Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grönalger’

Det kom in ett önskemål tll Algpodden att vi skulle prata om livscykler hos alger. Främst var det de olika sexuella förökningsvägarna hos gröna, bruna och röda makroalger som önskades. Ett mastigt ämne, minst sagt.

Men vi räds inte att ta de svåra orden i vår mun! Avsnitt 6 handlar om sexuell förökning hos gröna och bruna makroalger. Rödalgerna är så knepiga så de får ett eget avsnitt, eller två.

Vi vill passa på att varna känsliga läsare och lyssnare. Det här är svårt och fullt av konstiga ord.

I avsnittet tar vi upp den haplontiska livscykeln, vilket betyder att organismens livscykel domineras av det haploida stadiet. Det har bara en enda uppsättning kromosomer, så det haploida stadiet brukar skrivas (n). Många alger har en haplontisk livscykel och det anses vara den enklaste ursprungsformen av livscykel. De haploida (n) könscellerna utvecklas inom gametangium hos den gametofytiska algen. Sedan smälts två haploida könsceller samman (n+n) och bildar en zygot (2n) och går då in i det diploida stadiet eller sporofytiska fasen av livscykeln. Under groningen delas zygoterna meiotiskt in i haploida (n) zoosporer, som sedan utvecklas till nya, stora haploida alger. Den stora algen vi ser är en haploid gametofyt, vilket betyder att tillväxten, genom mitos (celldelning), sker i det haploida (n) stadiet. Det diploida sporofytstadiet består bara av zygoten.

En art med haplontisk livscykel är grönalgen klykalg (Codium fragilis)

Grönalgen Codium fragile ser ut som ett litet träd när den har spolats iland på stranden.

Hängde du med? Ingen fara, det här kan inte vi heller rabbla på löpande band. Det ÄR knepigt. Men kul!

Andra, som till exempel blåstång (Fucus vesiculosus) och sargassosnärja (Sargassum muticum), har en diplontisk livscykel. Då är det istället det diploida stadiet som dominerar livscykeln. En diploid individ har dubbla kromosomuppsättningar och skrivs (2n). I en diplontisk livscykel är det den stora sporofytiska tångruskan som är diploid och sedan utvecklar den könsorgan. Dessa genomgår meios (celldelning, 2n/2) där haploida gameter (n) bildas. Dessa gameter representerar det gametofytiska stadiet. Därefter befruktas könscellerna och bildar en zygot. Denna zygot bildar en ny sporofytisk tångruska. Precis som hos oss människor. Haploidstadiet är (oftast) begränsat till enbart gameterna. Tillväxten genom mitos sker i det diploida (2n) stadiet.

Den stora, diploida bålen hos brunalgen Sargassum muticum har små släta flytblåsor på skaft

Den tredje formen av livscykler är den diplohaplontiska (eller haplodiplontiska) livscykeln. Och nu gäller det att vara fokuserad. Här har den haploida (n) och den diploida (2n) fasen lika stor roll i livscykeln, de representeras av två distinkta vegetativa individer, men deras kromosomantal och funktion är olika. Den haploida gametofyten (n) reproducerar sig med den sexuella metoden, genom att släppa ut haploida gameter (n) som smälter samman till en diploid sporofyt (2n). Denna diploida sporofytiska individ reproducerar sig däremot med hjälp av den asexuella processen att bilda haploida zoosporer (n) som växer upp till gametofyter. I denna livscykel är den sporogena meiosen och fusionen av gameter ansvarig för generationsväxlingen mellan två vegetativa individer.

Grönalger inom släktet Ulva spp. har en isomorf (iso = lika, morf = form) livscykel, där gametofyt och sporofyt ser likadana ut.

Hos vissa arter, som grönalger inom släktet Ulva spp. , är de diploida och haploida formerna båda fritt levande oberoende organismer, väsentligen identiska i utseende och därför sägs vara isomorfa. De frisimmande, haploida (n) könscellerna bildar en diploid zygot (2n) som gror till en multicellulär diploid sporofyt. Sporofyten producerar frisimmande haploida sporer (n) genom meios, som gror (mitos) till haploida gametofyter.

Hos andra alger, som skräppetare (Saccharina latissima) är de sporofytiska (diploida) och gametofytiska (haploida) stadiena morfologiskt olika, heteromorfa. Den stora sporofyten är komplex och består av flera olika typer av celler, medan gametofyten är enkel och pytteliten.

Om du har orkat läsa ända hit så får du en guldstjärna och förtjänar en bit godis som belöning. Bra jobbat!!!

Read Full Post »

Det var kul att komma tillbaka till Teneriffa efter fyra år. Det hade hunnit ske en hel del förändringar på land med ännu större och längre motorvägar och en massa fler bananodlingar utmed sluttningarna ner mot havet. Tyvärr gick det lite höga vågor så det var inte lätt att ta sig ut och kolla på algvegetationen. Istället fick det bli strandfynd, men det var inte så dåligt heller.

Bilden visar vågorna vid de naturliga bassänger där jag badade förra gången. Tog istället en promenad bort till en av de närmaste stränderna och hoppades på att det skulle gå att hitta lite kul alger när det var lågvatten tidigt på morgonen. Även här gick det in för stora vågor, tyvärr, men jag hittade en samling bollar som låg kvar i ett hörn.

Bollsamling på stranden nedanför skylten som berättar om allt som finns i vattnet utanför.

Artlistan är riktigt imponerande och det ser lite ut som att man skulle befinna sig i mer tropiska vatten. Det mesta är arter av ryggradslösa djur och fiskar. Men listan är minst sagt sparsmakad när det gäller alger. Det skall finnas grönalger, brunalger och rödalger! Det enda var att jag fick en liten lektion i spanska, alga verde, alga parda och alga roja.

Algzonering nära Playa las Arenas vid lågvatten på Teneriffa.

Algzoneringen är i stort sett som vanligt, men det finns inte alls mycket grönalger. På lite håll syns det att klipporna har en lite grönare ton på toppen och under det syns rödalgsbältet. I den undre delen skiftar färgen lite åt det rosa hållet. Där dominerar korallalgen, Corallina officinalis en rödalg som har kalkinlagringar. Den har vi även här hemma i Sverige.

Det gick att komma ner på stranden vid Playa las Arenas när det var lågvatten på morgonen. På stenarna närmast stranden sitter en blandning av kortväxta alger. Till vänster syns en skålsnäcka, Patella spp.

På en av de närmaste stenarna växter något som såg ut som en kortväxt havssallat, Ulva spp. lite Corallina och några andra kortväxta rödalger som jag inte lyckades artbestämma.  På stenarna utanför fanns lite större rödalger, som jag lyckades samla in. De visade sig vara Asparagopsis taxifomis. Den är klassad som världens mest invasiva alg och har ställt till rejält med problem på flera platser den av misstag hamnat på, genom att lifta med människans olika transporter.

Denna alg odlas nu i Sverige för att blanda in i kornas mat och minska kossornas produktion av metangas. Detta har vi skrivit flera gånger om på Tångbloggen. Finns mycket att fundera kring att odla denna främmande art och risker för att den kan spridas till svenska havsområden. Men också hur kossornas magmältning kan påverkas och eventuellt skadas av att bakteriefloran påverkas av Asparagopsis taxiformis i fodret.

Lyckades också med att plocka upp en sten täckt med vacker korallalg och en väl kamouflerad liten krabba (se pilen). Den sitter strax nedanför den lilla kudden med grönalger.

Eftersom det var lågvatten gick det ganska lätt att plocka ihop flera olika snäckarter och några små glasbitar och stenar som slipats av genom att rulla runt i sanden. Jag hittade minst 7-8 arter av snäckor. Av skålsnäckor förekom både en plattare och en mer kupad. Måste ta och lära mig mer om snäckor – skulle kanske kunna bli ett nyårslöfte?  Vid den vita pilen syns ett skal av en sjöborre och till höger om det ett skal av snäckan Gibbula spp. Tänk så mycket härliga turer och vad mycket som finns att kolla på under en kort strandpromenad vid lågvatten. Ser fram emot nya äventyr och fynd!

Read Full Post »

Sista dagen i november var det AW för lärare på Baltic Sea Science Centre, eller lite enklare uttryckt Östersjöns Hus på Skansen. Anna Björn hälsade välkommen i trappan ner till de stora akvarierna. Sen fick besökarna mingla runt och kolla i akvarierna där torskarna frodas och stimmet av strömming/sill glittrade för fullt. På olika platser i utställningen deltog forskare från SLU och Stockholms universitets Östersjöcentrum. Linda Kumblad från Östersjöcentrum tillsammans med Jens Olsson från SLU svarade på frågor vid akvarierna och själv höll jag till i laboratoriet på plan fem.  Det blev några intensiva timmar med en massa frågor från intresserade lärare som passerade förbi. Det var så mycket frågor och aktiviteter att jag helt tappade bort att fotografera det som jag tagit med och det undervisningsmaterial som förevisades som illustrationer på lektioner som går att boka om man vill ta dit sin klass.

Tursamt nog fotade Elisabeth Lundmark några av tångplantorna som jag tagit med.

På bilden från vänster syns; En tångplanta utan påväxt, trådslick som lossnat från blåstång och tofsar med ullsläke sittande på tång.

I fredags kom det en fråga från en elev om hur vågexponering påverkar påväxt av alger på blåstång till Tångbloggen och det visade sig att vi inte skrivit så mycket om detta ämne. Så här kommer svaret som Sara fått från oss.

Det är många faktorer som påverkar vilka arter som växer på blåstången och om de är stora så att de syns eller är mikroskopiskt små. De stora förekommer ofta på sommaren medan det mikroskopiska stadier är det som övervintrar. Dessa små stadier sitter på de äldre delarna och påverkar inte tången särskilt mycket. När ljuset och värmen kommer tillbaka på våren växer det ut och kan bli stora tofsar som skuggar tångplantorna. Tidiga vår- och sommar arter är t.ex. grönalgerna, som grönslick, Cladophora glomerata, eller tarmalger, Ulva spp. och brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis är också vanlig.

På bilden syns några plantor från ett av akvarierna med både trådslick och rödalgen ullsläke. Ullsläke, Ceramium tenuicorne, är en art som brukar dyka upp på blåstång på sensommar/höst och finns kvar till våren. Sen finns också tångludd, Elachista fucicola som nästan bara växer på blåstång. Den syns tydligt som små tofsar på tången på sommaren. Andra vanliga arter är brunalgerna molnslick, Ectocarpus siliculosus, sudare, Chorda filum och smalskägg, Dichtyosiphon foeniculaceus. Just smalskägg kan bli riktigt stora och täcka tångplantorna så de inte syns. Men de vissnar bort på hösten för att sedan växa ut igen nästa år. Så nu i november ser blåstången ren och fin ut utan epifyter.

Nu till frågan om skillnader i påväxt mellan en skyddad och en vågexponerad lokal.  I en studie på Åland (Rönneberg och Ruokolahti 1986) visade sig påväxten vara klart mycket större på den skyddade lokalen, ca 140 mg per g-1 blåstång (torr vikt), jämfört med ca 95 mg per g-1 blåstång på den vågexponerade lokalen. Det fanns också fler arter på den skyddade lokalen (13 st) jämfört med den vågexponerade (5 st.). En orsak till att biomassan av epifyter är högre och att det finns fler arter på den skyddade lokalen kan bero på att tillgången på näringsämnen som fosfor och kväve är större men också att fintrådiga alger inte slits loss lika lätt som på den vågexponerade lokalen. Så det är inte helt enkelt att svara på hur vågpåverkan påverkar sammansättningen av epifyter på blåstången. Det beror både på hur öppet lokalen ligger vilken årstid det är, hur stora själva arterna av påväxt är och dessutom på salthalt och tillgång på näringsämnen.

Read Full Post »

Det är så kul att läsa alla rapporter som kommer in från olika delar av vår långa svenska kust. I denna rapport har vi samlat lite frågor som kommit från våra flitiga algforskare och ett fynd av elegant tångräka i norra delen av Stockholms skärgård.

Har själv varit på västkusten under några veckor och inser hur olika miljön är i stort för blåstången. I Östersjön är blåstången verkligen skogen och växer från strax under vattenlinjen och blir sällan torrlagd medan den är en av många tångarter på västkusten och bara finns i ett litet smalt bälte nära vattenlinjen. Risken att hela blåstångsbältet torrläggs under en längre lågvattenperiod på västkusten är stor och då drabbas och påverkas hela beståndet. Bilden på den överväxta blåstången är tagen vid en favoritstrand på Tjärnö, nära Strömstad på västkusten. Tången är täckt av fintrådiga röd-, grön- och brunalger. Någon har tappat sin foppatoffel i havet. Färgerna i Östersjön går i grönt och brunt och tångruskorna är mindre påväxta, alla fall lite längre ut i skärgården.

I Östersjön kan blåstången i den övre delen nära vattenytan skadas under längre lågvattenperioder på t.ex. våren. Men den har goda möjligheter att växa ut igen med nya grenar från fästskivan. Och på lite större djup sitter det gott om blåstångsplantor som kan föröka sig sexuellt.

Några av er har undrat varför det är så mycket små partiklar som gör att det blir grumsigt i vattnet när man skakar en tångruska för att kolla på vilka djur som gömmer sig där. Svaret är som vanligt inte helt enkelt – det kan vara så att det grumlas upp en massa små partiklar från botten om det finns en mjukbotten i närheten. De landar sedan på tången. Men det kan också vara fekalier, avföring från alla snäckor och kräftdjur med mera som lever i tången. Och det blir stora mängder fort, när tången står stilla i vattnet en lugn dag. Blåser det kommer avföringen istället falla ner på botten. Där blir det mat till några andra smådjur.

Här sitter en tånggråsugga och mumsar i sig av tarmalgerna som växer på stenen. Och samtidigt håller den på med att släppa en typiskt långsmal fekalie (till vänster i bild).

Det finns många fina bilder att gå igenom. Nu senast kom det ett foto på tre tångräkor som trängs i baljan. När jag tittade lite mera noggrant så visade det sig att en var en elegant tångräka, Palemon elegans. Den kallas också för kortfingrad tångräka. De andra två var den vanliga tångräkan, Palemon adspersus eller långfingrad tångräka.

Elegant tångräka är en relativt ny art för Östersjön som håller på att sprida sig norrut. Går man in på Artdatabanken finns det bara några få tidigare rapporter så långt norrut i Östersjön. Där finns också en karta på hur arten spridit sig genom inlämnade rapporter.

Den har ökat sin utbredning under 2000-talet, så det är en art för alla som deltar i Algforskarsommar att hålla utkik efter och rapportera in till Artportalen. Så ut och kolla i tångruskor och rapportera in dina fynd!

Read Full Post »

Under juni och juli månad har vi fått in många rapporter från flitiga Algforskare om livet i tångskogen utmed Östersjöns kust. Här kommer nu en första sammanställning av resultaten från undersökningar av smådjur i tången, Fucus vesiculosus, Östersjön skog under perioden juni-juli 2022. Hittills har det varit en varm sommar och många arter som lever i blåstångsskogen har nog hunnit med att föröka sig och börjat växa sig stora. Det beror förstås på om det finns mycket småfisk, t.ex. spigg som är pigga på att äta av allt som bjuds på inne ibland tångens grenar.

Rapporter från Blekinge i mitten av juni vid Torkö visar på ett rikt djurliv i tången av tångmärlor och tånggråsuggor. Intressant är förekomsten av tångräkor som var ganska vanliga här. Det finns en nya främmande art av tångräka, elegant tångräka, Palemon elegans. Detta rapporterade vi om i Algforskarsommar rapport 5, vecka 27.

Foto av Clas Karlsson med två båtsnäckor och en dagsländelarv. Från Torkö, i Blekinge skärgård. 

Nästa rapport är från Hölö, 12 juni, Stavsnäs i Värmdö kommun. Här hade tångruskorna den högsta artrikedomen av inkomna rapporter, totalt 6 olika arter/släkten. Som på många platser dominerade tångmärlor (Gammarus spp) ca 30 st. Det fanns också relativt många nattsländelarver, från släktet Trichoptera

Tånggråsugga Idotea baltica till vänster och nattsländelarv till höger

Ovan finns ett foto på en nattsländelarv tillsammans med en tånggråsugga som jag fotograferat vid min brygga i Räfsnäs, Norrtälje i maj i början av sommaren.  

Många rapportörer skriver även att det finns gott om båtsnäckor (Theodoxus fluviatilis) i tångruskorna. Rekordet kommer från Aspö, utanför Värmdö i Stockholms skärgård. Där hittade Anna Carin Nyberg hela 90 st båtsnäckor i en 50 cm stor tångruska! Den innehöll också 25 tångmärlor. En toppenfin tångplanta som har kvar lite av sina föröknigstoppar från sommaren.

Foto: Anna Carin Nyberg. En riktigt praktfull blåstångsruska från en ö långt ut i Stockholms skärgård.

Fotograf : Ulrika Jansson Klingberg. Krusig tång från Herräng.

Vi har också fått in flera rapporter bland annat från Singöfjärden, från Herräng i Norrtälje kommun. Just från denna undersökning av blåstång förekom det många små tånggråsuggor. Tångplantan är ganska krusig i formen och har en del extra små utskott. Dessa kan ha uppstått genom att plantan skadats genom betning av tånggråsuggor alt. av slitage eller skador från uttorkning eller frost.

För oss forskare, som tittar väldigt mycket på tång, säger en bild ibland en mängd saker som är jätteintressanta. Vi är extra tacksamma för alla bra foton som deltagarna i Algforskarsommar skickat in.

Provtagningen längst i norr kommer från Långörens naturreservat, Sundsvall den 12 juli.  Här dominerade små nyfödda tångmärlor och några enstaka båtsnäckor. Den lilla tångplantan var bara ca 15 cm lång och såg ut som en smaltångsplanta.

Fotograf Tove Gulliksson. Planta från Långörens naturreservat.

Tove Gulliksson gjorde undersökningen och observerade också att tångplantorna ofta hade häxkvastar där plantan skadats på något sätt. På bilden syns att det växer ut en massa små nya skott. Typiskt för smaltång, Fucus radicans. Kännetecken för smaltång är, som namnet anger, att grenarna är klart smalare än hos blåstången.

Smaltångsplanta från Järnäs, nära Umeå. Insamlad i juli 2021.

Jag var på insamlingsresa förra sommaren utmed kusten nära Umeå. Denna smaltångsplanta samlade jag från Järnäsklubb i juni. Typiskt buskigt förgrenad och i just denna planta fanns bara några få båtsnäckor.

Det har också kommit in flera frågor om observationer av stora mängder drivande grönalger och blåstång i vikar i Stockholms skärgård. Rapporterna är från Mörkö, Dalarö och Kilholmen utanför Älgö. 

De som skickat in rapporterna tycker att de aldrig sett så stora mängder just i sin lilla vik. Liknade observationer har kommit in under flera år ungefär såhär dags på året. Orsaken kan vara att det idag produceras mer blåstång i skärgården när vi inte har några kraftiga isvintrar som förut skrapade bort den grunt växande blåstången. Att tillförseln av näringen minskat har lett till förbättrat siktdjup och tången kan igen växa på djupare bottnar. Ljuset räcker för tillväxt! Det är alltså ett bra tecken med flytande blåstång.

Grönalger som driver runt nu kommer att försvinna – kastas upp på land eller driva bort – beroende på vind och blåst igen. Prova att röra runt med händerna i grönalgerna, både de som är lösa och de som sitter fast på stenar och klippor nära vattenlinjen. Du kommer se att små bubblor sprids från dem. Det är faktiskt syre som de producerat genom sin fotosyntes. Syre som både djuren i vattnet och vi på land behöver. Det är såklart bara en liten del av den syreproduktion som är livsviktig för oss och för vår andning. Kanske ändå något positivt att tänka på om de drivande algmattorna inte är så trevliga att titta på. 

Plockar du upp grönalgerna och tången och lägger på komposten bidrar du dessutom till att ta bort näringsämnen, främst fosfor och kväve, från vattnet och minskar övergödningen i Östersjön till en liten, liten del.

Nu under augusti och september månad hoppas vi att många som är kvar vid kusten eller åker ut på en tur under helgen vill kolla på djurlivet i tången där ni befinner er. Hur ser djurlivet ut nu? Finns det mycket nya små tånggråsuggor och tångmärlor och hur är det med mängden snäckor?

I mina tångruskor vid min brygga, i Räfsnäs nära Kapellskär, kryllar det av små, små ovala dammsnäckor, Ampullaceana balthica. Men det är på en plats väl skyddad från vågor. En bit bort är det båtsnäckor som dominerar, men jag kom bara upp till 40 stycken snäckor per tångruska.

Det är fortfarande varmt i vattnet så vi hoppas på många fler rapporter från alla som vill delta i Algforskarsommar projektet.

Ställ gärna frågor till oss om annat som Du ser i vattnet – vi kommer att svara efter bästa förmåga.

Read Full Post »

Lyckades komma ut till en av mina favoritöar, Yttre Vattenholmen i Kosterområdet, för någon dag sedan när det var stilla och lugnt väder för att kolla i hällkar och på alger vid stranden. Här går det ofta så stor dyning att när det blåser kommer man inte ner till stranden utan att riskera att halka i och sen blir det svårt att ta sig upp igen. Tillbaka till hällkaren. Hällkar är små vattensamlingar som ofta är helt avstängda från havet. Men ibland ligger de så nära stranden att havsvatten kan skölja in vid högvatten och blåst. I hällkar som ibland är i kontakt med havet och periodvis är mer eller mindre avsnörda, liknar algsammansättningen den som finns utanför på klipporna.

Hällkar fyllt med spiraltång, Fucus spiralis och blåstång, Fucus vesiculosus. Hit in kommer havsvattnet ofta och spolar igenom vattenmassan. Miljön liknar den i havet utanför.

Lite högre upp på klipporna rinner det till regnvatten och med regnvattnet kommer näring från fågelspillning. Hällkar kan gödslas av bland annat gäss, måsar och skarvar.  Klipporna kan bli alldeles gröna av algen med det lämpliga namnet måsgrönska, Prasiola stipitata.

Ett ganska artrikt hällkar. Här finns både tarmalger, havsstenhinna, strandsnäckor och den nya arten sargassosnärja, Sargassum muticum som växer överallt nu. Den har blivit en av de vanligaste algerna utmed kusten.

Risken för de hällkar som ligger långt från stranden och är helt beroende av regnvatten eller de som är små och grunda, är att de lättare kommer att torka ut.

Många hällkar domineras ofta av tarmalgen, Ulva intestinalis. Den kan fylla hela hällkaret. Och när hällkaret börjar torka släpper tarmalgen sitt cellinnehåll, som sporer. Då blir algerna vita i kanten. Tillslut kan hällkaret torka ut helt. Men när vatten fylls på igen så finns det goda möjligheter för tarmalgens sporer att gro och börja växa igen. Sporer är nämligen väldigt tåliga för uttorkning och värme. Det fungerar fint att det fylls på med regnvatten, för det finns gott om salt som ligger kvar i hällkaret. Göds de av näring från fågelspillning som rinner ner i hällkaret kan tarmalgerna bli kraftigt gröna. Det är kvävet i spillningen som tarmalgerna tar upp och använder för att bilda mer klorofyll.

Lite tarmalger hinner etablera sig närmast där vattnet rinner från det övre till det nedre hällkaret. Ostronen är små men effektiva så vattnet är klart och havsstenhinnan, Hildenbrandia rubra, syns på botten i hällkaret.

Men ligger ett hällkar bara lite, lite närmare strandlinjen, så att det kommer i kontakt med havet utanför kan t.ex. några larver från japanska jätteostron Magellana gigas ta sig in och etablera sig. Vips blir tarmalgens sporer till mat för ostronen. Hällkaret får ett helt annat utseende där tarmalgen klarar sig i hörnet men botten kläs av havsstenhinna, Hildenbrandia rubra och i kanten sitter små kulformiga cyanobakterier, svartkula Rivularia atra. Det är intressant, tycker jag, att introduktionen av den nya ostsronarten innebär att hällkar har blivit ännu mer varierande: Det är spännande att undersöka hur olika arter samspelar och påverkar artsammansättningen i dessa små miniatyrekosystem. 

Efter att ha gått runt en stund och kollat i olika vattensamlingar hamnade jag igen vid utsidan och tittade på bälten av navelsloke, Porphyra umbilicalis och slemtråd, Nemalion multifidum som sveptes runt av vågorna. Dessa två arter av rödalger växer nästan bara på den mest vågutsatta sidan av öar, där de slipper mycket av konkurrensen från andra arter. Navelsloken känner många nog igen om vi kallar den nori. Slemtråden är god att äta som nudlar i en sallad eller soppa. Efter lite funderingar så måste jag få med mig lite till skaldjurssoppan i kväll. Fast det kändes spännande att få tag på lite alger utan att halka i sjön.

Read Full Post »

I helgen var det makroalgkurs, PADI Seaweed, på DiveTeam i Lysekil. Strålande väder och varmt i vattnet gjorde kursens två dopp riktigt njutbara. Fördelen med en algkurs är att deltagarna kan välja om de vill dyka med utrustning eller snorkla, eftersom alger växer grunt. Vi delade upp oss 50/50 så täckte vi in ett intervall från strax över ytan ner till 5-6 meter.

Platsen båda dagarna för insamling var Släggö, som ligger strax nedanför dykcentret i Södra Hamnen och är Sveriges mest dykta plats. Med rätta! Som van och trogen Släggö-dykare är det endast 3 av de 50 vanligaste arterna av makroalger som jag inte har hittat där. Sådan artrikedom kan nog få platser skryta med.

Den här helgen levererade Släggö på topp! Vi fick ihop inte mindre än 45 olika arter av makroalger. Nytt rekord för kursen. Kursdeltagarna fick verkligen jobba med att kika i stereolupp och nyckla fram vad vi hade funnit. Och då ska det erkännas att vi tog det ganska lugnt med de knivigaste fintrådiga rödalgerna, som släktet Polysiphonia, och höll oss till två arter, havssallat Ulva fenestrata och tarmalg Ulva intestinalis (bladformad respektive rörformad) av grönalgerna inom Ulva, eftersom det släktet känns lite oklart just nu.

Förutom att samla in alger i fält, gick vi även igenom arternas olika krav på växtplats, vilka pigment de innehåller, deras form och funktion i ekosystemet samt hur olika livscykler ser ut. Det är mycket att lära sig och lättnaden var nog stor att kursen inte innehåller något slutprov. För rödalgernas olika livscykler kan få många att gråta, även om de är otroligt vackra.

Vi hittade även alger med lite roliga former, som murkelalg Leathesia marina som ofta växer epifytiskt på den styva rödalgen havsris Ahnfeltia plicata. Och det krävs nästan att man vet om den för att hitta den trådformade grönalgen Chaetomorpha melagonium grov borsttråd, som förekommer ganska rikligt runt Släggö. Så andra dagen hade kursdeltagarna ögonen på skaft och upptäckte den, och många fler, nu när de kunde skilja på de olika formerna av ”bös”, som obestämd växtlighet, eller skrufs, ofta kallas här på västkusten.

I kursen ingår även att lära sig hur du bäst dokumenterar dina fynd. Här visas hur du gör ett eget herbarium, ett mycket bra sätt att kunna jämföra hur alger från samma art ser ut på olika platser till exempel. Och en trevlig syssla för den som gillar färg och form.

Dessutom går vi igenom hur du rapporterar dina fynd till Artportalen. Det är en nationell databas som samlar in observationer av alla svenska arter och data används bland annat som underlag för rödlistningen. Här är det, minst sagt, skralt med inrapporterade alger, så vi vill verkligen uppmuntra alla våra läsare att registrera ett konto och börja rapportera in det ni finner. Då skulle vi bli oändligt tacksamma!

Självklart tog vi även upp vilka av arterna som är goda att äta och tips på recept. För den matintresserade rekommenderar vi varmt boken Plocka tång och strandväxter av Linnéa Sjögren, som har företaget Catxalot.

Read Full Post »

Har börjat följa en liten vik som ligger på en udde i Riddersholms naturreservat. Tänker att det får bli MIN VIK att följa under olika årstider. Den är jättefin och har en stor tångvall som successivt håller på att byggas upp. Vallen har blivit lite större och bredare under höstmånaderna. Men kommer det en riktigt kraftig nordlig storm kan nog mycket av materialet antingen åka ut till havs igen, eller så hamnar det längre upp på stranden. Det finns också en hel del arter att upptäcka utmed stranden.

Den första bilden är från den 6e september. Då var vattnet ganska lågt och det har fortsatt varit så de följande två veckorna. Det gör det lätt att gå torrskodd nere på den kala sanden och kolla vad som kommit in sen förra besöket.

i övre delen på bilden syns blåmusselskal inne ibland tången.

Ytterst ligger lite grönalger som börjat vissna och lossna från klippor och stenar. Det är tidiga hösttecken i vattnet. Det ligger också lite blåmusslor som spolats iland och ansamlats i ett hörn av stranden.

Ganska lågt vatten redan den 6 september.
Den 22 september var det riktigt lågt vattenstånd. På sommaren brukar folk gå ut och doppa sig här.

Nu för några dagar sedan låg det ett högtryck över den norra delen av Egentliga Östersjön och vi fick ett ovanligt lågt vattenstånd. Det kändes som att komma till en tidvattenkust när hela det grunda blåstångsbältet låg uppe över vattenytan. Det enda var att lågvattnet varade i flera dagar innan vattennivåerna steg igen.

I den yttersta delen av den torrlagda tången och algerna hittade jag ganska många små döda spiggar. De hade uppenbart blivit fast och drivit iland och dött nyligen. När spiggen har lekt är det inte ovanligt att hitta flera döda spiggar som spolats iland.

Ett annat tecken på att det blåst lite och att material drivit in från de djupare delarna av viken var de vackra rödalgerna som låg i kanten av tångvallen. Observerade samma sak förra året efter att det blåst ordentligt. Så det lönar sig att lyfta på tången som hunnit torka och kolla vad som ligger lite längre ner i tångvallen. Här går det att göra fynd av små rödalger. Kanske något att pressa till en liten tavla? Den fint förgrenade lilla busken till höger i bilden är rödalgen kräkel. Furcellaria lumbricalis.

Men det gäller att kolla noga för att få syn på rödalgerna.

Längst ut där det fortfarande fanns lite vatten mellan stenarna växte kransalger tillsammans med små lösa moln av violettslick. Detta är en art som är ganska lätt att hitta såhär när hösten startar.

Närmast stenen i mitten syns lite tunna röda violettslicksplantor och ovanför sticker kransalgerna upp lite ovanför ytan.

Read Full Post »

Hej alla Algforskare! Här kommer lite mer information om projektet och bilder som kommit in under de första veckorna. 

Ett foto berättar en massa saker. Här kommer två bilder som kommit in från deltagare i Algforskarsommar. Den första bilden är från Norrpada, i norra delen av Stockholms ytterskärgård.  Ett typiskt blekt och kortväxt grönslicksbälte. Tittar du noga på fotot så ser det ut som det finns en kal zon ovanför. Här kan det etablera sig någon lite brun fintrådig alg lite senare i sommar eller så kommer nästa generation av grönslick att breda ut sig här. 

Vackert grönslicksbälte från ytterskärgården, Norrpada och under det ett tångbälte. Foto: Patrik Frid.

Nästa foto kommer från innerskärgården. Här syns påverkan av den längre lågvattensperioden tydligt, jämfört med ytterskärgården. Här syns ett kalt bälte/zon på klippan där inget växer. Där satt det före lågvattenperioden med stor sannolikhet grönslick som torkade in och har sen lossnat. Lite ligger kvar utanför över botten och ser lite grågrönt luddigt ut.

Tecken på uttorkning orsakat av en längre lågvattensperiod. Foto från Stortistronskär, Möja. Foto: Jan Cox.

Sen när jag tittar närmare på tången inne i vassen så ser mycket av plantorna bruna eller gulbruna ut. Det betyder att de varit torkade och nu lossnat och dör. Några ser ut att ha förökningstoppar, de är lite knottriga jämfört med flytblåsor som är släta och blanka. Båda är fyllda med syre och hjälper till med att få tångplantorna att flyta. De kan driva långa vägar och samlas ofta i någon vik i närheten. Vart de driver beror på vindarna och varifrån det blåst. Om du åker båt långt ute till havs har du säkert sett någon tångruska någon gång. Vet att jag har sett dom från färjan mellan Kapellskär och Mariehamn t.ex.

Det finns många alger som växer på andra alger som t.ex. blåstång. På fotot från Norrpada syns två tunna trådar av sudare, en brunalg som är vanlig på tång eller på små stenar och skal på mjukbotten. Längre in i skärgården finns det miljöer med massor med sudare, Chorda filum. I ett sund mellan två öar där vattnet strömmande var det så tätt att det var nästan svårt att få syn på blåstångsplantorna mellan alla sudare. Här kommer blåstången inte kunna lyckas med någon förökning utan de ägg och spermier som de släpper ut i vattnet kommer att fastna på trådarna av sudare långt innan de når en hård klippbotten.

Foto av Patrik Frid på en tångruska med            Blåstången syns knappt mellan alla trådar av sudare

två små sudare och några båtsnäckor                

från Norrpada

Vi har också fått in ett första foto på en tångplanta som kan vara en höstförökande ruska fast det ännu dröjer runt en månad innan det går att se de nya förökningstopparna ovanför de nya flytblåsorna. 

Detta kan vara en lokal där det finns höstförökande blåstång. Värd att undersöka igen lite senare på året.

Fotot kommer från Ronneby, och vid Brödholmarna. Fotograf: Hans Kyhlbäck modifierat av Lena Kautsky.

Höstförökande blåstångsplantor ser ofta lite slitna ut. Det beror på att ovanför nästan alla toppar anläggs först flytblåsor och sen kommer det att bildas förökningstoppar. Sommarförökande plantor har istället många grenar som bara är vegetativa och därför ser grönare och friskare ut. 

Stort tack för alla bilder och rapporter som kommer in till Algforskarsommar. Vi ser fram emot många fler rapporter och lovar snabb respons på frågor! Fortsatt glad algforskarsommar!

Read Full Post »

Den 8 maj kommer Tångbloggen att delta i Naturmorgon P1 och berätta om vad som gömmer sig på de vitmålade stenarna och klipporna i Östersjön. Vi har visat bilder på de intorkade kiselalgerna i tidigare inslag på vår blogg, men här kommer lite fler bilder.

Det var svårt att få tag på ett aktuellt foto för tre dagar sedan började det blåsa och vattenståndet steg hastigt, så det fick bli några bilder från tidigare när vattenståndet var riktigt lågt. De tidigare torrlagda klippor och stenarna hamnade under vattnet igen.

När stenen fick ligga och torka visade det sig att det måste sitta en massa kiselalger på trådarna för de blev helt vita efter en stund. Innan jag torkade algerna på stenen fotograferade jag trådarna med 25x förstoring i mitt gamla mikroskop med min mobil. Det var inte helt enkelt att få till ett tydligt foto.

Vad det är för art som kiselalgerna sitter på går inte att säga. Men de täcker hela tråden så den blir riktigt luddig och vit.

För den med riktigt skarpa ögon syns en röd liten fiber tråd, kanske från min tröja mitt i bilden. På botten i skålen ligger små sandkorn och sen syns små små bubblor av gaser som inte håller sig lösta i vattnet när det blir varmt.

Det är verkligen fantastiskt att se kiselalger som sticker ut ifrån en tunn algtråd och tänka på hur de vuxit till i det kalla vattnet under vintern fram till nu när de riskerar att torka bort vid lågvatten. Men när vattenståndet stiger igen kommer de att spolas bort och det finns plats för sommarens grönalgsbälte att växa ut på klippor och stenar.

Read Full Post »

Older Posts »