Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2013

Med utvilade hjärnor är det dags att fylla på med mer alger, både mentalt och fysiskt.

All things sweet and seaweedy

All things sweet and seaweedy

Efter en inledande plenary föreläsning av Iain Neish om vikten av att ha visioner och vara envis om man ska lyckas med vattenbruk så var det dags för en kopp kaffe, en liten god fruktbakelse och dagens första mini symposium.

Plenary with Iain Neish

Iain Neish föreläser om att vara envis

Mini symposium: Cultivation of tropical red seaweeds
De vanligaste arterna av röda alger som odlas är Eucheuma spp., Kappaphycus spp., Porphyra spp. och Gracillaria spp.
I Chile och Peru odlas framförallt Gracillaria. I Chile försöker man ta fram nya metoder för att kunna odla upp alger i lab, istället för att ta material från vilda populationer som många gör idag. Man har även undersökt om det går att odla andra kommersiella arter.

I Malaysia, Filippinerna och Indonesien odlar man med fixed off-bottom tekniken i grunda vatten.

Most algae in shallow waters are farmed using the off-bottom method.

Off-bottom metoden.

I djupare vatten använder man free-swing metoden, där endast en ände är fästad vid botten. Nackdelen är att den tar upp ganska mycket yta, då de måste sättas på sådant avstånd att de inte trasslar in sig i varandra.

The free swing method, attached at only one point.

Free swing metoden, som är fästad i en enda punkt.

Andra metoder för djupare vatten är något som kallas single long line rafts, spider web rafts eller floating triangle, lite beroende på hur man har utformat repens uppsättning. Men dessa flottar är fästa i alla fyra hörnen och är således mer stationära. Det medför att man kan placera dem tätare.

In deeper waters, single longline rafts are common.

Single longline flottar är vanligast på djupt vatten.

Vissa odlare hänger ut korgar som algerna ligger fritt i. Men detta är på utvecklingsstadiet fortfarande. Man använder högtryckstvättar för att få bort oönskad påväxt av andra alger (epifyter).

Dr Flower Msuya från Tanzania visade en sammanställning över hur algodling har startat och fortgått för östafrikanska kusten, med exempel från Mauritius, Madagaskar, Tanzania och såklart Zanzibar. De största problemen som man brottas med är att man nu börjar få problem med olika sjukdomar. Här finns det mycket vidare forskning att göra och många misstag att lära ifrån. Samtidigt hålls ett minisymposium i salen brevid om just sjukdomar och parasiter på alger. Det är ett hett område för algindustrin.

Presentationer: Integrated aquaculture and introductions
I Australien odlas mycket yellowtail kingfish och tonfisk. I nuläget odlas inte alger i Australien, så forskarna försöker nu hitta arter som passar för odling tillsammans med fiskfarmar för att kunna minska utsläppen (IMTA, se tidigare inlägg). Det viktiga är att de alger man odlar är bra på att ta upp kväve från fiskodlingarna, men även att det finns en marknad för dem.

Kathryn Wiltshire från University of Adelaide testade flera arter rödalger och brunalger för att se vilka som var bäst på att ta upp kväve och vilka som växte snabbast för att kunna välja arter som lämpar sig för vidare försök med vilka förhållanden som ger bäst prestanda.

Tom Schils från University of Guam (du får extra poäng om du vet var det ligger utan att slå upp det) berättade att korallreven i Mikronesien och Stilla Havet har väldigt distinkta algsamhällen, som nu hotas av att man introducerar nya sorter av dessa arter som är framavlade för odling. Ett välkänt exempel är rödalgen Acanthophra spicifera som har tagit över grunda bottnar på korallreven runtom Hawaii.

Mikronesien har en Biosecurity Plan, där man försöker kartlägga och förhindra hot mot den marina miljön, exempelvis hur man hanterar ballast vatten som är en stor spridare av arter från en plats till en annan.

Dr Yang från Kina visade hur man längs Kinas 18 000 km långa kust odlar rödalgen Gracillaria och hur man nu arbetar för att utveckla användandet av integrerat vattenbruk. Mellan 1967-1980 bestod 50-60 % av Kinas vattenbruk av odlade alger, främst brunalgen Saccharina japonica. Sedan dess har andelen odlad fisk, räkor, krabbor och musslor ökat. Det medför ökad kvävebelastning, och man behöver odla mer alger för att inte få problem med övergödning.
Produktionen av rödalgen Gracillaria ökar stadigt, från 0,13 hektar år 2000 till 1067 hektar år 2007. År 2011 var totala odlingsytan för Gracillaria 1500 hektar!

Read Full Post »

Det kan tyckas konstigt att man behöver en ledig dag efter bara två dagar, men det har varit så intensivt att det behövdes!

Tångbloggen åkte upp i bergen och besökte Balis botaniska trädgård, där det fanns gott om orkidéer och ormbunksträd.

Fern trees are just lovely!

Ormbunksträd är helt underbara!

Vi fick även vår guide att bli totalt förvirrad när vi stod och tittade på en trädstam och fotograferade den i fem minuter, istället för att titta på templet vi just då besökte eller åtminstone fotografera vackra blommor. Men trädstammen var full av vackra lavar, som ju faktiskt består av en svamp och en alg.

Notera den vackra skriftlaven, en personlig favorit.

Busklav, bladlav och skorplav på trädstam. Vackert!

Busklav, bladlav och skorplav på trädstam. Vackert!

Read Full Post »

Efter en omtumlande första dag, där hjärnan mättats med intryck av färg, form, smak och fakta, har vi nu kommit till dag två. Idag är det dags för presentation i minisymposium för min del, och på eftermiddagen är det poster-session för mig och Lena.

Vår poster, med gummi-receptakler.

Vår poster, med gummi-receptakler.

Under kaffe pausen kan man äta allt möjligt som är baserat på alger. Mycket jello blir det… Vi har även prövat algkorv, alg-nuggets, alg-sate (den var godast) och alg-pepes (inlindat i bananblad och grillat).

Behöver vi ens kommentera?

Behöver vi ens kommentera?

Det finns MÅNGA sätt att använda alger i matlagning.

Det finns MÅNGA sätt att använda alger i matlagning.

Nu jobbar vi hårt på att hitta så många konstiga produktprover som möjligt att ta med hem.

Weedy products

Algprodukter i massor.

Men först ett sammandrag av förmiddagens vetenskapliga presentationer.

Mini-symposium: Human and natural impacts on seaweed beds.

Dr Muraoka och Dr Fujita, bägge från Japan, visade hur tsunamin som drabbade Japanska östkusten I mars 2011 påverkade livet I havet. Detta var mycket intressant, eftersom nyheterna endast fokuserat på det som skett på land.

I områden nära epicenter har stora areal av sjögräsängar med ålgräs (Zostera marina) försvunnit. Tsunamin svepte över mindre halvöar och förstörde även många skyddade vikar. Men nu, 2012, har man sett at det börjar ske en återhämtning. Det kommer dock att ta några år, men det pekar åt rätt håll.

Ett av de stora problemen för växtlighet i havet var att alla partiklar som spolades ut i vattnet medförde att ljuset inte trängde ner djupare än 4 meter.

I Onmae Bay var det många laxodlingar och musselodlingar innan tsunamin. Man hade problem med påväxt av kelparten Saccharina japonica på odlingskassarna och musselrepen. Uppskattningsvis växte det 90 ton (!) kelp på odlingarna per år. Detta kan jämföras med att det bara växte 1 ton på skyddade hårdbottnar i närheten (där sjöborrarna betade flitigt) och 10 ton på mer vågexponerade platser där sjöborrarna inte kom åt.

Saccharina japonica gynnas även av näringen som kommer från odlingarna. Från det att den fortplantar sig i november till maj växte den till hela 2 meter! Kelpen gynnas nämligen av bra vattencirkulation, som var högre ute på odlingarna än på den naturliga hårdbotten.

Idag finns det stora mängder skräp från alla hus och bila som spolades ut i havet av vågen. Många vågbrytare och andra strukturer som skyddade stränderna försvann också. Detta har gynnat kelpens återhämtning, eftersom dess värsta fiende sjöborren inte kan hålla sig kvar i hårda vågor.

När man nu börjar komma i ordning igen efter katastrofen har man även kunnat börja fiska sjöborre igen. Detta har också underlättat för kelpen att återetablera sig.

När kelpen kom tillbaks som påväxt ute på de nya fiskodlingarna upptäckte man att det nu var en annan art, Petalonia fascia, som dominerar. Detta visade sig vara ett problem, eftersom den inte är alls lika bra på att ta upp nitrat och ammonium som S. japonica. Således fick man för höga kvävehalter i burarna.  Det är alltså skillnad på tång och tång.

Nu arbetar man för att få tillbaks ”rätt” kelp, S. japonica, för att undvika de problem som kan orsakas av för mycket näring i vattnet. Det man är oroligast för är algblomningar av mikroalger, så kallade red tides, som även kan orsaka shell toxin blooms, där giftiga alger anrikas hos musslor och andra filtrerare, som inte kan konsumeras.

Även om systemet påverkades mycket kraftigt av tsunamin så är det sakta på väg tillbaka.

Presentationer: Cultivation techniques II

Det återkommande temat i de flesta presentationer handlar om vikten av att utbilda lokalbefolkningen och skapa en medvetenhet. Både gällande hur man odlar och hanterar alger, men framförallt att förklara fördelarna med och vikten av att skapa integrerade vattenbruk med många olika arter för ett ekologiskt hållbart brukande av havet.

Detta är inget unikt för de tropiska länderna. Okunskapen om hur man skapar ett hållbart vattenbruk verkar finnas i alla länder. När vattenbruk först kom i ropet under 70-talet sågs det först som lösningen på problemet med proteinbristen. Men snart upptäckte man att stora monokulturer som matades intensivt, ibland även med stora mängder antibiotika, inte var så bra som man trodde. De skapade negativa effekter, och den allmänna åsikten om vattenbruk vändes till att bli negativ.

Att bara odla stora mängder av en enda art som ligger i toppen av näringskedjan är inte det bästa sättet att bedriva vattenbruk. Genom att samodla, något som många trädgårdsodlare känner till lönsamheten av, kan man både minska de negativa effekterna av näringsläckage och samtidigt få en eller flera ytterligare produkter som ger inkomst. Dessutom ger det en redundans, att inte lägga alla ägg i samma korg. För höga tätheter av en art gör den känslig för sjukdomar och parasiter. Genom att odla glesare, men totalt sett mer, slipper man riskera att skörden slås ut av en elak liten parasit eller ett virus och man behöver inte heller använda antibiotika i samma utsträckning.

Read Full Post »

Överväldigande! Det är det ordet som blir kvar efter att man har gått in på Bali Nusa Dua Conference Center och ser alla utställare som på ett eller annat sätt använder sig av alger.

Det är inte alla som tänker på att alger faktiskt är en vanlig ingrediens i många av de produkter vi använder dagligen, som schampo, tvål och tandkräm. Men här finns mer representerat än vad jag trodde var möjligt! Många företag som utvinner olika ämnen ur alger finns representerade, följt av de som vidare raffinerar de utvunna ämnena för att skapa allsköns produkter.

Massor med utställare och produkter med alger.

Massor med utställare och produkter med alger.

Mest spännande är såklart uppsjön av mat med alger, både i ren form som exempelvis seaweed snacks, och som gelé i olika former (och färger!)gjord på agar agar som utvinns ur alger. Och det är smakprov på allt! Det här är inte en konferens man går hungrig ifrån, möjligtvis har man lagt grunden till diabetes.

Dagens födointag har bestått mest av alger.

Dagens födointag har bestått mest av alger.

Vi kommer lägga upp mer bilder så att ni som följer bloggen får ta del av mångfalden, både i blogginläggen och i galleriet.

Invigningen av konferensen började med traditionell balinesisk dans och Indonesiska nationalsången, följt av en rad tunga dignitärer som på fem minuter per person förklarade att de var glada och stolta över att konferensen hölls här på Bali och att alger är en viktig del av regionens ekonomi och en viktig global produkt. Åtminstone tror jag att det är vad som sades, då många talade på indonesiska. Men publiken verkade nöjd och det applåderades mycket. I publiken fanns bland annat fiskeriministrarna från Tanzania och Marocco samt Balis handels- och industriminister.

För att så slutligen förklara symposiet officiellt öppnat, slogs det på gong-gong. Sedan bröt det stora förflyttningskaoset ut. Med över 500 anmälda så är det totalt kanske 2500 personer här om man räknar med alla funktionärer och övriga utställare. Igår såg det öde och stort ut, idag känns det trångt.

Det är totalt 38 länder som deltar i symposiet, de flesta från den så kallade Koralltriangeln (Indonesien, Sulawesi, Filippinerna) men Europa är väl representerat. Landet med flest presentationer är Malaysia (57), följt av Indonesien (47), med Frankrike (31! Inte illa.) på tredje plats. Sverige har 7 deltagare, alla från Stockholms Universitet.

 

Mini symposium:  Integrated mulit-trophic aquaculture IMTA (integrerat multi-trofiskt vattenbruk)

Vattenbruk är inte utan problem, det har många säkert redan hört och sett med exempelvis fiskodlingar, som släpper ut kväve och andra ämnen i vattnet runtomkring och på botten under odlingarna. För att minska de negativa effekterna kan man odla flera olika arter tillsammans, där den enas avfall blir den andres näring. Här kommer alger in som en viktig faktor.  Alejandro H. Buschmann inledde med att sammanfatta att det behövs mer forskning på hur alger fungerar i samodlingar, om de kan föra över smitta mellan varandra eller till djur, och att det behövs mer forskning på samodling av arter på olika trofinivåer.

Helena Abreu presenterade vilka IMTA försök som gjorts i Europa, som ligger långt efter Asien i denna aspekt, med fokus på algodling. Bland annat har man försökt minska den negativa miljöpåverkan av landbaserade fiskodlingar i Norge och Frankrike genom att odla Ulva spp. (havssallat) som kväverenare. Det viktiga är dock att man får en algprodukt som det finns en marknad för, antingen som mat, gödning eller för att utvinna olika substanser ifrån.

Intresset för IMTA växer i Europa, framfrallt för att man har ett behov av större produktion av djur  i vattenbruk, och därmed behöver mer rening, men även att det behövs en bredd av organismer som man odlar för ett säkrare och mer hållbart system. Dessutom ökar intresset för algprodukter enormt i Europa, inte enbart som mat, utan även som ingrediens i hudprodukter och för utvinning av biobränsle.

I och med det höjda behovet är det viktigt att man ser till att odlingarna sker på ett hållbart sätt, så att man inte får en boom-and-bust, där man tar ut för mycket och systemet kollapsar.

Förutom de biologiska och teknologiska utmaningarna, där fiskodlare ska lära sig odla en ny art, måste det även lösas en del regelverkshinder som finns idag.  Idag är det framförallt Norge, Portugal, Frankrike, Irland och Danmark som odlar alger storskaligt i Europa. Man odlar främst kelparter, mest Saccharina latissima, sockertare, som finns på vår svenska västkust. I Danmark samodlar man exempelvis med öring och musslor eller enbart kelp och musslor. Kelpen odlas på långa rep, som hänger fritt i vattnet, lite som ett klädstreck.

I Bretagne, Frankrike, samodlar man ostron och alger, bland annat grönalgen Ulva lactuca (Havssallat) som växer på ostronburarna. Portugal (som av någon anledning har vatten utanför Senegal) odlar kelp tillsammans med plattfisken sjötunga , vilket man även gör på Kanarieöarna. På Irland odlar man den läckra brunalgen Alaria esculenta (havskål) tillsammans med lax.

För att kunna utvinna så mycket som möjligt ur dessa alger har man nu startat ett MacroAlgae Bioraffinaderi, ett samarbete mellan flera europeiska länder, där man hoppas kunna få igång en blomstrande algodlingsindustri även i Europa.

Minisymposium: Cultivation techniques

Agar utvinns ur cellväggarna från agarproducerande alger som Gracillaria sp. Beroende på om algerna odlas i stora tankar på land, i större dammar eller ute i havet, så varierar tillväxthastigheten, påväxt av oönskade alger, känsligheten för olika sjukdomar och det kemiska innehållet i algerna. I Malaysia har man utvärderat vilka för- och nackdelar som är knutna till de olika metoderna, samt provat fler metoder. Bland annat har man använt sig av flytande nätburar, som ofta används inom fiskodling. Man har även låtit sporer sätta sig på fixerade botten-nät och linor, där man fått större avkastning på linorna jämfört med näten. Problemen med rep och nät var framförallt att många andra arter också tyckte om att växa där (fouling).

För att utvärdera vilken metod som var bäst, inte bara i mängd alg producerad per tidsenhet, har man i Malaysia även analyserat det färdiga agarpulvret för att jämföra kvaliteten på produkten. Man fann bland annat att från vissa områden innehöll produkten för höga halter bly för att få säljas som livsmedel. Ett områdes vattenkemi och föroreningshistoria är viktigt att ta in i beräkningen om man ska börja odla alger för konsumtion.

De största problemen är ändå betning och oönskad påväxt av andra arter (fouling).

Norges laxodling växer kraftigt. Uppe i Trondheim, där det finns gott om laxfarmar, har man odlat Saccharina latissima, sockertare, utanför laxkassarna. Man låter sporofyterna (tänk frön) sätta sig på långa rep inne i lab, sedan hänger man ut dem i vattnet.

Sockertaren ”sås” i augusti och växer inte särskilt mycket under den mörka vintern. Men när ljuset kommer tillbaks i februarui-mars skjuter den fart och växer kraftigt fram till juni, där den når sitt maximum och det är skördetid. Låter man den vara kvar längre än så börjar de brytas ner och även få problem med påväxt av djur och andra alger. Det är även i juni som den innehåller högst halter av kolhydrater (alginat, laminarian och mannitol)

Sockertaren växer bäst på 5 meters djup, där det finns lagom med ljus, varken för mycket eller för lite. Odlar man den vid/i en laxodling växer den hela 50% mer! Norge ligger verkligen bra till för att utveckla en lönsam algodlingsindustri och utveckla ett mer integrerat vattenbruk.

I Storbritannien har man jämfört olika plast- och textilmaterial för att hitta vilken sorts yta och kemisk sammansättning som är bäst för att ”så” kelp (Laminaria digitata och Saccharina latissima) på.

Man har jämfört 12 (!) olika plaster med olika egenskaper, bland dem en plast bestående av fenol-formaldehyd (jättegiftigt!) för att se hur känsliga de små sporerna är (kelp har, till skillnad från blåstång, sporer).

Tävlingen mellan de två kelparterna avlästes vid settlement(sådd), efter 5 veckor, efter flytt utomhus och efter 3 månader. Saccharina latissima är mer tolerant mot kemiska läskigheter än Laminaria digitata (fingertare) och växte bättre på de flesta plasterna (få överlevde på den supergiftiga). Det verkar som att man inte bör använda sig av plast som substrat om man ska odla Laminaria digitata, men att det inte är några problem för odling av Saccharina latissima. Bäst plaster om man vill odla bägge arterna är PE, PP och PVC.

Read Full Post »

Det känns alltid lite overkligt när det äntligen är dags för något man väntat länge på. Efter två veckors acklimatisering till det balinesiska klimatet och tidsskillnaden på sex timmar (läs: semester) är jag nu på plats i Nusa Dua på södra Bali, där 21st International Seaweed Symposium börjar imorgon.

Enligt arrangörerna är det lite drygt 500 personer anmälda till konferensen. Det kommer att hållas presentationer, mini-symposier och det kommer såklart ställas ut posters. Tångbloggen har helgarderat sig och har med ett bidrag i varje kategori.

Inte helt oväntat, med tanke på var vi befinner oss, är det övervägande asiatiska forskare som deltar. Spännande, då framförallt många kinesiska forskare ofta publicerar i kinesiska tidskrifter som sällan översätts till engelska.

Konferensen spänner över ett brett ämnesfält med många intressanta kategorier. Under konferensen försöker vi sammanfatta så många kategorier som möjligt för att våra trogna läsare ska ha något att prata om över kaffet. Om man verkligen vill imponera så kan man ladda ner programmen för de olika presentationerna på konferensens hemsida.

I väntan på startskottet bjuder vi på några fina bilder av alger från Bali som vi redan stött på, samt en dykbild för att göra er riktigt badsugna (det var 28°C i vattnet).

Ett grönt trassel.

Ett grönt trassel.

Tjusig rödalg.

Tjusig rödalg.

Den liknar vår svenska Furcellaria lumbricalis!

Den liknar vår svenska Furcellaria lumbricalis!

Det är så enkelt att dyka i varma vatten! Ingen torrdräkt, ingen is.

Det är så enkelt att dyka i varma vatten! Ingen torrdräkt, ingen is.

Read Full Post »

vid stranden av Brunnsviken för tre veckor sedan. Foto: Eva Dalin

Isen täcker fortfarande Brunnsviken, en liten vik av Östersjön som jag kan se från mitt fönster på institutionen.

Alla säger att våren är flera veckor försenad i år och väntar på att värmen skall komma. Men går man tillbaka till 1970-talet när jag undersökte Brunnsviken under mina doktorandstudier så brukade isen ofta lossna först i mitten på april. Det är lätt att glömma hur det var förr. Och nu har våren kommit och isen lossnar även på Brunnsviken.

I en krönika berättar jag lite mer om förändringar och utvecklingen i Brunnsviken denna lilla vik av Östersjön där det till sommaren går bra att bada.Krönikan hittar du på Stockholms universitets hemsida. http://www.su.se/medarbetare/service/information-kommunikation/berattelser/kronikor/

Read Full Post »

Det finns tydliga tecken på att våren har kommit – i Östersjön och på västkusten.
Två typiska vårarter på västkusten som jag hittade när jag var där under påsklovsveckan var stenar täckta med grön Strutsallat och andra stenar med Dumontia, en rödalg.

En skål med Strutsallat att pryda middagsbordet med.

En skål med Strutsallat att pryda middagsbordet med.

Dumontia har relativt få grenar och är mycket vanlig i strandzonen på våren. För mig som algforskare ger en skål med Strutsallat en härlig vårkänsla.

För att få den att hålla sig inomhus är det bäst att ställa den svalt under natten.

Kanske i källaren eller ute om det inte är risk för frost för det tål de inte.

Annat att pynta bordet med - Dumontia med små Strutsallat´s blad

Annat att pynta bordet med – Dumontia med små Strutsallat´s blad

En annorlunda bordsdekoration är en tallrik med vackert mörkröd Dumontia påväxt av små Strutsallats blad.

För Tångbloggens räkning kunde jag också konstatera att förökningstopparna på blåstång och spiraltång syns tydligt redan nu.

När vattentemperaturen stiger och kommer över 10 grader C kommer tången att vara redo att föröka sig.

Andra tecken på vårens ankomst hittar du på Naturens kalender,för landväxter.

På Tångbloggen återkommer vi med mer om förändringar under ytan framöver.

Blottlagd tång vid lågvatten - tydligt vårtecken. I mitten syns de nya förökningstopparna som knopparna på ett träd.

Blottlagd tång vid lågvatten – tydligt vårtecken. I mitten syns de nya förökningstopparna som knopparna på ett träd.

Read Full Post »

Older Posts »