Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mossdjur’

Ellika Faust vid Göteborgs universitet presenterade sitt kandidatarbete i biologi om ”Hur det japanska jätteostronet kom till Sverige” på Svenska Havsforskarföreningens möte på Tjärnö. Hon mottog även David Dyrsens pris för bästa kandidatarbete 2015.

Ostronet Crassostrea gigas har spritt sig med människans hjälp från sitt ursprungliga utbredningsområde i Japan och Kina över hela världen på ca 50- 60 år!

1 utbredning av Japanskt jätteostron

En fråga är hur kom de till Sverige, där de först noterades 2007, för 10 år sedan. Nu är de vanliga utmed stora delar av svenska västkusten. Med hjälp av genetiska metoder kunde Ellika visa att de jätteostron vi hittar i Sverige är närmast släkt med danska populationer medan de norska populationerna verkar bestå av mer blandade populationer.

2 närmaste släkting

Pilar på bilden visar vart de olika individerna hör hemma och hur de flyttat sig.

Att det japanska jätteostronets larver kan driva med strömmar från Danmark stämmer bra med hur strömmarna går. Ett belägg på att också ostron kan komma långt bortifrån är den plastback som vi hittade på en strand på Saltö för något år sedan. Fullt med små japanska jätteostron! Texten EIG. VISAFSLAG URK – betyder ungefär en fiskmarknad på Nederländska och behöver inte nödvändigt vis innebära att den kommer ända från Holland. Men de stora kolonierna av mossdjuret Electra crustulenta och ganska stora skal av ostron tyder på att den legat läge i vattnet säkert ett par månader.

Ellikas slutsatser är att det japanska jätteostronet, precis som många andra introducerade arter, är här för att stanna. Att vi kanske skall se dem mer som en gåva – att det nu finns en art till som vi kan plocka och njuta av att äta (beror på hur vi ser på vattenbruk och spridning av arter för bland annat odling). Hur som helst, de finns nu över stora delar av världshavens kuster – införda just för odling och konsumtion. Ytterligare spridning med strömmar och möjligheten till att anpassa sig till lägre salthalter så att de även kan överleva längre söderut utmed kusten och ta sig in i Östersjön, återstår att se. För den som är intresserad finns en artikel i Marine Ecology Progress Series vol 575: 95-105, 2017.

5 kandidat och artikel

I Svenska vatten bildar med tiden de japanska jätteostronen en artrik miljö med påväxt av blåstång – ett nytt artrikt hårdbottensamhälle på sandiga sedimentbottnar.

6 ostron lite påväxt

En fråga som återstår är hur de kommer att klara sig när tångbältet blivit tätt? Kommer de att kvävas och dö när tillgången på strömmande vatten minskar och tillförseln av plankton blir för liten? Det är inte bara tång utan också arter som havstulpaner och andra ostron som sätter sig på skalen. Ett helt litet ekosystem.

Annonser

Read Full Post »

Som många arter av makroalger har månadens alg Saccharina latissima flera namn på svenska. Den kallas både för sockertång och skräppetare. Tång och tare är namn på stora brunalger som på engelska brukar kallas för kelp. Söker man på namnet Saccharina latissima, kan det finnas mer information att hitta om arten under det tidigare namnet Laminaria saccharina. Båda namnen innehåller ordet saccharina som syftar på att den smakar lite sött.

Skräppetare har en spännande livscykel med en stor könlös planta som, när den är tillräckligt gammal på sommaren, bär sporangier som ser ut som mörka fläckar på ytan av det krokodilskinnslika bladet. De bildar i sin tur mikroskopiskt små könliga stadier där ägg respektive spermier bildas för den sexuella delen av livscykeln.

1livscykel Saccharina Modf. Raven,Evert Einhorn

Skräppetares livscykel och andra arter av släktet Laminaria. Modifierad från Raven, Evert och Einhorn. Biology of Plants. 1992.

Sporer och de könliga stadierna, gametofyterna är mikroskopiskt små och omöjliga att hitta i fält. Det är först när den unga könlösa plantan, sporofyten, hunnit bli någon eller några centimeter som det går att hitta dom i fält växande på stenar, bryggor eller på andra alger.

Tillväxtzonen hos skräppetare sitter strax ovanför skaftet där själva bladet börjar. Det växer ut ett nytt blad varje år från samma fäste. Den könliga förökningen sker vid låga temperaturer, under +10-15 °C och skräppetare finns därför bara i kalla havsområden, t.ex. i norra Atlanten. Bålen, det stora breda rynkiga bladdelen av algen, blir större i de nordliga delarna av Atlanten vilket troligen beror på att varje individ överlever längre.

Skräppetare tar upp och lagrar kväve under vintern så att när ljuset kommer tillbaka tidigt på våren, kan fotosyntesen och tillväxten starta för fullt även om det fortfarande är kallt i vattnet.  Den största tillväxten sker alltså under vintern fram till maj innan det blir varmt i vattnet.

3Saccharina torr på stranden

En hel planta som lossnat och drivit in på stranden. Det är en ung planta utan påväxt från i år.

Till en början är bladet täckt med ett slem, som hindrar påväxt av andra alger, mossdjur och hydroider. När bladet blir äldre minskar både tillväxten och slemproduktionen och bladet börjar bli mer och mer överväxt. Själva skaftet kan bli många år gammalt och inne mellan det förgrenade fästet, som likar tjocka rottrådar, lever många olika smådjur. Skräppetare dör oftast i samband med en storm, då vågorna sliter loss hela bladet med sitt fäste från botten. En planta blir kanske 3-4 år gammal.

2Saccharina Ulva i vattenlinjen

Små plantor nära vattenlinjen och den gröna algen Ulva lactuca – havssallat

På bilden ovan sitter några små plantor vid piren på Svallhagen, Tjärnö, där det är härligt att ta sig ett dopp i det salta vattnet. Saccharina latissima behöver en salthalt på över 11 promille för att deras groddplantor skall kunna överleva. Arten förekommer därför även en liten bit in i södra Östersjön där salthalten fortfarande är tillräckligt hög.

Vid ett besök på Tjärnö marinbiologiska station utanför Strömstad i juli, hängde lite skräppetare nere vid laboratoriet från en skörd tidigare på sommaren.

4Saccharina på tork vid labbet

Skördad skräppetare på tork vid Tjörnölaboratoriet

De långa gulbruna plantorna sitter fast på repen med sina fästen. Det glänste vackert i solen av stora kolonier av mossdjuret Membranipora membranacea.

Stora delar av bladen är helt täckta av dessa mossdjurskolonier. Att mossdjuren växer så mycket på skräppetaren tyder på att odlingen hängt ute i havet lite för länge så att bladen inte växt tillräckligt aktivt och att det möjligen också varit för skuggigt, vilket gynnar etableringen av mossdjur.

Ett historiskt kuriosa! Arten Membranipora membranicea beskrevs först av Carl von Linné den yngre 1767, Carl von Linnés son. Vid 22 års ålder efterträdde han sin pappa, när han i ”suvivans” utnämndes till professor i botanik och medicin i Uppsala. Något som inte var ett helt ovanligt sätt för söner till framstående fäder att få en professur på för sådär ca 250 år sedan.

Vid Tjärnölaboratoriet har en ny större anläggning byggts för att odla upp Saccharina till en större storlek innan de sätts ut i havsbaserade odlingar. Man gör detta genom att så på rep för att få fram massor med små sporofyter. Det är många steg som alla måste lyckas i sockertångens komplicerade livscykel för att kunna odla arten. En tanke är att producera biogas av materialet.

Processen att framställa metan ur skräppetare presenteras i ett examensarbete från Linnéuniversitet, Biogas från makroalgen Saccharina latissima, av Isak Karlsson. Allt ifrån hur djupt algerna skall hänga och när repen skall placeras ut och när de bör skördas. För detta ändamål kanske påväxt av mossdjur eller andra arter spelar mindre roll än om sockertången skall användas för att göra till goda chips eller någon spännande maträtt.

Du hittar både recept på chips gjorda av sockertång och lite om odling av arten inom projektet Seafarm  på västkusten som Tångbloggen skrivit om tidigare. I ett nytt inslag på SVT1 berättar Fredrik Gröndal, KTH och Linnéa Sjögren, Catxalot om projektet Seafarm, tångskola för barn och olika användning av makroalger i matlagningen. En av de första bilderna innehöll fem vanliga arter, blåstång, sågtång, sockertång, knöltång och fingertång. Värt att notera är den fina bakgrundsbilden med mycket fertil blåstång under delar av deras samtal!

8fem tångarter

Kan du arterna?

9TV1 bakgrundsbild

Vacker blåstång i bakgrunden när Fredrik Grönwall och Linnéa Sjögren pratar kelp.

 

Read Full Post »

n Knöltång, Ascophyllum nodosum, är en av de vanligaste algerna du hittar i strandzonen utmed kusten i Bohuslän. Den är flerårig och kan bli upp till 2 meter lång, men för det mesta är plantorna ca 0,3-1 meter långa. Bålen är oregelmässigt förgrenad och ca 5-10 mm bred. Den har inte någon mittnerv som blåstång och sågtång har. Däremot har den stora ovala flytblåsor som sitter med jämna mellanrum utmed skotten. Färgen på knöltången är gulgrön till olivgrön. De ljust gulgröna delarna är årets tillväxt.
1Knöltång med påväxt
De mörkare delarna sitter i skuggan under grenar som flyter på ytan. Det är också så att det är på dessa grenar som det växer en mängd olika påväxt av alger och ryggradslösa djur. De stora bruna tofsarna är trådslick, Pylaiella littoralis och det växer också lite rödsläke, Ceramium på några av grenarna. På en gren växte en liten blåstångsplanta från förra året. De små vita spiralformade sakerna på tången är skalet till en havsborstmask, Spirorbis spirorbis.
2blåstång
Två vanliga grupper av ryggradslösa djur som förekommer på knöltång är olika arter av mossdjur och hydroider. Mossdjur bildar kolonier där de enskilda husen där det sitter en liten filtrerande individ vart och ett av de som utrymmena är t.ex. Cryptosula pallasiana, som är som ett litet rivjärn med en vackert orangeröd färg och Alcyonidium hirsutum, ser ut som ett ca 1-2 cm stor mjukt ludd som täcker knöltångens yta. På bilden finns också tunna raka kolonier av en hydroid- mer om denna senare.

Den tredje mossdjursartern bildar gråaktiga kolonier där varje litet hus syns tydligt och heter Electra crustulenta. Electra crustulenta, tångskorv är ett av mossdjuren som också klarar att leva vid låga salthalter och som gett namn till vårt nya forskningsfartyg, Elektra af Askö, Stockholms universitets Östersjöcentrums forskningsfartyg.


En vanlig hydroid på knöltången är Dynamena pumula som ser ut som små trekanter som sitter i en rad, med ett litet rum för en hydroid på varje sida. De har nästan ingen egen färg men på en av bilderna ser de röda ut av en alg som växer inne i mossdjuret. Det är en rödalg som heter Rhodochorton purpureum en liten mikroskopiskt tunn tråd. Räknar man nivåerna av vad som växer på vad är det lite som i en tropisk regnskog med en ena arten efter den andra, där knöltången är trädet – mossdjuret en epifyt och rödalgen en epifyt på epifyten.
5Dynamena med rödalg kopia

Den sista arten av hydroid heter Clava multicornis och bildar små klungor med rosa-lila hydroider. På bilden syns spridda tentakler i toppen på djuret. Denna art är lite speciell för den finns bara på knöltång och inte på andra stora brunalger.
8Hydroid Clava multicornis kopia

Knöltång har använts på många ställen just för att den växer lättillgänglig, i nedre delen av sågtångsbältet i tidvattenzonen på Atlantkusten. Utmed vår svenska kust hittar man den från vattenytan ner till ca 1 meters djup i ett bälte mellan blåstången och sågtång. Gärna på lokaler med god vattenomsättning men den klarar inte för kraftig vågexponering. Den tål inte heller låga salthalter och försvinner i utsötade inre fjärdar på västkusten.

I Norge samlades stora mängder in för produktion av tångmjöl och alginat och förr i världen användes den till djurfoder. Detta har gett den namnet grisetang i Norge. Detta är min favorit alg att laga till och göra en god sallad på. Så samtidigt som jag var ute och fotade knöltång för bloggen så samlade jag de nya årsskotten som ännu inte fått någon påväxt till en sallad i kväll. Tror att det får bli som tilltugg till några gratinerade japanska jätteostron. En middag med asiatiskt inslag plockad på vår strand här hemma i Sverige.

Read Full Post »

Det är en underbar känsla att komma ner till havet och se en strand som färgas för av rosa trift och vita skjörbjuggsörtsblommor. Även om det ligger lite tunna moln som skymmer solen. Tyvärr blir jag inte lika glad av att se allt skräp på stranden en bit ner.

Det behövs städning av stranden på Saltö, samma strand som jag skrivit förut om. Denna gång var det högar med förpackningar av alla möjliga sorter, flaskor, burkar och långa band från Coca cola förpackningar.

En förpackning som kanske varit på resa i vattnet i flera månader är ett mjölkpaket med sista datum är 15 februari 2017, och produktionsort Christianfeld i Danmark. Var den slängts i havet är svårt att veta men en har klarat sig bra och låg högt uppe på stranden.
3Coca cola och sjö och hav
Det är ju också lite passande med fyndet med texten ”Sjö och Hav”- en plastflaska med bra flytkraft som kan driva långt. På innehållsbeskrivningen står att schampot ”Hav och Sjö” är framtaget för att passa i svenska vatten, att den löddrar rikligt i både salt- och sötvatten, inte skadar miljön och att flaskan flyter!

Andra fynd bestod av 4 vänsterhandskar och 1 högerhandske. De var alla av olika storlekar men en passade av vänsterhandskarna var lagom stor och utan mycket påväxt så den fick följa med hem så nu har jag både en höger och vänster handske. Detta kan man verkligen kalla återanvändning. Även många kepsar har en hård plast skärm som flyter bra. Ibland brukar det finnas alger och djur som sitter fast på saker som legat i vattnet en längre tid, men denna gång var det bara lite mossdjur och hydroider inget speciellt intressant.
6tappade gummihandskar o kepa

De närmaste dagarna har det skrivits mycket om all plast som hamnar i våra hav. Mycket spolas iland men ännu mer blir kvar i havet och det tar jättelång tid för materialet att brytas ner. Det är hög tid att stoppa tillförseln. Därför är beslutet att starta en kampanj – Håll havet rent –(http://www.hallhavetrent.se/), klart positiv och ett steg på rätt väg. Men vi kan alla bidra här. Så det bara är vackra blommor och slipade stockar och blått hav när man kommer ner till stranden.
trift och stockar

Read Full Post »

Den 26 december 2016 drog stormen Urd in över svenska västkusten. Höga vågor och mycket högt vattenstånd, runt 160 cm över normalt, kastade upp mycket material på stränderna. En strand som jag brukar besöka ligger på Saltö, nära Tjärnö marinbiologiska laboratorium. Stranden ingår i en studie av hur mycket skräp som spolas iland och städas ett per gånger per år.

1Stranden efter stormar.jpg

Det första som jag noterade var hur högt upp på stranden allt material låg, både tångvallen och en massa plast, ett resultat av de kraftiga vågorna och blåsten.Plastmaterialet berättade att de drivit ganska länge i vattnet och burkar och flaskor mm kommit från, t.ex. England, Irland, Norge och Nederländerna.

Det gick att nästan plocka ihop en mindre utrustning, med hjälm, skor, gummihandskar och en jacka som tillhört Dennis, från Fladen Resque System. Men jag hittade bara udda höger skor och höger gummihandskar! Vart de andra drivit kan man ju fundera över. Driver höger och vänsterskor åt olika håll? Hur som helst – mycket plast finns det att samla in vid vårens rensning. Men en liten studie av bilden ovan visar att det mest är förpackningar som kommer från andra länder än Sverige, vilket avslöjas av texter som ”I can´t belive it´s not Butter” och ”Gammeldags Flödeis” och ”POT Noodle” m.fl.. Klart läge att pressa på internationellt för att minska nedskräpning av havet!

4tre skor o handskar.jpg

Min andra spaning gäller vad som finns på alla plastbackar som låg uppspolade på stranden. Den röda backen som kommer från Clanawley fiskeri företag på Irland och antagligen spolats överbord när fartyget varit ute till havs var fullsatt med små, vita runda skal av Anomia spp., en mussla som ingår i gruppen sadelostron. På bilden syns de flesta sittande under kanten på backen. De är inte lätta att artbestämma, speciellt inte när de är små och relativt nyligen satt sig fast. Den art vi har i svenska vatten  blir ca 5-6 cm stora.

5Clanawley Fish co LTD,Skibbereen Ireland.png

Den gröna backen kommer från en fiskmarknad i Groningen, Nederländerna. Hur vet man att det är en fiskmarknad – jo Visafslag, betyder just fiskmarknad.De vita tofsarna i kanten på backen är olika kolonier av en hydroid.

6EIG.VISALAG URK aug 1996 FISKMARKNAD.png

På insidan av backen växer det stora kolonier (tre syns tydligt)av ett mossdjur. De växer platt mot botten från en första individ som fäst sig i mitten och sedan delar sig, och delar sig. När de stöter på en annan koloni börjar de växa uppåt och försöker växa över den andra och konkurrera om plats. Att växa till så stora kolonier tar tid så denna back kan ha drivit runt i havet sen i somras, kanske 5-6 månader.

7membranipora-kolonier

Den tredje vita backen kom också från en fiskmarknad i Lauwersoog, Groningen, Nederländerna. Lätt att hitta var det ligger men det går ju inte att veta var den tappades överbord. Fick skrapa bort långa grenade kolonier av en hydroid för att få fram namnet.

8visafslag-ag-lauwersoog-b-v-juli-hamn-i-groningen1995

Inne i backen satt flera intressanta arter. För det första flera individer av det japanska jätteostronet, Crassostrea gigas, och två olika arter av havstulpaner. Den ena har ett slätt skal och lite svagt rosa färgad, är inte helt säker på vilken art det är men den finns inte i svenska vatten normalt. Också den andra med tydliga åsar och en rektangulär öppning är jag inte säker på vilken art det är. Skall försöka undersöka detta vidare.

Helt klart är ändå att denna back varit länge ute till havs för att det japanska jätteostronet skall ha hunnit växa till sig och bli så pass stort som 5-6 cm. Gissningsvis ca 6-7 månader och att ostronet härstammar från andra populationer än de vi har i Sverige, kanske från Nederländerna eller någon stans i engelska kanalen.

9japanskt-ostron-vit-back

Read Full Post »

Algblomningen – kom sent men hann med att bli ett inslag i TV! Det årliga inslaget. Det de ville prata om var hur farlig algblomningen är. Så som start – jag brukar inte bada om jag inte kan se fötterna när jag står till knäna i vattnet. Och barnen bör inte få bada heller. Hundar som inte riktigt förstår hur äckligt det är skall man hålla från vattnet. Efter att ha badat sitter mycket av de giftiga cyanobakterierna i pälsen som hunden slickar i sig. Den kan bli sjuk eller i värsta fall dö eftersom  levern skadas. Samma sak med boskap – de skall inte dricka av vattnet. Vad betyder ordet algblomning? Det är massförekomst av något växtplankton, cyanobakterie eller någon fintrådig makroalgsart som lossnat och driver runt i viken. Nu till hur TV programmet kom till och lite mer om algblomningar.

Den första algblomningen som jag fotade var näst sista dagen i Almedalen på Gotland, men få, om någon, verkade märka den tjocka soppan vid stranden i Visby.

Visby algblomning

I mitten på veckan ringde TV för att nu fanns det rapporter om större ytansamlingar ute på öppna Östersjön och meteorologerna förutspådde att vindarna skulle driva in dem till kusten. Frågan var ”Kan vi komma ut till Askölaboratoriet och göra en intervju och filma lite?”

1Askö på Rapport idag 20150813.

Letade algblomning vid piren på eftermiddagen men det syntes inte ett spår av någon blomning. Nästa morgon på onsdagen var det däremot fullt med cyanobakterier som täckte ytan i viken vid det gamla båthuset.

2Algblomning för en dag.

Det gick lätt att håva in massor, så mycket att det var svårt att få dem att rinna ut ur håven. Efter att ha hällt upp lite i ett mätglas flöt de upp till ytan. Detta är typiskt i slutet av en blomning, då fylls cellerna med små luftbubblor som får dem att flyta upp till ytan i lugnt väder. Sen vart de driver iland beror på väder och vindförhållanden.

3håva algblomning4visa att blågröna alger flyter upp

Hur vet man att det är cyanobakterier och inte grönalger som bildar blomningen? Ett säkert tecken är att när cyanobakterier dör så kommer den blågröna färgen fram. Syns tydligt på håven som låg och torkade i solen en stund jämfört med de levande som är mer gröngrå i färgen. Ordet cyan betyder blå- turkos och kommer från grekiskan.

5cyanobakterie färg i håven

Intervjun tog säkert 30 min eller mer på bryggan och bland det som inte kom med i TV var att den viktiga blomningen av växtplankton sker på våren i slutet mars- april. Då är det kiselalger, dinoflagellater och andra grupper av små växtplankton som har mycket högre produktion och är centrala för havets produktion av djurplankton och mat till många filtrerande musslor på bottnarna. Hur denna blomning utvecklas följs noga av forskarna men får inga rubriker i tidningarna. Detta beror dels på att de inte flyter upp till ytan så de syns och kan dokumenteras med satelliter, men också på att det är kallt i vattnet i mars och inga är ute och badar.

6Vad vi pratar om som inte kom med

Lika fort som cyanobakterieblomningen dök upp, lika fort försvann den. Nästa morgon var den borta, vattnet var klart så det gick att se botten med vattenväxter och stim av småfisk.

7algblomingen borta

Men det betyder inte att den inte har påverkan på Östersjöns ekosystem. Det började blåsa mer och mycket av algblomningen blandas då ner i vattnet och sjunker till botten där det går åt syre för att bryta ner dem. Så istället för att göra det mindre behagligt att bada så blir det ett problem som vi inte ser men varje år så bildas det ungefär lika mycket cyanobakterieblomningar så länge det finns fosfor tillgängligt i öppna Östersjön och kväve att fixera från luften.

Jag tycker det är dags att även börja rapportera om allt annat som sker i havet under året. En start kan vara att undersöka när havstulpanerna kommer och sätter sig på badstegens undersida eller använda en uthängd platta som den som finns på Askölaboratoriet.

Havstuplansplattor, 20150813, rengjord för 4 veckor senDär kom havstulpanerna relativt tidigt i år. Redan i mitten av juli skrapades den översta halvan av plattan till vänster ren. Sen dess har det inte kommit mycket mer havstulpaner. Den till höger är en gammal platta som fått hänga kvar och har både döda havstulpaner, blåmusslor och mossdjur som påväxt. Det lönar sig att göra något om du vill ha en ren båtbotten.

Read Full Post »

Det har varit ovanligt många och kraftiga stormar i höst. Fler är att vänta men kanske inte förrän efter nyår. Vädret kan låsa fast sig i samma mönster, vilket skett under hösten som varit mycket mild och stormig. Därför kändes det spännande att gå ut på Saltö igen och se vad stormen Sven och andra kraftiga vindar åstadkommit. Lite som att leka Pippi Långstrump och vara sakletare.

På årets näst sista dag tog jag en promenad ner till stränderna vid Tjärnö för att se vad de sista stormarna åstadkommit av förändringar av stränderna och om något nytt spännande spolats iland sen förra gången, efter stormen Simone.

De två stora stormar som haft effekt är det dels stormen Sven som drog in den 5 december och sen en till som drabbade just uppe vid Strömstad, och gjorde att färjorna till Norge ställdes in den 21 december. Redan på parkeringen på Saltö är det klart att stormen Sven haft en stor effekt när den drog in från nordväst, massor med fällda träd som röjts undan och en varningsskylt för att se upp för vindfällen på vägen ner till stranden.

 ImageImageBild på skylt och hög med virke från stormfällda träd.

 

Det finns många vindfällen kvar inne i skogen på väg ner till stranden. Nere vid stranden är det första som jag lägger märke till att vågorna gått högt upp mot skogskanten och grävt ut runt rötterna på träden. Det behövs inte mycket till förrän några kommer att ramla och spolas bort vid nästa storm.

 Image

Fotot visar rotsystemet av en liten tall i strandkanten.

 

Lite längre ner på stranden är alla strandväxter försvunna men lite av deras rotsystem ligger som långa snören ovanpå sanden. De har ett stort och djupt rotsystem som bidrar till att hålla kvar sanden och det finns säkert tillräckligt med knoppar och rötter för dem så att de överlever till nästa år. Något att kolla upp till våren.

 Image

Fotot visar rotsystemet av strandkrypa ett bra namn på denna lilla ganska obetydliga växt som bildar mattor på stränderna och har små bleklila blommor på sommaren.

 

Så nu till Pippi Långstrump och sakletningen. Vad fick jag ihop av fynd denna gång?

Det var många plastbackar i olika färger med intressanta alger, mossdjur och långhalsar, en del skor, en snygg stövel och en skyddshjälm. Undrar varför det alltid är udda skor? Sen en del burkar, en sprayburk med lime doft och kinesiska tecken och en tandkrämstub från Ryssland. Det är klart mindre skräp än förr vilket känns positivt.

 ImageImageImageImage

På en vit back hittade vi stora fina långhalsar. Långhals, Lepa anserifera (anser är latinska namnet för gås) är kräftdjur och nära släkt med havstulpaner. Under lång tid trodde man att vitkindade gäss utvecklades från långhalsar. Föreställningen kan bero på likheten mellan långhalsar och gässens huvud och hals och att inget sätt vitkindade gäss häcka då de är flyttfåglar och häckar på den arktiska tundran, vilket man inte kände till. Eftersom långhalsar ofta hittades på drivved trodde man dessutom att de växte på träd innan de föll i vattnet. Och om  vitkindade gäss fötts på detta sätt från långhalsar så var de inte kött och därför kunde man äta dem under fastan.

Image

Idag är långhalsar delikatess, som kallas percebes och skördas kommersiellt vid Spaniens norra kust eller importeras från Marocko eller Canada.

Tyvärr levde de långhalsar som vi hittade på backen inte längre. Annars hade vi kokt och ätit upp dem. De smakar lite som kräftor.

 Image

På en svart stor hink växte det två arter av mossdjur, en som bildar vackra stjärnor eller taggiga platta kolonier och en som bildar små buskiga luddiga knippen. Dessa satt mest i kanten på hinken.

Det finns så mycket kul att studera och fundera över vid en strandpromenad och tiden går fort när man har roligt och dagarna är fortfarande korta så den sista bilden blev en solnedgångsbild. Med en fin röd plast korg som låg i vattenkanten och skvalpade. Den hade nog inte legat så länge för det fanns inget speciellt som satt sig fast, varken alger eller några intressanta marina djurkolonier.

Hoppas på många ny spännande upptäckter.

Gott Slut och Gott Nytt Tång och Alg År.

 Image

Read Full Post »

Older Posts »