Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘främmande arter’

Under Almedalsveckan var givetvis Tant Tång på plats för att berätta om livet i Östersjön. Bland annat informerade hon om nya arter i Östersjön.

Här kan ni se ett litet klipp från lokalnyheterna där hon ger ett recept på hur man kan tillaga den invasiva arten svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus).

 

 

Annonser

Read Full Post »

 

I år var första året som Stockholms universitets nya forskningsfartyg R/V Electra af Askö besökte Almedalen och visade upp Östersjöns rika och varierade liv i flera akvarier på akterdäck. Med ombord fanns akvarier med blåstång, kräkel (Furcellaria lumbricalis), sandmusslor, tånglake och spigg och i luppar och mikroskop visades ett färskt planktonprov från hamnen upp för nyfikna besökare. I ett akvarium fanns både nya introducerade arter som svartmunnad smörbult och smaltång, en art som är unik för Östersjön och tål lite lägre salthalt.

1_Svartmunnad smörbult, smaltång o vattenpest

För den med skarpa ögon syns till höger vattenpest och i bakgrunden smaltång (Fucus radicans) och så svartmunnad smörbult och lite vitskjälksbladmöja.

Två musselrep hängde över relingen, ett med 1 år gamla blåmusslor och ett med 2 år gamla musslor. Båda kommer från en större studie med testriggar utplacerade i Stockholms skärgård med målsättningen att undersöka förutsättningar för odling av musslor.

 

 

Ett år gamla musslor sitter på repet till höger och de två år gamla ligger till vänster på däck. Båda är från Ecopelag som undersöker förutsättningar för musselodling i Stockholms skärgård.

En faktor som begränsar tillväxten hos blåmusslor är låg salthalt. I norra delen av Egentliga Östersjön blir inte blåmusslorna mer än ca 3-4 cm långa. De har också lättare att ramla loss från odlingsrepen genom att byssustrådarna som de håller sig fast med inte är lika starka som på västkusten, där salthalten är högre och blåmusslorna kan växa sig mycket större.

Odling av blåmusslor har en lång tradition utmed marina kuster. Den första odlingen i Sverige startades i närheten av Tjärnö marinbiologiska laboratorium redan i slutet av 1960-talet. 1977 publicerade Hammer den första stora sammanställningen om möjligheter att producera musslor, deras användningsområden och begränsningar. Under 1980-talet presenterades många utredningar om vattenbruk, bland annat om mussel –och ostronodling på västkusten 1985 (Musslor och ostron: en ny näringsgren för svenska västkusten) och nu senast en handlingsplan för svenskt vattenbruk (Handlingsplan för svenskt vattenbruk) för 2012-2020. Här finns att läsa för den intresserade om tillväxthastigheter vid olika salthalter, risker i samband med giftiga algblomningar, att många musslor kan ramla av i samband med kraftig blåst, m.m. men också vilka möjligheter som finns att använda musslor på olika sätt.

4_Catherine Legrand visby 20180705

På ett av Östersjödagarnas seminarium berättade Catherine Legrand, professor vid Linnéuniversitetet, om de försök som nu görs med att använda musslor och musselmjöl från odlingar i Kalmarsund som hönsfoder. Flera spännande försök pågår i olika projekt.

 

5_Testpanel- ägg_ 20180705

Auditoriet och en testpanel fick sen möjligheten att prova vilka höns som fått konventionellt foder och vilka som fått musselmjöl. När det gällde att tippa vilket ett som fått musselmjöl trodde många av oss inklusive undertecknad att det var ägget med gulare äggula, vilket var fel!

6 Ägg test 20180705

Hur som helst – båda smakade lika gott!

Att använda odling av blåmusslor för att rena vattnet och ta upp näring har testats på många lokaler både utmed svenska västkusten och under senare år i Östersjön. I samband med diskussionen om spridning av främmande arter som kommit till svenska vatten under de senaste 100 åren kan det vara intressant att fundera över odling av vandrarmussla (Dreissena polymorpha). Den kan odlas på samma sätt som blåmusslor. Vandrarmusslan finns idag på många platser i sötvatten eller i utsötade vikar av Östersjön. Det är en art som kan fylla blåmusslans funktion att kunna filtrera vatten och ta upp små växtplankton.

I Mälaren har en odling av vandrarmussla anlagts just för att ta upp näringsämnen som fosfor och kväve och rena vattnet. Samtidigt finns ju en risk att spridningen av vandrarmusslan ökar. Men i långa loppet är det kanske bättre att hitta användningsområden för den eftersom den nu finns i många av våra sjöar och utmed kusten. Något att fundera över?

 

Read Full Post »

Caroline Raymond, vid institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, höll igår sitt halvtids seminarium där hon presenterade resultat från sin forskning om djuren som lever i botten eller på ytan av sedimentet i Östersjön.

Hon har studerat dessa samhällen och deras förändringar under flera år eftersom hon kombinerar sina doktorand studier med att arbeta med den nationella övervakningen av just mjuka bottnar i Östersjön. En givande kombination som gjort det möjligt att sammanställa och analysera förändringar under lång tid. Något som inte är möjligt under ett vanligt doktorandprojekt.

1Rutger´s klassiska succession

Det finns en klassisk figur som publicerades 1978 av Rutger Rosenberg och Pearson som visar hur djursamhället förändras på en botten, från en mycket artrik miljö till allt artfattigare ju mer organiskt material som hamnar på botten. Det kan vara algblomning som regnar ner eller större bitar av alger som driver ner till djupare bottnar. När de bryts ner av bakterier förbrukas syret och till slut kan det bli helt syrefritt och inga musslor, sjöborrar eller andra arter kan överleva.

2Caroline halvtids semin

Hon startade sin presentation med en bild över hur botten på sådär 30 meters djup ser ut i Östersjön. Det går inte att föreställa sig hur många små djur som gömmer sig nere i botten. Det de behöver är organiskt material att äta och för ett tränat öga så syns minst två mindre bitar av gamla tångruskor på bilden. De kommer med tiden att bli mat till musslor, vitmärlor och havsborstmaskar som Carolines avhandling handlar om. Under årens gång är det inte heller samma arter utan nya kan komma in i Östersjön och etablera sid där.

3spridning av Marenzelleria

En sådan art är havsborstmasken Marenzelleria spp. som hittades i södra Östersjön runt 1980 och sedan spridit sig i hela Östersjön. Genom att samla in data från övervakningen finns ny långa tidsserier över hur mängden Marenzelleria spp. förändrats mellan åren. Med en kraftig uppgång på många platser men under de sista åren minskar den igen. Vad det beror på är en av frågorna som är kvar att lösa. Sen är det inte så enkelt heller att det bara är en art utan flera arter som är mycket lika varandra till utseendet. Här krävs genetiska studier och undersökningar om de kanske skiljer sig i vad och hur de äter? Och som kan förklara varför de inte minskar i Bottenhavet utan fortsätter att öka.

4Marenzelleria -förändringar

Sammansättningen av arter har förändrats på bottnarna i Östersjön från att för 40 år sedan, när mätningarna startade 1974, domineras av en liten blek, vitmärla, Monoporeia affinis, till i dag där den vanligaste arten är östersjömusslan, Macoma balthica. Så här på våren är det lätt att hitta skal av östrsjömussla i strandkanten. Med lite tur kan det vara vackert vitt med rosa ränder.

5Förändringar i bottenfauna samhället

På bilden nedan syns de stora förändringarna i artsammansättning tydligt. Data kommer från tre av miljöövervakningslokalerna i Asköområdet och visar abundans, dvs hur många individer som finns per kvadratmeter och biomassa per kvadratmeter. Ljusblått är östersjömusslan som med sitt skal väger mer och därför syns knappt de små vitmärlorna som är markerade med orange även om det finns flera tusen av dom per kvadratmeter speciellt på de två djupare bottnarna 40 och 44 meter.  De senaste åren har havsborstmasken Marenzelleria blivit vanlig. Den är markerad med grön färg. I slutet av 1970-talet syns det också att det fanns många havsbortsmaskar i proven men det var andra arter.

6långtidsförändring -märlor till musslor

För att förstå vad som händer och vad förändringar kan bero på gäller det att sätta upp smarta experiment  och att göra dem i fält under naturliga förutsättningar. Bilden visar några stora backar fyllda med sediment, en där havsbortsmasken Marenzelleria satts till, en med Östersjömusslor Macoma balthica och en kontroll utan djur. Backarna fick stå på botten i ett års tid på nästan 14 meters djup. Sen blev det jättespännande att se om de fanns kvar och vilka djur som etablerat sig i dom olika backarna. Hade östersjömusslan ätit upp det de pyttesmå larverna av vitmärla när det var tid för dem att omvandlas och bli bottenlevande? Hur mycket mer hade havsborstmasken grävt runt i sedimentet? Och vad fanns för arter i den tomma kontrollen efter ett år? Caroline har mycket arbete kvar innan det är dags för disputation. Tångbloggen lovar att återkomma i ämnet.

7experiment

Men visst är maskar, musslor och märlor spännande och miljöövervakning bidrar till att vi kan följa förändringar under lång tid.

Read Full Post »

Under Almedalsveckan visade Stockholms universitets Östersjöcentrum en utställning i fören på Briggen Tre Kronor med brett innehåll. Ett tema tog upp vad som händer med marina arter när de vandrar in i Östersjön. Skalen i Östersjön av både blåmusslor och andra marina snäckor och musslor blir mycket mindre, orsakade av den stress som de utsätts av att leva och tillväxa vid den lägre salthalten. Den låga salthalten i Östersjön har också lett till att den genetiska variationen hos arter är mindre än i Västerhavet, vilket kan göra att arter blir mer känsliga för övrig påverkan t.ex. från olika miljögifter. Ämnen som tungmetaller är också giftigare i vatten med lägre salthalt.

1salthaltstress o nya arter

Östersjön är ett ungt hav och det är få arter som hunnit med att anpassa sig till det bräckta vattnet under de 7000 år som gått. Det innebär att havet är artfattigt och vissa djurgrupper saknas som t.ex. sjöstjärnor och sjöborrar. Samtidigt finns ofta många individer av de arter som klarar av att leva i Östersjön.

Östersjöns artsammansättning förändras hela tiden både genom påverkan från människan och genom att nya arter från andra havsmiljöer kommer hit. Många arter har förts hit med ballastvatten, genom akvariehandeln eller i samband med vattenbruk. Det kan ta många år innan någon noterar att Östersjön nu är en art rikare. När den hittas, fångas i ett nät eller vid en provtagning är det ofta försent för att hindra fortsatt spridning och med tiden kommer den att bli ett naturligt inslag i Östersjön. Detta gör frågan vikig och aktuell- ”Är de bara ett problem, vilket ofta lyfts fram eller kan vi nyttja dessa nykomlingar, som kommit för att stanna?”

En art som har stor negativ ekonomisk  påverkan är havstulpanen, som sätter sig på båtskrovet. Det var också denna väg som den en gång fördes in från Amerika. Denna art kom in för ca 100 år sedan till Östersjön och håller på att spridas norrut i Bottenhavet genom att långsamt anpassa sig till allt lägre salthalt. För att hålla reda på när havstulpanerna har kommit kan man hänga ut en platta vid bryggan och se efter varje vecka om det går att se de små, små havstulpanerna som satt sig fast på plattan. Har du inte en brygga att kolla själv på så leta rätt på informationen via Skärgårdsstiftelsens app. Då är det dags att borsta bort dem, gå in i ett sötvattensområde någon dag eller två så havstulpanerna dör, eller åka till en båttvätt. Det är dags att hålla ögonen öppna i slutet av juli början av augusti,  i alla fall om du håller till i Stockholms skärgård.

2havstulpansplatta från 20140915

En annan art som förts in aktivt för ca. 1000 år av vikingarna från amerikanska kusten är sandmusslan (Mya arenaria) som har blivit en naturlig del i bottensamhället utmed kusterna både i Östersjön och på västkusten. Samma sak gäller för många av runt hundra andra arter som kommit in till Östersjön sedan dess. I Östersjön blir sandmusslan mindre än på västkusten. Den kan vara lite svår att hitta men väl värt att leta efter. Smakar mycket gott kokt i lite vitt vin eller stekt i smör.

3Sandmussla

En fiskart som blivit mycket vanlig utmed kusten i södra Östersjön är svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus). Den är också jättevanlig i många hamnar, bland annat i Visby. Den äter både blåmusslor och små kräftdjur. Den har ett fast vitt kött och smakar lite som marulk men eftersom den bara blir runt 2,5 decimeter lång är det lite pilligt att laga till.

Ett av det nyaste tillskottet till arterna i Östersjön är en liten krabba, som blir ca 3 cm stor och har inte hunnit få något svenskt namn ännu. Den är allätare och tar både små kräftdjur som havsgråsuggor och tångmärlor och snäckor. De finns gott om på bottnar utanför Åbo. Vad jag känner till har arten inte hittats i svenska områden ännu. Värd att leta efter.

6mud crab torkade

Så från att förut bara haft en art av krabbor i södra Östersjön, nämligen strandkrabba så finns det nu fyra arter, där den största är den kinesiska ullhandskrabban.

7Kinesisk ullhandskrabba stor

Hittar du någon ny art så fotografera den, notera var du hittade den och skicka informationen till Artdatabanken. Gärna till oss på Tångbloggen också 🙂

 

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Morgonens presentation handlade om den stora databas som långsamt håller på att byggas upp och är en utveckling och specialisering av WORMS, World Register of Marine species. Den heter WRIMS, och startade 2004 och lanserades på nätet i mars 2015. WRIMS står för World Register of Introduced Species, I denna databas kan man söka efter förekomst av introducerade arter i olika havsområden, t.ex. Östersjön. Det går att söka på alla arter eller bara på brunalger eller någon speciell art som man är intresserad av. Gör man en sökning så skall man bara vara klar över att Östersjöns gräns är satt vid Kattegatt och inte vid sunden. Så det kan dyka upp arter på listan som inte finns inne i Östersjön.

5 Word Register of Introduced Marine Species

Ett annat intressant föredrag presenterades av norska forskarkollegor om hur det japanska jätteostronet sprider sig norrut utmed kusten i Norge. Det visar sig kunna tåla temperaturer mellan – 25 oC till + 40 oC och förökar sig och tillväxer med stor hastighet på många ställen utmed den norska kusten. Sommaren 2014 som var mycket varm resulterade i en kraftig lek hos ostronen.

4 ostron lek

När de släpper ut sina spermier och ägg färgas vattnet vitt – som syns på den övre högra bilden. Efter presentationen fick vi också några nya förslag på hur man kan tillaga ostron, t.ex. lägga dem på grillen och sen efter att man öppnat dem , lägga på parmesanost och grilla lite till. Vid lunchen var det dags att göra nya fynd vid stranden nära piren.

2 torkskadade algtoppar

De små blåstångsplantorna som sitter högst upp på stranden visade på skador efter en längre period av uttorkning. Det gör att bålen delas så att det ser ut som om de har långsmala blåsor i gren topparna. Lite längre ner närmare lågvattenlinjen växer sågtången med sina stora platta förökningstoppar. Hösten är tiden för sågtångens förökning.

3 Sågtång

6 Mastocarpus på piren7 Mastocarpus

Vågbrytarnas pollare; tripoder är helt täckta med en mörkt rör lite buskig alg. På nära håll liknar den lite Chondrus cripsus, karragentång, men har en massa små papiller som får den att få ett lite risigt utseende. Detta är Mastocarpus mammilaris en rödalg som introducerats till Helgoland och kommer från Island. Det förekommer också Chondrus crispus på klipporna men den skall växa djupare ner. På vägen tillbaka till konferensen hittade vi en stig mellan höga havtornsbuskar fulla med bär. En ren C-vitamin dos för att hålla igång några timmar till och lyssna på mer föredrag.

8 Havtorn

Read Full Post »

DAG 1

Generaldirektör Björn Risinger hälsade välkommen till Havs- och vattenmyndighetens andra konferens där myndigheten tar ett samlat grepp över havs och vattenfrågor. I år deltar ca 450 personer, alla som arbetar på olika sätt med vattenfrågor i Sverige, på myndigheter, inom forskning, näringsliv och ideella organisationer. Vad som hände under konferensen illustrerades av en tecknare under dagens olika pass.

Bild

En av talarna var Allan Larsson som berättade inspirerat om ÖstersjöInitiativet med exempel från Burgsviken på Gotland. Han tog upp vikten av att stimulera medborgardriven havsförvaltning, att se havet som en resurs och hur detta kan leda till att betala skulden som vi har till ekosystemen. Under Almedalsveckan vill Allan Larsson ta pulsen på de politiska partierna och höra vilken Östersjöpolitik de tänker driva de kommande fyra åren. En fråga var mer pengar till våta åtgärder i kusten.

Vid ett första mingelpass fick vi följa vilka frågor som diskuterades förra året och hur dessa arbetats med på HaV under året som gått. En av illustrationerna visar när Björn Risinger intervjuas av Britt-Marie Mattsson, Göteborgsposten, under rubriken ”Generaldirektören på kroken”. Det var frågor om både om vi kan äta räkor och torsk. Twitterflödet var stort!

BildBjörn Risinger på kroken utanför Gotland. 

Efter lunch var det dags för Djupdykningar i olika frågor där vi samlades i mindre grupper. Jag deltog på två djupdykningar. Den första handlade om ”Hur får vi fram rätt bedömning av våra vatten?” Detta var en halvtidsrapport från forskningsprogrammet WATERS presenterat av Stina Drakare. Tyvärr fick vi inte veta så mycket om hur långt programmet kommit med arbetet i kustzonen. Det har gjorts två gradientstudier och en litteratursammanställning av bottenvegetation som indikatorer (du hittar deras rapporter här).

BildVid denna djupdykning satt vi i stora mingelsalen. Projektledare Mats Lindegarth står till höger vid fönstret.

Den andra djupdykningen handlade om främmande arter skapar nya utmaningar inom miljöövervakningen. Vi fick se både en sten täckt av vandrarmusslor som invaderat sjön Glan förra sommaren och en levande svartmunnad smörbult. Nytt var att svartmunnad smörbult nu finns i Visby hamn så det kanske går att få tag på levande exemplar när vi skall dit i Almedalsveckan. Annars konstaterades det att det är viktigt med åtgärder för att hindra att nya arter kommer in i Östersjön, men när de väl har etablerat sig är det inte så mycket att göra. 

BildTre stadier när en ny art kommer in i svenska vatten miljöer. Åtgärder: Förebygga –snabb upptäckt/utrota – begränsa och kontrollera.

Efter livliga paneldiskussioner om fiskmängder speciellt torsk, serverades en utsökt torsk med tillbehör till middagen! Självklart miljöcertifierad.

DAG 2.

Första passet gick under det talande namnet ”Ett skepp kommer lastat… med hållbart nyttjande av våra vatten”, och var en paneldiskussion med deltagare från yrkesfisket, Lantbrukets riksorganisation, Göteborgs hamn, Sportfiskarna och Svensk energi. Där diskuterades bland annat frågan om förekomst av torsk livligt mellan sportfiskarna och yrkesfiskarna och de tog i hand på att ställa sig på en klippa på västkusten och testa förekomsten av torsk genom att fiska med spö. 

Konferensen avslutades med att miljöminister Lena Ek och Matilda Ernkrans, ordförande i Miljö-och Jordbruksutskottet svarade på frågan: Vad är vatten värt? 

Men innan dess fanns det tid för att lyssna på fyra korta presentationer som man fick välja själv.
Mina val var: 
Systematiska utvärderingar – konsten att sammanställa forskning, presenterat av Sif Johansson. Ett femårigt projekt, EviEM Mistras råd för evidensbaserade miljövård. Mer information finns på www.eviem.se. Detta är en metodik som kan fungera för andra syntes- och analysprojekt och det är värt att se hur denna arbetsmodell fungerar. Halva projekttiden har gått och de har sex projekt med olika forskargrupperingar och det varierar lite olika hur långt dessa kommit i sitt arbete.

BildSif Johansson presenterar projektet och en sammanställning över de sex pågående studierna. 

Det andra projektet hette Storspiggen – en liten fisk med stor betydelse för Östersjön. Spiggen har ökat kraftigt i norra Egentliga Östersjön, runt 10 gånger under de senaste 10 åren. Samtidigt har abborren minskat medan mängden av de arter av djurplankton som spiggen gärna äter, små hinnkräftor (Bosmina) också ökat. En skillnad var att i södra Östersjön har inte spiggen öka på motsvarande sätt och där verkar den äta mer hoppkräftor och hoppkräftornas yngre stadier kallade nauplier.

Projekt tre handlade om åtgärder för levande kust och handlade om betalningsviljan. Hur mycket mer skatt är boende utmed kusten vid Björnöfjärden, Värmdö kommun villiga att betala för en bättre vattenmiljö? Svaret var mellan 600- 900 kr mer i kommunal skatt per år. Nu är det bara att vänta på att insatta åtgärder ger resultat och sen höjs skatten. Mer information finns på Enveco.se och BalticSea 2020 

BildStudien genomfördes och presenterade av enveco en grupp som just fokuserat på ekonomiska värderingar av miljön.

Det fjärde projektet som jag lyssnade på var en beskrivning av främmande arter som trivs i Ringhals kylvattenutsläpp. Det varma kylvattnet från kärnkraftverket skapar en livsmiljö som gynnar många nya arter. Tre för svenska vatten relativt nya arter som hittats är sargassosnärjan (Sargassum vulgare), rödsvansing (Dasya baillouviana) och japanskt jätteostron (Crassostrea gigas). 

Bild

Första dagen fick vi också en inspirationsföreställning av Gbglmpro. Auditoriet fick föreslå vad de skulle sjunga om och förslaget var ”Länge leve vattnet och vårt hav”. Till slut den sista illustrationen och för dig som är intresserad är DU inbjuden till nästa Havs- och vattenforum i Göteborg den 26- 27 maj 2015. Bara att boka in i kalendern!

Bild

Read Full Post »