Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Vi har tidigare här på Tångbloggen berättat om det finsk-svenska samarbetet FunkVeg, där vi tillsammans med våra kollegor vid Helsingfors Universitet försöker ta reda på mer om den funktionella rollen som vegetationen har i Östersjön.

img_20181109_144342.jpg

Blåstångsdoktoranden Roxana med säl-skap

I vintras fick FunkVeg en alldeles egen doktorand, Roxana Preston från England, som har arbetat stenhårt i laboratoriet sedan i januari med att göra en genetisk kartläggning av den frilevande blåstången som vi har samlat in från flera olika platser.

IMG-20180627-WA0003

Att doktorera innebär inte bara att arbeta på lab och sitta framför datorn. Roxana är en skicklig dykare som gärna kommer ut i fält och tar sina prover själv.

Tidigt i somras var Roxana på besök ute på Askö, där vi besökte flera lokaler med frilevande tång och förundrades över hur olika de kan se ut även över små avstånd.
Nu har Roxana följt vårt (goda?) exempel och startat bloggen FunkVeg – the Role and Life of Free-Living Bladderwrack där hon berättar om FunkVeg och uppdaterar oss med det senaste allt eftersom hon får fram data.

Jättekul, tycker vi såklart, och hoppas att alla våra läsare även kommer följa Roxanas blogg med lika stort intresse.

Annonser

En liten annorlunda skiftning i vattnet får mitt vana öga att tänka att jag måste titta lite närmare på vad det kan vara. Tur nog står det en burk en bit bort så det är lätt fixat.

grön ton i vattnet- knippvattenblom i novemberknippvattenblom i burk20181105

Har jag rätt så har det flutit upp och samlat sig knippvattenblom, en cyanobakterie som ser ut som små mörkgröna barr i vattnet. Och visst är det så. Detta är en cyanobakterie som trivs i kallt vatten. Så den brukar inte få några större rubriker i tidningarna för nu är det inte så många som är ute och badar. Och det är inte någon stor blomning heller. Men det var ju inte därför jag var nere vid stranden, utan för att se hur klart vattnet var och vad mer som fanns på botten.

spegelblankt o östersjömusselskal på bottenbortnate skott

Vattnet är klart och massor med små skal av östersjömussla (Limecola baltica) syns mellan tångplantorna. Vid stranden ligger små mörkgröna bitar av borstnate (Stuckenia pectinata), som ryckts loss när det blåste senast. De kan övervintra som gröna skott även om det mesta av både ålgräs och olika natearter vissnar ner under vintern. Det ligger också många tångruskor, fortfarande med små stenar som de sitter fast med. Det kan bli bra att ta med vid tillfälle och visa hur det växer ut nya grenar från fästskivan.  Så slipper jag bära med en stor sten. Den planterar jag tillbaka vid badhytten och förankrar bättre.

tångruska med liten sten

 

Tångbloggen har gjort ett antal resor under de gångna veckorna. Här kommer en liten berättelse från Röda havet, Eilat. Förra gången jag var här var för drygt 20 år sedan. Sedan dess har det byggts många fler hotell och ett fantastiskt ”Underwater Observatory”, för oss som inte dyker. Här finns både stora akvarier där dykare matar hajar och andra fiskar och en massa andra akvarier.

1 Dykare som matar fisk20181017

Men det som var mest spännande var att gå ner för flera trappor och komma ner under ytan. Utanför simmade färgglada fiskar omkring på det naturliga korallrevet. Antingen på den skuggade sidan eller den solbelysta, där färgerna syns.

4 Koraller solsidan

I samband med resan besökte vi Interuniversity Institute for Marine Sciences där det pågår jättespännande forskning om att hitta koraller med sina specifika zooxanteller som klarar av att överleva högre temperaturer. Koraller är nämligen anpassade för just ”rätt” temperatur och tål inte att det blir för varmt. Då dör deras inneboende alger, zooxanthellerna, och utan dem överlever inte korallen utan den tappar helt färgen, bleknar, och dör.

Forskningen sker dels i ett större system med akvarier där delar av samma korall förökats och sedan utsätts för högre temperatur och förändrat pH. Utanför stationen  på några meters djup finns också odlingar av koraller i fält.

Här finns kanske möjligheter att hitta korallarter som redan hunnit anpassa sig till kommande klimatförändringar, d.v.s. ökade temperaturer. Det kändes extra roligt att väl hemma igen, sätta på TVn och få se Vetenskapens värld och programmet ”Kan vi rädda Stora Barriärrevet?.” Ett program som visar på aktuell forskning om att utveckla nya tåligare arter av koraller.

Som tångforskare blev det extra spännande eftersom jag vet hur få gånger per år som blåstången i Östersjön släpper sina gameter, dvs vid full- och nymåne efter det att temperaturen stigit över 10 0C i slutet av maj – början juni. När det gäller att få en korallart att föröka sig i laboratoriet och eventuellt få till en ny korsning finns bara en enda chans, annars får man vänta till nästa år!  Nästa rapport från Tångbloggen kommer antingen från Teneriffa och kommer garanterat att berätta mer om alger, från Bali eller kanske något hemifrån våra nu kalla kustvattenmiljöer.

 

Desmarestia aculeata är en stor och lätt igenkännlig flerårig brunalg. Den kan bli ca 0,3 – 1 m hög och ser ut lite som en enbuske. Den är rikt oregelbundet förgrenad. Huvud- och sidogrenar är ungefär lika tjocka. På våren har perukalgen en stor mängd korta, gula förgrenade hår som gör att den ser lite luddigare ut än på hösten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Perukalg i början av juni ser luddigt gul ut.

Under sommaren försvinner de färgade, några mm långa håren. Då ser perukalgens mörkt bruna grenar taggiga ut.

Desmarestia aculeata Juli

När de gula små håren försvunnit i mitten av sommaren, ser perukalgen mer stel och taggig ut.

Namnet perukalg och kanske det lite mindre smickrande namnet kärringhår är passande. När du hittar en stor lossryckt alg på stranden skulle den kunna passa utmärkt som peruk vid någon höstfest i november.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Perukalgens komplexa struktur är ett populärt tillhåll för många små kräftdjur. Här kan den nyfikna hitta mycket spännande.

Desmarestia aculeata växer på ca 5 – 20 meters djup på klippor, stenar, stora block och större skal. Perukalgen är flerårig. Arten är vanlig längs hela Bohusläns kust och förekommer mer sparsamt vid Hallands kust. Precis som för andra marina arter sätts utbredningsgränsen av låga salthalter, speciellt vid förökningen. Desmarestia aculeata är fertil under sommar och höst. Livscykeln är heteromorf, som för de stora kelp arterna, t.ex. Laminaria. Det stora buskformade stadiet är sporofyten, på vars yta de små sporganierna utvecklas. Ur dessa släpps sporer ut i vattnet, som sedan fäster sig på botten och bildar det sexuella stadiet; gametofyten. Gametofytstadierna är mikroskopiska, med skilda han- och hongametofyter. De är så yttepytte små att de sällan hittas i naturen. Optimal temperatur för tillväxt av både han- och hongametofyter är ca 220C och för sporofyten lite lägre, ca.16 -200C. Så efter en varm sommar, som vi haft i år, kommer vi kanske se en ökad mängd Desmarestia aculeata i vår, eftersom de borde haft en riktigt bra tillväxt. Det ska bli spännande att se.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA Den oregelbundna greningen och ”taggigheten” gör Desmarestia aculeata lätt att känna igen, även när den spolats upp på stranden. Finns den i DITT herbarium än?

Under kommande veckor kommer Tångbloggens läsare få rapporter från varmare havsområden. Den första resan går till Medelhavet.  Det finns så gott om vatten från flera stora avsaltningsanläggningar där att det även används till att vattna rabatter med.

BalticSeaweedblog 20181017

Som vanligt blir det rapporter om forskningsprojekt, vad som finns i havet, och för mig som inte är en dykare kanske mer observationer från stora akvarier eller vad som går att hitta på stranden.

 

Underwater observatorium20181017

Själv är jag nöjd med att stå och titta på dykaren som matar hajar och stingrockor precis som övriga. Kommer mer om några dagar.

 

För ett par veckor sedan fick Askölaboratoriet besök av en gymnasieklass från Vackstnäsgymnsiet. Utöver att studera livet i Östersjöns unika miljöer var de uppe vid laboratoriets lada där ett antal komposter fyllda med olika typer av ilandflutna alger står uppställda. Uppgiften var att kolla på hur snabbt materialet bryts ner. Kompost nr 3 som startades den 17 september hade till klassens besök den 4 oktober brutits ner och sjunkit ihop och det fanns inte några spår av spiggen längre.

 

Kompost nr 3: Mycket grönalger och en spigg nertill i bild. Samma kompost ca 3 veckor senare.

 

Och kompost nr 4 som fyllts på med mycket höstförökande blåstång hade börjat sjunka ihop ganska ordentligt. Trädgårdseleverna rapporterade också att det inte luktade speciellt mycket när de lyfte på locket. Tångbloggen tackar så mycket för fotodokumentationen.

Efter den ovanligt varma sommaren var det mycket lösdrivande blåstång uppblandad med massor med flera arter av grönalger och rotade vattenväxter i materialet som samlades in på Askö den 17 september.

 

Materialet samlades in nere vid stranden på södra Askö, vid de gamla båthusen och uppe vid Askölaboratoriet. Vid en närmare genomgång av det insamlade materialet var det inte bara lösdrivande grönalger, som grönslick, (Cladophora glomerata) och flera arter av tarmalger utan också decimeterstora sjok av östersjösallat (Monostroma balticum).

 

På många av blåstångsplantorna växte det också fullt med grönalger som påväxt på topparna.  De första små tofsarna av rödalgen, ullsläke, (Ceraminum tenuicorne) gick också att hitta på några av plantorna.

 

Så vad handlar projektet där ilandspolade alger och tång komposteras om?

Projektet har två delar.  Det första är att dels att analysera innehållet av fosfor och kväve. Prover tas från start när det spolats iland och dels när det brutits ner/komposterats och sen läggs i trädgårdslandet eller på annan odling. Näringsinnehållet borde variera beroende på vilka arter som dominerar i vallen. Som ni kan se var det två sorter i juni – kompost 1 mest blåstång som brutits ner mycket och kompost 2, mest ålgräs som inte brutits ner lika mycket.

 

I komposten till vänster som var fylld upp till toppen har nästan allt brutits ner medan till vänster i kompost nr 2 kan man fortfarande se blad från ålgräs. Ålgräs innehåller mycket kisel, vilket gör det svårt att bryta ner. Däremot har det historiskt använts till att isolera väggar med.

Helt annan sammansättning i det som ligger i kompost 3 och 4. I år är det jättemycket grönalger som gynnats av det varma vattnet och ganska lite tång som spolats upp på stranden. I kompost fyra ligger mest blåstång som är höstförökande, och där syns förökningstopparna tydligt.

 

Förväntningarna är att nedbrytningen kommer att gå långsammare nu när temperaturen sjunker. Förra veckan fick Askölaboratoriet besök av en skolklass som undersökte vad som hänt i kompost nr 3 efter bara några veckor. Gick det fortfarande att se spiggen och luktade det läskigt när man lyfte på locket? Tångbloggen väntar med spänning på att få lägga upp fler bilder!

Övergripande frågeställningar:  Vid vilken tid på året kan man samla in mest näring från material som spolats iland? Är det på försommaren eller hösten? Och vilket material innehåller mest näring, är det blåstång, olika vattenväxter t.ex borstnate och ålgräs eller mycket grön- eller rödalger? Vi planerar också att analysera innehållet av ett antal tungmetaller, bl.a. kadmium.  Vi återkommer till våren med fler resultat.