga blåstångsplantor.

Vid Askölaboratoriet, Östersjöcentrums fältstation i Trosa skärgård,  där jag är just nu, ser tången fin ut. Där har de mesta av de stora smalskäggs-tofsarna, som kan klä in hela tångruskan i augusti, släppt. Här kan man, om med tittar noga, se att en rödalg koloniserat de nya årsskotten. Den heter ullsläke Ceramium tenuicorne. Att ullsläke kan etablera sig på blåstångens årsskott beror på att blåstångens slemproduktion minskar och också innehållet av antibakteriella substanser som annars hindrar andra arter att sätta sig fast på tång-ytan när skotten är nyproducerade.

Ullsläke, Ceramium tenuicorne, sitter gärna på blåstång och är vanlig på hösten i Östersjön.

Ullsläke brukar dyka upp såhär års för att senare på hösten bilda ett grunt rött bälte utmed lite vågexponerade stränder när grönslick, Cladophora glomerata vissnat och lossnat. Ullsläke kan också kolonisera den nya tomma ytan när vattenståndet blir högre under hösten.

Fotografiet är från oktober förra året. Klipporna var klädda med vackert höströd ullsläke ovanför blåstången.