I veckan var jag ute på Askö, i Trosa skärgård, och letade för ovanlighetens skull efter grönalger, inte blåstång. Men det gick ju såklart inte att låta bli att kika lite på hur den mådde såhär i vårsolen efter en vinter då vi åter haft is i området. Det var ju några år sedan sist.
I den innersta delen av viken har blåstången klarat sig lite bättre och plantor syns uppe vid ytan. Närmast i bild har den ändå skrapats bort ner till någon meters djup. Vi får ju tänka på att det var lågrt vatten på grund av högtrycket.
Vattenståndet är på väg att stiga igen efter en ovanligt lång period med lågvatten. Resultatet av isvintern och lågvatten syns tydligt i skärgården. Klipporna är helt kala långt ner under ytan. Här kommer det säkert bli knallgrönt av grönslick, Cladophora glomerata, till sommaren. Ett bra tillfälle att ge sig ut och memorera vart alla luriga grynnor ligger, för då komemr de synas bra.
De första resterna av blåstång, strax under ytan ser ut som små trasiga bruna ruskor. De kanske frös fast i isen så att cellerna i vävnaden fryste sönder? Några toppar på plantor som sitter lite djupare på stenar eller direkt på klippan har klarat sig bättre. Där syns årets anlag av flytblåsor och nya förökningstoppar håller på att växa sig stora.
Lågvatten orsakas av ihållande östliga eller nordöstliga vindar i kombination med stabila högtryck över Skandinavien och Östersjön. Jag minns hur kallt det var under 1970-talet och att när isen lossnat i februari-mars kunde det vara lågvatten under flera veckor, ibland upp till en månad eller mer innan vattenståndet höjdes till normala nivåer igen. Enligt SMHI som håller koll både på isläggning och lågvatten att inträffade ett av decenniets mest extrema lågvatten våren 1972.
Jämfört med 1990-talet och till idag har vårarna blivit varmare och utbredningen av istäcket mindre. Fast den naturliga variationen kan vara stor, som i år när isen la sig tidigt samtidigt som det blev ett långvarigt lågvatten. Grunt växande blåstång frös fast i isen och skrapas bort från klippor och stenar när isen lossnade. Efter att isen hade smält höll lågvattnet ändå i sig. Det är först nu i mitten på maj som vattenståndet närmar sig medelvattenståndet.
Igår sken solen och jag tog mod till mig att ta på mig baddräkt och gå ut i vattnet som hunnit bli 9,5 0C. Mitt mål var att undersöka livet i några tångruskor. Hur mycket småkryp har klarat av den påfrestande miljön under de första månaderna? Efter att ha skakat några plantor var resultat tydligt.
Det är fortfarande ganska tomt på smådjur. Fick ta på en tånggråsugga, ganska många tångmärlor och båtsnäckor. Men jämfört med fångsten visserligen knappt två veckor senare i maj 2024, för två år sedan så är jag inte särskilt orolig.
Får bli en ny undersökning igen vid Biologiska Mångfaldens Dag den 25 maj. Då hoppas jag att det kryllar av liv i tången!
Tångbloggen 