Tångbloggen

Med utvilade hjärnor är det dags att fylla på med mer alger, både mentalt och fysiskt.

All things sweet and seaweedy

Efter en inledande plenary föreläsning av Iain Neish om vikten av att ha visioner och vara envis om man ska lyckas med vattenbruk så var det dags för en kopp kaffe, en liten god fruktbakelse och dagens första mini symposium.

Iain Neish föreläser om att vara envis

Mini symposium: Cultivation of tropical red seaweeds
De vanligaste arterna av röda alger som odlas är Eucheuma spp., Kappaphycus spp., Porphyra spp. och Gracillaria spp.
I Chile och Peru odlas framförallt Gracillaria. I Chile försöker man ta fram nya metoder för att kunna odla upp alger i lab, istället för att ta material från vilda populationer som många gör idag. Man har även undersökt om det går att odla andra kommersiella arter.

I Malaysia, Filippinerna och Indonesien odlar man med fixed off-bottom tekniken i grunda vatten.

Off-bottom metoden.

I djupare vatten använder man free-swing metoden, där endast en ände är fästad vid botten. Nackdelen är att den tar upp ganska mycket yta, då de måste sättas på sådant avstånd att de inte trasslar in sig i varandra.

Free swing metoden, som är fästad i en enda punkt.

Andra metoder för djupare vatten är något som kallas single long line rafts, spider web rafts eller floating triangle, lite beroende på hur man har utformat repens uppsättning. Men dessa flottar är fästa i alla fyra hörnen och är således mer stationära. Det medför att man kan placera dem tätare.

Single longline flottar är vanligast på djupt vatten.

Vissa odlare hänger ut korgar som algerna ligger fritt i. Men detta är på utvecklingsstadiet fortfarande. Man använder högtryckstvättar för att få bort oönskad påväxt av andra alger (epifyter).

Dr Flower Msuya från Tanzania visade en sammanställning över hur algodling har startat och fortgått för östafrikanska kusten, med exempel från Mauritius, Madagaskar, Tanzania och såklart Zanzibar. De största problemen som man brottas med är att man nu börjar få problem med olika sjukdomar. Här finns det mycket vidare forskning att göra och många misstag att lära ifrån. Samtidigt hålls ett minisymposium i salen brevid om just sjukdomar och parasiter på alger. Det är ett hett område för algindustrin.

Presentationer: Integrated aquaculture and introductions
I Australien odlas mycket yellowtail kingfish och tonfisk. I nuläget odlas inte alger i Australien, så forskarna försöker nu hitta arter som passar för odling tillsammans med fiskfarmar för att kunna minska utsläppen (IMTA, se tidigare inlägg). Det viktiga är att de alger man odlar är bra på att ta upp kväve från fiskodlingarna, men även att det finns en marknad för dem.

Kathryn Wiltshire från University of Adelaide testade flera arter rödalger och brunalger för att se vilka som var bäst på att ta upp kväve och vilka som växte snabbast för att kunna välja arter som lämpar sig för vidare försök med vilka förhållanden som ger bäst prestanda.

Tom Schils från University of Guam (du får extra poäng om du vet var det ligger utan att slå upp det) berättade att korallreven i Mikronesien och Stilla Havet har väldigt distinkta algsamhällen, som nu hotas av att man introducerar nya sorter av dessa arter som är framavlade för odling. Ett välkänt exempel är rödalgen Acanthophra spicifera som har tagit över grunda bottnar på korallreven runtom Hawaii.

Mikronesien har en Biosecurity Plan, där man försöker kartlägga och förhindra hot mot den marina miljön, exempelvis hur man hanterar ballast vatten som är en stor spridare av arter från en plats till en annan.

Dr Yang från Kina visade hur man längs Kinas 18 000 km långa kust odlar rödalgen Gracillaria och hur man nu arbetar för att utveckla användandet av integrerat vattenbruk. Mellan 1967-1980 bestod 50-60 % av Kinas vattenbruk av odlade alger, främst brunalgen Saccharina japonica. Sedan dess har andelen odlad fisk, räkor, krabbor och musslor ökat. Det medför ökad kvävebelastning, och man behöver odla mer alger för att inte få problem med övergödning.
Produktionen av rödalgen Gracillaria ökar stadigt, från 0,13 hektar år 2000 till 1067 hektar år 2007. År 2011 var totala odlingsytan för Gracillaria 1500 hektar!