Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Söl’

I förra veckan presenterades ett projekt om ”Scary Seafood- den nya maten från havet” av projektledare Christin Appelqvist i hörsalen på Tjärnö utanför Strömstad i deras serie av öppna föreläsningar som ges under sommaren. Projektet drivs av Göteborgs universitet och Maritima klustret i Västsverige. Men är det egentligen så skrämmande? Kanske så för oss svenskar numera, men inte om man ser det från ett globalt perspektiv. Då är det snarare traditionell mat från havet – allt ifrån Asien, Sydamerika och vad vi för 50-100 år sedan även åt här i Norden! I projektet har en analys gjorts av efterfrågan, tillgång, möjlighet till hållbart fiske, odling eller att plocka själv alternativt att driva småskalig ekoturism.

1 Projektet Scary seafood

En sallad gjord på kokta blåstångstoppar, några blommor och skurna rädisor.

Besökarna fick ta med sig en intressant sammanställning av projektet, illustrerad med en färgglad bild på några arter av alger, musslor, kräftdjur, blötdjur, sjöborrar, sjöpungar och sjögurkor på en tallrik. I rapporten gick det att läsa mer om projektet.

2 Scary seafood. -den nya maten fårn havet

Av alger som ligger på tallriken finns grönalgen, havssallat (Ulva lactuca), och brunalgerna sockertång (Saccharina latissima) och blåstång (Fucus vesiculosus). Traditionellt i Sverige har vi under nödåren blandat tångmjöl i brödet. Idag finns det företag som igen har tagit upp detta med att blanda in blåstång i knäckebrödet eller göra kryddsalt med havsallat och tång mm. Det finns också Fucus tabletter att köpa i hälsokostaffärer, de har en milt laxerande effekt.

Av arterna som visas på bilden är det bara den vanliga sjöstjärnan, den vackert lila (Asterias rubens) och signalsjögurkan (Parastichopus tremulus) som jag personligen inte har ätit. Däremot har jag provat andra arter av sjögurkor, både råa och rökta när jag var i Chile för ganska många år sedan.

3 Odla hållbart? sjögurka 20190725

Christin Appelqvist visar upp en röd signalsjögurka

Bedömningen är att det finns stor efterfrågan men ingen möjlighet till hållbart fiske av dessa arter i svenska vatten. Här pågår istället ett projekt att undersöka möjligheterna till odling av signalsjögurka, som Tångbloggen berättat om tidigare.

På Island tillhör rätten att skörda söl, (Palmaria palmata) strandägaren sedan urminnes tider. Det säljs torkad i vanliga matbutiker och är ett populärt snacks.

I Asien är det mesta som hos oss kallas ”scary seafood” traditionell mat som ingått i matlagningen under mycket lång tid. Här finns även utvecklad odling av både många algarter, musslor och andra grupper från havet. Generellt är förutsättningarna att odla många av dessa arter i vattnet utanför vår svenska kust mer begränsad, speciellt för djuplevande arter som t.ex. stor kammussla. Den kallas också för pilgrimsmussla (Pecten maximus), och förekommer på sandiga bottnar mellan 20 till 150 meters djup utmed Bohuslän.  Det är mycket möjligt att du ätit slutmuskeln av någon art av kammussla på restaurang, om du beställt in scallops från menyn. Odling av scallops sker i många länder sedan länge, t.ex. Japan, Kanada, Island och England, där man har rätt förutsättningar, dvs hög salthalt och kallt vatten.

De arter som toppar det globala vattenbruket är odling av kammusslor, ostron, och venusmusslor (vongole på restaurangen). I Sverige startade den första blåmusselodlingen i en vik inte långt ifrån Tjärnö marinbiologiska laboratorium i början av 1970-talet. Det innebär att musselodling på många lokaler har pågått under närmare 50 år. Då, under 1970-80-talet var marknaden knappast redo för svenskodlade blåmusslor och konkurrensen var stor från odlingar i danska Limfjorden och Frankrike. Nu diskuteras möjligheten av att musselodling utöver att bli mat, även kan bidra till att återföra näring från havet. Vi har även blivit mer medvetna om vikten av att äta lokalt producerad mat istället för att importera.

Att kunna konkurrera med andra områden med bättre naturliga förutsättningar för odling gäller troligen också för flera andra arter. Till exempel vid odling av det introducerade stillahavsoston, också kallat Japansk jätteostron (Crassostrea gigas) i Frankrike.  Eller i Holland där de grunda bottnarna torrläggs under lågvattenperioder, vilket lämpar sig väl för odling av vanlig hjärtmussla (Cerastoderma edule Linnaeus 1758).  Namnet edule fick arten av Linné redan på mitten av 1700-talet vilket betyder att den är ätlig.  Och i gamla kökkenmöddingar hittas skal av vanlig hjärtmussla och Europeiskt ostron (Ostrea edulis).  

vacc8ar-skalbank-1

Vår alldeles egna kökkenmödding. ”Här har det bott marinbiologer”, kommer kanske framtidens arkeologer bestämma någon dag.

Nån gång kommer kanske någon att hitta spår av en bebyggelse på Tjärnö, nära kyrkan där det i backen vid en stenmur ligger en stor hög med skal av blåmusslor och japanskt jätteostron, men också lite andra udda skal, av knivmusslor, sandmussla, venusmusslor, green mussel (Perna viridis)  etc.

Till slut lite om maskeringskrabba (Hyas araneus). För många av arterna som diskuteras i rapporten diskuteras utveckling av ett burfiske, men att innan dess behövs studier av populationsstorlekar och åldersstruktur i områden där fiske startar. För mig var det också ett kärt återseende av Tjärnö laboratoriets gamla loggotyp – en maskeringskrabba!

Tjärnö tröja

Den klassiska TMBL loggan i floccat tryck från 1980-talet.

Maskeringskrabban har fått sitt namn för att den kan gömma sig i algvegetationen genom att pynta sig med olika alger och nässeldjur på ryggskölden. Så att den bär med sig ett helt litet ekosystem.  Hamnar den i en annan miljö byter den ut arterna. Scary? Nej, bara fantastiskt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Maskeringskrabba (Hyas araneus) som gömt sig bland rödalgerna blir ganska synlig när den kommer ut på den kala lerbottnen.

 

Annonser

Read Full Post »

Som tångbloggare får man ofta frågan vilken alg man tycker är godast att äta. Min favorit är den bladformade rödalgen Palmaria palmata, kallad söl på skandinaviska eller dulse på engelska. Prova att googla ”Dulse” så hittar du snabbt flera försäljare av torkad dulse både i Sverige och längs kusterna på de nordliga breddgraderna.
Palmaria palmata (nyligen ändrad till Rhodymenia palmata, för den systematiskt intresserade) är en marin art, så den kommer tyvärr inte in i Östersjön. Det är knappt att den går ner till Kattegatt. Den växer på hårda bottnar, som klippor och sten, men kan lika gärna växa som epifyt på andra, större alger. I Norra Ishavet, längs ryska kusten, växer den epifytiskt på blåstång (Fucus vesiculosus). Här hos oss och längs norska kusten hittar vi den ofta på stipen (stammen) av stor-taren (Laminaria hyperborea). Vid stränder med stora variationer i tidvatten kan man bara dra på sig gummistövlarna och gå ut på stranden och skörda vid lågvatten. Här i Sverige underlättar det om man har på sig badbyxorna och dykapparaten ifall man vill plocka sin egen dulse.

 

Palamria palmata i butiken

Franska alger med holländskt recept. Alla älskar alger!

Det har länge ätits dulse på Island, Irland och i Kanada men även såklart i Japan, Kina och Korea. Den har ett högt innehåll av vitaminer, framförallt A-vitamin, B1, B2, B3, B6, C och E samt innehåller även mineraler som kalcium, magnesium, fosfor, krom och zink. Såklart innehåller den mycket jod, och en hel del järn, proteiner och fibrer.
Varför är den då så populär att äta? Inte bara det att den smakar gott och innehåller nyttigheter, utan sältan gör att man får samma njutning som när man äter chips. Alla ni chipsälskare vet vad jag menar. Och detta är ju ett mycket hälsosammre alternativ än friterad potatis. Det man ska vara uppmärksam på när man äter alger är just att de innehåller mer jod än andra livsmedel. Alla förpackningar ska vara märkta med RDI (rekommenderat dagligt intag), så att du ser hur mycket du kan äta per dag.

Vill du veta mer om vad alger innehåller och smakar kan du läsa ett arbete av Sanna Åsblom Sköld och Rebecka Gustavsson vid Örebro Universitets Restaurang och hotellhögskola. De har jämfört hur olika alger smakar och tagit fram smakprofiler för dessa, precis som man hittar för viner på Systembolaget. Jämförelsen gjordes mellan ishavstång (Fucus evanescens), sågtång (Fucus serratus), blåstång (Fucus vesiculosus), knöltång (Ascophyllum nodosum) och dulse (Palmaria palmata). Kul läsning för alla som är matintresserade.
Att dulse är något som inte bara hör till tallriken vet alla som läst novellen med samma namn av den fantastiska kanadensiska författren Alice Munro. Vilken oslagbar kombinationsjulklapp: en påse torkad dulse och en bok av Alice Munro. Det blir vårt klapptips till er, kära lära läsare.

IMG_2867

Årets julklapp: En påse smarriga alger. Passar ALLA!!

Read Full Post »

Internet är fantastiskt!

Jag fick en burk granulerad kelp av min moster som tack för att jag vattnat hennes krukväxter under amerikasemestern. Goda på gränsen till beroendeframkallande, är nog bästa beskrivningen. Det var en tung dag när burken var tom.

Men idag när jag loggade in på bloggen, vem har börjat följa vår engelska version BalticSeaWeed om inte företaget som producerar dessa läskande godsaker! De har även en egen blogg, som heter Kelp: one of the worlds healthiest foods.

Om du ännu inte har provat alger, men gillar salta snacks, tror jag att detta är något du kommer att gilla.

Mina personliga favoriter är Wakame (Alaria esculenta) och Dulse (Palmara palmata). På svenska heter de havskål och söl. Torkade alger är perfekt att smaska på när man sitter vid sitt skrivbord på kontoret, eller att ha med ut på en vandringstur.

Du hittar länken till deras nätbutik till höger, under våra Kul länkar.

Read Full Post »