Tanken är att följa sammansättningen av arter och livet av smådjur i en tångruska förändras under olika årstider. Har skrivit tidigare om detta från min brygga vid Räfsnäs; Norrtälje. Från och med nu kommer det att bli en månatlig rapport. Förväntningen är att det allteftersom det blir varmare i vattnet mer smådjur kommer att vandra in i tångruskan igen. Nu bildas det ett tunt isskikt längst inne vid bryggan varje natt som sedan går sönder och driver in till stranden. Nätterna är kalla men solen börjar värma lite under dagen.
Det var mycket små fragment och rester av djurens fekalier, dvs skitar och många små tångmärlor
När jag skakade tångruskan vid bryggan som jag håller koll på djurlivet i var det mest tångmärlor, gammarider. Både lite större och mindre små unga tångmärlor. Men sen fanns det ett lite ovanligt fynd en vattenskorpion, en klodyvel, Nepa cinerea.
En vacker klodyvel kryper runt på botten i baljan tillsammans med nära tångmärlor.
Klodyveln hittar man i förstahand i sötvatten och ibland i utsötade grunda vikar med mycket vattenvegetation. Den hör till de rovlevande vattenskinnbaggarna och har ett ca 3 cm långt andningsrör i bakkroppens spets. Sitt byte fångar den med hjälp av de långa frambenen med kraftiga griporgan. Med gripklorna fångar den sin mat, vilket mest består av mygg-och fluglarver, vattenskalbaggar. Den kan till och med lyckas med att fånga riktigt små fiskyngel ibland.
Det svenska namnet har gruppen fått för att de liknar en skorpion. Vattenskorpionen är en dålig simmare och klättrar mest runt i vegetationen. De gånger jag hittat en klodyvel har varit inne i vassen eller ibland rotade vattenväxter. Detta var första gången i en tångruska. För att andas behöver den ibland klättra upp till ytan. Där den sticker upp andningsröret ovanför ytan. Detta är en av anledningarna till att den förekommer i lunga stilla vågskyddade vikar.
För ett par veckor sedan släppets IPCC rapporten (The intergovernmental Panal of Climate Change FN:s mellanstatliga klimatpanel där det vetenskapliga kunskapsläget kring kommande klimatförändringar, vilka konsekvenser det kan ge och möjliga lösningar sammanställts. Det är viktigt att hela tiden tänka på att prediktionerna på vad som kommer att bli resultaten utgår ifrån modeller som tagits fram för mycket stor skala, dvs Östersjöns stora bassänger och vad som händer i den lilla strandnära skalan i grunda vikar och fjärdar kanske kan gå fortare. Varför? Jo det är där som den ökade tillrinningen av sötvatten kommer ut och vattnet är grunt och står mer stilla vilket gör att det kan bli varmare på sommaren.
Det första avsnittet här på bloggen kom att mest handla om den aktuella frågan om inbindning av kol i mjuka sedimentbottnar av olika arter av sjögräs, i första hand ålgräs men också en massa sötvattensarter som förutsätts sprida sig mer och kunna tillväxa bättre i en allt mer utsötad Östersjö.
Matta av vattenväxter på botten, mest ålnate och ett vassbälte vid stranden.
Del 2 kommer att ta upp lite aspekter på hur främst marina makroalger kan tänkas påverkas av klimatförändringar och om det redan har hänt något som bidragit till att den för ekosystemet viktiga arten blåstång har ökat i grunda miljöer?
Mindre is
Under 1940-talet var vintrarna långa och isen låg länge i vikar och fjärdar. När isen lossnade kunde den skarpa bort blåstången ner till ett par meters djup. Sedan 1980-talet och framåt har vintrarna varit milda och isen har bara legat korta perioder i de inre vikarna i Stockholms skärgård. Resultatet är att nu växer blåstången grunt och många noterar helt korrekt att det finns mer tång. Tången växer nu redan på ca 0,5 meters djup, strax under ytan så att alla kan se den. Mer information om hur isförhållanden kommer att förändras hittar Du på SMHI:s hemsida.
Grunt växande blåstång som överlevt för att det inte ligger någon is på vintern som skrapar loss den.Vid lågvatten kan den grunt växande blåstången bli torrlagd. Då gäller det att det inte blir lågvatten för länge så att den dör. Lite blåst och vågor gör att den klarar sig. I skärgården kan båt- och fartygstrafik bidra till att den dränks när svallet drar in i viken.
Höjdning av havsytan
Enligt modeller förväntas vattenståndet öka med ca 0,5 meter under de kommande 80-100 åren. Eftersom vi det fortfarande sker en landhöjning i stora delar av Östersjön som kompenserar en höjning av havsnivån kommer vattenståndet att bara öka med ca 0,5 meter under de kommande 80-100 åren enligt klimatmodeller.
Det innebär att riktigt grunda miljöer kommer att långsamt dränkas igen. Finns det mjuka sediment bottnar kommer de att vara klädda med rotade vattenväxter och klippbottnar och stenar med makroalger. Allt beroende på hur det ser ut i den närmaste strandzonen idag. I Stockholms skärgård finns det gott om klippor och stenstränder där blåstång och alger kan få fäste allt eftersom vattennivåerna ökar. Processen bör gå så långsamt att etablering av grönslick, blåstång och på större djup rödalgsbältet kommer att hinna med att etablera sig på de nya ytor som blir tillgängliga. Det kan bli lite mer problematiskt i södra delarna av Sverige där sandiga stränder dominerar men det finns också gott om steniga kuststräckor för tången och algerna att växa på även om höjningen av havsnivån blir lite större utmed kusten i Blekinge och Skåne. Över tid innebär det att Sveriges landyta kommer att minska lite och att det blir mer bottenareal som ligger under vattenytan. Kustlinjen kommer om modellerna stämmer att bli ungefär som den var för ca 100 år sedan, dvs på 1920-talet.
I nästa avsnitt om klimatförändringar, del 3, kommer vi att ta upp vilka effekter kombinationen av minskad salthalt och ökad vattentemperatur kan komma att få på de stora fleråriga brunalgerna, smaltång, blåstång och sågtång.
På måndag handlar webbinariet om ”Havets framtid i ett förändrat klimat”. För Östersjön, detta unga artfattiga hav med låg salthalt kan t.ex. en ökad avrinning genom att nederbörden förväntas öka flytta de marina arternas utbredning söderut. Samtidigt som sötvattensarternas utbredning gynnas. Östersjön kommer kanske i en framtid att göra rätt för sitt namn – att det är en sjö inte ett hav.
På tisdag är temat ” Vad kostar havet?” Ämnen som vilka varor och tjänster produceras i havsmiljön. Att värdera produktion av fisk i kronor och ören är lätt att förstå, men hur är det med att få se en havsörn eller att ta ett morgondopp från bryggan utan algblomning?
Fin morgon för ett dopp – svårt att värdera i pengar
Går det att sätta ett pris på allt vi får från havet? Lönar det sig ens något att försöka alla ser ju olika på värdet av havet? Är det inte bättre att sätta ett jättehögt värde på en fungerande havsmiljö i balans med landskapet på land?
På onsdag handlar det om ”Kusten – där alla vill vara”- ett bra exempel varor (t.ex. fisk) och tjänster (t.ex. naturupplevelser) som kustekosystemen ger oss människor. Det är också de kustnära miljöerna som påverkas som mest av utsläpp av förorenat vatten och utbyggnad av hamnar mm. Hur påverkan av utsläpp ser ut utmed kusten varierar mycket och betyder att det krävs olika åtgärder i t.ex. tättbebyggda områden jämfört med glesbygden, och i gradienten från inner – ytterskärgården.
På torsdag ges ytterligare ett exempel under rubriken ”Är köl alltid rätt val?” kommer frågor om hur vi nyttjar havet för transporter och hur sjöfarten påverkar havsmiljön i stort och smått att presenteras. Något som är känt sedan länge är att många främmande arter kommit hit med ballastvatten och sittande på skrovet. Här gäller det att komma överens och ta beslut på internationell nivå om vi vill minska intransporten av främmande arter till Östersjön. Samtidigt kan främmande arter få viktiga funktioner i Östersjön när salthalten minskar. Eller som den svartmunnade smörbult ge oss en ny art att fiska. Även om den är ganska liten blir det en god soppa.
Svartmunnad smörbult i akvarium
Flera små svartmunnade smörbultar kokade till en soppa.
Webbinariet avslutas på fredag med ett samtal mellan Miljömålsberedningens ledamöter och leds av Emma Nohrén, Miljömålsberedningens ordförande.
Går inte att sätta ett pris på!
Nu är det dags att sitta på bryggan och kolla på solnedgången. Blir en spännande vecka framöver.
Många av Tångbloggens läsare har kanske läst HAVET rapporten, där tillståndet i våra svenska havsvatten från den miljöövervakning som utförs har sammanfattats årligen eller vartannat år. I rapporten har man kunnat se förändringar över tid för parametrar som kväve, fosfor, vitmärlor, blåstång och miljögifter. Rapporten har även innehållit fördjupningsartiklar på några av områdena som övervakas. Det finns mycket intressant att hämta genom att läsa tidigare nummer.
Nu har tiden kommit för att lämna den tryckta rapporten och istället gå in i den digitala eran. På årets Vattenmiljöseminarium samlas utförare och tjänstemän, myndigheter och forskare som alla håller på med vattenförvaltning, både salt och sött. Diskussionerna i år gäller hur vi bäst presenterar tillstånden i våra svenska vatten, allt vatten, med upplägget ”från källa till hav”. Det är en spännande process som kommer pågå under 2018 och målet är att den nya sidan ska lanseras vid årets slut. Målgruppen kommer vara både tjänstemän som arbetar med vattenfrågor, med tyngdvikten på data och statistiska analyser. Men det kommer även finnas en ingång för intresserade personer som inte nödvändigtvis arbetar med eller är utbildad i dessa frågor. Då presenteras och förklaras bakgrunden till varför man mäter något och hur samt att data läggs upp i mer övergripande format.
Vi kommer självklart följa processen och lägga upp länkar till sidan så fort de kommer ut ur ugnen, rykande färska, här på Tångbloggen.
Våren är en härlig tid, när den ena blomman efter den andra dyker upp och gräset blir grönt. I gräsmattan blommar vårlök, luktviol och nunneört och i kanten under buskarna lyser blåsipporna. En tur ner till bryggan visar på att livet i havet har kommit gång och det är full fart på alla små spiggar. Det är omöjligt att räkna hur många det är. En fundering – finns det mat till alla eller tar djurplankton slut?
Närmast stranden och på klipporna växer det kolonibildande kiselalger, som bildar decimeter långt brunt ludd eller lösa tofsar. När vattenståndet minskar torrläggs de och tappar sitt bruna pigment och kvar blir kiselskalen som gör klippor och stenar vita. Kiselalger kan också sitta på andra trådformiga alger i massor. Också en sådan tråd täckt med mikroskopiska kiselalger kommer att bli vit när den torkar in.
Lägger man en sten med intorkade alger i en lupp, syns de vackra kiselalgerna som glänsande och glittrande små, små pinnar eller stjärnor.
Vissa tidiga vårarter har nästan blommat över. Hit hör strutsallat, Monostroma grevillei, som är en mycket tidig art. Den kan börja växa i december och växer vanligen från 0,5 meter – ner till några meters djup. Där bildar den som namnet anger tunna ca 10 centimeter stora strutformiga plantor.
Så nu i början på april, med en tidig vår, verkade det vara slut med deras växtsäsong när jag utmed stranden hittade en smal bård med strutsallat ligga strax ovanför vattenlinjen.
En annan typisk vårart är liten grönkudde, Acrosiphonia arcta. Den blir en ca 5 cm hög, ljusgrön kudde och växter från ca 0,3 meter – till några meters djup. Den är förgrenad, med lika långa grenar. Detta är en annuell, ettårig art, som finns ett tag till under vår och försommar. Den har som många andra arter ett mikroskopiskt stadium.
Efter höstens och vintern högvattenperioder ligger mycket blåstång uppspolad lång uppe på land. Där den göder landväxterna, t.ex. en tussilago. När det regnar lakar det ur humusämnen ur både från tången och annat dött material som ligger på stranden eller uppe i skogen ovanför. Bäcken eller ån för ut vattnet till havet.
I den närmaste bäcken var vattnet alldeles gulbrunt av humus. Det som inte syns är all näring, som fosfor och kväve, som också rinner ut i havet utanför. Därför är det spännande att se hur brunt vattnet är och hur många meter ut det syns att det är ett utflöde av sötvatten. Detta är ett litet dike, men det finns många diken som rinner ut i Östersjön. Man brukar säga – många diken små blir en stor å. Resten av påverkan får man lämna till fantasin. Men för mig är det en oändlig källa till tankar och funderingar att gå ner till stranden och bryggan och kolla på vad som hänt från förra veckan.
Tångbloggen 