Nu tar vi färjan från Jersey och åker vidare till Guernsey. Guernsey ligger längre ut från den franska kusten. Här är havet djupare och skillnaden i tidvatten är ”bara” 10,7 meter. I huvudstaden St Peter Port ser vi detta tydligt i hamnen när vi anländer. Vi lägger till vid yttersta piren och får gå många trappor upp till ankomsthallen.
I Atlanten har blåstången ofta fler par flytblåsor per år. Hemma i Östersjön så kan vi ju enkelt räkna ett blåspar per år i tillväxt. Här är det ibland tre eller fyra par! Det ser ut som en grön bubbelplast som draperar stenarna. Och precis som hemma hittar vi tarmalg, Ulva intestinalis, i hällkaren som förblir vattenfyllda även under lågvatten.
Ett tips för den som samlar alger till sitt herbarium är att de större, mer läderartade brunalgerna går utmärkt att torka ut lite innan hemresa. Då väger de mindre och kan enkelt blötas upp igen hemma för att pressas. En g-alg-e blir en ypperlig torkställning, och ditt hotellrum kommer få en ljuvlig arom av hav och umami. Det kan dock vara artigt att meddela hotellpersonalen så att de inte blir oroliga ifall doften tränger ut lite i korridoren.
Som en botanisk bonus fick vi även se än hel äng med den vackra lila orkidén Anacamptis laxiflora (loose-flowered orchid) som trivs på fuktiga ängar. Över oss cirklade en blå kärrhök som hade sitt bo i närheten. Vår guide på vandringen var den otroligt kunniga Trevor Bourgaize som dessutom är ordförande för La Société Guernaise. Det finns mycket att se på dessa öar för den som är naturintresserad, helt klart.
Fullt normalt sätt att hantera sina grövre algerAnacamptis laxiflora (loose-flowered orchid)
Ett kul och lite udda besöksmål mitt på ön är The Little Chapel som är byggt av porslinsskärvor och snäckskal. Kapellet byggdes, och revs ner och byggdes om två gånger (!) av en munk i det närliggande klostret. Vår lokalguide Gillian Gerard mindes hur hennes pappa donerade trasigt porslin till bygget. Det påminner mig lite om Tempelgården på Visingsö, där den lokala konstnären Olle Krantz satte ihop en blandning av småhus och egenskapade statyer. På en ö har man inte roligare än man gör sig.
Det lilla kapellet ser mycket litet ut utifrån……men är förvånansvärt stort inuti.Blandningen av porslin och snäckskal ger en unik känsla.
Och det var såklart extra roligt att badrumsprodukterna som fanns på det trevliga Peninsula Hotel där vi bodde, var tillverkade av det lokala företaget Guernsey Seaweed. Vi kunde även köpa deras produkter i receptionen.
I veckan var jag ute på Askö, i Trosa skärgård, och letade för ovanlighetens skull efter grönalger, inte blåstång. Men det gick ju såklart inte att låta bli att kika lite på hur den mådde såhär i vårsolen efter en vinter då vi åter haft is i området. Det var ju några år sedan sist.
I den innersta delen av viken har blåstången klarat sig lite bättre och plantor syns uppe vid ytan. Närmast i bild har den ändå skrapats bort ner till någon meters djup. Vi får ju tänka på att det var lågrt vatten på grund av högtrycket.
Vattenståndet är på väg att stiga igen efter en ovanligt lång period med lågvatten. Resultatet av isvintern och lågvatten syns tydligt i skärgården. Klipporna är helt kala långt ner under ytan. Här kommer det säkert bli knallgrönt av grönslick, Cladophora glomerata, till sommaren. Ett bra tillfälle att ge sig ut och memorera vart alla luriga grynnor ligger, för då komemr de synas bra.
Isskrap och lågvatten har tagit bort blåstången.Bruna döda skott av blåstång sitter tillsammans med plantor som klarat sig bättre genom att växa lite djupare.
De första resterna av blåstång, strax under ytan ser ut som små trasiga bruna ruskor. De kanske frös fast i isen så att cellerna i vävnaden fryste sönder? Några toppar på plantor som sitter lite djupare på stenar eller direkt på klippan har klarat sig bättre. Där syns årets anlag av flytblåsor och nya förökningstoppar håller på att växa sig stora.
Många toppar där tillväxtzonen sitter är helt förstördaPå andra plantor syns starten på årets små flytblåsor som blanka kulor
Lågvatten orsakas av ihållande östliga eller nordöstliga vindar i kombination med stabila högtryck över Skandinavien och Östersjön. Jag minns hur kallt det var under 1970-talet och att när isen lossnat i februari-mars kunde det vara lågvatten under flera veckor, ibland upp till en månad eller mer innan vattenståndet höjdes till normala nivåer igen. Enligt SMHI som håller koll både på isläggning och lågvatten att inträffade ett av decenniets mest extrema lågvatten våren 1972.
Jämfört med 1990-talet och till idag har vårarna blivit varmare och utbredningen av istäcket mindre. Fast den naturliga variationen kan vara stor, som i år när isen la sig tidigt samtidigt som det blev ett långvarigt lågvatten. Grunt växande blåstång frös fast i isen och skrapas bort från klippor och stenar när isen lossnade. Efter att isen hade smält höll lågvattnet ändå i sig. Det är först nu i mitten på maj som vattenståndet närmar sig medelvattenståndet.
Igår sken solen och jag tog mod till mig att ta på mig baddräkt och gå ut i vattnet som hunnit bli 9,5 0C. Mitt mål var att undersöka livet i några tångruskor. Hur mycket småkryp har klarat av den påfrestande miljön under de första månaderna? Efter att ha skakat några plantor var resultat tydligt.
Många av plantorna närmast badstegen var döda.Resultatet av att skaka tre tångruskor var ganska magert.
Det är fortfarande ganska tomt på smådjur. Fick ta på en tånggråsugga, ganska många tångmärlor och båtsnäckor. Men jämfört med fångsten visserligen knappt två veckor senare i maj 2024, för två år sedan så är jag inte särskilt orolig.
Får bli en ny undersökning igen vid Biologiska Mångfaldens Dag den 25 maj. Då hoppas jag att det kryllar av liv i tången!
Månadens vykort kommer från svenska västkusten, närmare bestämt från stränderna i närheten av Tjärnö, utanför Strömstad. Det första strandbesöket är på Lindholmen, 4 juli. Uppspolade på stranden låg många stora gamla plantor av sågtång, Fucus serratus efter att det blåst ordentligt veckan innan. När jag tittade närmare satt flera fortfarande fast på stenen som de växt på. Några var så stora att de slitits loss och bara den grova stammen, utan fästplattan hade kommit med. Men när sågtången förökar sig hamnar många befruktade ägg på havstulpanens skrovliga yta. Där bildas groddplantan och sågtången växter till varje år och blir allt större. Till sist kan inte havstulpanen hålla kvar den stora plantan när vågorna rycker och sliter i den. Resultatet blir att de lossnar och driver iland. Och att de suttit på havstulpaner syns om man tittar under fästskivan.
Stora plantor av sågtång ligger uppe på stranden.Denna planta har följt med sågtången upp på stranden.Den här plantan var för stor och stammen knäcktes av vågorna . Bara bålen kom med, utan fästskivan.Två plantor med lite kalkrester av havstulpaner under häftskivan. Inget vidare bra att hålla fast i för stora gamla plantor när det blåser.
I år är det första gången som jag har sett tydliga bälten utmed flera stränder runt både Saltö och Tjärnö av den introducerade arten sargassotång, Sargassum muticum. Årsskottet hos en sargassotång kan utan vidare bli 1,5 meter långt och ser lite ut som en buske med massor av små flytblåsor. Skotten växer ut från den övervintrande fleråriga delen av den förgrenade plantan som bara blir ca. 1 dm hög. De sitter fast på stenar på mjukbotten från ca 1 m ända ner till 10 m djup i klart vatten. Tidigare sommar har den vuxit utmed kanten på piren där jag brukar bada, lite djupare än sågtången. Nu tycker jag det är ännu mer än vanligt. Men vid stegen finns inga kvar – där rensas de bort av flitiga badare.
Sidenblankt hav med sargassotång i ytan.Den övervintrande delen av sargassotång. Det mesta av årets produktion kommer att lossna i höst och driva iland.
Denna stilla, vackra kväll syns en massa plantor i ytan. Alla pekar utåt eftersom de följer det strömmande vattnet ut genom sundet. När strömmen ändrar riktning kommer sargassotången att följa med åt andra hållet.
Under en promenad på Saltö undrade jag vad det var i vattnet som gav ett märkligt mönster. Kunde det vara ett bälte av stora plantor av sargassotång som bromsade upp vågorna? Ja, det visade sig stämma. När en planta ligger och flyter vid ytan blir det helt lugnt i vattnet runt den. Vilka fler effekter kan de stora buskarna av sargassotång medföra? Dags att hoppa i och ta ett lite annorlunda tångbad.
Sargassotången syns som blanka fläckar i ytan.Ett svalkande bad inne ibland sargassotången i sommarhettan.
En het sommardag var det riktigt uppfiskande att simma runt mellan sargassotången. I skuggan under plantorna var vattnet svalt och skönt. När jag försökte kolla lite inne ibland buskarna blev en strandkrabba ilsken och knep till med sina klor. Den verkade också tycka att det var fint att gömma sig inne i sargassotången.
Klippor täckta med slemtråd och ett snyggt bälte med blåmusslor. Slemtråd, även kallad turkisk spagetti, passar fint till ostron
I mitten av juli blev det en tur till Nordkoster. Där fanns det stora bälten med fjolårets blåmusslor i strandlinjen och det går att hitta bra med musslor även längre in i skärgården. Klarar de att överleva till nästa år kommer vi kanske att kunna festa på musslor. Och varför inte tillsammans med slemtråd, Nemalion multifidumsom växter lite högre upp på klipporna. Vi plockade hem lite och åt som tilltugg till stillahavsostron, Magallana gigas. Det smakade också utmärkt.
Det händer mycket i havet under en varm sommar. Ser fram emot ett besök under augusti månad. Hur kommer stränderna att se ut när mycket av årets alger lossnar, kastas upp på land och bildar årets tångvallar? Kanske kan jag hitta någon ny lite ovanlig alg, snäcka eller mussla?
Det finns nu tid till många strandfynd och bad utan brännmaneter innan det är dags att åter byta till Östersjöns stränder.
Nu har det gått över sex månader sedan det första försöket att skicka upp blåstång med en sondraket från Esrange i Kiruna blev uppskjutet. Det nya datumet nu planerat till november. Förberedelserna startade i juni 2024. Då var jag ute i vattnet och klippte av tillväxtzonen på en massa blåstångstoppar, strax ovanför flytblåsorna. Sen var det bara att vänta på att en det växte ut en bunt adventivgrenar från den skadade toppen.
I september samlades ett antal knippen med små adventivgrenar från ett stort antal individer in och placerades i odlingskammaren på institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP). Där har den nu anpassats till sommartemperatur och långa dagar. De är nu klara att stoppas i små rör med brackvatten och transporteras till Esrange. Om vädret vill blir det en flygtur på fredag den 22 november. Blir det dåligt väder och mycket blåst är det bara att vänta. Som längst har vi tid till 5e december.
Denna andra rapport från Algforskarsommar kommer att handla om sommartecken i tångskogen och på stranden. Efter en lång period av riktigt varmt vatten i maj och lågvatten började juni lite mer normalt med svalare väder, lite regn och högre vattenstånd. Temperaturen i vattnet under de riktigt varma veckorna i maj hann bli ca 16 0C, klart badbart men har sjunkit till 12,6 0C efter blåsten och regnet.
Tångvallen såhär års ser lite kleggig ut med en blandning av blåstång och trådskick.
Det finns en mängd sommartecken för den som tar en promenad utmed stranden.
Ett tydligt tecken är att det ligger en massa fintrådiga brunalger lösa i vattnet och uppspolade i tångvallen. Tittar man noga så finns består det mesta av gamla bitar av blåstång helt täckta av trådslick, Pylaiella littoralis. Trådsklick övervintrar på blåstångens äldre delar. Där sitter den som små mikroskopiska trådar, färdig att växa till på våren när ljuset kommer tillbaka. Nu är den stor och sitter som långa tofsar på blåstången och mycket har börjat vissna, lossnar och driver iland. Så senare på sommaren kommer blåstångsplantorna att inte vara lika överväxta med trådslick.
Blåstången är helt täckt av vackra plantor av trådslick.
Under våren startar blåstången sin nya tillväxt och de nya delarna är helt fria från påväxt av alger, mossdjur eller havstulpaner. Detta beror på att de nya skotten och flytblåsorna är täckta med ett tunt lager av slem som innehåller antibakteriella substanser som hindrar etablering av bakterier, algsporer och larver av mossdjur och havstulpaner. Senare på året minskar produktionen av slem och vävnaden kommer att få mer och mer påväxt. Men det spelar ingen direkt roll för tångplantans överlevnad eftersom tillväxtzonen sitter i toppen på alla grenar.
Nya delarna av blåstång är kala utan påväxt och vackert gröna där de sticker ut ur de påväxta luddiga delarna. Vattnet är fullt av pollen som gör att det ser grumligt ut.
Ett annat sommartecken är att det nu finns ett vackert grönslicksbälte strax ovanför blåstången. Det är i grönslicksbältet som många av de nya små tångmärlorna håller hus under den första tiden innan de lite senare när de vuxit till flyttar ner i tången.
Grönslick fungerar som barnkammare för tångmärlor och tånggråsuggor. Tittar man noga på bilden så syns det att de översta tångplantorna är bruna och har dött under den långa perioden av lågvatten.
Höll på att missa nattsländelarven som byggt sitt hus av bitar av vass och höll sig fast i tången. Det var en Phrygania grandis, som hör till familjen broknattsländor den största av nattsländor och som är ganska vanligt förekommande där det växer vass.
Det är lätt både för mig och en fisk som simmar förbi att missa ett väl kamouflerat hus av Phryganis grandis gjort av små vassbitar.
Nu är det dags att starta undersökningen av djurlivet i blåstången vid Din strand eller när Du är ute och reser i sommar. Det finns en massa spännande arter som gömmer sig i tången! Här kommer några exempel på vad jag hittade sist när jag tog upp en planta och skakade den i en vit balja. Massor med tångmärlor, lite snäckor, en liten spigg och en stor stilig gulbrämad dykare, Dytiscus marginalis.
Några fynd efter att ha skakat ur en tångruska. Massor med små tångmärlor och en praktfull gulbrämad dykare som gör skäl för sitt namn.
Så passa på att vara med om att upptäcka arter och hjälp oss att få veta mer om vad som döljer sig i Östersjöns tångskogar. Ta gärna något foto, ange platsen och räkna antal av de olika arterna du hittar och skicka till algforskarsommar@su.se.
Enligt de första rapporterna som kommit så var tången inte riktigt färdig att föröka sig vid fullmånen den 24 april varken i Öregrund, Marint Kunskapscentrum eller vid Snickarhaken i Kristianstad. En orsak kan vara att temperaturen bara är ca 6-7,7 0C, vilket är lite kallare än samma tid förra året. Hos mig på Räfsnäs uppe i norra Stockholms skärgård är det fortfarande riktigt kallt, bara 4,8 0C.
Mitt trix att slippa att gå ut i vattnet när det är så kallt är att hämta ett par fina tångplantor och hänga dem i ett snöre vid bryggan. Det gör det lätt att följa utvecklingen och samtidigt vara varm och torr.
Fina, platta förökningstoppar av blåstång.
Plocka gärna de lite plattare förökningstopparna, som syns på bilden ovan. Ta inte toppar som har blivit uppblåsta och rundare. De platta är nämligen lättare att snitta och minst lika fulla med ägg- och spermiesamlingar. De stora uppblåsta topparna fungerar även lite som flytblåsor för tången.
Omogen honplanta med vita oogon.Mogen honplanta mörkt olivgröna oogon
Jag snittade några toppar och även om det gick att se att det fanns oogon, (äggsamlingar) så var de väldigt bleka, nästan vita. När de är riktigt mogna skall de ha en vacker olivgrön färg och vara fulla med näring. Min gissning är att det kanske kan vara dags för fortplantning vid fullmånen den 23 maj, om det nu blir lite varmare väder.
Finns det någon Naturskola, Naturum eller privatperson som skulle vilja delta i Algforskarsommar? Speciellt om ni har nära till kusten i norra Östersjön och Bottenhavet. Vi behöver nämligen mer information om tångens mognad från dessa delar. Det kommer att dröja ungefär till juni och juli innan det blir tillräckligt varmt för blåstången att mogna där. Det blir alltid lite av en gissning när blåstången kommer att vara färdig för att föröka sig.
När det gäller att genomföra en etablering av blåstång på ett stenrev, som skedde förra året i Riddersholm, Norrtälje eller planera för ett liknande projekt, som kommer ske i år på Lidö i Norrtälje, får man räkna med osäkerheten. Och det behöver inte vara svårt. Det går nämligen fint att hänga ut knippen med blåstång i god tid innan den första stora förökningen ovanför ytan där man vill få blåstångens groddplantor att växa. Experimentet på Lidö kommer att genomföras den 17 maj. Då hoppas alla vi som kommer att vara med att vattnet hunnit bli lite varmare och att solen skiner.
Självklart kommer vi att berätta mer om detta i nästa rapport från Algforskarsommar!
Nya groddplantor på stenrevet vid Riddersholm. Foto: S. Qvarfordt 20230929.
Hej alla flitiga Algforskarsommar-deltagare! Nu är det hög tid att kolla efter den höstförökande blåstången vid din strand.
Har fått de första bilderna på riktigt fin höstförökande blåstång från Sam Peterson. Fotot kommer från hans lokal Snickarhaken, Kristianstad Vattenriket. Själv kommer jag att åka ut till Askölaboratoriet på måndag den 28 augusti. Där vet jag att det brukar finnas höstförökande blåstång, både vid bryggan i Uttervik och ute på fältstationen. Tyvärr har jag ingen höstförökande blåstång hemma vid min badbrygga. Bara vanlig, vacker blåstång. Men det duger fint det med.
Det är mjukt och fint att kliva ner bland tången på nedersta steget.
En liten repetition inför att du går ut och letar.
Det typiska för den höstförökande formen är att tången förgrenat sig lite ovanför flytblåsorna, som växte ut i slutet april början av maj. Skotten har inte vuxit mycket och i toppen på varje sitter det nu en platt, lite knottrig förökningstopp. Jämfört med de sommarförökande plantorna brukar dessa förökningstoppar inte vara uppsvällda.
Hittar du några plantor som ser ut att ha förökningstoppar, som på Sams fotografi här nedanför, så ta en bild och skicka till algforskarsommar@su.se och ange platsen som tången hittades på.
En riktigt vacker gren från en höstförökande blåstångsplanta, plockad vid Snickarhaken, Åhus 2023-08-23. Foto: Sam Peterson.
Släktet Macrocystis hör till de stora brunalger som gemensamt kallas för kelp. Macrocystis pyrifera är den största av alla alger. Den återfinns på stenbottnar, på något skyddade men ändå öppna kuster. Den trivs i kallare vatten där havsvattentemperaturen förblir mestadels under 21 °C, så den är inget för den frusne badaren. Arten finns också nära Tristan da Cunha i mitten av södra Atlanten. Där havsbotten är stenig finns gott om platser för kelpen att ankra sig med häftorganets rejäla hapterer. I dessa miljöer bildar jättekelp vidsträckta kelpbäddar med stora flytande gardiner där solljuset skymtar mellan bladen. Visst blir man badsugen?
Inne i kelpskogen är ljuset dämpat och känslan magisk. Vem vill inte bada här?
Det stadium av livscykeln som vi vanligtvis ser är sporofyten. Jättekelpens sporofyt är flerårig och individerna lever i många år. En jättekelp kan bli upp till 60 m lång ibland mer. Bålen växer ofta ännu längre än avståndet från botten till ytan. Den kommer nämligen att växa i diagonal riktning på grund av att havsströmmen trycker mot kelpen.
Vid basen av varje stjälk finns ett kluster av bladliknande sporofyll, som nästan alltid saknar flytblåsor. Här bildas sporerna. Stipes (stjälken) förgrenar sig bara tre eller fyra gånger, nära häftorganet där den sitter fast mot underlaget. Stipes sträcker sig upp och har stora, fårade blad med oregelbundna intervall längs stammen hela vägen upp. Vid basen på stjälken till bladet sitter en flytblåsa, pneumatocyst, som hjälper till att hålla den stora kelpen upprätt i vattenmassan så att den kan få så mycket solljus som möjligt. Vill du veta mer om jättekelpens livscykel kan du lyssna på Algpodden avsnitt 10 säsong 2.
Det finns flera arter av Macrocystis i världen. Macrocystis angustifolia Bory de Saint-Vincent förekommer i Australien. M. intergrifolia Bory de Saint-Vincent växer i tidvattenzonen utmed Stilla havskusten i Amerika och Sydamerika. Fast nu håller systematikerna på och kikar på genetiken och det finns de som säger att allt är en och samma art som endast har lokala variationer som beror på miljön. Hå hå ja ja. Det är mycket att hålla reda på.
Bilderna kommer från denna eminenta chilenska algflora.Här är havsytan full av jättekelp som vill upp i solljuset
För att få se månadens alg Macrocystis pyrifera, jättekelp går resan denna månad till någon plats utmed kusten i Nordamerika, där de förekommer hela vägen från Alaska till Kalifornien. Vi kan även resa till Sydafrika eller de kallare vattnen vid Nya Zeeland eller södra Australien. Eller varför inte åka till Sydamerika? Utmed Chiles kust växer de ner till ca 8-10 meters djup där de är fästade med tjocka rhizoider. Eftersom dekan bli över 45 m långa här, kommer stora delar av algen att ligga och flyta på ytan. Här kan havsuttrar linda in sig för att få sova en stund utan att flyta bort.
Om du är på resande fot kanske du har möjlighet att besöka något av de stora marina akvarierna t.ex. Monterey Bay Aquarium i Kalifornien eller Two Oceans Aquarium i Kapstaden, Sydafrika. Där finns det ibland kelp att kika på. Men det lättaste sättet att få uppleva hur jättekelpen ser ut är såklart att se på ett tv-program om kelpskogar.
Precis som många andra arter påverkas kelpen av förändringar i klimatet. Och eftersom det är en kallvattensart är en uppvärmning av haven inte goda nyheter. Fenomenet El Niño har inte bara orsakat korallblekning och död på korallrev. Det kan även ha otroligt negativa effekter på kelpskogarna. Detta hände i stor skala år 1982-83 då Macrosystis pyrifera skogarna försvann i hela sitt utbredningsområde i Baja California. Jättekelpskogarna återhämtade sig tackolov efter ett tag, förutom i ett område i den södra yttersta delen av utbredningsområdet. Men det var ändå en region som omfattar 50 km kustlinje med ett före detta bestånd som uppskattades till 28 000 ton våtvikt. Det är mycket biomassa som gått förlorad och som påverkar många arter i havet.
Tre olika typer av kelpskog längs Chiles kust.
Den stora minskningen medförde såklart att man utförde en hel del studier på hur man kan gå tillväga för att få tillbaka bestånd av jättekelp. Två tekniker testades för att återställa dessa skogar: transplantation av juveniler och sådd med sporofyll. För transplantation fästes juvenila M. pyrifera-sporofyter på ”stubbar”, hapterer och stipes, av en annan, ganska kraftig brunalg Eisenia arborea som växte i området. Denna metod utfördes säsongsvis under en tvåårsperiod. Den genomsnittliga överlevnaden av transplantationer varierade från 7 % på våren till 41 % på vintern. Efter två år ökade det genomsnittliga antalet basalblad per Macrocystis-planta från 2 till 64 per planta och ytblad från 0 till 34 per planta. Det tog alltså ett tag för dem att komma igång. Man kunde se en säsongsvariation, med högre bladtillväxt på vintern (13,3 cm per dag) och våren (9,3 cm dag per), med lägre tillväxt på sommaren (4,4 cm per dag). Lägre havsvattentemperaturer och höga koncentrationer av näring inträffade på våren och höga temperaturer och låga nivåer av näringsämnen på sommaren, vilket tyder på, som i södra Kalifornien, ett omvänt samband mellan dessa två faktorer. Precis som för våra kelparter här hemma så växer kelp alltså bättre ju kallare vattnet är.
Tekniken med att mäta rekrytering genom sådd innebar att man ville undersöka om kelpen kunda komma tillbaka naturligt. Den testades genom att antingen hänga ut sporofyll (sporbärande vävnad) på bottnar där man först hade rensat bort alla andra alger, så att sporerna skulle kunna få en ren yta att fästa på, eller så tog man bort alla alger förutom kelpen Eisenia arborea. Detta för att man ville se om den kelpen fungerar som ett underlag för små jättekelp-sporer. Som kontroll hade man områden där man rensat bort alger men inte hängt ut sporofyll, för att kunna se om förekomsten av sporofyll var viktig.
Det var den! Det skedde ingen rekrytering alls i områden utan upphängda sporofyll. Sporerna verkar ha en ganska kort sträcka som de kan färdas innan de fäster mot botten. Den högsta rekryteringen av Macrocystis skedde där alla alger togs bort från botten, följt av behandlingarna utan underliggande alger men med Eisenia arborea. Dessa resultat tyder på att brist på sporer och förekomsten av andra alger som täcker botten var de främsta faktorerna som hämmade rekryteringen av jättekelp i området. Det behöver alltså finnas kelpskog för att ny kelpskog ska kunna etableras. Precis som det är för tropisk regnskog. Resultaten tyder på att ett kombinerat tillvägagångssätt, där man transplanterar ut unga exemplar och även genomför sådd under våren genom att hänga ut sporofyll skulle vara mest effektivt för att återställa de stora kelpskogarna.
Det finns många vackra arter av kelp. Vilka skulle du helst vilja se?
Motiveringen för att försöka få tillbaka de stora skogarna av jättekelp är att de är otroligt viktiga ekosystem för en mängd arter, bland annat havsutter. Havsuttern lever i de norra delarna av Stilla havet från norra Japan över Kamtjatka och Aleuterna, vidare över Kanadas och USA:s västra kustlinjer hela vägen ner till halvön Baja California. Havsuttern har en viktig funktion i kelpskogen genom att den äter sjöborrar som, om de blir för många, kan förstöra hela bestånd genom att beta ner dem med sina vassa små tänder. En liten arme av sjöborrar kan mumsa i sig stora mängder kelp om inte uttrar och fiskar som gillar sjöborrar finns där och ser till att hålla antalet nere.
Här kommer en liten utmaning från oss på Tångbloggen. Passar fint såhär på vintern när få av oss vill ut och bada i det kalla vattnet. Räcker med att gå på stranden och kolla i tångvallen.
När jag var på västkusten för några dagar sedan hittade jag en gren av en blåstångsplanta som låg i tångvallen på Saltö, nära Strömstad. Den hade 6 par flytblåsor i rad! Och i grenvecket satt dessutom en hjärtformad flytblåsa. Tror att det är det mesta jag sett någonsin.
Har pressat den och sparar som bevis. Och nu väntar jag med spänning på om någon hittar en med fler flytblåsor i rad. Tror att våra norska kollegor kanske har någon plats där denna form av blåstång är vanlig. Vet att den också förekommer utmed kusten i Frankrike. Ta ett foto och skicka till oss -Lycka till!
Blåstång, Fucus vesiculosusbildar stora tångskogar i Östersjön där konkurrensen med andra tångarter är mycket mindre än på västkusten, där den bildar ett smalt bälte nära vattenlinjen. Unga blåstångsskott på försommaren behöver bara kokas lite kort och passar utmärkt i soppor, en sallad eller att lägga som ett täcke över fisk istället för spenat. Torkad blåstång kan förvaras mörkt och torrt under lång tid. Det går bra att göra ett blåstångs-te som direkt ger en känsla av hav. Värt att tänka på är att blåstång som många andra algarter innehåller ganska höga mängder jod. Dock håller man nu på att se över rekommendationerna för detta, eftersom en hel del av joden försvinner vid en snabb uppkokning, blanchering. Blåstång innehåller också höga halter av magnesium, protein, vitamin A. Var noga med att plocka blåstången där det inte finns några föroreningskällor i närheten då de lätt tar upp t.ex. tungmetaller som kadmium och bly från vattnet. Detta gäller såklart för alla alger du plockar för att äta.
Tångbloggen 