Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Mera tång!

Kära tångintresserade läsare!

Under 2017 och några år framöver kommer Du att kunna följa med oss på Tångbloggen i arbetet att ta fram en manual för hur man kan gå tillväga om man vill återställa ett blåstångsbälte som minskat eller försvunnit till följd av mänsklig påverkan.

Projektet ”Restaurering av blåstångssamhällen – en manual för tillvägagångssätt” finansieras av stiftelsen BalticSea2020  och bygger bland annat på tidigare studier som vi har genomfört i Björnöfjärden i Stockholms skärgård. Vi som genomför projektet är Ellen Schagerström och Lena Kautsky från Tångbloggen och vår goda vän och kollega Susanne Qvarfordt som jobbar på Sveriges Vattenekologer AB.

Under två år kommer vi att testa metoder och åtgärder för att till slut koka ihop det till en handbok för hur man lyckas med återetablering av blåstång eller föryngring av utarmade bestånd med hjälp av sådd eller inflyttning av nya plantor.

Projektet fick en fantastisk start på fältsäsongen måndagen den 27e mars. Solen sken ute på Askölaboratoriet, fältstation för forskare vid Stockholms universitet och tillhörande Östersjöcentrum.  Det var 15 grader i luften och helt vindstilla. Det är otroligt hur mycket enklare och snabbare man kan arbeta om man slipper blåst och regn.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Årets första försök handlar om anpassning hos blåstång till hur mycket vågexponering en plats har. Det är kanske inte något man tänker på, men blåstång är väldigt specifikt anpassad i sin form till precis den plats den växer på. Är det en plats där det ofta går stora vågor, kommer plantan vara ganska liten och helt sakna de annars så typiska blåsorna, för att inte riskera att den rycks bort av vågorna. I lunga, stilla vikar utan vågor, ser tången helt annorlunda ut. Där blir den ofta hög, upp emot metern kan förekomma, och plantan har riktigt med blåsor för att komma upp mot solljuset och inte skuggas av andra alger eller växter.

Vad vi har lärt oss genom åren är att det inte är helt enkelt att flytta en vuxen tångplanta från en plats till en annan och få den att trivas.

Eftersom inflyttning, eller transplantering, av vuxen tång är en metod som kan användas vid föryngring av blåstångsbälten, har vi således designat ett experiment för detta.

Blåstången i Östersjön är van vid att isen kan skrapa av nästan hela plantan under kalla vintrar. Men oftast sitter den lilla häftskivan kvar på stenen eller klippan. Från denna växer det upp nya grenar när våren kommer. För att undersöka om den nya plantan som bildas från fästskivan kommer vara bättre anpassad till en ny plats om man flyttar den, kommer vi klippa ner plantor från platser med olika vågexponering  så att enbart fästskivan finns kvar innan de flyttas.

Även om det var härligt soligt och varmt i luften, så var det fortfarande bara 2 grader i vattnet. Sussi gjorde en fantastisk insats som snorklare (hon har nämligen en eluppvärmd värmeväst).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ellen och Lena stod i båten där de märkte upp eller klippte ner tång och numrerade stenar. Experimentet ska nu fortgå under sommaren och vi hoppas att vi ska kunna återfinna våra uppmärkta stenar och tångplantor till hösten och mäta hur väl de har anpassat sig till en ny miljö.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Våren är en härlig tid, när den ena blomman efter den andra dyker upp och gräset blir grönt. I gräsmattan blommar vårlök, luktviol och nunneört och i kanten under buskarna lyser blåsipporna. En tur ner till bryggan visar på att livet i havet har kommit gång och det är full fart på alla små spiggar. Det är omöjligt att räkna hur många det är. En fundering – finns det mat till alla eller tar djurplankton slut?
1spigg vid bryggan

Närmast stranden och på klipporna växer det kolonibildande kiselalger, som bildar decimeter långt brunt ludd eller lösa tofsar. När vattenståndet minskar torrläggs de och tappar sitt bruna pigment och kvar blir kiselskalen som gör klippor och stenar vita. Kiselalger kan också sitta på andra trådformiga alger i massor. Också en sådan tråd täckt med mikroskopiska kiselalger kommer att bli vit när den torkar in.

Lägger man en sten med intorkade alger i en lupp, syns de vackra kiselalgerna som glänsande och glittrande små, små pinnar eller stjärnor.

Vissa tidiga vårarter har nästan blommat över. Hit hör strutsallat, Monostroma grevillei, som är en mycket tidig art. Den kan börja växa i december och växer vanligen från 0,5 meter – ner till några meters djup. Där bildar den som namnet anger tunna ca 10 centimeter stora strutformiga plantor.
6 Monostroma våralg
Så nu i början på april, med en tidig vår, verkade det vara slut med deras växtsäsong när jag utmed stranden hittade en smal bård med strutsallat ligga strax ovanför vattenlinjen.
7monostroma ilandspolad
En annan typisk vårart är liten grönkudde, Acrosiphonia arcta. Den blir en ca 5 cm hög, ljusgrön kudde och växter från ca 0,3 meter – till några meters djup. Den är förgrenad, med lika långa grenar. Detta är en annuell, ettårig art, som finns ett tag till under vår och försommar. Den har som många andra arter ett mikroskopiskt stadium.
8 Acrosiphonia

Efter höstens och vintern högvattenperioder ligger mycket blåstång uppspolad lång uppe på land. Där den göder landväxterna, t.ex. en tussilago. När det regnar lakar det ur humusämnen ur både från tången och annat dött material som ligger på stranden eller uppe i skogen ovanför. Bäcken eller ån för ut vattnet till havet.
9 tussilago o tång20170409
I den närmaste bäcken var vattnet alldeles gulbrunt av humus. Det som inte syns är all näring, som fosfor och kväve, som också rinner ut i havet utanför. Därför är det spännande att se hur brunt vattnet är och hur många meter ut det syns att det är ett utflöde av sötvatten. Detta är ett litet dike, men det finns många diken som rinner ut i Östersjön. Man brukar säga – många diken små blir en stor å. Resten av påverkan får man lämna till fantasin. Men för mig är det en oändlig källa till tankar och funderingar att gå ner till stranden och bryggan och kolla på vad som hänt från förra veckan.
10 brunt bäckvatten

För två år sedan var det snärjtång eller sudare år. Vad det blir för några makroalger som blommar i år på sommaren går inte att förutsäga utan det är bara att vänta och se. För att kunna veta vilka arter som kan massföröka sig och bilda en blomning, skulle man behöva studera de mikroskopiska stadier som sitter överallt nu på stenar, vasstrån eller skal. Det kan finnas mikroskopiska stadier av sudare inne ibland trådslicken som just nu täcker många stenar i strandzonen.
1Trådslick tofsar mars

En brunalgsart med mikroskopiska könliga stadier är sudaren, Chorda filum på latin. Chorda, betyder sträng och filum betyder tråd och namnet ger en bra beskrivning av hur algen ser ut, en lång och smal gulbrun till mörkbrun tråd, mest lik ett kolasnöre.
2 Sudare hon och han gametofyt
Detta är de mikroskopiska sporofytstadiet, det könlösa stadiet, som växer ut från de små mikroskopiska trådarna. De mindre mer förgrenade trådarna är hanindivider och de lite grövre trådarna är honindivider. I ändan av grenarna på honindividerna sitter lite större rundade celler. Här sker befruktningen. Det ogrenad sporofytstadiet växer ut under våren- försommaren och är fäst vid underlaget med en rund fästskiva. Ofta växer det ut flera trådar från samma ställe så att det sitter buntar. Bilden är från Östersjön och de växer intrasslade som ett av de svenska namnen antyder, snärjtång ibland vasstrån.
3 snärjtång Östersjön

Unga trådar i början av säsongen är täckta med ljusa hår, som gradvis försvinner ju äldre de blir. Sudare blir ca 1,5 meter lång i Östersjön men växer sig ännu längre och tjockare i det saltare vattnet på västkusten. Sudare trivs bäst i skyddade områden där den om det är ett bra år för arten kan bilda täta ängar mellan 1 och 5 meters djup. I England kan de bli ännu större. Där kallas sudare ibland för ”Dead man’s rope” – död mans rep, men även om man trasslar in sig i ett tätt bestånd, är de inte så starta att men kan fastna för gått inne ibland de tjocka kolasnörena. Under sensommaren och hösten lossnar de och driver iland. På bilden från västkusten, nära Tjärnö, Stömstad syns hur stora och långa de blir.
4 sudare på västkusten

Tångbloggen har fått det mycket hedervärda uppdraget att hålla i processen att rösta fram Sveriges Östersjöalg art och ge den en egen dag att firas på. Det finns redan en massa olika temadagar, exempelvis Morotens, Vattenmelonens och Ostronets dag, men algernas dag saknas i kalendern. Så idag gäller det! Vilken art blir Sveriges Östersjöalg!

För oss på Tångbloggen ligger såklart blåstång nära till hands att föreslå. En art som finns utmed hela kusten från Höga kusten i Bottenhavet till Idefjorden vid norska gränsen. I Östersjön växer den från strandlinjen ner till 10- 12 meters djup i ytterskärgården. Den är tålig och finns även grunt långt in i skärgården, där miljön är påverkad av höga halter näringsämnen. Du hittar mycket mer information om blåstång om du vill lägga din röst på tången. Det gäller också att vi är snabba så att inte någon av grannländerna tar den.

Samtidigt finns det många andra vackra och spännande arter av makroalger som skulle kunna vara värdiga att bli vår svenska Östersjöalg. Behöver du inspiration finns flera tidigare förslag, t.ex. det unika fyndet av den marina arten, kanalalgen även kallad fårtång, Pelvetia caniculata, funnen i den utsötade Brunnsviken, i april 2014. Eller någon annan spännande art som passar i en drink, som snacks eller vara är vacker att titta på. Valet är fritt.


Tiden för Dig att lämna in förslag slutar kl. 24.00, 2017-04-01.
Utfallet av röstningen tillkännages på Tångbloggen i morgon.

Vi har skrivit mycket om blåstången Östersjöns skog på Tångbloggen under åren. Det som är kul är att det alltid går att upptäcka något nytt och spännande. Och så kan du bli en av 100 häftiga forskare  i Sverige. Se den nya filmen på Vetenskapsfestival som såklart handlar om tång och vad man kan göra med den. Till exempel äta färska fina skott som växer ut nu på våren.

Att kalla tången för Östersjöns skog är en bra jämförelse att jämföra den med skogen på land. Det finns ett myller av olika små ryggradslösa djur som hittar sin mat och skydd i en blåstångsruska.

Bild4Många av blåstångsruskorna i Östersjön blir också gamla – kanske upp till 40 -50 år under förutsättning att de inte sitter för grunt och torkar in under lågvatten eller skadas av is och infrysning på vintern. Det syns inte jättebra men många plantor som sitter grunt är bruna och döda och kommer att slitas av och driva iland. Titta noga så ser du lite bruna och inte mörkt olivgröna delar på plantorna i vattnet.

Plantan dör inte om grenarna vissnar och slits loss och driver iland i tångvallen. Så länge fästskivan finns kvar kan det växa ut nya grenar under året. En jämförelse med träd är att om trädet huggs ner kan vissa arter skjuta nya skott från stubben och trädet överlever. När solen nu börjar komma tillbaka kan man också se att topparna har börjat växa och under de kommande månaderna fram till slutet maj kommer de att växa några centimeter och förökningstopparna kommer att bli stora och runda med innehålla mogna samlingar av ägg eller spermier. På bilden syns de första små anlagen till förökningstoppar. De är lite gryniga och tjockare i toppen.tångtoppar börjat växa

Hinner det blir tillräckligt varmt i vattnet, över 10 grader, så kan det första tillfället för tången att föröka sig och få massor med nya små groddplantor ske redan under fullmånen den 9 juni och nästa till midsommar 24 juni vid nymåne.

havets hyreshus

Vill du se en film om befruktning av tångägg så kika på Snurrig befruktning – årets påskägg.

Att tången kan ”känna av” att vattnet är stilla och att äggen och spermierna inte kommer att spridas vind för våg beror på att när vattnet är stilla förändrar tången genom sin produktion en massa faktorer. Genom primärproduktionen ökar pH i vattnet, koldioxid tas upp och syre produceras. Hela miljön förändras runt plantan i tångskogen och signalen är tydlig det är dags för förökning -fullmåne och lugnt och stilla vatten.

Bild2Om en vecka startar vi ett försök på Askölaboratoriet för att undersöka blåstångens anpassning till olika vågexponering. Mer om detta projekt kommer snart.

Idag öppnade Baltic Sea Future kongressen på Stockholmsmässan. Under två dagar träffas Östersjöforskare, myndigheter och andra intressenter från länderna runt Östersjön för att dela med sig av nyvunnen kunskap och få höra hur det går med arbetet att rädda Östersjön i grannländerna.

Kongressen öppnades av HKH kronprinsessan Victoria, som läste en dikt skriven av en ung Oskar Fredrik, sedemera kung Oskar II, om hur Östersjön och havet var något människan fruktade. Nu har det vänt och det är havet som fruktar människan. Kronprinsessan uppmanade till handling nu. Östersjön kan inte vänta. Låt oss ta vårt ansvar och ta möjligheten till blå tillväxt genom att skrida till handling.

Kongressen ordnas av tre huvudaktörer: Stockholms stad, Stockholm Universitet och Stiftelsen Hållbara Hav.

Stockholms borgmästare Karin Wanngård talade om betydelsen av Östersjön för utvecklingen av städer och välfärd i området, men hur det har slagit tillbaka på Östersjön med övergödning och farliga kemikalier.

Vår egen eminenta rektor Astrid Söderbergh Widding förmedlade glädje över att denna första, men säkert inte sista, konferens rörande Östersjöns frågor kommit till. Rektor betonade även vikten av möten mellan universitetets olika dicipliner för att lösa frågorna och problemen kring Östersjöns miljö, och hur Stockholms Universitet rankas topp 5 i världen vad gäller att driva miljöfrågor. Hennes förhoppning är att Baltic Sea Future kongressen ska bidra till att fler givande samarbeten mellan forskare, företag, kommuner och myndigheter kan skapas, både inom och mellan länder.

Lena Ek, före detta miljöminister, arbetar numera som senior rådgivare för Stiftelsen Hållbara Hav. Hon talade om hur vi har använt oss av Östersjön utan att tänka på konsekvenserna. Hur Östersjön har gett oss mat och transportmöjligheter och vi har belönat den med överfiske och föroreningar. Hur förklarar man för sina barn att man inte kan bada på sommaren för att algblomningen är giftig? Varför ändrar vi inte dåliga beslut när vi ser att de har negativ påverkan? Hon jämför det med att människor fortfarande röker trots att man nu är väl medveten om farorna det medför.

Resten av dagen och morgondagen är fulla av föredrag om motgångar, framgångar, problem och lösningar. Tångbloggen hoppas på en fantastisk konferens!

plastskra%cc%88p

Har fått några foton från en strand i Nha Trang, ett populärt resmål i Vietnam. Det är skulpturer av delfiner ute i vattnet som ser ut att leka och dansa i massor av plastskräp. Det är nog länge sedan de fanns där på riktigt. Att det finns fina korallrev finns längre ut från kusten är svårt att tro.

Var i norra Vietnam för ett år sedan och tog lite bilder på skräp på stranden där- det var inget emot detta.Där låg det mer avfall från familjen som bodde vid stranden inne i mangroven. Bland annat  ett trasig blommigt kärl.Här vid stranden i Nha Trang ser det ut som om mycket både slängs direkt i havet och kanske blåser dit från närliggande soptippar. Det finns plastskräp även på svenska stränder som syns på bilderna nedanför.

Jag brukar ju skriva om vad för plastsaker som driver iland på Saltö, en ö strax utanför Strömstad, speciellt efter att det blåst. Många saker kommer långt bortifrån och driver hit med strömmar- även om det inte gör saken bättre.

Detta att slänga plastföremål i naturen eller dumpa till havs går ju att åtgärda relativt enkelt. Det är däremot svårare att både förstå hur mycket av plast, allt ifrån mikroplaster i kosmetika till partiklar från bildäck och hur mycket som kommer från båtbottenfärger och avskrap?? Vad kan passera våra reningsverk?

Så är du intresserad av att få veta mer om just källor i Sverige så kolla på Ekotoxbloggen. Den är skriven av Marie Löf, som just forskat kring dessa frågor på Östersjöcentrum. Fler bloggar och fakta om hur havet mår hittar du på Östersjöcentrums hemsida.