En fråga som vi önskar få in svar på via projektet Algforskarsommar är ”Hur förändras artsammansättningen i tångruskor – från Torkö i Blekinge till Stockholms skärgård?”
I Rapport 5 från Algforskarsommar kommer här en första liten översikt av resultatet som kommit in från er flitiga medborgarforskare. Stort tack för alla bidrag!
Det är alltid lika spännande att läsa om vad ni hittar och se hur artsammansättningen varierar från söder till norr utmed Östersjöns långa och varierade kustmiljöer. Här har vi nu gjort en liten sammanställning och plockat ut både några observationer på skillnader i arternas förekomst och några bilder som kommit in med en fråga om vilken art det är.
Den första markanta skillnaden är mängden tångräkor (Palaemon spp) som hittas i en tångruska. I tången från t.ex. Blekinge och Kalmarsund är de vanliga och ofta finns det flera stycken per tångruska, medan i Stockholms skärgård finns det bara någon enstaka ibland. Tittar du nog kan du se att tångräkorna kan se olika ut. En är mer oansenlig, det är den vanliga tångräkan, Palemon adspersus. Den andra arten har färggranna streck på benen i blått och gult och brunaktiga ränder på kroppen. Det är elegant tångräka, Palemon elegans, en främmande art som är på spridning längre och längre in i Östersjön.
Fann både tånggråsuggor och nattsländelarver i tångruskanoch en fin vanlig tångräka.
Foto på en av mina studie-tångruskor som jag har placerad vid bryggan på Räfsnäs och som växer på en sten.
Vanlig tångräka kallas också för östersjöräka, långfingrad tångräka, blek tångräka eller bara tångräka- kärt barn har många namn.
Undersökningar som gjordes av livet i en tångruska redan i slutet av maj innehöll ofta många små tångmärlor (Gammarus spp) som helt klart just hunnit med att föröka sig. De har hunnit växa till lite under några veckor, men det finns fortfarande många mindre tångmärlor kvar när man skakar en tångruska. I varje fall när jag undersökte några av mina tångplantor vid bryggan i Räfsnäs den 20 juni strax före midsommar.
Det kryllar av tångmärlor i baljan – både några större och en massa små. Nere i vänster hörn syns en tånggråsugga, Idotea balthica.
Här kommer nu en liten önskan från oss:
Finns det en möjlighet för några av er att upprepa undersökningen nu i juli – augusti? Det skulle vara fint att få veta hur sammansättningen förändrats. Finns det många stora vuxna tångmärlor kvar och kanske också fler tånggråsuggor? Eller har de kanske minskat i antal och blivit mat till spigg och andra småfiskar?
Det har också kommit in några frågor om vilken art det är som hittats. En fråga är från Torkö, Blekinge där det förekom flera sötvattensgråsuggor (Asellus aquaticus) och en och annan dagslända i proverna.
Det har inte kommit in några foton på nattsländelarver men en rapport från Hölö rapporterade flera fynd av nattsländelarver vid undersökningen av blåstång. Fredrika Bremergymnasiets elever NA21b, studerade blåstång vid Schweizerbadet, i Haninge kommun. Från dem kom en rapport att det förekom sommarförökande blåstång på lokalen. När de skakade tångruskor hittade de tångmärlor och strandvattengråsuggor (Jaera albifrons) och många nematoder. Ett bra sätt att bestämma vilka arter du hittar i en tångruska är att kolla på ”Livet i havet” där det finns bra bilder och beskrivningar på arter i Östersjön och Västerhavet. Och där går såklart att skriva in ett sökord för att t.ex. hitta ett foto på strandvattengråsugga eller någon annan art som du vill veta mer om.
Somriga hälsningar från oss som driver medborgarprojektet Algforskarsommar, Lena och Ellen.
Algforskarsommar, ett medborgarforskningsprojekt i algbältet, lanserades i maj 2021. Här ges nu en kortfattad sammanfattning av projektet. Mer information finns på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida, bl.a. presentationer av hur de som vill delta i projektet kan genomföra uppgifterna, samt en enkel handledning att skriva ut och ta med ut i fält tillsammans med korta videoinstruktioner.
Hjärtligt tack för hjälpen!
Vi vill börja med att ge ett stort tack till er alla som bidragit till Algforskarsommar med att skicka in fotografier och rapporter. De flesta rapporterna har kommit in från Stockholms skärgård, men vi har också hört från olika delar av kusten ner till Blekinge och flera rapporter från Öland. Även om det är många som rör sig i våra skärgårdar på sommaren och engagemanget har varit stort, så är det helt klart mycket lättare att engagera allmänheten att samla in enkla observationer t.ex. om när våra vanliga vårblommor börjar blomma eller vilka fåglar som besöker fågelbordet under en viss vecka, än att undersöka livet under ytan i Östersjön.
Det är därför extra roligt att så många engagerat sig och inte bara skakat tångruskor för att undersöka djurlivet i en tångruska utan även letat efter höstförökande blåstång och studerat färg och tofslängd hos grönslick. Nedan ges en kort sammanfattning från de tre uppgifterna, funderingar kring hur de kan utvecklas vidare till nästa säsong, samt vilka förslag till forskningsstudier som deltagarna i Algforskarsommar bidragit till.
För Uppgift 1 Grönslickgällde det att uppskatta hur gröna tofsarna var på lokalen och mäta tofsarnas längd. För studien användes en femgradig färgskala. Utifrån inskickade foton och mätningar var målsättningen med datainsamlingen att ta fram en översiktlig bild av hur näringsrikt vattnet är och hur mycket klorofyll a grönslicken innehåller.
Den 5-gradiga färgskalan: 1 =mörkgrön, 2= mellangrön, 3= grön, 4= ljusgrön och 5 blekgulgrön.
Efter en analys av alla fotografier, som skickats in till projektet Algforskarsommar, är det tydligt att den 5-gradiga skalan bör förenklas och att grönslickstofsarnas färg istället bedöms med en 3-gradig skala, bestående av kulörerna blekgrön/ljusgrön, grön och mörkgrön. Klorofyll a innehållet (ug/mg torrvikt) uppskattades till 0,2 – 1 för blekgulgröna, 2 – 4 för ljusgröna, 5 – 7 för gröna och mer än 8 för mörkgröna plantor. Innehållet av fosfor, kväve och kol skiljde sig däremot knappt åt mellan de olika gröna tofsarna.
Det kryllar av tångmärlor och tånggråsuggor i grönslicken ibland
Tångruska undersöks – Vad gömmer sig här?
Många deltagare i projektet upptäckte också att grönslick är en viktig uppväxtmiljö för smådjur. Foto: A-C Nyberg, Aspö, juli 2021.
Rapporter och foton för Uppgift 2 skaka en tångruska har huvudsakligen kommit in från två skärgårdsområden, Stockholm och Ronneby, och handlar om vilka arter som hittas i tången. Resultatet från foton och redovisade antal av de olika arter som lever i en tångruska, tyder på att den varma sommaren varit gynnsam för båtsnäckor (Theodoxus fluviatilis) och deras förökning. I rapporterna är ofta båtsnäckor den vanligaste arten, med ca 40 stycken per tångruska, tillsammans med ganska många ovala dammsnäckor (Ampullaceana balthica). Andra arter är tånggråsuggor (Idotea), tångmärlor (Gammarus) och larvstadier till nattsländor, men de verkar förekomma i mindre antal per tångruska än vanligt. Mönstren varierar mellan olika lokaler och hur stora tångruskor som undersökts, men något som också återkommer i många av rapporterna är den stora mängden spigg som observerats samtidigt.
Massor med båtsnäckor
Stor dammsnäcka, nattsländelarv och två tångmärlor
Tånggråsugga, tångmärla och en pungräka
Båtsnäckor i prov från St. Norrholmen, Värmdö. (t.v) Foto: K. Rilbe. Senare på hösten hittades fler pungräkor, tångmärlor och stora tånggråsuggor, nattsländelarver och dammsnäckor.
En möjlig förklaring till att det under sommaren förekom få tångmärlor och tånggråsuggor kan vara att spiggen fångar och äter mycket smådjur i tångskogen. Spiggen flyttar ut i mer öppet vatten på hösten. Det innebär att de tångmärlor och tånggråsuggor som föds sent på hösten har en bättre chans att överleva, växa till och föröka sig under nästa år jämfört med den generation som föds på sommaren. För att bättre förstå dessa samband krävs vidare forskningsstudier, inte bara under sommarmånaderna utan även under de andra årstiderna.
Uppgift 3 höstförökande tång: Att med allmänhetens hjälp leta efter lokaler med höstförökande blåstång har lett ny kunskap om utbredning av höstförökande blåstång. Tidigare studier har visat att denna form av blåstång, som förökar sig på hösten istället för runt midsommar, finns i både monokulturer och blandbestånd längs fastlandskusten från Stockholms södra skärgård ner till Blekingekusten. Däremot förekom för ca 20 år sedan bara sommarförökande plantor vid kusterna runt öarna Öland och Gotland (Berger m.fl. 2001).
Den större gulorange plantan är höstförökande
Gren av en höstförökande planta
Höst-och sommarförökande plantor, Borgholm. Foto E. van Sitteren. (t.v) och höstförökande planta från Naturrum, Aspö. Foto B-M Skeppstedt (th).
I en näringsrik miljö förväntas den höstförökande blåstången gynnas och spridas lättare, då klippor och stenar har mindre påväxt av fintrådiga alger under hösten än på sommaren, vilket leder till att nya groddplantor kan etablera sig lättare (Berger m.fl. 2003). Inlämnade rapporter och foton visar att höstförökande blåstång nu spritt sig till flera lokaler på Öland, där det för ca 20 år sedan enbart hittats sommarförökande plantor. Lokaler där höstförökande tång hittats och en grov uppskattning av fördelningen mellan höst/sommar plantor gjorts är bland annat vid Bläsinge (80/10) och Mörbylånga (30/70) på Ölands utsida och Stora Rör (40/60) och Borgholm, Mejeriviken (50/50) på Kalmarsundssidan. Resultatet tyder på att det skett en spridning av höstförökande blåstång under de gångna 20 åren både runt Öland och på fler lokaler i Stockholms skärgård. Nya rapporter har kommit in dels från Naturreservatet i Stendörren och St. Sandböte, en liten ö utanför Ornö, som är den nordligaste lokal hittills. Inför hösten 2022 kommer vi ut med en efterlysning om vem som kan hitta höstförökande blåstång ännu längre norrut
Sammanfattning och planering av hur projektet kan utvecklas till år 2022:
Genom fotografier och rapporter har deltagarna i Citizen science projektet Algforskarsommar bidragit med ny kunskap om vad som händer under ytan i våra svenska kustvatten.
Projektet har fått en mycket bra spridning i olika lokala medier, t.ex. i tryckt press som EPOC Tidning, Nynäshamns Posten, Norrtelje Tidning, Västerviks Tidning och Skärgården, samt i radio, t.ex. P4 Stockholm. Länkar till media finns på Östersjöcentrums hemsida.
Den långsiktiga målsättningen med detta projekt är att framöver kunna engagera skolklasser och allmänhet att delta i Algforskarsommar i ännu större utsträckning. Det kommer också vara viktigt att bibehålla engagemanget hos deltagare, så att flera rapporter kommer in från samma plats under flera år i rad. När det gäller rapporter om förekomst av höstförökande blåstång på Öland är detta redan efter ett år tillräckligt för att initiera en ny forskningsstudie där förändringar i utbredning/förekomst undersöks och jämförs med den tidigare undersökningen från 1996 (Berger m.fl. 2001). Resultat från en mer uppstyrd inventering av området planeras att publiceras som en vetenskaplig artikel.
Efter detta första år står det även klart att det kommer att krävas flera år för att utveckla ett bättre system för rapportering. Om detta bäst sker genom en app eller via redan befintliga inrapporteringsvägar som t.ex. Artportalen, eller något system liknande det Svenska Båtunionen har för att rapportera in när havstulpanens larver har kommit och satt sig på båtskrovet, behöver undersökas vidare. En möjlighet kan vara att få till en hemsida med interaktiv karta, där deltagare kan lägga in sina foton och rapporter direkt. För framtiden är det också viktigt att fundera kring möjligheterna att hitta engagerad allmänhet, både sommargäster och boende i skärgården som kan och vill bidra till att följa förändringar under årets olika säsonger.
Referenslista:
Berger, R. Malm, T. och Kautsky, L. 2001.Two reproductive strategies in Baltic Fucus vesiculosus(Phaeophyceae). Eur. J. Phycol., 36: 265-273.
Berger, R., Henriksson, E., Kautsky, L. and Malm, T. 2003. Effects of filamentous algae and deposited matter on the survival of Fucus vesiculosus L. germlings in the Baltic Sea. Aquatic Ecology 37: 1–11.
För ett par veckor sedan släppets IPCC rapporten (The intergovernmental Panal of Climate Change FN:s mellanstatliga klimatpanel där det vetenskapliga kunskapsläget kring kommande klimatförändringar, vilka konsekvenser det kan ge och möjliga lösningar sammanställts. Det är viktigt att hela tiden tänka på att prediktionerna på vad som kommer att bli resultaten utgår ifrån modeller som tagits fram för mycket stor skala, dvs Östersjöns stora bassänger och vad som händer i den lilla strandnära skalan i grunda vikar och fjärdar kanske kan gå fortare. Varför? Jo det är där som den ökade tillrinningen av sötvatten kommer ut och vattnet är grunt och står mer stilla vilket gör att det kan bli varmare på sommaren.
Det första avsnittet här på bloggen kom att mest handla om den aktuella frågan om inbindning av kol i mjuka sedimentbottnar av olika arter av sjögräs, i första hand ålgräs men också en massa sötvattensarter som förutsätts sprida sig mer och kunna tillväxa bättre i en allt mer utsötad Östersjö.
Matta av vattenväxter på botten, mest ålnate och ett vassbälte vid stranden.
Del 2 kommer att ta upp lite aspekter på hur främst marina makroalger kan tänkas påverkas av klimatförändringar och om det redan har hänt något som bidragit till att den för ekosystemet viktiga arten blåstång har ökat i grunda miljöer?
Mindre is
Under 1940-talet var vintrarna långa och isen låg länge i vikar och fjärdar. När isen lossnade kunde den skarpa bort blåstången ner till ett par meters djup. Sedan 1980-talet och framåt har vintrarna varit milda och isen har bara legat korta perioder i de inre vikarna i Stockholms skärgård. Resultatet är att nu växer blåstången grunt och många noterar helt korrekt att det finns mer tång. Tången växer nu redan på ca 0,5 meters djup, strax under ytan så att alla kan se den. Mer information om hur isförhållanden kommer att förändras hittar Du på SMHI:s hemsida.
Grunt växande blåstång som överlevt för att det inte ligger någon is på vintern som skrapar loss den.Vid lågvatten kan den grunt växande blåstången bli torrlagd. Då gäller det att det inte blir lågvatten för länge så att den dör. Lite blåst och vågor gör att den klarar sig. I skärgården kan båt- och fartygstrafik bidra till att den dränks när svallet drar in i viken.
Höjdning av havsytan
Enligt modeller förväntas vattenståndet öka med ca 0,5 meter under de kommande 80-100 åren. Eftersom vi det fortfarande sker en landhöjning i stora delar av Östersjön som kompenserar en höjning av havsnivån kommer vattenståndet att bara öka med ca 0,5 meter under de kommande 80-100 åren enligt klimatmodeller.
Det innebär att riktigt grunda miljöer kommer att långsamt dränkas igen. Finns det mjuka sediment bottnar kommer de att vara klädda med rotade vattenväxter och klippbottnar och stenar med makroalger. Allt beroende på hur det ser ut i den närmaste strandzonen idag. I Stockholms skärgård finns det gott om klippor och stenstränder där blåstång och alger kan få fäste allt eftersom vattennivåerna ökar. Processen bör gå så långsamt att etablering av grönslick, blåstång och på större djup rödalgsbältet kommer att hinna med att etablera sig på de nya ytor som blir tillgängliga. Det kan bli lite mer problematiskt i södra delarna av Sverige där sandiga stränder dominerar men det finns också gott om steniga kuststräckor för tången och algerna att växa på även om höjningen av havsnivån blir lite större utmed kusten i Blekinge och Skåne. Över tid innebär det att Sveriges landyta kommer att minska lite och att det blir mer bottenareal som ligger under vattenytan. Kustlinjen kommer om modellerna stämmer att bli ungefär som den var för ca 100 år sedan, dvs på 1920-talet.
I nästa avsnitt om klimatförändringar, del 3, kommer vi att ta upp vilka effekter kombinationen av minskad salthalt och ökad vattentemperatur kan komma att få på de stora fleråriga brunalgerna, smaltång, blåstång och sågtång.
Grov borsttråd, Chaetomorpha melagonium är en marin art. På Västkusten förekommer den på lite större djup, mellan 7- 15 meter, i rödalgsbältet, men kan även hittas på snorkeldjup. I Egentliga Östersjön förekommer från Blekinge till Upplandskusten tillsammans med rödalger och blåmusslor.
Grov borsttråd tillsammans med bergborsting, karragenalg och fingertare
Den gör skäl för sitt namn både på svenska och latin. Chaite betyder borst, morphe är gestalt eller ungefär form, melas är svart och gonium betyder reproduktionsorgan. Grov borsttråd blir mellan 10- 30 cm lång och ca 0,7 mm bred.
Smalare än 1 mm men ändå mycket lätt att känna igen.
Grov borsttråd är lätt att känna igen där de växer som mörkgröna styva trådar, en och en eller några få tillsammans. Tråden är fäst mot botten med en liten fästskiva som bildas av den nedersta cellen, som kan bli hela 3 mm lång. Den har stora celler med tjocka cellväggar som syns med blotta ögat.
Grov borsttråd ser ut som om någon trätt upp ärtor på tråd
Grov borsttråd förökar sig med sporer som har två flageller. Sporerna bildas inne i cellerna i tråden och släpps ut genom en öppning i cellen. Det går att se för blotta ögat hur celler töms på sitt innehåll från den övre delen av tråden, och neråt. Någon könlig förökning är inte känd. Sporerna växer ut till en ny tråd. Grov borsttråd förekommer under hela året.
Cellerna i toppen av tråden har börjat släppa sporer
Krullig borsttråd, Chaetomorpha linum,som är tunnare och ljusare grön och kan bli mycket långa. Linum betyder passande nog tråd. Den hittas både fastsittande och lösliggande ihop trasslade trådar. Krullig borsttråd förekommer utmed svenska västkusten i Östersjön till Ålands hav.
Om grov borsttråd eller krullig borsttråd torkas blir en längsgående striering av mikrofibriller i cellväggen synliga, dessa består av cellulosa.
Tångbloggen 