Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sågtång’

n Knöltång, Ascophyllum nodosum, är en av de vanligaste algerna du hittar i strandzonen utmed kusten i Bohuslän. Den är flerårig och kan bli upp till 2 meter lång, men för det mesta är plantorna ca 0,3-1 meter långa. Bålen är oregelmässigt förgrenad och ca 5-10 mm bred. Den har inte någon mittnerv som blåstång och sågtång har. Däremot har den stora ovala flytblåsor som sitter med jämna mellanrum utmed skotten. Färgen på knöltången är gulgrön till olivgrön. De ljust gulgröna delarna är årets tillväxt.
1Knöltång med påväxt
De mörkare delarna sitter i skuggan under grenar som flyter på ytan. Det är också så att det är på dessa grenar som det växer en mängd olika påväxt av alger och ryggradslösa djur. De stora bruna tofsarna är trådslick, Pylaiella littoralis och det växer också lite rödsläke, Ceramium på några av grenarna. På en gren växte en liten blåstångsplanta från förra året. De små vita spiralformade sakerna på tången är skalet till en havsborstmask, Spirorbis spirorbis.
2blåstång
Två vanliga grupper av ryggradslösa djur som förekommer på knöltång är olika arter av mossdjur och hydroider. Mossdjur bildar kolonier där de enskilda husen där det sitter en liten filtrerande individ vart och ett av de som utrymmena är t.ex. Cryptosula pallasiana, som är som ett litet rivjärn med en vackert orangeröd färg och Alcyonidium hirsutum, ser ut som ett ca 1-2 cm stor mjukt ludd som täcker knöltångens yta. På bilden finns också tunna raka kolonier av en hydroid- mer om denna senare.

Den tredje mossdjursartern bildar gråaktiga kolonier där varje litet hus syns tydligt och heter Electra crustulenta. Electra crustulenta, tångskorv är ett av mossdjuren som också klarar att leva vid låga salthalter och som gett namn till vårt nya forskningsfartyg, Elektra af Askö, Stockholms universitets Östersjöcentrums forskningsfartyg.


En vanlig hydroid på knöltången är Dynamena pumula som ser ut som små trekanter som sitter i en rad, med ett litet rum för en hydroid på varje sida. De har nästan ingen egen färg men på en av bilderna ser de röda ut av en alg som växer inne i mossdjuret. Det är en rödalg som heter Rhodochorton purpureum en liten mikroskopiskt tunn tråd. Räknar man nivåerna av vad som växer på vad är det lite som i en tropisk regnskog med en ena arten efter den andra, där knöltången är trädet – mossdjuret en epifyt och rödalgen en epifyt på epifyten.
5Dynamena med rödalg kopia

Den sista arten av hydroid heter Clava multicornis och bildar små klungor med rosa-lila hydroider. På bilden syns spridda tentakler i toppen på djuret. Denna art är lite speciell för den finns bara på knöltång och inte på andra stora brunalger.
8Hydroid Clava multicornis kopia

Knöltång har använts på många ställen just för att den växer lättillgänglig, i nedre delen av sågtångsbältet i tidvattenzonen på Atlantkusten. Utmed vår svenska kust hittar man den från vattenytan ner till ca 1 meters djup i ett bälte mellan blåstången och sågtång. Gärna på lokaler med god vattenomsättning men den klarar inte för kraftig vågexponering. Den tål inte heller låga salthalter och försvinner i utsötade inre fjärdar på västkusten.

I Norge samlades stora mängder in för produktion av tångmjöl och alginat och förr i världen användes den till djurfoder. Detta har gett den namnet grisetang i Norge. Detta är min favorit alg att laga till och göra en god sallad på. Så samtidigt som jag var ute och fotade knöltång för bloggen så samlade jag de nya årsskotten som ännu inte fått någon påväxt till en sallad i kväll. Tror att det får bli som tilltugg till några gratinerade japanska jätteostron. En middag med asiatiskt inslag plockad på vår strand här hemma i Sverige.

Annonser

Read Full Post »

Under 5 års tid har ett intensivt arbete pågått inom forskningsprogrammet WATERS med att ta fram ekologiska bedömningsgrunder för våra kustvattenmiljöer. WATERS slutkonferens hölls i Göteborg under två intensiva dagar, med många engagerade deltagare, från myndigheter, forskare och verksamhetsutövare.

under-ytan

Som man kan se på bilden ovanför är havslandskapet under ytan lika varierat som på land! Mycket skulle kunna bli bättre om djupdata görs öppet tillgängliga och inte, som nu är fallet, hemligstämplade. Då skulle det bli möjligt att få fram kartor över olika kustmiljöer och vilka bottensamhällen som dominerar i olika vattenområden. En grundförutsättning för att kunna lättare bedöma tillståndet och sätta in åtgärder.

För mig var det en mycket givande konferens där jag fick en snabb kurs i hur långt arbetet med nya bedömningsgrunder för bottenvegetation i Östersjön kommit sen jag var med och tog fram bedömningsgrunden för bottenvegetation för Vattendirektivet. I arbetet med att ta fram nya bedömningsgrunder för bottenvegetation har Sofia Wikström, vid Stockholms universitets Östersjöcentrum bidragit under åren och var en av presentatörerna på konferensen. Förslagen till bedömningsgrunder för vegetation i Östersjön och västerhavet är kumulativ täckningsgrad, dvs där täckningsgraden för makroalger i olika skikt adderas och antal arter/ytenhet beräknas. Programmet har också genomfört fältundersökningar i gradienter, där faktorer som salthalt, närsalter och vågexponering gör det svårare att hitta generella samband.

2ndikatorer-o-veg

Procent täckningsgrad av blåstång som indikator användes redan av professor Mats Waern på 1940-talet i Gräsöområdet och upprepades 1984, långt innan Vattendirektivet och bedömningsgrunder kom till för att bedöma ekologisk status. Den jämförande studien av djuputbredning av blåstång visade att den hade minskat med flera meter. Denna förändring kunde kopplas till ett minskat siktdjup orsakat av högre näringshalter i vattenmassan som i sin tur lett till större produktion av växtplankton.

djuputbredning-blastang

kumulativ-ta%cc%88ckning-o-ljus

Genom att utveckla en indikator där flera makroskopiska algers täckningsgrad läggs samman är det möjligt att få ett tydligare utslag av en förändring om t.ex. på grund av påverkan av hög närsaltsbelastning  hela blåstångsbeståndet slås ut, eller som fallet var med skogsindustrins klorblekningsutsläpp som dödade tången i stora områden utanför.

5veg-o-djup-o-ljus

I en pedagogisk figur visade Sofia att sambandet mellan ökade mängder fosfor och kväve kan kopplas till produktion av växtplankton som i sin tur ökar grumligheten i vattenmassan och påverkar alger och växter på botten negativt. Samtidigt kan siktdjup påverkas av tillförseln från land av allt ifrån humus ämnen och sand och lerpartiklar vid häftiga regn. Redan här börjar sambanden bli komplexa. Och det finns ännu mer som påverkar bedömningen av tillståndet i ett kustvatten.Vid konferensen diskuterades att det fortsatt kommer att finnas behov av expertbedömning av tillståndet i våra kustvattenmiljöer. Resultatet från programmet kommer att tas omhand av Havs-och vattenmyndigheten. Enligt presenterade tidsplaner kommer delar av de framtagna bedömningsgrunderna för sötvatten och kustvattnen att bli föreskrifter till december 2017. Vilka som hinner bli klara återstår att se.

Det fanns också många möjligheter till spännande samtal och möten under dagarna och att träffa kollegor som arbetar med dessa frågor på olika sätt är alltid givande. Att dessutom kunna sprida en ny film som visar på hur vackra och varierade miljöer som gömmer sig under ytan blir extra roligt. Bilder kan säga mer än ord – och under sågtångsbältet, på lite större djup syns en tjusig mosaik av blåmusslor och rödalger. Min expertbedömning – en film väl värd att spridas!

Read Full Post »

Morgonens presentation handlade om den stora databas som långsamt håller på att byggas upp och är en utveckling och specialisering av WORMS, World Register of Marine species. Den heter WRIMS, och startade 2004 och lanserades på nätet i mars 2015. WRIMS står för World Register of Introduced Species, I denna databas kan man söka efter förekomst av introducerade arter i olika havsområden, t.ex. Östersjön. Det går att söka på alla arter eller bara på brunalger eller någon speciell art som man är intresserad av. Gör man en sökning så skall man bara vara klar över att Östersjöns gräns är satt vid Kattegatt och inte vid sunden. Så det kan dyka upp arter på listan som inte finns inne i Östersjön.

5 Word Register of Introduced Marine Species

Ett annat intressant föredrag presenterades av norska forskarkollegor om hur det japanska jätteostronet sprider sig norrut utmed kusten i Norge. Det visar sig kunna tåla temperaturer mellan – 25 oC till + 40 oC och förökar sig och tillväxer med stor hastighet på många ställen utmed den norska kusten. Sommaren 2014 som var mycket varm resulterade i en kraftig lek hos ostronen.

4 ostron lek

När de släpper ut sina spermier och ägg färgas vattnet vitt – som syns på den övre högra bilden. Efter presentationen fick vi också några nya förslag på hur man kan tillaga ostron, t.ex. lägga dem på grillen och sen efter att man öppnat dem , lägga på parmesanost och grilla lite till. Vid lunchen var det dags att göra nya fynd vid stranden nära piren.

2 torkskadade algtoppar

De små blåstångsplantorna som sitter högst upp på stranden visade på skador efter en längre period av uttorkning. Det gör att bålen delas så att det ser ut som om de har långsmala blåsor i gren topparna. Lite längre ner närmare lågvattenlinjen växer sågtången med sina stora platta förökningstoppar. Hösten är tiden för sågtångens förökning.

3 Sågtång

6 Mastocarpus på piren7 Mastocarpus

Vågbrytarnas pollare; tripoder är helt täckta med en mörkt rör lite buskig alg. På nära håll liknar den lite Chondrus cripsus, karragentång, men har en massa små papiller som får den att få ett lite risigt utseende. Detta är Mastocarpus mammilaris en rödalg som introducerats till Helgoland och kommer från Island. Det förekommer också Chondrus crispus på klipporna men den skall växa djupare ner. På vägen tillbaka till konferensen hittade vi en stig mellan höga havtornsbuskar fulla med bär. En ren C-vitamin dos för att hålla igång några timmar till och lyssna på mer föredrag.

8 Havtorn

Read Full Post »

När frosten ligger vit på tak och bilrutor och kinderna nyps röda av kylan, värmer det gott med lite undervattensfilmer från vår vackra Östersjö.
Det har under sommaren och hösten kommit upp flera tångfilmer på YouTube, en trend som vi hoppas håller i sig.
Här länkar vi till några trevliga som vi har hittat.
Nyköpings kommun, strax söder om Stockholm, har förstått hur man visar upp sin bästa sida! Här ser du Långskär och Västra Kovik. Det dova gurglande ljudet som hörs är när snorkeln vattenfylls.

Från Skälderviken nere i Skåne kan vi se hur både blåstång och sågtång har återhämtat sig, samt att 2013 var ett otrolig bra år för sudare (Chorda filum) längs hela svenska kusten. Klippet är filmat av Virtuerack. Virtue är en resurs för skolan skapad av naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet och Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg. De har även fler klipp där de bland annat visar hur cd-skivor som hängts ut i havet vid en brygga blir till bostad för många alger och djur.

Har du någon bra tångfilm? Tipsa oss gärna.

Read Full Post »

Tångbloggens egna Helena Forslund försvarar sin avhandling med titlen
”Herbivory, phenotypic variation, and reproductive barriers in fucoids”
torsdagen den 11 oktober kl 10:00 i föreläsningssalen, Botaniska institutionen, Lilla Frescativägen 5.

Opponent är professor Stein Fredriksen, Department of Biology, University of Oslo, Norge.

Avhandlingen handlar om smaltång, blåstång och ishavstång och dessa arters interaktioner med andra organismer och varandra samt reproduktion och genetik.
Spännande läsning!

”Herbivory, phenotypic variation, and reproductive barriers in fucoids”

Spikning av avhandlingen, enligt gammal akademisk tradition, ägde rum på torsdagen den 20 september kl. 10.00 i entrén på Botaniska Institutionen.

Där satt den! Nu är avhandlingen fäst på spikbrädan.

Read Full Post »

Eftersom det gäller att prioritera här i livet, lade jag några timmar av morgonen på att gräva runt bland ilandspolade alger på stranden ute vid Hove och samla sågtång till ett experiment, samt fina exemplar av andra alger att pressa till mitt herbarium.

Stranden består av fina runda klapperstenar i olika storlekar, och utanför ligger hela Skagerrack. De flesta arterna jag hittade finns även på svenska västkusten, men eftersom det är saltare här, så tycker i alla fall jag att algerna blir lite finare.

Vill du veta hur du enkelt pressar alger till ditt eget herbarium? Följ Tångbloggen, vi kommer att lägga upp algpressning i några enkla steg snart.

Onsdagens konferensprogram var uppdelat i två delar. Förmiddagen handlade om skötsel av marina resurser och skyddade marina områden.

Bland annat en mycket rolig studie av Paul Kotterba från Tyskland som undersökt hur stor del av sillens (Clupea harengus) rom som äts upp av spigg (Gasterosteus aculeatus). För att undersöka detta har man låtit sill lägga sina ägg på blomkrukor i terrakotta som man sedan placerat ut i havet . De har sedan mätt hur mycket ägg spiggen äter genom att filma krukorna.

Det är alltid roligt med presentationer som innehåller fältexperiment, särskilt när de har filmat!

Halvor Knutsen från Norge visade data på hur det går för fyra konstgjorda hummerrev. Har man fått de resultat man hoppades på? Har hummern fått små skyddade platser att föröka sig på?

Man har även undersökt vad folk i närmiljön tycker, de flesta är positiva och anser att det är bra med lite regelring kring hummerfisket. Data visar även att med sådana här skyddsåtgärder kan man relativt snabbt bygga upp en stor hummerpopulation igen ifall den tidigare varit utfiskad.

Louise Karlsson, nybliven doktorand vid Göteborgs universitet, presenterade droppande färska data om försök med att återplantera ålgräs på platser där det tidigare funnits, men försvunnit på grund av trålning, fritidsbåtar eller annat som förstört botten.

Man har utvärderat olika metoder för hur man ska återplantera och det som verkar fungera bäst och kräver minst arbete är att plantera ensamma skott som hämtats från större väletablerade ålgräsängar, utan att ta med något av det kringliggande sedimentet.

Det är bra att det finns enkla sätt att reparera de skador som orsakas av oaktsamma båtägare som ankrar i ålgräsängarna och river upp stora sår. Det påminner om de skador man får på en fin gräsmatta om någon kör in en traktor på den när det är blött i marken. Inte snyggt!

Eftermiddagen innehöll mer allmän marin biologi, bland annat en presentation av Pia Norling (NIVA) som undersökt effekten av det nyligen (i Sverige 2007) invandrade japanska jätteostronet (Crassostrea gigas) som man kan hitta bland blåmusselbankarna på den svenska västkusten.

Invandrade arter som kommit med båtar eller liknande, anses ofta vara skadliga för miljön, då de kan konkurrera ut befintliga arter.

I Holland har jätteostronet trängt ut det vanliga ostronet (Ostrea edulis) och vi vet ännu inte hur det kommer att påverka våra grunda vikar på svenska västkusten.

Pias studie jämför vilka djur som bor på och omkring blåmusslor och jätteostron.
Bägge arterna kan bilda bankar, där tusentals musslor eller ostron växer tillsammans och formar ett rev, ofta på ler och sandbottnar. Skalen blir då en liten hårdbotten där andra djur, som alger och havstulpaner kan fästa sig och maskar och fiskar hittar skrymslen där de kan gömma sig och bygga bo. Rovdjur som sjöstjärnor och eremitkräftor har goda jaktmarker på mussel- och ostronbankar.

Den största skillnaden mellan mussel- och ostronrev är att man har funnit fler arter av alger på jätteostronens rev. Detta beror troligtvis på att ostronens skal är platta med skåror i, något som är tacksamt för många algers ägg och sporer att gro i. Ostronen saknar även den skyddande hinnan som musslor har, vilken försvårar för alger att fästa på musslan.

Den skyddande hinnan är det svarta lagret som spricker upp och trillar av när du har plockat upp ett blåmusselskal och låtit det torka några dagar. Borsta bort det så kommer det blå lagret fram och ditt skal blir ännu vackrare.

Read Full Post »

Tisdagens tema var Den marina miljön och hur den reagerar på klimatförändringar (The marine environment and responses to climate change)

Idag var det mycket ålgräs och tång, så det har varit riktigt trevligt!

Jeanine Olsen, en av Europas ledande forskare inom sjögräs, presenterade data från ålgräsängarna längs den norska kusten. Ålgräs (Zostera marina) är, precis som blåstång och smaltång, viktiga miljöer för många arter när de är unga.

Jeanine Olsen visar på ålgräsets utbredning

Man har tidigare trott att Norge inte haft särskilt mycket ålgräs norrut, men inventeringar under sommaren visade att det var gott om ålgräs, som dessutom verkar trivas.

Jeanine jobbar med genetik, så hon har jämfört ålgräs från olika platser för att se om de är nära släkt (låg genetisk variation) eller inte (hög genetisk variation). Orsaken till att man intresserar sig för den genetiska variationen är att ju fler olika individer det finns, desto större chans är det att några kommer överleva ifall det sker en kraftig förändring där många dör. Om alla har samma gener, eller låg variation, så är det mycket mer troligt att exempelvis en temperaturhöjning gör att alla dör.

Tiia Möller från Tartu Universitet i Estland presenterade den stora estniska kartläggningen av ålgräsängar som gjorts längs den estniska kusten. De har lyckats kartlägga enorma områden, mycket tack vare att man kan släpa en videokamera efter båten, en metod som många marinbiologer inte kan tänka sig vara utan idag.

Biodiversiteten (antalet växter och djur som bor där) är hög i ålgräsängar.  I Estland kan man hitta upp till 43 arter av makroalger i ålgräsängarna, vilket är 50 % av de arter vi finner i Östersjön. Man har, precis som i Norge, funnit mer ålgräs än man trodde att det fanns, vilket är positivt. I Estland finner man ålgräs i många olika miljöer, både grunda och lite djupare, inne i skyddade vikar och på mer blåsiga platser. Man hoppas att detta betyder att ålgräs klarar av förändringar i sin miljö bra.

Jonas Thormar, doktorand från UiO i Danmark, visade hur näringsväven (vem äter vem)skiljer sig mellan ålgräsängar i skyddade vikar och ålgräsängar i mer vågexponerade vikar.

Hans undersökningar visade att öronmaneten (Aurelia aurita) fungerar som topp-predator i näringsväven i skyddade ålgräsängar, där de äter små kräftdjur, frisimmande maskar och till och med spigg! Tillgången på näring i den skyddade miljön begränsar maneternas tillväxt, så de blir inte större än 5 cm i diameter.

I Östersjön är vi ju vana vid att man inte bränner sig på öronmaneter. I den skyddade viken man undersökt i Danmark, däremot, kan man känna att det svider lite om man får en manet i ansiktet när man simmar, berättar Jonas.

En forskare som Tångbloggen gillar är Stein Fredriksen från Oslo Universitet som bland annat arbetar med sågtång (Fucus serratus)!

Stein Fredriksen forskar i den norska tareskogen

Under sommaren fältarbete längs den norska kusten har de jämfört hur många och vilka djur som bor på ålgräs med de som bor på sågtång. Arterna har vissa likheter; både ålgräs och sågtång växer på ca 2-3 meters djup (i Norge, märk väl), bägge har platta ytor och finns hela året (perenna).

Man fann totalt 69 arter alger och 25 arter djur som epifyter (växte på) ålgräs och sågtång. Av dessa fanns dryga 30 endast på ålgräs och dryga 20 endast på sågtång. Slutledningen är att även om dessa två arter, ålgräs och sågtång, verkar vara samma miljö för oss, så skiljer de sig mycket i fråga om det vi kallar accessorisk flora och fauna (vilka växter och djur som bor på dem).

Thomas Wernberg arbetar vid University of Western Australia, vilket alltid gör mig avundsjuk och hemskt badsugen.

Man hade en otroligt varm sommar i Australien för något år sedan. En ökning av antal väldigt varma dagar per år kan komma att bli allt vanligare i framtiden, och redan nu kan man se effekten av höjda temperaturer i havet.

Eftersom Australien är upponer, så har de sitt kallvatten på sydkusten och varmvattnet på nordkusten, upp mot ekvatorn. På sydkusten har man cirka 1500 arter av makroalger, bland dem fantastiskt vacker kelp (Ecklonia radiata) och många fina rödalger (exempelvis Rhodymenia sonderi och Pterocladia lucida).

Dessa arter är anpassade till att leva i kallt vatten. Under den varma sommaren dog de bestånd som växte längst norrut, då de upplevde alltför varm temperatur under för lång tid.

Kelpen Ecklonia radiata är endemisk för Australien. Det betyder att den inte finns någon annanstans i världen. Under denna värmevåg dog ca 10 % av världens totala mängd av denna art. Det finns en stor risk att vi kommer se många arter försvinna om inte uppvärmningen av planeten kan bromsas ner till en naturlig hastighet.

Read Full Post »

Older Posts »