För några år sedan på The First International Seagrass Day tog vi med våra läsare på en resa, både till några artrika sjögräs i tropiska havsområden och även hem till oss. Här kan ålgräs (Zostera marina) bilda stora ängar på västkusten och det klarar sig även en bra bit in i Östersjöns låga salthalt. Sjögräs är ju blomväxter som evolutionärt är nära släkt med landväxter. Och som vi skrivitflera gånger här, så är de inget för oss människor att äta. Så i år på Internationella Sjögräsdagen vill vi fira sjögräsblommor och berätta om hur de anpassat sig till att föröka sig i vattenmiljön.
Enhalus acoroides, tape seaweed som den kallas på engelska, har ett spännande sätt att föröka sig, med hon- och hanblommor. De små centimeterstora hanblommorna släpps loss från plantan och ser ut som små vita frigolitkulor. De driver runt på ytan tills de stöter på och fastnar på de stora honblommorna, som sitter fast på en lång stjälk. Enhalus acoroides lever på tidvattenkuster och när vattenståndet sjunker kommer honblommorna upp till ytan och en massa hanblommor kan då samlas i honblommorna. Och redan här får vi flagga med en liten brasklapp, eftersom man KAN äta fröna hosEnhalus acoroides.
Stor, utslagen honblomma som samlar på sig små vita, fritt flytande hanblommor. Bilden är från Eat The Weeds.
Hos Posidonia oceanica sitter ett antal blommor tillsammans i en blomställning. Blommorna liknar landväxternas blommor och har både ståndare och pistiller, och de producerar ett frö per blomma. I Medelhavet blommar de under den kalla tiden på året. När fröet är moget flyter det först upp till ytan och kan där driva med vågorna ett tag. Sedan sjunker fröet till botten där det gror till en ny planta. Hos andra arter som t.ex. Halophiladecipiens sitter han- och honblommorna istället i samma skida. Lite som hos hårsärv, Zannichellia palustris, som är ett vanligt sjögräs i Östersjöns grunda vikar. Hårsärven har också små han- och honblommor som sitter nära varandra i ett grenveck och befruktningen sker under ytan.
Till vänster syns några frön längst ner och lite ovanför en hanblomma hos hornsärv. Till höger ett par honblommor i grenvecket och en hanblomma med sin hjärtformade ståndare. Den kan producera ca 1500 pollen.
Så hur går det till hos vår vanligaste sjögräsart ålgräset? Hittade en artikel publicerad 1980 av De Cock, med titeln ”Flowering, pollination and fruting in Zosters marina L.”. Det var spännande läsning och fina illustrationer. Och artikeln kan kanske ge lite förklaring till varför det kan vara extra komplicerat för ålgräs i Östersjön att klara av sexuell förökning.
Några illustrationer på ålgräsets blommor och frukter.
Blommorna sitter i en rad inne i bladet. Honblommorna har två pistiller. Hanblommorna har många ståndare. Högst upp sitter en ståndarknapp som består av två halvor (kallade theca) som innehåller pollensäckar med pollen. Själva befruktningen, från det att honblomman reser sig upp ur skidan och startar böja sig tillbaka, tar ca 5 – 6 timmar. Alltså måste pollineringen vara klar inom 5 timmar, sen är det för sent. Stiftet böjs tillbaka och märket bryts av. Efter 24 timmar är stiftet tillbaka i höljet men ståndarknappar finns kvar under ett antal dygn, upp till ca en vecka. Efter befruktningen tar det ytterligare runt en månad för frukten att mogna och släppa ut sina frön. En frukt brukar innehålla 8 – 10 stycken frön.
Bilden visar de olika stadierna under ålgräsets blomning och utveckling till frukt och utsläpp av sina frön. Detta blev en ruskigt förkortad beskrivning av hur det går till. Men hoppas ni får en bild av helheten.
Det gäller inte bara att kunna producera blommor utan sen skall alla delar i befruktning och mognad fungera. Det första tecknet på att blomningen startat är produktionen av en liten gasbubbla inne i höljet där ståndarknapparna sitter. För att producera bubblorna och initiera befruktning krävs ljus. Bubblorna innehåller huvudsakligen syre och koldioxid, men kan också innehålla små mängder etylen. Förekomsten av etylen, som är ett naturligt gasformigt växthormon, skulle kunna ha en direkt funktion i utvecklingen hos ålgräsblomning och mognad.
Vi önskar alla våra sjögräs-kollegor en fin sjögräs-dag!
Månadens alg är faktiskt inte en alg, men kan lätt misstas för en sådan eftersom den har fotosyntes. Dessutom kan den bli flera centimeter stor, och därmed lätt för en nyfiken algletare att stöta på under ett strövtåg. Så därför får den vara med här.
En grön hjärna! Vad döljer sig inne i denna läckra geléklump? Foto: Jakob Fahr. iNaturalist.
Ophrydium versatile är en fastsittande ciliat som är täckt med utskott istället för att bara ha en eller två flageller i ena änden. Arten saknar ett svenskt namn. Den hör till riket Protoctista, klass Oligohymenophora, ordning Peritrichida, underordning Sessilina, och bildar gröna, gelatinösa kolonier. Det som gör den speciell är att den är en symbios mellan en kolonial ciliat och en grönalg, som koraller med zooxantheller eller lavar som består av en alg och en svamp. Alg-delen består av 400-500 stycken Chlorella-liknande endosymbionter i varje utskott. Eftersom algen innehåller klorofyll a och b, får kolonin en grön färg. Om du kikar på dem i mikroskop ser det ut som små påsar med gröna ärtor. Men arten i fält ser mest ut som en grön klump gelé.
De små utskotten, fulla med gröna endosymbionter som liknar grönalgen Chlorella.
Ophrydium-kolonier, insamlade från två våtmarker i mossar utanför Massachusetts, USA, analyserades för att ta reda på vilka organismer som levde inne i de här ”geleklumparna” . Det var massor! Andra protister som bodde inne i gelén inkluderade ciliater, mastigoter, euglenider, klorofyter och heliozoer. Detta kan variera lite mellan lokal, men det verkar som om det mer eller mindre alltid inkluderar 50-100 000 stycken Nitzschia-celler per ml gel och minst fyra andra kiselalgesläkten (Navicula, Pinnularia, Gyrosigma, Cymbella) som kan delta i syntesen av gelmatrisen, alltså bidra till att bygga upp gelen.
Bland prokaryoterna hittar vi filamentösa och kokkoida cyanobakterier, stora stavformade bakterier, minst tre typer av spiroketer och en oidentifierad Saprospira-liknande organism. Dessutom hittade man endosymbiotiska metanogena bakterier, som man kunde se när man observerade proverna med fluorescensmikroskopi. För det är inte alla organismer som behagar visa sig under vanligt ljus.
Dessutom finns det faktiskt djur inuti gelen! Här hittar vi rotiferer, nematoder och enstaka hoppkräftor. De senare observerades i vattenreservoaren som bildas inuti hos större Ophrydium-klumpar. Så detta är alltså ett otroligt artrikt litet företagshotell i gelé som vi kan hitta i sjöar och vattendrag större delen av Sverige.
Så om du hittar gröna geléklumpar som sitter fast runt ett strå elelr annan vattenvegetation i sommar, så kan det vara Ophrydium du har hittat. Vi ska försöka komma på ett bra svenskt namn åt detta slemmiga lilla kollektiv snart hoppas jag.
Nu i veckan så jubilerar Tångbloggens alldeles egna Tant Tång, Lena Kautsky, genom att fylla 80 år. Lena har såklart firats ordentligt i flera sammanhang, men vi vill ju även uppmärksamma det här på Tångbloggen.
Frukostbricka för alg-forskare. Allt vad man kan tänkas önska sig.
Vad som en gång började i Brunnsviken i Stockholm, har blivit en karriär som nog bäst sammanfattas med ordet generositet. Lenas nyfikenhet på naturen i allmänhet och blåstång i synnerhet har smittat många studenter och lett till vidare karriärer inom ämnet, akademiska eller ute i samhället. Lena har ett enormt nätverk som hon frikostigt delar med sig av till de många studenter hon har handlett genom åren. Jag började doktorera för Lena 2010, sist i en lång rad av doktorander, som alla har fått ta del av hennes kunskap och glädje kring allting akvatiskt (och en och annan landväxt eller lav). Jag togs genst upp i den fantastiska gemenskap som Lena skapat. Flera av oss i ”tångfamiljen” träffas fortfarande på en bit mat och tångprat då och då.
2012 startade Tångbloggen, när Lena Bergström, före detta doktorand till Lena, föreslog en blogg så hon kunde följa mitt och dåvarande doktorandkollegan Helena Forslunds olika tång-experiment. Med viss skepsis tog sig Lena an detta nya sätt att kommunicera. Vårt blygsamma mål var hundra besökare.
Men eftersom Lena verkligen tycker om att berätta om havet för alla som är intresserade, och mer än gärna svara på frågor från alla som undrar något, så blev hon snabbt en inbiten bloggare. Och besöksantalet bara växte! Nu ligger vi på mellan 20-30 tusen (!!) besökare årligen. Under åren har bloggen täckt in allt möjligt alg-relaterat, både från Östersjön och från våra resor ut i världen. Flera inlägg är vackert illustrerade av Lena med akvareller. Allt för att öka förståelsen för Östersjön, tångskogen och hur viktigt och spännande livet i havet är.
Lenas konstnärliga ådra kommer ofta väl till pass
I vissa yrken innebär pension att man slutar arbeta. För en professor innebär övergången till emeritus att man nu kan ägna sig åt forskning på heltid. Och för följare av Tångbloggen så vet ni att Lena inte har tid med att sluta arbeta. Det finns ju så mycket spännande frågor att besvara fortfarande. Nu senast har det skickats ut blåstång i rymden. En förberedelse för att kunna söka pengar till att skicka upp blåstång till den internationella rymdstationen ISS, något som Lena länge har varit sugen på.
Alla som har haft glädjen av att arbeta med Lena håller säkert med mig om att det är en ynnest att få ta del av denna nationalklenod som hon är. Borde det inte snart vara dags för ett Sommarprat i P1?
Ett STORT GRATTIS och trefaldigt leve, HURRA HURRA HURRAAAA för Tant Tång på hennes födelsedag.
Tant Tång – alltid redo att visa och förklara. Här på Askö inför besök av HKH kronprinsessan Viktoria
Bästa läsare. Det verkar som om det har kommit in ett troll i tångskogen. Under veckan så har flera kommentarer med otrevlig ton dykt upp i kommentarsfälten och utgett sig för att vara från olika personer.
Idag så hade trollet skrivit en tråkig kommentar där jag själv stod som avsändare. Dessa är inget att bry sig om eller ta på allvar och vi försöker städa undan så snabbt det går.
Bästa hälsningar Tångbloggen
Det finns trevliga troll, och så finns det sådana man möter på nätet…
Enligt litteraturen är februari månads sötvattensalg, Batrachospermum gelatinosum, på svenska kallad pärlbandsalg, den vanligaste sötvattensrödalgen i Skandinavien.
Batrachospermum gelatinosum finns noterad i stort sett i hela landet, från Lund i söder (Källby källa 1867) till Abisko uppe i norr. Den är vanligast i näringsfattiga miljöer och främst känd från rinnande vatten. Fynd i sjöar är få, och individrikedomen där är som regel liten. Dessutom är exemplaren oftast små och taniga och blir därför ofta förbisedda.
Släktnamnet Batrachospermum kommer av grekiskan batrachos som betyder groda, och sperm som betyder frö. På engelska kallas släktet på motsvarande sätt för frogspawn algae, grodromsalg. Utseendemässigt liknar den dock mer paddrom än grodrom, eftersom grodrommen är mer slumpmässigt fördelad i en större gelémassa, medan paddor lägger sin rom som pärlor i långa trådar. Men kanske syftar namnet mer på algernas ofta mycket slemmiga konsistens.
Genom att söka på det latinska namnet kan du hitta en hel del bilder på nätet, så att du vet vad du ska hålla utkik efter i sommar när du befinner dig på lämpliga lokaler. Hör gärna av dig till oss på Tångbloggen om du hittar en bra lokal för arten.
Stormen Johannes börjar lunga ner sig, med stora vågor bryter fortfarande in vid det lilla skäret mellan bryggorna.
Efter stormvindar och häftiga vågor har mycket av det fina tångsamhället i den närmaste viken vid min brygga spolats upp på land. Botten i den närmaste viken har blivit av med mycket av blåstången, Fucus vesiculosus som satt på små stenar. Nu ligger den i tångvallen högt uppe på stranden.
Många av de märkta plantorna ligger nu uppe på stranden.Klart vatten efter stormen. Nästan ingen tång kvar på botten.
Att det fanns ett så fint tångbestånd beror på att jag samlat in tång på stenar, könsbestämt plantorna och satt ut dom i viken för att ha material lätt tillgängligt till vårens experiment.
Minst sagt lite jobbigt. För det kommer att göra att jag behöver bada och samla tång tidigt och lyckas med att göra tidiga bestämningar av kön långt innan de är mogna. Kan nog behöva mikroskop till detta.
Det var fortfarande ganska varmt i vattnet för några veckor sedan. Runt 2,5 0C. Men så placerade sig ett högtryck över Sverige och Östersjön. Snökanonerna började dra in över oss. Visserligen fick vi inte lika mycket snö som längre upp vid Gävlebukten. Och nu har det också varit kallt under flera veckor. Idag när jag vara nere och mätte var det -0,4 0C så blir det lugnt lägger sig nog isen snart. Det har redan bildats stora isklumpar kring bryggpålar och badstegen.
Till vänster en stor honplanta knuten på ett rep.När vattennivån sjönk har all tång fryst in.Några tångplantor syns som mörkare fläckar i viken. De kommer nog inte heller att överleva.
Effekten av lågt vattenstånd och is gör att blåstångsplantor kommer att frysa fast i isen och riskerar att slitas loss. Många av plantorna på badstegen kommer att dö av att ligga infrysta i isen under lång tid. Blir intressant att se om stegen kommer att vara helt tomma eller om någon del som t.ex. en fästskiva har lyckats överleva till våren och islossningen.
Denna Följe-Tång fortsätter när isen smälter i vår. Hälsningar Tångbloggen.
Tillsammans med kursledare Angela Wulff, professor i marin botanik vid Göteborgs universitet, och min otroligt roliga kollega Lina Rasmusson, forskare med speciellt intresse för kalkinlagrande rödalger, spenderar vi en hel helg med att i stort sett bara prata alger, i stort och smått.
Underbara Lina Rasmusson, känd från den populära podden Under Havsytan, undervisar på kursen. Här uppskattar vi fintrådiga rödalger.
Under kurshelgen får deltagarna bekanta sig närmre med både makro- och mikroalger. Det kikas i mikroskop på små små alger och vi lär oss hur man kan göra sin egen lilla algodling hemma i köksfönstret.
Hårt arbetande med att nyckla makroalger
Vi går även igenom hur man använder en artnyckel för att ta reda på vilka alger man har hittat, och ger tips på bra litteratur i ämnet. Dessutom får deltagarna göra några olika laborationer som är användbara vid undervisning för att bland annat visa på olika algers pigmentinnehåll, fotosyntes och hur man kan bevara alger genom att pressa dem till ett herbarium.
Med en adapter till stereoluppen blir det lätt att ta snygga bilder på sina alger.
Det har, som alltid, varit en jätterolig helg med otroligt intresserade och nyfikna studenter. Det ska bli kul att ses snart igen och då föreläsa om mina favoriter: brunalger.
Är du sugen på att gå kursen? Klicka här så kan du läsa mer om vad den innehåller och när du ska anmäla dig. Vi kanske ses nästa år.
Det finns faktiskt makroalger i sötvatten, även om de inte är varken lika många eller lika storvuxna som de marina arterna. Och det är mycket svårare att hitta information om var vi hittar dem eller hur vi känner igen dem. Så därför vill vi på Tångbloggen låta vår serie Månadens Alg under 2026 handla om just sötvattensalger. Vi hoppas att DU, bästa läsare, ska finna dem intressanta och kanske få upp ögonen för dem i din närmsta bäck eller sjö.
Vi inleder med en alg som har en marin nära släkting: rödalgen Riverina (förut känd som Hildenbrandia) rivularis, som heter bäckstenhinna på svenska. Den bildar röda, skorpiga thalli på stenar som ligger i vatten, vanligtvis i bäckar och floder, mer sällan i sjöar och bräckta delar av haven. Den förekommer på spridda platser på nästan alla kontinenter och föredrar att växa i snabbt strömmande vatten, vilket gör att den kan hittas vid brytpunkter i floder, där flodfåran kraftigt böjer av eller plötsligt ändrar djup. Den växer ofta på den sidan av underlaget som vetter mot strömmen. Eftersom den är skorpformad så är det ju ingen risk att den rycks med av strömmen. Vi hittar den ofta i vatten med varierande flödeshastigheter, i genomsnitt 32 cm/s, vilket kvalificerar den som en reofil (någon som föredrar att leva i starkt vattenflöde). Men vi kan även hitta den på lokaler med långsammare och även stillastående vatten.
Genom att växa i strömmande vatten har den få, nästintill ingen konkurrens av andra arter. Ytan, eller thallus, koloniseras däremot av olika epifytiska organismer, såsom kiselalgen Cocconeis lineata. Den kan betas av insektslarver (t.ex. mygglarver) eller sniglar, men detta orsakar vanligtvis inte betydande skador på bålen.
Bäckstenhinna ser ut som röd färg på stenar, och växer gärna där det är lite skuggigt. Men som hos de flesta rödalger så kan solljus göra att bålen bleknar, och då kan delar av thallus eller enskilda celler se ljusgröna ut. Den kan lätt förväxlas med den marina arten Hildenbrandia rubra, havsstenhinna, men det enklaste sättet att skilja dem åt är såklart miljön de växer i. Dock kan det bli knepigt uppe i Bottenviken, där arterna kan överlappa, så där behöver man nog plocka fram mikroskopet.
Under mikroskop är de anatomiska egenskaperna, främst då cellrnas form och storlek, ganska varierande. Ursprungligen trodde man att det berodde på geografisk variation, men studier har visat att det förekommer samma variation inom lokala populationer. Molekylära studier tyder inte heller på att det skulle vara något annat än samma art. Det är till och med så att det, åtminstone hos exemplar samlade från Europa och Kanarieöarna, är en relativt låg genetisk variation. Den skiljer sig dock tydligt från maarina arter, även om man tror att den ursprungligen kommer från en marin art. Genetiska studier indikerar att den har bildats före slutet av Weichsel-istiden, alltså vår senaste nedisning här i Europa.
Det är mycket som är intressant med just bäckstenhinna. Att den bytte släkte från Hildenbrandia till Riverina år 2024 är för att man har börjat undersöka de skorpformiga rödalgerna mer. Vi förutspår att det kommer komma fler namnbyten inom släktet Hildenbrandia de närmsta åren. Lite irriterande att behöva lära sig nya namn, men väldigt roligt att det beror på att man nu forskar på arten. Vi kommer alltså även kunna se fram emot att få lära oss mer om vilken roll den spelar i miljön. Det är framförallt i Polen som man forskar på bäckstenhinna, eftersom dess livscykel kartlades av den polska algologen Karol Starmach. Detta ansågs vara en av hans största vetenskapliga bedrifter.
Kikar vi in på Artfakta så ser vi att det finns ett fåtal fynd rapporterade i databasen, men arten borde vara otroligt mycket vanligare och mer utbredd än så. Min gissning är att utbredningen till större del speglar vart någon algentusiast fått möjlighet att inventera. Enligt Gunnar Israelssons publikation ”The freshwater Florideae of Sweden” från 1942, där han listar utbredning av svenska sötvattensalger, så har bäckstenhinnan funnits rikligt i Skåne, Södermanland och Uppland med de nordligaste noteringarna från Kölstaån i Västmanland. Men enstaka lokaler har även rapporterats från Sölvesborg, Västra Ed i Kalmar län, Slafsan i Västergötland och Hovsta i Närke. Det finns även flera lokaler i Östergötland, bland dem en notering om att den hittats i Vättern uppe vid Stava på 28 meters djup. Det blir något att hålla utkik efter nästa gång jag dyker där.
Har du möjlighet att gå ut och kika efter bäckstenhinna så vore det otroligt hjälpsamt om du vill rapportera in ditt fynd på ArtPortalen. Vi försöker nämligen få in mer observationer på just alger till databasen. För att det ska gå lätt att verifiera ditt fynd ber vi dig att även bifoga minst en bild, där det tydligt syns hur exemplaret du funnit ser ut.
Den här fina bilden på bäckstenhinna kommer från den danska sidan Naturbasen.dk och är tagen av Ditte Nan Hansen. Följ länken för att se fler bilder och läsa om vart arten finns i Danmark.
Vi på Tångbloggen vill passa på att önska alla våra läsare ett riktigt Gott Nytt År!
Vi hoppas att det blir ett år fyllt med olika alg-aktiviteter längs hela kusten och även i våra sjöar. För vi ska ju inte glömma bort att vi faktiskt har en hel del sötvattensalger i Sverige. Det hoppas vi berätta mer om här på Tångbloggen under året.
Är det något alg-relaterat DU som läsare vill veta mer om? Hör av dig till oss så ger vi oss ut på spaning i den vetenskapliga text-djungeln. Vi hoppas såklart att ni under året som gått har blivit inspirerade att besöka en strand eller två, och att ni fortsatt följer oss under våra tångäventyr.
Blåsvarta moln på väg in med mer snö. Vågorna skummar.
När stormen Johannes drog in över norra Sverige på lördagen den 27 december noterades de högsta byvindarna som förekommit sedan många stationer startades för 30 år sedan. Konsekvenserna på land blev stora, med 40 000 hushåll som blev strömlösa och stora vindfällen av träd. Julbocken i Gävle blåste omkull i de häftiga byvindarna. Undrar om de kommer att resa upp den igen eller den kanske har gått sönder för mycket? Nåja, julen var ju ändå över.
Örskär, norr om Gräsö vid norra Upplandskusten rapporterade den högsta medelvinden 29,9 m/s av alla kuststationer. För sju år sedan, i slutet av november uppmättes den högsta medelvindhastigheten, 31,8 m/s någonsin vid Örskär. Blåsig plats. Undrar hur det kommer sig?
Det fortsätter att blåsa och nu har det också kommit lite snö. Stormen Johannes, namngavs av SMHI efter principen att använda dagens namn i almanackan. Det sker inte så ofta men nu har man kommit överens om att ta fram en förutbestämd och gemensam namnlista tillsammans med Norge och Danmark. Så alla ni som heter Anna får nu veta att nästa storm som kommer in över Sverige kommer att vara uppkallad efter dig!
Vågorna går höga vid skäret där jag har märkta tångplantor.Ibland blev det lite lugnare och solen gjorde glittrande vägar på vattnet.Temperaturen har sjunkit snabbt när vattnet bladats om. 3,2 grader är kyligt.
Men vad betyder kraftiga stormvindar över Östersjön? När blåsten startade för tre dagar sedan var det fortfarande ganska lugnt väder i viken. Vattentemperaturen var hög för året, ca + 5,6 0C. Vi blev strömlösa nästan i två dygn. Men det var inget mot den kraftiga stormen Alfrida 2019 som drog in norrifrån och gjorde oss strömlösa i över en vecka.
Lite blåstång har spolats upp på standen i min vik.Frusen blåstång på solglittrande sand.
Idag går vågorna höga och slår in över klipporna. Vid stranden ligger en liten tångvall och några små frusna tångplantor glänser i solen. De har fått en tunn blank yta av is eftersom det är några grader minus i luften.
Ett vackert lönnlöv tillsammans med skal av Östersjömussla, oval dammsnäcka och bitar av tång.
Tångbloggen 