Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grön färg’

Här kommer den första rapporten från Algforskarsommar. Det känns roligt och spännande att projektet Algforskarsommar startat. Planen är att skriva en rapport varannan vecka. Första veckan fick vi några frågor och de allra första uppgifterna från nära utflödet av Ronnebyån. Enligt rapporten var vattenståndet -7 cm under medelvattenståndet och platsen låg öppen med ganska brant miljö runt omkring. Uppe vid Rådmansö, Norrtälje har vattenståndet varit lågt under ganska lång tid och högtrycket med solsken ser ut att fortsätta. Här finns flera platser med steniga långgrunda stränder där grönslick nu ligger torrlagd. 

Grönslicksbältet blir torrlagt och den översta biten är vit och dör.

Även bältet med grönslick på klipporna är torrlagda. Om detta fortsätter kan nog en del av grönslicken vissna, torka in och dö. Det betyder att Uppgift 3: att kolla hur grön grönslicksmattan är kanske blir lite svår att göra utmed delar av kusten. 

Samtidigt kommer det att fungera bara det är lite mer vattenrörelse eller om högtrycket tar slut, men det är ju inget att längta efter. Annars är det bara att vänta lite och göra undersökningen om ett par veckor. I trakten vid Rådmansö är vattenståndet ca 10-12 cm under medelvattennivån och kommer man in i Bottenhavet hela 18 cm.

Svallvågor från de stora färjorna på väg från Kapelleskär gör att grönslicken kommer att dränkas i vatten lite då och då. Det räcker för att de skall överleva. Tofsarna har redan blivit ca 10-12 cm och har en vacker grön färg. Skulle ge den färgkod nummer 4 enligt skalan i Uppgift 3.

Uppgiften om hur mycket betare som förekommer i en tångruska funkar jättebra, och om de mest grunt växande blåstångsruskorna nästan är torrlagda så är det ju lätt att hitta några som växter lite djupare. Vattentemperaturen vid min brygga är nu ca 13 0C så det börjar bli ok att bada även om det är lite svalt att ligga i någon längre stund. Blåstången börjar sin tillväxt när vattnet blir ca 8-10 0C så den har hunnit med att växa flera centimeter. 

Bild på tång med nya flytblåsor som är det första som växer ut i många av topparna på våren. Den delen av skottet är lite ljusare olivgrön och nu ca 3-4 cm lång.

När det gäller tångens förökningstoppar, dvs den sommarförökande formen, så bildas de under senhösten och övervintrar som små, små förtjockade toppar. När ljuset kommer tillbaka börjar de växa till och nu syns många förökningstoppar i ytan. 

Förökningstopparna kan variera i färg och form och kan bli uppblåsta som de som syns på fotografiet från Skanssundet. Fotograf Camilla Bollner.

De kan t.o.m. se lite solbrända ut, och ha blivit lite brunaktiga av att ha legat ovanför ytan. Ser man förökningstoppar nu så är det den sommarförökande blåstången!  

Hoppas att detta är till hjälp för att lösa de tre uppgifterna i Algforskarsommar-projektet på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida.

Här av Dig om det är något som behöver förklaras! 

Read Full Post »

Klykalg, Codium fragile är en grönalg. Codium kommer från grekiskans kodeia, som betyder huvud eller liten boll och fragilis är latin och betyder skör. Den tillhör grönalgsordningen Caulerpales, en grupp som är vanlig i tropiska och subtropiska vatten. Arten Codium bursa gör verkligen skäl för släktnamnet Codium, dess form ser ut som en boll.

Codium fragile, klykalg, hittades första gången i Bohuslän någon gång på 1930-talet. Under de nu dryga 80 år som den funnits i våra vatten har den hunnit sprida sig längs svenska västkusten. Troligen kom den till Europa sittande på importerade ostron eller så kan den ha följt med fartygens barlastvatten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Klykalg växer på hårda bottensubstrat från ca 0,5- 5 meters djup, ofta på branta skuggiga bergväggar. Den är lätt att känna igen med sina klart gröna svamplika och gaffelförgrenad bål och lite uppblåsta grenspetsar. Den är fäst mot botten med en rund bottenplatta. Den blir några decimeter hög och har ca O,5 cm tjocka grenar täckta med färglösa hår som ger den ett ludet utseende. Det finns teorier om att klykalgen tar upp näring via håren och att den i näringsfattiga miljöer får mer hår och ett mer ludet utseende. I England har den fått namnet ”Dead man´s fingers”, vilket inte låter jättetrevligt. Klykalgen är ettårig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vävnaden hos klykalgen är speciell. Den består av långa, trådlika slangceller som innehåller massor med cellkärnor och saknar mellanväggar. Det är alltså jättelånga celler! Dessa trådceller är inte ihopväxta med varandra utan slingrar sig istället runt varandra, även om det för blotta ögat ser ut som att det är en sammanhängande vävnad. Det som bidrar till detta intryck är barkskiktet som består av uppsvällda blåsor, (utrikler), som växer ut ifrån slangcellernas spetsar. De uppsvällda blåsorna är fyllda med kloroplaster som ger klykalgen dess gröna färg, medan celltrådarna är färglösa. Vi rekommenderar verkligen att titta på klykalg under lupp om man har möjlighet!

Codium bilder Danmarks havslager , del 2

Ett uppslag Danmarks havsalger – del 2 där vävnadsstrukurer, förökningsorgan och utseende hos klykalg, på danska kallad plysalge beskrivs.

Klykalgen har han –och honorgan som sitter på sidan av utriklerna. Könceller bildas under sommaren då den förökar sig. Den kan också sprida sig vegetativt med fragment. Artnamnet fragile vittnar ju om att den lätt kan brytas av.

Klykalgen klarar att leva och växa vid olika salthalter från rent marina förhållanden till brackvattensmiljöer. Den förekommer också i hällkar och i områden med höga närsaltshalter. Den äts av bland annat tånggråsuggor, (Idothea sp.) och strandsnäckor (Littorina littorea). Den används faktiskt också som mat till ryggradslösa djur i vattenbruk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Visst ser den aptitlig ut? Många snäckor och kräftdjur tar sig gärna en tugga. Den används även inom det asiatiska köket.

Som med många andra algarter används klykalgen i Japan där den skördas på våren. Bland annat  i olika maträtter efter det att den först torkats eller saltas in. I andra delar av världen används den som förpackningsmaterial för fisk- och skaldjursprodukter.

Från mitten av 1970-talet har jag spenderat tid på västkusten, vid Tjärnö marinbiologiska station, nära Strömstad. Varje år har delar av tiden varit förknippad med kursverksamhet från Stockholms universitet på fältstationen.  Då, under 70- och 80-talet var det vanligt att vi under fältkurserna hittade klykalgen, eller kodium som den då brukade kallas, vid inventeringar runt de närmaste öarna. Den blev så vanlig att man undrade om den skulle tränga undan andra arter. Men det har inte hänt. Det finns liknande rapporter från andra områden att den var vanligare på 1960 – 70-talet och blev mindre vanlig på slutet av 1990-talet och framåt.

Detta att en art när den kommer till ett nytt område först i början sprider sig och blir mycket vanlig kanske dominerar på vissa miljöer för att sen bli mer som en av alla andra arter har observerats flera gånger. Så månadens alg, klykalgen, kanske inte är en så problematisk art som vi först trodde utan snarare bidrar till att öka den biologiska mångfalden utmed den svenska västkusten?

Read Full Post »