Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Östersjöcentrum’

Hur många har inte upplevt frustrationen när man finner en art och inte kommer ihåg dess namn? Nu slipper man känna den frustrationen eftersom Livet i Havet har kommit ut som app. Varthän längs Östersjöns stränder du vandrar, kan du enkelt ta reda på vad du ser framför dig i din telefon. Du kan således slappna av och bara njuta av sommarens upptäckter på stranden.

Livet i Havet app

Annonser

Read Full Post »

Vi har tidigare (här, här och här) rapporterat på Tångbloggen om våra försök i Trälhavet som ingår i ett forskningsprojekt finansierat av stiftelsen BalticSea2020. Genom att slå våra kloka huvuden ihop och testa olika lösningar i fältförsök håller vi på att ta fram en manual för restaurering av blåstång.

Tångbälte

Ett frodigt tångbestånd- en sann fröjd för Tångbloggen

Varför då, kanske en nytillkommen bloggläsare undrar. Jo, blåstången är en mycket viktig del av Östersjöns kustnära ekosystem och stora områden av blåstång försvann under slutet av 1970-talet på grund av övergödningen. Dessa har inte kommit tillbaka, även om vi numera är medvetna om problemen i Östersjön och gör allt vi kan för att rätta till tidigare misstag. Men förändringar tar tid. Genom att skriva en manual där vi beskriver och förklarar hur blåstång fungerar och vad man kan göra för att hjälpa den komma tillbaks till områden där den tidigare funnits, hoppas vi kunna ge en av Östersjöns mest ikoniska arter en hjälpande hand. Samtidigt vill vi även hjälpa de personer som vill försöka restaurera tång att göra på bästa möjliga vis för att få lyckade resultat.

Under juni och juli månad så har vi satt ut försök på två platser i Trälhavet, som ligger norr om Stockholm mellan Vaxholm och Österåkers kommuner.

Försöken ska svara på om blåstången klarar av att fortplanta sig på dessa platser, precis vid gränsen av blåstångens utbredning in i Trälhavet. Vi har använt oss av samma metoder som vi tidigare utvecklat och använt i Björnöfjärden (läs gärna vår följe-tång  från den studien).

Genom att hänga upp mogna buketter av hanar och honor hoppas vi att de ska föröka sig. För att kunna kontrollera detta under en lupp, har vi även satt ut några kakelplattor knutna på stenar, så att vi lätt kan plocka upp dem och ta med in på labb.

Setup

Upphängda blåstångsbuketter med kontroll-plattor under. Såhär går forskning till.

I Trälhavet är de hårda bottnarna, klippor, block och stenar, som tångens bebisar vill sätta sig fast på, täckta av ett halvcentimeter tjockt lager av slemmigt damm. Så för att tångens ägg inte ska sjunka ner i slemmet och dö, har vi även borstat rent på klipporna under experimentuppställningen.

Vi har även flyttat in stenar med vuxna plantor för att undersöka hur de klarar av miljön. Om det är mycket näring i vattnet kan de få fintrådiga alger, som grönslick, växande på sig. Blir de fintrådiga algerna som växer på för täta får tången ingen sol och dör till slut.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En tångruska placeras på nyborstad botten. Vi hoppas att den ska trivas här.

Som du kan se på bilderna var det ganska grumligt i vattnet när vi var där, och då var vi bara på en meters djup som mest. Eftersom blåstång behöver solljus för sin fotosyntes och överlevnad, så är grumligheten i vattnet något som tången inte uppskattar. Tång vill helst ha klart, rent vatten så att massor med solljus kommer ner till botten där den växer. På grund av säsongens ovanligt varma väder, samt att det varit ganska lite vind innan vi var ute, hade växtplankton haft optimala förhållanden för att massföröka sig, så kallad algblomning. Men dagen efter började det blåsa rejält. Vi hoppas att det ger lite klarare vatten men att våra försök inte blåser bort. Det är ju en av riskerna man tar som forskare när man gör försök ute i fält. Många experiment har spolats bort av vind, vågor och is. Frustrerande, men så är det att jobba i naturen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Att knyta knopar under vatten är vardag för en fältarbetande marinbiolog.

Det är glädjande att blåstången har kommit mycket längre in i Trälhavet nu än tidigare undersökningar på samma platser. Här har man nämligen kartlagt hur tången har påverkats under flera tillfällen. Den första mätningen gjordes redan 1890. Studenten Maya Milthell vid Stockholms universitet skrev under våren sitt kandidatarbete om just tångens nedgång och återkomst i Trälhavet, med hjälp av mätningar från 60-, 90- och tidiga 2000-talen.

Vi ser en tydlig förbättring i både mängd och utbredning sedan 2001. Sannolikt är den största bidragande orsaken att avloppen i området anslutits till kommunala reningsverk. Bra jobbat, Vaxholm och Österåker!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi vill passa på att tacka de trevliga fastighetsägarna som låter oss ha våra försök vid deras stränder och så hoppas vi att sommarens bad- och båtliv hjälper till genom att inte ankra precis i experimenten 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Experimentuppställning i Trälhavet. Kika gärna, men rör inte, tack.

Om du stöter på något som ser ut som på bilden är det ett av våra experiment. Ta gärna på dig cyklopet och simma fram och kika, men snälla rör ingenting.

Read Full Post »

Sommaren är räddad!

Den av oss biologer flitigt nyttjade fälthandboken Livet i havet har äntligen kommit ut digitalt!

DSCF5160

Vilken art ligger i burk nummer 11?

Här hittar du över 250 salt- och sötvattensarter, alla invånare i Östersjöns unika miljö. Du hittar de vanligaste arterna från Bottniska viken i norr ner till Östersjöns sydligaste delar, tillsammans med en introduktion till Östersjöns särpräglade värld.

Läs mer om hur boken kommit till och ladda ner den här

Asköbryggan 2015

Nu kan du ge dig ut på snorklingstur och lära dig Östersjöns arter.

Read Full Post »

Juni är början på sommaren och grönslickens månad. Grönslick, Cladophora glomerata, är som namnet indikerar en grönalg. Den förekommer utmed kusten och bildar såhär års ett blekgrönt bälte ifrån vattenlinjen och en bit ner. Den finns också i sjöar och vattendrag och är en sötvattensart som tål det bräckta vattnet i Östersjön, men blir mindre vanlig vid högre salthalter.
1Grönslicksbälte
Grönslick har samma pigment som andra grönalger och landväxter. Detta innebär att den med sitt klorofyll kan ta upp de röda våglängderna som inte tränger särskilt djupt ner i vattnet. Röd- och brunalger däremot har utöver klorofyll även andra pigment och med hjälp av dessa kan de växa djupare ner dit de blågröna våglängderna av solljuset når.
2Grönslickstofs o liten trådslick
Grönslick är en fintrådig alg med massor av tunna grenar bestående av celler i rader. Förökningen hos grönslick sker genom att cellinnehållet delas upp i en massa sporer. Förökningen är asexuell. Cellen med sporer, även kallat sporangium. Sporerna släpps ut i vattnet och har en viss simförmåga så att de kan hitta en lämplig plats att fästa sig på och gro och växa ut till nya algtofsar. Grönslick är en sommarart och kan hinna med två generationer under sommaren. Den växer bra i näringsrikt vatten och kan variera i färgen från blek-gröngul i mer näringsfattiga vatten till kraftigt mörkgrön utanför ett utsläpp eller om den växer i skuggan.
Det finns många arter som lever i grönslick och många djurarter har detta som uppväxtplats för de unga stadierna. Ann-Mari Jansson, vid Askölaboratoriet var den första forskaren som studerade livet i grönslick i detalj av.
3Abstrakt näringsväv grönslick
I en av hennes vetenskapliga artiklar finns tydliga teckningar på var de olika arterna lever. Artikeln är skriven 1967, för 50 år sedan. Sammanfattningen är på tyska men den beskriver hur många meter grönslickstrådar det finns per kvadratdecimenter och hur många djur som finns i en liten tofs.
4djur i grönslick
I sommar kan du själv samla in lite grönslick från närmaste klippa och undersöka det rika djurlivet. Du kommer att hitta ett myller av små, små snäckor som lämpligt nog kallas för tusensnäckor, och massor med små havsgråsuggor och tångmärlor som kläckts i grönslicksbältet. Här finns det gått om mat i form av kiselalger och annan mikroskopisk flora och fauna för dem att äta. Grönslicksbältet är yngelkammare för dessa och många andra arter tills de vuxit sig stora och vandrar ut i tångbältet där de blir mat till småfisken.
5myller i grönslick

Read Full Post »

Nu har det äntligen blivit dags för årets stora fältinsats. Tio små försöksenheter, egenhändigt ihopsnickrade av snöre, betongstenar och kakelplattor, har idag satts ut i vattnet i Trälhavet. Ovanför plattorna hänger små tångruskor knutna till ett korkflöte.

Vad är nu detta? Jo, det här gör vi för att kunna se om blåstången överhuvudtaget KAN föröka sig på de här platserna.

Tidigare har blåstången funnits långt in i Stockholms skärgård. Men på grund av föroreningar och andra förändringar i miljön har blåstången idag försvunnit från stora delar av Trälhavet. Blåstången är viktig för Östersjön. Det är inte för inte som den kallas för havets skog. Här bor massor med snäckor, kräftdjur och räkor. De utgör i sin tur en buffé för fiskarna som gärna besöker tången för en bit mat. Men finns det inga restauranger i området så försvinner ju såklart även gästerna, i detta fall fisken. Fisken använder även gärna tången för att lägga sin rom på.

Blåstång med sillrom

De små kornen på blåstången är sillens rom.

Tillsammans med stiftelsen BalticSea2020 hoppas vi nu kunna ta fram en praktisk manual för hur man kan gå tillväga om man vill försöka återskapa utarmade eller försvunna bestånd av blåstång.

P5292609.JPG

Vi kommer under sommaren undersöka förutsättningarna i fält för att återetablera blåstång i Trälhavet, men även genomföra ytterligare fältstudier i Kapellskär och på Askölaboratoriet i Trosa skärgård som är Stockholms universitets Östersjöcentrums fältstation. Det blir en hel del bada, minsann! Vi hoppas såklart på att vattnet ska bli varmt snart. Tur att vi har dykdräkter med varma kläder under, för även om det är varmt uppe på ytan så blir det kallt efter några timmar i vattnet.

Så om du ser en liten boj med lapp om att ”FORSKNING PÅGÅR” i Trälhavet i sommar, snälla rör den inte. Vi kommer strax samla in den för att se hur förökningen har gått. Men följ oss gärna här på Tångbloggen så håller vi dig uppdaterad med hur det gick för blåstången och hur alla våra experiment rullar på.

P5292595.JPG

Read Full Post »

Caroline Raymond, vid institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, höll igår sitt halvtids seminarium där hon presenterade resultat från sin forskning om djuren som lever i botten eller på ytan av sedimentet i Östersjön.

Hon har studerat dessa samhällen och deras förändringar under flera år eftersom hon kombinerar sina doktorand studier med att arbeta med den nationella övervakningen av just mjuka bottnar i Östersjön. En givande kombination som gjort det möjligt att sammanställa och analysera förändringar under lång tid. Något som inte är möjligt under ett vanligt doktorandprojekt.

1Rutger´s klassiska succession

Det finns en klassisk figur som publicerades 1978 av Rutger Rosenberg och Pearson som visar hur djursamhället förändras på en botten, från en mycket artrik miljö till allt artfattigare ju mer organiskt material som hamnar på botten. Det kan vara algblomning som regnar ner eller större bitar av alger som driver ner till djupare bottnar. När de bryts ner av bakterier förbrukas syret och till slut kan det bli helt syrefritt och inga musslor, sjöborrar eller andra arter kan överleva.

2Caroline halvtids semin

Hon startade sin presentation med en bild över hur botten på sådär 30 meters djup ser ut i Östersjön. Det går inte att föreställa sig hur många små djur som gömmer sig nere i botten. Det de behöver är organiskt material att äta och för ett tränat öga så syns minst två mindre bitar av gamla tångruskor på bilden. De kommer med tiden att bli mat till musslor, vitmärlor och havsborstmaskar som Carolines avhandling handlar om. Under årens gång är det inte heller samma arter utan nya kan komma in i Östersjön och etablera sid där.

3spridning av Marenzelleria

En sådan art är havsborstmasken Marenzelleria spp. som hittades i södra Östersjön runt 1980 och sedan spridit sig i hela Östersjön. Genom att samla in data från övervakningen finns ny långa tidsserier över hur mängden Marenzelleria spp. förändrats mellan åren. Med en kraftig uppgång på många platser men under de sista åren minskar den igen. Vad det beror på är en av frågorna som är kvar att lösa. Sen är det inte så enkelt heller att det bara är en art utan flera arter som är mycket lika varandra till utseendet. Här krävs genetiska studier och undersökningar om de kanske skiljer sig i vad och hur de äter? Och som kan förklara varför de inte minskar i Bottenhavet utan fortsätter att öka.

4Marenzelleria -förändringar

Sammansättningen av arter har förändrats på bottnarna i Östersjön från att för 40 år sedan, när mätningarna startade 1974, domineras av en liten blek, vitmärla, Monoporeia affinis, till i dag där den vanligaste arten är östersjömusslan, Macoma balthica. Så här på våren är det lätt att hitta skal av östrsjömussla i strandkanten. Med lite tur kan det vara vackert vitt med rosa ränder.

5Förändringar i bottenfauna samhället

På bilden nedan syns de stora förändringarna i artsammansättning tydligt. Data kommer från tre av miljöövervakningslokalerna i Asköområdet och visar abundans, dvs hur många individer som finns per kvadratmeter och biomassa per kvadratmeter. Ljusblått är östersjömusslan som med sitt skal väger mer och därför syns knappt de små vitmärlorna som är markerade med orange även om det finns flera tusen av dom per kvadratmeter speciellt på de två djupare bottnarna 40 och 44 meter.  De senaste åren har havsborstmasken Marenzelleria blivit vanlig. Den är markerad med grön färg. I slutet av 1970-talet syns det också att det fanns många havsbortsmaskar i proven men det var andra arter.

6långtidsförändring -märlor till musslor

För att förstå vad som händer och vad förändringar kan bero på gäller det att sätta upp smarta experiment  och att göra dem i fält under naturliga förutsättningar. Bilden visar några stora backar fyllda med sediment, en där havsbortsmasken Marenzelleria satts till, en med Östersjömusslor Macoma balthica och en kontroll utan djur. Backarna fick stå på botten i ett års tid på nästan 14 meters djup. Sen blev det jättespännande att se om de fanns kvar och vilka djur som etablerat sig i dom olika backarna. Hade östersjömusslan ätit upp det de pyttesmå larverna av vitmärla när det var tid för dem att omvandlas och bli bottenlevande? Hur mycket mer hade havsborstmasken grävt runt i sedimentet? Och vad fanns för arter i den tomma kontrollen efter ett år? Caroline har mycket arbete kvar innan det är dags för disputation. Tångbloggen lovar att återkomma i ämnet.

7experiment

Men visst är maskar, musslor och märlor spännande och miljöövervakning bidrar till att vi kan följa förändringar under lång tid.

Read Full Post »

Våren är en härlig tid, när den ena blomman efter den andra dyker upp och gräset blir grönt. I gräsmattan blommar vårlök, luktviol och nunneört och i kanten under buskarna lyser blåsipporna. En tur ner till bryggan visar på att livet i havet har kommit gång och det är full fart på alla små spiggar. Det är omöjligt att räkna hur många det är. En fundering – finns det mat till alla eller tar djurplankton slut?
1spigg vid bryggan

Närmast stranden och på klipporna växer det kolonibildande kiselalger, som bildar decimeter långt brunt ludd eller lösa tofsar. När vattenståndet minskar torrläggs de och tappar sitt bruna pigment och kvar blir kiselskalen som gör klippor och stenar vita. Kiselalger kan också sitta på andra trådformiga alger i massor. Också en sådan tråd täckt med mikroskopiska kiselalger kommer att bli vit när den torkar in.

Lägger man en sten med intorkade alger i en lupp, syns de vackra kiselalgerna som glänsande och glittrande små, små pinnar eller stjärnor.

Vissa tidiga vårarter har nästan blommat över. Hit hör strutsallat, Monostroma grevillei, som är en mycket tidig art. Den kan börja växa i december och växer vanligen från 0,5 meter – ner till några meters djup. Där bildar den som namnet anger tunna ca 10 centimeter stora strutformiga plantor.
6 Monostroma våralg
Så nu i början på april, med en tidig vår, verkade det vara slut med deras växtsäsong när jag utmed stranden hittade en smal bård med strutsallat ligga strax ovanför vattenlinjen.
7monostroma ilandspolad
En annan typisk vårart är liten grönkudde, Acrosiphonia arcta. Den blir en ca 5 cm hög, ljusgrön kudde och växter från ca 0,3 meter – till några meters djup. Den är förgrenad, med lika långa grenar. Detta är en annuell, ettårig art, som finns ett tag till under vår och försommar. Den har som många andra arter ett mikroskopiskt stadium.
8 Acrosiphonia

Efter höstens och vintern högvattenperioder ligger mycket blåstång uppspolad lång uppe på land. Där den göder landväxterna, t.ex. en tussilago. När det regnar lakar det ur humusämnen ur både från tången och annat dött material som ligger på stranden eller uppe i skogen ovanför. Bäcken eller ån för ut vattnet till havet.
9 tussilago o tång20170409
I den närmaste bäcken var vattnet alldeles gulbrunt av humus. Det som inte syns är all näring, som fosfor och kväve, som också rinner ut i havet utanför. Därför är det spännande att se hur brunt vattnet är och hur många meter ut det syns att det är ett utflöde av sötvatten. Detta är ett litet dike, men det finns många diken som rinner ut i Östersjön. Man brukar säga – många diken små blir en stor å. Resten av påverkan får man lämna till fantasin. Men för mig är det en oändlig källa till tankar och funderingar att gå ner till stranden och bryggan och kolla på vad som hänt från förra veckan.
10 brunt bäckvatten

Read Full Post »

Older Posts »