Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘konferens’

I Japan, Kina och Korea har man samodlat alger, ostron och sjögurkor i hundratals år. Men här i Europa har det varit helt okänt fram till för 10-15 år sedan. Vi är en liten men entusiastisk skara som arbetar hårt med att få fram protokoll för att föda upp sjögurkor av olika europeiska arter och testa hur de fungerar i ett samodlat system.

Varför behöver vi föda upp djur? Kan vi inte bara testa på djur som vi hämtar in från havet? Nej, det är nämligen lite knepigt, för att inte säga omöjligt, att mäta tillväxt på vuxna sjögurkor. De kan nämligen variera otroligt mycket i längd, omkrets och vikt eftersom de kan fylla sig eller helt tömma kroppen på vatten. Dessutom är tillväxten mycket större, per gram, hos juveniler. Precis som hos oss växer barn snabbare än vuxna. Så för att kunna göra bra och tydliga studier på tillväxt måste vi först kunna producera juveniler att göra studierna på.

Men det tar tid att klura ut hur varje art av sjögurka vill ha det med temperatur, vattenrörelse och mat för att larverna ska överleva och vilja omvandla sig. Varje art har specifika krav och de vägrar helt att fylla i frågeformulär eller svara på frågor, så det är små steg framåt för att få till rätt förutsättningar. Därför är det extra viktigt med en konferens som denna för att kunna träffas och prata tillsammans om vad vi gör, vad som lyckats men också berätta vad som inte fungerat så att vi kan lära oss av varandras misstag. För det är inte något som publiceras i vetenskapliga artiklar, som är det sätt forskare kommunicerar med varandra om vad de gör.

Men i väntan på att få till uppfödningen kan studier på näringsupptag göras. Helt enkelt att mäta hur mycket näring är i maten innan den äts och hur mycket finns kvar när den har passerat sjögurkans tarm. Här fick vi tre fina presentationer under IMTA sessionen på samodling av sjögurka med abalone, en sorts mollusk som kallas havsöra och som är vanlig att odla och äta i Asien, Australien och Sydafrika. Abalone betar på alger med en radula, en rasptunga som river upp algen. Bitar av alg trillar vid sidan av munnen och även när maten gått igenom abalonens tarm är det mycket näring kvar. Innehåller det tillräckligt för att sjögurkor ska kunna överleva på det? Och vore det inte bra om samodlingen gjorde att man slapp städa tanken med abalone lika ofta, eftersom sjögurkorna städar botten genom att äta abalonens bajs? Jo visst är det så. Det spar en hel del arbetstid att samodla abalone med sjögurka, eftersom studien av Abigail John Onomu visar att det räcker att städa en gång per vecka istället för två om arterna är i samma tank. Båda arter växer och trivs och slipper stressas av städning mer än nödvändigt.

En mycket bra studie av Abigail

Gercende Courtois de Viçose från Las Palmas University på Kanarieöarna, jämförde samodling av sjögurka och abalone på två olika platser, Kanarieöarna och Sydafrika för att utvärdera möjligheterna till IMTA. Hon använde lokala arter av sjögurka och abalone, så på Kanarieöarna kombinerades sjögurkan Holothuria sanctori med abalonen Haliotis tuberculata och i Sydafrika sjögurkan Neostichopus grammatus med abalonen Haliotis midae. Båda dessa arter av sjögurka lever ganska grunt, så det var enkelt att samla in individer som var relativt små, och därmed bättre lämpade för att skatta tillväxten, utöver analyserna på näringsupptag. Hennes studie visar att tillväxt skiljer sig mellan olika arter av sjögurka, hur stora de är och hur många djur som finns per tank. Det är viktigt att ta med i beräkningarna om man ska planera ett IMTA-system. Hon kunde också visa att abalonen inte påverkades negativt av att få sällskap av sjögurkor.

Två olika arter av vardera sjögurka och abalone jämförs

Både Abigails och Gercende’s studier är en del av det stora Aquavitae- projektet, som du kan läsa mer om här.

En tredje studie presenterades av Bastien Sadoul från L’institut Agro, Frankrike. De har arbetat med två arter som finns både i Medelhavet och längs franska Atlantkusten: Holothuria tubulosa och Holothuria forskali. Även denna studie undersökte sjögurkornas möjligheter till att ta hand om avfall i samodling med seabass (en fisk). Han visade på resultat som var mycket lovande, med 100% överlevnad och mycket god tillväxt under en typ av odling, men även på en minskad tillväxt under odling i tankar med många djur. Det är något jag själv har noterat, och Bastien var mycket öppen med att berätta om de många misslyckanden som de gjort på vägen. Mycket värdefullt att höra och en hel del bekanta fallgropar för flera i publiken, av skratten att döma. För forskning består till störst del av misstag och fel, och genom uteslutning av ”så var det inte, nej” tas ny kunskap fram.

Atlanten och Medelhavet är två olika ekosystem även om de har många arter gemensamt

Read Full Post »

Självklart är Tångbloggen på plats när det äntligen är dags för den årliga europeiska vattenbrukskonferensen, efter två digitala år. Detta år hålls EAS (European Aquaculture Society) konferensen i Rimini, på italienska ostkusten.

En konferens är ett ypperligt tillfälle för forskare att träffas och berätta om vad de gör, vad de misslyckats med, få råd och tips av varandra och självklart att planera roliga framtida samarbeten och ansökningar. Det som är extra roligt med just EAS är att det är en väldigt tillämpad forskning. Därför är det självklart att industrin är på plats och har en mässa där olika företag inom vattenbruk, med allt från pumpar, styrsystem, filter och hela kompletta lösningar för uppfödning av olika arter visas upp. Och det märks att det inte bara är jag som har saknat dessa mötesplatser. I år är närmre 2000 personer anmälda till konferensen! Det kommer bli packat!

Konferens är kul! Många roliga möten med fantastiska forskare, som Barry Costa-Pierce, en superkändis inom vattenbruk och fantastisk människa.

Det är mellan fem och sex parallella sessioner under konferensens tre dagar, förutom industrimässan och poster-utställningen som pågår hela tiden. Idag onsdag kommer jag sitta hela dagen på IMTA – integrated multi trophic aquaculture sessionen. Det är integrerat vattenbruk, där olika arter samodlas för en bättre och hållbarare produktion. Här kommer det vara mycket alger, en hel del musslor, lite sjöborrar och två presentationer med sjögurkor inblandade.

Plenarföreläsning i enorm amfiteater med bra akustik inleder konferensen

Roligast av allt är att vi i år har fått en helt egen session för sjögurkor. Vi var ju ett gäng sjögurkforskare som träffades på förra konferensen i Berlin 2019 och bestämde oss för att ha ett tätare samarbete. I våras blev vi kontaktade av konferensens arrangörer som frågade om vi var intresserade av att få en egen session bara för sjögurkor, ifall vi kunde få ihop tillräckligt många presentationer. Självklart tog vi chansen! En halvdag med bara sjögurkor var inga problem att fylla. Vi har fått fredag förmiddag i programmet. Det krockar tyvärr med alg-sessionens första del, men jag ska vara co-chair och ge en presentation på sjögurkorna, så jag kan inte springa emellan. Tursamt nog håller algerna på hela dagen, så lite kul hinner jag nog få till mig därifrån också.

Redo att representera! Märke och pin för att visa vad jag gör underlättar i minglet.

Första plenarföreläsningen handlar om klimatförändringarnas effekter på vattenbruk. Som ett exempel visas hur varmare temperaturer påverkar tillväxten hos lax, som behöver kallt vatten för att må bra och växa fort. Hur ska det hanteras om det lir varmare. Kan odlingar flyttas till kallare vatten eller ska vi istället, eller också, avla på mer värmetoleranta drag hos lax? Andra problem som orsakas av klimatförändringar är försurning, som påverkar musslors skal och därmed deras förmåga att överleva angrepp från krabbor, fåglar och sjöstjärnor.

Det finns många frågor som stöts och blöts under konferensen.

Ett förändrat klimat medför även möjliga ökningar av sjukdomar och giftiga algblomningar, vilket påverkar vattenbruk som sker ute i vattendrag, sjöar och hav. I år har vi, särskilt här i Italien, sett förändringar i nederbördsmönster, vilket orsakat extrem torka på vissa platser och enorma översvämningar på andra håll. Även detta påverkar såklart livsmedelsproduktionen, både jordbruk och vattenbruk. Och även om en höjning av havsnivån skulle öka salthalten i Östersjön, vilket många alger skulle uppskatta, så är det ganska självklart att det även kommer medföra en hel del problem för länder med flacka kuster.

Klimatet på planeten har ändrat sig förut. Problemen med de förändringar vi ser nu, som är orsakade av människans utsläpp, är att de sker snabbare än arterna hinner anpassa sig. Det pratas mycket om behovet av mer data för att förutse olika händelser. Men det känns som en evig refräng som börjar låta uttjatad. Vad är poängen med att samla in data och göra analyser om politiker och styrande inte lyssnar och agerar därefter. Vi behöver nog snarare kavla upp ärmarna och agera, genom tydlig och genomtänkt miljöpolitik som inte dribblas bort mellan olika politiska block till mänsklighetens förlust, utan i stället drivs blocköverskridande. Men det känns långt borta att hitta politiker som är redo att fatta obekväma beslut. Jag tror att förändringen snarare drivs av företagen, som är snabbare på att ta till sig och förstå behovet av förändring och anpassning. Det är där den verkliga makten ligger.

Read Full Post »

Göteborgs universitet anordnar en algkonferens med titeln ”Möjligheter och hinder för en svensk algindustri”
Konferensen vänder sig till företag, myndigheter och forskare som är intresserade av alger och algodling.
Intresset för svenskodlade alger växer med rekordfart men hur får vi en svensk algindustri att lyfta? 

Välkommen till Tjärnölaboratoriet den 21-23 juni för att lära mer, inspireras och diskutera en grön framtidsnäring. 

Anmälan gör du här senast 3 juni


Den läckra grönalgen havssallat (Ulva fenestrata) är både snygg och god att äta.

Read Full Post »

Tycker du att alger är spännande? Är du intresserad av att få veta mer om hur alger kan vara nyttiga för oss människor? Nu har inbjudan till den andra Seaweed for health (Alger för hälsan) konferensen kommit ut.

Många spännande ämnen och fyra intressanta keynote-talare, däribland Dr. Susan Brawley som bland annat arbetat med blåstång i Östersjön.

Varför inte boka in tre dagar med virtuellt vetenskapligt alg-häng i väntan på sommaren och bättre badtemperaturer?

Dear everyone with a scientific and/or commercial interest in seaweed bioactives and health The 2021 Seaweed4health online conference will be on May 18-20 CET. (Changed from May 17 due to public holiday)

Keynotes

Dr. Yimin Qin– Director of State Key Laboratory of Bioactive Seaweed Substances at Qingdao Bright Moon Seaweed Group Ltd, China. An overview of the applications of bioactive seaweed substances in health products.

Dr. Susan Brawley– Professor of Plant Science in the School of Marine Sciences at the University of Maine. Ecologicial Influences on the Food Value of Different Algae.

Dr. Theo Niewold– Lead Science Officer Human & Animal Health and Wellbeing at The Seaweed Company, Ireland. Immunology, health and seaweed: Mechanisms and implications.

Dr. Maria Hayes– Research Officer Natural Products Chemistry. Teagasc Food Research Centre, Dublin, Ireland. Seaweed solutions for preventative healthcare: benefits and caveats concerning seaweed nutrients and bioactives.

We now have to make an online conference interactive by bringing: ·       Cooking session with pre-shopping list ·       Seaweed bingo ·       Poster session success will be repeated ·       Seaweed collection video- Send in your best seaweed collection video or a photo collage.

Registration: Registration is now open. You will receive a link to the computer that register, but if you use this computer in a meeting room you and your colleagues can all join the virtual meeting, and watch it on a large screen.

Topics Topics will be on seaweed for cosmetic and antiaging, protein, animal health, vira, flavour, quality, preservation and control of bioactive compounds among other topics.

Mark the dates: Conference will be on May 18-20 CET. Abstract submission Monday March 15. Submit here

Get updates on the website www.seaweed4health.org, follow us at Facebook group “Seaweed for Health Conference”, twitter: #seaweed4health, Instagram: @seaweed4health

We hope to see you online

Organizers and S4H board: Susan L. Holdt and Ditte B. Hermund (Denmark), Stefan Kraan and Michela Caprani (Ireland); Professional Conference Organizer: Henrik Dyhr|Crone & Co

Read Full Post »

Denna vecka pågår en jättespännande konferens för alla oss som är intresserade av vad som händer i våra kustmiljöer och då speciellt där växt och algsamhällen bidrar med ekologiska varor och tjänster.

Det finns fyra blå skogar utmed den norska kusten. De miljöer som främst diskuteras under denna konferens är tareskogen.

Två dagar har redan gått på konferensen som hålls av norsk nettverk for Blå skog. Du hittar ännu mer information om de norska marina miljöerna på hemsidan till Norsk institutt for vannforskning (NIVA). Jag lyckades vara med under tisdagens presentationer och kommer definitivt att delta under följande förmiddagar, mellan 9 -11.30. Sista dagen på fredag hålls föredragen på engelska. En av anledningarna är de fantastisk vackra undervattensbilder som visas under fika pausen.

Under pausen rullar vackra foton tagna av Erling Svensen/Havsforskningsinstituttet

Under dagen presenterades hur stora arealer av tång, tare och ålgräs (Zostera marina) som finns utmed Norges kust.

Bilden visar att vardera sockertång

Sockertare, (Saccharina altissima) och stortare (Laminaria hyperborea) är två tredjedelar av arealen och olika tångarter den sista tredjedelen. Ålgräs är bara 1 procent. En första presentation om hur tillståndet är i de olika bestånden presenterades också.

I norr har sjöborrar betat ner mycket av tareskogen.

Stora skillnader finns från norr till söder. Vissa tecken på återhämtning finns i de nordligaste delarna samtidigt som överväxning av fintrådiga alger minskar förekomsten av sockertare i söder. Mer om dessa förändringar kommer att presenteras i morgon. Då blir det också dykningar och vilka möjligheter till odling och skörd av tare som pågår och kan utvecklas.

Och hur är det – kan Blå skog minska utsläpp från kornas rapande eller bli nya ingredienser i hamburgaren?

Vi har tidigare berättat om möjligheten att ge kor rödalger för att minska utsläpp av metan. Innan konferensen är slut finns det säkert något mer att lära oss. Och inte minst hur vackra dessa tareskogar är och vikten av att nyttja resurserna hållbart!

Tareskog i en klippskreva. Frestande att se vad som finns längre fram.
Fotograferat under fikapausen från datorskärmen.

Read Full Post »

Äntligen är den klar!

Vi lanserade handboken för restaurering av blåstång på konferensen ”Restaurering i marin miljö” som hölls den 11-12 mars arrangerad av Länsstyrelsen i Stockholm.

Bild 1 Tånghandbok 20200312

Dessutom blev den klar i god tid så att de som är intresserade av att använda handboken i ett restaureringsprojekt redan i år har tid att göra den första planeringen och genomföra de första testerna. Hur kan vi säga att det finns tid för planering och texter? Jo, för när jag var nere vid stranden och undersökte hur långt blåstången kommit med att bilda anlagen till nya receptakler hittade jag en del plantor där anlagen syntes tydligt.  De är platta och kommer att ta ytterligare ca två månader att mogna. Efter den varma vintern kan de däremot vara bra att starta lite tidigare eftersom tången kan ha mogna receptakler redan i slutet av maj i norra Egentliga Östersjön.

Det viktiga att undersöka under det första året är hur betestrycket ser ut i det/de områden som efter en första genomgång av tänkbara områden där blåstången minskat eller försvunnit.

Bild 3 Betning20200312

Andra moment är att studera faktorer som salthalt och testa om den sexuella förökningen fungerar.

Bild 4 Test av sexuell förökning -tång

Konferensen filmades och en länk till presentationen där Ellen Schagerström berättar om manualen finns här.

Blid 5 presentation identifiering av lokaler

Är du intresserad av att på ett tryckt exemplar hör av dig till oss. Vill du ladda ner handboken som pdf så finns en länk på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida. Vi vill också tacka stiftelsen BalticSea2020 för finansiellt stöd.

 

Read Full Post »

Skynda skynda! Imorgon 5/9 är sista dagen att anmäla sig till endagars- konferensen Marine Biotechnology – marine products for health som hålls på Wallenberg Center, uppe på Medicinareberget i Göteborg.

Konferensen är öppen för alla och här kommer det presenteras massor av spännande forskning kring olika substanser som kan utvinnas från havet och användas inom medicin, materialframställning och andra områden.

Som keynote-talare hittar vi professor Espen Hansen, som kommer berätta hur bioaktiva marina produkter upptäcks och hur man enklast tar sig vidare för att få fram kommersiellt intressanta produkter.

Professor Ulf Göransson, ledande forskare inom fältet naturliga produkter i Sverige, kommer tala om ämnen som isolerats från marina maskar, däribland det längsta djuret på planeten.

Professor Kurt Draget är världsledande inom karakterisering av och egenskaper hos polysaccharider (sockerarter), och han kommer presentera medicinskt användbara oligosaccharider med marint ursprung.

Givetvis finns det flera presentationer under dagen som handlar om alger!

Konferensen ordnas av Maritima Klustret i Västsverige, och du hittar hela det spännande programmet HÄR. Gå in och anmäl dig idag.

 

Read Full Post »

Idag öppnade Baltic Sea Future kongressen på Stockholmsmässan. Under två dagar träffas Östersjöforskare, myndigheter och andra intressenter från länderna runt Östersjön för att dela med sig av nyvunnen kunskap och få höra hur det går med arbetet att rädda Östersjön i grannländerna.

Kongressen öppnades av HKH kronprinsessan Victoria, som läste en dikt skriven av en ung Oskar Fredrik, sedemera kung Oskar II, om hur Östersjön och havet var något människan fruktade. Nu har det vänt och det är havet som fruktar människan. Kronprinsessan uppmanade till handling nu. Östersjön kan inte vänta. Låt oss ta vårt ansvar och ta möjligheten till blå tillväxt genom att skrida till handling.

Kongressen ordnas av tre huvudaktörer: Stockholms stad, Stockholm Universitet och Stiftelsen Hållbara Hav.

Stockholms borgmästare Karin Wanngård talade om betydelsen av Östersjön för utvecklingen av städer och välfärd i området, men hur det har slagit tillbaka på Östersjön med övergödning och farliga kemikalier.

Vår egen eminenta rektor Astrid Söderbergh Widding förmedlade glädje över att denna första, men säkert inte sista, konferens rörande Östersjöns frågor kommit till. Rektor betonade även vikten av möten mellan universitetets olika dicipliner för att lösa frågorna och problemen kring Östersjöns miljö, och hur Stockholms Universitet rankas topp 5 i världen vad gäller att driva miljöfrågor. Hennes förhoppning är att Baltic Sea Future kongressen ska bidra till att fler givande samarbeten mellan forskare, företag, kommuner och myndigheter kan skapas, både inom och mellan länder.

Lena Ek, före detta miljöminister, arbetar numera som senior rådgivare för Stiftelsen Hållbara Hav. Hon talade om hur vi har använt oss av Östersjön utan att tänka på konsekvenserna. Hur Östersjön har gett oss mat och transportmöjligheter och vi har belönat den med överfiske och föroreningar. Hur förklarar man för sina barn att man inte kan bada på sommaren för att algblomningen är giftig? Varför ändrar vi inte dåliga beslut när vi ser att de har negativ påverkan? Hon jämför det med att människor fortfarande röker trots att man nu är väl medveten om farorna det medför.

Resten av dagen och morgondagen är fulla av föredrag om motgångar, framgångar, problem och lösningar. Tångbloggen hoppas på en fantastisk konferens!

Read Full Post »

Var bättre att befinna sig på konferens denna soliga majvecka än Fiskebäckskil på vackra västkusten?
Tångbloggen är denna vecka på den andra europeiska vetenskapsdykarkonferensen (2nd ECSD) som i år ordnas av Kristineberg, en av Göteborg Universitets fältstationer precis på tröskeln in till Gullmarsfjorden.
Det är en härlig bredd på ämnena i presentationer och posters. Dagen inleddes av en längre presentation av mikrobiologen Miriam Weber (Hydra Institute for Marine Sciences, Elba) som visade delar av hennes forskning med mikrosensorer ibland annat Döda Havet (36 kilo bly behövdes för att dyka där!!) och ett stort europeiskt projekt med biologiskt nedbrytbata plaster, något som verkligen hamnat högt upp på agendan i EU, tydligen. Bra, det är otroligt mycket skräp i haven och det gör ingen nytta.
Efteråt följde kortare presentationer av bland annat kalkinlagrande rödalger, maerl, på 50 meters djup i Grekland och hur man med akustiska sensorer kunnat visa att fisk man tidigare trott varit väldigt stationär i själva verket rör sig över stora områden längs den spanska och franska kusten i Medelhavet. Vi fick även se hur man använder fotografi för att kunna kartlägga underbara korallskogar utan att skada dem och vilka nya, läskiga gifter som orsakat massdöds-händelser och hur de fungerar på molekylär nivå.
Efter kaffe och ljuvligt krämig chokladkaka på bryggan i solskenet drog vi oss något motvilligt in igen för att lyssna på ett föredrag om hur tetrapoder på Helgoland, där Tångbloggen var på konferens i höstas (se flera inlägg därifrån), inte bara fungerar som vågbrytare utan även bildar hus och hem till fiskar som stensnultra, sandgoby och en av mina favoritfiskar, den vackra sjökocken Calionymus lyra. Tetrapoderna uppskattas även av krabbtaska och trollhumrar (Galathea arter). Intressanta data som visar att konstgjorda strukturer kan gynna det marina livet.
Nästan alla presentationer innehåller filmklipp, något som enligt mig höjer upplevelsen och gör det mindre stelt. Mottot ”Visa, berätta inte.” verkar äntligen ha nått det vetenskapliga samhället. Detta har verkligen plockats upp av oss som dyker, eftersom vi har så tacksamt material att visa. Vem gillar inte att se undervattensfilm? Eduardo Infantes hade en större del av sin presentation om restaurering av ålgräsängar som en mycket välgjord film. Kul! Mer sånt!! Eduardo arbetar på Kristineberg och visade hur de har försökt återskapa sjögräsängar utanför Kungälv, vilka problem det medför om sjögräset försvinner och hur det påverkar djur som krabbor och fisk som är beroende av sjögräsängarna. Det som påverkat sjögräset negativt är framförallt en kombination av överfiske och övergödning. Samma gamla bovar ännu en gång.
Dr Angel Luque från Universidad de Las Palmas de Gran Canaria visade att de har problem med främmande arter på Karnarieöarna som introducerats via oljeriggarna som transporteras mellan Sydamerika och västra Afrika över Atlanten. När riggarna förflyttas kan mobil fauna hänga med, eftersom så stora konstruktioner inte rör sig särskilt fort. Dessutom finns det ju massor med fastsittande djur och alger som liftar med. Detta får vi se på några välfilmade videoklipp. Man kan se hur vissa arters utbredning tydligt sammanfaller med rutterna för rigg-transport. Kanarieöarna ligger isolerat och därmed är de känsligare för nya arter, som helt kan förstöra de unika ekosystemen som etablerats där under årtusenden. Projektet heter OilFish.
Martin Gullström från Stockholms Universitet fortsatte på sjögräs-temat och hur viktiga sjögräsängar är för grunda marina ekosystem, framförallt som kolsänkor. En kolsänka (engeska: carbon sink) är något som binder in kol, vilket hindrar att växthusgasen koldioxid bildas. Om dessa kolsänkor förstörs, kommer kolet frigöras och mer koldioxid släpps ut i atmosfären. Kan vi istället bevara och till och med återskapa kolsänkor, kommer halten koldioxid i atmosfären istället att sjunka. Martin presenterade upplägget för ett projekt med flera av Sveriges sjögräs-forskare som ska kartlägga produktiviteten och kolbudgetar för sjögräsängarnas ekosystem på den svenska västkusten. Spännande!
Från dykparadiset Norge kom Camilla With Fagerli, som jobbar med sjöborrarnas inverkan på de norska kelpskogarna tillsammans med Kjell Magnus Norderhaug, Hartvig Christie, Stein Fredriksen och Morten Foldager Pedersen, välkända namn och dykare. Att kelpen minskat på global skala beror till stor del på betning av sjöborrar. När en kelpskog väl har försvunnit, tar det otroligt lång tid innan ”öknen” kan återforma en kelpskog. I Norge ökade antalet sjöborrar dramatiskt för ett antal år sedan och stora ytor av kelpskog försvann. Men Camilla visar att kelpskogarna i norska vatten verkar var på bättringsvägen och nu har börjat bre ut sig igen. Hurra, säger Tångbloggen, som anser att norska kelpskogar är det häftigaste som finns att dyka i. Det kan vara så att varmare vårar har lett till att den gröna sjöborren, boven i dramat här, inte haft bra förökning eftersom den är en kallvattenart och inte vill ha varmare än 10 grader när den är larv. De har även, genom filmade fältexperiment, kunnat visa att det bara är krabbtaska (Cancer pagurus) och strandkrabba (Carcinus maenas) som äter sjöborre. Dessa krabbor gynnas av varmare temperaturer, och har således ökat under de senare åren. En kombination av minskad rekrytering av sjöborrar och ökat betestryck kan vara det som räddat kelpen.
Riktigt häftigt var Julius Pätzolds presentation från Lake Sawa, söder om Eufrat i södra Irak, där han jobbar som hydrogeolog. Inte en plats elelr ett jobb man ofta förknippar med dykning, men Julius tycker att fler borde pröva. Sjön är grund, endast 0,5 till 1,5 m djup, men i mitten finns en 20 m djuphåla på 30 x 50 m som bildats när en underjordisk grotta kollapsat. Sjön har endast underjordiska till- och frånflöden. En del av projektet är att ta reda på hur mycket de fyra olika akvifererna som är kopplade till sjön bidrar med. Detta gör man nu genom att kartlägga var i sjön de olika akvifererna mynnar och så kan man ta sina vattenprover på just dessa platser. Detta kan man endast göra genom dykning, och eftersom en dykare kan se mer än en maskin (än så länge) upptäckte man även att det fanns ett extensivt karst-system (sprickor i kalksten) i sjön samt en fisk man inte tidigare visste fanns i området.
För att ge en god aptit avslutades första passet med mer dykning i Döda havet. Nog för att jag gillar saltvatten, men där är det så pass salt (33%, jämför detta med västkustens 28 ‰) att det är giftigt om man sväljer mer än någon droppe. Ca 50 personer per år dör i Döda Havet för att de har försökt simma och råkat svälja vatten. Det kräver lite extra planering i dykorganisationen, minsann. Helmask är en suverän uppfinning i sådana här omständigheter. Broder Merkel, även han en hydrogeolog, som arbetar med vattenflödet till Döda Havet. Döda Havet saknar utlopp. All förlust av vatten sker i form av vattenånga, vilket leder till att det med åren blivit allt saltare. Det huvudsakliga tillflödet är Jordan floden som rinner ner från Genesarets sjö. Dessutom sker ett tillflöde via grundvatten, något som Broder Merkel fokuserar på. Kombinationen av vatten och geologi och hur vatten rör sig i olika lager av jordskorpan kallas hydrogeologi och är väldigt spännande. Uppvällning av grundvatten i Döda Havet sker längs sprickor i berggrunden. I vissa fall är flödet så stort att man kan se det på ytan. Bästa tiden för att dyka i Döda havet är juni-september, då sikten är som bäst för att det inte är någon vind. Det medför dock att det är ohemult varmt, vilket gör att man får se till att ha med sig mycket färskvatten både för dricka och skölja dykare med. Vi får se några coola bilder från undervattenslandskapet, bland annat ett saltvattensutsläpp. Vattnet är ännu saltare än havets 33% och kommer från berglager på över 200 meters djup. När det vattnet strömmar ut ur en spricka bildas en liten saltstod. Helt otroligt!
Efter maten gled vi över på marin arkeologi och vad man som marinarkeolog behöver för utbildning för att kunna arbeta under vattnet. Idag har man problem bland annat i Danmark eftersom man inte kan lägga till kortare kurser i relevant metodik, exempelvis att dyka med landbaserad luft. Detta är såklart besvärande och man gör på lite olika sätt i olika länder vilket inte heller underlättar, men man tycker att det borde gå att lösa.
Ronny Weigelt från Universität Rostock frågar hur många arter av skeppsmask som finns i Östersjön och hur de klarar den låga saliniteten. Skeppsmask är ett samlingsnamn för ca 60 olika arter och är inte alls en mask, utan en mussla som gräver gångar i trä vilket inte var populärt innan båtar byggdes av metall eller plast. Dock bygger man fortfarande många konstruktioner i trä, som vågbrytare, vilket ansätts hårt av skeppsmask där den finns. I Östersjön längs den Tyska kusten fram till Rygen, hittar man endast en art, Teredo navalis, men den verkar inte kunna ta sig längre in i Östersjön. Tur för alla som gillar att dyka på vrak.
Till kvällen blir det poster-session på intilliggande Kristineberg forskningsstation, en av världens 3 äldsta marina fältstationer, och skaldjursbuffé. Mums!

Read Full Post »

DAG 1

Generaldirektör Björn Risinger hälsade välkommen till Havs- och vattenmyndighetens andra konferens där myndigheten tar ett samlat grepp över havs och vattenfrågor. I år deltar ca 450 personer, alla som arbetar på olika sätt med vattenfrågor i Sverige, på myndigheter, inom forskning, näringsliv och ideella organisationer. Vad som hände under konferensen illustrerades av en tecknare under dagens olika pass.

Bild

En av talarna var Allan Larsson som berättade inspirerat om ÖstersjöInitiativet med exempel från Burgsviken på Gotland. Han tog upp vikten av att stimulera medborgardriven havsförvaltning, att se havet som en resurs och hur detta kan leda till att betala skulden som vi har till ekosystemen. Under Almedalsveckan vill Allan Larsson ta pulsen på de politiska partierna och höra vilken Östersjöpolitik de tänker driva de kommande fyra åren. En fråga var mer pengar till våta åtgärder i kusten.

Vid ett första mingelpass fick vi följa vilka frågor som diskuterades förra året och hur dessa arbetats med på HaV under året som gått. En av illustrationerna visar när Björn Risinger intervjuas av Britt-Marie Mattsson, Göteborgsposten, under rubriken ”Generaldirektören på kroken”. Det var frågor om både om vi kan äta räkor och torsk. Twitterflödet var stort!

BildBjörn Risinger på kroken utanför Gotland. 

Efter lunch var det dags för Djupdykningar i olika frågor där vi samlades i mindre grupper. Jag deltog på två djupdykningar. Den första handlade om ”Hur får vi fram rätt bedömning av våra vatten?” Detta var en halvtidsrapport från forskningsprogrammet WATERS presenterat av Stina Drakare. Tyvärr fick vi inte veta så mycket om hur långt programmet kommit med arbetet i kustzonen. Det har gjorts två gradientstudier och en litteratursammanställning av bottenvegetation som indikatorer (du hittar deras rapporter här).

BildVid denna djupdykning satt vi i stora mingelsalen. Projektledare Mats Lindegarth står till höger vid fönstret.

Den andra djupdykningen handlade om främmande arter skapar nya utmaningar inom miljöövervakningen. Vi fick se både en sten täckt av vandrarmusslor som invaderat sjön Glan förra sommaren och en levande svartmunnad smörbult. Nytt var att svartmunnad smörbult nu finns i Visby hamn så det kanske går att få tag på levande exemplar när vi skall dit i Almedalsveckan. Annars konstaterades det att det är viktigt med åtgärder för att hindra att nya arter kommer in i Östersjön, men när de väl har etablerat sig är det inte så mycket att göra. 

BildTre stadier när en ny art kommer in i svenska vatten miljöer. Åtgärder: Förebygga –snabb upptäckt/utrota – begränsa och kontrollera.

Efter livliga paneldiskussioner om fiskmängder speciellt torsk, serverades en utsökt torsk med tillbehör till middagen! Självklart miljöcertifierad.

DAG 2.

Första passet gick under det talande namnet ”Ett skepp kommer lastat… med hållbart nyttjande av våra vatten”, och var en paneldiskussion med deltagare från yrkesfisket, Lantbrukets riksorganisation, Göteborgs hamn, Sportfiskarna och Svensk energi. Där diskuterades bland annat frågan om förekomst av torsk livligt mellan sportfiskarna och yrkesfiskarna och de tog i hand på att ställa sig på en klippa på västkusten och testa förekomsten av torsk genom att fiska med spö. 

Konferensen avslutades med att miljöminister Lena Ek och Matilda Ernkrans, ordförande i Miljö-och Jordbruksutskottet svarade på frågan: Vad är vatten värt? 

Men innan dess fanns det tid för att lyssna på fyra korta presentationer som man fick välja själv.
Mina val var: 
Systematiska utvärderingar – konsten att sammanställa forskning, presenterat av Sif Johansson. Ett femårigt projekt, EviEM Mistras råd för evidensbaserade miljövård. Mer information finns på www.eviem.se. Detta är en metodik som kan fungera för andra syntes- och analysprojekt och det är värt att se hur denna arbetsmodell fungerar. Halva projekttiden har gått och de har sex projekt med olika forskargrupperingar och det varierar lite olika hur långt dessa kommit i sitt arbete.

BildSif Johansson presenterar projektet och en sammanställning över de sex pågående studierna. 

Det andra projektet hette Storspiggen – en liten fisk med stor betydelse för Östersjön. Spiggen har ökat kraftigt i norra Egentliga Östersjön, runt 10 gånger under de senaste 10 åren. Samtidigt har abborren minskat medan mängden av de arter av djurplankton som spiggen gärna äter, små hinnkräftor (Bosmina) också ökat. En skillnad var att i södra Östersjön har inte spiggen öka på motsvarande sätt och där verkar den äta mer hoppkräftor och hoppkräftornas yngre stadier kallade nauplier.

Projekt tre handlade om åtgärder för levande kust och handlade om betalningsviljan. Hur mycket mer skatt är boende utmed kusten vid Björnöfjärden, Värmdö kommun villiga att betala för en bättre vattenmiljö? Svaret var mellan 600- 900 kr mer i kommunal skatt per år. Nu är det bara att vänta på att insatta åtgärder ger resultat och sen höjs skatten. Mer information finns på Enveco.se och BalticSea 2020 

BildStudien genomfördes och presenterade av enveco en grupp som just fokuserat på ekonomiska värderingar av miljön.

Det fjärde projektet som jag lyssnade på var en beskrivning av främmande arter som trivs i Ringhals kylvattenutsläpp. Det varma kylvattnet från kärnkraftverket skapar en livsmiljö som gynnar många nya arter. Tre för svenska vatten relativt nya arter som hittats är sargassosnärjan (Sargassum vulgare), rödsvansing (Dasya baillouviana) och japanskt jätteostron (Crassostrea gigas). 

Bild

Första dagen fick vi också en inspirationsföreställning av Gbglmpro. Auditoriet fick föreslå vad de skulle sjunga om och förslaget var ”Länge leve vattnet och vårt hav”. Till slut den sista illustrationen och för dig som är intresserad är DU inbjuden till nästa Havs- och vattenforum i Göteborg den 26- 27 maj 2015. Bara att boka in i kalendern!

Bild

Read Full Post »

Older Posts »